Chiles skolpengssystem och lärdomar för Sverige Gabriel H. Sahlgren

Chiles skolpengssystem och lärdomar för Sverige Gabriel H. Sahlgren Rapport nummer 1 July 2013 CENTRE FOR MARKET REFORM OF EDUCATION 2 Lord North Street, London, SW1P 3LB 020 7799 8903 www.cmre.org.uk info@cmre.org.uk

Om författaren Gabriel H. Sahlgren är forskningschef på Centre for Market Reform of Education vid Institute of Economic Affairs i London. CENTRE FOR MARKET REFORM OF EDUCATION The Centre for Market Reform of Education Ltd The moral rights of the authors have been asserted. All rights reserved. Without limiting the rights under copyright reserved above, no part of this publication may be reproduced, stored or introduced into a retrieval system, or transmitted, in any form or by any means (electronic, mechanical, photocopying, recording or otherwise), without the prior written permission of both the copyright owner and the publisher. The Centre for Market Reform of Education @ The Institute of Economic Affairs 2 Lord North Street, Westminster, London SW1P 3LB www.cmre.org.uk E info@cmre.org.uk T @cmr_ed

Innehåll Sammanfattning 1 1. Introduktion 3 2. Kort om Chiles skolpengssystem 3 3. Har reformerna fungerat? 5 3.1. Skolvals- och skoleffekter 5 3.2. Konkurrenseffekter 7 4. Problem i Chiles reformer 8 5. De viktigaste lärdomarna för Sverige 10 6. Slutsats 11 Referenser 13

Sammanfattning 1 I den svenska skoldebatten har Chile kommit att bli något av ett slagträ bland skolvalets och vinstintressets motståndare. På SvD Brännpunkt (27/3) gick exempelvis ledamöter från den Kungliga Vetenskapsakademien till attack, bland annat med hänvisning till att det chilenska systemet som introducerades av militärjuntan 1981 är det enda förutom det svenska där offentligt finansierade skolor tillåts gå med vinst. Visserligen stämmer inte detta vinstdrivande företag driver offentligt finansierade skolor på entreprenad i både England och USA. Skillnaden är att de även kan äga skolorna i Sverige och Chile. Men kan den chilenska skolan verkligen användas som ett argument mot skolval och vinstintresse? Den här rapporten diskuterar landets skolpengssystem som introducerades 1981 och vad forskningen säger gällande dess effekter. Bilden som framträder är långt mer nyanserad än den som beskrivits hittills i debatten. Först och främst finner forskningen att chilenska friskolor presterar bättre än kommunala skolor, även om vissa studier finner relativt små effekter. Forskningen indikerar också att vinstdrivande skolkedjor presterar bättre eller lika bra som olika former av icke-vinstdrivande skolor. Ingenting tyder heller på att enskilda vinstdrivande skolor driver ner kvaliteten generellt. De vinstdrivande skolor som inte tar ut elevavgifter antar också faktiskt fler elever från låg socioekonomisk bakgrund och etniska minoriteter än både icke-vinstdrivande och kommunala skolor. (Till skillnad från Sverige får chilenska skolor ta ut avgifter under vissa villkor.) De vinstdrivande skolorna startar alltså ofta i utsatta områden och ger föräldrar där större valmöjligheter än vad som annars vore fallet. Detta är viktigt eftersom internationell forskning finner att effekten av familjebakgrund på resultaten minskar ju fler elever som går på offentligt finansierade friskolor. Samtidigt är det viktigt att bra skolor expanderar så att fler elever får möjlighet att ta del av utbildningen och det är endast i vinstdrivande skolor som det finns en relation mellan förbättrade resultat och elevtillväxt. Detta gäller speciellt bland skolor som antar en hög andel utsatta elever. Vare sig friskolor eller vinstintresset verkar alltså ha påverkat resultaten negativt i Chile. Tvärtom. De studier som analyserar de totala effekterna av skolvalet finner dock blandade resultat, vilket delvis beror på att de använder olika metodologier. Samtidigt kan skillnaderna också bero på att studierna analyserar olika tidsperioder. Det chilenska systemet har nämligen förbättrats över tid. Exempelvis påverkades kommunala skolors budgetar knappt av reformen förrän sent 1980-tal, vilket naturligtvis är helt avgörande för att incitament att konkurrera ska uppstå. Detta skulle delvis kunna förklara varför studier som analyserar data från senare år ofta finner positiva effekter, medan studier som använder data från tidigt 1980-tal inte gör det. Det är dock viktigt att påpeka att det chilenska systemets utformning har varit problematiskt även efter 1980-talet. En icke-differentierad skolpeng, akademiska selektionsmetoder i både grund- och gymnasieskolan samt elevavgifter kan tillsammans ha gett starka incitament bland skolor att fokusera mer på rikare elever. Mycket riktigt har fristående skolor i Chile totalt sett också framförallt antagit elever från bättre bemedlade familjer. På senare år har det chilenska systemet dock förbättrats. Exempelvis har en differentierad skolpeng införts vilket forskningen visar har höjt resultaten och akademiska antagningsmetoder håller nu på att fasas ut. Det står också klart att Chile är det land som har ökat sina resultat i internationella undersökningar näst mest av alla länder sedan 1990-talet. De offentligt finansierade skolorna, både fristående och kommunala,

2 förbättrade dessutom sina resultat jämfört med de privatfinansierade skolorna mellan 1988 och 1996 (efter en initial försämring i början på 1980-talet). Detta är ett tecken på att det offentligt finansierade skolsystemet har förbättrats över tid. Det står därför klart att Chile är långt ifrån ett praktexempel på hur skolval och vinstintresset driver ner kvaliteten inom skolväsendet. Självklart har många misstag begåtts, men efter en rad reformer är landet nu på rätt väg. Sverige bör därför se och lära, både när det gäller landets misstag och framsteg. Till exempel borde man även här införa en differentierad skolpeng och mekanismer som gör det lättare för familjer från lägre socioekonomisk bakgrund att välja skola. Den viktigaste lärdomen från Chile är alltså inte att skolval och vinstintresset sänker skolan utan att utformningen på systemet spelar stor roll för hur det fungerar och att reformer kan göra stor skillnad.

1. Introduktion 3 I den svenska skoldebatten har Chile nyligen kommit att spela en viktig roll. I mars gick exempelvis ledamöter vid den Kungliga Vetenskapsakademien till attack mot skolvalet och vinstintresset, bland annat med hänvisning till att Sveriges skolväsende är det enda i världen med offentligt finansierade vinstdrivande skolor förutom det system som introducerades i Chile av militärjuntan 1981 (Cannon m.fl. 2013). Exemplet Chile antas alltså implicit statuera ett argument emot skolval och speciellt vinster inom skolan. Stämmer detta? Den här uppsatsen diskuterar det chilenska skolvalssystemet och hur det skiljer sig från det svenska. Den diskuterar också hur den chilenska skolan presterar. Först och främst är det värt att påpeka att Chile har förbättrat sina internationella resultat näst mest av alla länder sedan 1990-talet. De fristående och kommunala skolorna ökade dessutom sina relativa resultat över perioden 1988 och 1996 jämfört med de privatfinansierade skolorna i Chile, efter att under de första åren ha försämrats. Detta indikerar att kvaliteten i det offentligt finansierade systemet har förbättrats på senare år, även om detta inte direkt visar att skolvalet har haft med dessa förbättringar att göra. Enligt forskningen verkar fristående skolor prestera bättre än kommunala skolor, även om vissa studier indikerar att effekterna är ganska små. Det finns också stöd för att vinstdrivande koncerner, och kedjor i allmänhet, driver upp resultaten. När det gäller systemeffekterna av konkurrens är forskningen blandad medan vissa studier finner positiva effekter finner andra inga effekter alls, eller till och med negativa. Detta beror på att författarna använder olika slags metodologier, som alla lider av problem, samt de analyserar systemet under olika tidsperioder. Reformer har förändrat det chilenska skolvalssystemet över tid, exempelvis med introduktionen av tilläggsavgifter, publicering av kvalitetsinformation och införandet av en differentierad skolpeng. Det står klart att det chilenska systemet har varit problematiskt ur många synvinklar. Även om man nu har åtgärdat många saker finns det fortfarande problem. Sverige bör således lära av både misstagen och de positiva förändringarna över tid i det chilenska systemet. Lärdomarna inkluderar att (1) differentiera skolpengen, (2) bejaka vinstintresset, (3) se till att eventuella tilläggsavgifter åtföljs av bättre mekanismer för att mindre bemedlade elever inte förlorar på dem, (4) förbättra informationssystemet och (5) utöka möjligheterna för elever från mindre priviligierade bakgrunder att välja skola. Den viktigaste lärdomen från Chile är att utformning på skolval spelar stor roll för hur det fungerar och att reformer gör skillnad. Den svenska regeringen har således en viktig uppgift framför sig. 2. Kort om Chiles skolpengssystem 1981 genomförde Pinochets militärregim omfattande reformer på utbildningsområdet. Ansvaret för offentliga skolor fördes över från staten till kommunerna, man införde en nationell skolpeng och föräldrar tilläts välja mellan offentligt finansierade fristående skolor som inte tog ut avgifter och kommunala skolor. Detta skapade ett system med kommunala skolor, fristående skolor som finansieras med offentliga medel samt privatfinansierade fristående skolor. Som figur 1 visar har det skett en kraftig ökning i andelen elever som går i offentligt finansierade fristående skolor sedan 1981. Detta verkar ha skett enbart på de kommunala skolornas bekostnad eftersom de privatfinansierade skolornas elevandel i princip har legat still under perioden. Idag går över hälften av alla elever i skolor som drivs i privat regi, varav nästan alla dessa omfattas av skolpengen. Som vi ser återfanns cirka 22 % av eleverna i fristående skolor, både helt privatfinansierade och subventionerade, redan innan

skolpengreformen. Detta skiljer sig från den svenska situationen 1992 (och 1994 när det gäller gymnasiet), där skolvalsreformerna i princip skapade en privat skolmarknad. 4 90% Figur 1 Andelen elever per skolform i Chile 80% 70% 60% 50% 40% Kommunal Fristående Privatfinansierad 30% 20% 10% 0% 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 Chile är idag tillsammans med Sverige ensamt i världen om att tillåta vinstdrivande skolor i ett nationellt skolpengssystem. Och liksom i Sverige är det den vinstdrivande sektorn som har tagit störst marknadsandelar. År 2008 gick 31 % av eleverna i subventionerade vinstdrivande skolor, medan endast 16 % gick i subventionerade icke-vinstdrivande skolor. I Chile går med andra ord cirka en tredjedel av alla elever i skolor som drivs av vinstdrivande företag. De flesta av dessa skolor är småföretag endast 20 % av dessa skolor tillhör en kedja och de flesta ägarna verkar ha startats av före detta rektorer i kommunala skolor (Elacqua 2009a, 2012). En stor skillnad jämfört med Sverige är att chilenska fristående skolor, och till viss del även kommunala skolor, har tillåtits anta elever med selektionsmetoder (Gauri 1998; McEwan, Urquiola, and Vegas 2008). Sedan ett par år tillbaka är dock akademisk antagning förbjuden upp till sjätte klass (Brandt 2010). En annan skillnad jämfört med Sverige är att skolor har tillåtits ta ut tilläggsavgifter av föräldrar sedan 1993, då den socialdemokratiska regeringen ändrade systemet så att alla fristående skolor och kommunala högstadie- och gymnasieskolor tilläts ta ut tilläggsavgifter av föräldrar. Dessa avgifter kan uppgå till 160 % av skolpengen. Om den månatliga avgiften är högre än 50 % av skolpengen dras 10-20 % av från skolpengen (beroende på hur hög avgiften är) och skolorna måste också använda upp till 10 % av deras extra resurser till att finansiera stipendier för elever som inte kan betala avgifterna. Ungefär 50 % av de fristående skolorna har valt att ta ut avgifter (Elacqua 2012). I Chile har man till skillnad från Sverige alltså tillåtit en prismekanism bland offentligt finansierade fristående skolor (samt kommunala skolor på högstadie- och gymnasienivå). Sedan i mitten på 2000-talet har också stora förändringar skett i Chiles skolvalsmodell. Man införde en frivillig differentierad skolpeng, där fattiga elever får en högre skolpeng, under vilken skolor förbinder sig till mer ansvarsskyldighet mot utbildningsdepartementet för att får de extra resurserna. Beroende på hur bra skolorna presterar får de mer eller mindre autonomi när det gäller hur de spenderar dessa resurser. Skolorna kan inte heller kräva tilläggsavgifter av de elever de får extra pengar för, samtidigt som de förbjuds

att använda akademiska antagningsmetoder. Man har också infört viss kvotering för att öka integration och utöka möjligheterna bland fattiga elever att välja skola. Skolor måste nu anta minst 15 % fattiga elever så länge de inte kan visa att ansökningarna inte räcker till för att tillgodose detta krav. Det har också blivit något svårare att starta skola eftersom det tidigare kravet att ägare skulle ha genomgått minst gymnasieutbildning har höjts till ett minimum på kandidatexamen (Elacqua och Martinez 2011). 3. Har reformerna fungerat? Frågan är om reformerna har förbättrat utbildningssystemet. Först och främst kan det vara värt att notera hur Chiles resultat har förändrats över tid, för att analysera om det finns en positiv eller negativ samvariation mellan reformerna och resultaten. Hsieh och Urquiola (2006) visar att resultaten i matematik och naturvetenskap i internationella prov om något försämrades mellan 1970 och 1999. De visar också att de genomsnittliga provresultaten i subventionerade fristående skolor och kommunala skolor sjönk jämfört med de privatfinansierade skolorna mellan 1982 och 1996. Om de helt privatfinansierade skolorna inte påverkades nämnvärt av det nya skolpengssystemet utgör de en godkänd kontrollgrupp och detta är i sådana fall ett tecken på att systemet i varje fall inte har förbättrats över tid (men inte nödvändigtvis att detta har med skolvalssystemet att göra). Dock har resultaten i Pisa och Timms ökat sedan 1999 (NCES 2012; OECD 2012) och Hanushek, Peterson och Woessmann (2012) visar att Chile har haft den näst bästa resultatutvecklingen i internationella prov i världen sedan 1999. Dessutom ökade subventionerade fristående skolors och kommunala skolors relativa resultat vis-a-vis de privatfinansierade mellan 1988 och 1996 (Gallego 2002). Den försämring som Hsieh och Urquiola (2006) finner beror alltså helt och hållet på ett tapp mellan de första sex-sju åren, medan man därefter såg en vändning. Bilden är därför motstridig och kan mycket väl bero på förändringarna i systemets utformning och funktion över tid. Detta diskuteras mer i sektion 4. Enkla samvariationsanalyser inte är tillräckliga för att förstå skolvalets effekt, men det är värt att notera att det chilenska skolsystemet efter skolvalets införande efter en dålig början nu verkar ha börjat prestera mycket bättre. 5 3.1. Skolvals- och skoleffekter Liksom de svenska skolvalsreformerna har de chilenska utvärderats i ett stort antal studier. Dessa analyserar generellt provresultat i spanska och matematik. Till skillnad från den svenska forskningen har merparten av de chilenska studierna analyserat huruvida valet av en fristående skola gör att eleverna presterar bättre. Den tidiga forskningen var något blandad, med vissa studier som fann en positiv effekt och andra som fann en negativ effekt (Parry 1997; McEwan and Carnoy 2000; Mizala and Romaguera 2000; Tokman 2002; Vegas 2002). Men den forskningen baserades på data på skolnivå och tog inte hänsyn till att elever i olika skolformer skiljer sig systematiskt från varandra, vilket kan göra att resultaten överdrivs eller underdrivs åt endera hållet. Den mer avancerade forskningen är också något blandad, men det står ganska klart att elever presterar bättre om de går i fristående skolor. Sapelli och Vial (2002, 2003, 2005) finner stora effekter av fristående skolor som inte tar ut avgifter när författarna tar hänsyn till att kommunala skolor får resurser utöver skolpengen. Contreras, Sepúlveda och Bustos (2007) finner inga effekter alls när de kontrollerar för

6 kamrateffekter. 1 Anand, Mizala och Repetto (2009) finner att fristående skolor, både de som tar ut avgifter och de som inte gör det, presterar bättre än kommunala skolor. Effekten är i detta fall medelstor. Dronkers och Avram (2010a, 2010b) finner också medelstora effekter av de fristående skolor som omfattas av skolpengen när det gäller läsförståelse i den internationella Pisa-undersökningen, men att de helt privatfinansierade skolorna inte har några effekter alls. Mizala och Torche (2012) finner liknande resultat när det gäller på provresultaten i fjärde klass men ingen effekt i åttonde klass. Samtidigt finner de att betydelsen av föräldrarnas bakgrund är större i de fristående skolorna jämfört med kommunala skolor när det gäller resultaten i fjärde klass, men inte i åttonde klass. Det är dock svårt att veta vad dessa studier säger eftersom de använder metodologier som gör det svårt att ta hänsyn till att eleverna skiljer sig systematiskt mellan olika skolformer. Detta gör i sin tur att resultaten är något osäkra. 2 Ett par studier förbättrar dock metodologin. Denna forskning analyserar huruvida elever som byter till och från fristående skolor i årskurs åtta förbättrar respektive försämrar sina resultat i årskurs tio. Eftersom författarna har tillgång till elevernas resultat innan de bytte skola är det lättare att kontrollera för att elever som väljer fristående skolor skiljer sig från andra elever. De finner en liten positiv effekt av att gå två år i en fristående skola (Contreras och Santos 2009; Lara, Mizala och Repetto 2011). En annan studie som använder en mix av teoretiska modeller och empiriska estimat finner liknande resultat i genomsnitt, men finner ganska stora effekter bland eleverna som byter från en fristående skola (Rau, Sánchez, and Urzúa 2010). Generellt indikerar dock dessa studier att effekterna är mycket mindre än vad tidigare forskning har funnit. Men det är viktigt att komma ihåg att metodologin som används gör att författarna endast kan analysera effekten av fristående skolor bland elever som byter skola. De kan därför inte ta hänsyn till eventuella effekter som uppstår i ett långsiktigt perspektiv. Efter åtta år i en kommunal skola är det inte alls säkert att två år i en fristående skola gör stor skillnad (eller vice versa). Detta gör också jämförelser med tidigare forskning, som använder en metodologi som tar större hänsyn till detta, vanskliga (Sapelli 2010). Hursomhelst finner alltså även denna forskning positiva effekter av fristående skolor, om än ganska små. Ett par nya studier har även försökt att analysera effekterna av skolor med olika slags huvudmän. Elacqua (2009b) finner att vinstdrivande skolkedjor presterar bättre än enskilda vinstdrivande, protestantiska och kommunala skolor. Effekten är medelstor. Samtidigt finns det inga konsekventa skillnader mellan vinstdrivande skolkedjor, katolska och sekulära icke-vinstdrivande skolor. Enskilda vinstdrivande skolor presterar dock på samma nivå som kommunala skolor och sämre än vissa kategorier av de icke-vinstdrivande skolorna. Men det finns alltså ingenting som tyder på att vinstintresset per se driver ner kvaliteten. I en annan studie finner Elacqua m.fl. (2011) också att skolkedjor generellt presterar bättre än andra skolor, medan det inte finns några skillnader mellan enskilda fristående och kommunala skolor. Denna forskning ger alltså stöd för att kedjor kan vara viktiga för att öka kvaliteten. Detta kan antingen bero på att dessa utnyttjar skalekonomier för att bli mer effektiva eller att bättre skolor expanderar sin verksamhet (vilket bör vara fallet på en marknad). Naturligtvis kan det också bero på en kombination. De positiva effekterna av skolkedjorna är viktiga att notera eftersom de indikerar att det bör finnas starka incitament bland effektiva skolor att utöka sin verksamhet. Skolval garanterar naturligtvis inte att alla skolor som startar är bra, men idén är att i ett längre perspektiv kommer konkurrensen att sålla bort de dåliga äpplena. Annan forskning har därför fokuserat på en specifik icke-vinstdrivande skolkedja (Sociedad de Instrucción Primaria) som har visat sig vara mycket effektiv. Studierna finner väldigt stora effekter jämfört 1 I en annan version av samma uppsats finner författarna att när man kontrollerar för skolans selektionsmetoder är effekten väldigt liten bland elever från mer bemedlade familjer och är faktiskt negativ bland elever från lägre socioekonomisk bakgrund (Contreras, Sepúlveda, and Bustos 2010). I dessa modeller tar de dock inte hänsyn till att elever i olika skolformer skiljer sig systematiskt. Dessutom är det problematiskt att kontrollera för selektionsmetoder eftersom det är sannolikt de bättre skolorna som blir översökta och därför väljer dessa skolor. I sådana fall kontrollerar man bort den effekt man är intresserad av i första taget. 2 Detta gäller också en annan studie som finner medelstora positiva effekter av fristående skolor som inte försöker kontrollera för selektionsbias (Mizala and Romaguera 2002).

med andra skolor, inklusive skolor som är helt privatfinansierade (Henríquez, Mizala och Repetto 2009; Palomer och Paredes 2010; Henríquez et al. 2012). Denna forskning tyder alltså på att det går att utöka tillgången till framgångsrika skolor med hjälp av skolval och det är väldigt viktigt att dessa skolor utökar sin verksamhet för att få bort de sämre skolor som inte klarar konkurrensen. 7 3.2. Konkurrenseffekter Problemet med ovanstående studier är att de ignorerar att alla skolor kan förbättras/försämras av den konkurrens som uppstår på systemnivå när man tillåter fristående skolor och skolval. Är detta fallet är det sannolikt att studier som analyserar skillnader mellan fristående och kommunala skolor undervärderar/ övervärderar de totala effekterna av det chilenska skolvalet. Det är därför viktigt att konsultera den forskning som diskuterar hur skolvalet har påverkar resultaten på systemnivå. Resultaten har visat sig bero på metodologi, vilket gör dem väldigt osäkra. Flera tvärsnittsstudier finner nämligen medelstora positiva effekter av konkurrensen från fristående skolor i Chile (Auguste och Valenzuela 2002; Gallego 2002, 2006). Dessa studier använder så kallade instrument-variabler för att sålla bort den del av konkurrensen som beror på systematiska skillnader mellan kommuner som inte har att göra med graden av konkurrens. Problemet är att det är väldigt svårt att hitta variabler som inte fångar upp andra saker än konkurrens, vilket gör det svårt att bedöma resultatens tillförlitlighet. Detta är bekymrande eftersom andra studier som använder annan metodologi finner annorlunda slutsatser. Carnoy och McEwan (2003) analyserar om förändringar i andelen i fristående skolor genererar förändringar i provresultat under perioden 1982-1996. De finner medelstora positiva effekter i städerna, men lika stora negativa effekter på landsbygden. Hsieh och Urquiola (2006) använder en liknande metodologi, analyserar samma tidsperiod och finner inga tecken på att konkurrens förbättrar resultaten totalt sett (de separerar inte analysen beroende på i vilken området skolan ligger). Tvärtom finns det vissa tecken på negativa effekter. Samtidigt finner de att bättre elever från hög socioekonomisk bakgrund framförallt väljer fristående skolor, vilket de menar tyder på att skolorna framförallt konkurrerar genom att anta bättre elever. En annan uppsats finner dock positiva effekter av konkurrens på resultaten med samma metod men med ett nytt mått på konkurrens som tar hänsyn till att konkurrensen skiljer sig mellan skolor även inom kommuner (Chumacero, Gallegos Mardones och Paredes 2011). Dock kräver detta mått ganska starka antaganden gällande hur föräldrar väljer skola. Dessutom är det svårt att veta om resultaten beror på att skolorna ökar kvaliteten eller antar bättre elever på grund av att författarna analyserar data på skolnivå. Problemet med ovanstående studier är dock att metodologin fortfarande har svårt att ta hänsyn till att ökningen av konkurrensenen kan korrelera med andra variabler som påverkar resultaten, men som är svåra att kontrollera för. McEwan, Urquiola och Vegas (2006) analyserar istället om resultaten ökar vid specifika nivåer där konkurrensen ökar starkt, men finner inget tecken på detta. De använder dock endast data från en landsortsregion och det är därför svårt att dra generella slutsatser från detta. En annan studie använder en mix av teoretiska modeller och empiriska estimat och finner positiva effekter på andelen elever som går vidare till universitet och slutför sina studier. De finner dock inga effekter på löner senare i livet. Författarna får fram dessa resultat genom att jämföra elever som gick i skolan innan, efter och både innan och efter skolpengreformen genomfördes (Bravo, Mukhopadhyay och Todd 2010). Problemet med denna forskning är att det är svårt att utesluta att effekterna inte beror på andra reformer som genomfördes under samma period eller andra mer genomgående förändringar i samhället.

8 Generellt står det därför klart att resultaten från den chilenska skolvalsforskningen är blandad. Det verkar som att fristående skolor presterar i varje fall något bättre än kommunala skolor och det finns även stöd för att skolkedjor driver upp resultaten. Det finns ingenting som tyder på att vinstdrivande skolor per se är sämre än andra skolor, snarare presterar vinstdrivande kedjor lika bra som de bästa icke-vinstdrivande skolformerna. När det gäller konkurrenseffekterna är forskningen mycket mer blandad och metodologi spelar en stor roll för resultaten. Överlag står det därför klart att det för tillfället inte finns något robust stöd för att skolpengreformen har ökat resultaten i Chile mer än marginellt på systemnivå. 4. Problem i Chiles reformer Resultaten från forskningen är alltså blandade, men det står klart att reformerna inte har varit ett universalmedel för bättre resultat. Först och främst är det viktigt att förstå att skolvalet under 1980-talet var extremt problematiskt. Utbildningssystemet var inte fullt decentraliserat förrän i slutet av årtiondet, vilket gjorde att kommunala skolors budget knappt påverkades av reformen innan dess, arbetsregler i kommunala skolor var väldigt strikta och skolpengens reella värde faktiskt minskade fram till tidigt 1990-tal. Detta förklarar i sådana fall varför studierna fokuserar på konkurrenseffekter och som analyserar förändringar över tiden med start från tidigt 1980-tal drar radikalt annorlunda slutsatser än de som analyserar tvärsnittsdata under senare 1990-tal (Gallego 2006). Detta förklarar också varför de relativa resultaten bland subventionerade fristående skolor och kommunala skolor sjönk under 1980-talet, men ökade därefter som beskrevs ovan. Programmets utformning var helt enkelt väldigt dålig under de första tio åren och resurserna minskade under tiden. Andra problem kvarstod även efter 1980-talet. Mellan 1981 och 2007 var skolpengen som sagt platt och skolor fick lika mycket i ersättning för alla elever, oavsett bakgrund. Detta gav naturligtvis starkare incitament att fokusera på rikare elever. Som Sapelli (2003) skriver är det viktigt att skolpengen differentieras för att ta hänsyn till att den reella kostnaden att utbilda en elev beror på hans eller hennes initiala humankapital samt bakgrund. Sedan 2008 får elever från låg socioekonomisk bakgrund 50 % extra. Regeringen ökade 2011 beloppet med i genomsnitt 20 % och ännu mer bland de fattigaste och hösten 2012 ökade beloppen ytterligare (OECD 2011; Emol 2012). Detta sker dock på fortfarande på frivillig basis och som sektion 2 beskrev måste skolor gå med på specifika villkor för att de ska få de extra pengarna. De tvingas exempelvis presentera en plan för vilka förändringar de tänker genomföra för att förbättra resultaten. Inte heller kan de anta elever med akademiska antagningsmetoder. Differentieringen och åtföljande krav verkar faktiskt ha bidragit till högre resultat och lägre segregation mellan och inom skolsektorerna (Correa m.fl. 2012; Elacqua 2012). Men fram till bara för ett par år sedan var alltså skolpengen helt och hållet icke-differentierad, vilket skapade problematiska incitament bland skolor. Fortfarande är det också en stor minoritet av de fristående skolorna som inte har gått med på villkoren som ställs för att få de extra pengarna och dessa har alltså färre incitament att anta elever från lägre socioekonomisk bakgrund. Dessutom står det klart att differentieringen är ganska bred och det skulle behövas fler nivåer och kanske även andra kategorier, såsom invandringsbakgrund eller förmåga. Problemet med en icke-differentierad skolpeng har säkerligen förvärrats av att skolorna har kunnat använda antagningsmetoder. Dessa tillåter nämligen skolor att anta elever som är billigare att utbilda samt har råd

att betala tilläggsavgifter. Det står klart att antagningsmetoder har skapat stora hinder för fattiga elever eftersom de på grund av dessa knappast har några alternativ till lågpresterande skolor (Elacqua m.fl. 2012). Detta gör att de lågpresterande skolorna inte heller har behövt stänga. Problemet med akademiska antagningsmetoder gjorde att den chilenska regeringen nyligen förbjöd dem fram till sjätte klass (Brandt 2010). Och som beskrevs ovan får inte skolor använda akademiska antagningsmetoder överhuvudtaget om de väljer att ta emot den differentierade skolpengen. En tredje faktor som bidrar till problemen är att skolor har kunnat ta ut tilläggsavgifter, samtidigt som skolor endast behöver lägga 10 % av dessa på stipendier för elever som inte har råd med dessa. Men det är just kombinationen av icke-differentierad skolpeng, antagningsmetoder och tilläggsavgifter som har skapat en problematisk incitamentsstruktur eftersom det har funnits både starka incitament samt möjligheter bland skolor att fokusera på bättre elever från högre socioekonomisk bakgrund. Med en väldifferentierad skolpeng finns inga incitament att anta mer högpresterande elever (Epple och Romano 2012). Nu kan inte heller de skolor som har gått med på kraven för att få extra pengar för fattiga elever ta ut avgifter av dessa. Intressant nog verkar det dock som att det är vinstdrivande skolor som inte tar ut avgifter som antar flest elever från låg socioekonomisk bakgrund, till och med en högre andel än kommunala skolor. Ickevinstdrivande skolor antar dock elever från bättre bakgrunder, oavsett om de tar ut avgifter eller inte (Elacqua 2012). Detta tyder på att dessa skolor ger större valmöjligheter till elever från lägre socioekonomisk bakgrund än vad som annars vore fallet. Detta motsäger argumentet att vinstdrivande skolor framförallt väljer att fokusera på elever från bättre bemedlade hem. Ett annat problem är att pengarna fortfarande inte följer eleven helt och hållet. Kommunala skolor får fortfarande extra pengar som inte knyts till skolpengen, vilket gör att incitamenten att konkurrera minskar kraftigt (Sapelli 2010). Utan sådana incitament bör vi inte heller förvänta oss att resultaten ska öka kraftigt. Generellt har även skolor inte heller haft tillräcklig autonomi för att kunna reagera på incitamenten som faktiskt har uppstått i systemet. Kommunala skolor måste följa speciella arbetsmarknadsregler utformade för lärare, med exempelvis standardiserade löneavtal. Arbetskontrakt och löner sköts från utbildningsdepartementet, vilket kombineras med centraliserade löneförhandlingar. Fristående skolor måste inte följa alla regler, men de måste använda minimilöner, specifika regler kring uppsägningar och de fastställda semesterperioderna (Mizala och Romaguera 2005). Utan större autonomi, speciellt bland kommunala skolor, är det svårt att reagera på konkurrens även om den uppstår. Slutligen har informationen varit problematisk. Det fanns ingen information alls förrän i mitten på 1990-talet och sedan dess ligger fokus på genomsnittliga provresultat. Publiceringen av dessa resultat gjorde faktiskt också att föräldrar började välja skolor med högre resultat, även om de gjorde det i ganska hög grad även innan publiceringen (Gómez, Chumacero och Paredes 2012). Tyvärr är medelresultat långt ifrån ett perfekt mått på skolors effektivitet eftersom de korrelerar starkt med elevers bakgrund. Samtidigt är den skoleffektivitetsinformation som har publicerats inte varit speciellt hjälpsam (Mizala och Urquiola 2013), vilket kanske inte heller är så konstigt eftersom även den inte heller verkar mäta faktisk effektivitet. Man baserar det på förbättringar mellan elevgrupper snarare än förbättringar bland eleverna själva (Carnoy m.fl. 2007). Sedan 2000-talets början har mer information publicerats, vilket tillsammans med de andra förändringar i skolpengssystemet som beskrivits faktiskt verkar ha påverkat föräldrars sökbeteende till det bättre. Dock verkar inte skolor hittills ha reagerat på förändringarna i efterfrågan (Elacqua och Martínez 2011). 9

10 Chile är som sagt det land som har förbättrats näst mest av alla sedan 1999 i internationella undersökningar och kommunala och fristående skolor har sedan 1988 förbättrat sina resultat relativt med de privatfinansierade. Visserligen kan man inte dra kausala slutsatser av detta, men är värt att notera att förändringarna i systemet över tid sammanfaller med dessa förbättringar. 5. De viktigaste lärdomarna för Sverige Som sektion 4 visar verkar Chiles reformer alltså sakteliga ha förbättrats över tiden, även om många problem återstår. Denna sektion diskuterar de viktigaste lärdomarna som svenska beslutsfattare kan dra av Chiles reformer när det gäller hur skolpengssystemet bör utformas och reformeras. Differentiera skolpengen Den viktigaste slutsatsen är att Sverige måste gå över till en differentierad skolpeng. Den chilenska forskningen indikerar att differentiering av skolpengen både ökar resultaten och minskar sorteringen av elever i olika skolformer, vilket är vad vi bör förvänta oss. Med en differentierad skolpeng får skolor starkare incitament att konkurrera om alla slags elever. Just nu är det kompensatoriska inslaget i de flesta kommuner blygsamt och de flesta fördelar oftast resurser i enlighet med principen en summa per elev, oavsett bakgrund eller förmåga (Skolverket 2009). Här bör Sverige alltså lära av Chile och införa en differentierad skolpeng, men samtidigt bör differentieringen bli bättre än den nuvarande chilenska. Man bör exempelvis utforma differentieringen likt en progressiv inkomstskatt: ju sämre bakgrund, desto mer pengar. Det kan också vara viktigt att ta hänsyn till elevers förmåga. Det finns olika sätt att differentiera skolpengen och detta diskuteras mer i detalj av Sahlgren (2013a). Poängen är att skolor ska kompenseras för att de antar elever som kostar mer att utbilda för att ett skolvalssystem ska fungera bra. Bejaka vinstintresset Vinstdrivande skolor har vuxit snabbt i Chile och det är dessa skolor som framförallt ger mer val till elever från sämre förhållanden. Det verkar också som att det bara är bland vinstdrivande skolor med fattiga elever som kvalitet är relaterat till elevtillväxt (Elacqua 2009c), vilket är viktigt eftersom vi vill att fler elever i sämre områden får tillgång till en bättre utbildning. Eftersom forskningen också tyder på att skolkedjor verkar vara viktiga för att öka resultaten bör man bejaka vinstintressets dynamiska kraft. Det är framförallt vinstdrivande skolor som skalar upp sin verksamhet och öppnar nya skolor på andra orter, vilket är fallet också i Sverige (Sahlgren 2011). Att ta bort vinstintresset vore därför kontraproduktivt för att öka resultaten och likvärdigheten. Istället borde man fokusera på att skapa ett system där de inblandade drar åt rätt håll (Henrekson 2013) genom att förbättra incitamentsstrukturen inom skolan. Om en prismekanism införs, se till att alla elever får samma möjligheter Chilenska skolor har kunnat ta betalt av elever, vilket tillsammans med antagningsmetoder och en ickedifferentierad skolpeng har lett till större ojämlikheter i systemet. I ett längre perspektiv kan detta visserligen driva resultaten uppåt bland alla elever, om tilläggsavgifterna leder till kvalitetskonkurrens som ökar produktiviteten i skolan. Detta skulle göra att skolorna kan sänka tilläggsavgifterna för att anta fler elever. Tilläggsavgifter kan vara viktiga eftersom det introducerar en prismekanism inom skolan, vilket tillåter föräldrar att signalera vilken slags utbildning de värderar. Detta skulle i sin tur kunna öka incitamenten bland skolor att fokusera på den sortens utbildning.

11 Risken med tilläggsavgifter är att det skapar ett väldigt segregerat skolsystem. Oavsett effekterna på likvärdigheten eller resultaten som kan både vara positiva och negativa beroende på strukturen av matchningseffekter och kamrateffekter på elevernas resultat finns det ett egenvärde av att elever från olika bakgrund inte separeras alltför mycket. Eventuella tilläggsavgifter i Sverige bör därför ackompanjeras med regler gällande antagningen så att avgifterna anpassas till föräldrarnas förmåga att betala. På detta sätt kan man kombinera tilläggsavgifternas positiva effekter och samtidigt minimera de negativa. Detta diskuteras mer i detalj av Sahlgren (2013a). Förbättra informationen I Chile har informationen som sagt varit undermålig under lång tid, vilket man nu försöker åtgärda. Det finns också stöd för att föräldrar har reagerat på detta. Detta är någonting som saknas i det svenska skolsystemet. Ett problem är naturligtvis att det inte ens finns objektiva kvalitetsmått med vilken bättre information kan produceras. I en forskningsöversikt diskuterar Jordahl och Sahlgren (kommande) hur informationen påverkar olika aktörer inom skolsystemet samt hur vi kan förbättra det svenska skolvalet på den fronten. Utöka möjligheterna för elever från mindre privilegierade bakgrunder att välja skola För att öka integrationen har chilenska myndigheter infört en kvot för att alla skolor ska ha minst 15 % fattiga elever om de inte kan visa att ansökningarna inte räcker till för att leva upp till detta krav. Detta är ett något godtyckligt system. Istället bör lotterier införas (i varje fall i grundskolan) 3, vilket skulle se till att alla ansökande har lika stor möjlighet att komma in på skolorna. Detta, tillsammans med bättre information och större möjligheter att åka skolbuss, bör leda till att elever från lägre socioekonomisk bakgrund kan utnyttja skolvalet i större utsträckning. Mycket riktigt indikerar forskning från Milwaukee att lotterier tillsammans med täckning av transportkostnader kan motarbeta skolsegregationen (Chakrabarti 2013). Har integrationen ett egenvärde kan man också tänka sig att differentiera skolpengen efter hur heterogen skolan är mer systematiskt. Skolor skulle då få mer pengar om de är mer heterogena, givet hur heterogent området är där de befinner sig. Men det bör påpekas att integration också kan skapa oavsiktliga konsekvenser det är långt ifrån säkert att de mest integrerade skolorna är bäst för resultaten och likvärdigheten (Sahlgren 2013b). Det viktigaste är att öka möjligheterna för mindre privilegierade elever att kunna göra ett välinformerat skolval utifrån deras förutsättningar. 6. Slutsats Medan det chilenska skolvalssystemet ofta används som slagträ i den svenska skoldebatten har få på allvar analyserat vad som kännetecknar systemet, hur det fungerar, vilka problem som kvarstår och vad Sverige har att lära. Den här uppsatsen har ämnat göra just detta. Det chilenska skolvalssystemet har vissa likheter men är också till stor del väldigt annorlunda jämfört med det svenska. Exempelvis tillåts vinstdrivande skolor, men samtidigt kan skolor i Chile ta ut avgifter och har länge fritt kunnat anta sina elever vilket inte är fallet i Sverige. Uppsatsen har visat att Chile idag är det land som har förbättrat sina internationella resultat näst mest av alla länder sedan 1999. De fristående och kommunala skolorna ökade dessutom sina relativa resultat över 3 Se Sahlgren (2013a) för en diskussion angående gymnasieskolan.

12 perioden 1988 och 1996 jämfört med de privatfinansierade skolorna i Chile, efter att under de första åren ha försämrats. Det är dock inte säkert att dessa förbättringar har med skolvalet att göra. Forskningen indikerar att fristående skolor i Chile presterar bättre än de kommunala, även om vissa studier finner att effekterna inte är speciellt stora. Samtidigt visar forskning att vinstdrivande koncerner, och kedjor i allmänhet, tenderar att öka resultaten. Det är också vinstdrivande skolor som antar högst andel elever från låg socioekonomisk bakgrund. Detta indikerar att vinstintresset kan ha en viktig roll att spela för att ge fattiga elever större valmöjligheter. Samtidigt finner studier som fokuserar på en specifik icke-vinstdriven kedja väldigt starka positiva effekter. Skolpengreformer kan således öka åtkomsten till effektiva skolor. Däremot visar studierna som analyserar konkurrens blandade effekter, beroende på metodologi men troligtvis också för att de analyserar olika tidsperioder. Bristen på starka effekter är inte konstiga eftersom det har funnits stora problem i Chiles skolvalssystem, som dock verkar ha förbättrat sig över tid. Detta sammanfaller med de ganska stora förändringar som det chilenska skolsystemet gått igenom sedan 1981. De chilenska reformerna indikerar vikten av utformning för att skolvalet ska fungera bra. Sverige kan lära av Chile genom att (1) differentiera skolpengen, (2) bejaka vinstintresset, (3) se till att en eventuell prismekanism som kan skapa förbättringar åtföljs av reformer för att elever som inte har råd med avgifter inte förlorar på dem, (4) förbättra informationen och (5) utöka möjligheterna för elever från mindre priviligierade bakgrunder att välja skola. De svenska reformerna på 1990-talet var helt klart inte optimalt genomförda och det kommer att krävas genomgående förändringar för att en välfungerande skolmarknad ska kunna skapas. Chile har inte gjort det ännu, men man är åtminstone på rätt väg Sverige bör se och lära, både när det gäller landets misstag och framsteg.

Referenser 13 Anand, Priyanka, Alejandra Mizala, and Andrea Repetto. 2009. Using School Scholarships to Estimate the Effect of Private Education. Economics of Education Review 28(3):370-381. Auguste, Sebastian and Juan P. Valenzuela. 2002. Is It Just Cream Skimming? School Vouchers in Chile. Fundación de Investigaciones Económicas Latinoamericanas, Buenos Aires. Brandt, Nicola. 2010. Chile: Climbing on Giants Shoulders: Better Schools for All Chilean Children. Working Paper No. 784, OECD Economics, OECD, Paris. Bravo, David, Sankar Mukhopadhyay, and Petra E. Todd. 2010. Effects of School Reform on Education and Labor Market Performance: Evidence from Chile s Universal Voucher System. Quantitative Economics 1(1):47-95. Cannon, Barbara, Bengt Gustafsson, Jan-Eric Gustafson, Thors H. Hansson, Sven-Olof Holmgren, Per O. Hulth, Lena Kjellén, Per Kornhall, Dan Larhammar, Britt Lindahl, Ulf Lindahl, and Staffan Normark. 2013. Sätt stopp för vinstuttag i skolan. Svenska Dagbladet, March 27. Available at: http://www.svd.se/opinion/ brannpunkt/satt-stopp-for-vinstuttag-i-skolan_8034428.svd. Carnoy, Martin, Iliana Brodziak, Andres Molina, and Miguel Socías. 2007. The Limitations of Teacher Pay Incentive Programs Based on Inter-Cohort Comparisons: The Case of Chile s SNED. Education Finance and Policy 2(3):189-227. Carnoy, Martin and Patrick J. McEwan 2003. Does Privatization Improve Education? The Case of Chile s National Voucher Plan. Pp. 24-44 in Choosing Choice: School Choice in an International Perspective, edited by David N Plank and Greg Sykes. New York: Teachers College Press. Chakrabarti, Rajashri. 2013. Do vouchers lead to sorting under random private school selection? Evidence from the Milwaukee voucher program. Economics of Education Review 34:191-218. Chumacero, Rómulo A., Juan M. Gallegos Mardones, and Ricardo D. Paredes. 2011. Competition Pressures and Academic Performance in a Generalized Vouchers Context. Unpublished Manuscript, Pontificia Universidad Católica, Santiago. Contreras, Dante, Sebastían Bustos, and Paulina Sepúlveda. 2007. When Schools are the Ones that Choose: The Effects of Screening in Chile. Working Paper No. 242, Department of Economics, Universidad de Chile, Santiago. Contreras, Dante and Humberto Santos. 2009. Educational Transitions, Voucher and Choice: Evidence from Panel Data SIMCE 2004-2006. Working Paper No. 13, Centro de Políticas Comparades de Educación, Universidad Diego Portales, Santiago. Contreras, Dante, Paulina Sepúlveda, and Sebastían Bustos. 2010. When Schools are the Ones that Choose: The Effects of Screening in Chile. Social Science Quarterly 91(5):1349-1368. Correa, Juan, David Inostroza, Fransisco Parro, Loreto Reyes, and Gabriel Ugarte. 2012. The Effects of Vouchers on Academic Achievement: Evidence from the Chilean Preferential Scholastic Subsidy.

Unpublished Manuscript, Ministry of Finance & Ministry of Education (Chile), Santiago. Dronkers, Jaap and Silvia Avram. 2010a. Differences between private-dependent and public schools. Educational Research and Evaluation 16(2):151-175. Dronkers, Jaap and Silvia Avram. 2010b. A cross-national analysis of the relations of school choice and effectiveness differences between private-independent and public schools. Sociological Theory and Methods 25:183-206. Elacqua, Gregory. 2009a. The impact of school choice and public policy on segregation: Evidence from Chile. Documento de Trabajo CPCE Nº 10, Centro de Políticas Comparades de Educación, Santiago. Elacqua, Gregory. 2009b. For-Profit Schooling and the Politics of Education Reform in Chilen s National Voucher Program. Working Paper CPCE No. 2, Centro de Políticas Comparades de Educación, Universidad Diego Portales, Santiago. Elacqua, Gregory. 2009c. Parent behavior and yardstick competition: Evidence from Chile s national voucher program. Working Paper, Centro de Políticas Públicas, Universidad Diego Portales, Santiago. Elacqua, Gregory. 2012. The impact of school choice and public policy on segregation: Evidence from Chile. International Journal of Educational Development 32:444-453. 14 Elacqua, Gregory, Dante Contreras, Filipe Salazar, and Humberto Santos. 2011. The Effectiveness of Private School Franchises in Chile s National Voucher Program. School Effectiveness and School Improvement 22(3):237-263. Elacqua, Gregory and Matías Martínez. 2011. Searching for Schools in a Low Quality Market: Evidence from Chile. Working Paper No. 16, Facultad de Economia y Empresa, Universidad Diego Portales, Santiago. Elacqua, Gregory, Matías Martínez, Humberto Santos, and Daniela Urbina. 2012. School Closures in Chile: Access to Quality Alternatives in a School Choice System. Estudios de Economía 39(2):179-202. Emol. 2012. Presidente Sebastián Piñera promulga ley que aumenta subvenciones escolares. Emol, October 22. Available at: http://www.emol.com/noticias/nacional/2012/10/22/565839/prmulgan-ley-queaumenta-subvenciones.html. Gómez, Daniel, Rómulu A. Chumacero, and Ricardo D. Paredes. 2012. School choice and information. Estudios de Economía 39(2):143-157. Gallego, Fransisco. 2002. Competencia y resultados educadivos: teoria y evidencia para Chile. Cuadernos de Economía 39(118):309-352. Gallego, Fransisco A. 2002. Competencia y resultados educadivos: teoria y evidencia para Chile. Cuadernos de Economía 39(118):309-352. Gallego, Fransisco. 2006. Voucher-School Competition, Incentives, and Outcomes: Evidence from Chile. Working Paper, Centro de Políticas Públicas, Universidad Católica, Santiago.

Gallego, Fransisco A. 2006. Voucher-School Competition, Incentives, and Outcomes: Evidence from Chile. Working Paper, Centro de Políticas Públicas, Universidad Católica, Santiago. Gauri, Varun. 1998. School Choice in Chile: Two Decades of Educational Reform. Pittsburgh: University of Pittsburgh Press. Hanushek, Eric A., Paul E. Peterson, and Ludger Woessmann. 2012. Achievement Growth: International and U.S. State Trends in Student Performance. PEPG Report No 12-03, Harvard s Program on Education Policy and Governance, Harvard University, Cambridge, MA. Henríquez, Fransisco, Bernardo Lara, Alejandra Mizala, and Andrea Repetto. 2012. Effective Schools Do Exist: Low-Income Children s Academic Performance in Chile. Applied Economics Letters 19(5):445-451. Henríquez, Fransisco, Alejandro Mizala, and Andrea Repetto. 2009. Effective Schools for Low Income Children: A Study of Chile s Sociedad de Instrucción Primaria. Working Paper No. 258, Centro de Economía Aplicada, Universidad de Chile, Santiago. Hsieh, Chang-Tai and Miguel Urquiola. 2006. The Effects of Generalized School Choice on Achievement and Stratification: Evidence from Chile s Voucher Program. Journal of Public Economics 90:1477-1503. Jordahl, Henrik and Gabriel H. Sahlgren. kommande. Hur påverkar information aktörer inom skolväsendet? Forskningsöversikt, SNS - Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, Stockholm. Lara, Bernardo, Alejandro Mizala, and Andrea Repetto. 2011. The Effectiveness of Private Voucher Education: Evidence from Structural School Switches. Educational Evaluation and Policy Analysis 33(2):119-137. McEwan, Patrick J. and Martin Carnoy. 2000. The Effectiveness and Efficiency of Private Schools in Chile s Voucher System. Educational Evaluation and Policy Analysis 22(3):213-239. McEwan, Patrick J., Miguel Urquiola, and Emiliana Vegas. 2006. School Choice, Stratification, and Information on School Performance: Lessons from Chile. Economía 8(2):1-27. Mizala, Alejandra and Pilar Romaguera. 2000. School Performance and Choice: The Chilean Experience. Journal of Human Resources 35(2):392-417. Mizala, Alejandra and Pilar Romaguera. 2002. Equity and Educational Performance. Economía 2(2):219-262. Mizala, Alejandra and Pilar Romaguera 2005. Teachers Salary Structure and Incentives in Chile. Pp. 103-150 in Incentives to Improve Teaching: Lessons from Latin America, edited by Emiliana Vegas. Washington, DC: World Bank. Mizala, Alejandra and Florencia Torche. 2012. Bringing the Schools Back In: The Stratification of Educational Achievement in the Chilean Voucher System. International Journal of Educational Development 32:132-144. 15

Mizala, Alejandra and Miguel Urquiola. 2013. School markets: The impact of information approximating schools effectiveness. Journal of Development Economics 103:313 335. NCES. 2012. The National Center for Education Statistics, Institute of Education Sciences, U.S. Department for Education. Data retrieved from the NCES website: http://nces. ed.gov/timss/. OECD. 2011. Maintaining Momentum: OECD Perspectives on Policy Challenges in Chile. Paris: OECD Publishing. 16 OECD. 2012. Data från OECDs Pisa-databas: http://www.oecd.org/pisa. Palomer, Cristian G. and Ricardo G. Paredes. 2010. Reducing the Educational Gap: Good Results in Vulnerable Groups. Journal of Development Studies 46(3):535-555. Parry, Taryn R. 1997. Theory Meets Reality in the Education Voucher Debate: Some Evidence from Chile. Education Economics 5(3):307-331. Rau, Thomás, Cristían Sánchez, and Sergio Urzúa. 2010. Unobserved Heterogeneity, School Choice and the Effect of Voucher Schools: Evidence from Chile. Conference Paper, Network on Inequality and Poverty, Medellin. Sahlgren, Gabriel H. 2011. Schooling for money: Swedish education reform and the role of the profit motive. Economic Affairs 31(3):28-35. Sahlgren, Gabriel H. 2013a. Att skapa en fungerande skolmarknad. Rapport, Timbro, Stockholm. Sahlgren, Gabriel H. 2013b. Skolval, segregation och likvärdighet - vad säger forskningen? Rapport, Friskolornas Riksförbund, Stockholm. Sapelli, Claudio. 2003. The Chilean Voucher System: Some New Results and Research Challenges. Cuadernos de economía 40(121):530-538. Sapelli, Claudio. 2010. Some Thoughts on the Evaluation of the Chilean Voucher System. Journal of School Choice 4(2):222-231. Sapelli, Claudi and Bernardita Vial. 2002. Sapelli, Claudio and Bernardita Vial. 2002. The Performance of Private and Public Schools in the Chilean Voucher System. Cuadernos de Economía 39:423-454. Sapelli, Claudio and Bernardita Vial. 2003. Peer Effects and Relative Performance of Voucher Schools in Chile. Working Paper No. 256, Instituto de Economia, Pontificia Universidad Catolica de Chile, Santiago. Sapelli, Claudio and Bernardita Vial. 2005. Private vs Public Voucher Schools in Chile: New Evidence on Efficiency and Peer Effects. Working Paper No. 289, Instituto de Economia, Pontificia Universidad Catolica de Chile, Santiago. Skolverket. 2009. Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? Kunskapsöversikt om betydelsen av olika faktorer. Stockholm: Skolverket.

Tokman, Andrea R. 2002. Is Private Education Better? Evidence from Chile. Working Paper No. 147, Central Bank of Chile, Santiago. Vegas, Emiliana. 2002. School Choice, Student Performance, and Teacher and School Characteristics. Policy Research Working Paper No. 2833, Development Research Group, World Bank, Washington, DC. 17