SAMRÅDSUNDERLAG Planerad 130 kv ledning Dannemora-Gimo-Harg Alternativa stråk Samrådsunderlag enligt 6 kapitlet miljöbalken Vattenfall Eldistribution AB Juni 2015
Projektorganisation: Vattenfall Eldistribution AB 169 56 SOLNA Telefonväxel: 08-739 50 00 Org.nr: 556417-0800 Projektledare Tillstånd och rättigheter Projektledare genomförande Carola Svenningson Michael Thorstensson Sven Kullander ÅF-Industry AB 169 99 Stockholm www.afconsult.com Projektledare MKB, kartor MKB, kartor Kraftledningsteknik Markkabelteknik Kvalitetsgranskning MKB Katrin Seuss Stéphanie Nicolin Lovisa Nilsen Stefan Thiel Sebastian Heikkinen Inger Poveda Björklund Foton, illustrationer och kartor har, om inte annat anges, tagits fram av ÅF-Industry AB och Vattenfall Eldistribution AB
INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 Inledning... 2 1.1 Bakgrund och syfte... 2 1.1 Verksamhetsutövaren... 2 1.2 Syftet med förstärkningen - Uppgradering av regionnätet i Uppland... 3 1.3 Orientering och geografisk avgränsning... 4 1.4 Tillståndsprocessen... 4 2 Projektbeskrivning... 5 2.1 Projektspecifika planeringsförutsättningar... 5 2.2 Teknik... 6 3 Alternativutredning... 17 3.1 Alternativa stråk... 17 3.2 Nollalternativet... 26 4 Berörda intressen och förväntad påverkan... 27 4.1 Landskapsbild och naturmiljö... 27 4.2 Kulturmiljö... 30 4.3 Friluftsliv... 32 4.4 Boendemiljö och hälsa... 33 4.5 Infrastruktur... 35 4.6 Naturresurser... 36 4.7 Planförhållanden... 37 4.8 Miljömål och miljökvalitetsnormer... 38 5 Alternativanalys... 38 5.1 Sektion 1 och 2: Söder om Dannemora resp. Österbybruk... 38 5.2 Sektion 3: Blåshålet till Brännberget... 39 5.3 Sektion 4: Brännberget till Gimo... 39 5.4 Sektion 5: Gimo... 39 5.5 Sektion 6: Gimo till Harg... 40 6 Projektets fortsättning... 40 7 Referenser... 41 BILAGOR Bilaga 1-13... Intressekartor 1
1 INLEDNING 1.1 Bakgrund och syfte Vattenfall Eldistribution AB äger en befintlig 70 kv ledning som går mellan transformatorstationerna Dannemora, Gimo och Harg i Östhammars kommun, Uppsala län (se Figur 1). Ledningen byggdes för ca 100 år sedan och behöver förnyas i sin helhet. I samband med förnyelsen planeras en förstärkning och uppgradering till 130 kv. Syftet med detta samrådsunderlag är att utgöra underlag för samråd, i enlighet med 6 kap 4 miljöbalken, och att klargöra viktiga förutsättningar inom avgränsat utredningsområde avseende miljö, hälsa och teknik. Figur 1. Översiktskarta med aktuellt område (Dannemora-Gimo-Harg) markerat i kartan (Bakgrundskarta Lantmäteriet). I underlaget beskrivs tillståndsprocessen, planerade åtgärder, tekniska förutsättningar, berörda natur- och kulturmiljöintressen, friluftsliv, naturresurser och andra planeringsförutsättningar. Utifrån identifierade intressen har ett antal alternativa stråk utretts och deras bedömda effekter beskrivs i detta samrådsunderlag. 1.1 Verksamhetsutövaren 1.1.1 Vattenfall Eldistribution AB Vattenfall Eldistribution AB (Vattenfall) bedriver elnätsverksamhet i Sverige och har cirka 900 000 kunder. Kunderna utgörs av allt från mycket små kunder till landets största företag och består av såväl uttagskunder som av producenter som matar in ström på Vattenfalls elnät. Sammanlagt överförs ca 71 TWh/år. Uppdraget är att ständigt förbättra pålitligheten och effektiviteten i företagets elnät för att kunna 2
erbjuda kunderna hållbara och tillförlitliga energilösningar. Företaget bedriver ett omfattande miljöarbete och är ISO 14001 certifierat sedan 2005. Företaget har cirka 660 anställda, i huvudsak i Solna, Luleå och Trollhättan. Utöver detta upphandlas underhålls- och byggentreprenader för ca 3 miljarder per år. Elnätet omfattar spänningsnivåerna 0,4 130 kv, indelat i lokal- och regionnät. Den sammanlagda ledningslängden är cirka 177 000 km, vilket motsvarande ca 4 varv runt jorden. Företaget omsätter ca 9,3 miljarder och investerar årligen ca 3 miljarder i verksamheten. 1.2 Syftet med förstärkningen - Uppgradering av regionnätet i Uppland Vattenfall driver och ansvarar för regionnätet, dvs 20-130 kv ledningarna, i bl a Uppland. Regionnätet har som uppgift att transportera el från stamnätet, dvs elens motorvägar genom Sverige, till lokalnätet, som är ett finmaskigare nät som försörjer hushåll, mindre industrier, skolor, vårdcentraler och övriga elanvändare. I vissa fall ansluts större elanvändare, såsom industrier, direkt till regionnätet. Vattenfall äger den befintliga, ca 30 km långa, 70 kv ledningen som går mellan Dannemora, Gimo och Harg i Östhammars kommun, Uppsala län (Figur 2). Ledningen ingår i regionnätet och är viktig för strömförsörjningen av främst nämnda orter och deras närområde men även för regionen som helhet. Ledningen utgör reserv vid avbrott på andra viktiga ledningar och är därmed viktig för strömförsörjningen av hela regionen från Norrtälje i söder, Uppsala i väster, till Forsmark i norr. Ledningen, som byggdes 1915, är i stort behov av förnyelse vilket innebär att den måste raseras i sin helhet och byggas upp igen i nytt utförande. Den 100-åriga ledningen har uppnått sin tekniska livslängd och uppfyller inte dagens krav. Spänningen 70 kv är unik för vissa delar av Sverige och Vattenfall avser att successivt övergå till den internationella standardspänningen 130 kv. Denna övergång sker för att öka kapaciteten och förstärka regionnätet men även pga av de kostnadsskäl en standardanläggning med standardkomponenter innebär. Utvecklingen av 70 kv komponenter har avstannat och det kommer att bli svårare och framöver ej möjligt att köpa reservdelar för denna spänning eftersom den 2014 utgår som internationell standard. Att öka spänningsnivån till 130 kv ger ett mer robust elnät som är bättre rustat för framtida behov med fortsatt stabil och trygg elförsörjning av regionen. Övergången till 130 kv kommer att genomföras efterhand som befintliga ledningar behöver förnyas eller då nätet behöver förstärkas med en ny ledning. I samband med förnyelsen av befintlig 70 kv ledning planerar Vattenfall därför att bygga den nya ledningen för standardspänningen 130 kv. Eftersom övergången till 130 kv standard kommer att ske under en längre period kommer ledningen till en början att drivas med 70 kv till dess att alla stationer och anslutande ledningar i regionnätet har uppgraderats till 130 kv. 3
1.3 Orientering och geografisk avgränsning Utredningsområdet sträcker sig från befintlig transformatorstation, väster om Dannemora, via Gimo, till befintlig kopplingsstation, väster om Harg (Figur 2). Utredningsområdet har utmed huvuddelen av sträckningen avgränsats relativt smalt eftersom utgångspunkten är att om möjligt återanvända befintlig ledningsgata eller samordna med övriga intrång i området, såsom befintlig järnväg eller väg. Vid Dannemora förekommer många bevarandevärden varför utredningsområdet breddats för att kunna studera ytterligare alternativa stråk. I Gimo finns många närboende utmed befintlig ledningssträckning och flera olika markanvändningsintressen bedöms förekomma nära tätorten. Detta har resulterat i att utredningsområdet har breddats kring samhället Gimo (Figur 2) för att där kunna studera möjliga anslutningar till transformatorstationen. Figur 2. Översikt över befintlig ledning (ljusblå) från Dannemora till Harg, med stationer (markerade med gult) och utredningsområdet för projektet. (Bakgrundskarta Lantmäteriet) 1.4 Tillståndsprocessen 1.4.1 Nätkoncession för linje För att bygga och använda en elektrisk starkströmsledning krävs enligt ellagen (1997:857) tillstånd, så kallad nätkoncession för linje (koncession). I en ansökan om koncession ska det enligt ellagen ingå en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Samrådsförfarandet och kraven på MKB sker i enlighet med vad som föreskrivs i 6 kap. miljöbalken (1998:808). Syftet med samrådet är att förbättra beslutsunderlaget och ge berörda möjlighet till insyn och påverkan. I underlaget redovisas uppgifter om lokalisering, omfattning, utformning och alternativ samt projektets bedömda miljökonsekvenser. Underlaget skickas till berörd länsstyrelse, kommun, andra myndigheter och intresseorganisationer samt till enskilda som kan komma att beröras. Alla som vill kan ta del av materialet och lämna synpunkter. Detta samrådsunderlag utgör första steget inför ansökan om koncession enligt ellagen. Ansökan om koncession ska även innehålla kartor, teknisk beskrivning mm och prövas av Energimarknadsinspektionen. När koncession beviljas gäller tillståndet i regel tills vidare. 4
1.4.2 Övriga lagar, tillstånd och dispenser Följande lagar och förordningar kan beröras i projektet: - Ellagen (1997:857) bestämmelser om nätkoncession - Elförordningen (2013:208) vad koncessionsansökan ska innehålla och hur den prövas - Starkströmsförordningen (2009:22) regler för utförande, skötsel och tillsyn av anläggningar - Miljöbalken (1998:808) o kap 2 allmänna hänsynsregler m.m. o kap 3 grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden o kap 4 särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden i landet o kap 6 miljökonsekvensbeskrivningar o kap 12 6 anmälan för samråd Förutom koncession krävs rättigheter till mark. Detta sker oftast genom att s.k. markupplåtelseavtal tecknas mellan ledningsägaren och berörd fastighetsägare. Det är även möjligt att säkra markrättigheterna genom ansökan om ledningsrätt enligt ledningsrättslagen (1973:1144) hos Lantmäteriet, vilket innebär att marken fastighetsrättsligt upplåts för kraftledning. Ersättning utgår för det intrång ledningen medför enligt expropriationslagen (1972:719). Följande andra lagar och tillståndsprövningar kan vara aktuella i projektet: - Dispens från strandskydd - Hantering av massor enligt kommunala bestämmelser - Kulturmiljölagen (1988:950) 2 PROJEKTBESKRIVNING 2.1 Projektspecifika planeringsförutsättningar Ett antal specifika planeringsförutsättningar har ställts upp för projektet. Dessa bygger på tekniska krav för kraftledningen tillsammans med förutsättningar för miljö, hushållning, hälsa och ekonomi. Vid planering av nya ledningar eftersträvar Vattenfall att i möjligaste mån undvika närboende, konkurrerande intressen och bevarandevärden. Då det ofta förekommer en mängd olika intressen utmed en tänkt ledningssträckning, varav vissa är förenliga med planerad ledning medan andra inte är det, behöver en avvägning göras. En bedömning av om påverkan är acceptabel eller inte, jämfört med den nytta som erhålls om ledningen byggs, måste även utföras. 2.1.1 Markbehov För att minimera ianspråktagande av ny mark för ledningen och minimera påverkan på landskapsbilden studeras möjlighet att samlokalisera ledningen med andra befintliga intrång. Möjligheten att återanvända befintlig ledningsgata eller att gå parallellt med denna kommer att studeras, liksom lokalisering parallellt med befintlig väg och järnväg. Det kommer vidare att studeras hur landskapspåverkan och markbehov kan minimeras genom att även studera möjliga åtgärder på befintliga, mindre 5
parallellgående ledningar inom utredningsområdet. Om det är möjligt att nyttja den befintliga ledningsgatan för den nya ledningen innebär det att den befintliga ledningen först måste rivas innan den nya kan byggas. Vattenfall kommer att utreda om detta är möjligt ur driftsäkerhetssynpunkt så att elförsörjningen av regionen inte äventyras under byggtiden. Bästa möjliga markutnyttjande och minsta intrång eftersträvas. 2.1.2 Landskapsbild Utgångspunkten är att erhålla en så rak ledningssträckning som möjligt. Detta dels pga att den visuella påverkan på landskapsbilden blir mindre om ledningen byggs med sk raklinjestolpar istället för med kraftigare vinkelstolpar som kräver tre stolpben och extra stag, dels pga kostnadsskäl då de kraftigare vinkelstolparna är dyrare än raklinjestolpar. Stolpplacering kommer att göras med stor noggrannhet och hänsyn för att om möjligt inte störa utblickar i landskapet. 2.1.3 Bevarandevärden Hänsyn kommer att tas till känsliga natur- och kulturmiljöer vid lokalisering av stråk respektive sträckning samt vid stolpplacering i ett senare skede. Hänsyn kommer även att tas till attraktiva områden för friluftslivet och rekreationsområden, då främst med avseende på ledningens påverkan på landskapsbilden. Stolpplacering i våtmarker kommer att undvikas i möjligaste mån, dels pga bevarandevärden, dels pga byggtekniska aspekter. Om t ex vattenskyddsområden berörs bör det även utredas om annan stolptyp eller annat stolpmaterial bör användas för att minimera eller undvika påverkan på bevarandevärdet. 2.1.4 Boendemiljö och hälsa En av planeringsförutsättningarna för den nya 130 kv ledningen är att följa försiktighetsprincipen avseende elektromagnetiska fält (EMF). Försiktighetsprincipen syftar till att minimera exponeringen av elektromagnetiska fält då det i dagsläget saknas vetenskapliga underlag för att sätta upp gränsvärden för elektromagnetiska fält. 2.2 Teknik 2.2.1 Definition av spänningsnivå Det kan förekomma olika benämningar vad gäller spänningsnivåer för ledningar. Vanligtvis omnämns ledningar som t ex 70 kv ledning eller 130 kv ledning. 70 respektive 130 kv är den s k nominella spänningen, dvs den spänning efter vilken ett nät benämns. Ibland betecknas ledningar dock som 84 kv ledning respektive 145 kv ledning. Den spänning man då talar om är den sk konstruktionsspänning, dvs den högsta huvudspänningen för vilken anläggningen och utrustningen är konstruerad. Planerad ledning kommer i detta dokument och i övriga handlingar som tas fram inom ramen för koncessionsansökan att benämnas som 130 kv ledningen. 2.2.2 Befintlig ledning Den befintliga 70 kv ledningen mellan Dannemora, Gimo och Harg byggdes för att försörja elnätet söder om Älvkarleby kraftverk med ström. Kraftverket och ledningen togs i drift år 1915. Ledningens ursprungliga sträckning var från Älvkarleby kraftverk, via Dannemora, Uppsala och Enköping till Västerås med en avgrening mellan 6
Dannemora-Harg-Hallstavik. En del av den sistnämnda avgrening utgör nu aktuell ledning. Ledningen är Sveriges tredje äldsta kraftledning som fortfarande är i drift och där stora delar fortfarande är i originalskick, bortsett från ändringar pga underhåll. Ledningen har ett kultur- och teknikhistoriskt värde och har dokumenterats på uppdrag av Länsstyrelsen i Uppsala län. Den befintliga ledningen har uppnått sin tekniska livslängd och behöver nu förnyas i sin helhet. Ledningen går mellan transformatorstationen Dannemora och vidare österut till motsvarande station i Gimo, en sträcka om 20 km. Från stationen Gimo går ledningen igenom samhället Gimo och vidare österut till kopplingsstationen Harg. Detta ledningsavsnitt är 13 km långt. Totalt är ledningen mellan Dannemora och Harg ca 33 km lång och berör i huvudsak skogsmark, lite myrmark samt samhället Gimo. Ledningen är byggd med 17-18 m höga fackverksstolpar av stål med 2x3 faser med en lina i varje fas (Figur 3). Figur 3. Stolpritning samt foto över befintlig ledning, strax söder om Dannemora. Stolparna är grönmålade med blymönjefärg. I toppen av stolpen hänger två sk topplinor som fungerar som åskskydd. Fundamenten är av betong. Avståndet mellan stolparna är mellan 160 och 200 m. Ledningen ger ett smäckert intryck och smälter väl in i landskapet. På vissa platser upplevs den dock mer, som tex där den passerar genom öppet landskap. Gällande tillstånd Nätkoncession för linje är beviljad för den befintliga 70 kv ledningen mellan Dannemora-Gimo-Harg, littra ÄL2 S1 och S2, och gäller tillsvidare (anl.nr 731 FAb). Markrättigheterna för ledningen är säkrade med ledningsrätt. Skogsgatan är enligt 7
ledningsrätten spolformat inlöst, vilket innebär att den är 12 m bred vid respektive stolppats och ca 26 m bred mitt i spannet, dvs mitt emellan två stolpplatser (Figur 4). Figur 4. Spolformad skogsgata mellan stolpe nr 156 och 157. 2.2.3 Rivning av befintlig ledning Det finns olika sätt att riva den befintliga ledningen. Särskild försiktighet måste dock iakttas eftersom stolparna är målade med rostskyddsfärgen blymönja som innehåller den hälsofarliga ingrediensen bly. Åtgärder bör vidtas för att förhindra att färgflagor riskerar att hamna i naturen. Användningen av markduk, på vilken stolpen försiktigt sänks ned och klipps i hanterbara längder innan den transporteras bort, är en möjlig metod. Eventuella färgflagor som lossnar samlas upp av markduken och hanteras därefter som farligt avfall. Hur rivningen kommer att genomföras mer i detalj kommer att utredas och beskrivas i kommande samrådsunderlag. 2.2.4 Planerad ledning Den nya ledningen måste även fortsättningsvis ansluta till de befintliga transformatorstationerna Dannemora och Gimo samt till kopplingsstationen Harg. Vid dessa punkter försörjs bl a underliggande nät med el. Flera större företag i regionen försörjs bl a via ledningen. Ledningen är inte bara viktig för strömförsörjning av nämnda orter och deras närområde utan även för regionen som helhet, då den utgör en reserv vid avbrott på någon annan regionnätsledning. Hur en kraftledning ska utformas och vilka avstånd som måste uppfyllas regleras i särskilda säkerhetsföreskrifter. Utgångspunkten är att den planerade ledningen byggs som luftledning med portalstolpar av trä, se principskiss Figur 5. Trästolparna är impregnerade med kreosot eller salt för att klara röta. Denna stolptyp är den vanligast förekommande för 130 kv ledningar. I trånga passager där utrymmet är begränsat pga närboende eller bevarandevärden kan andra stolptyper vara aktuella att använda. En annan stolptyp kan även användas i passager där ledningen upplevs av många förbipasserande. Där utrymmet är mycket begränsat av t ex bostadshus på ömse sidor av tänkt ledningsstråk kan markkabel vara ett alternativ. 8
Figur 5. Bild och exempel på hur planerad kraftledning kan komma att se ut. Ledningen planeras att byggas med tre faser med en lina i varje fas. I toppen på stolparna placeras en eller två topplinor som bl a fungerar som åskskydd. En av topplinorna kommer att innehålla optofibrer för kommunikation och styrning av utrustning. Varje stolpe förses med ett jordtag för eventuella jordfelsströmmar. Ledningen kräver en skogsgata, där all högväxande vegetation tas bort (Figur 6). Utanför skogsgatan kan enstaka, höga träd komma att behöva fällas för att undvika att de faller på ledningen, s.k. farliga kantträd. Om ledningen byggs parallellt med den befintliga 70 kv ledningen kan delar av befintlig ledningsgata återanvändas. Möjligheten att nyttja befintlig ledningsgata ska utredas vidare av Vattenfall med avseende på elförsörjningen i regionen under byggtiden. Figur 6. Principskiss som visar skogsgata och ungefärliga mått för en 130 kv ledning med sk portalstolpsutförande. 9
Alternativa stolptyper Portalstolpe Fasavstånd: ca 4,5 m Stolphöjd (normalstolpe): ca 15-20 m Material: trä, stål eller komposit Spannlängd (normalspann): ca 150 m Skogsgata: ca 37 m Stålrörs- eller Gitterstolpe Fasavstånd: ca 4 m Stolphöjd (normalstolpe): ca 16-29 m Material: stålgitter eller stålrör Spannlängd (normalspann): ca 170-250 m Skogsgata: ca 32 m Y-stolpe Fasavstånd: ca 5 m Stolphöjd (normalstolpe): ca 15-30 m Material: stål Spannlängd (normalspann): ca 170- Skogsgata: ca 38 m Figur 7. Visar alternativa stolptyper Stolparnas höjd och avståndet mellan stolparna (spannlängd) beror på terrängen. Måtten ovan (Figur 7) avser vilka mått som bör vara aktuella för en genomsnittsstolpe. Där ledningen byter riktning används vinkelstolpar som, beroende på vinkel och markförutsättningar, är något kraftigare och har extra staglinor. Alternativ markkabel Där utrymmet är starkt begränsat kan markkabel vara ett alternativ, tex i tätorten Gimo. För att klara samma överföringsförmåga som motsvarande luftledning krävs att 2 stycken markkabelförband förläggs i mark. Varje förband består av tre enledarkablar som grupperas i triangelform. En enledarkabel har en diameter om ca 12 cm. Kabelns ledare består av almuminium som isoleras av ett hölje av plast (plyeten PEX ). Kabeln består vidare av ett hölje av koppartråd som fungerar som en jordad skärm. Runt kabeln ligger en mekaniskt skyddande plastmantel av polyeten (Figur 8). 10
Figur 8. Visar en markkabels uppbyggnad och genomskärning. Kabelförbanden läggs i gemensamt schakt som är ca 1,2 m djupt. Förbanden läggs med ett inbördes avstånd om ca 1 m. Det innebär att schaktbotten kommer att bli ca 1,5 m bred. Schaktets bredd vid markytan är ca 2,5 m. Måtten kan variera beroende på mark- och geologiska förutsättningar. Se Figur 9 för schematiskt tvärsnitt av en kabelgrav. Figur 9. Typsektionen visar kabelgrav för 130 kv med två kabelförband. I driftskedet kommer området ovanför kabelförbanden inte att röjas regelbundet. Vegetation kommer dock att avverkas om behov föreligger för t ex åtkomst till kablarna eller för att förhindra att kablarna riskerar att påverkas av rötter. Luftledning kontra markkabel När det kommer till att göra avvägningar mellan teknikvalen luftledning kontra markkabel tas hänsyn till driftsäkerhets-, kostnads- och miljömässiga aspekter. På lokalnät används ofta markkabel för att få en säkrare elförsörjning men för regionnätet gäller dock inte detta. Risken för längre avbrott bedöms istället vara större vid fel på en markkabel jämfört med en luftledning för denna och högre spänningsnivå. Det tar betydligt längre tid att reparera en kabel jämfört med en luftledning och arbetet i sig är mer komplicerat. Driftsäkerheten för en luftledning, som planeras här, är mycket hög. Luftledningarna i regionnätet är trädsäkra, dvs träd riskerar inte att ramla på ledningen och orsaka avbrott. Huvuddelen av Vattenfalls regionnät består av luftledningar. En luftledning tål även tillfällig 11
överbelastning medan en kabel inte gör det. När nätet kompletteras med ett kabelavsnitt begränsas därmed möjligheten till detta. Tillverkning av kablar för 130 kv och högre är komplicerat vilket gör att det blir kostsamt. Kostnaden för förläggning av kabel varierar och beror på terräng och markförhållanden. Vidare medför kablifieringen relativ stor påverkan på miljön under byggtiden pga att schaktarbeten måste ske utmed hela sträckningen. Vid anläggande av luftledning begränsas större schaktarbeten till själva stolpplatsen. Markkabel har dock ingen påverkan på t ex landskapsbilden under driftskedet. Kabel utgör även det enda alternativet när det inte finns tillräckligt med mark för att anlägga en luftledning. 2.2.5 Elektromagnetiska fält Begrepppet elektromagnetiska fält (EMF) används som ett samlingsnamn för elektriska och magnetiska fält. Dessa fält uppkommer t ex vid generering, överföring och användning av el. Fälten finns överallt i vår miljö, både ute i samhället och i våra hem, och härstammar bl a från kraftledningar och elapparater. För kraftledningar är det spänningsskillnaden mellan fasledare och mark som ger upphov till det elektriska fältet kring ledningen. Det elektriska fältet brukar mätas i enheten kilovolt per meter (kv/m). Elektriska fält av någon storlek finns praktiskt taget bara kring högspänningsanläggningar. Fältet avskärmas lätt av t ex växter och byggnadsmaterial och därmed orsakar kraftledningar i princip inget elektriskt fält inomhus. Markförlagda kablar orsakar normalt inget elektriskt fält i omgivningen. Det elektriska fältet anses därför inte vara relevant att redovisa och diskutera i detta samrådsunderlag. Magnetiska fält mäts i enheten mikrotesla (µt). Fälten alstras av den ström som flyter i ledningen och varierar med strömmens variation. Den resulterande fältstyrkan beror förutom på strömmens storlek även på ledningarnas inbördes placering och avståndet emellan dem. Magnetfältet avtar normalt med kvadraten på avståndet till ledningen men avskärmas inte av normala byggnadsmaterial. I hus nära kraftledningar är magnetfälten, mot den bakgrunden, ofta högre än vad som är vanligt i övrigt. Människan är anpassad till att leva i jordens magnetfält, vilket är ett statiskt fält dvs det varierar inte över tiden. Det magnetfält som skapas kring elektriska anläggningar avsedda för växelström alstrar däremot ett fält som varierar med samma frekvens som strömmen. Så vitt man vet påverkas inte människan av statiska fält i nivå med jordens. Däremot skapar ett varierande magnetfält svaga elektriska strömmar i kroppen. I Sverige är det Strålsäkerhetsmyndigheten som är ansvarig myndighet för dessa frågor. På deras hemsida finns bl a deras allmänna råd om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält, se www.stralsakerhetsmyndigheten.se. Trots mångårig forskning runt om i världen finns ännu inga säkra, entydiga resultat som visar om växlande magnetfält påverkar oss människor negativt. Mot bakgrund av detta bedöms inte EMF ha betydande miljöeffekt. Det vetenskapliga underlaget anses fortfarande inte tillräckligt gediget för att man ska kunna sätta ett gränsvärde. I stället har fem myndigheter Arbetsmiljöverket, Boverket, Elsäkerhetsverket, Folkhälsomyndigheten och Strålsäkerhetsmyndigheten - tagit fram en vägledning för beslutsfattare som rekommenderar följande: 12
Sträva efter att utforma eller placera nya kraftledningar och andra elektriska anläggningar så att exponering för magnetfält begränsas. Undvika att placera nya bostäder, skolor och förskolor nära elanläggningar som ger förhöjda magnetfält. Sträva efter att begränsa fält som starkt avviker från vad som kan anses normalt i hem, skolor, förskolor respektive aktuella arbetsmiljöer. Vattenfall skall i sitt agerande följa denna av myndigheterna formulerade försiktighetsprincip. Magnetfält från aktuell ledning Vid beräkning av magnetfält används ett medelvärde av strömmarna för den aktuella ledningen, benämnd årsmedelströmlast. Detta är ett genomsnittligt värde av den ström som kommer att överföras på ledningen. Eftersom ledningen är tänkt att drivas med 70 kv inledningsvis, tills övriga regionnätet har uppgraderats, har magnetfältet beräknats för denna spänning. Det innebär en årsmedelströmlast om 165 ampere (A) för delsträckan Dannemora-Gimo respektive 78 A för delsträckan Gimo-Harg. När spänningen höjs till 130 kv innebär det att strömmen sjunker och magnetfältet blir därmed lägre. Magnetfältet, som framgår av diagrammen nedan, är angivet 1,5 m ovan mark. Nedan redovisas hur magnetfältet ser ut kring ledningen i portalstolpsutförande med ett fasavstånd om 4 m (Figur 10 och Figur 11). Om en annan stolptyp väljs där faserna hänger på ett annat sätt, och helst t ex i form av en liksidig triangel, blir magnetfältet mer koncentrerat och dess utbredning begränsas. Figur 10. Diagram som visar det beräknade magnetfältets utbredning i sidled för delsträckan Dannemora-Gimo. Nollpunkten på x-axeln visar magnetfältet rakt under ledningen. 13
Figur 11. Diagram som visar det beräknade magnetfältets utbredning i sidled för delsträckan Gimo-Harg. Nollpunkten på x-axeln visar magnetfältet rakt under ledningen. Magnetfältet kring en markförlagd kabel blir mer begränsat eftersom kablarna kan, om markförhållandena tillåter det, förläggas tätt intill varandra i triangel. Om ledningen drivs med 130 kv blir magnetfältet lägre. Figur 12. Diagram som visar det beräknade magnetfältets utbredning i sidled för markkabel, delsträckan Dannemora-Gimo. Nollpunkten på x-axeln visar magnetfältet rakt ovanför ledningen. 14
Figur 13. Diagram som visar det beräknade magnetfältets utbredning i sidled för markkabel, delsträckan Gimo- Harg. Nollpunkten på x-axeln visar magnetfältet rakt ovanför ledningen. Figur 14. Diagram som visar det beräknade magnetfältets utbredning i sidled för markkabel med in- och utledning i samma kabelgrav som kan bli aktuellt beroende på stråkval i Gimo. Nollpunkten på x-axeln visar magnetfältet rakt ovanför ledningen. 2.2.6 Byggnation av ny ledning Under byggtiden kommer omgivningen att påverkas i form av maskinbuller, begränsad framkomlighet och tillgänglighet på och i anslutning till allmänna och enskilda vägar pga transporter, upplag mm. Själva byggnationen av ledningen, exklusive avverkning av skogsgatan, kommer uppskattningsvis att pågå under ca 12 månader. Under byggtiden krävs uppställningsplatser för maskiner och material samt eventuellt anläggande av nya tillfartsvägar. I största möjliga mån kommer dock befintliga vägar och själva ledningsgatan att nyttjas. För att minimera risken för skador på terrängen från maskiner och arbetsfordon är det en fördel om byggarbetena kan utföras vintertid på tjälad mark. Tillfälliga skador som kan uppkomma på vägar, diken etc i samband med anläggningsarbetena kommer att återställas eller ersättas. Nyttjande av mark för upplag, åtkomst till enskilda vägar mm kräver att överenskommelse nås med berörd fastighetsägare, vägförening osv. 15
Byggnation av luftledning Markarbeten såsom schaktning och fyllning för fundamenten kommer att genomföras med grävmaskin. Stolpben, reglar, linor och övrigt byggmaterial kommer att transporteras med lastbil och läggas upp vid upplagsplatser strategiskt placerade utmed ledningssträckningen. Stolpresning kommer att ske med hjälp av grävmaskin försedd med särskild utrustning. Förläggning av kabel Förläggningen sker i huvudsak genom schaktning med grävmaskin. Schaktmassorna läggs normalt upp temporärt vid sidan om kabeldiket innan de används för återfyllning. Vid trånga passager kan det dock bli aktuellt att behöva forsla bort massorna innan de körs tillbaka för återfyllning. Arbetsområdet inklusive transportväg, massupplag samt kabelschakt varierar pga platsens förutsättningar men kan uppgå till ca 15-18 m. Pga markförhållanden kan sprängning behövas för att skapa en kabelgrav. Sprängmassorna kan dock inte användas för återfyllning utan måste transporteras bort. En ledning i mark består av ett antal sammanfogade kabellängder. En kabellängd kan vara upp till 1400 m. Där kabellängderna ska skarvas krävs att schaktet görs bredare. Där det inte är möjligt att förlägga kabelförbanden genom att schakta eller spränga, t ex vid korsning av större vägar, kan en schaktfri metod väljas. Vanliga schaktfria metoder är tryckning, styrd borrning eller hammarborrning. Dessa metoder kräver dock start- respektive slutpunkter som innebär gropar om ca 3 m x 8 m. 16
3 ALTERNATIVUTREDNING Nedan presenteras alternativa stråk för ledningen som identifierats inom det avgränsade utredningsområdet. 3.1 Alternativa stråk Ett flertal alternativa stråk har tagits fram inom utredningsområdet. De redovisas i sektioner, numrerade från väster till öster (nr 1-6), se Figur 15. Samtliga stråk presenteras i detta avsnitt och återfinns i sin helhet i bilaga 1-6. 1 2 3 4 5 6 Figur 15. Identifierade stråk har markerats i orange, befintlig 70 kv ledning är markerad med blått, befintliga stationer i gult och sektionerna är numrerade i rött. I tabellen nedan framgår alla utredda stråk i respektive sektion, se Tabell 1. Tabell 1. Sektion 1-6 med numrering av identifierade stråk. Sektion 1 Söder om Dannemora Sektion 2 Söder om Österbybruk Sektion 3 Blåshålet till Brännberget Sektion 4 Brännberget till Gimo Sektion 5 Gimo tätort Stråk 1.1 Stråk 2.1 Stråk 3.1 Stråk 4 Stråk 5.1 Stråk 6 Stråk 1.2 Stråk 2.2 Stråk 3.2 Stråk 5.2 Stråk 1.3 Stråk 2.3 Stråk 5.3 Stråk 5.3 Väst 1 Stråk 5.3 Väst 2 Stråk 5.3 Öst 1 Stråk 5.3 Öst 2 Stråk 5.4 Stråk 5.4 Väst 1 Stråk 5.4 Väst 2 Sektion 6 Gimo till Harg 3.1.1 Sektion 1 - Söder om Dannemora Sektion 1 startar i utredningsområdets västra del vid befintlig transformatorstation Dannemora. Sektionen, som består av tre alternativa stråk, slutar där väg 290 viker av söder ut från järnvägen ner till befintlig ledning. Stråk 1.1 går längs med järnvägen hela vägen från transformatorstationen till nästa sektion. Stråk 1.2 följer till en början befintlig ledning för att sedan följa väg 292. Stråk 1.3 följer befintlig ledning hela vägen till nästa sektion (se Figur 16). Förslag till tekniskt utförande inom sektion 1 är luftledning. 17
1.1 Österbybruk 1.2 1.3 Figur 16. Stråk 1.1, 1.2 och 1.3 tillhörande sektion 1- Söder om Dannemora. Befintlig ledning är markerat med ljusblått och befintlig transformatorstation i gult. 3.1.2 Sektion 2 - Söder om Österbybruk Sektion 2 startar där sektion 1 slutar och består även den av tre alternativa stråk. Stråk 2.1 följer järnvägen hela vägen fram till väg 292. Stråk 2.2 går längs med väg 292 i hela sektionen. Stråk 2.3 följer befintlig luftledning (Figur 17). Förslag till tekniskt utförande är luftledning i sektion 2 förutom den del av stråk 2.1 där det förekommer tätare bostadsbebyggelse på ömse sidor om järnvägen och stråket. 2.1 Österbybruk 2.2 2.3 Figur 17. Stråk 2.1, 2.2 och 2.3 tillhörande sektion 2 - Söder om Österbybruk. Befintlig ledning är markerad med ljusblått. 18
3.1.3 Sektion 3 - Blåshålet till Brännberget Sektion 3 går från Blåshålet i väster till Brännberget i öster, där ett större kraftledningsstråk korsas, se Figur 18. Stråk 3.1 följer befintlig ledning inom sektionen medan Stråk 3.2 börjar längs med väg 292 för att sedan ansluta till befintlig ledning strax nordväst om Knaby. Utredningsområdet har här avgränsats för att möjliggöra ett stråk utmed järnvägen. När stråkstudien gjordes kunde dock konstateras att en ledning i ett sådant stråk skulle komma i konflikt med bostäderna som ligger på ömse sidor om järnvägen samt att ledningen i ett sådant stråk skulle komma att påverka landskapsbilden vid Norrkulla, Knaby och Norrby. Stråket har därför inte markerats och studeras ej vidare. Förslag till tekniskt utförande inom sektion 3 är luftledning. 3.1 3.2 Figur 18. Stråk 3.1 och 3.2 tillhörande sektion 3 - Blåshålet till Brännberget. Befintlig ledning är markerad med ljusblått. 3.1.4 Sektion 4 - Brännberget till Gimo Sektion 4 består endast av ett stråkalternativ, Stråk 4, som följer befintlig ledning och järnvägen från nord/sydgående kraftledningsstråk till strax väster om Gimo tätort, se Figur 19. Stråket har breddats vid Vattmyren för att där kunna studera alternativa sträckningar. Förslag till tekniskt utförande inom sektion 4 är luftledning. 19
4 Figur 19. Stråk 4 inom sektion 4 - Brännberget till Gimo. Befintlig ledning är markerad med ljusblått. 3.1.5 Sektion 5 - Gimo tätort Sektion 5 innefattar samtliga stråk i och i anslutning till Gimo tätort. Dessa baseras på 4 olika huvudstråk (5.1, 5.2, 5.3 och 5.4), se numrering enligt Figur 20. Utöver detta tillkommer ett antal olika möjligheter att kombinera de olika huvudstråken. 5.1 5.2 5.3 5.4 Figur 20. Samtliga identifierade stråk inom sektion 5 - Gimo tätort, numrering enligt karta. Befintlig ledning är markerad med ljus- och mörkblått och befintlig transformatorstation med gult. 20
Stråk 5.1 Stråk 5.1. följer befintlig ledning från väster och ansluter till stationen. Från stationen fortsätter stråk 5.1 österut längs med järnvägen och ansluter till befintlig ledning öster om Gimo (Figur 20 och Figur 21). Figur 21. Stråk 5.1 Vy österut utmed järnvägen i Gimo. Förslag till tekniskt utförande är att övergång från luftledning till markkabel sker vid befintlig ledning strax väster om Vallon- och Vretaskolan. Ledningen föreslås sedan gå i mark, via stationen Gimo, längs med järnvägen och fram till väg 288. Ett grönområde har identifierats norr om järnvägen, möjligt för schakt av kabel. Detta medför att järnvägen skulle behöva passeras, vilket föreslås genomföras med styrd borrning. På sträckan längs med järnvägen finns ett antal träd som behöver tas ned för framkomlighet, dessa är dock få till antalet. Längs med sträckan passeras väg och gångoch cykelväg men korsning av dessa bedöms inte utgöra något större hinder. Strax innan väg 288 ligger den gamla järnvägsstationen med tillhörande byggnader. Dessa bör kunna passeras genom att förlägga stråket strax norr om byggnaderna, delvis i vägen. I vägen finns VA-ledningar och troligen även kabel för el och tele. Dessa bedöms dock inte utgöra något hinder för planerad ledning. För att minimera påverkan på väg 288 och Olandsån föreslås att dessa passeras med styrd borrning. Övergång till luftledning föreslås ske öster om Olandsån för att därefter fortsätta längs med järnvägen och ansluta till befintlig ledning. Stråk 5.2 Stråk 5.2 följer helt befintlig ledning genom Gimo (Figur 20 och Figur 22). Förslag till tekniskt utförande är, liksom för stråk 5.1, att övergå till markkabel strax väster om bebyggelse och skolor i Gimo. In- och utledning till stationen Gimo föreslås förläggas i gemensam kabelgrav. Ledningen fortsätter därefter i befintlig ledningsgata österut som markförlagd kabel. Övergång till luftledning föreslås ske öster om Olandsån. Ett par gång- och cykelvägar samt ett par mindre vägar korsar stråket men bedöms kunna passeras genom avgrävning. Ytterligare ett par större 21
vägar, väg 288 och Olandsån föreslås passeras genom styrd borrning. Vid passage av väg måste hänsyn tas till de VA- och övriga ledningar som finns i vägen. Figur 22. Stråk 5.2 genom Gimo tätort. Vy från Björkvägen och västerut. Stråk 5.3 Stråk 5.3 innebär i grunden en samordning med väg 292 samt ett antal alternativa an- och avslutningar till detta (i Figur 23 är huvudstråket 5.3 markerat i orange och alternativa an- och avslutningar är markerade i andra färger). 5.3 Figur 23. Stråk 5.3 med alternativa an- och avslutningar inom sektion 5 - Gimo tätort. Befintlig ledning är markerad med ljus- och mörkblått, befintlig transformatorstation med gult. 22
5.3 Väst 1, ovan markerat i mörkgrönt, innebär att stråket följer befintlig ledning in till stationen Gimo. Från stationen går stråket söderut, korsar befintlig ledning och fortsätter utmed Idrottsvägen ner till väg 292, där stråk 5.3 tar vid (Figur 23). Förslag till tekniskt utförande för in- och utledning till stationen Gimo, se 5.2 ovan. Därefter fortsätter ledningen som markkabel söderut utmed Idrottsvägen fram till väg 292. Passage av väg 292 bedöms kunna utföras med styrd borrning. Kabelsträckan utmed Idrottsvägen kan komma att tangera tomtmark. Träd kommer att behöva avverkas där kabeln ska grävas ner. Längs sträckan kan man förvänta sig att det finns kabel för el, tele etc men dessa bedöms inte utgöra hinder för den planerade ledningen. 5.3 Väst 2, ovan markerat med gult, innebär att stråket följer befintlig ledning för inoch utledning till stationen Gimo. Väster om bebyggelsen i Gimo viker stråket därefter söderut, ansluter till väg 292 och fortsätter österut utmed vägen för att ansluta till stråk 5.3 (Figur 23). Förslag till tekniskt utförande för in- och utledning till stationen Gimo är markkabel. Övergång mellan luftledning och markkabel föreslås ske vid befintlig ledning väster om bebyggelse och skolor i Gimo. Därefter fortsätter ledningen som luftledning söderut, till väg 292 och vidare österut. Den nya ledningen föreslås gå längs med den södra sidan om väg 292, med hänsyn till bebyggelse norr om vägen. Längs med sträckan finns berg i dagen, varför markkabel inte bedöms fördelaktigt ur tekniskt och ekonomiskt perspektiv. 5.3, ovan markerat i orange, följer väg 292, korsar Olandsån och fortsätter utmed vägen österut (se Figur 23 och Figur 24). Figur 24. Korsning vid väg 292 och väg 288 (Uppsalavägen) samt Olandsån där stråk 5.3 passerar, vy åt nordväst. Förslag till tekniskt utförande består av luftledning längs med väg 292 österut, via väg 288, över odlingsmark och genom skogslandskap. Väg 288 och Olandsån bedöms inte utgöra hinder för passage. 23
5.3 Öst 1, markerat i blått, viker åt nordost öster om Långsunda, för att ansluta till befintligt ledningsstråk (Figur 23). Förslag till tekniskt utförande är luftledning. Område som berörs är skogs-, åker- och betesmark. Längs med sträckan kommer träd behöva tas ner för ny ledningsgata. Inga andra ledningsägare bedöms ha anläggningar inom stråket. 5.3 Öst 2, ovan markerat i lila, följer väg 292 österut och viker åt nordost för att ansluta till befintligt ledningsstråk vid Rönningen (Figur 23). Förslag till tekniskt utförande är luftledning. Längs med sträckan kommer träd behöva tas ner för ny ledningsgata. Inga andra ledningsägare bedöms ha anläggningar inom stråket. Stråk 5.4 Stråk 5.4 är uppdelad i tre olika delar enligt Figur 25 nedan. Stråk 5.4 är huvudstråket, medan 5.4 Väst 1 och 2 utgör alternativa anslutningar till 5.4. Figur 25. Stråk 5.4 samt alternativa anslutningar inom sektion 5 - Gimo tätort. Befintlig ledning är markerad med ljus- och mörkblått och befintlig transformatorstation med gult. 5.4 Väst 1, ovan markerat i gult, utgörs av 5.3 Väst 1, se beskrivning ovan. Därefter fortsätter stråket söderut och ansluter till stråk 5.4, se beskrivning nedan och Figur 25. Förslag till tekniskt utförande är markkabel inom samhället Gimo. Övergång mellan luftledning och markkabel föreslås ske vid befintlig ledning väster om bebyggelse och skolor respektive söder om väg 292. Passage av väg 292 bedöms kunna utföras med styrd borrning. För beskrivning av kabelsträckan se ovan under 5.3 Väst 1. 5.4 Väst 2, ovan markerat i mörkgrönt, utgörs av 5.3 Väst 2, se beskrivning ovan. Därefter fortsätter stråket söderut där det ansluter till 5.4 (Figur 25). 24
Förslag till tekniskt utförande för in- och utledning till stationen Gimo är markkabel. Övergång mellan luftledning och markkabel föreslås ske vid befintlig ledning väster om bebyggelse och skolor i Gimo. Därefter fortsätter ledningen som luftledning söderut, över väg 292 och ansluter till Stråk 5.4. Stråk 5.4, ovan markerat i orange, fortsätter sedan mot sydost fram till väg 288 (Uppsalavägen), där det viker av rakt österut över jordbruksmarken (Figur 26) och Olandsån. Öster om den öppna jordbruksmarken viker stråket av mot nordost för att så småningom ansluta till befintlig ledning och järnvägen vid Rönningen. Förslag till tekniskt utförande är luftledning i hela stråket. Figur 26. Stråk (5.4) korsar jordbruksmark och Olandsån, söder om Gimo. Vy västerut mot väg 288 (Uppsalavägen) som går i skogskanten i centrum av bilden. 25
3.1.6 Sektion 6 - Gimo till Harg Sektion 6 är den östra sektionen och den består endast av ett stråk. Stråk 6 följer befintlig ledning och järnväg och ansluter vid befintlig kopplingsstation i Harg, (Figur 27). Förslag till tekniskt utförande är luftledning i hela stråket. Figur 27. Stråk 6 inom sektion 6 - Gimo till Harg. Befintlig ledning är markerad med blått och befintlig kopplingsstation med gult. 3.2 Nollalternativet Nollalternativet innebär att ingen förstärkning av regionnätet sker och att spänningen 70 kv därmed bibehålls. Förnyelsebehovet av befintlig ledning kvarstår dock, vilket innebär att ledningen måste förnyas i sin helhet för att fortsätta kunna användas på ett säkert sätt utan risk för skada på tredje man. Ledningen är fortsatt viktig för orternas och regionens strömförsörjning. Ombyggnadsåtgärderna görs normalt inom ramen för gällande koncession och med stöd av gällande markrättigheter. I detta fall är det inte möjligt att bygga ledningen i samma typ av stolpar som befintlig ledning. Stolptyper har utvecklats och förbättrats sedan ledning togs i drift år 1915 med avseende på bl a anläggningsteknik, miljö och arbetsmiljö samt ekonomi. Säkerhetsföreskrifterna har även förändrats under åren vilket även bidrar till att det i dagsläget inte är möjligt att bygga ledningen med den gamla stolptypen. Förändring av stolptyp kräver normalt ny koncession varför nollalternativet i praktiken innebär att befintlig 70 kv ledning rivs och inte ersätts. Nollalternativet innebär därmed att Gimo och närområdet inte försörjs med ström samt att regionens strömförsörjning försämras betydligt med mycket stor risk för strömavbrott. 26
4 BERÖRDA INTRESSEN OCH FÖRVÄNTAD PÅVERKAN 4.1 Landskapsbild och naturmiljö 4.1.1 Förutsättningar Utredningsområdet ligger i Roslagen där hav och skärgård sätter sin prägel på skogslandskapet. Skogsmarkerna varierar med inslag av barrskogsområden med höga boniteter på kalkrika marker, det sistnämnda ett resultat av inlandsisens transport av kalkrik berggrund. Stora delar av barrskogen utgörs av de artrika och skyddsvärda kalkbarrskogarna och lövskogarna, omväxlande med magra skogsmarker med tunna jordar och hällmarker. Vatten och våtmarker Det avgränsade utredningsområdet berör ett antal skyddsvärda vattendrag och våtmarker med Dannemorasjön som ett exempel i västra delen av utredningsområdet (Figur 28 samt bilaga 7). Dannemorasjön omfattas av landskapsbildsskydd enligt den äldre Naturvårdslagen (NVL, 19 ), kommunalt strandskydd (300 m) och är även upptagen i våtmarksinventeringen (högt naturvärde). Vidare återfinns vattenskyddsområdet Kyrkholmen mellan väg 292 och nordöstra delen av Dannemorasjön, vilket till stora delar berörs av utredningsområdet. Syftet med Kyrkholmens vattenskyddsområde är att skydda den vattentäkt som försörjer Dannemora och Österbybruk med dricksvatten (Kingfeldt M. 2014. Pers. komm.). Längre österut berör utredningsområdet de två vattenförekomsterna Karmdammen och Slagsmyren. Utredningsområdet korsar tillhörande kommunala strandskydd, som sträcker sig 300 m från strandkanten, i enlighet med Figur 28. Figur 28. Översikt över västra delen av utredningsområdet med Dannemorasjön, Karmdammen och Slagsmyren. Lanskapsbildsskydd markerat med skrafferat i turkost, vattenskyddsområde med skrafferat i blått och strandskydd med blå linje. För detaljerad teckenförklaring se bilaga 7. 27
Ytterligare två strandskydd, om 100 m från strandkant, berörs av utredningsområdet; ett tillhörande Olandsån, som rinner strax öster om Gimo tätort, samt ett tillhörande ett av utloppen till Löhammarsjön, strax väster om Harg (se bilaga 9 och 10). Det avgränsade utredningsområdet berör i huvudsak 3 våtmarksområden enligt våtmarksinventeringen. Frånsett Dannemorasjön (se ovan) återfinns, från väster till öster, Stordammen (högt naturvärde) och Stormossen (vissa naturvärden), se bilaga 7 och 8. Inom utredningsområdet finns flertalet mindre områden med sumpskog (se bilaga 7-10). Områdena består till största del av kärr-, mosse- eller strandskog med en majoritet av sumpskogsområdena registrerade som preliminärklass 3 1. Landskapsbildsskydd Utredningsområdet tangerar i öster ett område med landskapsbildsskydd, Hargs kyrka (Figur 29). Nyckelbiotop och Naturvårdsprogram I östra delen av utredningsområdet, strax väster om Hargs kopplingsstation, förekommer en nyckelbiotop bestående av gransump- och kalkbarrskog (Figur 29). Utöver nyckelbiotoper registrerade av Skogsstyrelsen, finns nyckelbiotoper som inventerats av skogsbolagen. Inom utredningsområdet finns fem nyckelbiotoper söder om Dannemora. Nyckelbiotoperna, registrerade av Bergvik Skog AB, återfinns där befintlig ledning korsar väg 292 och de är delvis belägna inom utredningsområdet (Figur 30). Information om nyckelbiotoper saknas så när som på beskrivningen Vitryggsområde (Skogens pärlor, 2014). Ytterligare en nyckelbiotop återfinns inom utredningsområdet, strax öster om Gimo. Denna beskrivs som betespräglad miljö och är även den registrerad av Bergvik Skog AB (se bilaga 8). Figur 29. Översikt över östra delen av utredningsområdet med landskapsbildsskyddet Hargs kyrka (turkost, skrafferat område) och nyckelbiotop (gransump- och kalkbarrskog markerad med mörkrosa). För mer detaljerad teckenförklaring se bilaga 10. 1 Preliminärklassning avser bedömning gjord utifrån flygbilder. 28
Västra delen av utredningsområdet berör ett Naturvårdsprogram av klass 2 vid namn Dannemora-Österbybrukområdet (Figur 30). Området beskrivs som variationsrikt med avsnitt som anses unika i landet enligt Sveriges länsstyrelser. Bland områdets bevarandevärden nämns ädellövträd, djur- och fågelliv, gruv- och bruksmiljöer, sevärdheter och strövförutsättningar. Figur 30. Översikt över västra delen av utredningsområdet med Naturvårdsprogrammet Dannemora-Österbybrukområdet markerat med bokstaven N i svart och nyckelbiotoper (Skogsbolag) i grönt (se även bilaga 11). Inom utredningsområdet saknas i övrigt intressen inom naturmiljö som t ex riksintressen för naturvård, naturreservat eller natura 2000- områden. 4.1.2 Förväntad påverkan Kraftledningen kommer att innebära viss förändring av landskapsbilden, främst om den byggs i ny sträckning i öppen terräng, t ex i anslutning till myrmark eller på åkermark. Generellt exponeras ledningen mindre när den går i skogsmark och följer landskapsformerna. I skogsmark är påverkan mycket lokal, eftersom ledningen först kommer att kunna upplevas i eller i direkt anslutning till skogsgatan. Där ledningen byggs i anslutning till befintlig ledning bedöms ledningen, efter att befintlig ledning rivits, inte förändra landskapsbilden nämnvärt. Val av stolptyp kan även påverka upplevelsen av ledningen i landskapet om än i mindre utsträckning. Eftersom det funnits en ledning i landskapet i 100 år bedöms den samlade påverkan och förändringen av landskapsbilden vara begränsad. Ett av stråken berör landskapsbildsskyddet kring Dannemorasjön. Stråket följer befintlig ledning som går genom områdets norra del. Ett alternativt stråk har utretts som innebär att ledningen placeras i norra kanten av området. Det avgränsade utredningsområdet berör de tre större områdena upptagna i våtmarksinventeringen: Dannemorasjön, Stordammens och Stormossens våtmarker. Vid Dannemorasjön berörs norra delen av området av befintlig ledning och ett av stråken. Stordammen tangeras av befintlig ledning samt av stråk 3.1 och 3.2. 29
Våtmarksområdet vid Stormossen bedöms kunna passeras utan intrång från stråk 4. I det fortsatta arbetet kommer hänsyn att tas för att i möjligaste mån undvika eller minimera påverkan på våtmarkerna. Utredningsområdet berör områden, eller delar av områden, med sumpskog. Eventuell påverkan på marker med sämre bärighet i drift- respektive i anläggningsskedet kommer att beskrivas ytterligare i kommande samrådsunderlag och miljökonsekvensbeskrivning. Underlagen kommer att innehålla förslag till försiktighetsåtgärder för att minimera påverkan på blöta marker och områden. Utredningsområdet omfattar några nyckelbiotoper till vilka avstånd kommer att försöka hållas. Söder om Dannemora och väster om Karmdammen finns tre större områden, inventerade av Bergvik Skog AB. De angränsar till och förekommer på ömse sidor av befintlig ledningsgata. Möjlighet att återanvända befintlig ledningsgata och därigenom undvika att påverka nyckelbiotoperna i denna passage måste studeras vidare. Alternativa stråk har utretts på sträckan som undviker identifierade nyckelbiotoper. Inför slutlig lokalisering av sträckning föreslås att en naturinventering genomförs. Befintlig ledning går idag genom ett vattenskyddsområde i västra delen av utredningsområdet. Alternativa stolptyper och stolpmaterial kan minimera eventuell påverkan. Förslag till alternativa stråk har tagits fram som innebär möjlighet att passera norr om vattenskyddsområdet. Ledningens potentiella påverkan på naturvårdsprogrammet Dannemora- Österbybrukområdet är i detta skede svår att bedöma. Ytterligare underlag kommer att inhämtas för att få kunskap om var områdets bevarandevärden och kärnområden är lokaliserade för att därmed kunna bedöma den potentiella påverkan. 4.2 Kulturmiljö 4.2.1 Förutsättningar Riksintresse Stora delar av området Dannemora-Österbybruk är skyddat som riksintresse för kulturmiljövården (RAÄ K212, Dannemora-Österbybruk) med motiveringen teknikhistoriskt intressant industrilandskap av enastående betydelse för svensk järnhantering. Den västra delen av utredningsområdet berörs av riksintresset, enligt Figur 31 (se även bilaga 11). I Gimo begränsas utredningsområdet i norr av ett annat riksintresse för kulturmiljövården (se bilaga 13), Gimo Bruk (K22). I öster återfinns riksintresset Hargs bruk (K23), som till viss del berörs av utredningsområdets östra del (bilaga 14). 30