Depression till följd av stroke

Depression till följd av stroke - patienters upplevelse och vårdpersonalens roll i den dagliga vården Cindy Dahlblom Ida Karlsson Högskolan på Åland serienummer 2013:23 Program Vård Mariehamn 2013 ISSN 1458-1531 Mariehamn 2009 ISSN 1458-1531

Examensarbete Högskolan på Åland Utbildningsprogram: Författare: Arbetets namn: Handledare: Uppdragsgivare: Vård Dahlblom Cindy & Karlsson Ida Depression till följd av stroke patienters upplevelse och vårdpersonalens roll i den dagliga vården Boman Erika Abstrakt: Stroke är idag en av våra vanligaste folksjukdomar. Ungefär 30 % av dem som överlever sjukdomsattacken blir deprimerade till följd. Depression till följd av stroke har en negativ inverkan på rehabiliteringen och kan påverka livskvaliteten negativt. Syftet med studien var att belysa upplevelsen hos patienter som fått en depression till följd av stroke samt identifiera icke-farmakologiska interventioner som vårdpersonal kan använda i den dagliga vården av patienter som drabbats av depression till följd av stroke. Studien utfördes som en litteraturöversikt där tio vetenskapliga artiklar inkluderades. Resultatet delas in i två delar. Under patienternas upplevelser framkom ett övergripande tema: att lära sig leva i ett förändrat liv och fyra kategorier: fångad i en förändrad kropp, att plötsligt vara beroende, förändrade relationer samt acceptans och framtidstro. Under vårdpersonalens roll framkom två kategorier: möjliggöra sociala och fysiska aktiviteter och att stärka patientens tro på sig själv. I diskussionsdelen diskuterar författarna resultatet och hur ett personcentrerat förhållningssätt med fördel kan användas i vården av patienter som fått en depression till följd av stroke. I slutsatsen lyfts det fram att patienter som drabbats av en depression till följd av stroke måste lära sig leva ett annorlunda liv. De som har mindre depressiva symtom har lättare att acceptera den nya situationen vilket i sin tur kan underlätta rehabiliteringen. Att som vårdpersonal utgå från ett personcentrerat förhållningssätt kan vara en viktig aspekt i den dagliga vården av patienter som drabbats av depression till följd av stroke. Nyckelord (sökord): Stroke, depression, patienters upplevelser, vårdpersonalens roll, personcentrerad omvårdnad Högskolans serienummer: ISSN: Språk: Sidantal: 2013:23 1458-1531 Svenska 28 Inlämningsdatum: Presentationsdatum: Datum för godkännande: 17.05.13 28.05.13 31.05.13

Degree Thesis Högskolan på Åland / Åland University of Applied Sciences Study program: Author: Title: Academic Supervisor: Technical Supervisor: Health and Caring Science Dahlblom Cindy & Karlsson Ida Post-stroke Depression Patients experiences and the Role of the Nursing Staff in the Daily Care Boman Erika Abstract: Today, stroke is one of our most common national diseases and about 30 % of those who survive an attack will get a depression as a result afterwards. Post-stroke depression has a negative effect on rehabilitation and can also affect the patient s quality of life. The purpose of this study is to focus on the experiences of patients who have had post-stroke depression and also to identify non-pharmacological measures which nursing staff can use in the daily care of patients suffering from post-stroke depression. The study was conducted as a literary study in which ten scientific articles were included. The result was divided into two parts: Under the patients experiences a general theme was identified: learning to live in a different life which was divided into four categories: being trapped in a different body, suddenly be dependent, change in social relations and acceptance and hope for the future. Under the role of the nursing staff s, two categories were identified: how to achieve social and physical activity and how to improve the patients self-image. In the discussion the role of the nursing staff and the patients experiences are discussed in terms of person-centered nursing and how the nursing staff can use it in the daily care of patients with post-stroke depression. The conclusion is that patients who get post-stroke depression have to learn to live a different life. It is easier for those who have fewer depressive symptoms to accept the new situation which in turn can ease the rehabilitation. Person-centered nursing can be an important non-pharmacological treatment for the nursing staff to use on patients with poststroke depression. Key words: Stroke, depression, patients experiences, role of the nursing staff, person-centred nursing Serial number: ISSN: Language: Number of pages: 2013:23 1458-1531 Swedish 28 Handed in: Date of presentation: Approved on: 17.05.13 28.05.13 31.05.13

INNEHÅLL 1. INLEDNING... 3 1.1. BAKGRUND... 3 1.1.1. Stroke... 4 1.1.2. Depression till följd av stroke... 6 1.1.3. Personcentrerad omvårdnad... 8 1.2. Problemformulering... 10 1.2.1. Syfte... 10 1.3. Metod... 11 1.3.1. Datainsamling... 11 1.3.2. Analys... 11 1.3.3. Etiska aspekter... 12 2. RESULTAT... 13 2.1. Patienters upplevelser... 13 2.1.1. Fångad i en förändrad kropp... 13 2.1.2. Upplevelser av att plötsligt bli beroende... 14 2.1.3. Förändrade relationer... 15 2.1.4. Acceptans samt framtidstro... 15 2.2. Vårdpersonalens roll... 16 2.2.1. Att möjliggöra sociala och fysiska aktiviteter... 16 2.2.2. Att stärka patientens tro på sig själv... 17 3. DISKUSSION... 18 3.1. Metoddiskussion... 19 3.2. Resultatdiskussion... 20 3.3. Slutsats... 22 KÄLLFÖRTECKNING... 23 Bilaga 1 Bilaga 2

1. INLEDNING Stroke är en av våra vanligaste folksjukdomar (Meretoja et al., 2011). I Finland är det den fjärde vanligaste dödsorsaken efter kranskärlsjukdom, cancer och demens (Tarnanen et al., 2011). Finland är ett av de länder i Europa som har högst levnadsålder (Meretoja et al., 2011). År 2030 beräknas det att ca 50 % av Finlands och Ålands vuxna befolkning har en ålder över 65 år (Norden, 2012). Stigande ålder ökar risken för att drabbas av stroke (Ericson & Ericson, 2012). Personer som överlevt sjukdomen kan få varierande skador och svårigheter som följd som t.ex. förlamningar, urin- och avföringsinkontinens och emotionell instabilitet (Almås, Stubberud & Grønseth, 2011). Ungefär en tredjedel av dem som överlever drabbas av en depression som följd (McCarthy, Powers & Lyons, 2011). Depressionen är viktig att upptäcka och behandla då den kan antas ha en negativ inverkan på rehabiliteringen och patientens livskvalitet. Vårdpersonalen har en viktig roll i rehabiliteringen och tillbringar mycket tid med patienterna. För att god vård skall uppnås bör vårdpersonal kunna ha förståelse för patienternas situation och upplevelse av sjukdom. I denna litteraturstudie ligger fokus på patienter som drabbats av depression till följd av stroke och deras upplevelse av sjukdomen samt vilka icke-farmakologiska interventioner vårdpersonalen kan använda i den dagliga omvårdnaden. 1.1. BAKGRUND I bakgrunden kommer det att presenteras grundläggande information om stroke, depression till följd av stroke och personcentrerad omvårdnad. Sjukskötarens roll i rehabiliteringen och identifiering av depression till följd av stroke kommer att tas upp. Den svenska motsvarigheten till stroke är slaganfall. I detta arbete har författarna valt att använda sig av begreppet stroke då de ofta förekommer i dagligt tal. Depression till följd av stroke kan benämnas PSD, från engelskans Post-stroke Depression men i detta arbete kommer det att benämnas som depression till följd av stroke då det inte finns en direkt översättning av engelskans förkortning PSD till svenska. Begreppet intervention syftar i detta arbete på olika former av ingripande åtgärder vårdpersonalen kan använda sig av i den dagliga vården. Benämningen vårdpersonal kommer också att användas, i detta arbete syftar det på läkare, sjukskötare, närvårdare, fysioterapeut, ergoterapeut och talterapeut som ingår i ett rehabiliteringsteam. 3

1.1.1. Stroke I Finland drabbades år 2007 ca 14 600 människor av stroke och av dem som drabbas dör årligen ca 1800 män och ca 2600 kvinnor till följd av sjukdomen (Tarnanen et al., 2011). Stroke är ett samlingsnamn på cerebrovaskulär sjukdom som kan omfatta både hjärninfarkt och hjärnblödning. Vid en hjärninfarkt har en artär i hjärnan täppts till av en blodpropp. Det finns olika typer av hjärninfarkter beroende på hur blodproppen bildats. En blodpropp som leder till hjärninfarkt kan bildas i hjärtat, i större blodkärl eller i en redan sjuklig, oftast aterosklerosförändrad (åderförkalkad), artär i hjärnan (Nationalencyklopedin, 2013). Hjärninfarkt står för ungefär 80 % av fallen (Ericson & Ericson, 2012; Pfeil, Gray & Lindsay, 2009). Vid en stroke oavsett om den är orsakad av blödning eller infarkt, skadas hjärnvävnaden på grund av syrebrist. Syrebristens varaktighet påverkar hur stora hjärnskadorna blir (Ericson & Ericson, 2012). Högt blodtryck är den riskfaktor som enskilt orsakar flest insjuknanden i stroke. Att upptäcka och förebygga detta är därför viktigt (Socialstyrelsen, u.å). Andra riskfaktorer som nämns är förmaksflimmer, klaffel, klaffprotes, ateroskleros, diabetes, högt kolesterolvärde, rökning och övervikt. Dödligheten vid stroke har minskat till följd av bättre akut vård och specifik omvårdnad (Ericson & Ericson, 2012). När en person drabbas av stroke är det vanligt att personen i det akuta skedet börjar känna en plötslig svaghet och/eller domningar någonstans i kroppen, vanligen på den ena sidan. Andra tidiga symtom kan vara plötslig förvirring, svårigheter att prata eller förstå tal, svårigheter att se med ett av ögonen eller med båda, problem att gå, yrsel, förlust av balansen eller koordinationen, skarp huvudvärk utan någon egentlig orsak, svimfärdighet och medvetslöshet (World Health Organization [WHO], 2013). Vanliga symtom och konsekvenser till följd av stroke presenteras i tabell 1. 4

Tabell 1. Symtom och konsekvenser vid stroke (Almås et al., 2011) Motoriska symtom - Förlamningar - Sväljsvårigheter - Balanssvårigheter - Spänning i en vilande muskel Sensoriska symtom - Nedsatt känsel - Synrubbningar Neuropsykologiska symtom - Försummelse av ena kroppshalva - Oförmåga att förstå, känna igen och tolka syn-, hörsel- eller känselintryck - Svårigheter med rumsuppfattningen - Svårigheter med kroppsuppfattningen - Svårigheter med tidsuppfattningen - Oförmåga att utföra vissa bestämda rörelser Inkontinens och förstoppning - Kommunikationsproblem - Förlust av talförmåga - Talstörning - Oförmåga att svälja, tugga Psykiska förändringar - Emotionell instabilitet - Depression - Aggression - Initiativlöshet - Distanslöshet - Förnekande och bagatellisering - Hallucinationer Andra konsekvenser - Hjärnödem - Hjärt- och kärlsjukdomar - Lungsjukdom - Muskel- och skelettsmärtor - Fall - Förvirring - Vaskulär demens - Epileptiska anfall De som överlever en stroke kan ha varierande grader av funktionsnedsättning vilket kräver rehabilitering (Engman & Lungren, 2009). Funktionsnedsättningsgraden varierar beroende på skadans storlek och lokalisation (Pfeil et al., 2009). Målet med rehabilitering är att återskapa förlorad funktion på bästa möjliga sätt genom sociala, medicinska, pedagogiska eller psykologiska åtgärder (Nationalencyklopedin, 2013). För patienter som drabbats av stroke beskrivs rehabiliteringen som en process för att övervinna eller lära sig hantera de skador sjukdomen har orsakat. Målet är att få återgå till ett normalt och oberoende liv. Genom att återinlära sina förmågor och anpassa dem 5

efter sina egna begränsningar och ha tillgång till socialt, emotionellt, och praktiskt stöd kan målet uppnås. För att bästa resultat skall uppnås är tidig rehabiliteringsstart att föredra. Så fort patientens tillstånd har stabiliserats bör en bedömning av rehabiliteringsbehovet genomföras. Rehabilitering bör ske efter patientens individuella behov. Den fortsatta rehabiliteringen bör utvärderas regelbundet (Kerr, 2012). Kerr (2012) menar vidare att sjukskötare har en viktig roll i rehabiliteringen av patienter med stroke. Sjukskötare är ofta de personer som tillbringar mest tid med patienten. Detta gör att sjukskötare kan vara de som lättast kan göra bedömningar av patienten. Dessa bedömningar kan bland annat vara hur självständigt patienten klarar vardagen eller vad som patienten anser är det viktigaste i vården (Engman & Lungren, 2009). Den övriga rehabiliteringen, så som olika terapiformer, sätts in så fort som möjligt. Behovet av de olika terapiformerna bedöms individuellt och sätts in som en del av den multiprofessionella rehabiliteringen. Hjälpmedel finns att tillgå och kan underlätta de dagliga sysslorna. Behovet av hjälpmedel hos den drabbade förändras hela tiden och utvärderas därför regelbundet (Tarnanen et al., 2011). I en studie vars syfte var beskriva stroke drabbade patienters upplevelse och utmaning beskriver deltagarna att drabbas av en stroke innebar en resa att hitta sitt nya jag. Deltagarna beskriver bl.a. hur de upplever en känsla av börda gentemot sina anhöriga, frustration och begränsningar. Deltagarna beskriver även att de lärde sig hantera sin nya situation genom olika copingstrategier som t.ex. att försöka leva som tidigare, hitta en mening med allt, hålla humorn vid liv samt sysselsätta sig med givande fritidsaktiviteter (Ahuja et al., 2012). 1.1.2. Depression till följd av stroke Psykiska förändringar som uppstår efter stroke kan vara ett hot mot den viktiga rehabiliteringen. Att plötsligt bli beroende av andra kan leda till att patienten upplever ångest, förtvivlan och förvirring. De psykiska förändringarna kan också vara en konsekvens av hjärnskadan (Almås et al., 2011). Depression är ett syndrom som hör till vad man inom psykiatrin kallar de affektiva störningarna. Affektiva syndrom kännetecknas av en ändrad grundstämning som kan uppstå en eller flera gånger. Vid depression är det dominerande symtomet nedstämdhet. Andra symtom som kan förekomma är bland annat avsaknande känsloreaktioner, irritabilitet, minskad energi, trötthet, ångest, koncentrationssvårigheter, låg självkänsla och skuldkänslor (Ottosson, 2004). 6

Vid ett svårt tillstånd är den deprimerades funktionsförmåga och livskvalitet kraftigt nedsatt, i vissa fall obefintlig. Detta kan medföra att den drabbade har svårt att klara av vardagslivet (Socialstyrelsen, 2010). Medelsvåra och svåra depressioner kan behandlas med antidepressiva läkemedel (Läkemedelsboken 2011-2012, u. å). Utöver läkemedelsbehandling kan personer med en konstaterad depression behöva psykologisk behandling, psykoterapi. Vid djupa depressioner kan även elektrokunvulsiv behandling utföras (Socialstyrelsen, 2010). Elektrokonvulsiv behandling används inom psykiatrin och innebär att patienten under narkos får en elektrisk stimulering av hjärnan (Nationalencyklopedin, 2013). Depression till följd av stroke är vanligt förekommande. Omkring 30 % av alla personer som drabbas av en stroke får depression till följd av sjukdomen (McCarthy et al., 2011; Pfeil et al., 2009). Depression hos patienter med stroke kan leda till att patienten inte har samma engagemang i sin egen rehabilitering (McCarthy et al., 2011; Pfeil et al., 2009; Schneider & Schneider, 2012; Sit, Wong, Clinton & Li, 2007) vilket i sin tur kan leda till en längre sjukhusvistelse (Hart & Morris, 2007; McCarthy et al., 2011; Pfeil et al., 2009; Sit et al., 2007). Depression till följd av stroke kan även associeras med lågt deltagande i dagliga aktiviteter och sämre kognitiva förmågor (Fatoye et al., 2009; Gurr, 2011; Pfeil et al., 2009; Sit et al., 2007). Sociala aktiviteter kan även påverkas negativt (Gillespie, Joice, Lawrence & Whittick 2011; Gurr, 2010; McCarthy et al., 2011; Schnider & Schnider, 2012). Ett samband finns mellan ökad dödlighet och depression till följd av stroke (Gillespie et al., 2011; Hart & Morris, 2007; McCarthy et al., 2011; Pfeil et al., 2009; Sit et al., 2007). Depression till följd av stroke ökar även riskerna att drabbas av ytterligare en stroke (Melrose, 2010). Depression till följd av stroke kan dock ofta vara svår att upptäcka och då en stroke kan vara livshotande är det lätt att de mentala symtomen förbises i det akuta skedet (Schneider & Schneider, 2012; Melrose, 2010; Pfeil et al., 2007). Patienter som får skador i den frontala delen av hjärnan kan bland annat få symtom som emotionell apati, som kan förväxlas med en depression. Patienter som får afasi till följd av en stroke kan ha svårt att uttrycka sina känslor och detta kan bli problematiskt då man i många fall baserar diagnostiken av depression genom att förlita sig på patientens beskrivning av sina symtom (Schneider & Schneider, 2012). Efter en stroke kan patienter få svårigheter 7

såsom dålig självkänsla, sorg över förlusten av självständighet samt relationsproblem. Om dessa problem kvarstår och patienter verkar omotiverade i sin rehabilitering bör screening för depression göras (Schneider & Schneider, 2012). Enligt Pfeil et al. (2007) kan sjukskötare med hjälp av skattningsskalor identifiera depression till följd av stroke. Patient Health Questionnaire-9, PHQ-9, är en skattningsskala som till fördel kan användas av sjukskötare för att identifiera tecken på depression hos patienter med stroke (de Man-van Ginkel et al., 2012). PHQ-9 baseras på nio kriterier från DSM-IV. Dessa kriterier ses i form av påståenden som patienten kan besvara från 0 (inte alls) till 3 (nästan varje dag) (Huang, Chung, Kroenke, Delucchi & Spitzer, 2006). Beck Depression Inventory, BDI kan även användas för identifiering av depression till följd av stroke, men är inte designad specifikt för patienter med stroke (Berg, Psych, Lönnqvist, Palomäki & Kaste, 2009). BDI är en självskattningsskala med 21 påståenden. Dessa påståenden skall besvaras av patienten själv med en skala från 0-3 (Fatoye et al., 2009). I en studie med deltagare som haft stroke visade sid Montgomery- Asberg Depression Rating Scale, MADRS, vara ett effektivt verktyg för identifiering av depression. MADRS är en skattningsskala med tio påståenden var patienten får besvara dessa påståenden med en skala från 0-6 (Lightbody et al., 2007). PHQ, BDI och MADRS finns översatta till svenska. 1.1.3. Personcentrerad omvårdnad Personcentrerad omvårdnad är idag ett begrepp som blir allt mer associerat med god omvårdnad. Det kan beskrivas som att se människan bakom symtom, sjukdom, beteende eller åldrande (Edvardsson, 2010). Vid personcentrerad omvårdnad är psykiska, sociala, andliga och existentiella behov av lika stor vikt som fysiska behov (Svensk sjuksköterskeförening, 2010). Personcentrerad omvårdnad strävar efter att synliggöra och bekräfta människan samt att försöka sätta sig in den andras situation genom att se omgivningen utifrån dennes synvinkel oavsett sjukdom. Det är viktigt att människan inte blir sin sjukdom eller symtom som t.ex. diabetikern i sal ett (Edvardsson, 2010). Patientbegreppen förknippas med människor som är i behov av vård eller hjälp, vilket gör att sjukdom och behandling blir i fokus istället för personbegrepp som öppnar för andra prioriteringar och värden. För att kunna se människan bakom sjukdom och se på omgivningen utifrån hennes/honoms synvinkel 8

krävs god kännedom om människan och hennes/honoms behov och intressen (Edvardsson, 2010). Vid sjukdomar och ohälsa gör sig kroppen påmind genom att inte fungera normalt. Detta kan utgöra ett hot mot självet då sjukdom kan försvåra förutsättningarna mellan vad vi kan och vad vi vill göra samt vilken person vi är och vill vara. Sjukdomar och en förändrad kropp kan ibland medföra att vi blir beroende av andra. Som sjukskötare har vi en avgörande roll om vården blir personcentrerad eller inte. Vid personcentrerad omvårdnad innebär det att vi som sjukskötare stöder personen att på bästa möjliga sätt göra evidensbaserade val gentemot sin hälsa men också respektera hennes/honoms egna val även fast det innebär risker för personen. Som sjukskötare skall vi ställa personen framför hons/hans sjukdom. Behovet som personen säger sig ha är av lika stor vikt som behovet en professionell person identifierar. För att sjukskötare skall kunna utöva personcentrerad omvårdnad krävs kunskap kring personens intressen, vanor, rutiner, betydelsefulla platser, behov, synsätt, roller och prioriteringar. För att detta skall kunna utövas krävs det att sjukskötare har kunskap, handling och förutsättningar och uppföljer vården (Svensk sjuksköterskeförening, 2010). Centralt för personcentrerad omvårdnad är också att inkludera människan i hela vårdprocessen och i alla vårdbeslut. Personcentrerad omvårdnad innebär också att skapa en god relation mellan vårdgivare och människan, stödja människan att fatta egna beslut som rör hälsan och respektera individualiteten (Edvardsson, 2010). I Evardssons Personcentrerad omvårdnad i teori och praktik konstateras att tidigare studier kring personcentrerad omvårdnad fokuseras på patienter med demenssjukdom. The European Stroke Organisation (ESO), i Donnellan et al., (2011), rekommenderar dock större fokus på anpassningsbar rehabilitering för personer med stroke. Det finns ett behov av utveckling av mera patientfokuserade insatser i syfte att förebygga och uppmuntra patienterna till egenvård. Att sätta mål i rehabiliteringen och involvera människan i målsättningen verkar påverka människans motivation positivt, vilket i sin tur har en avgörande roll för resultatet av rehabiliteringen. Donnellan et al. (2011) menar vidare att personcentrerad omvårdnad lättare nås genom att undervisa patienten och hennes/honoms anhöriga gällande sjukdomen och dess karaktär. Att även kunna möta patienten med ett språk som ses som begripligt för patienten är en förutsättning för personcentrerad omvårdnad (Donnellan et al., 2011). En sammanfattning av personcentrerad omvårdnad presenteras i tabell 2. 9

Tabell 2. Sammanfattning av personcentrerad omvårdnad (Edvardsson, 2010; Svensk sjuksköterskeförening, 2010) - Att se personen bakom sjukdom och ohälsa - Psykiska, sociala, andliga och existentiella behov är av lika stor vikt som fysiska behov. - Synliggöra och bekräfta personen genom att se omgivningen utifrån hennes/honoms synvinkel oavsett sjukdom. - Inkludera personen och hennes/honoms anhöriga i hela vårdprocessen. - Skapa en god relation mellan vårdgivare och personen. - Stödja personen att fatta egna beslut och respektera individualiteten. - Att använda personbegrepp så personen blir i fokus inte sjukdomen. - Stödja personen att göra evidensbaserade val gällande hennes/honoms hälsa men också respektera hennes/honoms egna val oavsett risker - Stödja personen att behålla rollen hon/han vill ha trots sjukdom eller ohälsa. 1.2. Problemformulering Depression till följd av stroke är vanligt förekommande. Vanliga symtom i samband med depression är bl. a nedstämdhet, irritabilitet, minskad energi, trötthet, ångest, koncentrationssvårigheter, låg självkänsla och skuldkänslor. Dessa symtom kan antas påverka patienters livskvalitet negativt men också lusten och möjligheten till rehabilitering. Att tidigt upptäcka depressionen är av vikt för att vid behov kunna sätta in lämplig medicinsk behandling, men det är också av intresse att studera vilka ickefarmakologiska interventioner vårdpersonal kan använda för att stödja patienten med depression till följd av stroke. Utifrån ett personcentrerat förhållningssätt är det viktigt att se patienten bakom symtom, sjukdom och beteende och därmed studera deprimerade patienters upplevelse av att leva med stroke. 1.2.1. Syfte Syftet med studien är att beskriva upplevelsen hos patienter som fått en depression till följd av stroke samt identifiera icke-farmakologiska interventioner som vårdpersonal kan använda i den dagliga omvårdnaden av patienter som drabbats av depression till följd av stroke. 10

1.3. Metod Metoden som används är en litteraturöversikt där en sammanställning av olika forskningsresultat inom valt område genomförts. Litteraturen har analyserats och kvalitetsgranskas och resulterat i en beskrivande översikt av det valda området i enlighet med Friberg (2006). 1.3.1. Datainsamling Arbetet baserar sig på vetenskapliga artiklar som hittats genom sökning i databaser och genom manuell sökning. De databaser som använts var EBSCO/CINAHL och PubMed. Inklusionskriterierna i EBSCO/CINAHL har varit att artiklarna ska vara vetenskapligt granskande, peer reviewed. I PubMed gjordes sökningarna både med begränsningen Nursing journals samt utan begränsningar. Sökorden som användes vid artikelsökningarna är: depression, stroke, patients experiences, poststroke, nurses role, caring, nursing, PSD, rehabilitation och quality of life. Dessa sökord har kombinerats i olika utformningar för att få så många träffar som möjligt. Kombinationer av sökord och träfflista presenteras i Bilaga 1. De första sökningarna avgränsades till åren 2007 2013. Detta resulterade i att väldigt få artiklar hittades varför begränsning till årtal togs bort. Författarna valde enbart artiklar som bedömdes ha en hög eller medelhög kvalitet och de artiklar som bedömdes vara av låg kvalitet uteslöts. Artiklarna kvalitetsgranskades enligt Fribergs (2006) modell. Författarna valde att endast använda sig av artiklar skrivna på engelska eller svenska. Användbara svenska artiklar hittades inte. Manuell sökning har även tillämpats genom att söka lämpliga artiklar i litteraturstudiers och andra artiklars källförteckning. Inkluderade artiklar presenteras i Bilaga 2. 1.3.2. Analys Analysen har skett genom Fribergs (2006) modell. Likheter och skillnader i de vetenskapliga artiklarnas resultatinnehåll har studerats. Det första steget enligt Friberg (2006) är att se allt ur ett helikopterperspektiv, d.v.s. läsa och sammanfatta artiklar för att få ett helhetsperspektiv. Efter att artiklarna lästs igenom av båda författare kunde de indelas i två delar utifrån författarnas syfte. En sammanställning gjordes där författarna 11

tog ut det centrala i de valda artiklarnas resultat för därefter kunna skapa teman och kategorier. Artiklarna har lästs igenom flera gånger och av båda författarna för att undvika missförstånd och personliga tolkningar som kan påverka resultatet. Fynden som hittades i analysen presenteras i resultatet (Friberg, 2006). 1.3.3. Etiska aspekter Helsingforsdeklarationen är det grundläggande dokumentet med etiska riktlinjer för humanforskning (World Medical Association, 2008). I denna deklaration lyfts det fram viktiga aspekter kring forskning. De som forskar bör vara kompetent, förtrogen med det aktuella området och generera kunskap som är viktig och väl motiverad. Obehag eller riskfyllda situationer för deltagande i undersökningar måste noga vägas mot det förväntade resultatet av forskningen så att vinsterna av resultatet är större än risken för deltagarna (World Medical Association, 2008). I denna litteraturstudie har Helsingforsdeklarationens etiska riktlinjer beaktas i valet av artiklar. I resultatet användes endast vetenskapliga artiklar som är godkända av en etisk kommitté eller artiklar som har ett tydligt tillvägagångssätt beskrivet. Av artiklarna som användes i resultatet var sju godkända av etisk kommitté och de tre övriga artiklarna hade ett tydligt tillvägagångssätt beskrivet. Tillvägagångssättet i de tre artiklarna granskades av författarna för att se om de överensstämde med Helsingforsdeklarationens etiska riktlinjer. 12

2. RESULTAT Resultatet delas in i två delar utifrån syftet. Inledningsvis presenteras upplevelser hos patienter som fått en depression till följd av stroke och sedan vilka icke-farmakologiska interventioner som vårdpersonal kan använda i den dagliga omvårdnaden av patienter som drabbats av depression till följd av stroke. 2.1. Patienters upplevelser Efter analys av artiklarna framkom fyra kategorier som beskriver deltagarnas upplevelser: fångad i en förändrad kropp, att plötsligt vara beroende, förändrade relationer samt acceptans och framtidstro. Dessa kategorier går under temat att lära sig leva i ett förändrat liv. 2.1.1. Fångad i en förändrad kropp I en studie av Kouwenhoven, Kirkevold, Engedal & Kim (2012) intervjuades nio deltagare med depressiva symtom efter stroke och det framkom att flera av deltagarna kände att de fått en förändrad kropp som följd av sjukdomen samt att de även upplevde att de fått annan bild av sig själv. Deltagarna beskriver känslan av att inte längre vara personen de kände och den de kunde lita på. Några upplevde obalans mellan förväntningar och förmågan att utföra olika uppgifter (Kouwenhoven, Kirkevold, Engedal & Kim, 2012). I en annan intervjustudie berättade flera att de kände en önskan att kunna göra saker men att de begränsades av förlusten av energi. Även deltagare som enbart hade milda och få depressiva symtom kände sig isolerade (Kouwenhoven, Kirkevold, Engedal, Biong & Kim, 2011). En annan studie beskriver att deprimerade deltagare har starkare och mörkare känslor av att vara fångad, än deltagare utan depression. En av de deprimerade deltagarna beskriver hur hon sitter, kan inte resa sig, kan inte gå (Townend, Tinson, Kwan & Sharpe, 2009). En kvinna beskriver hur hon till följd av sjukdomen känner sig fast i sitt hem: It s boring, y know. You get used to it. So it s just watching TV a lot. And then I lie down for a short rest and stuff. That s it. No, I can t manage to anything really (Kouwenhoven et al., 2011, s. 7). I studien av Kouwenhoven et al., (2012) beskriver deltagarna att de känner sig fångade i sin kropp, en kropp som inte lyssnar. En av deltagarna med kommunikationssvårigheter, beskriver 13

hur det är svårt att finna ord och beskriva sina känslor, vilket för henne ledde till känslan att vara fångad. Hon beskriver sin upplevelse: I can t really put it into words because it s so strange. It s like you re living on the inside. And you kind of feel like how should I put it? You sort of feel locked away. You want to get all kinds of things out, but then you just sort of can t (Kouwenhoven et al., 2012, s.1731). I samma studie (Kouwenhoven et al., 2012) beskriver en annan kvinna hur hon isolerade sig på grund av sina kommunikationssvårigheter. Genom isoleringen kände hon sig säker, trygg och skyddad från omvärlden. Andra deltagare beskrev sig fångade på grund av de kroppsliga förändringarna som sjukdomen medfört. En av deltagarna kunde inte längre röra sig som tidigare. Han hade förlorat sitt körkort och kunde inte längre gå utan att använda rollator. Detta bidrog till att han inte längre tyckte att det fanns något kul i livet, när han inte längre hade samma frihet och möjligheter (Kouwenhoven et al., 2012). En deltagare beskrev rädsla över att inte längre ha förmåga att lägga märke till saker på samma sätt som tidigare och därmed hamna i situationer där hon kunde skämma ut sig. Detta medförde att hon undvek situationer där det fanns risk för att hon kunde skämma ut sig. Bland annat större folkgrupper gjorde henne osäker, varav hon undvek dessa (Kouwenhoven et al., 2011). Två deltagare i en studie beskriver hur de har ändrats emotionellt, hur de lätt börjar gråta och tappar kontrollen. En av deltagarna beskriver det som att han efter stroken blev oberäknelig och hur han på grund av detta är rädd för att få besök. I samma studie beskriver en kvinna hur hon är rädd samt hur hemskt det känns att inte längre kunna kontrollera sina känslor (Kouwenhoven et al., 2012). 2.1.2. Upplevelser av att plötsligt bli beroende Att vara beroende av andra människor upplevdes som en svår del av insjuknandet (Hedlund, Zetterling, Ronne-Engstrom, Ekseliur & Carlsson, 2009; Kouwenhoven et al., 2011; Townend et al., 2009). Deltagare beskrev att de inte ville vara en börda för någon (Kouwenhoven et al., 2011). Även deltagare som enbart hade milda och få depressiva symtom uttryckte hur de hade svårt att vara beroende av andra människor (Kouwenhoven et al., 2011). I två av studierna beskrev deltagare hur de kände sig som barn när de var beroende av andra (Kouwenhoven et al., 2011; Kouwenhoven et al., 2012). Deltagarna i en annan studie beskrev sig själv som inte rätt, inte lika bra, 14

mindre normal och värdelös. Värdelösheten menade de att berodde på att de måste förlita sig på andra människor (Townend et al., 2009). En kvinna beskriver upplevelsen av att inse förändringarna i sitt liv: Well you know I noticed that I couldn t get out of bed. That s how I realized it. It was a shock. Like becoming a little kid again. Needing help for everything. Not being able to care for yourself (Kouwenhoven et al., 2012, s. 1732 ). 2.1.3. Förändrade relationer I Hedlunds et al., (2009) artikel framkom att flera deltagare beskriver en förlust av vänner och kollegor samt känslan av att inte längre vara en del av teamet. I denna studie var det endast deltagare med depression som uttryckte hur de hade svårt att hitta tillbaka till det sociala. Flera deltagare önskade att deras partner skulle söka hjälp för att kunna handskas med situationen, då de upplevde att de anhöriga var mera oroliga över deras mående än vad de själva var. Sjukdomen hade en negativ inverkan på deras förhållande. Vissa kände sig överbeskyddade medan andra kände att de gled ifrån varandra (Hedlund et al., 2009). Att drabbas av en stroke förändrade flera av deltagarnas syn på sig själva. En deltagare beskriver hur hon till följd av sjukdomen kände sig mindre attraktiv och på grund av detta mindre värd (Kouwenhoven et al., 2011). I samma studie berättar en annan deltagare om hur hennes nya syn på livet ledde till svårigheter i relationen till sin man. Hon kände att hon gjorde honom besviken främst när hon inte längre kunde prestera på samma sätt sexuellt (Kouwenhoven et al., 2011). Förlorad sexlust som påverkade relationen framkom även i en annan studie. En kvinna beskriver hur hon har förlorat lusten: It is this sexuality business; I have lost all desire. I don t feel that I want to cuddle with him (husband) or hug him and so on. That s also gone (Hedlund et al., 2009, s. 1583) 2.1.4. Acceptans och framtidstro Flera deltagare beskriver hur deras liv förändrades från en dag till en annan efter att de fått stroke (Kouwenhoven et al., 2011; Kouwenhoven et al., 2012). Deltagare med enbart milda och få depressiva symtom hade lättare att acceptera situationen och sina begränsningar. De beskrev insjuknandet som ett uppvaknande, att de nu kunde se allt de hade att vara tacksamma för. De beskrev även att det var viktigt för dem att få göra 15

något nyttigt varje dag (Kouwenhoven et al., 2011). Några deltagare ville tillbaka till sitt gamla vanliga liv, men hade en pessimistisk syn på tillfrisknandet. Att inte kunna acceptera situationen var sammankopplat med depression (Townend et al., 2010). För två av deltagarna började processen att acceptera sjukdomen först 12 månader efter händelsen (Kouwenhoven et al., 2011). Några deltagare kände skuld på grund av att de inte var tacksamma över att de överlevt (Hedlund et al., 2009). En dröm om att få återgå till sitt arbete fanns hos flera av deltagarna. En kvinna beskriver glädjen av att få återgå till sitt arbete: I do notice that I became very happy and very I changed a lot when I started working. It s just so lovely getting out, away! And to know that I m useful. Doing something positive or productive, or anything, yeah. Just staying around here at home, that s not me! The more you stay at home and do nothing, the worse it becomes (Kouwenhoven et al., 2011, s. 6). 2.2. Vårdpersonalens roll Efter analys framkom två kategorier om vårdpersonalens roll: att möjliggöra sociala och fysiska aktiviteter samt att stärka patientens tro på sig själv. 2.2.1. Att möjliggöra sociala och fysiska aktiviteter I en studie av Huang et al. (2010) framkommer att patienter med kroniska sjukdomar ofta utsätts för stress. I studien var syftet att undersöka sambandet mellan socialt stöd, depression till följd av stroke och livskvalitet. Det sociala stödet innebär emotionellt stöd (att få känna empati, omsorg, förtroende samt bekräftelse), informativt stöd samt konkret stöd i form av städning, shopping, barnvård och liknande. Vidare menar Huang et al. (2010) att ett tillfredsställande socialt stöd kan spela en stor roll i att minska depressiva symtom och öka livskvaliteten hos överlevare av stroke. I studien framkom även att deltagare med mera socialt stöd hade bättre livskvalitet både mentalt och fysiskt. Studien belyser att sjukskötaren bör planera lämpliga strategier för att få med det sociala stödet i vården (Huang et al., 2010). I en annan studie, där syftet var att undersöka olika faktorer som kunde påverka livskvaliteten hos patienter med stroke, framkom det att regelbundet utförande av sociala aktiviteter och fritidssysselsättningar hade samband med högre livskvalitet och mindre depressiva symtom hos patienter med stroke (Almborg, Ulander, Thulin & Berg, 2010). I en annan studie, av Lai et al. (2006) 16

undersöktes huruvida motion har effekt på depressiva symtom hos personer med stroke som avklarat den akuta rehabiliteringen. Det visade sig att depressiva symtom var lägre i den grupp som medverkade i motionsprogrammet jämfört med gruppen som genomgick den vanliga rehabiliteringen. I gruppen som var med i motionsprogrammet hade deltagarna högre emotionell livskvalitet enligt två skattningsskalor. I studien inkluderades 100 deltagare som slumpmässigt delades in i två grupper, en grupp som var med i interventionen med extra motion och en som inte var det. Motionsprogrammet baserades på att förstärka styrkan, balansen och uthålligheten hos deltagarna samt att stödja deltagarna till att använda de efter sjukdomen förändrade extremiteterna mer. Den andra gruppen fick rehabilitering enligt läkarföreskrifter (Lai et al., 2006). 2.2.2. Att stärka patientens tro på sig själv I en studie av Robinson-Smith, Johnston & Allen (2000) där syftet var att undersöka sambandet mellan egenvård, tron på den egna förmågan, livskvalitet och depression till följd av stroke, konstaterades att patienter som kunde utföra en högre grad av egenvård och hade en tro på den egna förmågan var mindre deprimerade både en och sex månader efter insjuknandet. Studien visade att personal och familj har en väsentlig roll i att hjälpa patienter som drabbats av stroke att höja självförtroendet, förväntningar på egenvård och tron på den egna förmågan och därigenom förbättra patienters livskvalitet (Robinson-Smith et al., 2000). Egenvård och tro på den egna förmågan är enligt Robinson-Smith et al., (2000) starkt relaterad till livskvalitet och depression. I en kvalitativ studie (Bennett, 1996), där 14 sjukskötare intervjuades, framkom att sjukskötare försökte hjälpa de patienter som drabbats av en depression till följd av stroke genom att lyssna, prata och spendera så mycket tid med dem som möjligt. Deltagarna uttryckte att det skulle vara användbart att få mera utbildning i hur psykologiska problem skall hanteras (Bennett, 1996). I en annan studie av Watkins et al. (2007) där syftet var att undersöka huruvida motiverande intervjuer kunde påverka humöret hos överlevare efter stroke, konstaterades att de motiverande intervjuerna gav positiva effekter. Av deltagarna (totalt 411 personer) fick 146 medverka vid fyra sessioner av motiverande intervjuer. Intervjuerna hölls en gång per vecka och denna intervention påbörjades inom fyra veckor efter insjuknandet. Deltagarna fick träffa samma terapeut varje gång för att diskutera bland annat anpassandet till sjukdomen, aktuella problem och funderingar samt vad de hade för mål med sitt tillfrisknande. Det 17

konstaterades att det var viktigt att stödja till hoppfullhet och tron på den egna förmågan samt att de deltagande själva kunde identifiera egna lösningar på sina problem (Watkins et al., 2007). 18