Arkitektur och ramverk för interoperabilitet förstudie 2006

Utvecklingsstöd Karl Wessbrandt MISSIV 1 (1) DATUM DIARIENR 2006/378 Arkitektur och ramverk för interoperabilitet förstudie 2006 Verva har på eget initiativ genomfört en förstudie om Arkitektur och ramverk för interoperabilitet. Den ingår som ett led i Vervas arbete med att främja utvecklingen av en sammanhållen e-förvaltning. Förstudien behandlar utvecklingen av gemensamma kravspecifikationer, förväntningar från EU och pågående arkitekturinitiativ inom och utom landet. Den ger förslag till fortsatta uppdrag med målsättning att ta fram en för offentlig sektor gemensam referensarkitektur. Rapporten skall utgöra ett stöd för pågående strategiarbete och verksamhetsplanering. Förstudiens resultat redovisas i föreliggande slutrapport med tre delrapporter som bilagor, 1. Grundfunktioner 2. Krav och förutsättningar från EU på vårt nationella arbete 3. Arkitekturmodeller, ramverk och strategier. Rapporten har idag fastställts som slutredovisning av förstudien enligt beslut av Jenny Birkestad, enhetschef Utvecklingsstöd. Närvarande vid den slutliga handläggningen var Christina von Greyerz, enhetschef Analys samt Désirée Veschetti Holmgren, Birgitta Nelson, Jan Lundh och Karl Wessbrandt, föredragande. Enligt Vervas beslut Karl Wessbrandt utvecklingsstrateg Postadress: Box 214, 101 24 Stockholm Besöksadress: Drottninggatan 29 Telefon växel: 08-55 05 57 00 www.verva.se E-post: verva@verva.se Fax: 08-23 02 10

PM 1 (19) Arkitektur och ramverk för interoperabilitet förstudie 2006 slutrapport Arkitektur och ramverk för interoperabilitet 1 förstudie 2006 slutrapport 1 1 Grundfunktioner eller gemensamma kravspecifikationer 2 2 Förväntningar och krav från EU 3 2.1 I2010 3 2.2 ICT-standardisering 4 2.3 Interoperabilitet 5 2.4 einköp 6 3 Allmänt om arkitekturmodeller 6 3.1 Exempel på strategier och arkitekturer 7 3.1.1 SOA 7 3.1.2 Sverige 8 3.1.3 Internationella egov-initiativ 8 3.1.4 Standardiseringsorgan, konsortier och privat sektor 9 4 Analys och slutsatser 9 4.1 Grundfunktioner eller gemensamma specifikationer 9 4.1.1 Inventering 11 4.1.2 Prioritering 12 4.2 Förväntningar och krav 12 4.2.1 EU 12 4.2.2 Sverige 13 4.3 Positionering av arkitekturinitiativ 13 4.4 Arkitektur och ramverk förslag på inriktning 14 4.5 Förslag till förändringsplan 17 4.5.1 Etappindelning 17 4.5.2 Organisation 18 4.5.3 Finansiering 19 Malin C:\Documents and Settings\malin\Skrivbord\Till PDF\Förstudierapport Arkitektur.doc

PM 2 (19) 1 Grundfunktioner eller gemensamma kravspecifikationer Termen Grundfunktioner har använts i tal, presentationer och skrivelser från närings- och finansdepartementen för att beskriva visioner och mål för IT-samhället i allmänhet och den sammanhållna e-förvaltningen i synnerhet. Det har dock framgått att det gjordes olika tolkningar av termen. En vanlig missuppfattning var att grundfunktioner syftade på färdiga, fungerande tekniska produkter eller tjänster. Om Verva skall kunna driva utvecklingen av dessa grundfunktioner så är det avgörande att ha en samsyn med såväl beställare (regeringen) som med leverantörer (IT-branschen) och användare (förvaltningen, företag, medborgare) kring vad det egentligen är som skall produceras. Efter samråd med berörda intressenter har vi kommit fram till att följande definition, hämtad från en av näringsdepartementets skrifter, bör vara den som gäller: Grundfunktioner är ett samlingsbegrepp för generella funktioner som vissa eller alla parter i samhället har behov och nytta av. Dessa funktioner kan vara självständiga, t.ex. identifiering, eller vara en komponent i ett system, t.ex. gränssnitt i upphandlingssystem. Grundfunktioner är inte tekniska lösningar. De är funktionella specifikationer av gränssnitt och funktion, som olika leverantörer kan finna olika lösningar och tillämpningar för. Med tanke på att termen grundfunktioner uppenbart har vållat mycket förvirring och diskussion så är det kanske bättre om vi lägger begreppet åt sidan och istället använder nationella kravspecifikationer eller förvaltningsgemensamma kravspecifikationer när det handlar om krav på IT-lösningar som är gemensamma för hela förvaltningen. I Statskontorets diskussionsunderlag om en arkitektur för en modern nätverksförvaltning från 2004 presenteras en arkitekturmodell. Där kan man placera in en generell bottenplatta med gemensamma specifikationer av grundfunktioner. Om dessa följs när olika tillämpningar i den ovanförliggande strukturen realiseras så bör man på sikt uppnå önskvärda effekter som harmonisering, interoperabilitet och återanvändning.

PM 3 (19) Arkitektur för en sammanhållen e-förvaltning Användarbehov och -efterfrågan Verksamhetssystem Verksamhetssystem Gemensamma förgrundsfunktioner Gemensamma strukturer och resurser Verksamhetssystem Gemensamma grundfunktioner Föreskrifter Riktlinjer Vägledningar Verva som plattform för samverkan Specifikationer Standarder Metoder Processer Gränssnitt 2 Förväntningar och krav från EU Här har sammanfattats ett axplock av viktiga initiativ och projekt på EUnivå som har bäring på strategi- och arkitekturfrågor och som har presenterats närmare i delrapport 2. Det finns mycket mer, detta är ett urval där Verva-medarbetare har viss insyn i arbetet och delvis även aktivt är med och påverkar resultaten. 2.1 I2010 Ett centralt strategidokument inom ramen för Lissabonstrategin är i2010 det europeiska informationssamhället 2010, där det tredje delmålet är tydligt riktat till medlemsstaternas förvaltningar. I takt med att användningen av IT ökar blir dess inverkan på samhället allt större. För att uppnå mål tre aviserade kommissionen ett antal åtgärder, bland andra att Anta en åtgärdsplan för e-förvaltning och strategiska riktlinjer om IT-baserade offentliga tjänster (2006) och att Lansera demonstrationsprojekt för att på operativ nivå testa tekniska, rättsliga och organisatoriska lösningar i syfte att lägga ut offentliga tjänster på nätet (2007). I sin handlingsplan för e-förvaltning framhåller Kommissionen att det är viktigt att skynda på införandet av e-förvaltning för att kunna modernisera och skapa nya lösningar. Man vill bland annat se till att e-förvaltning på nationell nivå inte leder till nya hinder på den inre marknaden p.g.a. uppsplittring och bristande interoperabilitet,

PM 4 (19) utöka fördelarna med e-förvaltning till EU-nivå genom att möjliggöra skalfördelar inom medlemsstaternas initiativ och genom att samarbeta om gemensamma europeiska frågor, och se till att alla berörda aktörer i EU samarbetar om utformning och genomförande av e-förvaltning. Handlingsplanen ställer vidare upp fem viktiga mål för e-förvaltning och nämner några särskilda målsättningar inför 2010: Inget utanförskap Verklig effektivitet och ändamålsenlighet. Att leverera nyckeltjänster med stor genomslagskraft till medborgare och företag. Hit hör att senast 2010 skall 100 % av offentlig upphandling vara tillgänglig elektroniskt, det verkliga utnyttjandet skall ligga på 50 %, och man skall avtala om samarbete om fler elektroniska tjänster med stor genomslagskraft. Att skapa grundförutsättningar Att öka deltagande och demokratiskt beslutsfattande. Handlingsplanen förutsätter en hög grad av europeisk samordning och har haft stor betydelse för utarbetandet av regeringens e-strategi som presenterades i juni 2006. 2.2 ICT-standardisering Inom EU har ICT-standardiseringens betydelse för samhällsutvecklingen och konkurrenskraften fått ökad uppmärksamhet genom att standarder kan fungera som strategiska verktyg för att förverkliga politiska mål. Standardisering är en del av rådets och kommissionens politik för att uppnå bättre lagstiftning, skärpa företagens konkurrenskraft och avlägsna hinder för internationell handel. Kommissionen kommer, i linje med åtagandet att förbättra lagstiftningen, att fortsätta att bredda användningen av standarder som komplement till lagstiftning. Följande åtgärder rekommenderas bland annat: Utökad användning av europeisk standardisering i EU:s politik och lagstiftning Bättre effektivitet, sammanhållning och synlighet för europeisk standardisering Fortsätta att stödja internationella standarder som utarbetas av internationella standardiseringsorgan (ISO, IEC, ITU) och se till att de tillämpas i EU.

PM 5 (19) 2.3 Interoperabilitet Interoperabilitet är nyckelordet i ett kommissionsmeddelande om e-förvaltningen i EU. Den inre marknaden är beroende av moderna och effektiva myndigheter som underlättar rörlighet och en problemfri interaktion mellan medborgare och företag. Det kräver sofistikerad IT-infrastruktur och enhetliga e- förvaltningsprocesser. Därför har interoperabilitet för e-förvaltningstjänster, baserad på standarder, öppna specifikationer och gränssnitt blivit absolut avgörande för framgång. Även om medlemsstaterna ansvarar för att de nationella systemen är driftskompatibla, så krävs det samarbete och samordning inom EU för att säkerställa interoperabilitet på EU-nivå, vilket krävs om en gemensam EUpolitik och gemensamma prioriteringar ska kunna genomföras. På grundval av detta meddelande skapar kommissionen förutsättningar för att få till stånd interoperabilitet för alleuropeiska tjänster och detta sker bland annat inom IDABC-programmet. Där driver man projekt av två slag: Projects of Common Interest (PCIs) som implementerar europeiska egovernment-tjänster inom utvalda policy-områden. Dessa skall utnyttja de gemensamma Horizontal Measures som utvecklas (se nedan). Här deltar ett flertal svenska myndigheter mer eller mindre aktivt i gemensamma sektorsprojekt. Horizontal Measures (HMs) som implementerar infrastrukturtjänster och europeiska egovernment-tjänster som inte tillhör något enskilt policyområde. HMs kan också avse strategiska stödaktiviteter, t.ex. egovernment Observatory Open Source Observatory och här medverkar i första hand utsedda experter från Verva. IDABC skall påverka och främja utvecklingen av Pan European egovernment Services (PEGS) enligt följande modell och några aktuella IDABC-projekt anges nedan: Som grund för IDABC.s horisontella projekt för att främja systemsamverkan över gränserna har man definierat ramverket EIF (European Interoperability Framework), som strukturerar interoperabiliteten i tre nivåer,

PM 6 (19) teknisk, semantisk och organisatorisk interoperabilitet. Detta ramverk har fått stort genomslag, och arbetet med en ny version av EIF har just påbörjats, där ambitionen är att skapa ett policydokument som kan antas av och gälla för hela Kommissionen. EIF kompletteras av AGL (Architecture Guidelines), med mer detaljerade rekommendationer om tekniska standarder och specifikationer för paneuropeiska e-tjänster. Även detta dokument skall nu struktureras om. IDABC förutsätter att medlemsländerna har egna nationella ramverk med arkitektur-rekommendationer (NIF; National Interoperability Frameworks), och IDABC ser då EIF/AGL som komplement till dessa. Inom några centrala områden finns särskilda horisontella IDABC-projekt där Verva deltar, t.ex. för Semantisk interoperabilitet, Öppna dokumentformat, Öppen källkod, eid, e-upphandling och säkra nätoch transporttjänster. 2.4 einköp e-inköp/e-handel intar en särställning som prioriterat utvecklingsområde med ett flertal olika pågående projekt, både för att standardisera och för att främja användningen. Utöver samverkan inom Kommissionen finns ett nordiskt samarbete, som verkar för att satsa på globala standarder som UBL och att dessa skall förvaltas inom ramen för UN/CEFACT. 3 Allmänt om arkitekturmodeller Verksamhets- och IT-arkitekturer har bara existerat i ca 20 år och de har inte fått ordentlig spridning förrän på 2000-talet. Detta är alltså en ung och ännu omogen arkitekturdisciplin, där mycket utvecklingsarbete återstår. Redan i Antikens Rom formulerades några grunder för god arkitektur som fortfarande kan tillämpas, även för att utvärdera 2000-talets modeller för verksamhets- och IT-arkitektur: Arkitekturen skall lösa ett problem, den skall vara robust, den skall vara tidlös och den skall skänka oss glädje. Vidare framhöll man Funktion: Arkitekturen skall vara användbar för sitt ändamål. Styrka: Arkitekturen skall möjliggöra ett starkt och hållbart bygge. Skönhet: Arkitekturen skall vara estetiskt tilltalande som arkitekturens tre grundpelare.

PM 7 (19) 3.1 Exempel på strategier och arkitekturer Det finns ett mycket stort antal pågående arkitekturinitiativ i såväl offentlig som privat sektor och inom ramen för denna förstudie har vi bara kunnat skumma på ytan. Systemarkitektur, verksamhetsarkitektur och interoperabilitetsarkitektur beskriver tre successivt högre nivåer av IT-arkitektur. Verksamhetsarkitektur reglerar systemarkitektur genom att beskriva en övergripande målbild för verksamheten. Systemarkitektur reglerar utvecklingsarbetet för ett enskilt IT-system, genom att beskriva dess övergripande organisation och principer. Interoperabilitetsarkitektur, slutligen, beskriver den information som utbyts mellan organisationer samt de elektroniska tjänster som tillhandahålls för att behandla denna information; därmed regleras såväl en organisations verksamhetsarkitektur som dess systemarkitekturer, genom att verksamheten och dess IT-system anpassas för elektroniskt samarbete med andra organisationer. Gemensamt för de tre perspektiven är att de beskriver målbilder, visioner. Det som beskrivs av en interoperabilitetsarkitektur är en vision om ett framtida samarbete mellan olika organisationer. 3.1.1 SOA Kraven på att kunna hantera ett allt snabbare informationsutbyte och anpassa sig till en föränderlig omvärld ställer stora krav på hur man utformar sin verksamhet. Arkitekturen måste ta höjd för föränderliga krav, förändrade verksamhetsprocesser och utvecklingen av ny teknik.

PM 8 (19) Ett sätt att angripa detta är att tillämpa en arkitekturmodell som tillåter löst sammansatta komponenter att utbyta information på ett strukturerat sätt. Genom att specificera gränsytorna mellan komponenterna kan dessa kommunicera med varandra oberoende av underliggande processer och teknologi. Man kan se dessa komponenter som svarta boxar med okänt innehåll men med känd funktionalitet. Genom ett väl definierat kommunikationsgränssnitt kan komponenterna utbyta information med varandra oberoende av komponenternas beskaffenhet. SOA tillämpar ett processorienterat synsätt där komponenterna sätts ihop i en kedja med utgångspunkt i verksamhetsprocesserna. För att undvika att flera komponenter med snarlik funktionalitet skapas förespråkas generiska funktioner framför specialanpassningar som endast kan nyttjas i specifika tillämningar. 3.1.2 Sverige I Sverige förekommer ett antal arkitekturinitiativ, men ingen nationell samordning. Vårdsektorn och Försvaret tillhör dem som har kommit långt. Det svenska Nätverket för arkitekter startades för några år sedan av IT- /verksamhetsarkitekterna på ett tiotal större myndigheter, dels som ett forum för utbyte av erfarenhet och uppbyggnad av kompetens arkitekterna emellan, dels som en reaktion på att det inte förekom något gemensamt och samordnat arkitekturarbete i förvaltningen. Nätverket har arbetat fram ett första idéutkast till ett förvaltningsgemensamt arkitekturramverk uppbyggt av: Generella myndighetsprinciper Generella verksamhetsprinciper Generella arkitekturprinciper Generella designprinciper. 3.1.3 Internationella egov-initiativ I delrapport 3 finns kortfattade beskrivningar och länkar till ett axplock av egovernment-initiativ i olika länder, som arbetsgruppen har kommit i kontakt med och bedömer som intressanta att titta närmare på. En närmare analys ryms inte inom ramen för denna förstudie, och listan kan säkert kompletteras med flera andra exempel av likvärdigt intresse. Syftet har i första hand varit att ge förutsättningar för en överblick över hur andra länder har tagit sig an området och att underlätta och inspirera till närmare studier, jämförelser och samarbeten i det fortsatta arkitekturarbetet. Gemensamt för de länder, vars nationella strategier och arkitekturer vi beskriver (och även många andra som inte tas upp här) är att arbetet har pågått i många år, det har varit förankrat på hög politisk nivå och

PM 9 (19) drivits av centralt placerade organisationer med gott om specialistresurser (egna och konsulter). Man har publicerat mängder av rapporter och riktlinjer, inrättat egna webbplatser med stora tekniska och redaktionella resurser och har arrangerat många workshops och konferenser för sina målgrupper. Vi måste alltså konstatera att Sverige ligger flera år efter jämförbara länder. Detta har varit ett medvetet val, som det nu kan finnas anledning att ompröva. 3.1.4 Standardiseringsorgan, konsortier och privat sektor Referens- och arkitekturmodeller utvecklas på många håll. De formella, internationella standardiseringsorganisationerna ISO/IEC/ITU har tagit fram referensmodeller och arkitekturer för olika ändamål som ibland refereras i nationella ramverk. Utöver dessa finns ett flertal andra organisationer som utarbetar modeller och rekommendationer som är relevanta för arkitekturarbetet. Några av dessa är UN/CEFACT, OASIS och IEEE. Bland ledande analys- och konsultföretag kan Zachman Institute och Gartner nämnas. Många stora IT-företag har också egna modeller, som Microsoft och IBM med flera. 4 Analys och slutsatser 4.1 Grundfunktioner eller gemensamma specifikationer Om Verva skall kunna åta sig att driva utvecklingen av grundfunktioner så är det avgörande att ha en samsyn med såväl beställare (regeringen) som med leverantörer (IT-branschen) och användare (förvaltningen, företag, medborgare) kring vad det egentligen är som skall produceras. Tolkningsfrågan gällde främst om grundfunktionerna 1. utgörs av produkter eller tjänster (dvs. fungerande tekniska lösningar) eller 2. utgörs av funktionella kravspecifikationer, som gör det möjligt för olika aktörer att upphandla eller utveckla de produkter eller tjänster som realiserar grundfunktionerna. Efter genomgång och diskussion med berörda intressenter kom vi fram till att alternativ 2 är det som främst avses och att följande definition gäller:

PM 10 (19) Grundfunktioner är ett samlingsbegrepp för generella funktioner som vissa eller alla parter i samhället har behov och nytta av. Dessa funktioner kan vara självständiga, t.ex. identifiering, eller vara en komponent i ett system, t.ex. gränssnitt i upphandlingssystem. Grundfunktioner är inte tekniska lösningar. De är funktionella specifikationer av gränssnitt och funktion, som olika leverantörer kan finna olika lösningar och tillämpningar för. I Statskontorets arkitekturmodell kan man placera in en generell bottenplatta med gemensamma specifikationer av grundfunktioner, hellre benämnda gemensamma kravspecifikationer. Om dessa följs när olika tillämpningar i den ovanförliggande strukturen realiseras så bör man på sikt uppnå önskvärda effekter som harmonisering, interoperabilitet och återanvändning. Arkitektur för en sammanhållen e-förvaltning Användarbehov och -efterfrågan Verksamhetssystem Verksamhetssystem Gemensamma förgrundsfunktioner Gemensamma strukturer och resurser Verksamhetssystem Gemensamma kravspecifikationer Föreskrifter Riktlinjer Vägledningar Verva som plattform för samverkan Specifikationer Standarder Metoder Processer Gränssnitt I Näringsdepartementets IT-strategi jämförs grundfunktionerna med byggstenar, som kan kombineras på många olika sätt för olika verksamhetsbehov. Detta synsätt stämmer väl överens med principerna för en tjänsteorienterad arkitektur (SOA; Service Oriented Architecture), som är en sannolik utgångspunkt för den framtida arkitekturmodellen. De verktyg som närmast står till buds för att fastställa gemensamma kravspecifikationer är antingen bindande föreskrifter eller rekommenderande riktlinjer och vägledningar, som i sin tur pekar på de standarder, metoder, processer, gränssnitt osv. som skall tillämpas.

PM 11 (19) 4.1.1 Inventering Några viktiga områden där förvaltningsgemensamma kravspecifikationer troligen behövs och bör vidare- eller nyutvecklas är t.ex. Säkert informationsutbyte (omfattande t.ex. transport, struktur, terminologi) elegitimationer (för individer och organisationer) eunderskrifter och estämplar Personliga informationstjänster (Mina Sidor) Funktioner för mottagning/utskick av myndighetsinformation Utformning av webbdialoger Säker lagring av information einköp (omfattande t.ex. eupphandling, ehandel, efaktura) Ledningssystem för IT-tjänster (ITIL, ISO/IEC 20000) Ledningssystem för informationssäkerhet (LIS, SS-ISO/IEC 17799:2005) Vi kan dock inte börja om från början utan måste ta tillvara de investeringar och erfarenheter som redan finns. Produkt- och tjänsteförsörjningen kan heller inte generellt överlämnas till marknaden. Enbart fastställda och publicerade specifikationer räcker inte, utan i nästa steg i försörjningskedjan kan styrning och stimulans behövas, t.ex. via ramavtalsupphandlingar, gemensamma finansieringslösningar, offentliga-privata partnerskap osv. Vi har mycket som redan fungerar väl och som fortsatt bör användas, även om vidareutveckling och anpassning till nya krav behövs. Det finns gällande riktlinjer och vägledningar från e-nämnden och det finns föreskrifter med allmänna råd från andra myndigheter som PTS och Riksarkivet. Andra exempel ur Vervas perspektiv på utgångspunkter, som idag tjänar som gemensamma grundförutsättningar för den sammanhållna e- förvaltningen är t.ex. e-id SHS Infratjänsten SGSI Sverige.se Rättsinformationssystemet SFTI och Svefakturan.

PM 12 (19) Några av dem bygger i botten på gemensamma kravspecifikationer som har implementerats som fungerande tekniska lösningar i form av existerande produkter och tjänster, medan andra har vuxit fram stegvis i andra former. Användningen har dock inte alltid fått den snabba spridning som har förväntats och orsakerna till detta borde kunna analyseras utifrån olika perspektiv i en strukturerad arkitekturmodell. För- och nackdelar med olika specifikations-, förankrings- och försörjningsmekanismer för olika tillämpningsområden kan sedan fortsatt studeras och utvärderas. 4.1.2 Prioritering I det fortsatta arbetet behöver de prioriterade områden där förvaltningen behöver utgå från gemensamma grundförutsättningar analyseras närmare, dels utifrån regeringens e-strategi och Vervas insatsområden, dels med avseende på var de hör hemma i den arkitekturmodell som kommer att väljas. Samband, beroenden och upplevda problem behöver kartläggas för att säkerställa att de gemensamma kraven verkligen siktar in sig på de reella behoven. Troligen behöver kraven formuleras utifrån ett antal olika perspektiv utöver det tekniska, t.ex. juridik, ekonomi, organisation, säkerhet och så vidare. 4.2 Förväntningar och krav 4.2.1 EU Vi konstaterar att strategier för e-förvaltning och förbättrad interoperabilitet nu är ett prioriterat område inom EU som i hög grad kommer att påverka medlemsländernas interna e-förvaltningsutveckling. Trenden går mot en ökad betydelse av standarder i såväl lagstiftning som i rådgivande dokument, upphandlingskrav och projektspecifikationer. Sverige behöver förhålla sig till denna trend mot ökad samordning. Vi kan också dra mycket egen nytta av det arbete som vi bidrar till att bekosta med gemensamma EU-medel, eller som kan ställas till vårt förfogande av andra medlemsländer. Som stöd för ett mer strukturerat och medvetet beslutsfattande behöver även Sverige ha en övergripande arkitekturmodell och ett nationellt ramverk för interoperabilitet, vilket EU förväntar sig av alla medlemsländer. Både av resurs- och harmoniseringsskäl är det önskvärt att Sverige deltar i Kommissionens pågående utveckling och ansluter sig till de samarbeten med andra länder som erbjuds, så att den svenska modellen så långt som möjligt kan ansluta till den gemensamma synen inom EU.

PM 13 (19) 4.2.2 Sverige Hälso- och sjukvårdsektorn samt Försvaret är exempel på sektorer som bedriver eget arkitekturarbete, liksom ett antal större myndigheter, bland annat de som är representerade i det informella Nätverket för arkitekter. Sveriges Kommuner och Landsting driver också frågan, både som stöd för att återanvända gemensamma komponenter och effektivisera kommunernas interna verksamheten och för att få till stånd enhetliga interoperabilitetsgränssnitt för utbyte med olika statliga myndigheter. En arbetsgrupp från de olika sjukvårdsregionerna har konstaterat att långtgående samordning på en rad områden krävs och att alla landsting behöver införa en nationellt fastställd IT-infrastruktur någorlunda samtidigt. Från dessa och andra håll finns krav på tydligare vägledning och i vissa fall kanske även en tvingande styrning från regeringen för att snabbare kunna åstadkomma en bättre e-förvaltning och de flesta ser Verva som den naturliga hemvisten för att organisera det praktiska genomförandet. 4.3 Positionering av arkitekturinitiativ Vi bedömer att många av de använda arkitekturmodellerna är abstrakta och svåra att förstå och att verksamhetsnyttan inte alltid är uppenbar. Som en kritisk framgångsfaktor bör gälla att Arkitekturen skall vara en bas för ledningens beslut och att den skall utgöra en länk mellan visionerna och de konkreta lösningarna. Det gäller också att vara klar över syftet vid valet mellan olika modeller för t.ex. verksamhetsarkitekturer, IT-arkitekturer, informationsarkitekturer, interoperabilitetsarkitektur osv. Arkitekturmodellerna kan alltså vara ganska olika, men några utgångspunkter och synsätt verkar vara vanligt förekommande: Man formulerar en uppsättning gemensamma principer, som skall vara vägledande för fortsatta strategiska beslut. Som interoperabilitetsmodell använder man indelningen i en organisatorisk, en semantisk och en teknisk nivå. Ibland förfinas denna interoperabilitetsmodell med en syntaktisk nivå mellan den semantiska och den tekniska och med en juridisk ovanför den organisatoriska. Zachmans matrisstruktur återkommer i olika varianter, såväl med påbyggnader som förenklingar.

PM 14 (19) Olika vyer används för att skapa en helhetsbild och följande fem förekommer i många varianter: Business Architecture Information Architecture System Architecture Technology Architecture samt Enterprise Architecture Governance. Arkitekturutvecklingen som en ständigt pågående förbättringsprocess betonas i flera fall. I de under senare tid utvecklade modellerna är den löst kopplade tjänsteorienteringen enligt SOA dominerande. Dessa och andra aspekter och synsätt behöver värderas närmare i ett eventuellt fortsatt arbete för att välja basen för en nationell arkitekturmodell. 4.4 Arkitektur och ramverk förslag på inriktning Vid avstämningsmöten, såväl inom Verva som på EU-nivå inom IDABC återkommer frågan om syftet och nyttan med en arkitekturmodell, vad vi skall ha den till. Ett vanligt svar är att den behövs som pedagogisk förklaringsmodell och som planeringshjälp för förändringsarbetet, men för att fungera som det behöver olika användare olika perspektiv och dessa behöver förtydligas. Frågor som vad skall förändras, vem skall göra det, när skall det göras osv. bör modellen ge stöd för att besvara, men ur vems synpunkt? Regeringen, myndighetsledningarna och de IT-ansvariga behöver olika modeller men där det finns ett spårbart samband mellan dem. Vi behöver veta var vi är och vi behöver en kompass för att ta oss dit vi vill - problemet är att det behövs olika kompasser för olika delar av världen. Inledningsvis så bör vi sikta in oss på en interoperabilitetsarkitektur enligt modellen i refererat arkitektur-pm från Statskontoret.

PM 15 (19) I en artikel i tidskriften Öppna system, skriven av några av arkitekturnätverkets medlemmar, hämtas ytterligare krav på det gemensamma förändringsarbetet som har stort utrymme för förbättringar. Med utökad samordning och planering av genomförandet skulle man kunna ge myndigheterna stöd i sin planering och samtidigt underlätta samordning av hela förändringsarbetet. Genom att systematisera och strukturera förändringsarbetet kan organisationen lättare svara upp mot omvärldens krav. Processorientering är ett exempel på ett sätt att bedriva förändringsarbete och modernisering. Genom processorientering blir förändring det normala tillståndet., vilket illustreras i följande bild som bygger på en modell från Meta group. Interna och externa drivkrafter Uppdrag & vision Mål och resultat Utforma Strategier Utforma verksamheten Utforma IKT Planera Förändringar Analysera Förändringsbehov Ledning & styrning Grundläggande principer

PM 16 (19) Vidare framhålls att detta kommer att kräva inte bara teknisk normering utan även samverkan och normering vad det gäller legala frågor, verksamhetsprocesser, finansiering, vinsthemtagning, begrepp och informationsstandarder. För att utforma myndighetsöverskridande processer krävs klara gränslinjer med avseende på ansvar och roller. För att undvika missförstånd och för att skapa effektiva processer krävs vidare ett samförstånd och normering vad det gäller begrepp och systematisk vokabulär. En bra utgångspunkt är modellen med de tre interoperabilitetsnivåerna i European Interoperability Framework, kompletterad med en rättslig nivå för att modernisera och samordna regelverket. Rättslig interoperabilitet Organisatorisk interoperabilitet Semantisk interoperabilitet Teknisk interoperabilitet En referensarkitektur bör också driva förändringar i öskvärd riktning, även om alla förutsättningar inte är på plats i dagens system. Därför är en tjänsteorienterad arkitektur enligt den tidigare beskrivna SOA-modellen en bra inriktning som passar den svenska modellen med fristående myndigheter. Organisationen OASIS har nyligen presenterat ett förslag till standardarkitektur för SOA-modellen. Där beskrivs tre arkitekturnivåer som även kan ligga till grund för att definiera de olika nivåerna i vårt modellarbete. På den översta abstraktionsnivån finns en Referensmodell (eller ett ramverk). Här beskrivs grundläggande principer och samband, helt utan tekniska referenser. På den andra nivån finns en eller flera referensarkitekturer, som ger mer detaljerad vägledning ur olika perspektiv, t.ex. genom att peka på standarder som bör tillämpas. På den tredje nivån finns de konkreta arkitekturerna som beskriver hur specifika lösningar konstrueras i det enskilda fallet.

PM 17 (19) Utgångspunkten för Vervas arkitekturmodell bör vara att underlätta att uppfylla kraven i regeringens e-strategi och i våra förväntade konkreta regeringsuppdrag samt att hitta metoder att upptäcka och påvisa om saker görs i fel ordning, om nödvändiga komponenter saknas osv. Det innebär att vi behöver arbeta med referensmodeller och referensarkitekturer enligt ovan, medan de konkreta arkitekturerna är myndigheternas och leverantörernas sak. Vi måste däremot inte nödvändigtvis få fram en sammanhängande grafisk modell, vilket vi och andra har försökt med många gånger utan att lyckas. Vi behöver inte heller direkt ta fram ett fullständigt arkitekturdokument, det kan utvecklas stegvis efter behov. Inledningsvis kan det eventuellt räcka med några enkla principer som listas i textform, utifrån olika perspektiv, t.ex. på legal, organisatorisk, semantisk och teknisk nivå. Om vi därmed t.ex. kan visa att tekniken finns men inte får användas så kan det bidra till ett förändringstryck på lagstiftarna att lösa sin del. Referensmodellen och referensarkitekturen skall hjälpa oss att angripa våra konkreta uppdrag på rätt sätt. Arkitekurdokumentet i sig är inte huvudsaken men vi bör påbörja arbetet, sedan har vi fram till 2010 på oss att förfina modellen. Vi får inte heller ta utgångspunkt i Vervas tidigare framtagna lösningar och produkter eller i intressentgrupper för dessa, då de inte är givna som förutsättningar för framtida lösningar. Vi bör däremot ta hjälp av andra grupperingar, som samverkansgrupperna, e-forum och arkitektnätverket för att förankra arbetet och få bidrag med nödvändiga resurser, både avseende kompetens och finansiering. 4.5 Förslag till förändringsplan 4.5.1 Etappindelning 1. Att Verva informerar internt och externt om förstudiens resultat och förankrar planerna på ett fortsatt arbete med inriktning mot en referensarkitektur. När lämpligt grundmaterial tagits fram inleds ett nära samarbete med myndigheter, kommuner och landsting Om acceptabelt för intressenterna utgår man i arbetet från synsätt och begreppsapparater från det internationella arbetet med tjänsteorienterade arkitekturer Modellen bör även ansluta till European Interoperability Framework Måldatum 2006-12-15.

PM 18 (19) 2. Att Verva i samverkan med andra intressenter etablerar ett för offentlig sektor gemensamt arkitekturdokument (först en referensmodell, därefter referensarkiktur enligt ovan) med fokus på att vara ett ramverk för interoperabilitet. Måldatum 2007-06-01 för referensmodell version 1. 3. Att en process för utformning, förankring, användning, uppföljning, justering avseende ett arkitekturdokument etableras. 4. att ta fram en arbetsplan för fortsatt arbete fram till 2010 Fortsatt arbete bedrivs under vissa förutsättningar som vid behov ändras. Arbetet syftar i första hand till att ge stöd till arbetet med att utveckla den sammanhållna förvaltningen. Utgångspunkter blir därför den förvaltningspolitiska programförklaringen, strategin för fortsatt utveckling av elektronisk förvaltning och kommande uppdrag. o Arbetsplanen sätter upp övergripande mål för perioden o Arbetsplanen sätter upp årliga mål för arbetet o Arbetsplanen revideras årligen eller vid behov o Arbetsplanen beskriver hur uppföljning och utvärdering av effekterna av arkitekturdokumentet hanteras o Arbetsplanen beskriver hur arbetet med omvärldsbevakning, omvärldsanalys och slutsatsdragning inom området hanteras som tillsammans med uppföljningen utgör grund för en planerad utgivning av nya versioner av arkitekturdokumentet o Arbetsplanen beskriver hur arkitekturdokumentet kvalitetssäkras och förankras med ambitionen att inga nya referensgrupper tillskapas Måldatum 2007-10-01 för 3 och 4. 4.5.2 Organisation Programverksamhet under Vervas ledning i nära samverkan med Vervas etablerade samverkansgrupper, e-forum, arkitektnätverket med flera. Arbetet skall också ske i nära samverkan och avstämning med IT-Standardiseringskommittén IDABC:s uppdateringsprojekt av European Interoperability Framework och Architecture Guideleines.

PM 19 (19) 4.5.3 Finansiering Grundprogrammet finansieras via Vervas anslag. Samverkande myndigheter står för sina egna kostnader. Om den i samverkan föreslagna ambitionsnivån kräver ytterligare finansiering är förutsättningen för genomförandet antingen att det kan samfinansieras av intressenterna eller att regeringen beslutar om ytterligare anslag.