MILJOKONSEKVENSBESKRIVNING FOR 400 KV LEDNINGEN STORNORRFORS-HJALTA

Bilaga 4 MILJOKONSEKVENSBESKRIVNING FOR 400 KV LEDNINGEN STORNORRFORS-HJALTA Svenska Kraftnät

-1 - Innehållsförteckning Sida SAMMANFATTNING 1 VÄSTERBOTTENS LÄN Umeå kommun 3 Vännäs kommun 5 Vindelns kommun 7 Bjurholms kommun 8 Nordmalings kommun 9 VÄSTERNORRLANDS LÄN Örnsköldsviks kommun 10 Sollefteå kommun 12 OMGIVNINGSEFFEKTER 14 I BILAGOR 4.1. Kommunvis förteckning över fastigheter med bostadshus inom 100m från kraftledningen 4.2. Magnetfältsdiagram

SAMMANFATTNING Inledning Denna miljökonsekvensbeskrivning utgör bilaga till ansökan 1998-11-04 om förlängning av nätkoncession för linje avseende 400 kv ledningen Stornorrfors-Hjälta. Ledningen, som har en längd av ca 187 km, berör skogsmark på ca 167 km och jordbruksmark, övrig mark och vatten på ca 20 km. Den går genom 6 kommuner inom Västerbottens och Västernorrlands län. På visst avsnitt inom Umeå, Vännäs, Örnsköldsviks och Sollefteå kommuner går ledningen parallellt med en eller flera 130-400 kv kraftledningar. I bilaga 2 redovisas en teknisk beskrivning för ledningen. Ledningen är byggd med portalstolpar av stål som har en normalhöjd av ca 24 m till regeln. Medelavståndet mellan stolparna är ca 330 m. Avståndet mellan fasledarna är ca 11 m. Rätten att bibehålla ledningen över berörda fastigheter är tryggad genom ledningsrätt eller inskrivna servitut. Den del av ledningsgatan i skogsmark som engångsersatts, kännetecknas av att bredden på det engångsersatta området varierar mellan 52 och 28 meter beroende på markens bonitet. Värdefulla natur-, kultur- och friluftsområden har inventerats och redovisas kommunvis liksom förhållanden vad gäller detaljplaner och områdesbestämmelser. Förekomsten av byggnader har inventerats inom den zon som enligt gällande starkströmsföreskrifter skall vara byggnadfri. Vidare har bostadsbebyggelse inom ett avstånd av 100 m på ömse sidor om ledningen inventerats på ajourförda fastighetskartor. Konsekvenser för naturvården, friluftslivet och kulturminnesvården Inga olägenheter av betydelse har iakttagits och kan heller inte förväntas i framtiden på beskrivna känsliga områden. Konsekvenserna för det rörliga friluftslivet bedöms som små eftersom det i stor utsträckning kan utföras som om ledningen inte funnits. Vid såväl tekniskt som skogligt underhåll av ledningen skall även fortsättningsvis försiktighet iakttas för att förhindra skador och inverkan på förekommande bevarandeintressen. Generellt gäller att lågväxande vegetation skall sparas förutsatt att säkerhetsavstånden till ledningen innehålls. I bergsbranter, bäckraviner där avståndet upp till fasledaren är stort kan även högväxande vegetation kvarlämnas. Skogsgatan får härigenom ett mer tilltalande utseende samtidigt som natur- och viltvård gynnas. Framkomlig patrullstig skall dock alltid röjas. Ca 90% av ledningen går i skogsmark. Ledningen är därigenom tämligen osynlig i landskapet. Där ledningen korsar öppen mark och vatten är den dock synlig även på längre avstånd, men med tanke på att den redan funnits under en lång tid torde den vara accepterad som en del i landskapet. Ledningens påverkan på pågående markanvändning bedöms vara begränsad. Ledningsgatan i skogsmark omfattar ca 730 ha. I åkermark utgör stolpen ett hinder i åkermarken motsvarande 12 x 2 m. Ledningens långa spannlängd (ca 330 m) gör att intrånget i åkermark är marginellt.

Konsekvenser för närboende Ledningen går i huvudsak igenom glesbebyggda områden. Närboendeutredningen visar också att det bara finns i medeltal ca 0.4 hus per km ledningsgata inom 100 m från ledningen (jfr bilaga 4.1). För att i samband med prövningen av förlängning av koncessionen möjliggöra en bedömning av magnetfältsituationen redovisas i bilaga 4.2 ett diagram som visar magnetfältets storlek intill ledningen vid en representativ årsmedelströmlast på ledningen. Medelströmlasten motsvarar ca 60-70% av normal höglast. Höglast kan förekomma under begränsad tid av året och vanligen under kalla vinterdagar då elförbrukningen är hög. Det finns idag inte något övertygande vetenskapligt stöd för att elektriska och magnetiska fält kan orsaka hälsoeffekter, tex cancer. Detta säger flera svenska och internationella kommittéer som utrett frågan. Myndigheterna Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen och Statens strålskyddsinstitut säger att kunskapen inte är tillräcklig för att fastställa gränsvärden, men rekommenderar vissa försiktighetsprinciper. Huruvida åtgärder är motiverade för att i något fall begränsa magnetfältet för närboende får bedömas av Elsäkerhetsverket i samband med tillståndsprövningen. Övrigt Förekomsten av byggnader har inventerats inom den zon som enligt gällande starkströmsföreskrifter skall vara byggnadfri. Inga situationer som skulle föranleda ansökan om dispens har noterats. Ledningen korsar sex sjöar som enligt Sjöfartsverket kan utgöra "område för sjötrafik". Den segelfria höjden över sjöarna är: Pauträsk 14 meter Storstjärnsjön 8 meter Saxvattnet 7 meter Storälgsjön 8 meter Bergvattensjön 8 meter Nässjön 11 meter Svenska Kraftnät har inte iakttagit någon omständighet som skulle hindra eller försvåra den på platsen i allmänhet förekommande sjötrafiken. Sammanfattningsvis har berörda parter vid samrådet ej gjort gällande några betydande olägenheter till följd av ledningen och dess nuvarande sträckning.

VÄSTERBOTTENS LAN Umeå kommun Ledningens sträckning, landskapsbeskrivning Ledningen berör kommunen på ett avsnitt om 11 km från Stornorrforsens station till Brattby, strax öster om Vännäsby (jfr. karta bilaga 1). Från stationen i Stornorrfors går ledningen parallellt med en annan 400 kv ledning i ca 7 km. Området utefter ledningssavsnittet karakteriseras av omväxlande skog och jordbruksmark i småkuperad terräng. Ledningen passerar större jordbruksmarker vid Sörfors, Gubböle och Brattby. Andelen skogsmark utefter ledningsavsnittet är drygt 50%. Vid Gubböle korsar ledningen Umeälven. Naturvårdsområden, friluftsliv och kulturminnesvård Umeälvens dalgång har i översiktsplanen angivits som regionalt intresse för kultur, rekreation och rörligt friluftsliv. Omgivningarna av Gubböle och Brattby redovisas som skyddsvärda kulturmiljöer enligt kommunens bevarande förslag 1982. I övrigt berör ledningsavsnittet inga områden upptagna i kommunens översiktsplan. Bebyggelse Inom kommunen finns ingen samlad bebyggelse utmed ledningen. Av bilaga 2 framgår att det finns 5 fastigheter med bostadshus belägna inom 100 meter från kraftledningen. Konsekvensbedömning Den relativt låga stolpen gör att ledningen är tämligen osynlig i skogsområdena. Vid passagen över jordbruksmarkerna vid Sörfors och Brattby samt vid korsningen av Umeälven syns ledningen även på större avstånd. Inga effekter har iakttagits och kan heller inte förväntas i framtiden på beskrivna känsliga områden. Konsekvenserna för det rörliga friluftslivet bedöms som små. Ledningsgatan i skogsmark omfattar ca 30 ha.

Övrigt Vid Gubböle gränsar ledningsområdet söderut mot fastställt skyddsområde för Gubböle vattentäkt. Strax söder om tunnelinloppet till Stornorrfors kraftstation gränsar ledningen söderut mot Sörfors golfbana. Ledningen går utanför detaljplanerat område.

Vännäs kommun Ledningens sträckning, landskapsbeskrivning Ledningen berör kommunen, dels på en kort sträcka öster om Strand, dels på ett avsnitt om ca 23 km från Brattby till Långbäcksmyran, 4 km sydväst om Harrselefors. Från Nilsland går ledningen parallellt med en 130 kv ledning i ca 9 km till kraftstationen i Harrselefors (jfr. karta bilaga 1). Ledningsavsnittet berör i huvudsak skogsmark och mindre myrområden förutom vid Västra och Östra Spöland då ledningen passerar över större jordbruksmarker. Andelen skogsmark utefter ledningsavsnittet är drygt 85%. Terrängen är kuperad med höjdnivåer mellan 80-230 m.ö.h. Naturvårdsområden, friluftsliv och kulturminnesvård Vindelälven är av riksintresse för den vetenskapliga och kulturella naturvården samt för det rörliga friluftslivet. Inom älvdalgången skall turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas. Området, i den del som berörs av ledningen, omfattar även byarna Västra och Östra Spöland. Kroksberget är i översiktsplanen angivet som riksintresse för naturvården. Kroksberget är även ett populärt utflyktsmål för närboende. Området omfattar ett område på ca 3,000 m 2. Grusformation-Önskanäs utgör kommunens enda grusformation av särskilt stort naturvärde. Orrböle utgör ett riksintresse för den vetenskapliga naturvården. Området vid Harrselefors utgör en kulturhistorisk miljö Bebyggelse Inom kommunen berör ledningen två områden med samlad bebyggelse; Västra och Östra Spöland. Av bilaga 2 framgår att det finns 6 fastigheter med bostadshus belägna inom 100 meter från kraftledningen. Konsekvensbedömning Den relativt låga stolpen gör att ledningen är tämligen osynlig i skogsområdena. Vid passagen över jordbruksmarkerna vid Västra och Östra Spöland samt vid korsningen av Vindelälven syns ledningen även på större avstånd. Inga effekter har iakttagits och kan heller inte förväntas i framtiden på beskrivna känsliga områden. Konsekvenserna för det rörliga friluftslivet bedöms som små.

Ledningsgatan i skogsmark omfattar ca 90 ha. Övrigt Ledningen berör en grusstäktsfyndighet (klass IH) ca 1 km sydväst om Tväråbäck Vid Sjölidsjön ca 3 km öster om Tväråbäck berör ledningen ett utredningsområde för exploatering av bergförekomster. Strax väster om Tväråbäck tangerar ledningen södra gränsen av vattentäkt. ett skyddsområde för Ledningen går utanför detaljplanerat område.

Vindelns kommun Ledningens sträckning, landskapsbeskrivning På kartan över kommunen, bilaga 1, redovisas ledningssträckningen. På ett kort avsnitt vid Harrselsfors går ledningen genomvindelns kommun där den också går igenom ställverket Harrsele. Ledningsavsnittet har en längd av ca 800 m och berör i huvudsak skogsmark. I sin västra del korsar ledningen Umeälven. Inom området finns inga speciella bestämmelser, restriktioner eller bebyggelse. Eftersom kommunen berörs i mycket begränsad del av ledningen beskrivs den inte vidare i utredningen.

Bjurholms kommun Ledningens sträckning, landskapsbeskrivning Ledningen berör kommunen på ett avsnitt om ca 27 km från Långbäcksmyran ca 4 km nordost om Östervik till Otterbäcksmyran strax söder om Stensvattnet (jfr. karta bilaga 1). Ledningsavsnittet berör i huvudsak skogsmark och mindre myrområden. Andelen skogsmark utefter ledningsavsnittet är drygt 90%. Terrängen är kuperad med höjdnivåer mellan 110-280 m.ö.h. Naturvårdsområden, friluftsliv och kulturminnesvård Öreälven utgör riksintresse för naturvård och det rörliga friluftslivet. I övrigt berörs inga riksintressen eller områden med speciella bestämmelser. Bebyggelse Inom kommunen finns ingen samlad bebyggelse utmed ledningen. Av bilaga 2 framgår att det finns 4 fastigheter med bostadshus belägna inom 100 meter från kraftledningen. Konsekvensbedömning Den relativt låga stolpen gör att ledningen är tämligen osynlig i skogsområdena. Vid passagen över jordbruksmarker samt vid korsningen av Öreälv syns ledningen även på större avstånd. Inga effekter har iakttagits och kan heller inte förväntas i framtiden på beskrivna känsliga områden. Konsekvenserna för det rörliga friluftslivet bedöms som små. Ledningsgatan i skogsmark omfattar ca 110 ha. Övrigt Ingen intressekonflikt täktverksamhet. föreligger med någon verksamhet i övrigt som exempelvis Ledningen går utanför detaljplanerat område.

Nordmalings kommun Ledningens sträckning, landskapsbeskrivning Ledningen berör kommunen på ett avsnitt om ca 10 km från Otterbäcksmyran strax söder om Stensvattnet till Fagerängsberget ca 2 km väster om Överlögda (jfr. karta bilaga 1). Området utefter ledningsavsnittet karaktäriseras av kuperad terräng, i huvudsak skogsmark. Andelen skogsmark utefter ledningsavsnittet är drygt 95%. Naturvårdsområden, friluftsliv och kulturminnesvård Lögdeälv är angivet som riksintresse för Naturvård och det rörliga friluftslivet. Översiktsplanen föreskriver att skogsbruket i anslutning till älven skall bedrivas med särskild hänsyn så att karaktären av en oexploaterad skogsälv bibehålles. I övrigt berörs inga riksintressen eller områden med speciella bestämmelser. Bebyggelse Inom kommunen finns ingen samlad bebyggelse utmed ledningen. Av bilaga 2 framgår att det finns 3 fastigheter med bostadshus belägna inom 100 meter från kraftledningen. Konsekvensbedömning Den relativt låga stolpen gör att ledningen är tämligen osynlig i skogsområdena. Vid passagen över jordbruksmarker samt vid korsningen av Öreälv syns ledningen även på större avstånd. Inga effekter har iakttagits och kan heller inte förväntas i framtiden på beskrivna känsliga områden. Konsekvenserna för det rörliga friluftslivet bedöms som små. Ledningsgatan i skogsmark omfattar ca 40 ha. Övrigt Vid gränsen mot Bjurholms kommun korsar ledningen en flyttied för renar. Ingen intressekonflikt täktverksamhet. föreligger med någon verksamhet i övrigt som exempelvis Ledningen går utanför detaljplanerat område.

10 VÄSTERNORRLANDS LÄN Örnsköldsviks kommun Ledningens sträckning, landskapsbeskrivning Ledningen berör kommunen på ett avsnitt om ca 86 km från Övre Fageränget 5 km öster om Önskasjön till Rävsjön. Vid Bjärnsjön och vidare söderut mot kommunens gräns går ledningen parallellt med två 130 kv ledningar (jfr. karta bilaga 1). Ledningsavsnittet inom kommunen berör i huvudsak skogsmark och mindre myrområden. Andelen skogsmark utefter ledningsavsnittet är drygt 95%. I och med att ledningen har en nordost-sydvästlig sträckning korsar den ett flertal vattendrag som löper mellan inlandet och kusten. Terrängen är kuperad med höjdnivåer mellan 90-400 m.ö.h. Naturvårdsområden, friluftsliv och kulturminnesvård Riksintressen som berörs: Herbersliden har pga sitt urskogsartade granskogsområde föreslagits som naturreservat. Inom området gäller samrådsplikt för avverkning enligt 19 NVL. Gideälven är en skogsälv med relativt opåverkad flora och fauna. Inom området gäller samrådsplikt enligt 18 och 19 NVL. Hemlingsån är tämligen opåverkad och utgör viktig biotop för utter. Området är avsatt som naturreservat enligt 7 NVL. Kålhuvudet är ett relativt orört skogsområde som av Länsstyrelsen föreslagits som naturreservat. Inom området gäller samrådsplikt för avverkning enligt 19 NVL.. Utterån, Norra och Södra Anundsjöån utgör viktiga biflöden till Moälven Vid passagen av Norra och Södra Amundsjöån passerar ledningen byarna Norrflärke och Sörflärke som i översiktsplanen anges som jordbruksområden med värdefull landskapsbild (se vidare Moälven nedan). På ett avsnitt av ca 27 km berör ledningen området Moälven, ett större geografiskt område som pga sina natur- och kulturvärden i sin helhet utgör riksintressen. Syftet med riskintresset är i första hand att skydda Moälven från vattenkraftsutbyggnad. NRL föreskriver begränsningar inom området vad avser exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön. Vid tillståndsgivning skall eventuella effekter på turism och friluftsliv särskilt beaktas. Bärmsjön är naturlig reproduktionslokal för röding. För närvarande pågår bildandet av Gideälvens naturreservat omfattande ett flertal biflöden, anslutande sjöar och strandområden. I övrigt berörs inga riksintressen eller områden med speciella bestämmelser.

11 Bebyggelse Inom kommunen finns ingen samlad bebyggelse utmed ledningen. Av bilaga 2 framgår att det finns 30 fastigheter med bostadshus belägna inom 100 meter från kraftledningen. Konsekvensbedömning Den relativt låga stolpen gör att ledningen är tämligen osynlig i skogsområdena. Vid passagen över jordbruksmarker samt vid korsningen av vattendrag syns ledningen även på större avstånd, men med tanke på att den redan funnits under en lång tid torde den vara accepterad som en del i landskapet. Inga effekter har iakttagits och kan heller inte förväntas i framtiden på beskrivna känsliga områden. Konsekvenserna för det rörliga friluftslivet bedöms som små. Vid framtida underhållsröjningar skall hänsyn tas till skogens natur- och rekreationsvärde. Generellt gäller att all lågväxande vegetation skall sparas förutsatt att säkerhetsavstånden till ledningen innehålls. I bergsbranter, bäckraviner där avståndet upp till fasledaren är stort kan även högväxande vegetation kvarlämnas. Skogsgatan får härigenom ett mer tilltalande utseende samtidigt som natur- och viltvård gynnas. Framkomlig patrullstig skall dock alltid röjas. Ledningsgatan i skogsmark omfattar ca 360 ha. Övrigt Ingen intressekonflikt täktverksamhet. föreligger med någon verksamhet i övrigt som exempelvis Ledningen går utanför detaljplanerat område.

12 Sollefteå kommun Ledningens sträckning, landskapsbeskrivning Ledningen berör kommunen på ett avsnitt om ca 27 km från Rävsjön till Hjälta stationen strax öster om Långsele. Inom kommunen går ledningen uteslutande parallellt med andra kraftledningar (jfr. karta bilaga 1). Ledningsavsnittet inom kommunen berör i huvudsak skogsmark och mindre myrområden. Vid Östansjö passerar ledningen jordbruksmark. Andelen skogsmark utefter ledningsavsnittet är drygt 90%. Ca 5 km nordost om Sollefteå korsar ledningen Ångermanälven och strax söder därom Faxälven. Naturvårdsområden, friluftsliv och kulturminnesvård Riksintresse som berörs: Övre Ådalen - Ångermanälven är angivet som riksintresse för friluftsliv och turism. Översiktplanen rekommenderar att för nybyggnad av vägar, kraftledningar och plantering av främmande trädslag inom området gäller samrådsplikt enligt 19 NVL. Vid tillståndsgivning skall eventuella effekter på turism och friluftsliv särskilt beaktas. I övrigt berörs inga riksintressen eller områden med speciella bestämmelser. Bebyggelse Inom kommunen finns ingen samlad bebyggelse utmed ledningen. Av bilaga 2 framgår att det finns 13 fastigheter med bostadshus belägna inom 100 meter från kraftledningen. Konsekvensbedömning Den relativt låga stolpen gör att ledningen är tämligen osynlig i skogsområdena. Vid passagen över jordbruksmarker samt vid korsningen av vattendrag syns ledningen även på större avstånd. Inga effekter har iakttagits och kan heller inte förväntas i framtiden på beskrivna känsliga områden. Lokaliseringen av ledningen bedöms som gynnsam då den uteslutande går parallellt med andra kraftledningar. Detta minskar det totala markintrånget, och medför fördelar för landskapsbilden. Konsekvenserna för det rörliga friluftslivet bedöms som små. Ledningsgatan i skogsmark omfattar ca 100 ha.

13 Övrigt Ingen intressekonflikt föreligger med någon verksamhet i övrigt som exempelvis täktverksamhet. Ledningen går utanför detaljplanerat område.

14 OMGIVNINGSEFFEKTER Elektromagn etiska fält Det finns många former av elektriska och magnetiska fält omkring oss i vår dagliga miljö. Fälten kan karaktäriseras av sin styrka och frekvens och sträcker sig från låga frekvenser, som 50 Hz frekvensen i våra elnät, via radio- och mikrovågsfrekvens, infrarött, synligt och ultraviolett ljus upp till röntgen- och gammastrålning. Synligt ljus intar en särställning då vi kan se elektromagnetiska fält av dessa frekvenser, medan övriga frekvenser är osynliga. Användningen av 50 Hz växelspänning i våra elnät medför att det under och intill kraftledningar och vidare i alla situationer där elen används, förekommer elektriska och magnetiska fält med denna frekvens. Det är spänningsskillnaden mellan fasledare och mark som ger upphov till det elektriska fältet (E-fältet) intill en kraftledning, medan det är strömmen i fasledarna som ger upphov till det magnetiska fältet (B-fältet). Det elektriska fältet brukar uttryckas i enheten kilovolt per m (kv/m) och det magnetiska fältet uttrycks i kraftledningssammanhang i mikrotesla ((J.T). Elektriska fält av någon storleksordning finns praktiskt taget enbart kring högspänningsanläggningar. Styrkan på fältet under en kraftledning kan uppgå till ca 10 kv/m men är normalt lägre. Fältet skärmas av exempelvis vegetation och väggar i hus, varför man inte får något elektriskt fält inomhus från yttre ledningar. Elektriska fält i bostäder alstras av installationsledningar och elapparater och är svaga, normalt mindre än 0,01 kv/m. I fråga om elektriska fält pekar erhållna forskningsresultat entydigt på att några hälsorisker vid exponering inte förekommer. Den utbredda användningen av el i vårt samhälle i hemmen och på arbetsplatser innebär, att praktiskt taget alla människor exponeras för magnetiska falt. Fälten intill en kraftledning är ofta betydligt svagare än de fält man vistas i dagligen i många miljöer. Fälten alstras av den ström som går fram i ledningen och varierar med strömlasten, som i sin tur beror av hur elproduktion/konsumtion ändrar sig över dygn, veckor och årstider. Vad gäller oron för hälsorisker till följd av kraftfrekventa magnetfält har den frågan debatterats under lång tid och debatten var kanske som mest intensiv under första hälften av 1990-talet. Debatten har föranlett att vetenskapliga utvärderingar gjorts av all forskning som skett om elektromagnetiska fält världen över sedan slutet av 1970-talet. Den samlade bedömningen av utvärderingarna har blivit, att man hittills inte kunnat påvisa att exponering för kraftfrekventa magnetiska fält innebär ökade hälsorisker även om enstaka epidemiologiska studier ger viss anledning att misstänka att ett sådant samband kan finnas. Denna misstanke har föranlett att en viss försiktighet rekommenderas som bör beaktas vid samhällsplanering och byggande. Försiktighetsprincipen, som är formulerad gemensamt av Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen och Statens strålskyddsinstitut, uttrycks på följande sätt: "Om åtgärder, som generellt minskar exponeringen, kan vidtas till rimliga kostnader och konsekvenser i övrigt bör man sträva efter att reducera fält som avviker starkt från vad som kan anses normalt i den

15 aktuella miljön. När det gäller nya elanläggningar och byggnader bör man redan vid planeringen sträva efter att utforma och placera dessa så att exponeringen begränsas." För att belysa i vilken omfattning boende utmed ledningen Stornorrfors-Hjälta vistas inom det område utmed ledningen, som motsvarar magnetfältets utbredning, har en inventering gjorts av antalet bostadshus som ligger inom 100 m från ledningen. Resultatet av inventeringen, som gjorts på ajourförda ekonomiska kartor, redovisas i bilaga 4.1. I bilaga 4.2 redovisas ett diagram som visar hur storleken på magnetfältet avtar i sidled från ledningens centrum. Diagrammet är grundat på en beräkning av magnetfältet vid en strömlast på ledningen som motsvarar medelströmlasten över året. Medelströmlasten motsvarar ca 60-70% av normal höglast. Höglast kan förekomma under begränsad tid av året och vanligen under kalla vinterdagar då elförbrukningen är hög. Elsäkerhetsverket, som fortlöpande har att svara för uppföljningen av den forskning som sker om magnetfältens eventuella biologiska effekter, kommer att pröva koncessionsärendet vad avser frågan om inverkan från magnetfält. Ljudeffekter Ljudeffekter från en kraftledning alstras av koronaurladdningar, som uppstår på fasledarna när den elektriska fältstyrkan på ledarnas yta överstiger den omgivande luftens isolationshållfasthet. På en ren och torr ledning är koronaurladdningarna mycket små och det s.k. koronaljudet är då normalt inte hörbart. När fasledarna är våta vid t.ex. dimma och regn samlas en mängd vattendroppar på ledarnas undersida. Dropparna ger upphov till en förstärkning av det elektriska fältet på ledarytorna och kan då orsaka en kraftig ökning av antalet koronaurladdningar. Vid urladdningarna uppkommer ett sprakande ljud, som påminner om ljudet från ett brinnande tomtebloss eller ett lätt regn som faller på bladen i en lövskog. I allmänhet är både ljudnivån och hörstyrkan hos koronaljud lägre än hos andra naturligt förekommande samhällsljud, exempelvis trafikljud. Vid regn kan ljudnivåerna utomhus intill en 400 kv ledning uppgå till 40-45 dba. Avståndet till ledningen samt vegetation, byggnader och andra föremål dämpar ljudet.

16 Referenser Elforsk. Kraftledningar - hälsa och miljö. Forsknings och kunskapsläge 1998. Informationsskrift. Elforsk. El- och Magnetfält. EMF-forskningen 1997. Hälsoeffekter av kraftfrekventa elektriska och magnetiska fält - litteraturgenomgång för år 1997. Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen och Statens strålskyddsinstitut. Myndigheternas försiktighetsprincip om elektriska och magnetiska fält, en vägledning för beslutsfattare. 1996. Informationsskrift. Elsäkerhetsverket. Magnetfält - Esäkerhetsverkets regeringsrapport, 1996. Arbetslivsinstitutet, Kriteriegruppen för fysikaliska riskfaktorer. Magnetfält och cancer - ett kriteriedokument. Arbete och hälsa, vetenskaplig skriftserie 1995:13. Socialstyrelsens expertgrupp. Elektriska och magnetiska fält och hälsoeffekter. SoS-rapport 1995:1. Boverket, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen och Statens strålskyddsinstitut. Magnetfält och eventuella hälsorisker utifrån vad vi vet i maj 1994. Informationsbroschyr. Peter Hedström, Stockholms universitet. Kraftledningar och cancerrisker - en kritisk granskning av epidemiologiska forskningsresultat. (1994) Elforsk. När du bor eller vistas intill en större kraftledning. Informationsbroschyr 1993. Sveriges Lantbruksuniversitet, Veterinärmedicinska fakulteten. Kor under 400 kv ledningar - effekter på brunst och fruktsamhet. Svensk Veterinärtidning nr 4 1986, volym 38. National Research Council, USA. Possible Helth Effects of Exposure to Residental Electric and Magnetic Fields. Rapport om NRC:s utvärdering av forskningsläget 1996.