Lärarutbildningen Individ och samhälle Examensarbete 15 högskolepoäng, avancerad nivå Vi äter mask! Den organiserade rörelselekens betydelse för barns utveckling We re eating worms! The Importance of organized motor play for children s development Karin Engdahl Lärarexamen 210hp Samhällsorienterade ämnen och barns lärande Examinator: Charlotte Paggetti Handledare: Bodil Wesén 2010-12-08
2
Abstrakt Den motoriska utvecklingen är en viktig del i barns utveckling och för att den ska bli så bra som möjligt måste barnet lära känna sin kropp för att kunna utvecklas. Därför måste det finnas tillgångar till olika men samtidigt bra möjligheter för lek och lärande. Läroplanen för förskolan, LpFö98, tar upp att verksamheten ska vara stimulerande och utmanande för barnens lärande och det är en del av pedagogernas uppgifter. Mitt syfte är att utveckla förståelse för vad förskollärare ser för samband mellan den organiserade rörelseleken och barns utveckling. Jag vill även ta reda på hur förskollärare arbetar med den organiserade rörelseleken vad de praktiskt gör under rörelseleken. Undersökningen genomfördes kvalitativt genom intervjuer med sju pedagoger verksamma inom förskolan. Resultatet av min studie visar att förskollärarna anser att den organiserade rörelseleken ligger som grund för barnens motoriska utveckling. Pedagogerna beskriver sitt arbetssätt bestående av olika broar mellan den motoriska utvecklingen och barns lärande, som till exempel: utveckling av kroppsliga förmågor, självkänsla och koncentration. Broarna är förutsättningar för att barn ska lära och utvecklas. Nyckelord: motorik, förskola, barn, rörelse, pedagoger och utveckling 3
4
Innehållsförteckning 1. Inledning 7 2. Syfte 9 2.1 Frågeställningar 9 2.2 Begreppsförklaringar 9 3. Bakgrund 11 3.1. Teoretisk ram. 11 3.1.1 Piagets teori om den kognitiva utvecklingen 11 3.1.2 Holles teori om motorisk och perceptuell träning 13 3.2 Barns rörelseutveckling 14 3.2.1 Motorik 14 3.2.2 Olika faser i barns motoriska utveckling 15 3.2.3 Grov- och finmotorik 17 3.2.4 Sinnena 17 3.2.5 Fysisk utveckling 18 3.3 Rörelse i förskolan 19 3.3.1 Miljöns betydelse 20 3.3.2 Lekens betydelse 20 3.3.3 Självkänslans koppling till rörelsen 20 3.3.4 Pedagogens roll och synsätt 21 3.3.5 Styrdokument 21 3.4 Tidigare forskning 22 4. Metod 24 4.1 Kvalitativ metod 24 4.2 Val av undersökningsgrupp 25 4.2.1 Beskrivning av pedagogerna 25 4.3 Tillvägagångssätt 26 4.4 Forskningsetiska principer 26 4.5 Bearbetning och analys av undersökningsmaterialet 27 4.6 Tillförlitlighet 28 5
5. Resultat 29 5.1 Rörelselekens struktur 29 5.2 Rörelselek i praktiken 30 5.2.1 Motoriska övningar 30 5.2.2 Mini Röris 31 5.2.3 Rörelse till musik 31 5.2.4 Lekar 32 5.3 Varför organiserad rörelselek? 32 5.3.1 Utveckling av kroppsliga förmågor 33 5.3.2 För hälsan 34 5.3.3 Rörelse i förebyggande syfte 35 5.3.4 Rörelse till instruktioner 36 5.4 Sambandet mellan rörelselek och barns utveckling 36 5.4.1 Motorikutveckling 36 5.4.2 Den personliga utvecklingen 37 5.4.3 Koncentration som förutsättning för lärande 38 5.4.4 Läs- och skrivutveckling 38 5.5 Slutsatser 39 6. Diskussion 40 6.1 Resultatdiskussion 40 6.1.1 Barns rörelseutveckling 40 6.1.2 Rörelse i förskolan 42 6.2 Avslutande diskussion 43 6.3 Didaktiska konsekvenser 44 6.4 Metod diskussion 44 6.5 Förslag till fortsatt forskning 45 Referenslista 46 Bilagor 49 6
1. Inledning Vi är skapade för ett liv i rörelse! (Raustorp 2000, s.11). Barn har idag en tendens att bli allt mer stillasittande. Det uppmärksammas ofta i forskningsrapporter och i massmedia att barn rör sig för lite och barn blir ofta stillasittande framför TV:n och datorn. Aktiviteter lockar inte, i samma utsträckning som förr, barn till rörelse och om barnet inte upplever aktiviteter som utmanar, är det stor sannolikhet att detta påverkar hela livet menar forskaren Raustorp (2000). Det är viktigt att barn upplever glädje med att röra sig och att de får en positiv bild av att vara fysiskt aktiv och jag tror att pedagogerna är viktiga i denna utveckling eftersom idag går de flesta barn i förskolan. Som det står i LpFö98 är det i förskolan man lägger grunden för sitt lärande. Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande. (LpFö98). Här pekar läroplanen på betydelsen av bland annat motorisk utveckling och kroppsuppfattning i förskolan. Utifrån styrdokument och forskning anser jag det vara yrkesrelevant för mig som blivande pedagog att känna till hur jag kan arbeta för att utveckla barns motorik och kroppsuppfattning till exempel med hjälp utav organiserad rörelselek. Jag vill med den här studien utveckla förståelse för vad förskollärare ser för samband mellan den organiserade rörelseleken och barns utveckling. Jag vill även ta reda på hur förskollärare arbetar med den organiserade rörelseleken vad de praktiskt gör under rörelseleken. Grindberg och Jagtöien, (2000) menar att undervisning i fysisk aktivitet och kroppsövningar är bra för barnets utveckling. Jag tror att genom allsidiga rörelseaktiviteter så hjälper man barnet till god rörlighet och barnet förbättrar sin uthållighet och sin kroppskontroll genom att det får möjlighet till att vara fysiskt aktiv och då även främja den motoriska utvecklingen. 7
Min förhoppning är att den här studien även ska få andra pedagoger intresserade av att arbeta mer med rörelselek och förstå vikten av motorisk utveckling i förskolan. Jag avslutar min inledning med en tänkvärd dikt: Hela kroppen behövs för att lära Ögon kan se och öron kan höra, Men händer vet bäst hur det känns att röra. Huden vet bäst när någon är nära. Hela kroppen behövs för att lära. Hjärnan kan tänka och kanske förstå, Men benen vet bäst hur det är att gå. Ryggen vet bäst hur det känns att bära. Hela kroppen behövs för att lära. Om vi skall lära oss något om vår jord, Så räcker det inte bara med ord. Vi måste få komma det nära. Hela kroppen behövs för att lära. (Okänd) 8
2. Syfte Mitt syfte är att utveckla förståelse för vad förskollärare ser för samband mellan den organiserade rörelseleken och barns utveckling. Jag vill även ta reda på hur förskollärare arbetar med den organiserade rörelseleken vad de praktiskt gör under rörelseleken. 2.1 Frågeställningar För att uppnå mitt syfte har jag tagit hjälp utav dessa tre frågeställningar: 1. Hur arbetar förskollärarna med organiserad rörelselek? 2. Vad har de för syfte med den organiserade rörelseleken? 3. Hur ser pedagogerna på sambandet mellan rörelselek och barns utveckling? 2.2 Begreppsförklaringar Kognition Tankemässiga processer. Gemensam beteckning för de mentala skeenden som ligger till grund för kunskap, vetande och medvetenhet sinnesupplevelser, perception, begrepp och tänkande (Evenshaug & Hallen, 2001). Motorik Kroppens rörelseförmåga. Rörelser kan vara enkla eller komplexa och genetiskt bestämda eller inlärda (Nationalencyklopedin, 2008). Organiserad rörelselek Med organiserad rörelselek menar jag gympa/rörelse pass inne på förskolan, utomhus eller i en idrottshall. Det kan vara lekar eller aktiviteter som styrs av pedagogen och som har ett syfte. Hinderbanor, äventyrsbanor och skogsaktiviteter räknar jag också som organiserad 9
rörelselek. När jag sökt på ordet rörelselek i lexikon har det inte funnits med, däremot har jag hittat ordet i flera böcker med rörelsetema och då har författarnas definition varit lik min. Perception Upplevelse via sinnena (synonymt med varseblivning). Ett begrepp för de processer som är aktiva när man tolkar olika sinnesintryck. (Evenshaug & Hallen, 2001). Reflex Automatisk kroppslig reaktion som utlöses direkt av en viss form av påverkan (Evenshaug & Hallen, 2001). Sensomotorisk handling Sker när man genom sina sinnen uppfattar något, detta bearbetas sedan av hjärnan som sedan skickar motoriska signaler vilket resulterar i en rörelse (Ericsson, 2005). 10
3. Bakgrund I följande avsnitt presenteras en översikt av barns motoriska utveckling där jag sammankopplar Holles och Piagets resonemang med flera forskares och författares tankar om vad motorik innebär. 3.1 Teoretisk ram Nedan presenteras två betydande gestalter inom barns utveckling, den internationella forskaren Jean Piaget och den nodiska forskaren, Britta Holle, och jag har valt dessa forskare för att jag anser att de har viktiga teorier om barns motoriska utveckling. 3.1.1 Piagets teori om den kognitiva utvecklingen I Piagets teori om den kognitiva utvecklingen menar han att barnet själv utformar sin kunskap genom att det utvecklas i en anpassningsprocess. Denna process ser Piaget som en mental anpassning som delas upp i två delprocesser som kompletterar varandra, assimilation och ackommodation (Piaget, 1988). När barnet upplever något nytt försöker det förstå och tolka det efter sina tidigare kunskaper och erfarenheter, barnet assimilerar, försöker anpassa omgivningen efter sig själv. Ibland måste barnet tänka på ett nytt sätt för att förstå den nya informationen, det måste ackommodera, anpassa sig själva efter omgivningen. Det är så ny inlärning och utveckling sker enligt Piaget (1988). Men assimilation och ackommodation kan inte ske om det inte finns något samspel mellan 11
barnet och omgivningen. Piaget menar att barnet genomgår fyra stadier i den kognitiva utvecklingen som sker i en viss ordningsföljd (Piaget, 1988). Det sensori-motoriska stadiet, 0-2år. Under det första stadiet sker barnets inlärning genom sinnesupplevelser och motorik, det sker en ständig utveckling av intelligens, sinnen och kropp (Evenshaug & Hallen, 2001). Barnets kunskaper är bundna till vad det kan uppleva och göra, men barnet prövar sig fram för att testa sina kunskaper, det sker assimilation. Barnet vidareutvecklar sin kunskap med hjälp av sina erfarenheter som leder till att barnet lär sig nya saker och assimilationen blir mer och mer utvecklad. Barnets koordinationsförmåga byggs upp genom att barnet experimenterar och lär känna sin kropp i förhållande till ting (Piaget, 1988). Det preoperationella stadiet, 2-7år. Barnet betraktar sig som världens mittpunkt och deras omgivning utgår från dem själva. Barnet tänker det de ser eller upplever och tanken är centrerat mot objektets form (Evenshaug & Hallen, 2001). For example, if we pour liquid from one glass to another of a different shape, the preoperational child will think there is more in one than in the other. (Piaget 1964, s. 177). Barnets tänkande utvecklas av att det får ny kunskap genom upplevelser och händelser och vid sju års ålder har barnet gått över till det tredje stadiet. Det konkret operationella stadiet, 7-11år. Barnet börjar tänka logiskt och ändamålsenligt och kan se nya samband. Barnet har balans mellan assimilation och ackommodation (Piaget, 1988). När barnet är elva till tolv år har det gått över till det sista stadiet. Det formellt operationella stadiet, 11- år. Barnets personlighet formas och stegvis växer barnet in i vuxenlivet. Varje fas i den kognitiva utvecklingen följer ett mönster och varje fas är beroende av den förgående. Piaget (1988) menar att det inte går att skynda på utvecklingen, utan varje steg måste få sin tid. Men Piaget (1964) menar att det är barnets mognad och inte dess ålder som spelar roll och ofta har tidigare erfarenheter och kunskaper stor påverkan på vilket stadium barnet befinner sig i. 12
3.1.2 Holles teori om motorisk och perceptuell träning Holle (1991) menar att barns motoriska utveckling utvecklas efter ett bestämt mönster, uppdelat i fyra olika steg, där varje steg bygger på det föregående. I sin teori utgår hon från hjärnans utveckling och hur viktig rörelsen är för hjärnan. Hjärnan består av två hjärnhalvor med olika användningsområden men som är beroende av varandra, och för att båda hjärnhalvorna ska utvecklas optimalt kvävs det att båda sidorna av kroppen är aktiva (Holle, 1985). Genom att hjärnans nervvävnad och perception utvecklas så utvecklas även barnets motorik (Holle, 1991). Barnets motoriska utveckling kan jämföras med hjärnans mognadsprocess menar Holle (1991) och det motsvarar det centrala nervsystemets utveckling. Hon presenterar barnets motoriska utveckling i de fyra följande faserna: 1. Reflexrörelser (utan cortex, hjärnbarkens, medverkan). 2. Symmetriska rörelser och begynnande medverkan av cortex, båda armarna sträcks till exempel framåt samtidigt efter samma mönster. 3. Viljestyrda, motiverade, differentierade rörelser med hjälp av cortex. 4. Automatiserade rörelser. Ständigt upprepande rörelser som t.ex. att cykla. Rörelserna automatiseras efterhand utan att tankarna kan frigöras till en annan pågående handling, t.ex. att tala med en kamrat under cykelturen. (Holle, 1991, s.21) Koordinationen är inte medfödd utan utvecklas när det centrala nervsystemet mognar och barnet lär sig med tiden att koordinera sina rörelser (Holle, 1991). När barnets perception och motorik samspelar utvecklas en välkoordinerad rörelse och de behöver öva för att rörelserna ska bli automatiska och kännas lätta att genomföra (Holle, 1985). Holle (1985) understryker hur viktigt det är att alla barn ska få möjlighet att träna de grundläggande motoriska övningarna och hon poängterar att det aldrig går att hoppa över ett steg i utvecklingen, eller ett påbörja ett nytt innan barnet är färdig med föregående, men däremot kan en fas ta olika lång tid för olika barn (Holle, 1991). 3.2 Barns rörelseutveckling 13
3.2.1 Motorik Motorik betyder utveckling av rörelser och är en process som startar i fosterstadiet och fortsätter livet ut (Ericsson, 2005). Ett litet spädbarn är från början styrt av ett antal reflexer, en reflex är medfödd och är en reaktion som automatiskt sker när ett barn utsätts av en viss påverkan. Efterhand som barnet utvecklas och medvetet kan röra sig och styra sina leder, så försvinner reflexerna (Ellneby, 2007). Ellneby (2007) poängterar att barnet själv måste vara aktivt för att kunna utvecklas och ju mer barnet övar, desto bättre blir det på att behärska sina rörelser. Ellneby (2007) menar vidare att när barnet lär sig något nytt, talar vuxna ofta om hur barnet skall göra och visar med egna rörelser. Tiden då barn lär sig och övar in rörelserna så är rörelserna medvetna, barnet måste hela tiden koncentrera sig och tänka på hur det ska göra (Ellneby, 2007). Granberg (2000) menar att genom många upprepningar lär sig barnet och rörelserna blir automatiserade. I den helhetssyn som Dessen (1990) har på barns motoriska utveckling menar hon att de motoriska aktiviteterna inte bara utvecklar rörelserna, utan att det även finns en helhet mellan barnets motorik och dess fysiska, kognitiva, sociala och emotionella utveckling. Figur 1: Motorikens betydelse för barns 14
personlighetsutveckling, (Dessen, 1990, s.7) Förklaring av figur 1: Rörelse och fysisk utveckling: Genom god rörelseutveckling får barnet en bättre fysik. Allsidig träning är väldigt viktigt för barnets rörelseutveckling eftersom kroppen anpassar sig efter rörelsen som den får (Dessen, 1990). Rörelse och social utveckling: Rörelselekar och fysisk aktivitet är viktiga inslag när barn umgås med varandra. Genom att barnet utvecklar trygghet om sin kropps förmåga så ökar även förmågan att samarbeta med andra barn (Dessen, 1990). Rörelse och emotionell utveckling: När barnet lyckas i sin rörelseutveckling upplever det glädje och lycka och framstegen påverkar barnets självkänsla. Om barnet misslyckas ofta kan dessa upplevelser sätta sina spår och till slut försöker barnet undvika att hamna i samma situation igen (Dessen, 1990). Får barnet däremot uppleva att det lyckats med sin rörelse utvecklas en inre säkerhet om den egna kroppens förmåga (Dessen, 1990). Rörelse och kognitiv utveckling: När barnet utvecklat förmågan att utföra rörelser får det möjlighet att undersöka sin omgivning och skaffa nya erfarenheter. Ett litet barn behöver utforska sin omgivning genom rörelse (Dessen, 1990, s.9). 3.2.2 Olika faser i barns motoriska utveckling Enligt Holle (1991) sker barns motoriska utveckling i olika faser, där varje fas bygger på den föregående. För att kunna gå vidare i den motoriska utvecklingen krävs det att barnet går igenom alla de olika faserna, då dessa är beroende av varandra. Tiden det tar att gå igenom de olika faserna kan variera från barn till barn (Holle, 1991). Enligt Ellneby (1991) är denna process mödosam och lång. Jagtöien, Hansen och Annerstedt (2002) visar, se figur 2, hur de fyra faserna representerar olika delar i barnets motoriska utveckling. De menar att i varje fas sker det en fysisk utveckling, mognad och lärande som sen ligger som grund för den kommande rörelseutvecklingen. 15
Figur 2. Huvuddrag i rörelseutvecklingen relaterat till ålder. (Jagtöien m.fl., 2002, s. 82) Reflexrörelser är medfödda och en grundförutsättning för att barnet ska kunna börja sin utveckling av nervsystemet. När barnets motorik utvecklas och förbättras blir reflexerna bättre och kan lättare användas. Att lyfta huvudet, rulla runt eller att åla är exempel på barnets mognadsbestämda rörelser. Dessa rörelser förbättras i samband med barnets fysiska tillväxtmognad och utvecklas i en förutbestämd ordningsföljd. De grundläggande/naturliga rörelserna ligger som grund för den motoriska vidareutvecklingen. Barnet har stort behov av nya motoriska utmaningar och aktiviteter, vilket påverkar rörelseutvecklingen i rätt riktning. När barnet kommit till den fas där man använder färdighetsrelaterande rörelser är den tidigare rörelseutvecklingen av stor betydelse. Detta då barnet i detta skede bör behärska olika redskapstekniker. (Jagtöien m.fl., 2002). 16
3.2.3 Grov- och finmotorik Enligt Sigmundsson och Pedersen (2004) brukar man tala om två delar inom motorik, grov- och finmotorik, men att gränsen mellan dessa begrepp kan vara svår att definiera. Grovmotorik behöver inte lika mycket precision som finmotoriken men fordrar större muskler och muskelgrupper. Dessa muskelgrupper ligger nära kroppens mittpunkt. Finmotorik kräver mer precision och omfattar mindre muskelgrupper och små muskler, som i jämförelse med de större muskelgrupperna, ligger längre ut från kroppens mittpunkt (Sigmundsson & Pedersen, 2004). Handrörelser som när barn greppar ett föremål med sin hand brukar ses som finmotoriska rörelser (Forsström, 1995). Sigmundsson och Pedersen (2004) hävdar att det endast är generella antydningar, de menar att barnet lika gärna kan göra grovmotoriska rörelser, som inte kräver hög precision, med händerna. Dessen (1990) har en liknande syn på uppdelningen mellan grov- och finmotorik. Enligt henne sker ett barns motoriska utveckling uppifrån och ner, men också inifrån och ut. Detta gör att grovmotoriken utvecklas före finmotoriken. Om ett barn har en dåligt utvecklad grovmotorik menar Sandborgh- Holmdahl och Stening (1993) att även den finmotoriska utvecklingen ofta är dålig. Barnets koncentration och inlärning kan påverkas om det har svårigheter med den grovmotoriska utvecklingen (Ericsson, 2003). Ericsson (2005) kopplar till Piagets teorier som säger att, om ett barns möjligheter till rörelse hindras, kan detta resultera i färre sensomotoriska upplevelser, som i sin tur kan leda till att utvecklingen försämras. 3.2.4 Sinnena Hjärnan får information om hur kroppen mår genom en konstnat ström av sinnesintryck som skickas till hjärnan där den sorterar och ordnar intrycken (Ayres, 1988). Jagtöien m.fl. (2002) menar att under fysisk aktivitet används alla sinnena och de informerar centrala nervsystemet om kroppens rörelser och om omgivningen. Genom att barnet rör på sig i leken tränar det sina motoriska färdigheter och även sinnena utvecklas under leken menar Niss & Söderström (2006). Människan har sju olika sinnen, dessa kallas för primära och 17
sekundära sinnen, de primära sinnena utvecklas först och är en förutsättning för att de sekundära sinnena ska kunna utvecklas (Jagtøien m.fl., 2002). De primära sinnena är: taktila sinnet (beröringssinnet), vestibulära sinnet (balanssinnet) och kinestetiska sinnet (muskel och ledsinnet). De sekundära sinnena är: visuella sinnet (synen), auditiva sinnet (hörseln), lukt och smak (Jagtøien m.fl., 2002). En sensomotorisk handling sker när barnet genom sina sinnen uppfattar något, detta bearbetas sedan av hjärnan som sedan skickar motoriska signaler vilket resulterar i en rörelse. Genom att utföra olika rörelser ofta känner hjärnan till slut igen olika sensoriska signaler och skickar ut de motoriska signalerna snabbare eftersom hjärnan lagrar de olika rörelseerfarenheterna. Detta bidrar till att rörelserna går lättare och lättare att genomföra och barnet kan koncentrera sig på annat än själva rörelsen, detta kallas för automatisering (Jagtøien m.fl., 2002). 3.2.5 Fysisk utveckling Vår kropp består av en mängd olika muskler som fäster på skelettet och för att kroppen ska klara av att stå upprätt och utföra rörelser har kroppen ett skelett och muskler (Jagtöien, Hansen & Annerstedt, 2002). Kroppen har cirka 650 muskler, och tillsammans med viljan skapar de rörelser i lederna, och samspelet mellan muskelgrupperna övar barnen på olika sätt. Genom leken skaffar barnet sig starka muskler och som även ökar rörelseerfarenheten (Jagtöien m.fl. 2002). Grindberg och Jagtöien, (2000) menar att undervisning i fysisk aktivitet och kroppsövning är bra för barnets utveckling och de menar vidare att barnets uthållighet förbättras genom den fysiska aktiviteten. Har barnet medvetet fått röra på sig får det lättare för att sitta still menar Claesdotter, 2001. Den fysiska utvecklingen varierar i tid mellan olika barn, men genom allsidiga rörelseaktiviteter bevarar barnet oftast en god rörlighet (Grindberg & Jagtöien, 2000). 18
3.3 Rörelse i förskolan Kropp och rörelse är ett så förklarar Danielsson, Auoja, Sandberg & Jonsson (2001) det när de talar om rörelse hos barn. De menar att barn nästan alltid lär först med sin kropp och det är genom kroppen som barnet upptäcker sin omvärld. Danielsson m.fl. (2001) påpekar även vikten av att barnet får möta både fysiska och psykiska utmaningar i miljön där de vistas för att bidra till en positiv utveckling av hjärnan. Hjärnan blir mer funktionsduglig och utvecklad ju mer den blir utsatt för sensomotorisk stimulans (Danielsson m.fl., 2001). Barns motoriska utveckling är också av stor betydelse för barns inlärningsförmåga och jagutveckling / / i förskolan bör barn stimuleras till rörelse och lek dagligen både inne och ute som en viktig del i den totala läroprocessen. (Danielsson m.fl., 2001, s.6) Att rörelse och lärande hör samman belyser även Doherty och Bailey (2002) och de menar att genom en kombination av rörelse och andra lärandeaktiviteter så skapas ett lustfyllt lärande för barnen. Rörelse har många positiva effekter på barns utveckling och påverkar bland annat deras koncentrationsförmåga, kroppsuppfattning samt ökar deras kreativitet och deras förmåga att lösa problem (Danielsson m.fl., 2001). Det är därför, enligt Forsström och Fägersten (2000), viktigt att försöka genomföra olika rörelseövningar varje dag. Ericsson (2005) menar att fysisk aktivitet bör förekomma både inomhus och utomhus, men att det sker på ett mer naturligt sätt utomhus där barnen får möjlighet att klättra, gunga och springa. Trots detta bör inte den fysiska aktiviteten inomhus tas bort, det finns aktiviteter som inte tar stor plats och som fungerar utmärkt inomhus som till exempel hinderbanor, rörelsesånger och danser (Ericsson, 2005). Genom användning av kroppen så utvecklar barnet färdigheter genom att muskler och nervsystemet integrerar rörelser. Ericsson (2005) nämner några fysiska färdigheter som är väsentliga att öva på för barnets motoriska utveckling; åla, krypa, rulla, balansera och springa. 19
3.3.1 Miljöns betydelse Bremberg (2005) berättar att miljöns utformning har en stor betydelse för hur barn aktiverar sig och är aktiv. Det krävs intresseväckande lekmiljöer i förskolan, både inomoch utomhus, för att barnet ska själva ska uppmuntras till att utveckla sin motorik (Åhs, 1996). Jagtöien, Hansen & Annerstedt (2002) menar att när miljön är inspirerande utvecklas barnet genom att det söker efter mer utmanande rörelse, de menar vidare att barnet utgår då från de rörelser som det kontrollerar och nya rörelsemönster utvecklas. (Pramling- Samuelsson och Sheridan (2006) menar att utformningen av den pedagogiska miljön ska utgå från barnet och inspirera barnet till utforskning och upptäckande, och barnets miljö omfattar förskolegården, lekplatser och inomhuslokalerna. Åhs (1996) påpekar hur viktigt miljön är för att tillfredställa barnens rörelsebehov. 3.3.2 Lekens betydelse Syftet med barns lek är att de ska uppleva glädje och nöje i det de gör menar Klinta (1990). Klinta (1990) menar att barn tycker om att klättra och hoppa, och de har en naturlig glädje av att röra på sig. Genom att barnet är i rörelse så övar det omedvetet på sin motoriska utveckling (Niss & Söderström, 2006). Åhs (1996) menar att det är viktigt att barnet får utrymme och uppmuntran till att öva motorik genom leken, och att det får möjlighet att testa kroppens möjligheter och begränsningar. Ericsson (2005) menar att barn som får sitt rörelsebehov tillfredsställt blir mer fokuserade och motiverade till att ta in ny kunskap och att lära sig. Åhs (1996) berättar att genom leken lär barnet sig att kontrollera och använda sin kropp och på så sätt lär barnet sig även om sin motoriska kompetens. 3.3.3 Självkänslans koppling till rörelse Jagtöien, Hansen och Annerstedt (2002) menar att lek och rörelse, kan i en positiv accepterande miljö, gynna barnet till en bättre självkänsla. Att klara av en rörelse innebär trygghet för ett barn, ett misslyckande kan däremot leda till osäkerhet och att 20
självförtroendet sjunker (Jagtöien m.fl., 2002). Sandborgh- Holmdahl och Stening (1993) menar att om barnet får en negativ bild av sig själv kan det leda till emotionella störningar, inlärningssvårigheter och hämningar i personlighetsutvecklingen. De menar vidare att man inte får ställa för stora krav på barnet. Reaktionerna från omgivningen är avgörande för barnets upplevelse av framgångens eller motgångens betydelse (Sandborgh- Holmdahl & Stening, 1993). 3.3.4 Pedagogens roll och synsätt Grindberg och Jagtöien (2000) påpekar vikten av att pedagogen uppmuntrar och berömmer barnet och detta bidrar till att barnet får en positiv bild av sig själv. De framhåller även att om en pedagog har goda kunskaper om sitt arbete utsänder den trygghet och säkerhet. Det är förskolan och pedagogernas plikt att barnet ges goda möjligheter till fysisk aktivitet, eftersom barn har ett behov av att vara i rörelse (Ellenby, 2007). Grindberg och Jagtöien (2000) menar för att barnets rörelsebehov ska bli tillfredsställt bör pedagogerna ha insikt i barns motoriska utveckling. De menar vidare att pedagogen även bör ha vetskap om barns fysiska utveckling och hur sambandet mellan motorik och lärande ser ut (Grindberg & Jagtöien, 2000). Ellneby (2007) berättar också om pedagogers olika syn på motorik och att det innebär att pedagoger även har olika syn på vad motorisk träning innebär. Klinta (1990) menar att pedagogernas uppgift i rörelseleken är att skapa förutsättningar som uppmuntrar till rörelse. Vidare menar Klinta (1990) att pedagogen ska fungera som stöd och ge uppmuntran under rörelseaktiviteten. Ericsson (2005) påpekar hur viktigt det är att förbereda och utforma rörelseaktiviteter för de barn som inte tar egna initiativ till rörelse. 3.3.5 Styrdokument I läroplanen för förskolan, LpFö98, står det att förskolan ska uppmuntra och stärka barnets empati och inlevelse i andra människors situation. Vidare står det att lärandet ska baseras på såväl interaktionen mellan vuxna och barn som lär av varandra. (Skolverket, 2001). 21
Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande (LpFö98). När förskolan fick sin läroplan 1998 skilde den sig ifrån tidigare styrdokument eftersom den innehåller mål att sträva mot. Dessutom uttrycks riktlinjer för att verksamheten skall lägga grunden till ett livslångt lärande och det skall vara roligt, tryggt och lärorikt för alla barn att vistas där. Förskolan skall erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet (LpFö98). Läroplanen uttrycker mycket om hur barn utvecklas och lär genom leken, den tar även upp att dans, drama och rytmik är ett sätt att kommunicera och uttrycka sig igenom. 3.4 Tidigare forskning Forskning om betydelsen av kroppsrörelse för barn har en varierande inriktning, men det kan vara problematiskt att åtskilja dessa inriktningar från varandra. Vissa forskare har sin utgångspunkt vid den perceptuella utvecklingen, andra på den kognitiva eller den grovoch finmotoriska utvecklingen i förhållande till rörelseaktiviteten (Sandborgh- Holmdahl & Stening, 1993). Samband motorik, inlärning och koncentrationsförmåga Ingegerd Ericsson är forskare som i sin avhandling presenterar sin undersökning om barns motoriska utveckling och lärande. Syftet med hennes studie var att undersöka om ökad fysisk aktivitet och motorisk träning kan ha påverkan på barns motorik och koncentrationsförmåga. Ericsson (2005) menar att människans motoriska utveckling börjar i fosterstadiet och fortgår sedan livet ut. Ericsson (2005) menar vidare att motorikens betydelse påverkar människans välbefinnande, inlärningsförmåga, koncentration och sociala utveckling. Hon menar också att en varaktig rörelseglädje är en hälsoförsäkring för ett gott välbefinnande. Vidare tycker hon att förskolepersonal själva bör få känna glädjen 22
som man får av rörelseaktivitet, detta för att själva kunna förmedla rörelseglädje till barnen på förskolan (Ericsson, 2005). Mer rörelse i skolan gynnar troligtvis såväl elevers som vuxnas trivsel i skolan. (Ericsson, 2005, s.156). Barns fysiska aktivitetsnivå Sedan 70 år tillbaka fram till idag har det skett stora förändringar i barns fysiska aktivitetsnivå. Barnen i dagens samhälle rör sig väldigt lite och blir ofta stillasittande framför TV:n och datorn. Aktiviteter lockar inte, i samma utsträckning som förr, barn till rörelse menar forskaren Anders Raustorp (2000). Raustorp (2000) har gjort en studie där han mätte den fysiska aktivitetsnivån och den upplevda fysiska självkänslan. Han menar att den fysiska aktiviteten kan förenas med stora hälsovinster och han påpekar även hur viktigt detta är för barns hälsa. För att kunna uppleva den fysiska självkänslan menar Raustorp (2005) att det är viktigt med inslag av fysisk aktivitet i barns vardag. Vi är skapade för ett liv i rörelse! (Raustorp 2000, s.11). 23
4. Metod Här beskrivs det redskap som jag har valt till min empiriska studie samt tillvägagångssättet vid insamlingen av data och vid analysen och bearbetningen av den. 4.1 Kvalitativ metod Undersökningen som utförts är en kvalitativ studie vilket innebär att det är en icke mätbar studie (Trost, 2005). Detta val baseras på studiens syfte att utveckla förståelse för vad förskollärare ser för samband mellan den organiserade rörelseleken och barns utveckling, vilket lättast uppnås med en kvalitativ studie (Johansson & Svedner, 2006). Datainsamlingen till denna studie har skett genom halvstrukturerade intervjuer där det finns förbestämda fasta frågeområden, som en ram för intervjun (Trost, 2005). Väsentliga intervjufrågor för studien är förbestämda, men det finns möjlighet till förändring av intervjufrågor och ordningsföljd. Denna intervjumetod bidrar till att respondenterna har möjlighet att lämna öppna och mer uttömmande svar (Trost, 2005). En kvalitativ studie, med intervju som datainsamlingsmetod skapar alltså möjligheter för respondenterna att bidra med sina arbetslivserfarenheter och pedagogiska tankar, genom egna formuleringar (Johansson & Svedner, 2006). 24
4.2 Val av undersökningsgrupp Insamling av data till den empiriska studie som jag har utfört genomfördes med sju förskollärare yrkesverksamma på tre olika förskolor och på olika avdelningar. Förskolorna där dessa förskollärare är yrkesverksamma ligger i en mellanstor stad i södra Sverige. Verksamheterna är inriktade mot barn i åldern 1-5 år. Orsaken till att jag har valt dessa förskolor är för att de, enligt sin profilbeskrivning, arbetar medvetet kring barns motoriska utveckling och även med rörelselek. Eftersom endast sju intervjuer ligger till grund för min studie, medför det enligt Trost (2005) att detta är en idiografisk studie, vilket innebär att det inte går att få fram ett generaliserbart resultat som kan visa hur det förhåller sig i allmänhet. 4.2.1 Beskrivning av pedagogerna Deltagarna i min undersökningsgrupp arbetar på tre olika förskolor som jag har valt att kalla förskola 1, förskola 2 och förskola 3. Tre av pedagogerna är verksamma inom förskola 1, två pedagoger i förskola 2 och två pedagoger i förskola 3. Ingen av pedagogerna är verksamma på samma avdelning. Nedan ges en utförligare beskrivning av deltagarna i undersökningsgruppen. Pedagog A arbetar på en avdelning där barnen är ett till tre år gamla på förskola 1. Pedagog B arbetar på en avdelning där barnen är tre till fyra år gamla på förskola 1. Pedagog C arbetar på en avdelning där barnen är fyra till fem år gamla på förskola 1. Pedagog D arbetar på en avdelning där barnen är ett till tre och ett halvt år gamla på förskola 2. Pedagog E arbetar på en avdelning där barnen är ett till fem år gamla på förskola 2. Pedagog F arbetar på en avdelning där barnen är ett till fem år gamla på förskola 3. Pedagog G arbetar på två olika avdelningar där barnen är ett till fem år gamla på förskola 3. 25
4.3 Tillvägagångssätt Inledningsvis utfördes en pilotintervju med en kvinnlig lärarstuderande, vilket enligt Johansson och Svedner (2006) är betydelsefullt för att undersöka om intervjufrågorna är representativa gentemot studiens frågeställning, intervjuns ungefärliga längd och för analys av egen frågeteknik. Pilotintervjun underlättar därmed resterande intervjuer. Kontakt togs därefter via telefon med de förskolor som enligt sin profilbeskrivning arbetar medvetet kring barns motoriska utveckling och med rörelselek, vilket jag ansåg ha betydelse för min undersökning. Sju enskilda intervjutillfällen inplanerades, med sju yrkesverksamma förskollärare som respondenter. Intervjuerna genomfördes i avskildhet antingen på förskolans kontor eller inne på någon av avdelningarna, när barn och övrig personal inte befann sig där. Respondenten fick möjlighet att ställa eventuella frågor innan intervjun startade och men även under den pågående intervjun. Intervjufrågorna i intervjuguiden (bilaga 1) utformades efter uppsatsens syfte, frågeställning och bakgrund, utöver dessa frågor tillkom även följdfrågor av olika slag, som varierade beroende på de enskilda respondenternas svar. I slutet av varje intervju gavs respondenten möjlighet att även tillägga övriga kommentarer kring det berörda ämnet i intervjun. Längden på intervjuerna varierade mellan cirka 25 till 40 minuter. Alla intervjuer spelades in med bandspelare, vilket enligt Trost (2005) bör ske, då det underlättar bearbetningen av resultatet. 4.4 Forskningsetniska principer De etiska överväganden som gjorts kring undersökningen är att respondenterna innan intervjun tagit del av undersökningens syfte, hur det insamlade datamaterialet kommer att bearbetas och användas samt att deras deltagande i studien sker frivilligt, utifrån deras villkor (Johansson & Svedner, 2006). I uppsatsens resultatdel som bygger på 26
intervjuresultaten går de givna svaren inte att kopplas samman till enskilda individer som deltagit i studien. Namnen på respondenterna har ändrats till benämningarna Pedagog A-G, med fokus på respondenternas anonymitet i studien. Den givna informationen till respondenterna och bearbetningen av resultatet uppfyller enligt Vetenskapsrådet (2004) alla de följande fyra huvudkraven inom det grundläggande individskyddskravet vid forskning: Informationskravet, klarlägger vikten av att personen som utför studien informerar om syftet med studien till alla medverkande i undersökningen. Samtyckeskravet, medför att alla deltagare i den aktuella studien är medvetna om att deltagandet sker frivilligt. Konfidentialitetskravet, behandlar vikten av att uppgifter kring respondenten skyddas mot obehöriga. Nyttjandekravet, innebär att insamlade uppgifter kring enskilda personer endast får nyttjas i studien. Utifrån Vetenskapsrådets (2004) rekommendationer erbjuds även respondenterna att erhålla ett exemplar av den slutliga produkten av studien. 4.5 Bearbetning och analys av undersökningsmaterialet Efter att alla intervjuerna genomförts och spelats in, transkriberades de. Alla intervjuer skrevs ut ordagrant och sammanlagt blev det cirka 15 sidor text när allt var utskrivet. Dessa texter har sedan bearbetats och analyserats, transkriberingarna bearbetades var för sig genom att nyckelord och andra viktiga begrepp för studien markerades. Utifrån dessa nyckelord och begrepp skapades resultatdelens huvudrubriker. Kvale (1997) menar att för att tydliggöra de olika kategorierna är det vanligt att beskrivningen av en kategori följs av ett citat, vilket bidrar till att öka validiteten. Jag presenterar resultatet med kategorier av samlade uppfattningar och arbetssätt. 27
4.6 Tillförlitlighet Tillförlitlighet enligt Trost (2005) är att genomförd undersökning ska ge ett liknande resultat vid en återupprepning av studien. En viktig aspekt är dock att resultatet vid en ny undersökning av denna studie, inte kommer att kunna ge samma resultat. Detta eftersom resultatet som denna studie bygger på är en kvalitativ datainsamlingsmetod där respondenternas olika förhållningssätt är resultatet, vilket är något som är föränderligt och varierar mellan olika respondenters yrkeserfarenhet. Med en noggrann metodbeskrivning av tillvägagångssättet vid denna studie, ökar tillförlitligheten av resultatet. Intervjuer som datainsamlingsmetod ger en djupgående men smal information (Johansson & Svedner, 2006, s.41) i förhållande till en enkätundersökning som ger en bred men ytlig information (Johansson & Svedner, 2006, s.30). Det finns en annan viktig aspekt på studiens giltighet, då studien är idiografisk går resultatet av denna studie inte att generaliseras över förskollärare förhållningssätt kring det berörda ämnet i allmänhet. 28
5. Resultat Här presenterar jag resultatet från intervjuerna utifrån mina tre frågeställningar och mitt syfte. Efter analys av intervjuerna har pedagogernas uppfattningar kategoriserats i fyra rubriker. 5.1 Rörelselekens struktur Alla pedagogerna uppger att de arbetar med organiserad rörelselek i sin verksamhet, men de använder sig utav olika namn på aktiviteterna. Namn som förekommer på aktiviteterna är till exempel; upp & hoppa, lek & rörelse, och gladgympa, men jag har valt att benämna det för rörelselek. På Förskola 1 har de schemalagt rörelselek en gång i veckan, Förskola 2 har ingen schemalagd rörelselek men de uppger att de har det cirka två gånger i veckan. På Förskola 3 har de någon form av organiserad rörelselek varje dag. Två gånger i veckan brukar det bli, planerat, och sedan blir det ju ofta spontana grejer också. (Pedagog D) Pedagogerna uppger att de håller på i cirka femton till trettio minuter beroende på barnens ålder och intresse för aktiviteterna. Var aktiviteterna äger rum ser olika ut på de olika förskolorna, men även på de olika avdelningarna. Det vanligaste är att de håller till i lekhallen, ett större rum med få möbler och mycket yta. Även utomhus förekommer det organiserad rörelselek antingen på den egna gården eller i en närliggande skog eller 29
lekplats. Förskola 3 har även tillgång till den angränsande skolans idrottshall en gång i veckan. Holle (1991) menar att naturen är en bra plats där barn får träna sin motorik. Ayres (1988) talar om vikten av att barngruppen besöker lekplatser där barn får möjlighet att leka och utveckla sin motorik. 5.2 Rörelselek i praktiken Alla pedagogerna är överrens om att rörelselek innebär fysisk aktivitet tillsammans med barnen. Hur de olika pedagogerna arbetar med rörelselek skiljer sig från de olika förskolorna och avdelningarna. Nedan presenterar jag olika arbetssätt som pedagogerna använder sig utav när de har rörelselek. 5.2.1 Motoriska övningar Alla pedagogerna uppger att de arbetar med motoriska övningar under rörelseleken. Pedagogerna är rörande överrens om att de grundmotoriska rörelserna är väldigt viktiga att träna. Några av pedagogerna använder sig av specifika lekövningar som är anpassade för att träna barnets grovmotoriska utveckling. Pedagog G vill börja använda sig av observationsschema för att kunna följa barnens grovmotoriska utvecklingsfaser. Alla pedagogerna brukar använda sig av någon form av hinderbana, där de skapar utmaningar i olika nivåer för barnen. Så här säger en av pedagogerna om detta: Vi gör hinderbanor där barnen kan åla under stolar och klättra över lådor och gå balansgång på brädor ja sådana saker... och de kan hoppa mellan olika rockringar...(pedagog D) 30
Pedagogerna uppger att barnen får prova olika balansövningar, bollövningar och korsrörelser där de får koordinera kroppens olika delar. Pedagog A berättar att barnen även har fått prova på parövningar. Alla pedagogerna arbetar med olika typer av koordinationsövningar där barnen får öva öga hand- & öga fotkoordination. 5.2.2 Mini Röris Mini Röris är ett lekfullt gympaprogram från Friskis & Svettis som är riktat till barn mellan tre och sex år. I programmet ingår en cd-skiva med musik och instruktioner samt en plansch med illustrationer av rörelserna. Hela programmet är cirka 20 minuter. Pedagogerna C, E och G uppger att de använder sig av programmet Mini Röris. Vi äter mask! likt armhävningar så böjer de sig ner och äter mask... (Pedagog G) Pedagogerna som använder sig av Mini Röris uppger att barnen är väldigt förtjusta i programmet. Pedagog E påpekar att de inte använder Mini Röris vid varje tillfälle som de har rörelselek på grund av att det finns en risk att barnen tröttnar på programmet. Pedagog C är väldigt positiv till att använda sig av Mini Röris eftersom barnen får möjlighet att leka in många olika sorters rörelser. 5.2.3 Rörelse till musik Rörelse till musik förekommer enligt alla pedagogerna, men på olika sätt. Pedagog D och E berättar att de använder sig av sångsamlingar där inslag av rörelselek förekommer. Några av pedagogerna berättar att de ibland kan sätta igång en discolåt och gör sedan rörelser därefter. Pedagog F och G uppger att de även arbetar med danslekar såsom ringdanser: det är ju jättekul med danslekar, och barnen får bra kroppskontroll och taktkänsla på köpet! (Pedagog F) Alla pedagogerna är väl överrens om att musik är ett väldigt bra redskap vid rörelselek. Några av pedagogerna ansåg att det nästan är ett måste att ha tillgång till musik, i form av 31
cd-spelare eller liknande, när de håller på med rörelselek inomhus. När rörelseaktiviteterna sker utomhus är det ingen av pedagogerna som tycker att det behövs musik i inspelad form. 5.2.4 Lekar All typ av rörelse ska egentligen gå under lek eftersom rörelseträning aldrig ska upplevas som ett tvång eller tråkig. Att skratta och ha kul tillsammans med barnen är otroligt viktigt. Jag brukar själv delta i de olika lekarna (Pedagog C) Alla pedagogerna jobbar för att motivera barnen och de berättar att det krävs fantasi så att det blir roligt att leka tillsammans samtidigt som barnen övar upp sina motoriska färdigheter. Pedagogerna berättar om olika typer av lekar som de använder, som till exempel fingerlekar, samarbetslekar och ringlekar. Men även lekar som har fasta ramar, som till exempel: Katt och råtta, Björnen sover och Följa John. Pedagog A tycker att leken skall bör som den viktigaste delen i barns utveckling eftersom den är spontan och utvecklar många olika färdigheter hos barnet. Vi får inte ta bort möjligheten för barn att leka och leken är något som bör kvarstå livet ut. Pramling- Samuelsson & Sheridan (1999) menar att barn utvecklas socialt, motoriskt och intellektuellt genom leken. 5.3 Varför organiserad rörelselek? Var har den organiserade rörelseleken för syfte? Pedagogernas uppfattningar har delats in i fyra olika kategorier. 32
5.3.1 Utveckling av kroppsliga förmågor Att utveckla barnets kroppsliga förmågor, det är en av pedagogernas uppfattningar kring rörelselekens syfte. Ett exempel på dessa förmågor är koordinationsförmågan, som pedagogerna tränar med barnen genom att bland annat göra korsrörelser. Korsrörelser innebär att barnen ska korsa armar och ben över kroppens mittpunkt, dessa korsrörelser ser pedagogerna som viktig träning för samarbetet mellan hjärnhalvorna. För att hjärnhalvorna ska samarbetar så krävs det god en koppling mellan och för att kunna lära sig saker så är ju båda hjärnhalvorna inblandade... (Pedagog G) Pedagogerna nämner att det är viktigt att barn får göra övningar där de korsar sin mittlinje och på så sätt så stimulerar det båda hjärnhalvorna. Holle (1985) menar att hjärnhalvorna är beroende av varandra och genom att båda hjärnhalvorna utvecklas utvecklar barnet sina kroppsliga förmågor, och samtidigt är kroppsrörelse grundläggande för att hjärnhalvorna ska fungera och utvecklas. Förbindelser mellan hjärnhalvorna finns vid födseln och utvecklas och blir starkare genom upprepad fysisk aktivitet (Jagtöien, Hansen & Annerstedt, 2002). Några andra kroppsliga förmågor som pedagogerna har som avsikt att träna genom rörelseleken är balansförmågan, kroppsuppfattningen och kroppskontrollen. Pedagog A menar att det är viktigt att barnen blir medvetna om var de har sina armar och ben. Tre av pedagogerna berättar hur viktigt de tycker att barnen skall förstå och tänka efter vad det är de gör och hur de gör det, så att de blir medvetna om sina rörelser. Så här säger en av pedagogerna om syftet med rörelselek: Rörelseleken är till för att barnen ska har roligt och för att får tillfälle att utveckla sin kroppsuppfattning, sin koordinationsförmåga och sin rumsuppfattning... (Pedagog C) Pedagog C menar att genom rörelselek så får barnen möjlighet att utveckla sina kroppsliga förmågor, men hon betonar samtidigt vikten av att barnen skall ha roligt. Flera av pedagogerna uppger att de arbetar med kroppsuppfattning och balans. Om pedagogerna märker att något barn har problem att utföra en övning så tränar de lite extra på just det motoriska momentet genom att de skapar övningar för hela barngruppen. Anledningen till 33
att de skapar övningar för hela gruppen är för att barnen ska få träna på ett lekfullt och lustfyllt sätt utan att peka ut något barn, barnen ska uppleva rörelsestunderna som lek, inte som träning. Några av pedagogerna uppger att när de arbetar med rörelselek så iakttar de barnens rörelseförmåga för att se vad barnen klarar av och hur långt de har kommit i sin motoriska utveckling. Pedagog F talar om vikten av organiserad rörelse för att kunna upptäcka barns eventuella motoriska problem och för att kunna hjälpa de som är i behov av extra rörelseträning. Alla barn har det inte automatiskt, då får man träna lite extra Det är viktigt att barnen får med sig alla delarna i den grovmotoriska utvecklingsfasen, som åla och krypa och rulla... (Pedagog F) Pedagog C och G anser att rörelselek är ett bra verktyg för att följa barnen och se att de får med alla bitar i utvecklingen. Om de upptäcker barn som inte följer med i utvecklingen så övar de mer med de barnen eller så interagerar de vissa övningar i gruppen för att träna detta. Ericsson (2005) menar genom att barnen får göra övningar i större grupper kan de få en bättre uppfattning av sin egen kroppsuppfattning och förmåga. Dessen (1990) påpekar för att barn ska kunna leka tillsammans är det viktigt att barnet utvecklar en god självkänsla. 5.3.2 För hälsan Alla pedagogerna uppgav att de tycker att barn idag rör på sig för lite. Pedagogerna uttrycker en oro för barnfetma och att de med rörelseleken vill motarbeta detta. De vill genom rörelseleken ge barnen möjlighet att röra sig på ett positivt och glädjefyllt sätt. Pedagogerna tycker det är viktigt att barnen får en positiv upplevelse av att röra sig och de tror att barnen, genom detta, kommer få en bättre inställning till rörelse senare i livet. Flera av pedagogerna betonar att barnen ska ha roligt och att detta är ett av de viktigaste syftena med rörelselek. Genom att det är roligt så tror pedagogerna att barnen lär sig lättare och får lättare för att ta till sig information. Grindberg och Jagtöien (2000) menar att fysisk aktivitet är en källa till glädje. Pedagogerna ser rörelse och träning som ett viktigt redskap 34
för att förhindra barnfetma och för att barnen ska få ett sunt förhållande till sin kropp och till rörelse. Börjar man tidigt med rörelse som en naturlig del i vardagen så tror jag att det hjälper barnen till en bättre hälsa. (Pedagog C) Tre av pedagogerna uppger att rörelseleken även ska träna konditionen för att barnen ska orka mer och vara mer uthålliga. Alla barn orkade inte vara med på hela rörelsepasset när vi började ha regelbunden och schemalagd rörelselek. De gick och satte sig... man blir orolig när friska barn inte orkar hoppa och springa i 15-20 minuter. (Pedagog G) Pedagogerna upplever att de ser en utveckling av barnens kondition, de orkar mer och är mer uthålliga. Behovet av fysisk aktivitet hos barn är stort, därför är det viktigt att vi uppmuntrar barnen hela tiden (Jagtoien, Hansen & Annerstedt, 2002). 5.3.3 Rörelse i förebyggande syfte Pedagog D berättar att ju mer de arbetar med rörelselek, desto lättare har barnen för att slappna av. Jag kan se många likheter i pedagogernas uppfattningar kring att barn behöver röra sig för att kunna bli lugnare och på så sätt skapa en lugnare barngrupp. Det finns även uppfattningar bland pedagogerna att om det är rörigt i barngruppen så kan en spontan rörelselek underlätta för barnen att sitta still och koncentrera sig efteråt. Alla hur ju svårt för att sitta still och koncentrera sig under en längre tid och framförallt barn. Så då får man upp och röra på sig så att man orkar koncentrera sig en stund till (Pedagog A) Pedagogerna upplever att barnen kan lättare ta åt sig information eller instruktioner efter rörelselek. Annerstedt (2002) menar att fysisk aktivitet ger kroppen mer energi vilket i sin tur underlättar den psykiska och fysiska inlärningen. 35