Karlstad 2005-10-17 Ledning, styrning och kvalitet i skolverksamheten Karlstads universitet Hans-Åke Scherp Fil dr i pedagogik
Ledning, styrning och kvalitet i skolverksamheten Rubriken innehåller såväl begreppen styrning som utveckling och indikerar att det finns ett samband mellan skolutveckling och sättet att styra. För att den politiska styrningen ska bidra till kvalitetsutveckling behöver den vara levande i utvecklingsprocessen på skolan. Förståelsen av skolutvecklingsprocessen får därmed stor betydelse för utformningen av styrningen. Skolan är en värdeladdad arena där människor möts med både värderingar som man delar och värderingar som man är oense om. Hantering av värderingsskillnader på demokratisk grund utgår från alla människors lika värde och innebär att beslut föregås av samtal där vars och ens uppfattning väger lika tungt. Men när uppfattningar går isär måste detta kunna hanteras för att beslut skall kunna fattas. Det är i den meningen som Tingsten talar om demokrati som en metod och en överideologi för att hantera oenighet. I den senaste svenska demokratiutredningen (SOU 2000:1) citeras Herbert Tingsten: Tron på demokratin är icke en politisk åskådning i samma mening som exempelvis konservatism, liberalism och socialism. Den innebär en uppfattning om statsstyrelsens form, om tekniken för politiska avgöranden, icke om de statliga beslutens innehåll och samhällets struktur. Den kan alltså betraktas som ett slags överideologi, i den meningen nämligen, att den är gemensam för skilda politiska åskådningar. Man är demokrat, men därjämte konservativ, liberal eller socialist. (s. 19) Att ett beslut är fattat i god demokratisk ordning innebär inte att alla berörda har en gemensam förståelse vare sig av beslutets innebörd eller om hur man på bästa sätt ska förverkliga det. En del av dem som berörs av beslutet är dessutom av annan mening vilket innebär att motivationen för att bidra till ett förverkligande av beslutets andemening är mycket låg, obefintlig eller t o m leder till att man motarbetar beslutets genomförande. Styrning och ledning handlar om att hantera dessa dilemman dvs. att få skolans uppdrag att bli levande i vardagsverksamheten och att de erfarenheter och lärdomar som växer fram i skolan tas till vara när man formulerar nya uppdrag. Om vi går förbi ett vattendrag och ser ett antal fiskar som snappar efter syre i vattenytan eller som vänt upp buken inställer sig normalt frågan Vad är det för fel med vattnet? Om vi däremot ser medarbetare i en verksamhet som snappar efter luft har vi snarare en tendens att undra vad det kan vara för fel på dem. Politiker och verksamhetsledare på kommunal och nationell nivå är ansvariga för vattenkvaliteten för lärare och skolledare. Lärdomar om hur man på bästa sätt bidrar till att skapa ett syrerikt och livgivande vatten för lärare och skolledare är därför en viktig utgångspunkt för kvalitetsarbetet och styrningen på nationell och kommunal nivå. Mål, planer, kontroll och inspektioner som utvecklingskraft Från central nivå i skoladministrationen är tilltron stor till att kvalitetsarbete och kvalitetsredovisningar tillsammans med mål, planer och övrig utvärdering ska bidra till skolutveckling. Under senare år har man ytterligare förstärkt detta styrsystem med ökad kontroll och inspektion. Denna styrningsstrategi har importerats från England och kallas New public management. Syftet är att effektivisera den offentliga verksamheten. Grundidén är att man från överliggande nivå anger tydliga, preciserade och mätbara mål för underliggande nivå varefter man mäter i vilken grad utförarna lyckas förverkliga målen. Man använder samma mätsystem på alla berörda enheter så att resultaten ska kunna betraktas som
jämförbara och kunna utgöra bedömningsunderlag för brukarna/kunderna när de väljer vilken enhet de ska vända sig till. Den enhet som är bäst får många kunder och konkurrensen är tänkt att stimulera enheterna till att bli mer effektiva. Är denna tilltro till kontroll och kvalitetsarbete som utvecklingskraft välgrundad eller kan styrsystemet i själva verket inverka negativt på skolverksamhetens kvalitet genom att ett kreativt och engagerat skolutvecklingsarbete missgynnas av ett kontrollklimat? Kontroll förknippas ofta med misstroende vilket sällan upplevs som stimulerande. Många forskare inom skolutvecklingsområdet (Alexandersson, 1999; Beach, 1995; Englund, 1992; Häckner, 1998; Lindensjö och Lundgren, 1986; Ouchi, 1979; Rombach, 1991 samt Scherp, 2003) hävdar att det nuvarande styrsystemet utgår från alltför rationalistiska och instrumentella grunder för att vara ändamålsenligt i skolans komplexa miljö. Istället för att hjälpa skolan att hantera komplexiteten och finna lösningar på problem, riskerar systemet att reducera förändringskraften i skolan genom betoningen av kontroll där man påtalar problem som skolorna oftast redan känner till. Huvudproblemet är inte att upptäcka problemen utan att ta sig an problemen och finna goda lösningar. Även den svenska regeringen uttryckte redan 1993 i sin utvecklingsplan för skolverksamheten att målstyrningen bara var en övergångsfas till ett lärande organisations - perspektiv. I Utvecklingsplan för skolväsendet (Regeringens skrivelse 1993/94:183) skriver regeringen: Med de senaste årens reformer har skolan gått från en tradition av regelstyrning till målstyrning. Att åstadkomma en målstyrd skola är dock inte slutmålet, utan endast ett sätt att skapa förutsättningar för att utveckla skolan till en lärande organisation, där analyser av resultat och utfall ligger till grund för den kontinuerliga utvecklingen och förbättringen. I den norska meldingen Kultur for læring nr 30 (2003-2004) från Det kongelige utdanningsog forskningsdepartement betonar man betydelsen av att utveckla skolan som lärande organisation där det handlar om att organisera meningsskapande och förståelsefördjupande lärprocesser inte bara för elever utan i lika hög grad för lärare och skolledare. Samtidigt förespråkar man dock New public management -perspektivet där man tar efter Sveriges kontrollinriktade styrsystem vilket kommer att skapa frustration bland skolmedarbetarna och försvåra uppbyggnaden av en lärkultur på skolorna. Dalin (1993) hävdade tidigt utifrån sin mångåriga erfarenhet av och forskning om skolutveckling att management by objectives as a strategy for schools cannot be realized, at least not in the traditional definition of this concept. This concept has as one of its basic elements to separate objectives from means, to define objectives at a high level of the hierarchy and to delegate the means to the implementors and thereby mostly be concerned about evaluating the outcomes. It is quite likely that this governance system will lead to an unproductive control activity, to less communication between management and teachers, and to a preoccupation with the least important pedagogical activities. (s. 86) Går man till forskningen om ledning och styrning som inte begränsat sig till skolans värld såsom Häckner (1998) och Ouchi (1979) blir slutsatsen att den form av instrumentell målstyrning som nu tillämpas inom skolområdet, åtminstone i Sverige, är olämplig beroende på skolverksamhetens art. Målstyrning är olämplig i en verksamhet med svårmätbara mål eller uppdrag, där variationen i vardagsarbetet är stor och oförutsägbar samt där kunskapen om kopplingar mellan arbetssätt och resultat är komplex. Organisationer med en verksamhet av detta slag behöver styras utifrån ett lärande organisations -perspektiv.
Dialog och interaktiv styrning Ett alternativ till den målstyrning som dominerar idag är att låta målen vara vida och övergripande eller t o m formulera uppdrag i form av visioner vilka sedan utgör utgångspunkt för en dialog mellan olika berörda individer och grupper där framväxten av en gemensam förståelse av uppdraget bland dem som ska genomföra uppdraget blir central. Lindensjö och Lundgren (1986) formulerar dilemmat som att Ju mer abstrakt eller oprecist målet för en åtgärd uttrycks centralt, desto mer sannolikt är det att målet och åtgärden omvandlas på lokal nivå. Å andra sidan ju mer precist målet är formulerat, desto troligare att omvandlingen är mindre men också att målet inte är så intressant. (s. 71) När lärare och skolledare beskriver vilka faktorer som är betydelsefulla för utvecklingsprocessen framträder en bild som har föga gemensamt med de föreställningar som man ger uttryck för på central nivå, dvs att mål, planer, utvärdering, kontroll och inspektioner gynnar skolutveckling. Deras beskrivningar av skolutveckling handlar främst om att hitta lösningar på de problem man möter i undervisningssituationen och mindre om att transformera mål till handlingsplaner som sedan utvärderas (Scherp, 2003). Utifrån ett läraroch skolledarperspektiv är skolutveckling problembaserad. Skolutveckling behöver i enlighet med detta ta sin utgångspunkt i vardagsverksamheten och de problem och dilemman som lärare och skolledare ställs inför. Kunskap om problemens natur ökar sannolikheten för att finna goda lösningar. Skolutveckling innebär att medvetna och kunskapsbaserade förändringar införlivas i den enskilda skolans skolkultur och blir en naturlig del i vardagsrutinerna. Insatser från olika håll kan bidra till skolutveckling genom att skapa förutsättningar för, stimulera till, anmoda till och/eller skapa nödvändighet av skolutveckling. Det kan ske genom enskilda lärares eller lärargruppers insatser, genom att elever och föräldrar utmanar gällande verksamhetsformer eller genom initiativ från samhället och politiker. Att få en så hög kvalitet som möjligt i elevernas lärprocess utgör huvudfokus vid skolutveckling. Styrningen och ledningen av skolverksamheten behöver utformas så att lärare blir huvudaktörer i kunskapsbildningen om lärande och undervisning vilket innebär att man behöver organisera meningsskapande och förståelsefördjupande lärmiljöer för lärare snarare än kontrollsystem. Ett tecken på att man nu påbörjat en förändring av styrning i Sverige är tillsättandet och resultatet av den arbetsgrupp på utbildningsdepartementet som haft till uppgift att öka den nationella styrningens genomslagskraft. Gruppen föreslår mer samverkan mellan formuleringsarenan och realiseringsarenan: Den föreslagna interaktiva styrningsmodellen innebär att den politiska formuleringen av mål skall kompletteras med en dialog mellan skolans personal, elever och föräldrar. Modellen handlar bl.a. om att etablera en relation mellan dessa parter som utvecklar deras ömsesidiga kunskap och förståelse. Styrningsmodellen utgår också från att denna relation innefattar en konstruktiv dialog mellan den kommunala nivåns företrädare och den lokala skolans olika aktörer. För att just betona att samspel och dialog utgör hörnstenar i fördjupningen av den s.k. deltagande målstyrningen väljer arbetsgruppen att använda begreppet samverkande styrning som benämning (ds) Dialogmötet är ett uttryck för ett annat sätt att se på den politiska styrningen av skolan. Istället för att mer eller mindre ensidigt uttrycka preciserade mål och utvecklingsområden som ska gälla för alla skolorna i kommunen eller landet oavsett var man befinner sig i sin utvecklingsprocess handlar det om att tillsammans fördjupa den gemensamma förståelsen av uppdraget och bidra till att vardagsverksamheten som helhet blir
meningsskapande för såväl lärare som elever. Som politiker handlar det om att uttrycka vilka problem och dilemman som man i första hand behöver skolans hjälp med att hantera samt att ta tillvara på de lärdomar man gjort och de dilemman man mött när man på skolan försökt att förverkliga de uppdrag man tidigare fått. Dialogen om skolans uppdrag, lärdomar och dilemman ligger till grund för att formulera överenskommelser om lär- och utvecklingsområden som är unika för varje skola där man tar hänsyn till den helhet som präglar skolans verksamhet. Utmärkande för en dialog är att man i första hand försöker förstå andras förståelser istället för att övertyga andra om att den egna uppfattningen är den enda rätta. Två olika former för styrning För närvarande är det i huvudsak dessa två olika styrningsfilosofier eller styrningsstrategier som står emot varandra. Den ena formen kan benämnas målstrategisk och instrumentell och den andra interaktiv och värdeinriktad. Den nuvarande New public management -inspirerade kontrollinriktade styrformen hör till den målstrategiska modellen och den lärande organisations -inspirerade formen hör till den interaktiva, värdeinriktade formen. De skilda synsätten kan summeras på följande sätt: Målstrategisk instrumentell styrning Mål och delmål Mål formulerade uppifrån Nedbrytning av helheter, mål, till mätbara delmål Utarbeta arbetsplaner för görande dvs göra lika Kontroll, inspektion Kontrollerande utvärdering Mål formulerade uppifrån utgör utgångspunkt för utvärdering Huvudsakligen kvantitativa utvärderingsmetoder Huvudfokus på resultat Utvärderingar grundar sig på medelvärdesberäkningar och frekvenser. Kvalitetsredovisning som kontrollinstrument Anmoda förändringar i görande Utifrånstyrning Utifrånmotivation, hotivation Utföra, göra Bench-marking, best practice, det goda exemplet Kvalitet :Glappet mellan kundens förväntningar och det kunden får eller mellan resultat och mål Ex på verktyg: SIQ, Balanserade styrkort Styrning/ledning Kommunikativ, interaktiv värdestyrning Förståelse av uppdraget Mål formuleras av dem som ska genomföra målen Sammanfogning av delar till en bärande helhet, vision Utarbeta planer för det egna lärandet. Uppmuntra variation i görandet som bas för lärandet Lärande Utvärdering som underlag för eget lärande Mål som formuleras på aktörsnivå utgör utgångspunkt för utvärderingen Huvudsakligen kvalitativa utvärderingsmetoder Huvudfokus på kopplingen mellan process och resultat Utvärderingar grundar sig på reflektion och lärande samtal samt samvariationer. Kvalitetsredovisning som stöd för lärandet, kollektivt minne Skapa utmanande möten Inifrånstyrning Inifrånmotivation Skapa, lära Kamratutvärdering, gemensamt lärande, variation Olika kvaliteter i olika lärprocesser Ex på verktyg: Lärande samtal, föreställningskartor
Herzbergs (1966) klassiska studie ger ingen anledning till tilltro till yttre motivation som drivkraft i kvalitetsarbetet. Han fann att det var olika faktorer som bidrog till att medarbetare var nöjda respektive missnöjda på sin arbetsplats och att de olika typerna av faktorer inte hade någon större överspridning. De faktorer som medarbetare angav som orsak till att de trivdes på sin arbetsplats benämns motivationsfaktorer medan de faktorer som angavs som orsak till missnöje benämns hygienfaktorer. De viktigaste motivationsfaktorerna var arbetet i sig, att göra framsteg, att få erkännande och ansvar. De viktigaste hygienfaktorerna var företagspolicy, ledning och administration, kontroll, lön, interpersonella relationer och arbetsmiljön. Genom förbättringar av hygienfaktorerna kunde man reducera eventuellt missnöje men däremot hade det en obetydlig påverkan på arbetstillfredsställelsen dvs att man trivdes. Det visade sig även att en fokusering på hygienfaktorer från ledningens sida gjorde att även medarbetarna fokuserade mer på organisationsfaktorer än på arbetet i sig. I de organisationer där motivationsfaktorerna stod i centrum fäste medarbetarna mindre vikt vid hygienfaktorerna. Brister i motivationsfaktorerna gjorde vidare medarbetarna känsligare för hygienfaktorer. Förbättringar av hygienfaktorer har dessutom visat sig ha bara kortvariga positiva effekter dvs bara minskat missnöjet under en kortare tid. The principal result of the analysis of this data was to suggest that the hygiene or maintenance events led to job dissatisfaction because of a need to avoid unpleasantness; the motivator events led to job satisfaction because of a need for growth or self actualization. At the psychological level, the two dimensions of job attitudes reflected a two-dimensional need structure: one need system for the avoidance of unpleasantness and a parallel need system for personal growth. (s. 378). Growth is dependent on some achievements, but achievement requires a task. The motivators are task factors and thus are necessary for growth; they provide the psychological stimulation by which the individual can be activated toward his self-realization needs. ( Herzberg s. 381) I en nyligen framlagd doktorsavhandling om polisens arbete är slutsatserna desamma som inom skolan: Ett kontrollsystem där man genomför mätningar av detaljer som underlag för nyckeltal leder till att två tredjedelar av poliserna sällan tar egna initiativ utan bara gör det de blir beordrade att göra. Reaktioner inom den högre polisledningen på avhandlingen var att man skulle kunna öka belöningarna för dem som tog egna initiativ. Ett annat sätt att hantera problemet skulle vara att förändra styrningsstrategin så att man inte skapade en lydnadskultur utan en ansvarskultur. Styrnings-och ledningstänkandet från centralt håll tenderar att rikta in sig på yttre styrning och motivation eller på hygienfaktorerna utifrån Herzbergs resultat medan medarbetarnas insatser är beroende av inre styrning och motivation eller motivationsfaktorer utifrån Herzbergs begreppsvärld. För att stimulera medarbetare att anstränga sig ytterligare vid yttre styrning har det blivit allt vanligare att man infört tävlingsmoment av olika slag där det handlar om att bli bäst inom något område. Tävlingar och konkurrens som drivkraft Man kan se tävlingar och rangordningar inom de mest märkliga områden. Förmodligen kommer idén från idrottens värld där själva verksamhetsidén är att komma först eller vara bäst men hur lämpligt är det att föra över det tänkandet till andra verksamhetsområden där den primära uppgiften är något annat än att vara bättre än andra där det finns ett värde i sig i den verksamhet man ägnar sig åt. En skolas primära uppgift är inte att vara bäst eller bättre än andra utan den handlar främst om att bidra till barns och ungdomars lärande och utveckling utifrån de förutsättningar som råder.
Att vara bäst implicerar en jämförelse med andra samt ett område inom vilken jämförelsen kan göras. Det innebär att man inte ens behöver vara bra för att vara bäst så länge de andra som man jämförs med är sämre. För en del är att vara bäst ett mål i sig att uppnå som kan leda till att man slår sig till ro och bevakar sin första plats när man väl nått den. Utifrån ett New Public Management -perspektiv utgör rangordningslistor utifrån kvalitetsredovisningar eller andra utvärderingar en viktig drivkraft för utveckling. Man kan dock ifrågasätta huruvida denna önskade konkurrens om förstaplatsen har en motiverande effekt inom verksamhetsområden som skola och om det ens är önskvärt även om den skulle fungera som drivkraft. För vilka kan konkurrensen tänkas utgöra en stimulerande drivkraft? Ser man till effekterna på elevernas prestationer så tycks betyg främst utgöra en motivation för redan välpresterande elever medan övriga elever snarare riskerar att tappa sin motivation. Samma förhållande verkar råda när det gäller att lägga ned kraft på att förbättra kvaliteten i en skolas verksamhet. För de som lyckats uppnått en tätposition så tenderar motivationen för att åstadkomma ännu bättre resultat att upphöra om inte den yttre motivationen att bli bäst ersätts av en inre motivation som bygger på att man ser verksamheten i sig så angelägen så att man vill utveckla den oavsett var man befinner sig i konkurrensen med andra. Ligger belöningen primärt i att bli bäst eller ligger den i att ha fått en bättre verksamhet? Om den ligger i att bli bäst är det önskvärt? Kan tävlandet om att bli bäst till och med leda till en sämre kvalitet i verksamheten? Det verkar ha betydelse för kvaliteten och kvalitetsutvecklingen om ansträngningarna bygger på en inre motivation respektive yttre motivation. Kvaliteten i elevernas kunskaper skiljer sig åt om lärandet är utifrånmotiverat där det viktiga målet är att få höga betyg jämfört med inifrånmotiverat där den primära drivkraften är att förstå och lära sig om olika fenomen. Bäst inom vad? När man har för avsikt att göra jämförelser och rangordningar av skolor riktar man oftast in sig på objektivt lätt mätbara mål eller områden så att bedömningarna inte ska kunna ifrågasättas. Det riskerar att föra med sig att man mäter det lätt mätbara istället för det som är väsentligt. Att mäta vissa avgränsade delar av uppdraget tenderar att fragmentisera uppdraget så att delarna särskiljs från dess sammanhang och därmed från den meningsskapande helheten,. Uppdelning av mål i delmål som i sin tur delas upp i fler delmål kan leda till att försök att uppfylla delmålen till slut skymmer de övergripande målen. Fokus på delarna osynliggör helheten. Samma farhågor har även den svenska regeringen givit uttryck för: Jag vill härmed understryka att ett nationellt program för utvärdering inte får bli endast ett provprogram. Det är angeläget att ett sådant program ger en total bild av skolväsendets verksamhet. Det är annars risk att det lätt mätbara får en för stor betydelse i en total utvärdering, medan andra viktiga men inte lika lätt mätbara faktorer förbises. (Prop. 1986/87:100, bil. 10, s. 82 Förståelsen av uppdraget är beroende av relationen mellan delar och helhet och hur dessa påverkar varandra. 1 Val av strategier som riktar in sig på att förändra delar av skolverksamheten utan att ta hänsyn till helheten förefaller dessutom ha svårt att åstadkomma varaktiga förändringar och skapa en flexibilitet inför olika påverkanskrafter (Fullan, 1998). De negativa effekterna av att fokusera på delarna istället för helheten där man har möjlighet att se till helheten blir allt allvarligare vartefter specialiseringen inom olika samhällsområden ökar. De ökade kraven på djupkunskaper inom mycket snäva områden
skapar svårigheter om inte helheten hållits levande i och utgör utgångspunkt för fördjupningen inom delarna. De olika delarna riskerar annars att inte passa ihop eller motverka varandra när de ska fogas samman vilket leder till dåliga totalresultat även om resultatet inom respektive delområde varit bra. Överensstämmelsen mellan placering på rankinglistan och kvalitet i verksamheten är ofta mycket tveksam vilket ger ett dåligt underlag för föräldrars och elevers val av skola. Ett högt betygsmedelvärde kan lika gärna bero på elevunderlaget som skolans förmåga att leda elevernas lärande. Mätningar och kvalitetsbedömningar av elevdemokrati eller elevinflytande görs ofta med hjälp av enkäter där elever på olika skalor får markera sina uppfattningar om frågor som bedöms vara relevanta. En skola som får medelvärdet 4 bedöms vara bättre än en skola som få värdet 3 på en femgradig skala. Svaren grundar sig inte på objektiva bedömningar av en faktisk verklighet utan är beroende av elevernas förståelse av vad elevdemokrati innebär. På skolor där elevernas medvetenhet om elevdemokrati är djup tenderar eleverna att bedöma skolans arbete med elevdemokrati som bristfälligt. På skolor där elevernas medvetenhet om innebörden av elevdemokrati är låg behövs däremot ytterst små insatser för att eleverna ska uppleva en hög grad av inflytande och elevdemokrati dvs ju mer okunniga eleverna är om innebörden i elevdemokrati desto bättre resultat på rankinglistan. En tydlig och mycket vanlig brist i nuvarande utvärderingar med hjälp av enkäter är att man sällan tar hänsyn till de svarandes förståelse av det fenomen som utvärderas vare sig vid datainsamling, analys eller slutsatser vilket leder till att resultaten blir totalt missvisande. Om skolorna informeras om utifrån vilka kriterier de kommer att bli bedömda finns risken att de som är angelägna om att delta i tävlingen att bli bäst satsar på att få bra resultat på de indikatorer man valt på bekostnad av verksamheten som helhet. Totalresultatet av tävlingen kan i så fall leda till att de som hamnar högst upp på rankinglistan baserad på ett snävt urval av delar är de som har det sämsta resultatet när det gäller uppdraget som helhet. Ingen skulle antagligen komma på idén att bedöma kvaliteten i framförandet av ett musikstycke genom att mäta i hur hög grad någon enskild musiker lyckas med några få utvalda nottecken i partituret. Användandet av fragmentiserade kvalitetsindikatorer, såsom enskilda nottecken, skulle sannolikt försämra kvaliteten i ett musikstycke eftersom man skulle locka eller tvinga musikerna att fokusera på just dessa nottecken istället för harmonin i hela musikstycket. Samma resultat riskerar vi att få med det nuvarande kvalitets- respektive inspektionssystemet i skolan. Kvalitetsarbetet och kvalitetsredovisningarna kan komma att motverka sitt syfte och försämra kvaliteten i skolan om det leder till en fragmentisering av helheten beroende på hur man ser på uppdraget som helhet. Är kvalitet liktydigt med höga betygsmedelvärden i ett antal ämnen? En skola där eleverna erövrat en fördjupad förståelse av sig själva och sin omvärld? Är det en skola där eleverna införlivat samhällets demokratiska värderingar och utvecklats till goda samhällsmedborgare? En skola som kännetecknas av en hög grad av meningsskapande och förståelsefördjupande lärprocesser? En skola vars arbetssätt överensstämmer med vetenskap och professionens beprövade erfarenheter. En skola där föräldrabakgrunden inte är avgörande för studieresultaten där andelen elever som lyckas respektive misslyckas inte skiljer sig åt mellan elevgrupper utifrån kön, socialgrupp eller etnicitet? Politisk styrning och undersökningar som PISA Oavsett vilken styrnings- och ledningsfilosofi man ansluter sig till ser man det som viktigt att skolor tar till sig mer systematiskt uppbyggd kunskap om resultat och hur man på bästa sätt bidrar till barns och ungdomars lärande. Även om lärare anger att erfarenhetslärandet dvs
mötet med eleverna är den viktigaste påverkansfaktorn när det gäller deras undervisningsmönster så är det viktigt att lärare tar till sig kunskaper från annat håll eftersom ett ostört erfarenhetslärande oftast är ett konserveringsmedel där de egna föreställningarna bara förstärks. Det är därför betydelsefullt att studera och undersöka såväl arbetssätt som resultat inom skolan. I en departementsskrivelse (Ds 2005:16) konstateras att Lärare och skolledare är utifrån olika undersökningar återhållsamma i sitt sätt att informera sig om vad de systematiska ansträngningarna att skapa nya kunskaper om skolors kärnprocesser gett för resultat. Yrkesgrupperna behöver organisera sitt sätt att ta del av kunskapsbildningen så att fler känner det som angeläget, såväl under grundutbildning som under yrkesverksamhet, att orientera sig om nya rön. (s. 12). Exempel på detta är olika forskningsarbeten, PISAundersökningen och nationella utvärderingar som genomförs inom olika områden. Detta ska inte förväxlas med ett kontrollinriktat styrsystem. I samma departementsskrivelse föreslås att Lärare och skolledare kan stimuleras till att hämta in och använda aktuell kunskap när lönekriterier betonar konsumtion av information om aktuell kunskap respektive aktiv nyproduktion av kunskap om lärande och undervisning. (s. 13-14) Ett annat sätt är att bygga upp ett styrsystem som bygger på ett lärandeperspektiv istället för det nuvarande kontrollperspektivet. Man finner vid en jämförelse med sjukvården att Läkare och sjuksköterskor bidrar i högre grad än lärare och skolledare till den egna kunskapsproduktionen, Härigenom blir dessa yrkesgrupper mer angelägna om att söka upp annan kunskap för att passa in det egna bidraget i den aktuella bilden. (s. 12-13) Att söka upp befintlig systematiskt skapad kunskap gynnas av att man själv ingår i ett kunskapande sammanhang. Det tycks vara så att skolors reaktioner på systematiskt framtagen kunskap om utbildningsverksamheten varierar beroende på gällande styrsystem. Undersökningar såsom PISA och nationella utvärderingar tenderar att avvisas av skolor där kontrollperspektivet upplevs dominera medan resultaten i högre grad anammas av och används i skolor där lärandeperspektivet dominerar. På de skolor som befinner sig i ett styrsystem som intresserar sig för förståelsen av hela uppdraget och av att bygga upp meningsskapande och förståelsefördjupande lärmiljöer för medarbetarna i skolan tenderar man att se undersökningar som PISA som ett av flera underlag som kan användas i sitt eget förståelsefördjupande lärande. På de skolor där medarbetarna upplever att man har ett kontrollinriktat perspektiv på ledning och styrning tenderar man istället att uppfatta resultaten som orättfärdig kritik och attacker mot skolan som man behöver försvara sig mot. Den valda styrnings- och ledningsstrategin blir därigenom avgörande för kvalitetsutvecklingen på skolan där betoningen av kontroll och inspektion oftare leder till blockeringar och motstånd medan den interaktiva lärandeorienterade betoningen bidrar till ett positivt lärande- och utvecklingsklimat.
Referenser Alexandersson, M. (red). (1999). Styrning på villovägar- perspektiv på skolans utveckling under 1990-talet. Lund: Studentlitteratur. Beach, D. (1995). Making Sense of the Problems of Change: An Ethnographic Study of a Teachers Education Reform. Dalin, P. (1993). Changing the school culture. London: Cassell. Ds 2005:16. Utbildnings- och kulturdepartementet. Att fånga kunnandet om lärande och undervisning. Om villkoren för skolledare och lärare att ta del av systematiskt framtagen kunskap om utbildningsverksamhet Englund, T. (1992). Professionella lärare? Helst didaktiskt kompetenta. Didaktisk Tidskrift, nr 2/3. Fullan, M. (1993). Change Forces. Probing the Depths of Educational Reform. London: The Falmer Press. Häckner, E. (1998). Prästens lilla kråka. Arbetspapper. Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap. Luleå Tekniska Universitet. Lindensjö, B. & Lundgren, U.P. (1986). Politisk styrning och utbildningsreformer. Stockholm: Liber. Melding nr 30 (2003-2004) Kultur for læring. Det kongelige utdannings- og forskningsdepartement Ouchi, W. (1979). A conceptual framework for the design of organizational control mechanisms. Management Science. Vol. 25, No. 9 September, pp. 833-848. Rombach, B. (1991). Det går inte att styra med mål! En bok om varför den offentliga sektorns organisationer inte kan målstyras. Lund: Studentlitteratur. Scherp, H-Å. (2003). Lärares och skolledares förståelse av skolutvecklingsprocessen. Karlstad University Studies 2003:27 SOU 2000:1 Utvecklingsplan för skolväsendet (Regeringens skrivelse 1993/94:183)