1 (6) LINKÖPINGS KOMMUN Stormöte om kollektivtrafiken Minnesanteckningar Anteckningar av: Anders Netin/Karin Linkhorst 2014-03-13 Linköpings kommuns Landsbygdsgrupp, i samarbete med Landstingets kollektivtrafiknämnd samt Östgötatrafiken bjöd in till ett möte om kollektivtrafiken på landsbygden den 13 mars 2014. Inbjudna var byalag och utvecklingsgrupper i Linköpings kommun samt boende på landsbygden. Mötet avsåg ge information kring organiseringen av kollektivtrafiken samt ge möjlighet att ställa frågor.
MINNESANTECKNINGAR - STORMÖTE OM KOLLEKTIVTRAFIKEN Ca 50 personer deltar på mötet Mötets innehåll: 1. Information om beslutsprocess och organisation av kollektivtrafiken. Hur går planeringen till, vem beslutar om vad, hur ser ansvarsfördelningen ut? 2. Panelutfrågning, modererad av Anders Lindqvist. En panel bestående av Trafiknämndens ordförande Göran Gunnarsson, tjänsteman vid Landstinget Richard Widén, Östgötatrafikens VD, Paul Håkansson, kommunalråd i Linköping Muharrem Demirok samt Mariann Löfgren från Landsbygdsgruppen diskutera utvecklingsmöjligheter. 3. Frågestund med deltagarna i panelen. Här gavs publiken möjlighet att ställa sina frågor. Minnesanteckningar: Jerry Broman; ordförande i landsbygdsgruppen, inleder mötet. Jerry hälsar alla välkomna samt berättar kort om landsbygdsgruppen, att den leds av två politiker, en från majoriteten (Jerry Broman, M) och en från oppositionen (Kristina Edlund, S), övriga ledamöter är valda av byalagen/utvecklingsgrupperna på landsbygden. Gruppen har ingen budget eller beslutsmakt men är en viktig grupp för dessa frågor inom Kommunstyrelsen. Anders Lindkvist, moderator, presenterar sig och berättar om programmet för kvällen. Richard Widén, tjänstman från landstinget tar vid och berättar om organisering av kollektivtrafik i Östergötland. Richard berättar om kollektivtrafiklagen som började gälla den första januari 2012. Den stora skillnaden är att man tog bort monopolet på kollektivt resande. Vem som helst kan köpa en buss och börja köra så länge man uppfyller trafikreglerna. Regionala kollektivtrafikmyndigheter inrättas 2012 (RKTM) I Östergötland är Trafiknämnden ansvarig för strategiska beslut på politisk nivå. Richard berättar vidare om hur kollektivtrafiken är organiserad: Offentlig kollektivtrafik - skattesubventionerad Kommersiell trafik utan samhällsstöd (finns i princip inte som kollektivtrafik, men t.ex. som expressbusstrafik) Trafiknämnden tar fram ett Trafikförsörjningsprogram (2012-2020) detta beskriver de strategier som är antagna och långsiktiga mål. Ska aktualitetsprövas varje mandatperiod. Allmän trafikplikt ett beslut om att samhället tar ansvar för viss kollektivtrafik. Definierar krav på den aktuella trafiken. Serviceåtagande gentemot invånarna. Ska baseras på trafikförsörjningsprogram (se ovan). Landstingsfullmäktige sätter de ekonomiska ramarna. Trafiknämnden fattar de strategiska besluten och ansvarar för: Strategiska frågor, Trafikförsörjningsprogram allmän trafikplikt, anmälningar om trafik från privata aktörer och formella samråd. AB Östgötatrafiken svarar för Upphandling, trafikplanering, operativ samordning, marknadsföring och kundservice. Östgötatrafiken ägs av landstinget.
Göran Gunnarsson, ordförande i landstingets trafiknämnd. Det är 15 + 11 ledamöter som är utsedda av landstingsfullmäktige i trafiknämnden. Sex strategier för resande: 1. Bra utbud och korta restider 2. Lätt och attraktivt att resa 3. Personliga tjänster för köp och information 4. Bra resmöjligheter inom Östergötland 5. Bra resmöjligheter till Stockholmsregionen 6. Bra resmöjligheter till kringliggande regioner Målet är fler resenärer i kollektivtrafiken Man arbetar mycket med webblösningar för resande. Ett teknikskifte är tydligt. Över tvåtusen pendlare till Stockholm varje dag. 800 miljoner kronor per år från landstinget för kollektivresande. Omkring 400 miljoner kronor står resenärerna för. Gratis kollektivtrafik ser Göran som svårt att få att fungera, det skulle kosta för mycket skattepengar. Skulle alla pengar gå från skattekistan är det svårare att prioritera mot t ex vården. Göran sticker ut hakan och säger att dagligt resande med t ex Östgötapendeln är billigt! Linköping-Norrköping inte kostar mer än 6 kronor milen för resenären. Prioriterade frågor att arbeta med under 2014: Dialog med medborgarna (detta finns även inskrivet i kollektivtrafiklagen) Satsningar för ökat resande (attitydpåverkan) Betalsystem och taxor Lågfrekvent resande Trafiknämnden vill ha synpunkter från byalag och enskilda resenärer som kan vara till nytta för dem. Det är inte trafiken på landsbygden är inte den som slukar mest skattepengar, det är servicetrafiken i staden. Paul (a k a Palle) Håkansson, VD för Östgötatrafiken, som ägs helt av Landstinget och arbetar på uppdrag av Trafiknämnden. Palle berättar om Östgötatrafikens två uppdrag; erbjuda kollektivtrafik samt utgöra ett myndighetsstöd. Att utgöra myndighetsstöd innebär att göra utredningar som används som underlag till Trafiknämndens beslut. Man lämnar även uppföljningar till Trafiknämnden utifrån beslutade indikatorer. De flesta medarbetarna arbetar med driften. Fungerande hållplatser är respektive kommuns ansvar berättar Palle. Själva resan man har handlat upp ett trafikföretag med krav på fordonens tillgänglighet, miljökrav etc. Östgötatrafiken arbetar också med kundservice och kundärenden. Alla kundärenden registreras i ett kundärendesystem. Ärendena registreras och katalogiseras och man kan i efterhand ta fram uppgifter om vilka synpunkter som har kommit in samt hur dessa hanterats. Kundärendena går också till entreprenörerna. Man har en ambition att kundärendena ska handläggas inom sju dagar. Har kunden inte fått svar inom 14 dagar får Palle ett mail från systemet. Palle vill framhålla kundärendena som ett bra sätt som gör att man kan förbättra trafiken. Östgötatrafiken gör även kundenkäter. Man skickar ut förfrågningar till 27 000 registrerade kunder och fick in 8000 svar Man gör marknadsundersökning varje år, och frågar inte bara kunderna utan även allmänheten, 3000 personer slumpvis utvalda. Nästa år ska de göra en resvaneundersökning med svar från minst 10 000 östgötar. Här vill de få svar på frågor som; Hur åker folk, hur förflyttar man sig? I denna kommer informanterna även att få berätta om sin dag via en resedagbok för att kunna göra estimeringar av resandet. Sist detta gjordes var år 2000. En ekonomisk verklighet ett uppdrag från nämnden är att kostnadstäckningen balans mellan skatteintäkter och kundintäkter ska vara femtio-femtio, idag betalar kunderna 40 procent.
En del av trafiken ska kunna vara konkurrenskraftig med bilen. Tidsskillnaden ska vara sådan att det är liten skillnad med bil och turtätheten ska vara goda. Den andra trafiken ska ge resmöjligheter, men det är en servicetrafik och restiderna och vägarna kan vara längre. Landsbygdstrafiken blir en blandning mellan dessa två typer. Ett praktiskt exempel. Trafik Kisa-Linköping. Vid Skeda udde har trafikverket, kommunen och med EU byggt en bytespunkt. Till och från den bytespunkten ska det vara tät trafik. Bor man långt bort kan man ta bil eller cykel dit, eller (i framtiden) en anropsstyrd trafik (beställd från klockan 06 dagen innan). Färdtjänst från 1 juli är upphandlad så att den också kan utföra allmän kollektivtrafik. Den landsbygdstrafiken från sommaren 2016 kommer också att ha en sådan flexibel upphandling. Det handlar om att utnyttja fordonen maximalt. Köra skolskjuts, serviceresor och kvällsturer med samma fordon. Paneldiskussion: Richard, Göran, Muharrem, Mariann och Palle moderator Anders Lindqvist Mariann Löfgren: Berättar om Landsbygdsgruppen (du kan läsa mer om den här). Trafikfrågorna kommer alltid högt upp på agendan när viktiga landsbygdsfrågor diskuteras. Landsbygdsbefolkningen är stor och det pågår i kommunen en utflyttning på landsbygden (dvs landsbygden växer) inte en minskning! Linköping har 150 00 invånare, ca 20 000 bor på rena landsbygden. Tar man de mindre tätorterna med är det upp till 42 000 invånare. Mariann frågar om mer samordning samt undrar om man kan arbeta med EU-bidrag för att förbättra trafiken? Det finns ett önskemål att öka kollektivresandet och ett minskat bilåkande även på landsbygden, men på landsbygden har det kollektiva resandet minskat. Det finns en potential om man hittar ett rimligt tillvägagångssätt t.ex. genom att kombinera anropsbaserad trafik. Det är fler barn procentuellt på landsbygden. Barn och ungdomar är beroende av bussen och skolskjuts för skola och fritidsaktiviteter. Det är inte alltid in till stan man vill, utan man kanske vill någon annanstans, kanske till en vårdcentral som kan ligga långt bort, men det är svårt att få till med kollektivtrafiken om man inte åker sjukresor, menar Mariann. Mariann betonar även att det är bra om landstinget kunde ta på sig att följa upp det här mötet på sikt. Muharrem Demirok: Frågan om kollektivtrafik på landsbygden handlar inte bara om bussar, även vägar att köra bussar på och att det finns samhällen att köra till. Samarbete är viktigt. Vi har en ung landsbygd, många barnfamiljer, man vill flytta ut från tätorten. Kollektivtrafik är en del, bredbandsutbyggnad är en annan typ av service som efterfrågas. Ett exempel på kollektivtrafik som inneburit en stor förändring är expressbussarna. Till en början sågs de som ett hot. Till Kisa är det fullt hela tiden. Brokind har blivit en centralort, lätt att ta sig till både Linköping och Kisa. Det tillhör de stora stråken förstås. Det måste funka även däremellan, menar Muharrem. Vi har ett gott samarbete bra kan alltid bli bättre. Grundtanken är att man ska kunna bo i hela kommunen med likvärdig service. Göran Gunnarsson: När landstinget tog över trafiken skrevs ett avtal om regelbundna samråd på högsta nivå mellan kommunen och nämnden. Göran tror på betydelsen att byalag och andra grupper sätter sig ner och tar fram förslag och förslag på prioriteringar vad är rimligt är bra.
Frågor från publiken Vem ska man ställa sina frågor till? Det är lite otydligt vem man ska ställa sina frågor till, till kommunen, Östgötatrafiken eller landstinget? Beror det på frågans art? Svar: Man kan ställa sina frågor till alla oavsett var din fråga hamnar så lovar Östgötatrafiken, kommunen och landstinget att frågan skickas vidare till rätt instans om den kommit fel. Flexibel anropsstyrning efterfrågas av publiken, man vill kunna komma hem senare än kl 18:00 på kvällarna. Varför finns det inte några tidtabeller vid hållplatserna på landsbygden? I stan behöver man enbart vänta i 10 min men på landet kan du få vänta i timmar. Paul Håkansson menar att deras uppfattning är att på landet vet man när man när bussen går (kan tabellen) och att klagomål över detta är mer vanligt i stan. Kommer vi att få stadstrafik i Sturefors? Svar: Sturefors växer så på sikt kommer säkert att trafiken ändras och turtätheten att öka. Så ser det tex ut i Ljungsbro. Där har vi nu rätat ut rutterna och har färre hållplatser vilket gör att restiden blir mycket kortare detta har gjort att resandet har ökat. Vi har även sett samma tendens vid de bussar som inte går via Ekholmen från Sturefors. Vissa tar upp att bli tvungen att åka åt helt fel håll (tex att åka till centrum över Vikingstad) och som då tom få betala mer hur löser vi det? Svar: Betala mer ska man inte behöva göra, men det finns inte alltid resandeunderlag att ha direktbussar (men om det då innebär att man behöver åka åt fel håll så ska men inte behöva betala mer) säger Paul Håkansson. Vissa lyfter problem och oklarheter med hållplatser. Panelen är överrens om att tydlighet är viktigt. Har man gjort en analys av turtätheten? Hur hög bör turtätheten vara för att folk faktisk ska kunna åka, dvs se det som ett realistiskt alternativ? Svar: Östgötatrafiken gör ständigt analyser av resandet och gör utifrån dessa bedömningar och förslag på beslut. Är det ok att skolbarn får lov att stå i bussar som åker i hög fart på landsbygden? Görs det någon mätning över när det är många som står i bussarna? Svar: alla turer registreras så att Östgötatrafiken vet när det är fullt. Vi arbetar då med att använda förstärkning i form av mindre bussar för att försöka lösa problemet. Hur kan man betala om man kommer hit som turist? Man har pengar men inget busskort? Svar: Om du ska ut på landsbygden så kan man betala med kort, problem blir det i stadstrafiken, men vi har gröna automater på stationen där du kan köpa biljett. Man kan även fylla på sitt kort via nätet. Inom kort kommer man att kunna köpa nationella enkelbiljetter när man kommer på besök i en ort. En busschaufför i publiken berättar att det är problem när det (som händer på flera ställen) kommer många som vill betala med kort då spricker tidtabellen och folk hinner inte med tåget hur löser vi det? En annan chaufför berättar om problem för de som inte har kort med chip. Paul belyser att detta är ett dilemma mellan att erbjuda möjlighet till kortbetalning (med de svårigheter som det innebär) alternativt att inte erbjuda denna form av betalning alls. Problem med att betalningar tar tid finns även med kontanthantering och av arbetsmiljöskäl kommer kontanthanteringen inte att komma tillbaka. Palle betonar även att lösningar för kollektivtrafiken måste bygga på den stora massan, de som åker ofta och mycket och kan inte anpassas efter enstaka turister detta skulle kosta de som reser ofta för mycket! Eva Lindblad, Västra geografiska utskottet, bor utanför Ulrika. Muharrem sa översiktsplan för landsbygden, en utvecklingsplan. Ulrika är en utvecklingsort. Det bor 400 personer i Ulrika med omland. Inte ett stort underlag för kollektivtrafik. Vill man ha fler invånare i Ulrika behöver man kunna erbjuda kollektivtrafik. Kommunen vill satsa på Ulrika enligt ÖP, hur ska vi får kollektivtrafiken att stötta samhällets och bygdens utveckling?
Varför får man inte ta med sig sin cykel på tåg och buss? Om man kan ta sin cykel på tåget så tar det bort sittplatser och det tycker inte landstinget är en bra idé. Att ta med cykel på bussen bedöms ta för mycket tid. Samordning av trafik. Kommunen anger rätten att åka färdtjänst via färdtjänsthandläggare, Östgötatrafiken sköter beställningscentralen. Trafikverket har hand om det regelverk som finns kring detta. Publiken efterfrågar tydlighet då det är en känslig grupp som får färdtjänst. Muharrem uppmanar alla som är missnöjda med färdtjänst, oavsett hur lite att kontakta kommunen, annars så tror kommunen att allt är bra och kan inte göra förbättringar. Fråga från ett barn som bor i Gammalkil. Hon får då vänta i 2-3 timmar på att komma hem. Kan man få anropsstyrd trafik? Det fanns förr? Svar: Det är för lågt resandeunderlag för att få detta där, särskilt mitt på dagen. Någon påpekar att det är viktigare att kollektivtrafiken är punktlig snarare än snabb. Det som är styrande för landsbygdstrafiken är volymen och således i mångt och mycket skoltrafiken. Mariann frågar om Landstinget kommer att bjuda in till nästa träff? Mariann menar att det bor ju ändå drygt 20 000 personer på landsbygden (och 42 000 personer utanför Linköpings centralort). Hur går vi annars vidare, ska vi se om vi kan ha ett projekt kring detta med brukarinflytande? Göran Gunnarsson svarar ja på båda frågorna, Landbygdsgruppen kom före med en inbjudan denna gång, nästa gång tar Landstinget det och de lovar att se över detta med projekt. /Minnesanteckningarna författade av Anders Netin och Karin Linkhorst, Linköpings kommun