Synpunkter från Ekologiska Lantbrukarna på EUs kommande översyn av det ekologiska regelverket dnr L2013/673/ELT

Transkript

1 Synpunkter från Ekologiska Lantbrukarna på EUs kommande översyn av det ekologiska regelverket dnr L2013/673/ELT 1. Kan lagstiftningsramen förenklas, och i så fall hur, samtidigt som den säkerställer att standarderna inte urvattnas? Förändringar av lagstiftningen bör genomföras med bättre förutsägbarhet än idag. Vi ser ett stort värde i att beslutsprocesserna görs transparenta och förståeliga för dem som berörs. Vi föreslår att årsvisa planer för förändring presenteras och där det framgår var och när i förändringsprocessen som intressenter kan påverka genom remissvar eller deltagande. Den nordamerikanska lagstiftningen, NOP (National Organic Programme) kan vara ett gott exempel på tydliga processer och på hur bra information kan se ut. Där får berörda och andra intresserade god möjlighet att följa processerna och att också bidra med synpunkter. Beslutsprocesserna måste även innefatta konsekvensanalyser. Det aktuella förslaget om ändrad kontroll som diskuterats i SCOF under våren är ett tydligt exempel på motsatsen. Vilka blir kostnaderna och de praktiska konsekvenserna för olika aktörer? - är exempel på frågor som inte belystes tillräckligt i underlagen. Ska besluten uppfattas som seriösa och förordningen respekteras måste denna typ av konsekvensanalys vara en självklar del av beslutsmaterialet. Det är också nödvändigt att synpunkter från näringen i högre grad beaktas. Ska eko-produktionen fortsätta att växa och utvecklas och nya aktörer ska våga ställa om sin produktion är det nödvändigt att bygga förtroende för förordningen. Realistiska införandetider vid förändringar är en del av detta. Efter beslut som leder till ändringar i lagstiftningen och som påverkar produktionen bör det som praxis vara minst 3 års införandeperiod. Andel konventionellt foder till enkelmagade djur är ett exempel på när detta fungerat dåligt då blev det ett retroaktivt beslut vilket skadade tilltron till lagstiftningen. Vi föreslår att lagstiftningen presenteras i en text med hög ambition att vara begriplig för det stora flertalet. Texten är legalt bindande för de producenter som är certifierade det är då rimligt att det går att läsa och förstå texten. Lagstiftningen bör vara samlad i ett konsoliderat dokument, där förändringar förs in en gång om året på ett förutsägbart sätt.

2 Vi menar också att alla tolkningar och tillämpningar av regelverket i medlemsländerna ska vara publicerade/offentliga och samlade och tillgängliga för jämförelse. En lämplig plats för detta kan vara kommissionens websida. Vi upplever att de märkningsregler som införts ofta blir krångliga och intetsägande och inte tillför information. Märkningsreglerna behöver därför revideras. Den svenska eko-sektorn var dessutom mycket kritisk till införandet av kravet på obligatorisk märkning med EU-märket. Om en märkning tillför ett mervärde på marknaden används den annars blir den bara en onödig kostnad. Förordningen detaljstyr ibland verksamheter på ett sätt som hämmar utvecklingen. De detaljerade reglerna för biodling är exempel på detta, där t o m materialet i bikuporna styrs av lagtexten. Detta går att förenkla avsevärt genom att främst fokusera på de viktigaste frågorna och överlåta mer av den praktiska tillämpningen till medlemsländerna. Vi anser också att det borde vara möjligt för privata regelverk att erkännas som likvärdiga med 834/ även när de kommer från/tillämpas inom EU. Idag är det bara möjligt för regelverk utanför EU. 2. Bör omfattningen och tillämpningsområdet av förordning 834/2007 förändras och utvidgas till fler produktionsområden? a) Bör skyddet av användningen av ordet ekologisk utvidgas till att omfatta även textilier och kosmetika? Undvik gemensam lagstiftning för restaurang och storhushåll, textil & kosmetika! Det är stor risk att ett regelverk/lagstiftning på EU-nivå blir hämmande för den dynamiska utvecklingen. Det finns redan privata regelverk som arbetar med frågorna låt dessa driva utvecklingen och avvakta med lagstiftning. Däremot behöver begreppet ekologiskt skyddas så att det inte går att använda oseriöst i marknadsföring. God djuromsorg är ett av de viktigaste skälen till att konsumenter väljer att köpa ekologiska produkter. I det perspektivet är det helt otillfredsställande att eko-förordningen inte täcker även transport och slakt. Det är därför nödvändigt att EU-förordningen kompletteras med regler för slakt. (Ett svenskt förslag bifogas. Det diskuterades i samband med att djurregler inkluderades i 2092/91. Bil 1) Vi menar att höga kontrollkostnader är ett problem för mindre producenter - regler för godkänd kontroll via gruppcertifiering behövs även för produktionen inom EU. EUs regelverk borde även kompletteras med sociala/rättvise regler. Konsumenterna förväntar sig att eko-produkter lever upp till ett gott ansvarstagande även för de människor som deltar i produktionen. b). Bör skyddet av användningen av ordet ekologisk utvidgas till att att även produkter som odlats i växthus/stadsodlingar i växtsubstrat (dvs att förutom odling i jord blir även hydrokultur tillåtet)?

3 Det är stor skillnad på att odla i växtsubstrat/avgränsade bäddar och att odla i hydrokultur. Vi är starkt emot att hydrokulturer skulle godkännas som ekologiska. Däremot ska odling i avgränsade bäddar med levande jord (substrat), som levererar en betydande del av näringen en planta behöver, tillåtas enligt förordningen också fortsättningsvis. Odling i avgränsade bäddar innebär att man använder jord och substrat godkända av EU:s lagstiftning för ekologisk produktion - odlingsmediet är många gånger detsamma som i odling direkt i jord. Vi anser att denna odling av klimatskäl och tradition bör möjliggöras i de nordiska länderna även framöver. Det har berättigande eftersom det är en väl fungerande metod sedan mer än 100 år och har konsumenternas acceptans. Vi menar dock att metoden som sådan inte skall spridas, eftersom det i andra delar av Europa finns alternativ som är lika bra eller bättre under de lokala förhållandena. Det finns en stark oro från sektorn för att den ekologiska växthusodlingen hotas om odling i avgränsade bäddar blir tillåtet över hela unionen. Detta skulle främst gynna stora internationella företag och skulle snabbt konkurrera ut den idag etablerade ekologiska växthus-odlingen. Kanske är de avgränsade bäddarna ett bra exempel på när flexibilitetsmöjligheten kan vara värdefull? 3. Vilka åtgärder bör vidtas för att garantera att reglerna om samexistens efterlevs och att standarderna för ekologisk produktion kan uppfyllas av alla jordbrukare som väljer denna sektor? Förorenaren ska betala är en viktig princip som bör tillämpas när samexistens diskuteras. Det måste finnas regler och mekanismer t ex för skadestånd om en gmo-odlare förorenar en ekologisk produktion eller konventionell gmo-fri odling. Gmo-producenter ska i sin hantering visa stor hänsyn och t ex hålla väl tilltagna skyddsavstånd till konventionella och ekologiskt producerade grödor i närheten. Den viktigaste frågan för samexistens och en ödesfråga för hela eko-sektorn är nödvändigheten att även i framtiden ha tillgång till gmo-fritt utsäde! Vi menar att det inte finns något alternativ till nolltolerans, dvs att gränsvärdet för föroreningar av gmo ligger på detektionsgränsen av allt icke-gmo-utsäde dvs även konventionellt utsäde. Det finns även många konventionella lantbrukare som vill ha gmo-fritt. 4. Finns det behov av att se över de nuvarande produktionsstandarderna och välja strängare regler för tillgången på ekologiska ungdjur, foder och utsäde och dylikt? Om svaret är ja, vad bör föreslås jordbrukare eller regioner som inte klarar att uppfylla sådana nya villkor? Skulle regional flexibilitet vara förenligt med lika konkurrensvillkor? Vore kontroller möjliga? Nej. Dett behövs inte strängare regler rörande djur, foder osv. Det är bättre att privata regelverk, som är mer flexibla, höjer ribban och går före. Flexibilitet är nödvändigt eftersom förutsättningarna i olika delar av Europa är så olika, inte bara avseende klimat utan även tradition, ekonomi osv. Det främjar utvecklingen av ekologisk

4 produktion att tillåta flexibilitet och skillnader mellan länderna. Detta går att göra utan att urholka trovärdigheten. Paragrafen om flexibilitet behöver dock utvecklas; Ifoam EU har gjort förslag på detta. 5. Kontroller baseras på fysiska inspektioner av varje aktör längs livsmedelskedjan åtminstone en gång om året. Aktörerna måste certifieras av oberoende certifieringsorgan. Hur skulle kontrollsystemet kunna förbättras? Mer betoning på riskbaserad kontroll är önskvärd. Detta måste även innebära att företag som varit anslutna länge och varit utan anmärkningar ska kunna undantas från kontrollbesök varje år. Bra att förtydliga vad behöriga myndigheter ska göra, sanktionslistor borde utarbetas på medlemssatsnivå. Ta bort överlappningar och harmonisera EN 45011, (egentligen nya ISO 17065), 882/2004 och 834/2007. Kraven blir otydliga av att upprepas och det blir t ex oklart vad ackrediteringsorganet och vad behöriga myndigheten ska göra när en punkt finns med i både EN 45011/nya ISO och 834/ Kommissionen har i likhet med den europeiska handlingsplanen främjat likvärdighet inom handeln med ekologiska produkter, vilket innebär erkännande antingen av tredjeländer eller av kontrollorgan. Bör likvärdighet vara det enda konceptet för handel med ekologiska produkter? Under senare år har kommissionen också uppnått ömsesidigt erkännande från tredjeländer som av EU fått erkännande som likvärdiga. Bör denna strategi få ökad betydelse i syfte att bättre försvara EU:s offensiva intresse? Vi menar att ekvivalenssystemet är bra och nödvändigt, dvs att inte exakt överensstämmelse krävs mellan regelverk. Ekologisk produktion är en fråga om lokal anpassning. Ska handel fungera måste vi lita på andra länders regler, vilka ofta är väl anpassade till landets produktionsförhållanden. 7. Finns det behov av en bättre fungerande inre marknad för ekologiska produkter (artikel 41 c) Vi har inte erfarenhet av några handelshinder idag, utan vårt intryck är att den inre marknaden fungerar. 8. Vilka övriga åtgärder ser ni som nödvändiga för att förbättra EU:s ekologiska produktion och marknadsföring? Producenter måste kunna lita på regelverket för att våga investera och ställa om sin produktion. Regelverket får inte upplevas som nyckfullt och godtyckligt. Regelverket och dess förändringsprocesser måste vara förutsägbara, öppna och transparenta. Det är nödvändigt med ordentliga övergångstider vid förändringar av reglerna.

5 Underlätta för privata regelverk att vara föregångare! De kan testa, utveckla och utvärdera nya idéer och metoder som på sikt kan komma att ingå i den ekologiska lagstiftningen. Det kan också vara rimligt att enskilda länder får gå före med striktare regler för att utveckla sektorn. 9. Övriga synpunkter För att trygga en långsiktig livsmedelsförsörjning i EU måste de nödvändiga näringsämnena återcirkuleras från samhället tillbaka till jordbruket. Tyvärr är mycket av samhällets organiska restprodukter förorenade av avfall från andra verksamheter och i dagsläget inte lämpliga att återföra till jordbruksmark. Separerad humanurin är en produkt som är relativt lite kontaminerad och som innehåller mycket av den livsnödvändiga, men begränsade råvaran fosfor. Det vore värdefullt om humanurin från mindre och väl kontrollerade anläggningar, kunde få användas som godkänt insatsmedel i ekologisk produktion. Sverige lyfte frågan i slutet av 90-talet och Danmark har därefter också gjort ett försök att få humanurin inkluderad på listan över godkända gödselmedel i eko-lagstiftningen. Vi menar att det är dags att försöka igen. Enligt uppdrag Marianne Schönning