Aktivitetsutförande hos äldre individer. som deltar i ett fallpreventionsprojekt. Occupational performance in older individuals

Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Examensarbete, 15 p Höstterminen 2012 Aktivitetsutförande hos äldre individer som deltar i ett fallpreventionsprojekt. Occupational performance in older individuals participating in a fall preventing program. Författare: Karin Sjöberg Handledare: Erica Johansson

1 SAMMANFATTNING Det naturliga åldrandet innebär att förutsättningar för ett aktivt liv förändras. Genom att anpassa sina vanor eller miljö kan förändrade fysiska förmågor minskas. Syftet med denna studie var att beskriva aktivitetsutförande hos äldre individer som fallit eller beskriver en rädsla för att falla. Datainsamlingen skedde med strukturerade intervjuer, studiens analysmetod hade en kvantitativ forskningsansats. 130 stycken äldre personer intervjuades, de deltog i fallpreventionsprojektet Aktiv Livsstil. De fick skatta sitt aktivitetsutförande med instrumentet Occupational Gaps Questionnaire (OGQ). Detta instrument utgår från individens eget perspektiv. När individen inte gör det hon vill eller gör det hon inte vill så är det en avvikelse och anges som ett aktivitetsgap (Occupational Gap). Resultatet visar att 109 av deltagarna hade ett eller flera aktivitetsgap. De flesta aktivitetsgapen var inom aktivitetsområdet fritid, därefter kom boende, sociala aktiviteter och sist arbestsliv. Den aktivitet som hade störst antal aktivitetsgap var mer omfattande underhåll av bostad, trädgård och bil. Av de totalt 429 upplevda aktivitetsgapen var endast 22 stycken där deltagaren utförde en aktivitet som de inte ville utföra. Denna studie visar att personer med risk för fallolyckor eller rädsla för att falla hade aktivitetsgap och därmed en minskning av deras deltagande i aktiviteter. Sökord: activities of daily living, engaging activities, older

2 ABSTRACT The natural aging process could mean that the conditions for an active life are changing. By adjusting habits or the environment, changing physical abilities could be reduced. The aim of this study was to describe the occupational performance of older individuals who had fallen or described a fear of falling. The Data collection was done with structured interviews, the study's method of analysis had a quantitative research approach. 130 older people who participated in a fall preventing program Aktiv Livsstil were interviewed using the instrument Occupational Gaps Questionnaire (OGQ). This instrument is based on the individual's own perspective of their occupational performance. When the individual cannot do what she wants, or does activities that she do not want to do, then that is listed as an occupational gap. The results showed that 109 of the participants had one or more occupational gap. Most of the activity gap was within the activity area of "leisure", then the "living", "social activities" and finally "working". The activity that had the greatest number of the occupational gap was "performing more comprehensive maintenance of the home, garden and car". Out of a total of 429 perceived occupational gap only 22 occupational gap were in which the participant performed a task that they did not want to perform. This study shows that people with risk of falls and fear of falling was the occupational gaps and thus reduce their participation in the activity. Keyword: activities of daily living, engaging activities, older

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 5 BAKGRUND Arbetsterapeuters perspektiv på aktivitet 6 Äldre i Sverige 8 Aktivitetsutförande hos äldre 8 Fallolyckor hos äldre 10 Fallförebyggande program för äldre 11 SYFTE Frågeställningar 13 METOD Design 13 Urval 13 Datainsamling 14 Instrument 15 Analys/databearbetning 15 Etiska aspekter 16 RESULTAT Övergripande resultat 16 Fördelning i de olika aktivitetsområdena 17 Skillnaden i de olika åldersgrupperna 19 Skillnaden vill göra/kan ej gör/vill ej 21 DISKUSSION Resultatdiskussion 23 Metoddiskussion 26 KONKLUSSION 27

4 REFENSER 29 BILAGA 1 TABELLFÖRTECKNING Tabell I Beskrivning av deltagarnas bakgrundsvariablar 14 Tabell II Kombination av svar vid OGQ 15 Tabell III Sammanställning GAP hela gruppen 16 Tabell IV Antal Gap i olika aktivitetsområden 17 Tabell V Fördelning aktivitetsgap i olika aktivitetsområden och åldersgrupper 17 Tabell VI Sammanställning GAP 19 Tabell VII Antal GAP i olika åldersgrupper 20 Tabell VIII Procentuellt gör/vill ej jämfört med procentuellt antal äldre 22

5 INLEDNING Att bli gammal är som att bestiga ett berg, man blir lite andfådd men får mycket bättre utsikt Ingrid Bergman (1915-1982) Att åldras innebär stora förändringar i livet. Fysiska funktioner förändras, risk för sjukdomar och fall mm ökar, men möjligheten till ett fortsatt aktiv liv kan understödjas. För att kunna fortsätta vara aktiv som äldre krävs det att kunna anpassa sitt liv, sina vanor, sin vilja, sina aktiviteter och sin omgivning. Det krävs även att samhället erbjuder lämpliga aktiviteter och en närmiljö som har goda förutsättningar. Författaren till denna studie har haft förmånen att få ta del i projektet Aktiv Livsstil Hela Livet som forskningsassistent. Det har inneburit att författaren har träffat och intervjuat hälften av deltagarna i projektet. Det har varit underbara och givande möten med engagerande deltagare. Det inspirerade till att vilja ta reda på hur äldre uppfattar sitt åldrande och upplevelsen av sitt aktivitetsutförande.

6 BAKGRUND ARBETSTERAPEUTISKT PERSPEKTIV PÅ AKTIVITET Att vara aktiv är ett inre mänskligt behov som varje individ har, aktiviteten har en avgörande betydelse för hälsan, livskvalitén och välbefinnandet. Det grundläggande motivet till människans aktivitet är längtan efter handling (Kielhofner, 2012). Aktiviteter i det dagliga livet ger värde och mening för individen (Bergström et al., 2012). En grundläggande uppgift inom arbetsterapi är att göra det möjligt för individen att vara aktiv (Canadian Association of Occupational Therapist [CAOT], 2002). I flera arbetsterapeutiska modeller är aktivitetsutförande ett viktigt och ett centralt begrepp, som främst handlar om aktiviteter i det dagliga livet. Modell of Human Occupation (MOHO) förklarar i sin modell hur människan väljer, organiserar och utför sina aktiviteter. Viljan och motivationen påverkar vilka aktiviteter vi väljer att utföra, även vanor, roller, rutiner och möjligheten att kunna utföra aktiviteter påverkar aktivitetsutförandet. Detta är en ständigt pågående process som påverkas av den omgivande miljön (Kielhofner, 2012). Den kanadensiska modellen Canadian Modell of Occupation Performance (CMOP) förklarar interaktionen mellan människan, sin omgivning och sina aktiviteter, och att det är grunden till att utföra en aktivitet. I en publikation från CAOT (2002) definieras aktivitetsutförande som Aktivitetsutförande innebär förmågan att välja, organisera och tillfredsställande utföra en meningsfull sysselsättning som är kulturellt definierad och åldermässigt lämplig för att ta hand om sig själv, njuta av livet, och bidrar till den sociala och ekonomiska strukturen i samhället. (s. 30). Människan består av fysiska, känslomässiga och kognitiva komponenter med en kärna av spirituality, en själslig/inre drivkraft. Spirituality finns i personen, den formas av miljön och ger en mening åt aktiviteten. Omgivningen omfattar fysiska, sociala, kulturella och institutionella delar. Aktiviteter delas in i personliga dagliga aktiviteter, produktivitet och fritid. Förändringar i någon av delarna individen miljön aktivitet påverkar individens aktivitetsutförande, detta är ständigt föränderligt och en pågående process under hela livet (CAOT, 2002).

7 Dessa beskrivna modeller påvisar hur viktig aktivitet är för människan och hur interaktionen sker med den omgivande miljön. De understödjer denna studies klientcentrerade synsätt samtidigt som de fungerar som stöd i den arbetsterapeutiska processen. Gemensamma centrala begrepp i dessa modeller är följande: - individens subjektiva upplevelse av aktivitetsutförande - vikten av engagerande aktiviteter - klientcentrering, väga in individens perspektiv och önskemål - interaktion mellan miljö, personen och den aktivitet som utförs - fokuserar på aktivitet Det är viktigt att människan själv definierar sitt aktivitetsutförande och att det är baserat på den egna upplevelsen och inte en objektiv bedömning av annan person (Kielhofner, 2012.; CAOT, 2002). Kielhofner skriver Upplevelsen av den egna kapaciteten är en aktiv medvetenhet om sin förmåga att fullfölja det liv man vill leva (s. 39), allt eftersom tiden går kan upplevelsen av sin kapacitet förändras genom nya erfarenheter. Att själv skatta sin förmåga ger en form av egenkontroll som kan förbättra förmågan och viljan att anpassa sig. (Kielhofner, 2012). Ordet aktivitetsutförande har definierats i en begreppsanalys i Ämnesfördjupning med litteraturstudie av Valon Hetemi (2009), i alla granskade artiklarna så beskrivs aktivitetsutförande som resultatet av en interaktion mellan miljö, personen och den aktivitet som utförs. Gemensamt var även att en förutsättning vid aktivitetsutförande är att det måste vara en balans mellan personens fysiska och psykiska möjligheter, aktivitetens krav och stödet från miljön. Ett annat kännetecken är att aktivitetsutförande är personens engagemang i olika livssituationer, där engagemanget involverar utförandet och individens subjektiva upplevelse (Hetemi, 2009). Engagerande aktiviteter utförs med stor ihärdighet och hängivelse, de har en positiv mening och är kopplat till individens intresse. De skiljer sig från andra saker som individen gör. Dessa aktiviteter framkallar djupa känslor och pliktkänsla, leder till ett regelbundet engagemang under en längre tid. Ofta i en relation med andra individer som delar den engagerande aktiviteten (Kielhofner, 2012). Det är viktigt för alla människor att ha en meningsfull tillvaro, att känna sig delaktiga och behövda, i samhället eller i en mindre krets. Det är även meningsfullt att kunna klara sig själv,

8 få nya intressen i livet. Det är individuellt vad som upplevs som meningsfullt och engagerande, ofta är det enkla vardagsrutiner som att handla, städa, laga mat och umgås med vänner som ger mening i vardagen (Statens Folkhälsoinstitut [FHI], 2009). Med åren kan det bli svårare att utföra sina aktiviteter som man är intresserad av pga. begränsade resurser och kapacitet (Kielhofner, 2012). ÄLDRE I SVERIGE Sveriges befolkning över 65 år ökar och det finns nästan 1,7 miljoner ålderspensionärer, vilket innebär ca 18 % av befolkningen (Gyllensvärd, 2009). Antal äldre kommer öka med 27 % av befolkningen de kommande 10 åren, jämfört med de gångna 10 åren då ökningen endast varit en procent av antalet äldre (Socialstyrelsen [SOC], 2007). Analyser antyder att den ökande livslängden kan komma att åtföljas av ett längre friskare och aktivare liv (Ahlbom, Drefahi & Lundström, 2010). AKTIVITETSUTFÖRANDE HOS ÄLDRE Hur positiv den äldre individens identitet och kompetens är gällande aktiviteter beror till stor del på tillgången av engagerande aktiviteter (Jonsson, Jopsephsson, & Kielhofner, 2001). För den äldre blir det viktigare att göra så mycket som möjligt av livet som återstår (Kielhofner, 2012). Förändring av aktivetsutförande börjar redan vid pensioneringen, det kan vara en omvälvande händelse och förändra individens aktivitetsliv. För en del innebär det förlusten av sociala kontakter och en betydelse i livet. För andra kan det innebära mer tid att ägna åt andra aktiviteter med högre prioritet. Med tiden kan individen vara hänvisad till att utföra mer passiva aktiviteter än de normalt skulle föredra. Ytterliggare faktorer som begränsar aktivitetsvalen kan vara brist på transportsmöjligheter, följeslagare, pengar, hjälpmedel eller rädsla för att ramla (Kielhofner, 2012). Enligt MOHO så har vanor en stor betydelse för individen. Äldre har ofta vanor som utvecklats under lång tid i en stabil miljö, dessa påverkas mycket när det blir förändringar av den fysiska kapaciteten eller i miljön. Andra saker som nya roller t.ex. att bli änka/änkling mm

9 påverkar vanorna. Olika fysiska förmågor som förändras, kan minskas eller förekommas genom att individen fortsätter att vara aktiv, eller förändrar sina vanor eller miljö (Kielhofner, 2012). En studie i Umeå (Nilsson, Bernspång, Fisher, Gustafsson, & Löfgren, 2007) där personer över 85 år intervjuades visade resultat som stödjer tidigare forskning om relationen mellan utförande och livstillfredsställelse. En högre nivå på utförandet och individens motivation relateras till en högre nivå av livstillfredställelse och engagemang i aktiviteten. Forskningen visar även att ett framgångsrikt åldrande är beroende av en aktiv livsstil. Deltagarna i studien bekräftar att personer över 85 år sannolikt skattar att de har en högre livstillfredsställelse om de också skattar att de har ett större engagemang i aktiviteter. En form av aktivitet som är viktig för det dagliga livet är fysisk aktivitet. För äldre människor behöver fysisk aktivitet inte innebära styrketräning, löpning eller att cykla. Det kan även vara vardagliga aktiviteter som att sköta inköp, städa, trädgårdsarbete eller att ta en promenad. För att bevara hälsa och funktionsförmåga är det vetenskapligt bevisat att fysiska, mentala och sociala aktiviteter bidrar till detta (Socialstyrelsen [SOC], 2007). Fysisk aktivitet ger en bättre livskvalité och välbefinnande. Att kunna utföra friluftsaktiviteter, att vara utomhus och i naturen påverkar sinnestämningen positivt, kan innebära socialt umgänge och gemenskap (FHI, 2009). Många äldre har tidigare inte tränat fysiskt, då kan vardagliga aktiviteter som promenader vara passande. Hushållsarbete som belastar hjärtat lika mycket kan vara en värdefull, regelbunden aktivitet för sköra äldre personer (SOC, 2007). Den fysiska prestationsförmågan minskar gradvis vilket innebär att en 75 åring som sköter hushållet får lika mycket träning som ett gympapass för en 30-åring (Jansson, Nordell, Engelheart & Nordlund, 2009). Fysisk aktivitet förebygger fallolyckor och andra skador. Äldre kan p.g.a. rädsla för att ramla uppleva att de måste sluta med fysisk aktivitet (FHI, 2009).

10 FALLOLYCKOR HOS ÄLDRE Trots ett friskare och aktivare liv så kommer det stigande antalet äldre innebära att risken för fall ökar. Ett fall innebär enligt en vedertagen definition en händelse då en person oavsiktligt hamnar på golvet eller marken, oavsett om skada inträffar eller ej (Skog, 2008). Enligt beräkningar så ökade antal fallolyckor mellan 2000 till 2005 med 9 % och det är mer än andelen äldre ökat (Gyllensvärd, 2009). 30 % av alla äldre över 65 år som bor i eget boende faller någon gång per år (Skog, 2008; Jansson et al., 2009 ). Detta innebär stort lidande och är ett folkhälsoproblem, med fallförebyggande åtgärder går detta att minskas (Gyllensvärd, 2009). Fallolyckor bland äldre väntas öka med 65 % från år 2000 till år 2035, detta innebär för samhället att kostnaderna förväntas uppgå till 4.7 miljarder (FHI, 2009). Ett fall även utan kroppsskada innebär stor risk för inaktivitet då den som fallit begränsar sina aktiviteter av rädsla att falla igen. Detta kan innebära starten på en nedåtgående spiral (Skog 2008; Jansson et al., 2009 ). Rädslan för att falla igen ger inaktivitet som i sin tur ger ostadighet och muskelsvaghet. Detta kan leda till sviktande självförtroende, nedstämdhet och ökad ensamhet. Vilket kan innebära att risken för nytt fall ökar (Skog, 2008). Fall kan bero på inre och yttre faktorer. Inre faktorer kan t.ex. vara åldersrelaterade kroppsliga förändringar eller sjukdomar. De yttre faktorerna kan vara t.ex. miljön i hemmet eller närområdet, kost och/eller läkemedel (Jansson et al., 2009). I samhället upplevs fallolyckor som ett problem som kan med bl.a. arbetsterapeutiska åtgärder minskas och förhindras (SOC, 2007). Arbetsterapeuten ska enligt Socialstyrelsens (2001) kompetensbeskrivning för arbetsterapeuter identifiera risker i miljön och vidta åtgärder i förebyggande syfte, detta skall ske i samråd med individen för att minska risken för fallolyckor. Riktlinjer för fallförebyggande åtgärder finns. Enligt regionala vårdprogrammet Fallprevention inom Stockholms Läns Landsting (Skog, 2008) så är arbetsterapeutens ansvar att genomföra fallriskbedömning i bostad- och närmiljö samt att förebygga nedsatt aktivitetsförmåga. För att motverka fall bör arbetsterapeuten göra en ADLbedömning, träna i aktivitet, förskriva lämpliga hjälpmedel, ge råd och anvisningar, samt medverka till lämpliga anpassningar. Andra åtgärder som kan förhindra fallolyckor är t.ex. checklistor/riskbedömning i hemmet, höftskydd, fixar Malte (kommunal service), fysisk träning, förebyggande hembesök och mötesplatser för äldre (Gyllensvärd, 2009)

11 FALLFÖREBYGGANDE PROGRAM FÖR ÄLDRE I USA har det tagits fram ett aktivitets-baserat, hälsofrämjande program för äldre inriktat på livsstilsförändringar Lifestyle Redesign som har vidareutvecklats på flera ställen, bl.a. i England Livestyle Matters intervention (Mountain & Craig, 2010). Det är ett förebyggande program för friska äldre med risk för inaktivitet. Syftet med programmet är att kunna fortsätta ett aktivt liv med meningsfulla aktiviteter. Interventionen innehåller både individuella träffar samt möten i grupp under en längre tid. I Stockholm finns nu ett pågående projekt Aktiv livsstil hela livet som är inspirerat av dessa program, det är utvecklat med en fallförebyggande inriktning. Aktiv livsstil hela livet är en multidisciplinär intervention i studiecirkelform med betoningen på att verka för deltagarnas engagemang. Vid träffarna diskuteras kring de teoretiska ämnena kost, läkemedel, rörelse/balans, hjälpmedel och olika miljöfaktorers inverkan på vardagliga aktiviteter. Olika professioner som distriktsköterska, dietist, biståndshandläggare, sjukgymnast och arbetsterapeut ansvarar för de olika ämnena. Precis som förlagan är programmet longitudinellt och inriktat på livsstilsförändring. Ledorden för studiecirkeln är att förbli engagerad, delaktig och i form (Cefam, 2010). Under det år som projektet pågått har deltagarna intervjuats vid 3 tillfällen där de bl. a. fått skatta sin egen delaktighet och hur de uppfattar sitt aktivitetsutförande, detta gjordes med instrumentet Occupational Gaps Questionnaire OGQ. OGQ är ett självskattnings instrument som mäter aktivitetsutförandet eller delaktighet i engagerande aktiviteter, det avser inte att mäta vad individen kan eller inte kan utföra. Instrumentet är utvecklat i Sverige (Eriksson, Tham & Borg, 2006). Instrumentet har sin grund i modellen MOHO. Utifrån denna modell tar instrumentet fram individens eget perspektiv, vad han/hon tycker om, i vilka aktiviteter i vardagen vill han/hon engagera sig i, för att må bra. Instrumentet mäter i vilken grad individer uppfattar en skillnad mellan vad hon vill göra och vad hon faktiskt gör. När individen inte gör det hon vill eller gör det hon inte vill så är det en avvikelse och anges som ett aktivitetsgap (Occupational Gap). I tidigare studier har instrumentet OGQ använts för att mäta upplevda aktivitetshinder hos individer som fått en snabb förändring i sitt liv, som förvärvad hjärnskada (Eriksson, Kottorp, Borg & Tham, 2009), stroke (Eriksson & Tham, 2010, Bergström et al., 2012), whiplash (Lindmark & Wessung, 2010), stressrelaterade besvär/smärta (Eriksson, Jonsson, Tham & Eriksson, 2011) och hjärnskada (Eriksson et al., 2009).

12 I studien Eriksson, Jonsson, Tham & Eriksson (2011) har en jämförelse med en normalpopulation gjorts med individer i åldern 22-63 år, som uppskattat sitt aktivitetsutförande med OGQ. Instrumentet OGQ har hittills bara använts vid forskning som underlag för att kunna formulera aktivitetsmål tillsammans med individen och ge klientcentrerade arbetsterapeutiska interventioner. Det är nu utvärderat och ett kliniskt instrument GAP i vardagens aktiviteter (Eriksson, 2012) är utvecklat, färdigt att använda kliniskt. Det nya instrumentet har kompletterats med två aktiviteter shoppa och ge hjälp och stöd till andra. Aktiviter är nära förknippade med individens identitet, när det uppstår ett aktivitetsgap så reduceras det subjektiva välmåendet. I klinisk verksamhet är det viktigt att arbetsterapeuten kan förstå individens tidigare aktivitetsutförande, nuvarande aktivitetsgap och ha en djupare förståelse för vad det innebär att inte kunna utföra en önskad aktivitet. Detta för att kunna möjliggöra att individen ska kunna återerövra förlorad aktivitet, som är en väsentlig del av den personliga identiteten (Eriksson & Tham, 2010). Antalet äldre ökar hela tiden och nuvarande forskning påvisar vikten av att vara aktiv som äldre och ha engagerande aktiviteter trots att livet förändras. Efter ett fall ökar risken att falla igen. Detta kan ge en rädsla som begränsar ens möjlighet till aktivitet. Vilket i sin tur ger försämrad fysisk förmåga, mindre möjlighet till att utöva sina engagerande aktiviteter och en social isolering. Troligen medför detta ett sämre välbefinnande både fysisk, kognitivt och psykiskt. Individen blir inaktiv och aktivitetsgap i vardagslivet uppstår. Arbetsterapeutisk forskning har senaste tiden uppmärksammat detta. Det är viktigt att kunna överföra den kunskapen till den kliniska verksamheten i det dagliga arbetet. Med kunskap om äldres aktivitetsutförande, vilka aktiviteter som äldre prioriterar kan arbetsterapeuters åtgärder anpassas. Detta innebär att arbeta mer klientcentrerat, utifrån individens subjektiva upplevelse, med mer inriktning på engagerande aktiviteter (Kielhofner, 2012; CAOT, 2002). Att mäta aktivitetsutförandet med OGQ på en äldre population är inte gjort i någon publicerad studie, inte heller är det beskrivet hur äldre som fallit eller har en fallrädsla skattar sin delaktighet i vardagliga aktiviteter.

13 STUDIENS SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR Studiens syfte är att beskriva aktivitetsutförandet hos äldre individer som fallit eller beskriver en rädsla för att falla. Frågeställningar: I vilken omfattning skattar deltagarna aktivitetsgap inom de olika aktivitetsområdena? Inom vilka aktivitetsområden finns flest aktivitetsgap? Finns en skillnad i aktivitetsgap mellan deltagarna utifrån ålder? Vilken typ av aktivitetsgap skattar deltagarna? METOD DESIGN Denna studie är en deskriptiv undersökning med syftet att beskriva aktivitetsutförande hos äldre individer med fallrisk eller rädsla för att falla. Datainsamlingsmetoden har en design med strukturerade intervjuer och en analysmetod med kvantitativ forskningsansats. Intervjuerna var en del av baslinjemätningen i projektet Aktiv Livsstil. URVAL Urvalet av deltagarna har skett på nio stycken Primärvårds Rehab enheter i Stockholms Läns Landsting, deltagarna har tillfrågats av sjukgymnast eller arbetsterapeut att delta i ett projekt med syfte att förebygga fallolyckor. Informationsbrev delades ut med information om upplägg av projektet. Deltagarna tackade ja genom att sända in ett samtycke. Inklusions kriterierna för deltagarna var följande: över 65 år, eget boende, fallskada el upprepade fall senaste 12 månaderna och/eller en rädsla för att falla. Personer med nedsatt kognition, höftfraktur eller svårt att tala/förstå det svenska språket exkluderades. Totalt inkluderades 131 deltagare i projektet. Efter första intervjun har en deltagare exkluderats pga. ett ofullständigt ifyllt instrument.

14 Deltagarna i denna studie var i åldern 65-89 år, de bodde alla i eget boende, av de 130 stycken var 21 stycken män. Gemensamt oavsett ålder var att de hade fallit eller beskrev en rädsla för att falla. Medelvärdet på deltagarnas ålder var 76.2 år och medianvärdet 76 år. Deltagarna delades i 5 åldersgrupper, med lämplig åldersindelning och för att få jämnstora grupper, se Tabell I. Tabell I Beskrivning av deltagarnas bakgrundsvariablar, n=130 Variabler n % Åldersgrupper 65 69 år 27 21 70 74 år 25 19 75 79 år 32 25 80 84 år 31 24 85 89 år 15 11 Män 21 16 Kvinnor 109 84 DATAINSAMLING Datainsamlingen till denna studie utfördes av forskaren och forskningsassistenten i projektet Aktiv Livsstil. Forskningsassistenten är också författare till denna studie. Deltagarna i projektet intervjuades vid 3 tillfällen under ett år. Data till denna studie samlades in vid ett tillfälle, vid projektets baslinjemätning. Datainsamlingen skedde vid personliga möten på respektive Primärvårds Rehab enheter. Några intervjuer utfördes i deltagarens hem eller via telefon. Instrumentet OGQ användes för att studera hur deltagarna i projektet upplevde sitt aktivitetsutförande. Instrumentet användes som en strukturerad intervju där frågorna ställdes muntligen av forskaren eller forskningsassistenten (intervjuare) och när deltagaren svarade muntligt markerades svaret på formuläret av intervjuaren (Olsson & Sörensen, 2011). Vid tveksamt svar kunde intervjuaren ställa en följdfråga för att säkerställa svaret. Deltagaren hade en kopia av instrumentet och kunde läsa de olika förslagen på aktiviteter och svarsalternativen.

15 De första 4 mätningar gjorde forskare och forskningsassistent tillsammans för att se till att skattningen utfördes på samma sätt, det har sedan skett fortlöpande diskussioner av användning och tolkning av instrumentet. INSTRUMENT Instrumentet OGQ avser inte mäta vad individen kan eller inte kan utföra utan visar individens skattning om vad han/hon vill och gör vid 28 olika aktiviteter i det dagliga livet. Dessa aktiviter var 8 st inom området aktiviteter inom boende (I-ADL), 10 st inom aktiviteter på fritiden, 6 st inom sociala aktiviteter och 4 st inom aktiviteter inom arbetslivet (Eriksson, 2012). När individen inte gör det hon vill eller gör det hon inte vill så är det en avvikelse och anges som ett aktivitetsgap (Occupational Gap). Ett aktivitetsgap innebär ett otillfredsställt aktivitetsutförande och en bristande delaktighet i vardagliga aktiviteter (Eriksson, 2012). Vid varje aktivitet så fick deltagarna frågorna 1: Utför du aktiviteten? 2: Vill du utföra aktiviteten? Frågorna besvarades med ja eller nej. Svarar deltagaren ja/ja eller nej/nej på frågorna så upplever han/hon inte något aktivitetsgap. Är svaralternativen gör inte men vill eller gör men vill inte så upplevs ett aktivitetsgap. Se Tabell II. Tabell II Kombination av svar vid OGQ Utför Vill utföra Alt 1 Fråga 1 ja Fråga 2 ja inget aktivitetsgap Alt 2 Fråga 1 nej Fråga 2 nej inget aktivitetsgap Alt 3 Fråga 1 ja Fråga 2 nej aktivitetsgap Alt 4 Fråga 1 nej Fråga 2 ja aktivitetsgap ANALYS/DATABEARBETNING All data fördes in i ett Excel ark. Det har sedan bearbetas och presenteras med deskriptiv statistik där demografiska uppgifter och aktivitetsgap presenteras i frekvens och procentuellt i de olika aktivitetsområdena. Resultatet har bearbetats manuellt med hjälp av programmets resurser. Uppgifterna presenteras bl.a. i frekvenstabell i form av stolpdiagram (Patel & Davidsson, 2011).

16 Då datan bygger på ordinaldata redovisas det med typvärden och median. Samtliga procenttal har avrundats i resultatet. ETISKA ASPEKTER Grundläggande etiska principer för forskning har att beaktas och följs (Olsson & Sörensen, 2011). Etiskt godkännande för projektet finns, Dnr 2009/1518-31/4. Studien följer även Policy för etiska frågor inom Arbetsterapeutprogrammet vid Karolinska Institutet (2012). Deltagarna har informerats om studiens bakgrund, syfte och att deltagandet sker frivilligt och att de kunde när som helst kunde avbryta sitt deltagande i studien. Deltagarna har skriftligen gett sitt samtycke att delta i projektet. Allt datamaterial har avidentifierats och förvarats inlåst (Patel & Davidsson, 2011). RESULTAT ÖVERGRIPANDE RESULTAT I denna studie hade de 130 stycken deltagarna 429 upplevda aktivitetsgap. Deltagarna skattade sitt aktivitetsutförande med en median på 3 stycken/person, Bara 21 stycken av de 130 deltagarna upplevde inget aktivitetgap alls. Största antalen aktivitetsgap deltagarna hade var 9,12, och 14 stycken/person, jämt fördelat i alla åldersgrupperna. Se Tabell III. Tabell III Sammanställning GAP hela gruppen Ålders Antal Antal GAP/ Minsta Högsta Medel Median grupp Deltagare GAP person värde 65-89 år 130 st 429 st 0-14 GAP 21 st 0 1 st 14 3.3 3 1 st 12 5 st 9

17 FÖRDELNING I DE OLIKA AKTIVITETSOMRÅDENA I hela gruppen med deltagarna så skattade alla flest aktivitetsgap i aktivitetsområdet fritid med 43.6 %, som andra aktivitetsområde kom boende med 24.7 %, därefter sociala aktiviteter och sist arbestsliv. Se Tabell IV. Tabell IV Antal Gap i olika aktivitetsområden n=429 st 65-89 år Boende Fritid Sociala aktiviteter Arbetsliv Antal gap 106 st 187 st 78 st 58 st Procentuellt 24.7 % 43.6 % 18.2 % 13.5% I de olika åldersgrupperna upplevde alla grupperna flest aktivitetsgap i området fritid. Åldersgruppen 80-84 år hade 48.3 % aktivitetsgap i detta område. Därefter var det mest aktivitetsgap i området boende. Det var bara åldergruppen 85-89 år som upplevde mer aktivitetsgap i området sociala aktiviteter än i boende. Området med minst antal upplevda aktivitetsgap var för gruppen 70-74 åringar inom området sociala aktiviteter, övriga åldersgrupper hade minst aktivitetsgap i området arbetsliv. Se Tabell V. Tabell V Fördelning aktivitetsgap i olika aktivitetsområden och åldersgrupper Aktivetsområden 65-89 år 65-69 år 70-74 år 75-79 år 80-84 år 85-89 år % % % % % % Aktiviteter i boende 24.7 25 27.3 29 21.6 22.7 Aktiviteter fritid 43.6 41.7 46.7 38.7 48.3 40.9 Sociala aktiviteter 18.2 19.8 10.4 19.3 16.4 23.7 Aktiviteter i arbestliv 13.5 13.5 15.6 13.0 13.7 12

32 31 29 17 16 16 15 14 18 Vid uppdelning på varje aktivitet så var det flest aktivitetsgap från hela gruppen i mer omfattande underhåll av bostad, trädgård och bil sedan skattades flest aktivitetsgap i hobbyaktiviteter, friluftsliv, resa och idrott/motion. Skillnaden i antal gap blev sedan större ner till 25 stycken upplevda aktivitetsgap på städning, kulturella aktiviteter och skriva. Se Figur I. Antal GAP 65-89 år 36 34 Antal GAP 26 25 25 19 12 12 10 9 9 9 8 8 6 6 3 2 1 1 Mer ofattande underhåll- Hobbyaktiviteter Friluftsliv Resa Idrott/motion Skriva Städning Kulturella aktiviteter Delta i föreningsverksamhet Yrkesarbete Enklare underhåll-bostad, Dator Frivilligarbete Studier Besöka café, restaurang, Pub Sköta och uppfostra barn Tranporter Inköp Spel Läsa litteratur/tidskrifter Umgås släkt, vänner/grannar Delta i religiös verksamhet Matlagning Läsa dagstidning Tvätt och klädvård Hemmets ekonomi TV/video/radio Umgås partner/barn Figur I Fördelningen antal aktivitetsgap i de olika aktiviteterna

19 SKILLNADER I DE OLIKA ÅLDERSGRUPPERNA Deltagarna i åldergruppen 85-89 år hade störst antal upplevda aktivitetsgap med median på 4 stycken, därefter var det åldersgrupperna 65-69 år, 75-79 år och 80-84 år med median på 3 stycken. Minst antal aktivitetsgap upplevde gruppen med 70-74 åringar som hade en median med 2 stycken. Se tabell VI Tabell VI Sammanställning GAP Ålders Antal GAP/ Minsta Högsta Medel Median % grupp Deltagare person värde 65-69 år 27 st 0-12 GAP 7 st 0 1st 12 3.63 3 22.4 70-74 år 25 st 0-9 GAP 4 st 0 1st 9 2.32 2 13.5 75-79 år 32 st 0-9 GAP 6 st 0 1st 9 2.90 3 21.7 80-84 år 31 st 0-14 GAP 3 st 0 1st 14 3.74 3 27 85-89 år 15 st 0-9 GAP 1 st 0 3 st 9 4.40 4 15.4 Den aktivitet som fick mest upplevda aktivitetsgap skilde sig i de olika åldersgrupperana. Åldersgrupperna 65-69 år och 75-79 år hade flest upplevda aktivitetsgap i aktiviteten mer omfattande underhåll av bostad, trädgård och bil. I åldersgruppen 70-74 år upplevde de flesta aktivitetsgap i friluftsliv och i åldersgruppen 80-85 år i aktiviteten idrott/motion. Till skillnad mot andra grupper hade åldersgruppen 85-89 år mest upplevda aktivitetsgap i Resa. Se Tabell VII.

20 Tabell VII Antal GAP i olika åldersgrupper Aktivitet 65-89 år 65-69 år 70-74 år 75-79 år 80-84 år 85-89 år Aktiviteter i boende Inköp 9 2 1 2 2 2 Matlagning 6 3 0 0 2 1 Tvätt och klädvård 3 1 0 0 2 0 Städning 25 5 3 8 5 4 Enklare underhåll 16 2 3 5 4 2 Mer omfattande underhåll 36 9 6 9 8 4 Hemmets ekonomi 2 0 1 0 1 0 Tranporter 10 2 2 3 1 2 Aktiviteter fritid Idrott/motion 29 6 5 3 13 2 Friluftsliv 32 7 7 4 9 5 Hobbyaktiviteter 34 9 2 8 10 5 Kulturella aktiviteter 25 8 3 3 6 5 TV/video/radio 1 0 1 0 0 0 Läsa dagstidning 6 0 0 1 3 2 Läsa litteratur/tidskrifter 9 1 2 3 3 0 Skriva 25 5 4 5 5 6 Spel 9 1 0 4 3 1 Dator 16 3 3 5 4 1 Sociala aktiviteter Umgås partner/barn 1 0 0 0 1 0 Umgås släkt/vänner 8 3 1 3 1 0 Delta föreningverksamhet 18 5 2 3 3 5 Delta religiösverksamhet 8 1 0 4 1 2 Besöka café, restaurang 12 3 1 3 3 2 Resa 31 7 2 5 10 7 Aktiviteter i arbetsliv Yrkesarbete 17 7 2 1 5 2 Studier 14 3 1 6 2 2 Sköta, uppfostra barn 12 1 3 2 4 2 Frivillarbete 15 2 3 3 5 2 Summa : 429 96 58 93 116 66

21 SKILLNADEN GÖR INTE/VILL GÖR/ VILL INTE Vid aktivitetsgap kan två svarsalternativ fås på de två frågorna som ställs vid användandet av instrumentet OGQ. Av de 429 angivna upplevda aktivitetsgapen var 22 stycken aktivitetsgap där deltagaren utförde en aktivitet som de inte ville utföra. Största delen, 407 aktivitetsgap var aktivitetsgap där deltagaren inte utförde den aktivitet som de ville utföra. Av deltagarna var det 20 stycken som skattade gör/vill inte gap, 2 deltagare hade 2 stycken var. Se figur II. Antal GAP gör inte/vill gör/vill inte 111 93 86 53 64 3 5 7 5 2 65-69 70-74 75-79 80-84 85-89 Figur II Skillnaden av gap gör inte/vill, gör/vill inte. Andelen aktivitetsgap gör/vill inte var procentuellt större i grupperna 70-74 år och 75-79 år vid jämförelse med antal deltagare i ålderskategorin. Åldersgruppen 65-69 år hade minst aktivitetsgap gör/vill ej, 85-89 års gruppen hade mindre av dessa aktivitetsgap. Se Tabell VIII.

22 Tabell VIII Procentuellt gör/vill inte jämfört med procentuellt antal äldre Åldersgrupp Antal delt. Procent deltagare Procent Åldersgrupp av hela gruppen gör/vill inte GAP 65-69 år 27 st 21 % 13.7 % 70-74 år 25 st 19 % 22.7 % 75-79 år 32 st 25 % 31.9 % 80-84 år 31 st 24 % 22.7 % 85-89 år 15 st 11 % 9 % Av de 22 aktivitetsgap där deltagaren utförde en aktivitet som de inte ville utföra så var det inom 7 av de 28 aktiviteterna. Allra störst var de inom aktiviteten städning sedan kom enklare underhåll av bostad/trädgård och bil, matlagning, inköp, transporter, TV/radio och läsa dagstidning. Se Figur III. GAP- gör/vill inte göra 12 3 2 2 1 1 1 städ enklare underhåll matlagning inköp transporter TV/radio läsa dagstidning Figur III Fördelningen aktivitetsgap gör/vill inte n=22

23 DISKUSSION RESULTATDISKUSSION Resultatet av denna studie visar att av de 130 stycken deltagarna hade 109 stycken ett eller flera aktivitetsgap. Vilket innebär 84 % av gruppen och en median på 3 aktivitetsgap per person. Deltagarna har skattat aktivitetsgap i alla aktiviteterna. Det finns ingen studie gjort på äldre med något funktionshinder att jämföra resultatet men, det finns några studier med statistik från normalpopulationen. Eriksson et al. (2011) studie har undersökt en normalpopulation med åldern 22-63 år, där 261 personer deltog. De hade nästan likvärdigt antal aktivitetsgap som i denna studie trots en lägre ålder. 86 % av deltagarna hade aktivitetsgap, med en median på 4 per person. Skillnaden var att den gruppen hade fler antal aktivitetsgap gör/vill ej. En annan studie (Eriksson, 2012) var resultat ett mycket mindre antal aktivitetsgap för personer i åldern 65-85 år och att antalet aktivitetsgap minskade med åldern. Deltagarna i åldersgruppen 65-85 år hade en median på 1 aktivitetsgap. De äldre hade mycket färre aktivitetsgap än de yngre i hela undersökningen. Hela gruppen på 771 personer hade en median på 3 aktivitetsgap. Störst antal aktivitetsgap hade åldersgruppen 20-29 år, med en median på 5 per person. Orsaken till den stora skillnaden kan vara att de yngre grupperna hade fler aktivitetsgap gör/vill ej. Vid jämförelse av Erikssons grupp med äldre och denna studies deltagare med fallincident/fallrisk så är det en stor skillnad i antal aktivitetsgap. En förklaring till detta kan vara att gruppen med fallincident/fallrisk har en försämrad fysisk förmåga än normalpopulation vilket påverkar aktivitetsutförandet. I resultatet syns att aktivitetsutförandet förändras med tiden vilket stämmer med MOHO. Deltagarna i denna studie har en hög ålder, ändrade fysiska funktioner och en fallrisk. Resultatet visar att de hade fler aktivitetsgap än normalpopulationen. Det kan bero på att de inte har accepterat sin aktivitetsnivå eller inte anpassat sina aktiviter och/eller miljö. Enligt Kielhofner (2012) kan ändrade fysiska förmågor minskas genom att förändra sina vanor eller miljö.

24 I denna studie definieras modellerna MOHO (Kilehofner, 2012) och CMOP (CAOT, 2002) som en viktig grund för den arbetsterapeutiska professionen. För äldre som har ett ökat aktivitetsgap är dessa modellers antaganden viktiga att beakta vid arbetsterapeutiska interventioner. Resultatet påvisar vikten av att arbeta klientcentrerat, utifrån individens subjektiva upplevelse, med mer inriktning på engagerande aktiviteter för att förhindra aktivitetsgap. Skillnader i aktivitetsområden Deltagarna i denna studie skattade flest aktivitetsgap inom området fritid med 43.6 %, nästan dubbelt så mycket som i boende som därefter hade flest aktivitetsgap. Detta resultat bekräftas av andra studier (Eriksson et al., 2011) där både rehabiliteringsgrupp och kontrollgrupp med normalpopulation skattade flest aktivitetsgap inom fritid. I fritid ingår bl.a. idrott/motion och friluftsliv, två aktiviteter som är viktiga att kunna fortsätta med för att bibehålla de fysiska funktionerna. Att kunna vistas utomhus och i naturen är viktigt, det är betydelsefullt för livskvalitén, välbefinnandet och hälsan (FHI, 2009). Förutom den fysiska träningen så ökar det allmänna välbefinnandet och stressen minskar. En studie (Nilsson et al., 2007) undersökte aktivitetens relation till livstillfredsställelse. Studien visade att fritid var den starkaste faktorn i relation till livstillfredsställelse. Det är viktigt att hitta nya lämpliga fritidssysselsättningar när åldersförändringar gör att tidigare engagerande aktiviteter inte längre kan utföras, I resultatet bekräftas det med det höga antalet aktivitetsgap i inom fritid. Många av deltagarna hade slutat med tidigare intresse som idrott, friluftsliv, hobbyaktiviteter och kulturella aktiviteter p.g.a. nedsatta fysiska funktioner. Detta stämmer överrens med tidigare studier (FHI, 2009) En meningsfull tillvaro och känna sig delaktig är viktigt. När tidigare engagerande aktiviteter inte längre fungerar så kan dagliga aktiviteter i hemmet värderas högre (FHI, 2009). Fram för allt för äldre som blir mer inriktade på aktiviteter i hemmet, pga. förändrade förutsättningar. Alla klarar inte av att vara aktiva som tidigare i en annan miljö. Denna studie visar att äldre saknar att kunna utföra tidigare fritidsintressen. Även i hemmet blir vissa aktiviteter svåra att utföra då fysiska funktioner försämras. Det går inte att lyfta/bära tungt, klättra eller nå som tidigare. Det kan vara en orsak till att mer omfattande

25 underhåll av bostad, trädgård och bil var den aktivitet som hade flest aktivitetsgap i denna studie. I en litteraturstudie (Lagerstedt & Lindvist, 2011) framkom att 11 av 12 studier lyfte fram den fysiska miljöns betydelse för äldres hemkänsla och aktivitetsutförande. Även att hemmet är viktigt för äldre, det är negativt förknippat att inte längre kunna ta hand om sig själv eller sitt hem. Detta stärks av att 3 av 4 åldersgrupper i denna studie skattar fler aktivitetsgap i boendet än i sociala aktiviteter. Det märks vid jämförelse av deltagarna i denna studie med Eriksson et al. (2011) studie med en normalpopulation (22-63 år). Normalpopulationen hade flest antal aktivitetsgap i aktiviteterna städning sedan kom idrott/motion och hobbyaktiviteter. Deltagarna i denna studie skattade mest i områdena mer omfattande underhåll av bostad, trädgård och bil, hobbyaktiviteter och friluftsliv. Skillnader mellan åldersgrupperna Åldersgrupp 65-69 år hade fler aktivitetsgap än åldersgrupperna 70-74 år och 75-79 år, räknat på medelvärdet. Här skattades flest gap i aktivitetsområdena mer omfattande underhåll av bostad, trädgård och bil och hobbyaktiviteter. För denna åldersgrupp innebär livet stor förändring. Pensioneringen är en central punkt under livstiden, det innebära olika för individen (Kielhofner, 2012; Jonsson, Kielhofner & Borell, 1997). Det är ett stort steg från att delta i arbetslivet till att bli pensionär och räknas till äldre. Detta märktes även vid de intervjuer författaren av denna studie utförde. Många av deltagarna i gruppen 65-69 år hade aktivitetsgap trots god fysik förmåga, jämfört med deltagarna i gruppen 85-89 år som hade nedsatt fysisk förmåga men ändå klarade sig bra i sin vardag. En orsak till detta kan vara hur individen anpassar sitt utförande vartefter kapaciteten förändras. Detta resultat stämmer överrens med de teoretiska antagande i modellerna MOHO (Kielhofner, 2012) och CMOP (CAOT, 2002) att människans aktivitetsutförande är resultatet av interaktioner mellan människan, omgivningen och aktiviteten. Deltagarna i gruppen 70-74 år hade totalt sett minst antal aktivitetsgap, med lägsta median på 2. Orsak till det kan vara att de har accepterat och anpassat sig till det nya livet som pensionär och fortfarande har en god fysisk förmåga.

26 Intressant resultat var att de äldre deltagarna 80-84 och 85-89 år hade minst aktivitetsgap i boende. Det bevisar att det är viktigt att kunna ha kvar sina tidigare rutiner och klara sina vardagsaktiviteter så självständigt som möjligt, det kan ge mening i livet (FHI, 2009). Enligt en tidigare studie (Lagerstedt & Lindkvist, 2011) så utmanar äldre personerna sig själva för att klara sina dagliga aktiviteter. Utifrån den förändrade fysiska förmågan anpassar sig individen under åren. Det kan bero på att det sker gradvis och individen underhand förändrar sina vanor och roller, får successivt anpassa sina aktiviteter, och/eller miljön, eller ta hjälp av andra. En annan orsak kan vara att de sänker sina krav på kvalité, t.ex. hur en aktivitet som städning skall utföras. Skillnad i att vill göra/kan inte och kan/vill inte göra Deltagarna i denna studie hade väldigt få aktivitetsgap där de utförde något som de inte ville göra. 15 % av deltagarna hade aktivitetsgapet gör/vill ej. I Eriksson et al. (2011) studie hade kontrollgrupp med normalpopulation 66 % av deltagarna aktivitetsgapet gör/vill ej. Vid skattning gör/vill ej så var det städning som hade störst antal aktivitetsgap i båda studierna. I denna studie städade 93 stycken av deltagarna, 25 stycken ville städa men kunde ej, 12 stycken städade fast de inte ville. Hos äldre individer är det är troligen en större vilja och önskan att klara vardagliga aktiviteter självständigt i hemmet. För många av deltagarna är det svårt att utföra tidigare aktiviteter inom fritid och sociala aktiviteter. Det blir då viktigare för dem att klara aktiviteter i hemmet. Det stödjer Eriksson et al studie (2011) som visade att de aktiviteter som individen klarar att fortsätta utföra blir desto viktigare att klara. METODDISKUSSION Att använda instrumentet som det gjordes i denna studie vid en intervju är en fördel då det ger en större chans att få fullständiga svar Då har man även möjlighet att ställa följdfrågor samt tydliggöra de aktivitetsgap som personen uppfattar i sin vardag (Eriksson, 2012). Genom att ställa följdfrågor när deltagaren var tveksam gick det att tydliggöra instrumentets djupare dimension, där fler aktiviteter inom varje aktivitetsområde kunde synliggöras. Det vanligaste exemplet var vid aktiviteten transportera sig där cykla var en aktivitet som ett flertal uppfattade som ett aktivitetsgap för dem, men inte att köra bil/åka bil/buss.

27 Ibland hade deltagarna svårt att se att aktiviteterna kunde innehålla flera alternativ, t.ex. cykla på transport el plocka bär på friluftsliv. Detta trots att instrument gav förslag på olika aktiviterer inom varje område. Deltagarna hade även svårt att ange vad de nu gör eller inte gör. Många angav att de t.ex. plockar svamp men det var svårt att uppskatta om det var aktuellt nu. Var det att de brukade göra det eller var det en önskan att göra det. Några aktiviteter som t.ex. idrott/motion har stor bredd på de olika förslagen som anges. Det är stor skillnad på att utföra idrott/motion eller titta på idrott. När deltagaren beskrev aktivitetsutförandet, fanns risken att de inte tog upp de hinder i att idrotta som de kanske hade utan bara ansåg att de klarade se på idrott. Under tiden deltagarna intervjuades upplevde intervjuarna svårigheter med hur aktiviteterna presenterades och svaren skulle bemötas. Fördelen med att vara två intervjuare var att detta kunde kontinuerligt diskuteras. Risken var däremot att intervjuarna kunde göra detta olika. Med vissa äldre deltagare kändes det dumt/förlöjligande att fråga om t.ex. produktivitet. Där kan det vara en fördel att deltagaren själv svarar på instrumentet och inte färgas av intervjuaren. När instrumentet fylls i av deltagaren så kan själva processen göra att deltagaren genom sina tankar och känslor engagerar sig mer och klargör mer sin åsikt om sitt aktivitetsutförande (Kielhofner, 2012). Vid bearbetningen av den insamlade datan lades den säkert in i ett excel ark. Datan innehöll endast 3 alternativ så det var lätt att föra in och bearbeta det manuellt och med programmets resurser. KONKLUSION Resultatet i denna studie visar att deltagarna skattade att de hade 429 aktivitetsgap, med en median på 3 stycken per person. Det är fler aktivitetsgap än normalpopulationen i samma ålder. Dessa äldre deltagare med fallrisk skattar att de saknar en aktiv fritid, det finns många fritidsaktiviteter som de inte kan men vill utföra. En tidigare studie (Nilsson et.al., 2007) visar att fritid verkade vara den starkare faktorn i relation till livstillfredsställelse vid jämförelse med

28 ADL. Detta bör ha en klinisk betydelse då arbetsterapeuter tenderar att rikta sina interventioner fram för allt mot personlig vård (P-ADL). Vilket är en viktig del av dagens rehabilitering, för att klara sig självständigt och kunna bo kvar i sitt hem. Även denna studie påvisar att arbetsterapeuter bör ha ett större fokus mot individers aktivitetsgap inom fritid. Innebär det att arbetsterapeuter bör ändra sitt arbetssätt till fler interventioner inom fritid? Denna förändring är inte lätt att genomföra med nuvarande korta vårdtider, vårdval mm. I dagens kliniska arbete prioriteras att äldre med fallrisk/fallincident ska kunna bo kvar i sitt hem, så säkert och självständigt som möjligt. Förändringar i arbetsterapeutens arbetssätt behöver inte vara stora, utan kan vara enkla frågor som väcker individens motivation till förändring till att ge råd om anpassning av miljö/aktivitet mm. Intresset för engagerande aktiviteter och delaktighet utvecklas kontinuerligt inom arbetsterapi och kommer förhoppningsvis öka även inom klinisk verksamhet. Instrumentet OGQ har hittills bara använts vid forskning men nu med det nya utvärderade, kliniska instrument GAP i vardagens aktiviteter (Eriksson, 2012) kan det börja använda mer i klinisk verksamhet. Det är ett enkelt instrument som vore intressant att utvärdera inom primärvårdsrehabilitering. Denna studie väcker nyfikenhet om hur äldre värderar sina aktiviteter i personlig vård (P-ADL) och boende (I-ADL). De skattar mindre aktivitetsgap i boende än inom fritid. Är det beroende på vikten av att vara självständig i sitt hem, har de anpassat sig och/eller miljön eller tagit hjälp av andra? Det vore intressant att få fördjupa sig vidare i hur äldre med fallrisk prioriterar, att klara aktiviteter vid sin personliga vård, boende eller inom fritid. Hur skall den arbetsterapeutiska professionen utvecklas i framtiden och vilka interventioner skall prioriteras?

29 REFERENSER Ahlbom, A. Drefahi, Sven., & Lundström, H. (2010). Den åldrande befolkningen. Läkartidningen nr 48, volym 107, 3048-3051. Hämtad ifrån http://www.lakartidningen.se/store/articlepdf/1/15497/lkt1048s3048_3051.pdf Canadian Association of Occupational Therapist [CAOT], (2002). Enabling Occupation: an Occupational Therapy Perspektive. Ottawa. CAOT Publication ACE. CAOT Enabling Occupation 2002. Cefam. (2011). Aktiv Livsstil Hela Livet. Studiecirkel. Karolinska Institutet, Stockholms Läns Landsting, Hjälpmedelsinstitutet, PRO, SPF. Koboltart. Bergström, A., Guidetti, S., Tistad, M., Tham, K., von Kock, L. & Eriksson, G. et al. (2012). Perceived occupational gaps one year after stroke: an explorative study. Journal of Rehabilitation Medicine, 44.36-42. Eriksson, G.(2012). GAP i vardagens aktiviteter: Instrument som mäter delaktighet genom att fånga skillnaden mellan vad klienten vill göra och faktiskt gör, Occupational Gaps Questionnaire, version 1. Nacka: Förbundets Sveriges Arbetsterapeuter. Eriksson, G., & Tham, K. (2010). The meaning of occupational gaps in everyday life in the first year after stroke. OTJR: Occupation, Participation, Health. 30.. 184-192. Eriksson, G., Tham, K., & Borg, J. (2006). Occupational gaps in everyday life 1-4 years after acquired brain injury. Journal of Rehabilitation Medicine, 38. 159-165. Eriksson, G., Kottorp, A., Borg, J., & Tham, K. (2009). Relationship between occupational gaps in everyday life, depressive mood and life satisfaction after acquired brain injury. Journal of Rehabilitation Medicine. 41. 187-194. Eriksson, T., Jonsson, H., Tham, K., & Eriksson, G. (2011). A comaprison of perceived occupational gaps between people with stress-related ill health or musculosketal pain and a reference group. Scandinavian Journal of Occupational Therapy. Early online, 1-10. Gyllensvärd, H., (2009). Fallolyckor bland äldre - en samhällsekonomisk analys och effektiva preventionsåtgärder. Statens Folkhälsoinstitut, Östersund R. Hämtat 29 april 2012. http://www.fhi.se/pagefiles/3836/r200901-fallolyckor-aldre-0901.pdf Hetemi, Valon., (2009). Aktivitetsutförande en begreppsanalys. Göteborgs Universitet, Salgrenska Akademin. Jansson, W., Nordell, E., Engelheart, S., & Nordlund, A. (2009). Fallprevention. Riskfaktorer och åtgärder för att förhindra fallolyckor bland äldre. Nestor FoU-center. Nacka: LiberAB..fh Jonsson. H., Josephsson, S., & Kielhofner, G. (2001). Narratives and experience in an occupational transition: A longitudinal study of the retirement process. American Journal of Occupational Therapy. 54. 424-432.