Återrapportering Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan Förstärkt stöd för personer som är sjukskrivna och för unga med aktivitetsersättning 2016-02-29 Återrapportering enligt regleringsbreven för 2015 Redovisning för 2015
Sida 2
Sida 3 Af-2015/593002, FK 005697-2015 Datum: 2016-02-29 Återrapportering enligt regleringsbreven för 2015 Förstärkt stöd för personer som är sjukskrivna och för unga med aktivitetsersättning Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ska utveckla sitt samarbete vad gäller att vidta insatser som bidrar till att den som är sjukskriven återfår arbetsförmågan och kan återgå i arbete. Samverkan ska innefatta aktiva insatser som sker så tidigt som möjligt för de personer som bedöms ha förmåga att tillgodogöra sig aktiva rehabiliteringsinsatser. Insatserna ska bidra till att skapa bättre förutsättningar för övergång till arbetsmarknaden och förkorta tiden i sjukförsäkringen. Stödet till unga med aktivitetsersättning, som har behov av arbetsförberedande insatser, arbetslivsinriktad rehabilitering eller samordnade rehabiliteringsinsatser för att kunna inträda eller återgå till arbetsmarknaden, behöver utvecklas. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan ska, bl.a. genom samverkan med andra relevanta aktörer och inom ramen för samordningsförbundens verksamhet, verka för att unga med aktivitetsersättning ska uppnå eller förbättra sin arbetsförmåga. Myndigheterna ska gemensamt redovisa vidtagna åtgärder och resultat av dessa åtgärder samt finansiering och kostnader inom respektive myndighet. Myndigheterna ska även redovisa hur deras samarbete har utvecklats. En delredovisning ska lämnas senast den 18 juni 2015 och uppdraget ska slutredovisas senast den 29 februari 2016 till Regeringskansliet (Socialdepartementet och Arbetsmarknadsdepartementet). I slutredovisningen ska myndigheterna dessutom lämna förslag hur arbetet inom samverkan kan utvecklas så att tiderna inom sjukförsäkringen förkortas och fler personer övergår till arbetsmarknaden.
Sida 4
Sida 5 Innehållsförteckning Sammanfattning... 7 1. Inledning... 9 2. Gemensam kartläggning... 9 3. Aktiva insatser... 9 4. Genomförda gemensamma kartläggningar... 10 4.1 När genomförs gemensamma kartläggningar... 10 4.2 Andra deltagande parter vid gemensam kartläggning... 15 4.3 Insats efter gemensam kartläggning... 15 5. Genomförda aktiva insatser... 16 5.1 Inflöde till aktiva insatser... 16 5.2 Aktuella i aktiva insatser... 17 5.3 Resultat efter arbetslivsinriktad insats... 18 5.4 Resultat efter arbetsförberedande insats... 20 5.5 Antal dagar i aktiva insatser... 21 6. Medelsfördelning och förbrukning...22 6.1 Arbetsförmedlingens förbrukning av medel 2015...22 6.2 Försäkringskassans förbrukning av medel 2015...23 7. Styrning av uppdraget...23 8. Utvecklingsarbete... 24 8.1 Mål och mått... 24 9. Fortsatt utveckling av samarbetet... 24 9.1 Målgruppens sammansättning och behov... 25 9.2 Insatser till deltagare i arbetslivsinriktad rehabilitering... 26 9.3 Styrning av uppdraget... 26 9.4 Myndigheternas regelverk... 27 9.5 Myndigheternas gemensamma partners... 27 Bilaga... 29
Sida 6
Sida 7 Sammanfattning Syftet med det förstärkta samarbetet är att öka kundens förutsättningar att utveckla eller återfå arbetsförmågan och därmed kunna återgå i, eller få, arbete. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan samarbetar och bistår med det stöd som respektive verksamhet kan ge. Resultaten för 2015 visar att: 18 548 gemensamma kartläggningar genomförts. En ökning med cirka nio procent jämfört med 2014. Antalet personer som startade i aktiva insatser, 12 452 är i princip konstant jämfört med 2014. 4 345 personer har avslutat arbetslivsinriktad insats. 52 procent av dem är i arbete eller utbildning 90 dagar efter avslutad insats. 20 procent deltar i något arbetsmarknadspolitiskt program eller är öppet arbetslösa. 4 564 personer har avslutat arbetsförberedande insats. Elva procent av dem är i arbete eller utbildning 90 dagar efter avslutad insats. 578 unga med aktivitetsersättning har avslutat arbetslivsinriktad insats. 59 procent av dem är i arbete eller utbildning 90 dagar efter avslutad insats. Att 52 procent av deltagarna är i arbete eller utbildning ser myndigheterna som något positivt. Även det faktum att ytterligare 20 procent av deltagarna har uppnått en högre aktivitetsförmåga och kommit närmare ett deltagande på arbetsmarknaden trots en i många fall långvarig omfattande ohälsa, är något att bygga vidare på inom ramen för samarbetet. Av kartläggningarna genomförs 28 procent under första årets sjukskrivning och 29 procent genomförs när sjukfallet är 365-800 dagar. Resterande kartläggningar genomförs sent i sjukfallen, som en delförberedelse för programmet arbetslivsintroduktion. Efter dag 800 genomförs 43 procent. De förändringar som följer med beslutet att ta bort tidsgränsen och därmed avveckla programmet arbetslivsintroduktion för att i stället erbjuda samordnade insatser utifrån behov och tidigare i sjukfallet medför delvis nya förutsättningar och utmaningar. Samordningsförbunden har en viktig roll i att stödja personer som står långt från arbetsmarknaden men som med rätt insatser kan närma sig den. Många av de individer som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan arbetar med, inte minst unga med aktivitetsersättning och långtidssjukskrivna, kan ha behov av parallellt stöd genom olika insatser samtidigt med en arbetspraktik. Med anledning av de problem som förekommer vid samordning av aktivitetsstöd och ersättning från sjukförsäkringen lämnade Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan i december 2014 ett gemensamt förslag till regeringen om ändring i aktivitetsstödsförordningen. Förslaget innebär begränsningar i möjligheten att få aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning om den enskilde samtidigt har rätt till rehabiliteringspenning. Myndigheterna vill åter poängtera betydelsen av den föreslagna ändringen. Hemställan om ändring i aktivitetsstödet är ett initiativ taget av myndigheterna i samförstånd och utifrån gemensamt intresse om att utveckla förutsättningarna för kunder, medarbetare och verksamheterna i stort. Utifrån den önskade utvecklingen av samarbetet i rehabiliteringssamverkan mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan anser myndigheterna att det finns ett behov av att mer grundligt utreda hur befintliga regelverk kan utvecklas för att på bästa sätt stödja regeringens intentioner med samverkan. Myndigheterna bedömer också att en utveckling och anpassning av regelverken på ett betydande sätt skulle underlätta och medverka till att utveckla samarbetet.
Sida 8
Sida 9 1. Inledning Syftet med det förstärkta samarbetet är att öka kundens förutsättningar att utveckla eller återfå arbetsförmågan och därmed kunna återgå i, eller få, arbete. Målgruppen för det förstärkta samarbetet är kunder som har en nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning eller risk för en nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom och som är i behov av rehabilitering för att få eller återfå sin arbetsförmåga. Det ska finnas ett behov av gemensamma insatser från båda myndigheterna samtidigt. Gemensam kartläggning och aktiva insatser genomförs oberoende av kundens försörjning. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan samarbetar och bistår med det stöd som respektive verksamhet kan ge. De enskildas delaktighet är en central förutsättning för att insatserna ska ha framgång. Vårdgivarens medverkan är angelägen. Andra viktiga aktörer är arbetsgivare och kommun. Myndigheternas respektive uppdrag och gällande lagstiftning formar ett ramverk för samarbetet och anger såväl möjligheter som begräsningar för respektive myndighets ansvar och uppdrag. Det förstärkta samarbetet består av två delar, gemensam kartläggning och aktiva insatser. 2. Gemensam kartläggning Gemensam kartläggning är ett arbetssätt som syftar till att identifiera individens förutsättningar och behov utifrån ett medicinskt och arbetslivsinriktat perspektiv. Tillsammans med den enskilde kan både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan initiera en gemensam kartläggning. Vid en gemensam kartläggning träffar den enskilde arbetsförmedlare och personlig handläggare från Försäkringskassan i ett eller flera möten. Där kan även andra aktörer delta. En viktig utgångspunkt är att individen ska vara delaktig i planering och genomförande av alla insatser och att myndigheterna ska arbeta för att stimulera och motivera till detta. Kartläggningen avslutas med att den enskilde tillsammans med arbetsförmedlare och personlig handläggare formulerar en plan för vilka insatser som behövs för att han eller hon ska kunna komma ut på arbetsmarknaden. Det som är avgörande är vilka förutsättningar individen har samt vilket stöd denne behöver för att utveckla arbetsförmågan. I de fall där Arbetsförmedlingen inte kan erbjuda de insatser som personen behöver görs en preliminär bedömning av hur behoven bäst kan tillgodoses. Insatser som är finansierade av samordningsförbund 1 är ett viktigt exempel på alternativ efter gemensam kartläggning. De kan ge en möjlighet att skapa flexibla och lokalt anpassade samverkanslösningar som ett komplement till Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans förstärkta samarbete. För samordningsförbunden är yngre personer en tydlig målgrupp. Den verksamhet som de finansierar har ett stort fokus på deltagare i åldern 16-29 år. Det överensstämmer bra med det uppdrag som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har att särskilt stödja unga med aktivitetsersättning. Vid gemensam kartläggning kan behov av att stödja kundens arbetsgivare identifieras. Målet med stödet till arbetsgivaren är att öka kundens möjligheter att fortsätta sin anställning hos arbetsgivaren, genom att tillvarata hans eller hennes arbetsförmåga på arbetsplatsen. Stödet kan resultera i att arbetsgivaren påbörjar anpassnings- eller rehabiliteringsinsatser med eller utan stöd av företagshälsovård eller annan aktör. 3. Aktiva insatser Efter den gemensamma kartläggningen kan aktiva insatser påbörjas för personer som är i behov av arbetslivsinriktad rehabilitering hos Arbetsförmedlingen. Merparten av de insatser som 1 Se återrapport De nationella aktörernas stöd för utveckling av samordningsförbund.
Sida 10 Arbetsförmedlingen erbjuder ryms inom arbetsmarknadspolitiska insatser och program. Insatser hos Arbetsförmedlingen kan delas upp i arbetsförberedande respektive arbetslivsinriktade insatser. De arbetsförberedande insatserna erbjuds personer som har en mycket instabil eller låg aktivitetsnivå. De syftar till att förbereda och stärka personen för att kunna delta i arbetslivsinriktade insatser. Arbetslivsinriktade insatser kan erbjudas direkt efter gemensam kartläggning eller efter arbetsförberedande insatser. Insatserna är ofta arbetsplatsförlagda som arbetspraktik, men det kan även handla om yrkesvägledning eller olika jobbsökaraktiviteter, eller en kombination av flera aktiviteter. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har ett gemensamt ansvar för helhet, planering och måluppfyllelse. Arbetsförmedlingen ansvarar för att deltagaren får del av insatser genom aktiviteter som erbjuds på det lokala arbetsförmedlingskontoret, genom kontakter med externa leverantörer av exempelvis rehabiliteringstjänster och andra upphandlade insatser samt genom Arbetsförmedlingens specialistresurser. Försäkringskassan ansvarar för att samordna de insatser som behövs, följa upp att rehabiliteringsplanen följs och ha kontakt med vården och andra aktörer. Under tid i aktiva insatser är det ofta nödvändigt att samarbeta med vården, kommunen och andra aktörer. Vid behov bedrivs insatserna parallellt med insatser hos andra aktörer. 4. Genomförda gemensamma kartläggningar 2 Under 2015 har 18 548 gemensamma kartläggningar genomförts. Det kan jämföras med 2014 då 16 951 kartläggningar genomfördes. Cirka 63 procent av deltagarna är kvinnor. Cirka 78 procent av personerna hade sjukpenning innan kartläggningen och cirka 13 procent hade aktivitetsersättning. Tre procent hade sjukersättning. 3 Ungefär åtta procent av kartläggningarna initierades av Arbetsförmedlingen för arbetssökande med hälsoproblem, vilket är en lägre andel än 2014 då cirka 14 procent av kartläggningarna initierades av Arbetsförmedlingen. 4.1 När genomförs gemensamma kartläggningar Försäkringskassan hämtar statistik om det förstärkta samarbetet från det gemensamma uppföljningssystemet; Sektorsövergripande system för uppföljning av samverkan och finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet (SUS). För att utöver de uppgifter som där kan registreras också kunna se när i sjukfall och tid med aktivitetsersättning som gemensamma kartläggningar genomförs så har en samkörning med övriga interna system på Försäkringskassan gjorts. De resultat som presenteras i avsnitt 4.1.1, 4.1.2 och 4.1.3 kommer från denna samkörning, och gäller för hela 2015. Eftersom uttaget gjorts tidigare skiljer sig resultaten något från de sammanlagda resultaten ur SUS i stycket ovan. 4.1.1 Personer med sjukpenning Samkörningen visar 12 428 genomförda kartläggningar med personer som har sjukpenning. De flesta av dem (83 procent) har hel sjukpenning. Utvecklingstrenden gällande sena kartläggningar är fortsatt negativ. Tio procent av kartläggningarna genomförs innan dag 180. Ytterligare 18 procent genomförs innan sjukfallet är ett år. Motsvarande resultat för 2014 var 14 och 22 procent. Av kartläggningarna genomförs 28 procent således under första årets sjukskrivning. År 2014 genomfördes 36 procent under första årets sjukskrivning. Av kartläggningarna genomförs 29 procent när sjukfallet är 365-800 dagar. Resterande kartläggningar 2 På grund av avrundningsfel summerar andelarna ibland ej till 100. 3 Observera att samma individ kan förekomma i flera förmåner om de till exempel samtidigt har sjukersättning på deltid och sjukpenning på deltid.
Sida 11 genomförs sent i sjukfallen, som en delförberedelse för programmet arbetslivsintroduktion. Efter dag 800 genomförs 43 procent. Motsvarande resultat för 2014 var 35 procent. Myndigheterna ser allvarligt på utvecklingen då den signalerar att personer inte får stöd när de behöver det. Det är inte möjligt att inom ramen för återrapporten identifiera alla faktorer som förklarar den ökade genomsnittliga sjukfallslängden vid gemensam kartläggning, men att behov av rehabilitering uppstår mellan dag 801 och 914 i sjukfall för så stor del av deltagarna är inte troligt. Den mer övergripande förklaringen kan ges av sjuktalens kraftiga ökning. Försäkringskassan anser att det även kan förklaras av att myndigheterna prioriterat att ge personer som uppnår den bortre tidsgränsen en bra övergång till Arbetsförmedlingen. Tabell 1 4 Antal genomförda gemensamma kartläggningar 2015 för personer som har sjukpenning fördelat på kön och tid i sjukfall 2014 2015 Antal Andel Antal Andel Totalt 14 254 12 428 Kvinnor 9 415 66% 8 273 67% Män 4 839 34% 4 155 33% Tid i sjukfall under 90 dgr 780 5% 474 4% 91-180 dgr 1 300 9% 797 6% 181-364 dgr 3 099 22% 2 185 18% 365-500 dgr 1 682 12% 1 446 12% 501-800 dgr 2 359 17% 2 155 17% 801- dgr 5 034 35% 5 371 43% Källa: Försäkringskassan De flesta (55 procent) är sjukskrivna för psykiska diagnoser. Därefter följer sjukdomar i rörelseorganen (21 procent). De största diagnosavsnitten för psykiska diagnoser är Förstämningssyndrom och Ångest och stressyndrom och drygt hälften av dem som har psykiska diagnoser är sjukskrivna för Depressiv episod eller Anpassningsstörningar och reaktioner på svår stress. 4 Avrundningsfel kan förekomma i samtliga nedanstående tabeller.
Sida 12 Diagram 1 Antal gemensamma kartläggningar för personer med sjukpenning fördelat på diagnosgrupp Saknas/Okänd Övriga Tumörer Symtom, sjukdomastecken och onormala kliniska fynd Skador 2015 2014 Rörelseorg. sjukdomar Psyk. diagnoser Cirkulationsorg. sjukdomar 0 1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000 8000 9000 Källa: Försäkringskassan Det vanligaste är att personer med sjukpenning har en anställning vid gemensam kartläggning. Diagram 2 nedan visar fördelningen av sysselsättning. Övriga inkluderar till exempel föräldralediga och studerande. Egenföretagare räknas som förvärvsarbetande. Diagram 2 Andel genomförda gemensamma kartläggningar 2015 för personer som har sjukpenning fördelat på sysselsättning Sjukpenning - Sysselsättning 70% 60% 59% 63% 50% 40% 30% 20% 39% 35% 10% 0% 2% Arbetslös Förvärvsarbetande Övriga 2% 2014 2015 Källa: Försäkringskassan
Sida 13 4.1.2 Unga med aktivitetsersättning Samkörningen visar 2 341 genomförda kartläggningar med personer som har aktivitetsersättning. De flesta av dem (94 procent) har hel aktivitetsersättning. Av kartläggningarna med personer som har aktivitetsersättning genomförs 20 procent under personens första år med aktivitetsersättning, och 51 procent under de första tre åren. Tabell 2 Antal genomförda gemensamma kartläggningar 2015 för personer som har aktivitetsersättning fördelat på kön, ålder och tid med aktivitetsersättning 2014 2015 Antal Andel Antal Andel Totalt 2 002 2 341 Kvinnor 1 045 52% 1 126 48% Män 957 48% 1 215 52% Ålder 19-24 år 851 43% 1 081 46% 25-29 år 1 151 57% 1 260 54% Tid i AE Under 1 år 417 21% 461 20% 1-2 år 376 19% 478 20% 2-3 år 288 14% 361 15% 3-4 år 183 9% 238 10% 4-6 år 279 14% 341 15% 6-8 år 204 10% 221 9% Över 8 år 255 13% 241 10% Källa: Försäkringskassan De flesta (82 procent) har psykiska diagnoser. De största diagnosavsnitten är Störningar av psykisk utveckling och Beteendestörningar med debut under barndom och de största enskilda psykiska diagnoserna är Genomgripande utvecklingsstörning och Hyperaktivitetsstörningar.
Sida 14 Diagram 3 Antal gemensamma kartläggningar för personer med aktivitetsersättning fördelat på diagnosgrupp Saknas/Okänd Övriga 2015 2014 Psyk. diagnoser Källa: Försäkringskassan 0 500 1000 1500 2000 2500 4.1.3 Personer med sjukersättning Samkörningen visar 1 313 genomförda kartläggningar med personer som har sjukersättning. De flesta av dem (74 procent) har partiell ersättning. Tabell 3 Antal genomförda gemensamma kartläggningar 2015 för personer som har sjukersättning fördelat på kön och tid med sjukersättning 2014 2015 Antal Andel Antal Andel Totalt 1 715 1 313 Kvinnor 1 177 69% 934 71% Män 538 31% 379 29% Tid i SE Under 1 år 456 27% 236 18% 1-6 år 401 23% 338 26% 6-10 år 368 21% 276 21% Över 10 år 490 29% 463 35% Källa: Försäkringskassan Den vanligaste diagnosgruppen är psykiska diagnoser (42 procent) och de största enskilda psykiska diagnoserna är Förstämningssyndrom och Ångest- och stressyndrom.
Sida 15 Diagram 4 Antal gemensamma kartläggningar för personer med sjukersättning fördelat på diagnosgrupp Saknas/Okänd Övriga 2015 Rörelseorg. sju 2014 Psyk. diagnoser Källa: Försäkringskassan 0 100 200 300 400 500 600 700 800 4.2 Andra deltagande parter vid gemensam kartläggning Den vanligast förekommande deltagande parten utöver Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan är hälso- och sjukvården som deltar i cirka nio procent av kartläggningarna. Vid kartläggningar för personer med sjukpenning är den vanligast förekommande deltagande parten hälso- och sjukvården som deltar i cirka elva procent av kartläggningarna, följt av arbetsgivare (cirka fyra procent). Det utgör en svag ökning då motsvarande resultat för 2014 var att hälso- och sjukvård deltog vid tio procent av kartläggningarna och arbetsgivare vid tre procent. Vid kartläggningar för unga med aktivitetsersättning är kommunen den vanligast förekommande deltagande parten (cirka 14 procent), följt av hälso- och sjukvården (cirka åtta procent). Kommunen deltar oftare jämfört med föregående år då de var med vid tio procent av kartläggningarna. Hälso- och sjukvården deltar i samma utsträckning som 2014. Vid kartläggningar för personer med sjukersättning deltar hälso- och sjukvården vid elva procent av kartläggningarna. Myndigheternas bedömning är att fler aktörer behöver medverka vid gemensam kartläggning och under genomförande av insatser (se vidare avsnitt 9.5). 4.3 Insats efter gemensam kartläggning I 83 procent av genomförda kartläggningar under 2015 med personer med sjukpenning fortsatte individen i gemensamma aktiva insatser. För 2014 var motsvarande resultat 78 procent. Motsvarande resultat för unga med aktivitetsersättning är 83 procent (80 procent 2014) och för hela urvalet 79 procent. Personer som har sjukersättning fortsätter i gemensamma aktiva insatser i 78 procent av gemensamma kartläggningar. De som kommer från sjukförsäkringen och inte går vidare till insatser vid Arbetsförmedlingen efter kartläggning har antingen visat sig inte vara redo för insatser för närvarande eller så går de vidare till andra insatser, till exempel inom ramen för samordningsförbundens verksamhet.
Sida 16 Av genomförda gemensamma kartläggningar har åtta procent initierats av Arbetsförmedlingen för arbetssökande med hälsoproblem, och 35 procent av dem fortsatte i gemensamma aktiva insatser hos Arbetsförmedlingen. De som inte gör det söker i stället ofta ersättning från sjukförsäkringen. Den vanligaste insatsen efter gemensam kartläggning är arbetsförberedande insatser som väljs i 69 procent när personen går vidare till aktiva insatser. 5. Genomförda aktiva insatser 5.1 Inflöde till aktiva insatser Under 2015 var det 12 452 personer som startade i aktiva insatser (se tabell 4 nedan). Den största gruppen utgörs av arbetslösa sjukskrivna, som utgör 55 procent av alla i aktiva insatser. Detta kan jämföras med 2014 då andelen var 58 procent. Den näst största gruppen är anställda sjukskrivna/anställda med sjukersättning vilken utgör 23 procent av totalen (23 procent 2014). Unga med aktivitetsersättning utgör 17 procent (13 procent 2014) och lägst andel av inflödet utgörs av arbetslösa med aktivitetsstöd. I jämförelse med 2014 var det i stort sett samma antal nya personer som startade i det förstärkta samarbetet under 2015. Deltagare i programmet arbetslivsintroduktion är exkluderade i kapitel 5.
Sida 17 Tabell 4 Personer som startat i aktiva insatser under 2015 Anställd sjukskriven/se Arbetslös med sjukersättning Arbetslös med aktivitetsstöd Arbetslös sjukskriven Ung med aktivitetsersättning Summa Antal Andel Antal Andel Antal Andel Antal Andel Antal Andel Antal Andel Totalt 2 850 23% 358 3% 279 2% 6 790 55% 2 175 17% 12 452 100% Kvinnor 1 953 26% 196 3% 176 2% 4 296 56% 1 029 13% 7 650 100% Män 897 19% 162 3% 103 2% 2 494 52% 1 146 24% 4 802 100% Ålder 18-29 år 207 6% 47 1% 44 1% 940 28% 2 155 64% 3 393 100% 30-39 år 563 22% 80 3% 62 2% 1 785 71% 19 5 1% 2 509 100% 40-49 år 933 29% 114 4% 72 2% 2 135 66% 1 6 0% 3 255 100% 50-59 år 873 33% 105 4% 74 3% 1 591 60% 0% 2 643 100% 60-64 år 274 42% 12 2% 27 4% 339 52% 0% 652 100% Födelseland Inrikes födda 2 343 22% 300 3% 207 2% 5 618 54% 1 964 19% 10 432 100% Utrikes födda 507 25% 58 3% 72 4% 1 172 58% 211 10% 2 020 100% Funktionsnedsättning 7 Ja 1 819 21% 273 3% 161 2% 4 464 52% 1 910 22% 8 627 100% Nej 1 031 27% 85 2% 118 3% 2 326 61% 265 7% 3 825 100% Utbildningsnivå Förgymnasial utb. 436 14% 89 3% 74 2% 1 497 50% 924 31% 3 020 100% Gymnasial utb. 1 401 23% 186 3% 122 2% 3 369 54% 1 148 18% 6 226 100% Eftergymnasial utb. 1 013 32% 83 3% 83 3% 1 924 60% 103 3% 3 206 100% Källa: Arbetsförmedlingen 5.2 Aktuella i aktiva insatser I december 2015 befann sig 8 486 personer i aktiva insatser (även här är deltagare i arbetslivsintroduktion exkluderade). Detta kan jämföras med december 2014 då 8 866 personer var i aktiva insatser. I genomsnitt under 2015 befann sig 8 860 personer i aktiva insatser i slutet av varje månad. Majoriteten av deltagarna i aktiva insatser hos Arbetsförmedlingen är inskrivna i program. I hela gruppen är elva procent registrerade som arbetssökande med förhinder. Individer i denna kategori bedöms i nuläget inte ha förutsättningar att ta del av insatser hos Arbetsförmedlingen. Merparten av deltagarna återfinns i programmet arbetslivsinriktad rehabilitering (53 procent). Det näst vanligaste programmet är aktiviteter inom vägledning och platsförmedling (19 procent). Andra förekommande program är fördjupad kartläggning och vägledning. 5 Felregistrering. 6 Felregistrering. 7 Funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga enligt Arbetsförmedlingens definition.
Sida 18 Tabell 5 Antal personer i aktiva insatser under 2015, antal kvarstående per månad Månad Antal januari 9 001 februari 9 304 mars 9 518 april 9 634 maj 9 406 juni 9 170 juli 8 581 augusti 8 344 september 8 122 oktober 8 228 november 8 529 december 8 486 Genomsnitt 8 860 Källa: Arbetsförmedlingen 5.3 Resultat efter arbetslivsinriktad insats Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har beslutat att målet för det förstärkta samarbetet är att 45 procent efter avslutad arbetslivsinriktad insats ska vara i arbete eller utbildning. Målet mäts 90 dagar efter att förstärkta samarbetet i arbetslivsinriktad insats avslutats. Myndigheterna följer upp status efter aktiva insatser hos dem som deltagit i arbetslivsinriktade insatser, där aktivitetsförmågan är högre, mer stabil och aktiviteterna ofta är arbetsplatsförlagda. Som beskrevs ovan är deltagare i programmet arbetslivsintroduktion inte heller inkluderade i gruppen som redovisas under avsnitt 5.3. Av de 4 345 personer som lämnat det förstärkta samarbetet oktober 2014 september 2015 efter arbetslivsinriktad insats är 52 procent (2 256 personer) i arbete eller utbildning (se tabell 6 nedan). Detta är samma andel som för 2014, då 52 procent (2 124 personer) var i arbete eller utbildning. Resultatet efter arbetslivsinriktad insats uppvisar emellertid stora regionala skillnader. När det förstärkta samarbetet är avslutat för individen kan personen kvarstå i andra program eller insatser hos Arbetsförmedlingen. Av alla 4 345 personer som lämnat samarbetet är 13 procent i en utvecklingsanställning och tio procent i en anställning med lönebidrag. 8 Myndigheterna har även följt upp vilken sökandekategori individerna befann sig i månaden innan avslut i det förstärkta samarbetet (se tabell 11 i bilaga). Den vanligaste sökandekategorin utgörs av 71 (programmet arbetslivsinriktad rehabilitering). Utöver de 52 procent som är i arbete eller utbildning är det 20 procent (853 personer) som deltar i arbetsmarknadspolitiskt program (det vanligaste programmet utgörs av arbetslivsinriktad rehabilitering) eller är öppet arbetslösa. Att 52 procent av deltagarna är i arbete eller utbildning ser myndigheterna som något positivt. Även det faktum att ytterligare 20 procent av deltagarna har uppnått en högre aktivitetsförmåga och kommit närmare ett deltagande på arbetsmarknaden trots en i många fall långvarig omfattande ohälsa, är något att bygga vidare på inom ramen för samarbetet. 8 För att erhålla sökandekategorier utifrån tabell 6, se tabell 10 i bilaga.
Sida 19 Gruppen övriga 9 utgör 28 procent (1 236 personer), varav 68 procent åter går till Försäkringskassan och sjukförsäkringen. Det är på grund av omfattande ohälsa inte möjligt för dessa personer att fortsätta i aktiva insatser. Vad gäller status efter arbetslivsinriktad insats är män i högre grad än kvinnor i arbete eller utbildning. Kvinnor deltar i arbetsmarknadspolitiska program i större utsträckning än män och kvinnor har en högre andel än män som lämnar till gruppen övriga. En klar majoritet av gruppen övriga går tillbaka till sjukförsäkringen. I åldersintervallet 18-29 år är det en större andel som är i arbete eller utbildning (57 procent) än deltagare i de andra åldersgrupperna. Myndigheterna har följt upp gruppen unga med aktivitetsersättning specifikt, då detta är en prioriterad grupp i det förstärkta samarbetet. Resultatet visar att 59 procent av de unga med aktivitetsersättning (343 av 578 personer) är i arbete eller utbildning (56 procent 2014), vilket är bättre jämfört med hela gruppen. Bland unga med aktivitetsersättning är fler kvinnor än män i arbete eller utbildning (62 respektive 57 procent). Gruppen inrikes födda har en högre andel i arbete eller utbildning än gruppen utrikes födda (53 respektive 48 procent). Deltagare med förgymnasial utbildning är i arbete eller utbildning i lägre utsträckning än deltagare med högre utbildningsnivå. Andelen personer med registrering av funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga är i arbete eller utbildning i högre grad än personer utan registrerad funktionsnedsättning. 10 Ohälsa eller förekomst av funktionsnedsättning medför inte per automatik att Arbetsförmedlingen registrerar funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Registreringen kan ske först då funktionsnedsättningen sätts i relation till tänkta eller befintliga krav i arbetsuppgifter och arbetsplatsers miljö. För personer med mycket stor aktivitetsbegränsning på grund av ohälsa gäller att dessa aldrig, vare sig i planering eller genomförande av insats, har kunnat värdera sin förmåga i förhållande till ett tänkt eller befintligt arbete, och dessa personer har därför inte registrerats med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Av denna anledning kan deltagare utan registrering av funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga paradoxalt nog ha en mer omfattande ohälsa jämfört med dem som har registreringen. 9 Personer som avaktualiserats från Arbetsförmedlingen samt arbetssökande med förhinder. 10 Funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga enligt Arbetsförmedlingens definition.
Sida 20 Tabell 6 Deltagare i aktiva insatser som lämnat samarbetet oktober 2014 september 2015 efter arbetslivsinriktad insats. Status mäts 90 dagar efter avslutad arbetslivsinriktad insats Till arbete och utbildning Arbetsmarknadspolitiska program Öppet arbetslösa Övriga Summa Antal Andel Antal Andel Antal Andel Antal Andel Antal Andel Totalt 2 256 52% 548 13% 305 7% 1 236 28% 4 345 100% Kvinnor 1 294 50% 358 14% 175 7% 777 30% 2 604 100% Män 962 55% 190 11% 130 7% 459 26% 1 741 100% Ålder 18-29 år 569 57% 101 10% 49 5% 288 29% 1 007 100% 30-39 år 497 52% 130 13% 64 7% 272 28% 963 100% 40-49 år 570 51% 153 14% 77 7% 317 28% 1 117 100% 50-59 år 501 49% 143 14% 90 9% 279 28% 1 013 100% 60-64 år 119 49% 21 9% 25 10% 80 33% 245 100% Födelseland Inrikes födda 1 987 53% 487 13% 254 7% 1 055 28% 3 783 100% Utrikes födda 269 48% 61 11% 51 9% 181 32% 562 100% Funktionsnedsättning 11 Ja 1 987 54% 481 13% 255 7% 977 26% 3 700 100% Nej 269 42% 67 10% 50 8% 259 40% 645 100% Utbildningsnivå Förgymnasial utb. 467 51% 101 11% 70 8% 279 30% 917 100% Gymnasial utb. 1 183 52% 287 13% 145 6% 658 29% 2 273 100% Eftergymnasial utb. 606 52% 160 14% 90 8% 299 26% 1 155 100% Källa: Arbetsförmedlingen 5.4 Resultat efter arbetsförberedande insats Arbetsförberedande insatser kan utgöras av aktiviteter så som studiebesök, arbetsmarknadskunskap, gruppaktiviteter, friskvårdsaktiviteter och utredning via Arbetsförmedlingens specialister samt stödjande insatser som erbjuds personer som står inför en omställningssituation. Även om aktivitetsnivån är lägre hos deltagarna i arbetsförberedande insatser utgör denna grupp en betydande andel av alla deltagare i aktiva insatser. Av denna anledning kan det ändå vara intressant att se resultatet för dessa deltagare efter avslutade aktiva insatser. Som förväntat är det en lägre andel i denna grupp som är i arbete eller utbildning (se tabell 7 nedan), och 71 procent tillhör gruppen övriga vilket är betydligt högre jämfört med dem som lämnat arbetslivsinriktad insats. Detta tyder på en mer omfattande ohälsa hos deltagarna i arbetsförberedande insatser och visas även av det faktum att i stort sett alla av dem i gruppen övriga återgår till sjukförsäkringen. Vissa deltagare (13 procent) befinner sig emellertid i andra program vid Arbetsförmedlingen efter arbetsförberedande insats. De vanligaste programmen utgörs av programmet arbetslivsintroduktion, arbetslivsinriktad rehabilitering och jobb- och utvecklingsgarantin. Resultatet ska ses i ljuset av att det förstärkta samarbetet myndigheterna emellan är en process som syftar till att den arbetssökandes aktivitetsförmåga ska öka och på det sättet komma närmare ett 11 Funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga enligt Arbetsförmedlingens definition.
Sida 21 deltagande på arbetsmarknaden. I fasen för arbetsförberedande insatser är det därför naturligt att myndigheterna, tillsammans med den arbetssökande, kommer fram till huruvida individen skulle kunna tillgodogöra sig mer jobbnära/arbetslivsinriktade aktiviteter vid Arbetsförmedlingen. Om ohälsan är så omfattande att aktiva insatser inte kan tillgodogöras av den arbetssökande, återvänder personen i stället till sjukförsäkringen. Utfallet (se tabell 7 nedan) indikerar detta förhållande. Med detta i åtanke ser myndigheterna det som något positivt att 29 procent av deltagarna i arbetsförberedande insatser är i arbete eller utbildning, i andra program vid Arbetsförmedlingen eller öppet arbetslösa 90 dagar efter avslutad arbetsförberedande insats. Tabell 7 Deltagare i aktiva insatser som lämnat samarbetet oktober 2014 september 2015 efter arbetsförberedande insats. Status mäts 90 dagar efter avslutad arbetsförberedande insats Till arbete och utbildning Arbetsmarknadspolitiska program Öppet arbetslösa Övriga Summa Antal Andel Antal Andel Antal Andel Antal Andel Antal Andel Totalt 513 11% 576 13% 233 5% 3 242 71% 4 564 100% Kvinnor 316 11% 366 13% 139 5% 2 029 71% 2 850 100% Män 197 11% 210 12% 94 5% 1 213 71% 1 714 100% Ålder 18-29 år 152 15% 102 10% 38 4% 736 72% 1 028 100% 30-39 år 116 12% 150 16% 47 5% 642 67% 955 100% 40-49 år 122 10% 167 14% 80 7% 843 70% 1 212 100% 50-59 år 108 10% 128 12% 57 6% 743 72% 1 036 100% 60-64 år 15 5% 29 9% 11 3% 278 83% 333 100% Födelseland Inrikes födda 447 12% 456 12% 189 5% 2 669 71% 3 761 100% Utrikes födda 66 8% 120 15% 44 5% 573 71% 803 100% Funktionsnedsättning 12 Ja 426 12% 469 13% 162 5% 2 465 70% 3 522 100% Nej 87 8% 107 10% 71 7% 777 75% 1 042 100% Utbildningsnivå Förgymnasial utb. 135 11% 127 11% 54 4% 885 74% 1 201 100% Gymnasial utb. 249 11% 305 13% 112 5% 1 602 71% 2 268 100% Eftergymnasial utb. 129 12% 144 13% 67 6% 755 69% 1 095 100% Källa: Arbetsförmedlingen 5.5 Antal dagar i aktiva insatser För att få ett grepp om hur lång tid det tar för deltagarna i det förstärkta samarbetet att lämna detta har myndigheterna valt att analysera genomsnittstider i aktiva insatser, dels i arbetsförberedande och dels i arbetslivsinriktad insats. Sett till individer kvarstående i det förstärkta samarbetet (31 december 2015) är den genomsnittliga tiden i arbetsförberedande insats 198 dagar, och 281 dagar i arbetslivsinriktad insats. Detta kan jämföras med 31 december 2014 då tiden var 207 respektive 219 dagar. Vad gäller personliga karakteristika har män varit i aktiva insatser något längre än kvinnor, individer upp till 30 år har varit något längre i insatser än äldre personer samt individer med registrerad funktionsnedsättning som 12 Funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga enligt Arbetsförmedlingens definition.
Sida 22 medför nedsatt arbetsförmåga har varit längre tid i aktiva insatser än individer utan registrerad funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. För gruppen som lämnat samarbetet under oktober 2014 september 2015 (som redovisades ovan under avsnitt 5.3 och 5.4) ligger den genomsnittliga tiden på 210 dagar i arbetsförberedande insats och 290 dagar i arbetslivsinriktad insats. Detta är högre jämfört med dem som lämnat samarbetet under 2014 då den genomsnittliga tiden i arbetsförberedande insats var 187 dagar och i arbetslivsinriktad insats 230 dagar. För individer som åter gått till Försäkringskassan är den genomsnittliga tiden i arbetsförberedande insats 187 dagar och i arbetslivsinriktad insats 238 dagar. Även detta är högre i jämförelse med återrapporteringen för 2014 (177 respektive 202 dagar). Det kan även konstateras att den genomsnittliga tiden i aktiva insatser är kortare för dem som åter gått till Försäkringskassan i jämförelse med alla som lämnat det förstärkta samarbetet. Det beror sannolikt på att det är lättare att upptäcka en omfattande ohälsoproblematik och därför uppdagas det snabbare att individerna inte kan tillgodogöra sig arbetslivsinriktad rehabilitering. Att antal dagar generellt i insatser har ökat är något myndigheterna kommer att ta hand om i det fortsatta arbetet, bland annat genom införandet av nya mått och indikatorer där ledtider är en viktig parameter. 6. Medelsfördelning och förbrukning Regeringen har avsatt totalt 738 miljoner kronor för rehabiliteringsinsatser i samarbete. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har utifrån kända förutsättningar fördelat medlen. Till kostnader för förvaltning har 365 miljoner kronor tilldelats Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har tilldelats 209 miljoner kronor. Arbetsförmedlingen har tilldelats 164 miljoner kronor avseende direkta kostnader till insatser för deltagare i samarbetet. 6.1 Arbetsförmedlingens förbrukning av medel 2015 Tabellen nedan (se tabell 8) visar Arbetsförmedlingens förbrukning av medel fördelat på förvaltning och kostnader för program och köp av aktiva rehabiliteringsinsatser under 2015, totalt drygt 512 miljoner kronor. Förbrukningen innebär ett totalt sparande med drygt 17 miljoner kronor för Arbetsförmedlingens del av anslaget. På förvaltningsdelen redovisas en förbrukning på cirka 356 miljoner kronor. Detta innebär ett sparande på nio miljoner kronor mot den tilldelade ramen på 365 miljoner kronor för denna del. Av fördelade medel är 164 miljoner kronor reserverade för programkostnader. Arbetsförmedlingen redovisar en förbrukning på programdelen med cirka 156 miljoner kronor, vilket motsvarar ett sparande på drygt åtta miljoner kronor mot den tilldelade ramen. Kostnaderna för köp av aktiva rehabiliteringstjänster har sjunkit under året. Detta till följd av att det är svårt att styra användandet av tjänsten då kostnaderna för aktivitetsstöd under 2015 varit fortsatt höga och tar en stor del av anslaget (cirka 35 procent).
Sida 23 Tabell 8 Arbetsförmedlingens förbrukning av förvaltnings- och programmedel 2015 Verksamhetsområden Belopp i tkr 2015 Förvaltningskostnader 356 300 Köp av utbildning 800 Aktiva rehabiliteringsinsatser 98 400 Aktivitetsstöd 56 500 Totalt 512 000 Varav förvaltning 356 300 Varav program 155 700 Källa: Arbetsförmedlingen 6.2 Försäkringskassans förbrukning av medel 2015 Tabellen (se tabell 9 nedan) redovisar förbrukningen av medel 2015 inom Försäkringskassan. Totalt har cirka 204 miljoner kronor använts. Förvaltningsmedlen finansierar huvudsakligen de personliga handläggarnas tid i arbetet med samordnande insatser vid gemensam kartläggning och aktiva insatser. Tabell 9 Försäkringskassans förbrukning av medel 2015 Verksamhetsområden Belopp i tkr 2015 Gemensam kartläggning - samarbetet FK/Af 111 047 Insatser i samarbete med Af 91 263 Utveckling av samarbete FK/Af 1 256 VO-gemensam samverkanssamordning 610 Totalt 204 176 Källa: Försäkringskassan 7. Styrning av uppdraget Myndigheternas generaldirektörer träffas kontinuerligt, och undertecknar i år en uppdaterad viljeinriktning för partnerskap mellan myndigheterna. Ytterst handlar partnerskapet om att gemensamma kunder ska få bästa möjliga service och stöd ut i arbetslivet och att resurser används effektivt. För att samordna och styra utvecklingen av det förstärkta samarbetet på central nivå har Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan en nationell samverkansgrupp (NSG). NSG består av representanter med beslutsmandat från båda myndigheterna. NSG ansvarar bland annat för budgetfördelning, uppföljning av utfall och för den strategiska utvecklingen av samarbetet. NSG har 2015 fastställt en ansvars- och arbetsfördelning som gäller tillsvidare. Av den framgår att ledning och styrning av uppdraget sker genom samarbete mellan respektive myndighets operativa verksamhet. På lokal och regional nivå sker gemensamma avstämningar på chefsnivå och mellan särskilt utsedda samverkansansvariga i de operativa verksamheterna. På nationell nivå görs en årlig överenskommelse och samarbetsplan, som bryts ned i aktiviteter och regionala och lokala överenskommelser med aktiviteter utifrån regionala och lokala behov.
Sida 24 8. Utvecklingsarbete Det förstärkta samarbetet ska i enlighet med regleringsbrev för 2015 kontinuerligt vidareutvecklas på strategisk och operativ nivå för att myndigheternas gemensamma kunder ska få bättre stöd ut i arbetslivet och att resurser för detta ska användas på bästa sätt. Under 2015 har NSG prioriterat utvecklingsarbetet kring nya mål, mått och indikatorer för verksamheten. Efter beslut i NSG har under året en ansvars- och arbetsfördelning i uppdraget tagits fram och kommunicerats i verksamheterna. Syftet är att förtydliga ledningens ansvar och betydelsen av samarbete på chefsnivå. 8.1 Mål och mått De mål som myndigheterna arbetat mot har med tiden visat sig vara ej tillfredsställande, då inte hela uppdraget fångats in. Därför tillsattes i början av 2015 en arbetsgrupp för att arbeta fram nya mål, mått och indikatorer för samarbetet. Målformuleringarna har ändrats enligt nedan för att på ett tydligare sätt fånga uppdraget och även för att målen ska omfatta hela den grupp som myndigheterna samarbetar kring. Avsikten var även att formulera mål som tar sikte på kundens hela resa. De nya målen är att: Andelen som återfår arbetsförmågan och kan återgå i arbete ska öka. 13 Tiden i sjukförsäkringen ska minska för dem som är inskrivna 14 i det förstärkta samarbetet. De fastställda målen gäller tillsvidare och avser att bättre avspegla och styra verksamheten mot de mål som regeringen vill uppnå. Målen ligger till grund för nya mått och indikatorer i uppdraget. Dessa nya mått och indikatorer kommer att tas fram under första delen av 2016 och syftar till att förbättra den gemensamma styrningen av hela uppdraget. 9. Fortsatt utveckling av samarbetet NSG har enats om att myndigheterna ska belysa behovet av utveckling utifrån samarbetets befintliga struktur med gemensam kartläggning och aktiva insatser genom Arbetsförmedlingen som centrala komponenter i modellen. Den mest betydelsefulla utvecklingen och förändringen av det förstärkta samarbetet har inför 2016 utgångspunkt i de förändringar som genomförs i sjukförsäkringen. Under 2010 infördes programmet arbetslivsintroduktion för att hantera de sjukfall som nådde den bortre tidsgränsen och under 2016 avvecklas programmet. De förändringar som följer med beslutet att ta bort tidsgränsen och därmed avveckla programmet arbetslivsintroduktion för att i stället erbjuda samordnade insatser utifrån behov och tidigare i sjukfallet medför delvis nya förutsättningar och utmaningar. Dessa kan sammanfattas under följande punkter: Målgruppens sammansättning och behov Insatser till deltagare i arbetslivsinriktad rehabilitering 13 Andelen av dem som kallats till gemensam kartläggning. Målet avser hela det förstärkta samarbetet. 14 Målet avser den totala tiden i sjukförsäkringen och innefattar alla grupper myndigheterna samarbetar kring. Inskrivna definieras här som de som kallats till gemensam kartläggning.
Sida 25 Styrning av uppdraget Myndigheternas regelverk Myndigheternas gemensamma partners 9.1 Målgruppens sammansättning och behov Trots målsättningen om att möta personer i sjukförsäkringen tidigt och när behovet uppstår har det förstärkta samarbetet i stor utsträckning kommit att bestå av deltagare som varit sjukskrivna eller haft aktivitetsersättning under lång tid. Utvecklingen har de senaste åren varit att gemensam kartläggning genomförs allt närmare den bortre tidsgränsen. Själva grundtanken i uppdraget om att hålla deltagare i det förstärkta samarbetet separerade från dem som får på slut dagar eller månader med ersättning på grund av tidsgränsen i sjukförsäkringen har varit svår för verksamheterna att hantera inom det förstärkta samarbetet. I samband med att den bortre tidsgränsen upphör kommer förutsättningarna successivt under 2016 vad gäller verksamhetsplanering och resursutnyttjande i viss mån att underlättas, då myndigheterna kan fokusera på de kunder som av Försäkringskassan bedöms ha behov av arbetslivsinriktad rehabilitering inför den gemensamma kartläggningen. Målsättningen med det förstärkta samarbetet är att möta kunder med behov av arbetslivsinriktad rehabilitering så tidigt som möjligt. Myndigheterna ser att en stor utmaning är att skapa samsyn kring vilka som har behov av rehabilitering och vilka som inte har det. Försäkringskassan kommer under 2016 att kraftsamla för att identifiera personers behov av rehabilitering tidigare i sjukfall. Trots detta så kommer deltagarna, i likhet med deltagarna i programmet arbetslivsintroduktion, under 2016 till viss del att bestå av personer som har varit sjukskrivna eller har haft aktivitetsersättning under en längre period. De har ofta en begränsad aktivitetsförmåga initialt, och målgruppens behov är därför i stort oförändrat vilket fortsatt innebär resurskrävande insatser över tid. Myndigheterna bedömer att Försäkringskassans uppdrag att vidareutveckla försäkringsmässigheten i sjukförsäkringshandläggningen kan komma att påverka förutsättningarna för samarbetet mellan myndigheterna. En viktig utmaning för 2016 och framöver är att skapa bra förutsättningar för övergången till Arbetsförmedlingen för de personer som har nedsatt hälsa men inte rätt till sjukpenning, samt de som tidigt i sjukfall behöver ta del av Arbetsförmedlingens olika tjänster för omställning på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen bedömer att det i vissa fall kan vara svårt för verksamheterna att urskilja dem som har behov av arbetslivsinriktad rehabilitering i det förstärkta samarbetet från dem som är redo att med eller utan stöd söka arbete genom Arbetsförmedlingen. Det är svåra bedömningar som ska göras, och myndigheterna behöver tydliggöra ansvarsområden och regelverk inom och mellan verksamheterna, till exempel att det är Försäkringskassan som bedömer personens behov av rehabilitering och Arbetsförmedlingen som bedömer om det finns insatser inom Arbetsförmedlingen som matchar dessa behov. Utvecklingen av det förstärkta samarbetet tar i år delvis ny form och förutsättningarna för samarbetet revideras återigen. Myndigheterna ser därför ett behov av stabilitet i de grundläggande förutsättningarna över tid. Detta är viktigt för att kunna utveckla den operativa verksamheten. Myndigheterna står idag med anledning av stora flyktingströmmar inför en stor utmaning då alltfler deltagare i etableringsaktiviteter via Arbetsförmedlingen kan komma att initieras till gemensam kartläggning. Orsaken är att det bland deltagarna finns personer som har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning och behov av samordning av rehabiliteringsinsatser. Myndigheterna vill därför påpeka att i takt med ett ökat behov av samordnade rehabiliteringsinsatser för nyanlända som deltar i etableringsaktiviteter så kommer ett ökat behov av resurser för att möta efterfrågan.
Sida 26 9.2 Insatser till deltagare i arbetslivsinriktad rehabilitering Sedan 2010 har sjukfrånvaron ökat och Försäkringskassans prognoser visar på en fortsatt ökning. Det är framför allt kvinnors sjukfrånvaro som ökar och psykisk ohälsa är idag den vanligaste sjukskrivningsorsaken för både kvinnor och män. Även för unga med aktivitetsersättning är psykisk ohälsa vanligast. Behoven kan på gruppnivå beskrivas som komplex då det i många fall kan komma att kräva flera aktiva insatser från olika aktörer samtidigt. Det finns därför ett behov av att inom ramen för uppdraget samt utifrån anslagna medel identifiera avgränsningar för vad som kan erbjudas under aktiva insatser vid Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen fick 2010 uppdraget att erbjuda arbetsförberedande insatser till deltagare som lämnar sjukförsäkringen på grund av tidsgräns genom programmet arbetslivsintroduktion. De arbetsförberedande insatser som Arbetsförmedlingen sedan dess erbjuder kan sägas fylla en funktion som tidigare saknats. Samtidigt kan myndigheterna konstatera att många kunder som påbörjat arbetsförberedande insatser inte kommer vidare till andra insatser eller arbete utan i stället avslutas för att vara fortsatt sjukskrivna. För ytterligare några är utvecklingen av arbetsförmågan efter lång sjukfrånvaro en process där utvecklingen går i små steg och över lång tid. Insatserna kan därför mycket väl vara lämpliga och motsvara kundernas behov medan verksamheterna har högre förväntningar på resultat och utveckling för den som deltar i det förstärkta samarbetet. Myndigheterna anser att insatser från olika aktörer, i första hand insatser som finansieras via samordningsförbund men även ESF-projekt, arbetsintegrerande sociala företag och olika kommunala verksamheter behöver koordineras bättre. Detta för att på ett mer ändamålsenligt sätt kunna komplettera varandra i förhållande till kundernas varierande behov. Myndigheterna ser därför behov av att under 2016 utveckla både verktyg och kompetens för att i enskilda fall kunna göra en bedömning om var insatser i förhållande till olika behov kan erbjudas. Arbetsförmedlingen behöver förtydliga innehållet i framför allt de arbetsförberedande insatserna, vad de syftar till och hur målet för dessa insatser mer konkret ser ut. Syfte och målsättning för de arbetsförberedande insatserna behöver därefter kommuniceras inom och mellan myndigheterna då synen på vem som har behov av arbetslivsinriktad rehabilitering fortfarande kan vara olika. Ett sådant klargörande behöver även kommuniceras med andra partners, särskilt hälso- och sjukvården. Arbetet med att klargöra syfte och målsättning för insatserna utgår ifrån att de insatser som erbjuds ska vara anpassade till behoven på arbetsmarknaden, att de ska vara etablerade med partners och utgå från de behov och förväntningar som kunderna har. Insatser som ges ska kunna erbjudas i form av likvärdiga tjänster i hela landet. Tjänsterna ska erbjudas vid rätt tidpunkt och de ska tydligt och direkt påskynda individens väg till arbete. 9.3 Styrning av uppdraget Det finns ur ett ledningsperspektiv behov av att ytterligare tydliggöra uppdraget och den gemensamma målbilden för uppdraget. Ett klargörande av vilka insatser som kan och ska erbjudas inom ramen för det förstärkta samarbetet enligt resonemanget ovan bidrar till att tydliggöra uppdraget och konkreta mål. Under 2016 kommer nya mål, mått och indikatorer att implementeras vilket bidrar till att tydliggöra uppdragets omfattning. För att kunna arbeta kvalitativt i uppdraget behövs en dialog i den regionala och lokala ledningen om hur personliga handläggare och arbetsförmedlare på bästa sätt ges möjligheter att samarbeta med varandra, kunden och andra aktörer. Erfarenheten visar att när samarbetet fungerar optimalt så gäller det alla nivåer. Under 2016 kommer myndigheterna också arbeta vidare med att sprida goda exempel på arbetssätt och lösningar över landet. Genom att sammansättningen av deltagare successivt förändras då den bortre tidsgränsen upphör bedömer myndigheterna att arbetet med att säkerställa samsyn och kompetens är fortsatt viktig.