Svenskans ljudsystem i relation till världens språk Fonetisk typologi Inte bara en fråga om att definiera olika grupper av språk som delar vissa fonetiska egenskaper Vi vill också fråga: Kan man hitta några fonetiska egenskaper som många (alla?) språk har gemensamt? de flesta språk inte har (eller rent av inga har)? Om ja, kan vi då förklara varför vissa egenskaper är populärare än andra? Vi konsulterar UPSID. (UCLA Phonological Segment Inventory Database) Vad är då UPSID? UPSID är en databas som innehåller information om inte mindre än 451 olika språks fonologi, dvs fram för allt deras fonemsystem. 1
Databasen är genetiskt balanserad (så gott det nu går) vilket innebär att olika språkgrupper och familjer ska vara representerade så att statistiska slutsatser ska bli rimligt representativa för världens språk. Så låt oss då konsultera denna databas och se vad den säger om vokalsystemen i världens språk. Vokaler enligt UPSID Vi finner som väntat att /i a u/ är ytterst vanliga. Dock inte universella saknas här och där. Vokal /i/ /a/ /u/ Antal språk 444 409 416 % 98 90 92 Vokalinventariers storlek enligt UPSID Minsta: Största: Vanligast: Se tabell... 3 vokaler 24 vokaler 5 vokaler Vokalinventarier fördelning enligt UPSID Antal språk (%) 25 20 15 10 5 0 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 Antal vokaler 100 90 Kumulativ fördelning (%) 80 70 60 50 40 30 20 10 0 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 Antal vokaler 2
Obs. att 58 procent av UPSID-språken har 7 eller färre kontrasterande vokaler! Detta är alltså det överlägset vanligaste vokalsystemet i jordens språk: Ä det en slump att vi gång på gång finner just detta vokalinventarium? Anta att vi slumpmässigt drar 5 vokaler från följande IPA-diagram med 28 vokaler: Låt oss tillgripa kombinatorikens ädla konst! Kombinatorik innefattar bl.a. sannolikhetskalkyl. På hur många sätt kan vi få dessa fem vokaler? Om den mängd vi drar från kallas n (n=28 i det här fallet), och det antal vokaler vi drar kallas k (k=5), så är antalet möjliga resultat n över k. n över k kan skrivas som n!/k!(n-k)! n! = 2. 3. 4..... (n-1). n Exempel: 5! = 2. 3. 4. 5 = 120 3
Om vi stoppar in 28 och 5 i formeln finner vi att: Det finns 98280 sätt att välja 5 element ur en mängd om 28 element. Om vi väljer från IPA-diagrammets 28 vokaler är sannolikheten att vi får just......dessa fem: 1 på 98280! Sannolikheten för att ett stort antal språk ska välja på just detta sätt är försumbar. M.a.o: Det kan inte vara en slump att så många språk har vokalinventariet /i e a o u/. Här finns en kraftig snedfördelning. Hur expanderar vokalsystem? Små: Nya element till given basdimension (t.ex. hög/låg) Större: Nya kvalitetsdimensioner, t.ex. rundad/orundad nasal/oral lång/kort diftong/monoftong Genetisk/areal tendens Stora vokalsystem är vanligare än statistiskt förväntat i de indoeuropeiska språken. Nästan 24 procent har mer än 10 kontrasterande vokaler. Bara 3.5 procent av alla UPSIDspråk har lika många. Hur ska man förklara de mycket stora regelbundenheterna vad gäller vokalsystemen? Ja, det finns förstås många faktorer som bidrar, men en som vi säkert vet gör det har att göra med perceptionen. 4
Vi använder ju vokalerna för att kommunicera och då verkar det rimligt att anta att de ska vara så effektiva verktyg som möjligt för just det ändamålet. En egenskap som då verkar bra är om de är så olika som möjligt så att risken för att de ska förväxlas minimeras. Man kan då leka med tanken att man sprider ut vokalerna i vokalrymden på ett sådant sätt att de perceptuella avstånden mellan dem blir så stora som möjligt och sedan jämför man resultatet med de vokalsystem man verkligen finner i världens språk. En som gjort precis det är Björn Lindblom och då blev resultatet såhär: Till vänster ser vi observerade vokalsystem med 3 9 vokaler och till höger de system Lindblom beräknade efter principen att de akustiska avstånden mellan vokalerna skulle maximeras. Likheterna är slående speciellt för de minsta systemen. Resultat som dessa visar att en sådan faktor som stort perceptuellt avstånd mellan vokalerna i systemet åtminstone spelar en viktig roll även om andra faktorer naturligtvis också finns med i bilden. Vi ska återkomma till dem. Hur placerar de svenska vokalerna in sig i den här statistiken? 5
9 6 Procentsiffrorna visar hur vanliga vokalerna är i världens språk enl. UPSID. Vi ser att de flesta av dem är vanligt förekommande, men tre av dem, /y/, /O/, / / avviker drastiskt från mängden V i e E % 98 32 40 V y O % 6 3 V %? V u o A % 92 34 90 /y/ och /O/ förekommer bara i 6% resp. 3% av världens språk och / / är så sällsynt att det inte ens finns någon uppgift om det i UPSID (där svenska inte ingår). Det är ett välkänt faktum inom undervisningen av svenska för invandrare att just dessa ljud är mycket svåra att lära in för dem som har ett annat modersmål. Varför de främre rundade är så sällsynta kan vi inte förklara fullt ut, men att perceptuell kontrast är en del av förklaringen kan vi vara ganska säkra på. Konsonanterna i UPSID: Vi behöver bara erinra oss Lindbloms undersökning som visade att för vokalsystem med upp till 9 vokaler fanns inte ett enda där någon främre rundad vokal ingick. Antalet konsonanter i världens språk varierar mer än vad antalet vokaler gör. Det minsta kända systemet har 6 konsonanter och det största 117. Och såhär ser fördelningen på olika antal konsonanter ut: 35 30 25 20 15 10 5 0 11 13 15 17 19 21 23 25 27 29 31 Svenskan har 15 konsonanter (röd stapel). Det vanligast förekommande antalet är 24 konsonanter (grön stapel). 33 35 37 39 41 43 45 47 50 57 60 117 6
... men sambandet är inte särskilt starkt 80 Svenskans 15 konsonanter ligger alltså lite under genomsnittet (23 konsonanter) och det vanligaste antalet (24 konsonanter). Svenskan har å andra sidan lite fler konsonanter än genomsnittet och det finns ett visst samband mellan dessa faktorer. Antal konsonanter 70 60 50 40 30 20 10 0 0 5 Antal vokaler 10 och det går dessutom åt fel håll! Så förklaringen måste vara någon annan. 15 20 25 30 Låt oss nu ta en närmare titt på de olika konsonanttyperna i UPSID: Återigen en påfallande snedfördelning. Även klusilerna rekryteras orättvist! Hur tenderar klusilsystemen att konstrueras i jordens språk? 7
Förekomstfrekvens i UPSID för olika klusilserier efter antal serier (procent). Obs: Komplexa typer är vanligare i stora system! Tendenser En klusilserie tonlös oaspirerad Två serier kontrast från VOT-dimensionen (±ton, ±asp) Tre och fyra serier ±asp och glottal typ (t.ex. ejektiva eller implosiva) Dessa data pekar mot att: Klusilinventarier expanderar genom att rekrytera nya, allt komplexare typer; pressar inte in många segment i gamla dimensioner. Går det att hitta några rimliga grundantagande som skulle kunna hjälpa oss att förklara dessa snedfördelningar? Vad är alternativet? Vi har uteslutit slumpen. Vad återstår? Möjlighet Det vokalsystem som det första språket råkade ha lever kvar oförändrat i de flesta nutida språk. Invändning Knappast troligt människorna har varit på vandring i minst 100000 år. Språken förändras hela tiden. Vi måste försöka oss på följande hypotes: Det finns biologiska, aerodynamiska och andra faktorer som gynnar uppkomst och fortlevnad av vissa ljud och ljudmönster, och som missgynnar andra ljud och ljudmönster. Men......problemet är att definiera och kvantifiera sådana faktorer. Detta aktualiserar åter problemet artikulatorisk komplexitet och artikulatorisk lätthet. 8
Försök att kvantifiera sådana faktorer har ändå gjorts och görs (bl.a. av Björn Lindblom). Antaganden baserade på allmän biomekanik... Mycket talar för att stora och snabba artikulationsrörelser är mera energikrävande än små och långsamma rörelser samordning av många artikulatorer kräver större kontroll än samordning av få artikulatorer Ett par exempel Här är ett antal artikulationssätt: klusil implosiva ejektiva klick frikativa affrikata Kan dom rangordnas efter artikulatorisk komplexitet? Ejektivor Implosivor Klickar Affrikator Slags utbyggda klusiler. Flera och/eller större gester. Affrikator kan också ses som komplikation av frikativor. De extra gester som krävs för att bilda dessa ljud ger straffpoäng. Ljud med straffpoäng definieras som komplexa. Om vi kan finna att ljud som är komplexa i denna mening också är sällsynta i jordens språk har vi lyckats predicera en universell fonetisk tendens på basis av allmänna biomekaniska grundantaganden. Alltså: Enkla ljud Komplexa ljud klusiler ejektivor frikativor implosivor klickljud 9
Ett liknande resonemang tillämpat på tonande och tonlösa klusiler: Aerodynamiken säger att det finns ljud som är naturligt tonlösa. Dessa kan karakteriseras med särdraget [-SON], de är m.a.o. obstruenter. Anledning? Luft måste strömma genom glottis för att stämbandsvibrationer ska uppkomma (Bernoulli-effekt!) Konsekvens Obstruenter, t.ex. klusiler, är naturligt tonlösa. Ytterligare tillämpning: VOT (aspirerade vs. icke-aspirerade klusiler) Icke-aspirerade: samtidigt klusilexplosion och röstansats, enkel samordning Aspirerade: inte samtidig klusilexplosion och röstansats, mera komplex samordning Konsekvens Klusiler är naturligt oaspirerade. Exempel på enkla ljud tonlösa oaspirerade klusiler tonlösa frikativor Exempel på komplexa ljud tonande klusiler ejektivor tonande frikativor implosivor klickljud Jfr tidigare statistik... 10
Det tycks alltså finnas vissa möjligheter att predicera (förutsäga) fonetiska egenskaper i jordens språk på språkoberoende grunder. Universella fonetiska tendenser kan alltså motiveras och förklaras (åtminstone till en del). M.a.o: Vi behöver inte nöja oss med att bara konstatera fakta. Om vi lyckas i denna föresats kan vi så småningom börja förklara språkens fonetiska och fonologiska egenskaper. Förklaringar är mycket vassare än beskrivningar! Vi kan då på goda grunder anta att fonetiken och fonologin i jordens språk alltid har varit och alltid kommer att vara som dom är idag! Men för en sådan majestätisk slutsats vill vi ha så bra belägg som möjligt. Vi behöver ordentliga belägg! Låt oss därför undersöka ännu en faktor... Om aerodynamiken får bestämma ska jordens språk föredra tonlösa klusiler framför tonande klusiler. Statistiken tycks bekräfta detta. Ytterligare evidens för aerodynamikens förklaringsvärde... Klusilernas tendens att vara tonlösa har antagits bero på artikulationsställe att vara mera markant i bakre än i främre klusiler. Speciellt Tonande velara klusiler tenderar att undvikas oftare än tonande dentala/alveolara och bilabiala klusiler Tonlösa bilabiala klusiler tenderar att undvikas oftare än tonlösa dentala/alveolara och velara klusiler 11
Konsekvens Klusilinventarier som har kontrast mellan tonande och tonlös, och en eller ett par luckor i mönstret tenderar att se ut på något av följande sätt: p b t d k - - b t d k g - b t d k - P.g.a. denna förmodade underrepresentation bland jordens språk har det sagts att /g/ är den markerade* medlemmen av den tonande klusilserien, och att /p/ är den markerade medlemmen av den tonlösa klusilserien *Markerad ª avvikande, speciell Men denna utsaga blir lätt cirkulär: Ljuden är markerade därför att de är ovanliga. Det säger väldigt lite. Vi vill veta varför ljuden är markerade, på vilken grund de är avvikande. En korrekt teori ska kunna förklara det observerade luckmönstret. Hur skulle detta mönster om det faktiskt finns kunna förklaras? Finns det något sätt att få fram sanningen? Enklaste & förmodligen pålitligaste metod: Konsultera UPSID igen! Senaste versionen av UPSID har segmentinventarier från 451 språk. Av dessa har 291 en tonande och en tonlös klusilserie. Av dessa har 86 språk minst en lucka i någon av dessa serier. 12
Luckorna fördelar sig så här: Klusil- Antal lucka språk Procent p 35 30 t 0 0 k 6 5 b 10 9 d 19 17 g 45 39 Källa: UPSID (451 språk) Dessa data representerar hela UPSID utan utskiljning. Men anta att de gäller bara för någon viss språkgrupp eller något visst geografiskt område. Detta skulle reducera den aerodynamiska modellens förklaringsvärde. Vi tittar på olika regioner var för sig... Klusilluckors fördelning på artikulationsställen och regioner (källa: UPSID). Särskilt påtaglig areal effekt gäller afrikanska språk: Relativt liten andel /g/-luckor Relativt stor andel /p/-luckor Motsatsen gäller för de amerikanska språken. De afrikanska språken svarar för största delen av de /p/-luckor som observeras i UPSID som helhet. Tolkningar Det finns en tendens till det förväntade luckmönstret för tonande och tonlösa klusiler Mönstret har troligen en aerodynamisk grund Mönstret visar en stark areal snedfördelning Aerodynamikens effekt är m.a.o. inte starkare än att den kan upphävas av areala tendenser Ett sista exempel på areala tendenser i konsonantinventarier i jordens språk. 13
Lärdom Vi kom en bra bit med våra biologiska, perceptuella och aerodynamiska förklaringar, men ännu återstår mycket att förklara. Vi får väl då helt enkelt tänka vidare och återkomma till saken. 14