Minnesanteckningar förda vid fysiskt möte med Jordbruksverkets referensgrupp för ekologisk produktion den 2 februari 2016 Närvarande: Monika Schere, Näringsdepartementet Maria Dirke och Marianne Schönning, Ekologiska Lantbrukarna Paula Quintana Fernandéz och Maud Gustafsson Fahlbeck, KRAV Eva Salomon, EPOK/SLU Eva Rülf, LRF Magdalena Åkerfeldt, Presto consulting Andreas Erlandsson, HS Certifiering AB Anna Linse Löfgren och Sophie Albrektsson, Intertek Anna Hultgren och Marianne Hellbe, Kiwa Josefin Liew, Saiglobal Anna Grundberg och Christina Klingberg, Smak Linda Cederlund, Vi konsumenter Åsa Odelros, Föreningen för ekologisk fjäderfäproduktion Per Baummann, Svensk Dagligvaruhandel Monika Sihlén, Upphandlingsmyndigheten Carin Bunnvik, Göran Ekbadh och Jackis Lannek Jordbruksverket Inbjudna var referensgruppen, samt Monika Schere, Maria Dirke och Per Baummann Syfte med mötet: Referensgruppen har vid ett tidigare möte bestämt att ha ett fysiskt möte för att diskutera frågor som är komplexa och omfattande och svåra för referensgruppen att diskutera och ta ställning till på de ordinarie telefonmötena. Detta var anledningen till detta heldagsmöte som hölls den 2 februari 2016 i Stockholm. Gruppen har tillsammans kommit fram till att fokus för mötet skulle ligga på frågan om trovärdighet och förtroende för ekologisk produktion samt tekniska frågor, principer och resurser för hantering och bedömning av insatsmedel. Dessutom innehöll programmet på efterfrågan information om Nationella riktlinjer förvaltning av riktlinjerna framöver, ambition och målsättning, samt information om hur man arbetar med tillämpningsfrågor och det ekologiska regelverket mer generellt. T.ex. hur frågor tas vidare upp på Kommissionsnivå från våra svenska instanser, via olika kanaler så som EU-nätverksgrupper, IFOAM, Copa Cogeca och COP, samt vilka roller och vilken ansvarsfördelning som gäller i referensgruppen, Nationella riktlinjer och myndigheter. För att konkretisera frågeställningar, syfte och fokus för diskussionspunkterna och vad diskussionerna förväntades uppnå, fick referensgruppen möjlighet att i förväg skicka in synpunkter, vilka sedan sammanställdes i det underlag som skickades ut innan mötet. Det övergripande syftet med mötet var att få en boll i rullning vad gäller hur referensgruppen ska hantera och förhålla sig till frågor som rör trovärdighet och förtroende för ekologisk produktion samt tekniska frågor, principer och resurser för hantering av t.ex. insatsvaror. Detta för att få indikationer på vad gruppen anser att man bör prioritera och hur man kan arbeta framöver. De diskussioner som fördes och det som gruppen kom fram till har därför dokumenterats och sammanställts i dessa minnesanteckningar.
Trovärdighet och förtroende Nominering och omröstning av diskussionsområden Dagens första programpunkt var en diskussion om trovärdighet för ekologiska produkter. Inledningsvis fick deltagarna under två minuter föreslå områden där regelverket eller tillämpningen gör det svårt att uppnå målen med ekologisk produktion, eller där det finns målkonflikter. Därefter grupperades dessa områden gemensamt av mötesdeltagarna. När gruppen var överens om grupperna fick varje deltagare två röster att lägga på ett eller två områden. Resultatet efter omröstningen blev: 12 röster (område A) Förordningens intentioner v.s tolkningsutrymme EU-eko uppfyller svensk produktionslagstiftning Öppenhet om beslut (kommunikation) Otydlig beslutsordning Försiktighetsprincip Sju röster (område B) Kommunikation angående Inga bekämpningsmedel Naturliga processer kontra produkter Lokalt/närodlat jämförelse Hur fungerar kontrollen? Kan jag vara säker på att maten verkligen är ekologisk? Vetenskaplig förankring Ej vilseleda konsumenter p.g.a av otydliga regler Mer konsumentinformation om vad eko är. Behandlat Första årets omläggningsfoder till ekologiska djur. Hälsofrågor Konsumentregister! Är eko ett mer naturligt livsmedel, dvs. fritt från konstiga e-nummer o tillsatser? Samma regler bakom märkningen oberoende var produktionen sker Vad är eko egentligen? Fem röster (område C) Undantag från regler Möjlighet att följa reglerna för ekologisk produktion Ekologiskt utan undantag inte tydligt till konsument Dispensförfarande t.ex. konventionellt utsäde uppbundna djur. Fem röster (område D) Utevistelse djur Djurvälfärd Vad är vinter? Klimat- djurhållning Djurmaterial näringsbehov Kommunikation alla djur ute Att t.ex. ekologiska kycklingar inte alltid kommer ut
Fyra röster Minimerad användning av insatsmedel kontra hög skörd Näringsbrist i ekojordbruk Gödselmedel Att konventionell gödsel får användas i ekologisk produktion Recirkulering stad-land Tre röster Skapa möjligheter att producera på ett resurseffektivt sätt Rengöringsmedel desinfektion i djurstallar- smitta sjukdom Tillsatser (förbud) allegener livsmedelssäkerhet näringsvärde Inga röster Miljöfrågor Är eko klimatsmart? Klimat/miljöaspekter saknas (transport) Gruppdiskussioner Efter gruppering och omröstning delade vi in gruppen i fyra mindre diskussionsgrupper. Utifrån områdena ovan fick grupperna diskutera utifrån följande frågeställningar: 1. Vad är viktigast ur ett långsiktigt hållbart trovärdighetsperspektiv? 2. Hur kan vi kommunicera varför svensk ekologisk produktion inte alltid uppfyller de principer och grundregler som gäller för ekologisk produktion utan att förlora i trovärdighet och förtroende? I denna diskussion får ni gärna beröra hur vi gemensamt bäst dödar myter om ekologisk produktion. 3. Anser ni att referensgruppen har behov av riktlinjer eller en arbetsordning för hur vi ska arbeta med frågor om trovärdighet? Grupperna dokumenterade själva sina diskussioner. Dokumentationen är återgiven här: Grupp 1, diskuterade område A (förordningens intentioner v s tolkningsutrymme) Fråga 1, trovärdighetsperspektiv Likabehandling Transparens Öppenhet om motivet för beslut - Konsekvensanalys - Utvärdering Fråga 2 Tydlighet om målkonflikter. Öppenhet om varför det inte alltid är som intentionen. Myter. Inga bekämpningsmedel, alla djur är ute, att eko är högre krav, hälsosammare Fråga 3 Ja. - Riskanalys som ett stöd - Parametrar bedömningslista
- Konsekvensanalys - Tillgång till tidigare beslut etc. Grupp 2, diskuterade område B ( konsumentfrågor ) Fråga 1 Öppen kommunikation Fråga 2 Hur kommunikationen sker Att vara proaktiv istället för reaktiv Våga lyfta frågeställningar att de organisationer som är aktiva gör detta. Fråga 3 Ja, behov av arbetsordning behövs. Även om det inte är referensgruppens ansvar, så kan inte referensgruppen blunda för att frågan ständigt berörs. Ej diskutera skallkrav. Grupp 3, diskuterade område C (djurvälfärd) Gruppen delade upp ämnet i två och redovisade dessa på varsitt papper. Fråga om djurmaterial och näringsbehov Fråga 1 Ekoregler säger att djuren ska växa långsamt Fråga 2 men det är fel djurmaterial just nu. Ekonomiska läget kräver hög produktion så producenter vill inte ha nytt djurmaterial. Näringsmässigt fisk bra för hönan men ej bra att kommunicera. Samtidigt börjar ett intresse för långsamväxande kyckling men den ekonomiska verkligheten klarar inte att utveckla spåret. Kyckling klimatsmart för att det är en industriell, effektiv produktion- men ekokyckling inte den typen av produktion och ska inte bli. Offentlig sektor intresserade av om produkterna uppfyller svensk lagstiftning och också intresserade av eko samt lokalproducerat. När konsumentfrågor rör regelverket så hanterar vi det. Kom ihåg att om regelverket försämrar för en grupp så spiller det över på alla. Tänk på det. Fråga 3
Referensgruppens arbetsordning behöver bli tydligare på när i processen kring en fråga som det blir ja eller nej. Vi behöver veta var beslutet fattas för att kunna kommunicera beslutet till våra respektive organisationer. Det är en förtroendefråga för deltagare i referensgruppen. Fråga om djurvälfärd och utevistelse Fråga 1 Transparens. Förklara varför små kycklingar är inne lätt argument. Förklara varför värphönor är inne svårt argument. Ingen definition på vinter. Saknar djurspecifik definition på vinter. Fråga 2 Regelverket ska uppfylla vad man idag kan uppnå. Här är vi nu och så jobbar vi på att fortsätta. Har Sverige extra regler på EU-regler försvårande? Döda myter inte referensgruppens uppgift. Fråga 3 Transparens! Utarbeta kommunikation kring vad som är vinter för olika djurkategorier. Grupp 4, diskuterade område D (undantag) Gruppen numrerade inte sina noteringar i syfte att föra dem till någon specifik frågeställning. Många undantag som har varit med länge. Förlängs vilket försvårar kommunikationen. Är eko ett perfekt system eller är det ett sätt, en riktning på väg mot ett bättre jordbruk? Producenter är mest insatta och kritiska- konsumenter är inte insatta i detaljerna. Viktigt att kommunicera den stora bilden och motivera varför undantag ej tas bort. Undantag skadar förtroendet bland konsumenter. Skulle ett tuffare förhållningssätt mot undantag ge mer trovärdighet? Kanske, men produktionen skulle kraftigt minska. Mycket svårt ekonomiskt och brist på varor. Myter om vilka regler som gäller- ofta är konsumenter mer insatta än journalister. Konventionella bönder en av de skarpaste kritikerna. Utsäde- ett exempel på där utvecklingen varit positiv och färre använder undantaget med konventionellt utsäde. Titta på undantaget sker det en utveckling i rätt riktning? Då är det motiverat. Motivering till undantaget. Vissa undantag kanske bör vara permanenta, t.ex. lamm och avelsbaggar. Vart är vi på väg? Konsumenter har inte möjlighet att vara så insatt för att ta ställning. Trovärdighet central. Vad bidrar till fortsatt utveckling? Då kan undantag vara motiverade. Viktigt att inte snöa in på en specifik regel, utan även se till regelns intention.
Insatsvaror i ekologisk produktion Det kommer ofta förfrågningar från företag som vill erbjuda kommersiella produkter som insatsvaror i ekologisk produktion. Det gäller oftast gödselmedel men även växtskyddsmedel och produkter som används vid framställning av foder eller livsmedel. Det gäller också olika typer av tillsatsmedel. I kontrollarbetet träffar kontrollorganen på produkter som företagen använder eller önskar använda i ekologisk produktion. Kontrollorganen måste därför utvärdera produkterna för att kunna ta ställning till om de uppfyller kraven för att användas i ekologisk produktion. Göran Ekbladh hade innan mötet skickat ut ett underlag som sammanfattar och problematiserar bedömningen av insatsvaror i relation till lagstiftningen, översiktligt beskriver hur olika medlemsstater i EU tacklar situationen, samt en punktlista med slutsatser som grund för diskussionerna på mötet. Gruppen delades in i fyra mindre grupper för att diskutera en av nedanstående fyra punkter var. De andra frågorna diskuterades inom grupperna i mån av tid. Det som gruppen tyckte var viktigt och det man kom fram till noterades och presenterades kortfattat inför hela referensgruppen efter diskussionen (här sammanfattat i kursiv text): 1) Saklig utvärdering a. Vem kan göra? Omfattning? Speciellt fokus på? Det finns ett klart behov av att styra upp den sakliga utvärderingen. Ett nationellt system måste tas fram. Behörig myndighet bör ansvara för denna hantering. Systemet kan vara en bedömning enligt någon typ av objektiv lista med kriterier, så som finns i andra system t.ex. användandet av bekämpningsmedel, SPCR m.fl. Det bör vara den behöriga myndigheten som tar fram en sådan lista. Detta kan (och bör) finansieras av den marknadsförande kunden genom handläggningsavgifter. b. Hur tas underlag fram? Idag skickas underlag in av den aktör som ställt frågan om användning, vilket kan innebära ej objektiva, delvis ofullständiga och ganska olika/ojämna underlag för referensgruppen att ta ställning till. För att undvika detta är det viktigt med tydliga ramar och likabehandling av hanteringen, vilket också kan gynna trovärdigheten för hur myndighet och referensgrupp arbetar och hur dessa frågor hanteras. Det är bra att i möjligaste mån använda underlag och material från befintliga utvärderingar och utnyttja redan gjorda utredningar och framtagna kriterier (t.ex. från andra institut och länder) som sedan får anpassas efter Svenska värderingar och förhållanden. c. Andra aspekter? Förslag till bedömningssystem/kriterier kan diskuteras med t.ex. referensgruppen. 2) Värderingsmässig bedömning a. Förslag på kriterier för värderingsmässig bedömning under rubriken värderingsmässig bedömning ovan. 1. Horisontell lagstiftning inkl. livsmedelssäkerhet 2. Motivering, behov 3. Miljöpåverkan 4. Påverkan människors hälsa 5. Djurvälfärd 6. Alternativa lösningar för att få information
7. Ekonomisk betydelse 8. Traditionell användning generellt och i eko Äkthet nej! b. Hur ska de värderas och viktas mot varandra? Rangordnat, gradera aspekter efter hur viktiga de är. c. Andra aspekter? Bedömningen måste vara transparant och får inte påverkas av ekonomiska intressen. GMO -? Måste omprövas framöver. 3) Vilka behov av bedömning finns? a. Bedömning av kommersiella produkter? Man bör ställa sig frågan om produkten behövs överhuvud taget. Det kan gälla alla slags insatsmedel. Biologiska, kemiska fysikaliska egenskaper. Producenter vill ha tydlighet. Den som tillverkar bör ta fram evidensbaserat underlag. Tillstånd bör vara tidsbegränsade. KRAVs tillåtetbedömning är på 3 år. b. Bedömning av tillsatsmedel? Tillsatsmedel kan vara bra att lista om de kommer igen. Men det måste vara ett sökbart system. Kan man spåra att otillåtna tillsatser t.ex. aminosyror inte smygs in i produkter? Man kan behöva veta vad som händer med ämnena. Viktig att underlaget är specificerat. c. Andra bedömningar knutna till bilagorna? EGTOP mallar. d. Andra aspekter? Ta in information från andra länder/institut etc. som bedömt produkterna. 4) Hur ska resultaten av utvärdering och bedömning publiceras? a. Av vem? T.ex. via Jordbruksverket och Nationella riktlinjer. Webbaserad lista. b. På vilket sätt? Det behöver vara en tydlig process (benchmarking mot KRAVs tillåtet) Referensgruppen ska bara utvärdera innehåll, inte produkter Betalningsvilja? Hur många produkter/medel bedöms per år?
Information om nationella riktlinjer Eva Rülf berättade att de nationella riktlinjerna är branschens tolkning av det ekologiska regelverket. De är framtagna inom ramen för ett projekt, där LRF har varit projektägare. För att ta fram riktlinjerna har man arbetat med flera arbetsgrupper, tagit hjälp av flera experter och slutligen också remitterat riktlinjerna. Projektet har en styrgrupp med representanter från Ekologiska lantbrukarna, LRF, KRAV och Jordbruksverket. Magdalena Åkerfeldt är projektledare. Jordbruksverket har finansierat projektet. Jordbruksverket och Livsmedelsverket har granskat riktlinjerna. Riktlinjerna omfattar hela livsmedelskedjan (dock ej vattenbruk). Under åren 2016 och 2017 tar LRF med stöd av Ekologiska Lantbrukarna och KRAV ansvar för att förvalta riktlinjerna. Arbetet kommer att omfatta att riktlinjerna blir uppdaterade t.ex. genom att föra in ändringar och förklaringar, att hålla en sekreterarroll i referensgruppen samt publicering av riktlinjer och minnesanteckningar. Det finns dock inte resurser för att anpassa riktlinjerna till den nya ekolagstiftning som kan komma att träda i kraft år 2018. De ekologiska aktörerna behöver därför senast under år 2017 diskutera hur man ska arbeta med riktlinjerna då och vilken finansieringsmodell som ska göra arbetet möjligt. Riktlinjerna, samt alla minnesanteckningar från referensgruppens möten, finns på www.lrf.se/nationellariktlinjer.se Processer och kanaler Referensgruppens medlemmar är aktiva i olika slags forum och kan via dessa forum påverka utvecklingen av ekologisk produktion på olika sätt. Den här programpunkten syftade till att öka medvetenheten om vilka kanaler som vi i Sverige som helhet är aktiva i. När vi vet det kan vi samverka bättre och vi kan låta samma budskap höras i flera instanser. Eva Rülf berättade att LRF är en organisation som samlar in input från många branscher. De arbetar mycket med lobbyarbete och annat påverkansarbete. LRF är verksamma på flera nivåer: riksnivåregional nivå- lokal nivå. LRF är delaktiga i många diskussioner med Jordbruksverket och med näringsdepartementet. Man arbetar så att säga mycket i de svenska kanalerna, men inte bara. LRF arbetar även via COPA-COCEGA. Där finns det en arbetsgrupp för ekologisk produktion och Eva är med i den arbetsgruppen. COPA bjuds in till kommissionens dialogmöten. Inför dessa träffas de organisationer som är medlemmar i COPA för att gemensamt förbereda frågorna som kommissionen har på agendan. COPAs möten speglar så att säga dagordningen för mötena med kommissionen. Det blir ofta många kompromisser. Ekologisk produktion i Sverige skiljer sig en hel del mot hur det är in andra länder. Dels är det en mindre skillnad mellan ekologiskt och konventionellt i Sverige och dels är ekologiskt inte längre någon nisch i Sverige. Enligt Eva är det lättare att samarbeta med de nordiska länderna, med Storbritannien och med Nederländerna. Det är svårare med öststaterna och de sydeuropeiska länderna. Det går att lyfta andra frågor än de som ska upp i dialogmötena. Till exempel har Sverige lyft frågan om avgränsade bäddar i ekologisk odling i växthus. Medlemsländerna är ofta intresserade av speciella detaljfrågor och den som tar upp frågan har bra kunskap, men övriga deltagarna har inte ens haft frågan på sin radar. Det gör att det blir svårt att ha en diskussion och komma till en position. Marianne Schönning började med att berätta om bakgrunden för Ekologiska lantbrukarna och även för KRAV. Båda organisationerna bildades 1985 och KRAV kom till utifrån ett behov av att de ekologiska lantbrukarna behövde en certifiering. Ekologiska Lantbrukarna har fortfarande ett stort engagemang i KRAVs regler. Eftersom KRAV i sig har en gedigen förankring av sina regler brukar det också bli så att det som står där blir en svensk ståndpunkt. Frågan har så att säga redan beretts av
flera branscher och det är lätt att använda den slutliga positionen (regeln) som ståndpunkt i internationella diskussioner. Ekologiska lantbrukarna är aktiva i Jordbruksverkets referensgrupp och i arbetet med nationella riktlinjer. Man har löpande kontakt med Monika Schere på Näringsdepartementet. Under senare tid har man också haft en del kontakter med svenska EUparlamentariker. Det viktigaste forumet är dock IFOAMs EU-grupp. IFOAM globalt har cirka 700 medlemsorganisationer och av dessa är 170 aktiva på EU-nivå. När djurreglerna kom 1999 misslyckades dock organisationen att enas om en gemensam position. Det blev en dyrköpt erfarenhet. IFOAM är numera en effektiv lobbyorganisation. Ekologiska Lantbrukarna har också kontakt med COPA-COCEGA och arbetar mycket för att hitta gemensamma linjer och ståndpunkter. Marianne delar Evas erfarenhet om vilka länder det är lättare att samarbeta med. Samtidigt är man ibland även överens med östra Europa, mycket på grund av att man har liknande problem och behov av undantag. Förut var huvudmotståndaren, oavsett fråga, Frankrike. Marianne framhåller att vi kan lära oss mycket av medelhavsländerna när det gäller livsmedelskvalitet. Paula Quintana Fernandéz från KRAV hade åskådliggjort KRAVs påverkansarbete på ett mycket pedagogiskt sätt: Paula tycker att när det gäller t.ex. kriterier kopplade till klimat eller produktionsformer är det enklare att samarbeta med nordiska länder. Å andra sidan har KRAV också en hel del gemensamt med LOA (Leading Organic Alliance)- grupperna och får mer info direkt från dem om hur saker tillämpas i de länderna. LOA är en organisation för de standardägare som har regler utöver eller på en högre nivå än det ekologiska regelverket. Utöver KRAV ka vi hitta till exempel Soil Association där. Per Baummann från Svensk Dagligvaruhandel deltar i en arbetsgrupp inom den europeiska handelsorganisationen Eurocommerce http://www.eurocommerce.eu/. Per är ordförande i en arbetsgrupp som arbetar med ekologisk produktion. I Eurocommerce är det få motsättningar, men när det gäller det nya förordningsförslaget var organisationen sen i starten. Per fräschade upp vårt minne och sa att år 2013, när kommissionen skulle ta fram ett förslag till ny förordning, så bjöd man in flera aktörer till diskussion, samt hade en webbenkät. Kommissionen handplockade sina gäster och det var bara en handelsrepresentant inbjuden, Carrefour. Eurocommerce har uppvaktat europaparlamentariker och de olika medlemsorganisationerna försöker påverka sina respektive medlemsländer. Eurocommerce har varit framgångsrika på fiskeripolotikens område, där mycket av arbetet har drivits på av WWF. Man enades om fyra punkter, som man ansåg vara viktiga för fisket. Eurocommerce har en relation till IFOAM och försöker odla en relation till Food and Drink Europe. Per tipsade oss om att läsa Organic 3.0 http://www.ifoam.bio/pt/organic-policy-guarantee/organic- 30-next-phase-organic-development Åsa Odelros, Föreningen för ekologisk fjäderfäproduktion, har lång erfarenhet av rådgivning inom framför allt ekologisk äggproduktion. Hon och en del äggproducenter har deltagit aktivt i arbetet med regeltolkningar/tillämpningar. Åsa kan konstatera att det finns många olika tillämpningar i olika
länder. År 2010 arbetade rådgivare och äggproducenter från flera länder tillsammans för att diskutera proteinförsörjning av ekologiska fjäderfän. Det bildades en arbetsgrupp med personer från sju länder för att diskutera och jämföra ekologisk äggproduktion generellt och för att jämföra regelverk och tolkningar i olika länder. Denna grupp träffas fortfarande och har en tät kontakt. De har träffats åtta gånger och de gör alltid ett studiebesök i samband med sina träffar. De utbyter erfarenhet och försöker påverka de egna länderna och EU genom befintliga kanaler. Gruppen tar fram gemensamt dokument med åsikter på de förordningsförslag som presenteras. Monika Sihlén från Upphandlingsmyndigheten berättade att det är en mycket hög trovärdighet för ekologisk mat i den offentliga sektorn. I upphandlingssammanhang finns det två nivåer; basnivån EUekologiskt och en avancerad nivå motsvarande KRAV. Det finns en efterfrågan på mer ekologiskt och KRAV i sortimentet. Vissa har målet att ha 100 % ekologiskt år 2020. Önskemålen om mer ekologiskt genererar också följdkrav i form av djurskyddskrav för mat som köps in till offentlig sektor. Linda Cederlund från Vi konsumenter förklarade först att deras organisation är en organisation för personmedlemmar (till skillnad mot en organisation som är paraplyorganisation för andra organisationer). Man samarbetar med andra konsumentorganisationer. Linda anser att konsumentrösten är svag i Sverige och tror att det kan bero på att konsumenterna litar på myndigheterna. Vi konsumenter nätverkar för att nå ut. De arbetar för rättvisa och anser att korrekt och saklig information som är lätt att ta till sig är viktigt för alla. Vi konsumenter vill släppa in konsumenten som en röst från början, inte att konsumenterna ska reagera när beslut redan är fattade. Jackis Lannek från Jordbruksverket inledde med att förklara att till skillnad mot föregående talare så driver inte Jordbruksverket en egen linje när det gäller ekologiskt. Som myndighet har vi en instruktion att följa och vårt ansvar är utpekat för oss. Internationellt arbetar vi fram underlag främst inför möten på kommissionsnivå (COP). Det är för att dessa underlag ska kunna bli så nyanserade som möjligt som vi behöver hjälp av referensgruppen och det var mycket för att hjälpa oss med synpunkter på förslag från Bryssel som gruppen en gång bildades. Underlagen skickar vi till näringsdepartementet, som skriver en instruktion inför mötet. Ingen svensk byråkrat eller minister får tala i Sveriges namn utan att hålla sig till den överenskomna instruktionen. Inför möten i rådsarbetsgrupp kan vi också lämna synpunkter, men oftast vet vi redan vilken linje Sverige ska ha i detta arbete och därför blir synpunkterna mer en bedömning om hur förslag passar in i våra svenska önskemål. Globalt kan vi bidra med underlag inför möten i Codex Alimentarius, men oftast följer Sverige ändå EUs linjer i dessa sammanhang. Jordbruksverket kan som expertmyndighet påverka den ekologiska sektorn genom att det är vi som tar fram det tekniska underlaget inför landsbygdsprogrammen. I praktiken kan våra förslag därmed påverka alla ekologiskt certifierade jordbrukare. Vi får ibland uppdrag att göra utredningar om ekologisk produktion, till exempel om hur ekologisk produktion bidrar till att olika miljömål och annat kan nås. Utredningarna baserar sig då på publicerade artiklar, vilket givetvis påverkar utfallet. För till exempel miljömålet ingen övergödning kan Jordbruksverket inte säga att ekologisk produktion är mest bra eller mest dåligt i förhållande till målet. Jordbruksverket har en målvaktsroll genom att vi granskar de nationella riktlinjerna innan de publiceras. Här kan det bli så att vi går emot referensgruppens vilja om tillämpning. Genom att skriva föreskrifter kan vi påverka sektorn, men eftersom föreskrifterna remitteras sker det en förankring innan föreskrifterna är beslutade. Slutligen så kan Jordbruksverkets rådgivande verksamhet påverka utvecklingen av ekologisk produktion. Vi lägger mycket resurser på informationsmaterial och på kurser. Vi tror att vi sänker trösklarna för företag att börja med ekologisk produktion om vi har mycket rådgivande verksamhet. Genom våra prioriteringar kan olika sektorer gynnas på bekostnad av andra, eftersom en del företag kan få mer rådgivning än andra.
Magdalena Åkerfeldt summerade med att vi har ett bra påverkansarbete med många kanaler. Men hur arbetar vi med återkoppling? Eva Salomon lyfte fram vetenskapsaspekten. Vi har ibland svåra frågor att hantera. Eva försöker ta fram underlag på områden hon kan och annars försöker hon hitta en expert eller material. Det finns mycket kunskap. EPOK skriver nyhetsbrev och anordnar seminarier. Eva uppmanade referensgruppen att berätta hur vi vill ha informationen paketerad. Maria Dirke framförde att rådgivare och organisationer kan behöva hjälpa varandra att uppmärksamma när regler för stöd remitteras. Marianne Schönning sa att IFOAM återkopplar via position papers. Jackis Lannek sa att Jordbruksverket återkopplar via avidentifierade rapporter från möte, men att man gärna tar emot rapporter från andra också.