Arbetslöshet, kön, coping och Typ A-beteende - En studie om arbetslösas och arbetandes livssituation

Institutionen för samhällsvetenskap G3-uppsats PS5313 Psykologi 61-90 poäng HT-2009 Arbetslöshet, kön, coping och Typ A-beteende - En studie om arbetslösas och arbetandes livssituation Författare: Linn Henriksson Ida Krook Handledare: Andrejs Ozolins Examinator: Abdul Mohammed

Sammanfattning Syftet med studien var att jämföra arbetslösas och arbetandes livssituation, deras sätt att hantera olika situationer samt att ta reda på vilken grad av Typ A-nivå de hade. Vi har använt oss av två olika mätinstrument; Friedman och Rosenmans Typ A-test och Carvers copingtest där det totala antalet respondenter uppgick till 169 stycken. Våra deltagare valdes ut genom bekvämlighetsurval från arbetsförmedlingen samt från tre olika företag. Våra hypoteser var att socialt stöd, Typ A-beteende, ålder och utbildning påverkar hantering av arbetslöshet eller en svår livssituation. Vårt resultat bekräftade hypoteserna delvis. Män har lägre socialt stöd än kvinnor vilket påverkar hantering av en svår situation. Arbetslöshet och andra svåra händelser hanteras bättre ju äldre man blir. Vidare ökar användandet av problemfokuserad coping med högre utbildning. Nyckelord: arbetslöshet, kön, coping och Typ A-beteende Abstract The aim of this study was to compare unemployed and workers' life situation and the way they cope with different situations and to determine their degree of Type A. We used two different instruments: Friedman and Rosenman s Type A-test and Carver s cope test. The total number of respondents amounted to 169 participants. The participants were selected from a convenience sample at the employment service and from three different companies. Our hypotheses were that social support, Type A-behavior, age and education affect coping with unemployment or a difficult life situation. Our results confirmed the hypothesis partially. Women reported more social support than men, which affects how they are dealing with a difficult life situation. Unemployment and other difficult life situations are coped better with increasing age, and the use of problem-focused cope increases with higher education. Keywords: unemployment, gender, cope and Type A-behavior

Introduktion Tidigare forskning visar att arbetslöshet är ett världsomfattande problem som påverkar både individ och samhälle (McKee-Ryan & Kinicki 2002). Enligt Statistiska Centralbyrån (SCB, 2009) har antalet arbetslösa ökat med 94 000, från februari 2008 till januari 2009, vilket har resulterat i att arbetslösheten i Sverige ökat med 1,9 procentenheter till 8,0 procent. Winefield och Tiggemann (1985) menar att när människor blir arbetslösa eller misslyckas med att hitta ett arbete så minskar deras psykiska välbefinnande. Förlusten av arbete kan alltså kännas psykiskt påfrestande och kan ofta innebära en dramatisk förändring av den arbetslöses livssituation. Wang (1998) anser att det sociala stödet har en positiv inverkan på välbefinnandet i både yngre och äldre åldersgrupper. Det går därför att anta att det sociala stödet kan påverka arbetslöshetens negativa effekter och hjälpa individen att hantera situationen. Erikson menar att hantering av svåra situationer under olika perioder i livet förändras med åldern (i Lazarus & Folkman, 1984). Människor hanterar svåra situationer på olika sätt och vi har olika syn på hur vi ska nå våra mål. Vissa människor vill söka socialt stöd, somliga skyller på sig själva medan andra vill fokusera på att lösa problemet. Att använda sig av ovan nämnda strategier kallas för coping, som är ett vedertaget begrepp som beskriver hur människor hanterar olika situationer som uppstår i livet. Vi var därför intresserade av att undersöka hur arbetslösa hanterar sin arbetslöshet och vilket beteendemönster de har. För att bedöma de arbetslösas livssituation ville vi samtidigt jämföra med de arbetandes livssituation och se på skillnader och likheter. Vi utgick därför från följande frågeställning: Finns skillnad i coping mellan arbetslösa och arbetande beroende på Typ A-nivå med hänsyn taget till ålder? Arbetslöshet Arbetslöshet är en livssituation då ett förvärvsarbete ofrivilligt tas ifrån en individ eller när personen inte finner en anställning. Arbetslöshet är ett stort problem som påverkar både individ och samhälle. När en individ inte utför avlönat arbete och när han eller hon inte är arbetssökande och disponibel för arbete anses personen som arbetslös (McKee-Ryan & Kinicki, 2002). Jacson, et al., menar att arbetslöshet bidrar till att individen förlorar sin inkomst. Enligt Hanisch och Winefield förknippas arbetslöshet med ekonomiska påfrestningar som i sin tur påverkar andra aspekter av livet (i McKee-Ryan & Kinicki, 2002). 1

Artazcoz (2004) anser att könsskillnader och sociala sammanhang kan ha betydelse för hur arbetslösa hanterar sin situation. Det finns tidigare studier som visar att kvinnor upplever arbetslösheten mindre betungande än vad män gör. Denna skillnad kan bland annat bero på de olika roller som män och kvinnor känner när det gäller ekonomiskt ansvar för familjen. Mäns traditionella roll som primära försörjare till familjen gör att de kan må psykiskt sämre av arbetslöshet jämfört med kvinnor. Hannan (1997) menar att arbetslösheten ger mindre negativa konsekvenser när det gäller individer som kommer från högre samhällsklasser och de individer som är mer välutbildade. Det finns också möjlighet att människor från lägre sociala klasser kan vara mer sårbara för effekterna av arbetslöshet. Detta på grund av brist på klara resurser samt att de besitter olika attityder till arbete. Studier har visat att arbetslösa ungdomar inte blir psykiskt lidande på samma sätt som äldre arbetslösa blir (Broomhall & Winefield, 1990; Rowley & Feather, 1987). En förklaring till detta menar författarna kan vara att ungdomar har mer ekonomiskt och socialt stöd och kan därför acceptera arbetslöshet på ett annat sätt än vad äldre arbetslösa kan göra. Dock har arbetslösa ungdomar visat sig ha sämre psykisk hälsa än vad sysselsatta ungdomar har. Winefield och Tiggemann (1985) anser att när människor blir arbetslösa eller misslyckas med att hitta ett arbete så minskar deras psykiska välbefinnande. De anser också att det är det vanligt att unga arbetslösa har låg självkänsla och är deprimerade. Personlighet och sämre upplevd psykisk hälsa är något som kan ha betydelse för hur en person hanterar sin arbetslöshet. Det finns studier som visar att ju längre en person varit arbetslös desto lägre självkänsla har personen och desto högre självkänsla får personen när hon börjar arbeta igen. Coping Enligt Lazarus och Folkman (1984) är coping kognitiva och beteendemässiga ansträngningar som en individ vidtar för att klara av situationer eller krav som kan vara påfrestande eller överstigande individens egna resurser. Genom att försöka hantera situationen med hjälp av olika copingstrategier förändrar individen betydelsen av olika händelser. Coping handlar inte bara om vad olika personer tänker och gör i ett visst sammanhang utan coping är också en process som genomgås under en längre tid. En del människor använder sig av maladaptiva beteenden inom coping där de undviker problemet och kan därmed leda till ett mindre lyckat resultat (Lazarus & Folkman, 1984). 2

Coping kan bland annat beskrivas som processorienterad coping, vilket innebär att den syftar på vad en person verkligen försöker göra för att förändra sina tankar och handlingar när en situation uppkommer. Coping är även kontextuell vilket innebär att den är beroende av sammanhanget och hänvisar till vad en individ faktiskt tänker eller gör i en specifik situation. Coping bestäms inte bara av individuell läggning utan också av individens bedömning av kraven i en specifik situation. Coping definieras inte utifrån sitt resultat utan hänvisar till ansträngningen, att kunna klara av en viss situation, inte till hur framgångsrika olika ansträngningar är. Människan konfronteras ofta med situationer eller förhållanden som man inte kan klara av. Effektiv coping innebär därför snarare en acceptans av oönskade resultat än förmågan att övervinna dem (Lazarus & Folkman, 1984). Copingstrategier brukar delas in i tre olika kategorier: problemfokuserad, emotionsfokuserad samt undvikande coping. Problemfokuserad coping benämns som aktiv coping och emotionell och undvikande coping benämns som passiv. Faktorer som kan påverka vilken typ av coping en person använder sig av kan vara problemlösningsförmåga, mängd socialt stöd, social förmåga, fysiskt tillstånd och materiella resurser (Lazarus & Folkman, 1984). Problemfokuserad coping innebär att individen försöker lösa problemet, förstå dess orsaker och aktivt handla för att finna lösningar. Problemfokuserad coping när det gäller arbetslöshet kan till exempel vara att söka arbete eller att gå kurser för att höja sin kompetens (Lazarus & Folkman, 1984). Enligt Carver, Scheier och Weintraub (1989) innebär problemfokuserad coping också att individen koncentrerar sig på det faktiska problemet och anstränger sig för att förändra situationen som upplevs som stressande. Problemfokuserad coping delas in i tre områden; aktiv coping där individen agerar med omedelbar verkan för att hantera problemet. Planering där individen använder sig av handlingsstrategier och funderar kring åtgärder, åsidosättande av konkurrerande aktiviteter och avvaktande där individen väntar på rätt tillfälle att handla, samt söka instrumentellt socialt stöd där individen pratar med någon eller rådfrågar någon om åtgärder eller nya utgångspunkter av problemet (Carver, et al., 1989). Emotionsfokuserad coping innebär att individen reglerar den känslomässiga reaktionen utan att ta itu med det egentliga problemet. Emotionell coping kan delas in i fyra områden: söka socialt emotionellt stöd då individen pratar med vänner, kollegor, och familj för att få sympati, förståelse eller för att ventilera sina känslor. Positiv omtolkning betyder att individen söker 3

något bra i situationen medan accepterande innebär att individen lär sig leva med problemet. Förnekande av problemet betyder att individen inte vill inse det faktum att det har hänt (Carver, et al., 1989). Undvikandestrategier och palliativ stresshantering syftar till de handlingar som tillfälligt minskar upplevelsen av det hot som en individ upplever. Hotet förändras emellertid inte och heller inte individens tolerans på lång sikt. Undvikande coping innehåller dels en emotionell sida, då individen mentalt försöker fly från problemet som till exempel vid sömn, arbete, dagdrömmar, TV eller litteratur. Dels en instrumentell sida då individen beteendemässigt flyr från problemet som att till exempel ge upp försöken att nå sina mål och sluta anstränga sig. Till den undvikande strategin brukar dessutom icke-adaptiva copingstrategier som alkohol- och drogintag medräknas (Carver, et al., 1989). Avsaknad av socialt stöd kan enligt Walsh och Jackson leda till större problem såsom användning av undvikande coping (i McKee-Ryan & Kinicki 2002). När det gäller hantering av svåra händelser kan problem- och emotionsfokuserad coping tillsammans både underlätta och hindra copingprocessen. Hur en person hanterar en svår situation bestäms delvis av hans eller hennes personliga resurser: såsom hälsa och energi, kontroll samt åtaganden som har motiverande effekt. Egenskaper som kan stötta coping är bland annat problemlösning, sociala färdigheter, socialt stöd och materiella resurser (Lararuz & Folkman, 1984). Typ A Enligt Friedman och Rosenman (1974) är Typ A-beteende en samling av emotionella reaktioner hos människor som ständigt försöker att åstadkomma så mycket som möjligt på kortast tänkbara tid. Typ A-beteende anses inte vara ett personlighetsdrag utan ett beteendemönster som uppkommer i samband med situationsstressorer. För att ett Typ A-beteende ska utlösas måste situationen vara tillräckligt utmanande och krävande. Ett Typ A-beteende innebär att personen är tävlingsinriktad, otålig, aggressiv och har en ständig känsla av tidspress. Även Byrne och Rosenman (1986) fann att Typ A-beteendemönster karaktäriseras av att vissa personer har en ständig känsla av tidspress. Dessa personer kan i sin tur komma att uppleva att de blir obehagligt pressande i längden. Dessutom har Typ A-beteendemönstret associerats med smärtsamma händelser i livet och den upplevelsen kan bidra till en känslomässig stress för Typ A-personer (Byrne & Rosenman, 1986). 4

När Typ A-individen känner att han har brist på kontroll, exempelvis att inte kunna utföra en uppgift, är det vanligt att personen reagerar med aggressivitet. Aggressiviteten kan i sin tur leda till en extrem tävlingsinriktning och en ständig känsla av tidspress (Friedman & Rosenman, 1974). Tidspressen innebär att Typ A-personen skyndar på sina dagliga aktiviteter och försöker göra flera saker samtidigt för att spara tid. Aggressiviteten hos en Typ A-person kan visa sig genom att personen brusar upp och förlöjligar och ger kritik till andra personer. Typ A-personen är dock bra på att dölja sin ständiga irritation genom att hitta på ursäkter för sitt beteende. Om dessa olika beteenden som nämnts ovan fortsätter att öka kan en tendens till självdestruktivitet uppkomma. Att individen får en omedveten instinkt att förstöra för sig själv och sin karriär kan bero på att personen i fråga vill fly från den stressiga och kravfyllda situation han hamnat i (Friedman & Ulmer, 1985). Enligt Chesney, Black, Chadwick och Rosenman (1981) karaktäriserar Typ A-beteende en hög ambition och en ständig strävan att nå framgång. Vanliga beteendemönster hos en Typ A- person är knutna händer, sammanbitna käkar, snabba rörelser, spända muskler i ansikte och kropp och explosivt tal. Positivt med Typ A-personer är att de är mycket produktiva och de återfinns i höga positioner. Nackdelen med ett Typ A-beteende är att det innebär för höga krav i arbetet samt en upplevelse av stark tidspress. Enligt Friedman och Rosenman (1974) har Typ A-individerna lågt självförtroende som kan ha sin grund i barndomen där föräldrakärleken varit villkorlig och kopplad till prestationer. En Typ A-person vill prestera mer på mindre tid, tvivlar på sin egen kapacitet och jämför sig med andra. Detta kan ha sin grund i en människas låga självkänsla. En person som har låg Typ A- nivå ger ofta ett lugnt, avslappnat intryck utan fientlighet. Personen har förmåga att känna sig nöjd med sina prestationer till skillnad från en person med högt Typ A-beteende. Coping och arbetslöshet I en studie av Mantler, Matejicek, Matheson, och Anisman (2005) undersöktes hanteringen av stress i samband med anställningsosäkerhet av både arbetslösa samt arbetande högteknologer. De förväntade att anställdas och arbetslösas olika copingstrategier skulle vara förknippade med olika sorters upplevd stress. Enligt undersökningen upplever arbetslösa högre nivå av stress på grund av brist på arbete än de arbetande. I undersökningen fann de att emotionsfoku- 5

serad copingstrategi relaterades till högre upplevd stress medan problemfokuserad coping var relaterat till lägre upplevd stress. Att hantera en svår situation genom känslomässigt undvikande kan leda till en högre nivå av upplevd stress (Mantler, et al., 2005). Matud, Camacho, Hernandez, Marrero, Carballeira, Lopez och Rodriguez (2004) undersökte förhållandet mellan stress och hälsa i ett urval av 1566 kvinnor mellan 18 och 65 år. Multipla regressionsanalyser utfördes med hjälp av testet General Health Questionnaire där de hade 21 personliga samt sociala variabler som prediktorer. De kvinnor som upplevde ett större missnöje med sin arbetsroll visade även mer depression, ångest, somatiska och sociala dysfunktionssymptom. Studien visade även att kvinnorna använde sig av en mer emotionell copingstil. Depression, ångest samt sociala dysfunktionssymptom var dessutom predicerade av låg självkänsla och med kronisk stress. De kvinnor som upplevde symptom som ångest och depression var de som har upplevt flest svåra händelser i livet och därmed hade ett lågt upplevt socialt stöd. Resultatet av studien visade att kvinnor med Typ A-beteende konstaterades lida mer av ångest och somatiska symptom. De kvinnor som använde sig av en mer rationell copingstil led mindre av social dysfunktion (Matud, et al., 2004). Schaufeli och Yperen studerade två länder med olika nivåer av arbetslöshetsersättning för att undersöka om ekonomiska resurser påverkar den psykiska hälsan hos arbetslösa. Bland arbetslösa och anställda fann de inga skillnader i psykisk påfrestning (i McKee-Ryan & Kinicki 2002). Rasky, Stronegger och Freidl fann att arbetslösa drack mer alkohol och rökte mer än arbetande (i McKee-Ryan & Kinicki 2002). Leana och Feldman (1991) har utfört en studie med 94 män och 63 kvinnor, där de undersökte skillnader i hur deltagarna hanterade samt reagerade på förlust av arbete. Studien visade inga signifikanta skillnader mellan män och kvinnor och deras beteenden. Det var dock skillnader mellan hur män och kvinnor hanterar förlust av arbetet. Män använde sig mer av problemfokuserade aktiviteter såsom att söka nya arbeten medan kvinnor sökte socialt stöd. Kinicki, Preussen, och McKee-Ryan (2000) fick resultatet att arbetslösa visar lägre nivå av socialt stöd. Studier har också visats att socialt stöd minskar samtidigt som arbetslösheten fortsätter (i McKee-Ryan & Kinicki 2002). 6

Broomhall och Winefield (1990) har utfört en studie där unga arbetslösa män jämfördes med medelålders arbetslösa män med olika psykologiska bakgrundsvariabler. Den yngre gruppen hade varit arbetslösa i genomsnitt 17,9 månader och de medelålders männen hade varit arbetslösa i genomsnitt 20 månader. De arbetslösa medelålders männen visade sämre psykisk hälsa, mindre livstillfredställelse och större arbetsengagemang än de unga arbetslösa. Den starkaste prediktorn till välbefinnande för unga arbetslösa män var socialt stöd och för medelålders män var det deltagande i fritidsaktiviteter med andra människor. De fann att den sämre hälsa som de medelålders arbetslösa männen visat, jämfört med unga arbetslösa män, inte skulle ha påverkats av längden arbetslöshet. I båda grupperna var källan till välmående en åtgärd av någon form av socialt stöd. Författarna menar dock att detta endast kan ses som preliminära slutsatser eftersom de har haft ett litet urval i studien (Broomhall & Winefield, 1990). Syfte Syftet med föreliggande studie var att jämföra arbetslösas och arbetandes livssituation och deras sätt att hantera dessa olika situationer samt att ta reda på vilken grad av Typ A-nivå de hade. Hypoteser Hypotes 1: Arbetslösa män hanterar arbetslöshet sämre än arbetslösa kvinnor och har lägre socialt stöd. Hypotes 2: Arbetslösa män har högre Typ A-nivå än arbetslösa kvinnor. Hypotes 3: Ju äldre man blir desto bättre hanterar man arbetslöshet och andra svåra händelser, separerat för kön. Vidare antar vi att sambanden mellan ålder och coping är olika för män och kvinnor. Hypotes 4: Utbildningsnivå påverkar hantering (coping) av arbetslöshet och andra svåra situationer i livet. 7

Metod Deltagare Vårt urval bestod av män och kvinnor mellan 18 och 65 år där medelåldern för undersökningen var 34,8 år (SD=13,7). Vi fokuserade vårt urval på arbetslösa män och kvinnor samt arbetande män och kvinnor. Vi valde att samla in data på en arbetsförmedling i Sydsverige. För att jämföra de resultat vi fick fram hos de arbetslösa valde vi därför att använda oss av en kontrollgrupp där vi även delade ut enkäter till anställda på tre olika företag. Vi har enligt Cohens effektstorlekstabell estimerat en medium effektstorlek och kommer därför att sträva efter ungefär 45 stycken deltagare i varje grupp (Cohen, 1992). Vi delade ut sammanlagt 178 enkäter och nästintill alla enkätsvar var användbara. Sammanlagt hade vi nio ofyllda enkäter och räknade dessa som bortfall. Vi kunde totalt använda oss av 169 enkäter och hade därmed en svarsfrekvens på 94 procent. Enkäterna delade vi ut genom bekvämlighetsurval av arbetslösa på arbetsförmedlingen där 99 personer frivilligt ställde upp på att besvara enkäten anonymt. Vi delade även ut enkäter till anställda genom bekvämlighetsurval på tre olika företag i Skåneregionen. Vi fick in 55 enkäter på ett multinationellt företag inom den agrara sektorn. Vi fick in nio enkäter från ett bemanningsföretag samt sex enkäter på ett mindre privat miljökonsultföretag. Samtliga av de 70 anställda deltog frivilligt och ställde upp att besvara enkäten anonymt. Coping och Typ A var de beroende variablerna, sysselsättning (arbetslösa, arbetande) och kön var de oberoende variablerna samt ålder som kovariat. Tabell 1 redovisar antalet medverkande i studien uppdelat på sysselsättning samt kön. Tabell 1. Frekvens av de deltagande uppdelat på kön. Kön Arbetslös Arbetande Total Kvinna 43 35 78 Man 56 35 91 Total 99 70 169 Material Enkäten inleddes med nio demografiska frågor där vi tog upp kön (1-2), ålder, civilstatus (1-4), Tätort (1-2), utbildningsnivå (1-3), jobbsök (1-2) samt upplevd ekonomisk situation (1-5). Vi har använt oss av Friedman och Rosenmans Typ A-test (Friedman & Rosenman, 1974). Vi använde oss av en svensk version av testet och det bestod av 27 frågor där värdet på Cronbachs alfa blev.68. Poängsumman varierade mellan 0-27 poäng. Ett högt poäng på testet visar 8

på en mer utpräglad Typ A-nivå och en låg poäng visar på en mindre utpräglad Typ A-nivå. Testet är uppbyggt så att varje fråga har två svarsalternativ där man svarar antingen ja eller nej. Typ A-svaret ger poäng och det andra svaret är poänglöst. Urvalspersonerna fick välja endast ett av alternativen då de besvarade enkätfrågorna. Exempel på frågor som ingick i enkäten var: 1. Lider Du ofta av en känsla av tidsbrist? (Ja/Nej) 2. Kan Du koppla av utan att känna dåligt samvete? (Ja/Nej) Vi har sedan använt oss av Carvers copingtest (Carver, 1997) som är en kortare version av originalet (Carver, et al., 1989). Vi har översatt testet från engelska till svenska och testet bestod av 28 frågor. Vi fördelade de 28 frågorna i 14 olika undergrupper och därefter delade vi in testet i tre delskalor: problemfokuserad, emotionell samt undvikande coping (se sidorna 5-6) enligt Carver, et al., (1989). Testet är uppbyggt så att varje fråga har tre olika svarsalternativ där 0 betyder inte alls och 3 betyder väldigt mycket. Testet gav oss ett Cronbachs alfavärde på.82 vilket innebär att testet är internt homogent med vårt urval. Urvalspersonerna fick välja endast ett av alternativen då de besvarade enkätfrågorna. Exempel på frågor som ingick i enkäten var: 1. Jag anstränger mig för att göra något åt situationen jag befinner mig i (0-3) 2. Jag har försökt att få råd eller hjälp från andra människor om vad jag ska göra (0-3) Procedur Enkäterna delades ut på en arbetsförmedling i Sydsverige och vi samlade in våra data under fem dagar. Vår studie presenterades genom att vi berättade att vi var från Växjö universitet och att vi var intresserade av arbetslösas livssituation. Enkäterna delades även ut på de tre olika företagen och vi samlade in våra data under tre dagar. Vi presenterade vår studie genom att berätta att vi var från Växjö universitet och att vi var intresserade av de anställdas livssituation. Vi matade in enkätsvaren i SPSS (version 12). Vi hade ett försättsblad på enkäterna där det stod mer ingående information om undersökningen (se bilaga 1). 9

Samtliga undersökningspersoner fick tydliga skriftliga instruktioner till copingtestet där vi bad de arbetslösa att fundera över hur de hanterar sin situation som arbetslös (se bilaga 1). De anställda blev ombedda att fundera ut hur de hanterar en situation som de upplevt eller upplever som svår, såsom förlust av arbete, skilsmässa eller andra svåra livssituationer (se bilaga 1). Resultat Vi kunde bekräfta att H1 stämmer, det vill säga arbetslösa män hanterar arbetslöshet sämre än arbetslösa kvinnor och har lägre socialt stöd. Gällande H2, att arbetslösa män har högre Typ A-nivå än arbetslösa kvinnor, fann vi att de arbetande deltagarna visade signifikant högre grad av Typ A. Därmed kan vi bekräfta att analys av data visade att H2 inte stämde. Angående H3 fann vi att män minskar emotionell samt undvikande coping med åldern medan kvinnor ökar sin problemfokuserade coping med åldern. Därav kan vi fastställa att vår hypotes, ju äldre man blir desto bättre hanterar man arbetslöshet och andra svåra händelser, samt att sambanden mellan ålder och coping är olika för män och kvinnor, stämde. Vi kunde bekräfta att H4 stämde, det vill säga utbildningsnivå påverkar hantering (coping) av arbetslöshet och andra svåra situationer i livet. Detta eftersom vi fann att ju högre utbildning man har desto mer använder man sig av problemfokuserad coping. Hypotes 1 Tabell 2. Deskriptiv data. Arbetslösa Arbetande Män (N=56) Kvinnor (N=43) Män (N=35) Kvinnor (N=35) M SD M SD M SD M SD Ålder 27.8 11.3 29.1 12.9 44.4 9.7 43.3 11.0 Problem 8.3 2.2 8.0 2.0 8.3 2.8 9.2 2.2 Emotionell 5.9 2.9 5.3 3.5 4.8 2.8 5.6 2.8 Undvikande 7.4 4.4 6.9 4.2 5.5 4.1 5.7 2.7 Socialt stöd 5.7 3.3 6.9 3.1 4.8 3.4 7.0 2.6 Typ A 9.3 3.8 10.2 4.3 10.5 3.8 10.1 3.9 10

Analys av data visade att vi kunde bekräfta hypotes 1, det vill säga arbetslösa män hanterar arbetslöshet sämre än arbetslösa kvinnor och har lägre socialt stöd. Vi utförde en två-vägs MANCOVA med sysselsättning och kön som faktorer och fyra beroende variabler (problemfokuserad coping, emotionell, undvikande samt socialt stöd). Vi hade dessutom ålder med som kovariat därför att det fanns en signifikant åldersskillnad mellan arbetslösa och arbetande (t =-8,952, df =160,6; p<.001). Två-vägsMANCOVA var möjligt att utföra då följande kriterier uppfylldes: stickprovets storlek, normalitetskravet (skevheten), multikollinearitetkravet (de beroende variablerna korrelerade endast moderat med varandra) och homogenitetskravet (p >.001) (Pallant, 2005). Analyser av variablerna för parametriska antaganden visade att undvikande coping behövde transformeras varför vi rangordnade den. Vi fick en signifikant huvudeffekt för kön (Wilk s Lambda=3,146; p=.016), det vill säga, kvinnor rapporterade signifikant mer socialt stöd (se Tabell 2). I tabell 3 fanns en tendens till ett signifikant samband mellan ålder och problemfokuserad coping, det vill säga att problemfokuserad coping ökar med åldern. Tabell 3 visar att män och kvinnor använder sig olika mycket av socialt stöd. Vi fann att kvinnor använde sig mer av socialt stöd än män. De andra tre copingområderna problemfokuserad, emotionfokuserad och undvikande coping blev inte signifikanta. För kön och socialt stöd visar eta² en medium effektstorlek. I tabell 3 fanns det även en stark tendens till en signifikant interaktionseffekt mellan sysselsättning och kön. Eta² visar en liten effektstorlek i interaktionen mellan sysselsättning och kön för problemfokuserad coping, så att arbetande har något högre nivå. 11

Tabell 3. Två-vägsMANCOVA över de olika copingstrategierna, ålder som kovariat. F p Eta² Ålder Problem 3.52.062.021 Emotionell 2.84.094.017 Undvikande 1.23.268.007 Socialt stöd.197.658.001 Sysselsättning Problem.130.718.001 Emotionell.049.825.000 Undvikande 1.68.196.010 Socialt stöd.121.728.001 Kön Problem.652.420.004 Emotionell.027.871.000 Undvikande.000.995.000 Socialt stöd 11.2.001.064 Sysselsättning * kön Problem 3.52.062.021 Emotionell 1.71.192.010 Undvikande.859.355.005 Socialt stöd.892.346.005 Hypotes 2 Hypotes 2 var att arbetslösa män har högre Typ A-nivå än arbetslösa kvinnor. Vi utförde därmed en två-vägsancova med sysselsättning och kön som oberoende variabler samt Typ A- nivå som beroende variabel. Vi har även använt oss av ålder som kovariat av samma skäl som tidigare. Analyser av variablerna för parametriska antaganden visade att variabeln Typ A behövde transformeras varpå vi rangordnade den. Tabell 4 visar ett signifikant samband mellan Typ A och ålder samt en signifikant huvudeffekt mellan Typ A och sysselsättning. Tabell 4 visar inga signifikanta könsskillnader eller interaktionseffekter. Vi kan därmed bekräfta att analys av data visade att vår hypotes inte stämde. Tabell 4. Två-vägsANCOVA Typ A, ålder, kön, sysselsättning samt interaktionseffekt. Typ A F p Eta² Ålder 8.88.003.051 Kön.093.761.001 Sysselsättning 6.33.013.037 Kön* Sysselsättning 1.22.270.007 12

12,00 10,00 8,00 Mean TypeA 6,00 4,00 2,00 0,00 Arbetslös Sysselsättning Arbetande Figur 1. Typ A-nivå och sysselsättning. I figur 1 kan vi se att det fanns en signifikant huvudeffekt mellan arbetslösa och arbetande där de arbetande deltagarna uppvisade en högre nivå av Typ A. Hypotes 3 Hypotes 3 var att ju äldre man blir desto bättre hanterar man arbetslöshet och andra svåra händelser, samt att sambanden mellan ålder och coping är olika för män och kvinnor. Vi utförde korrelationer med sysselsättning, ålder, problemfokuserad coping, emotionell, undvikande samt socialt stöd. Analyser av variablerna för parametriska antaganden visade att variabeln undvikande coping krävde Spearmans rho. Tabell 5 visar för män en signifikant negativ korrelation mellan ålder och emotionell coping, som visar ett samband mellan ju äldre män blir desto mindre använder de sig av emotionsfokuserad coping. Kvinnors emotionsfokuserade coping tycks vara konstant. Vi fick en signifikant negativ korrelation mellan ålder och undvikande coping. Vilket betyder att ju äldre män blir desto mindre använder de sig av undvikande coping medan kvinnors undvikande coping återigen tycks vara konstant. Vi fick dessutom en signifikant positiv korrelation mellan ålder och problemfokuserad coping i gruppen kvinnor, vilket visar att ju äldre kvinnor blir desto mer använder de sig av problemfokuserad coping. 13

Tabell 5. Korrelationer som visar samband mellan ålder och copingstilar. Problem Emotionell Undvikande Socialt stöd Kön: Män (N=91) Pearsons Correlation.139 -.228 -.239 -.079 p.188.030.023.456 Kön: Kvinnor (N=78) Pearsons Correlation.231 -.075 -.028 -.048 p.042.515.809.678 Not. Samtliga korrelationer är Persons r, utom för Undvikande som är Spearmans rho. Hypotes 4 Analys av data visade att vi kunde bekräfta hypotes 4, det vill säga utbildningsnivå påverkar hantering (coping) av arbetslöshet och andra svåra situationer i livet. Vi utförde en envägsmanova med utbildning som oberoende variabel och problemfokuserad coping, emotionell, undvikande samt socialt stöd som beroende variabler. Analyser av variablerna för parametriska antaganden visade att variabeln undvikande coping behövde transformeras varpå vi rangordnade den. Vi fick ett p-värde på.001 mellan utbildning och copingstrategi samt en Eta² på.079. Tabell 7 visar en signifikant skillnad mellan utbildningsnivåer och problemfokuserad coping samt en stark tendens till signifikant skillnad mellan utbildningsnivå och undvikande coping. Tabell 6. Deskriptiv data. Utbildning Grundskola (N=20) Gymnasium(N=84) Universitet/Högskola (N=65) M SD M SD M SD Problem 9.05 1.57 7.79 2.42 9.15 2.24 Emotionell 6.15 3.37 5.44 3.25 5.43 2.69 Undvikande 7.60 5.01 7.22 4.41 5.43 2.96 Socialt stöd 6.00 3.30 6.36 3.32 5.87 3.24 Tabell 7. En-vägsMANOVA copingstrategi och utbildning. Utbildning df F p Eta² Problem 2 7.2.001.080 Emotionell 2.47.621.006 Undvikande 2 2.9.056.034 Socialt stöd 2.42.652.005 Mellan gymnasie- och universitets/högskoleexamen och användandet av problemfokuserad coping fick vi en signifikant skillnad (p=.001). Därmed kan vi fastställa att ju högre utbildning deltagarna har desto bättre hanterar de arbetslöshet eller andra svåra händelser i livet. Skillna- 14

den mellan undvikande coping mellan gymnasie- och universitets/högskoleexamen visade en svag tendens till signifikans på.071. Diskussion Syftet med denna studie var att jämföra arbetslösas och arbetandes livssituation och deras sätt att hantera dessa olika situationer samt att ta reda på vilken grad av Typ A-nivå de hade. Vi kan genom tidigare forskning bekräfta att arbetslöshet innebär en svår livssituation som innebär psykiska påfrestningar för individen (Winefield & Tiggemann, 1985). Coping beskrivs som kognitiva och beteendemässiga ansträngningar som individen använder sig av för att hantera olika situationer eller krav som kan upplevas som påfrestande (Lazarus & Folkman, 1984). Det går att anta att människor hanterar svåra situationer på olika sätt och därför finns det olika strategier för hur de ska nå sina mål. Enligt Friedman och Rosenman (1974) är Typ A-beteende ett beteendemönster som uppkommer i samband med situationsstressorer. Typ A-personer försöker ständigt åstadkomma så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Det är därför rimligt att anta att hantering av arbetslöshet eller andra svåra händelser kan påverkas genom vilket beteendemönster en person har. Resultatet av H1 bekräftade att arbetslösa män hanterar arbetslöshet sämre än arbetslösa kvinnor och har lägre socialt stöd. När individen pratar med andra människor om sin livssituation, får sympati och förståelse samt ser nya utgångspunkter av problemet går det att anta att det leder till att han eller hon effektivare hanterar situationen. Resultatet visade att kvinnor rapporterade signifikant mer socialt stöd jämfört med män. Carver, Scheier och Weintraub (1989) menar att söka instrumentellt socialt stöd innebär, att individen pratar med någon eller rådfrågar någon om åtgärder eller nya utgångspunkter på problemet. Att söka socialt emotionellt stöd menas att individen pratar med vänner, kollegor och familj för att få sympati, förståelse eller ventilera sina känslor (Carver, et al., 1989). Vi tror att egenskaper såsom problemlösning, sociala färdigheter och socialt stöd kan vara positiva för hanteringen av svåra situationer något som även stöds av Lazarus och Folkman (1984). Broomhall och Winefield (1990) fick resultat som visade på att källan till välmående var någon form av socialt stöd. Kinicki, Preussen, och McKee-Ryan (2000) fick resultatet att arbetslösa visar lägre nivå av socialt stöd (i McKee-Ryan & Kinicki 2002). Därmed tycker vi att det är rimligt att anta att 15

arbetslöshet kan bidra till att individen förlorar delar av sitt sociala liv genom förlust av arbetskamrater. Därför anser vi att det kan vara av stor vikt att en person som är arbetslös försöka bibehålla sitt sociala stöd från familj, vänner och tidigare arbetskamrater. En studie av Leana och Feldman (1991) visade att män använde sig mer av problemfokuserade aktiviteter såsom att söka nya arbeten medan kvinnor sökte socialt stöd. En tänkbar anledning till kvinnors användande av socialt stöd kan vara att kvinnor är mer öppna med sina känslor och delar sina problem med andra. I resultatet av H1 fann vi även en stark tendens till samband mellan ålder och problemfokuserad coping, det vill säga att problemfokuserad coping ökar med åldern. Arbetande hade något högre nivå på problemfokuserad coping. Problemfokuserad coping benämns som aktiv coping medan emotionell och undvikande coping benämns som passiv. Vid problemfokuserad coping koncentrerar sig individen på det faktiska problemet och anstränger sig för att förändra situationen som upplevs som stressande (Lazarus & Folkman, 1984). Det går att anta att problemfokuserad coping är den strategi som tyder på att individen faktiskt tar tag i sitt problem och hanterar situationen på bästa möjliga sätt. Åldern har enligt oss en stor betydelse när det kommer till erfarenhet och kunskap. Därför menar vi att ju äldre man är desto lättare har man att använda sig av problemfokuserad coping. I H2 fann vi att de arbetande deltagarna visade signifikant högre grad av Typ A-nivå. Därav kan vi bekräfta att vår hypotes inte stämde, det vill säga att arbetslösa män har högre Typ A- nivå än arbetslösa kvinnor. Vi fick en signifikant huvudeffekt för Typ A gällande sysselsättning där det visade sig att det var de arbetande deltagarna som uppvisade högre Typ A-nivå. Byrne och Rosenman (1986) fann att Typ A-beteendemönster kännetecknas genom att vissa personer har en ständig känsla av tidspress. Att Typ A-beteende kännetecknas av en ständig känsla av tidspress stöds av ett flertal tidigare studier: Friedman och Rosenman, (1974) och Chesney, Black, Chadwick, och Rosenman, (1981). Tidspressen innebär att Typ A-personen skyndar på sina dagliga aktiviteter och försöker göra flera saker samtidigt för att spara tid. På så sätt är det rimligt att anta att vårt resultat beror på att de arbetande individerna har ett mer stressat beteendemönster än de arbetslösa. Enligt Chesney, Black, Chadwick och Rosenman, (1981) har personer med Typ A-beteendemönster en ambition att ständigt prestera, producera samt nå framgång. Att nå framgång är rimligen mer naturligt för arbetande som förhoppningsvis känner stimulans inför sitt arbete och vill producera. Därför spekulerar vi i att det är lättare för arbetande människor att prestera och nå framgång än vad det är för arbetslösa. 16

H3 var att ju äldre man blir desto bättre hanterar man arbetslöshet och andra svåra händelser, samt att sambanden mellan ålder och coping är olika för män och kvinnor. H3 visade att mäns emotionella och undvikande coping minskar med åldern medan kvinnor ökar sin problemfokuserade coping med åldern. Resultatet vi fick stämmer överens med vårt antagande. Enligt Jung förändras coping från barndom till vuxen ålder (i Lazarus & Folkman, 1984). Det går att anta att hanteringen blir mer effektiv och realistisk med åldern; detta stöds av Valliant och Pfeiffer (i Lazarus & Folkman, 1984). Kinicki och Latack (1990) menar också att copingprocessen är något som förändras med tiden. Löwenthal et al., har gjort forskning som visar att kvinnor och män blir mer lika varandra i medelåldern (i Lazarus & Folkman, 1984). Enligt Lazarus och Folkman (1984) bestäms coping utav individens bedömning av kraven i en specifik situation. Vi menar att ju äldre och mer erfaren en person är desto bättre kan hon eller han bedöma hur en situation ska hanteras på bästa sätt. Ju äldre en person är desto mer har personen varit med om och därför går det att anta att det blir lättare med åldern att acceptera att svåra situationer kommer att inträffa eller har inträffat. Det stöds av Lazarus och Folkman (1984) som menar att effektiv coping innebär en acceptans av oönskade resultat. Eftersom kvinnor enligt vårt resultat använder sig mer av problemfokuserad coping med åldern ställer vi oss frågande till om män hanterar svåra livssituationer på liknande sätt. Som vi nämnde tidigare har Löwenthal et al., gjort forskning som visar att kvinnor och män blir mer lika varandra i medelåldern (i Lazarus & Folkman, 1984). Enligt Lazarus och Folkman (1984) är problemlösningsförmåga, mängd socialt stöd, social förmåga, fysiskt tillstånd och materiella resurser något som kan påverka vilken typ av coping personer använder sig av. De nyligen nämnda faktorerna tror vi kan påverka i vilken utsträckning kön och ålder har betydelse för användningen av olika copingstilar. Vi har fått resultatet att ju äldre män blir desto mindre använder de sig av emotionsfokuserad coping medan för kvinnor tycks emotionsfokuserad coping vara konstant. Emotionsfokuserad coping innebär att individen reglerar den känslomässiga reaktionen utan att ta itu med det egentliga problemet (Carver, et al., 1989). Att hantera en svår situation genom emotionsfokuserad coping kan leda till en högre nivå av upplevd stress (Mantler, et al., 2005). Lazarus och Folkman (1984) menar att källor till stress kan förändras med åldern. Eftersom mäns emotionsfokuserade coping minskar med åldern menar vi att det resulterar i att män blir mindre stressade. Vi tror som tidigare nämnt att de flesta personer blir mer erfarna och mer 17

ansvarsfulla med åldern. På så sätt funderar personen på hur situationen ska lösas på bästa möjliga sätt istället för att stressa upp sig över en svår situation. Vårt resultat visade även att ju äldre män blir desto mindre använder de sig av undvikande coping medan kvinnors undvikande coping tycks vara konstant. Undvikande coping innebär att individen försöker fly från problemet (Carver, et al., 1989). Eftersom vi fått fram resultat som visar att män använder sig mindre av undvikande coping med åldern antar vi därför att yngre män använder sig av mer undvikande coping. Friedman och Ulmer (1985) menar att om en person vill fly från en stressig och kravfylld situation de hamnat i har individen en omedveten instinkt att förstöra för sig själv (Friedman & Ulmer, 1985). Enligt Carver, Scheier och Weintraub (1989) kan undvikande coping innebära att personen flyr från problemet genom att sluta anstränga sig och ge upp försöken att nå sitt mål. Det är rimligt att anta att undvikandet kan bero på att yngre män inte har samma vana och erfarenhet jämfört med äldre män när det gäller att ta ansvar över en kravfylld situation. Vår studie visade även att ju äldre kvinnor blir desto mer använder de sig av problemfokuserad coping. Enligt Carver, Scheier och Weintraub (1989) innebär problemfokuserad coping att individen koncentrerar sig på det faktiska problemet och anstränger sig för att förändra situationen som upplevs som stressande. Vårt resultat visar att kvinnor använder sig mer av problemfokuserad coping med åldern. Det går därför att anta att förmågan att hantera stressfyllda och svåra situationer blir lättare ju äldre och desto mer erfarenhet personen har. Vi förmodar därför att yngre kvinnor har högre upplevd stress och använder sig mindre av problemfokuserad coping. H4 som var att utbildningsnivå påverkar hantering (coping) av arbetslöshet och andra svåra situationer i livet visade sig stämma. Vi fick en signifikant skillnad mellan utbildningsnivåerna i problemfokuserad coping. De signifikanta skillnaderna fanns mellan personer med gymnasium- och högskoleexamen. Därmed kan vi fastställa att ju högre utbildning deltagarna har desto bättre hanterar de arbetslöshet eller andra svåra händelser i livet. Det kunde också påvisas en stark tendens till skillnad mellan utbildningsnivåer i undvikande coping. Enligt Hannan (1997) ger arbetslösheten mindre negativa effekter när det gäller individer som är mer välutbildade. Ju mer kunskap en människa har tack vare en högre utbildningsnivå, desto bättre menar vi att han eller hon kan påverka hur man faktiskt hanterar arbetslöshet eller en annan svår livssituation. 18

Eftersom dessa personer sannolikt har en bredare erfarenhet samt en större insikt om det faktiska problemet. Förslag till vidare forskning Vi kan slutligen konstatera att vi kommit fram till intressanta resultat som visar att det har betydelse om man är arbetslös eller arbetande när det gäller coping och Typ A-nivå. Därför tycker vi att det hade varit väldigt intressant att göra fortsatta studier inom ämnet för att se på fler samband och skillnader mellan arbetslösa och arbetande. Vårt resultat visade att arbetslösa har lägre Typ A-nivå jämfört med arbetande. Därmed hade ett uppslag till vidare forskning varit att undersöka orsaken härtill eftersom vi inte kan svara på detta. Det vore även intressant att studera om individens ekonomiska ställning har någon betydelse för hanteringen av svåra situationer. Tidigare studier visar att en person med sämre ekonomi bör använda sig av problemfokuserad coping för att bibehålla god psykisk hälsa. Studier har visat att arbetslöshet kan ge negativa effekter på den psykiska hälsan. Det finns dock mindre forskning om hur ekonomi påverkar hanteringen arbetslöshet (Waters & Moore, 2001). 19

Referenser Artazcoz, L., Benach, J., Borrel, C., & Cortes, I. (2004). Unemployment and mental health: Understanding the interactions among gender, family roles and social class. American Journal of Public Health, 94, 82-88. Broomhall, H. S., & Winefield, A. H. (1990). A comparison of the affective well-being of young and middle-aged unemployed men matched for length of unemployment. British Journal of Medical Psychology, 63, 43-52. Byrne, D. G., & Rosenman, R.H. (1986). Type A behavior and the experience of affective discomfort. Journal of Psychosomatic Research, 30, 663-672. Carver, C. S. (1997). You want to measure coping but your protocol is to big: consider the brief COPE. International Journal of Behavioral medicine, 4, 92-100. Carver, C. S., Scheier, M., & Weintraub, J. K. (1989). Assessing coping strategies: a theoretically based approach. Journal of Personality and Social Psychology, 56, 267-283. Chesney, M. A., Black, G. W., Chadwick, J. H., & Rosenman, R. H. (1981). Psychological correlates of the Type A behavior pattern. Journal of Behavioral Medicine, 4, 217-230. Cohen, J. (1992). A power primer. Psychological Bulletin, 112, 155-159. Friedman, M., & Rosenman, R. H. (1974). Type A behaviour and your heart. New York: Fawcett Crest. Friedman, M., & Ulmer, D. (1985). Treating Type A behaviour and your heart. London: British Library Cataloguing in Publication Data. Hannan, D. F., O Riain, S., & Whelan, CH. T. (1997). Youth unemployment and psychological distress in the Republic of Ireland. Journal of Adolescence, 20, 307-320. Lazarus, R. S & Folkman, S (1984). Stress, appraisal and coping. New York: Springer. Leana, C. R., & Feldman, D. C. (1991). Gender differences in responses to unemployment. Journal of Vocational Behavior, 38, 65-77. Mantler, J., Matejicek, A., Matheson, K., & Anisman, H. (2005). Coping With Employment Uncertainty: A Comparison of Employed and Unemployed Workers. Journal of Occupational Health Psychology, 10, 200-209. Matud, M., Camacho, J., Hernandez, J., Marrero, R., Carballeira, M., Lopez, M., Rodriguez, C. (2004). Stress and health in Spanish women. Journal of Applied Social Psychology, 34, 731-746. 20

McKee-Ryan, F. M., & Kinicki, A. J. (2002). Coping with job loss: A life-facet model. International Review of Industrial and Organizational Psychology, 17, 1-29. Pallant, J. (2005). SPSS Survival Manual: A step by step guide to data analysis using SPSS for Windows (Version 12). Open University Press: New York. Rowley, K., & Feather, N. (1987). The impact of unemployment in relation to age and length of unemployment. Journal of Occupational Psychology, 60, 323-332. Statistiska Centralbyrån. (2009). Tillgänglig på http://www.pubkat.scb.se/pages/pressrelease 264536.aspx (151209). Wang, H-H. (1998). A meta-analysis of the relationship between social support and wellbeing. Kaohsiung Journal of Medical Sciences, 14, 717-26. Waters, L. E., & Moore, K. A. (2001). Coping with economic deprivation during unemployment. Journal of Economic Psychology, 22, 461-482. Winefield, A., H & Tiggemann, M. (1985). Psychological correlates of employment and unemployment: Effects, predisposing factors, and sex differences. Journal of Occupational Psychology, 58, 229-242. 21

Bilaga 1. INBJUDAN TILL DELTAGANDE I STUDIE Syftet med denna undersökning är att undersöka vad de arbetslösa 1 /anställda har för syn på sin livssituation. Deltagande är givetvis frivilligt och anonymt, vilket innebär att Du kan avbryta när Du vill. Det tar ungefär 10 minuter att fylla i. Vi är tacksamma om Du svarar på alla frågor så uppriktigt som möjligt och inte hoppar över något. Vi kommer att behandla Dina svar konfidentiellt. Formulären bearbetas statistiskt och redovisning kommer att ske med gruppmedelvärden. Enskilda individers svar framgår alltså inte. På förhand vill vi passa på att tacka för din medverkan! Linn Henriksson, Ida Krook Institutionen för Samhällsvetenskap Handledare: Docent Andrejs Ozolins, 0470-70 80 00 Lycka till! 1 Vi hade olika information på förstasidan av enkäten eftersom vi hade två olika grupper: arbetslösa och anställda.

Bakgrundsfrågor Vänligen markera med kryss (X), om inget annat anges, på det svarsalternativ Du tycker stämmer bäst överens med Din uppfattning. Endast ett svarsalternativ gäller om inget annat anges. 1. Är du man eller kvinna? Man ( ) Kvinna ( ) 2. Ålder? ; år 3. Civilstatus? Gift ( ), Sambo ( ), Särbo ( ), Singel ( ) 4. Bor du i en tätort? Ja ( ), Nej ( ) 7. Vad är din högst avslutade utbildningsnivå? Grundskola ( ), Gymnasieexamen ( ), Universitet/Högskoleexamen ( ) 8. Söker du aktivt nya jobb? Ja ( ), Nej ( ) 9. Hur upplever du din ekonomiska situation? Mycket bra ( ), Bra ( ), Okej ( ), Dålig ( ), Mycket dålig ( )

Nedan följer ett antal påståenden som handlar om hur du hanterar olika svåra situationer som kan uppstå i ens liv. Svara på påståendet genom att ringa in det svarsalternativ som stämmer bäst överens med din uppfattning. Endast ett svarsalternativ gäller om inget annat anges. Fundera på hur du upplever din situation som arbetslös och svara så uppriktigt som möjligt. Självklart behandlar vi dina svar anonymt och konfidentiellt. Tack för din medverkan! 2 Nedan följer ett antal påståenden som handlar om hur du hanterar olika svåra situationer som kan uppstå i ens liv. Svara på påståendet genom att ringa in det svarsalternativ som stämmer bäst överens med din uppfattning. Endast ett svarsalternativ gäller om inget annat anges. Fundera ut någon situation som varit svår för dig såsom till exempel; förlust av arbete, skilsmässa, eller andra svåra livssituationer. Svara så uppriktigt som möjligt. Självklart behandlar vi dina svar anonymt och konfidentiellt. Tack för din medverkan! 0= Inte alls, 1= Något, 2= Ganska mycket, 3= Väldigt mycket 1. Jag anstränger mig för att göra något åt situationen jag befinner mig i 2. Jag har vidtagit åtgärder för att försöka göra situationen bättre 3. Jag har försökt att lägga upp en strategi om vad jag ska göra 4. Jag tänker mycket på vilka åtgärder jag skall vidta 5. Jag försöker att se det positiva i det hela 6. Jag letar efter något gott i det som händer 2 Vi hade olika information på denna sida av enkäten eftersom vi hade två olika grupper: arbetslösa och anställda.

7. Jag har accepterat faktumet att det faktiskt hänt 8. Jag har lärt mig att leva med det 9. Jag kan skämta om det 10. Jag har gjort narr av situationen 11. Jag har försökt att finna tröst i min religion eller andliga tro 12. Jag ber mer eller mediterar mer 13. Jag har fått emotionellt stöd 14. Jag har fått tröst och förståelse från någon 15. Jag har försökt att få råd eller hjälp från andra människor om vad jag ska göra 16. Jag har fått hjälp och råd från andra människor