EUROPEISKA KOMISSIONEN Bryssel den 23.01.2001 SG(2001) D/ 285315 Ärende: Statligt stöd - Finland Stöd nr N 43/2000 Investeringsstöd för renhushållning och naturnäring Herr Minister, Jag har äran att meddela att kommissionen, efter att ha granskat de uppgifter som myndigheterna i Ert land har lämnat angående ovannämnda stöd, har beslutat att inte invända mot stödet i fråga eftersom det är förenligt med EG-fördraget. Då kommissionen fattade detta beslut togs hänsyn till följande faktorer: 1. FÖRFARANDE I enlighet med artikel 88.3 har Finlands ständiga representation vid Europeiska unionen anmält detta stöd till kommissionen genom en skrivelse av den 20 januari 2000, registrerad den 26 januari 2000. Ytterligare information har tillhandahållits genom e-post av den 7 mars 2000, registrerad den 9.3.2000, genom en skrivelse av den 8 juni 2000, registrerad den 9 juni 2000, genom skrivelse av den 31 augusti 2000, registrerad den 1 september 2000, genom skrivelse av den 7 november 2000, registrerad den 19 november 2000 och genom fax den 29 november 2000. 2. BESKRIVNING 2.1. Titel Investeringsstöd för renhushållning och naturnäring. 2.2. Budget De årliga utgifterna förväntas förbli på den nuvarande nivån, som uttryckt i 1998 års siffror uppgick till följande belopp: Utrikesminister Erkki TUOMIOJA Skepparegatan 22 FIN - 00160 HELSINGFORS Rue de la Loi 200 - B-1049 Bruxelles/Wetstraat 200, B-1049 Brussel - Belgien - Kontor: Telefon: växel 299.11.11. Telex: COMEU B 21877. Telegramadress: COMEUR Bryssel
Nationellt finansierade utgifter uppgår till 103 000 euro. Fond för jordbrukets utveckling (d.v.s. extern fond vid ministeriet för jordbruk och skogsbruk, som samverkar med men inte utgör en del av den nationella budgeten) finansierar 950 000 euro. Lån som beviljas av fonden för jordbrukets utveckling uppgår till 610 000 euro. Räntesubventioner: lånesummorna uppgår sammanlagt till 3 miljoner finska mark per år (504 563,78 euro per år). Subventionsekvivalent beräknas uppgå till 120 000 finska mark 2000, 240 000 finska mark 2001 och 360 000 finska mark 2002. 2.3. Varaktighet Tills vidare. 2.4. Stödmottagare Stöd går till personer som idkar renhushållning och naturnäringar (d.v.s. sötvattensfiske, jakt, bärplockning, svampplockning och annat utnyttjande av naturresurser som är ständigt flödande, i kombination med tillverkning av souvenirer, inhysning och guidning av turister i norra Finland) samt sammanslutningar av renägare 1. 2.5. Stödåtgärder A Personer som idkar renhushållning är berättigade stöd för investeringar i produktionsbyggnader (även för byggande, utbyggnad eller renovering), nödvändig utrustning, dränering, privat vägbygge, vattentillgång, elektrifiering. En liknande åtgärd har tidigare godkänts (N 528/96, skrivelse av den 13 mars 1997, SG(97) D/713). Åtgärden omfattar även stöd för nödutfodring av renar under extrema förhållanden som har uppstått till följd av en naturkatastrof. Även denna åtgärd har tidigare godkänts (N 158/99, skrivelse av den 4 juni 1999, SG(99) D/4060). B C Personer som idkar naturnäringar [ny åtgärd] är i likhet med renskötare berättigade till stöd för investeringar i produktionsbyggnader (även för byggande, utbyggnad eller renovering), nödvändig utrustning, dränering, privat vägbygge, vattentillgång, elektrifiering. Sammanslutningar av renägare är berättigade till stöd för investeringar i anläggningar för renslakt, stängsel, dränering, privat vägbygge, vattentillgång, elektrifiering. En liknande åtgärd har tidigare godkänts (N 441/96, skrivelse av den 12 december 1996, SG(96) D/10975). Åtgärden omfattar även stöd för nödutfodring av renar under extrema förhållanden som har uppstått till följd av en naturkatastrof. Även denna åtgärd har tidigare godkänts (N 158/99, en skrivelse av den 4 juni 1999, SG(99) D/4060). 1 Sammanslutningar av renägare lyder under offentlig rätt. De är bl.a. ansvariga för att förhindra att renar som tillhör deras medlemmar orsakar skada eller beträder områden som tillhör andra sammanslutningar av renägare. Det finns 56 sammanslutningar av renägare. 2
D E F Personer som idkar renhushållning är berättigade till subventionerade lån för att förvärva mark för renhushållning i syfte att antingen utöka jordbruksföretaget eller köpa ett eller delar av ett jordbruksföretag. En liknande åtgärd har tidigare godkänts (N 537/96, skrivelse av den 25 november 1996, SG(96) D/10048). Personer som idkar naturnäring [ny åtgärd] är berättigade till subventionerade lån för att förvärva mark för att idka naturnäring i syfte att antingen utöka jordbruksföretaget eller köpa ett eller delar av ett jordbruksföretag. Personer som idkar renhushållning och naturnäring [delvis ny åtgärd] är berättigade till stöd boende i form av investeringar i byggande, utbyggnad eller renovering av de hus som tillhör jordbruksföretaget som används av jordbrukarens familj för boende samt stöd för förbättring av boendemiljön. Denna åtgärd har tidigare godkänts för renhushållningföretag (N 527/96, skrivelse av den 21 oktober 1996, SG(96) D/9127). Stödmottagaren skall ha tillräckliga yrkeskunskaper och kunna bevisa att hans företag är ekonomiskt livskraftigt. Stöd får beviljas i olika former: som direktstöd, räntesubventioner på statliga lån och räntesubventioner på lån från finansiella institutioner, samt som ett undantag från att tillhandahålla säkerheter för lån. Om lån beviljas inom ramen för ordningen för faststighetsköp befrias mottagaren även från fastighetsförvärvsskatt (4 % av inköpspriset). 2.6. Stödnivå A B C D E F Efter ändringen (i) kommer stödnivån för de produkter som anges i bilaga I (t.ex. bär, svamp) att begränsas till högst 50 %, (ii) stödnivån för de aktiviteter som inte omfattas av bilaga I kommer att ligga kvar på 60 %, men med beaktande av regeln om stöd av mindre betydelse, (iii) stödnivån för sötvattensfiske kommer att ligga kvar på 60 % 2. Högst 45/75 % av de stödberättigande utgifterna. 2.7. Försäkran Sammanslutningar av renägare är berättigade stöd för kostnader som uppstår genom bestämmelsen om avel (inköp av avelsdjur) enligt artikel 16 i förordningen. De finska myndigheterna har bekräftat att det krävs ytterligare tillämpningsförordningar för denna åtgärd och att det inte finns några planer för framtiden på investeringsstöd för inköp av avelsdjur. De finska myndigheterna har bekräftat att eventuella framtida 2 Enligt rådets förordning (EG) nr 2792/1999 får finansieringen av stöd till vattenbruk i mål 1-regionerna fördelas enligt följande: gemenskapen får högst finansiera 35 % av stödet, medlemsstaterna minst 5 %, privata stödmottagare minst 40 %. Den högsta tillåtna stödnivån uppgår således till 60 %. 3
tillämpningsförordningar kommer att anmälas var för sig i enlighet med artikel 88.3 i EGfördraget. 3. BEDÖMNING 3.1. Förekomsten av stöd För att artikel 87.1 i fördraget skall vara tillämplig måste stödåtgärden innebära att ett företag gynnas ekonomiskt på ett sätt som det inte skulle gjort under normala handelsförhållanden, stödet endast beviljas vissa företag, stödet beviljas av en medlemsstat eller i form av statliga medel och stödet dessutom är av ett sådant slag att det märkbart påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Vid en första anblick tycks dessa villkor vara uppfyllda, utom för åtgärd F som inte utgör något stöd. Kommission har vid ett flertal tillfällen bekräftat att stöd till bostadshus inte utgör någon ekonomisk fördel eftersom boendet inte tjänar affärsmässiga syften (jfr. N 527/96, skrivelse av den 21 oktober 1996, SG(96) D/9127). 3.2. Rättslig grund för bedömningen De flesta stödmottagarna idkar renhushållning och detta är ofta deras enda inkomstbringande verksamhet (åtgärderna A, C och D). Genom anslutningsakten (kapitel V, del B, avsnitt XII i bilaga I) införs ett nytt stycke i artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 827/68 3, som lyder på följande sätt: Med kommissionens tillstånd kan stöd till produktion och omsättning av renar och renprodukter (KN-nummer ur 0208 och ur 0210) lämnas av Norge, Sverige och Finland under förutsättning att det inte medför någon ökning av de traditionella produktionsnivåerna. De finska myndigheterna har bekräftat att åtgärden inte kommer att leda till någon ökning av de traditionella produktionsnivåerna 4. 3 Rådets förordning (EEG) nr 827/68 om den gemensamma organisationen av marknaden för visssa produkter som förtecknas i bilaga II i EG-fördraget (EGT L 151, 30.6.68) 4 När det gäller kraven att de nationella produktionsnivåerna inte får öka, se även kommissionens beslut 97/236/EG av den 13 mars 1997 om tillstånd för Finland att bevilja nationellt stöd till rensektorn (EGT L 94, 9.4.1997 s. 19). Enligt detta beslut är Finland skyldig att kontrollera produktionskapacitetens utveckling för att hindra att det nationella stödet ökar de traditionella produktionsnivåerna. Enligt detta beslut skall Finland dessutom regelbundet informera kommissionen om produktionsnivån för renar och renprodukter i Finland. 4
Eftersom de föreliggande åtgärderna främst, men inte uteslutande, gynnar renägare och har den (ekonomiska) effekten att de stödjer produktionsvillkoren för renhushållning i norra Finland, kan artikel 5.2 i rådets förordning (EEG) nr 827/68 användas som rättslig grund för kommissionens godkännande, åtminstone vad gäller rennäringen. Kommission har tidigare godkänt olika stödåtgärder för rennäringen på grundval av denna bestämmelse i anslutningsakten (d.v.s. N 23/97, skrivelse av den 21 januari 1999, SG(99)D/463, N 158/99, skrivelse av den 4 juni 1999, SG(99)D/4060, N 441/96, skrivelse av den 12 december 1996, SG(96)D/10975, N 44/2000, skrivelse av den 17 augusti 2000, SG(2000) D/106272). Därför invänder kommissionen inte mot stödåtgärderna A och C på grundval av förordning (EEG) nr 827/68 (med ändringar). I den utsträckning åtgärderna A, D och E skall betraktas som investeringsstöd (dvs. utom foderstöd) är de förenliga med avsnitt 4 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd, i vilket det fastställs att stödnivån för mindre gynnade områden högst får vara 50 %. Nu när åtgärd B har ändrats är den, när det gäller produkter som anges i bilaga I, förenlig med punkt 4.1.1.2 i gemenskapens riktlinjer. För de verksamheter som inte faller under bilaga I förblir den högsta tillåtna stödnivån 60 %, men regeln om stöd av mindre betydelse 5 kommer att beaktas, och för sötvattensfiske förblir den högsta tillåtna stödnivån 60 % för mål 1-områden (vilket är fallet här) i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2792/1999. Stödåtgärderna uppfyller således kriterierna för ett undantag i enlighet med artikel 87.3 c i fördraget, eftersom det underlättar utvecklingen av den aktuella näringsverksamheten, utan att det påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Kommissionen har beslutat att inte göra invändningar mot dessa åtgärder enligt riktlinjerna för statligt stöd. 4. SLUTSATSER Kommissionen har på grundval av bedömningen ovan beslutat att stödet är förenligt med EG-fördraget. Om denna skrivelse innehåller konfidentiella uppgifter som inte bör spridas till tredje part uppmanas Ni att informera kommissionen om detta inom femton arbetsdagar räknat från dagen för mottagandet av denna skrivelse. Om kommissionen inte har mottagit en motiverad begäran inom den föreskrivna fristen, kommer den att anse att Ni lämnat Ert samtycke till att denna skrivelse kommuniceras i sin helhet till tredje part och offentliggörs på det språk som är giltigt på följande webbadress: 5 Kommissionens meddelande om försumbart stöd (EGT C 68, 6.3.1996, s. 9) 5
http://europa.eu.int/comm/sg/sgb/state_aids/. Er begäran skall sändas med rekommenderat brev eller fax till: Europeiska kommissionen, Generaldirektoratet för jordbruk Direktorat för jordbruksekonomisk lagstiftning 200ruedelaLoi B-1049 Bryssel Fax: +32 (0) 2 296 21 51. Högaktningsfullt På kommissionens vägnar Franz FISCHLER 6