Flyktingmottagningens vardag

Flyktingmottagningens vardag - Kommunernas tolkning och implementering av lag (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare i Uppsala län LÄNSSTYRELSENS MEDDELANDESERIE 2012:13 SAMHÄLLSUTVECKLINGSENHETEN ISSN 1400-4712

Författare: Caroline Johansson Länsstyrelsen i Uppsala län Hamnesplanaden 3 751 86 Uppsala Tfn: 010-22 33 000 (vxl) E-post: uppsala@lansstyrelsen.se Internet: www.lansstyrelsen.se/uppsala Länsstyrelsens Meddelandeserie 2012 ISSN 1400-4712 Tryck: Länsstyrelsens reprocentral

FÖRORD Uppsala läns flyktinghandläggare träffas regelbundet i ett nätverk för utbyte av erfarenheter. Vid ett sådant möte ställdes en fråga av två handläggare från två kommuner om det fanns projektmedel att söka för att göra en jämförande studie av kommunernas flyktingmottagande. De ville få en jämförelse för att utveckla större enighet i arbetssätt över länet. Inga medel fanns till något särskilt projekt, däremot fanns en praktikant Caroline Johansson som genomför masterstudier i statskunskap vid Uppsala universitet. Hon var villig att genomföra studien. Hon har intervjuat de som arbetar i länets kommuner med mottagandet av nyanlända flyktingar och på ett förtjänstfullt sätt beskrivit deras vardag. Rapporten kommer att ligga som underlag för ett fortsatt utvecklingsarbete i länet. Anders Forslund Integration och etablering i Uppsala län

SAMMANFATTNING Denna undersökning syftar till att tydliggöra hur Uppsala läns kommuner har implementerat lag (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare, samt områden runt mottagandet i behov av utveckling. Undersökningen har utförts genom samarbete mellan Länsstyrelsen i Uppsala län och länets åtta kommuner: Enköping, Heby, Håbo, Knivsta, Tierp, Uppsala, Älvkarleby och Östhammar. Intervjuer har genomförts med representanter från samtliga kommuners flyktingmottagningar. Resultaten indikerar både skillnader och likheter mellan kommunernas mottagningsrutiner och ståndpunkter. En tydlig likhet kommunerna emellan är den allmänna bostadsbrist som råder i länet, vilken försvårar mottagningsarbetet. Det är nödvändigt att frågan bearbetas på samtliga nivåer, för att konstruktiva lösningar ska skapas. Ytterligare en likhet är bristen på samverkan och kommunikation mellan lotsverksamheterna och kommunerna. Då lotsen ska fungera som en stödjande funktion och bör ha den huvudsakliga kontakten med den nyanlände är det nödvändigt att verksamheten följs upp och utvärderas kontinuerligt för att komma till rätta med de brister som uppmärksammats i denna undersökning. Skillnader mellan kommunernas arbetssätt påverkas i viss utsträckning av huruvida etableringshandläggare finns på plats på orten eller inte. Flera av kommunerna som inte har handläggare på plats på orten har påtalat att en större arbetsbelastning läggs på dem på grund av detta. Det finns även skillnader mellan vilken omfattning kommunerna har organiserade samarbeten med idéburna organisationer. Dessa organisationer kan fungera som en viktig resurs för nyanländas etablering i det svenska samhället, således bör fördjupade samarbeten ses som ett framtida mål. Ytterligare en viktig punkt som lyfts av flertalet kommuner är bristen på barnperspektivet i den nuvarande etableringslagstiftningen. Några kommuner har följaktligen valt att fortsätta med introduktionsplaner för barn för att underlätta deras integration i samhället. Målet med kartläggningen är att den ska bidra till ökade möjligheter av att dra lärdom av varandras erfarenheter och problemlösningar, samt att gemensamt utveckla de problemområden som påtalats för att förbättra nyanländas etablering i Uppsala län.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRORD SAMMANFATTNING 1. INLEDNING 1 2. SYFTE 1 3. METOD 2 4. REDOVISNING 3 4.1 ORGANISERING OCH LOKAL ÖVERENSKOMMELSE... 3 4.2 INITIALA MOTTAGNINGSRUTINER... 5 4.3 BOSTADSFRÅGOR... 7 4.4 ETABLERINGSINSATSER... 8 4.5 SAMARBETEN... 10 4.6 UPPFÖLJNING... 11 4.7 UTVECKLINGSOMRÅDEN... 12 5. SLUTSATSER 14 6. APPENDIX: INTERVJUFRÅGOR 17

1. INLEDNING I december 2010 trädde lag (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare i kraft. Lagstiftningen omfattar nyanlända som har fyllt 20 men inte 65 år, samt nyanlända i ålder 18-19 år som saknar föräldrar i Sverige. Lagen syftar till att underlätta och påskynda vissa nyanlända invandrares etablering i arbets- och samhällslivet genom starkare incitament, ökad egenmakt, tydligare ansvarsförhållanden, bättre tillvaratagande av individens kompetenser och ökad likvärdighet av insatser över hela landet. Genom etableringsreformen förändrades ansvarsfördelningen mellan statliga myndigheter och kommunerna då Arbetsförmedlingens roll utökades till att vara samordnande, stödjande och pådrivande i förhållande till andra parter. Förutom den centrala rollen som samordnande aktör ansvarar även Arbetsförmedlingen för genomförandet av etableringssamtal och för att anvisa bosättning matchat på utbildnings- och yrkesbakgrund. Även kommunen har en fortsatt central roll enligt etableringsreformen. Kommunerna ska ansvara för bostadsförsörjning, svenskundervisning för invandrare, samhällsorientering och insatser för barn och ungdomar, dock har kommunerna inte längre det samordningsansvar som tidigare lagstiftning fastställde. Genom ikraftträdande av etableringsreformen infördes samtidig en ny aktör inom svensk integrationspolitik, nämligen etableringslotsen. Lotsens uppdrag syftar till att underlätta och påskynda den nyanländes etablering i samhället. Vidare fastställer reformen att lotsen bör ha den huvudsakliga kontakten med den nyanlände och ska stödja individen utifrån hela dennes livssituation. Däremot reglerar inte lagen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare hur lotsen ska arbeta eller exakt vilken roll denne ska ha. Den förändrade ansvarsfördelningen och det ökade antalet aktörer som etableringsreformen fastställer ökar således kraven på samordning och samarbete mellan kommuner och övriga berörda myndigheter. Mot denna bakgrund finns ett behov att kartlägga Uppsala läns kommuners implementering av etableringsreformen och tydliggöra deras rutiner kring mottagandet av nyanlända. 2. SYFTE Undersökningen syftar till att kartlägga och synliggöra hur Uppsala läns kommuner implementerat och arbetar kring lag (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare. Genom att kartlägga kommunernas rutiner i arbetet runt mottagandet av nyanlända syftar undersökningen till att förenkla kommunernas möjligheter att dra lärdom av varandras erfarenheter och problemlösningar. Målet är sålunda att undersökningen ska underlätta eventuella tolknings- och implementeringsproblem som uppstår inom kommunernas mottagande av nyanlända, för att skapa ett enhetligare mottagande inom Uppsala län. Ökad likvärdighet av insatser mellan kommunerna är även ett av reformens syften, för att förbättra de nyanländas etableringsmöjligheter. Ett enhetligare mottagande inom vissa områden skulle även underlätta 1

kommunernas möjligheter att gemensamt belysa frågor som behöver lyftas till högre instanser, samt ökar förutsättningarna för framtida kommunöverskridande samarbeten. 3. METOD Undersökningen är utav kvalitativ karaktär. Frågeställningen har undersökts genom intervjuer med tjänstemän som jobbar med flyktingfrågor, från alla åtta kommuner inom Uppsala län. I sex av kommunerna genomfördes intervjuer med flyktinghandläggaren/samordnaren, i det övriga två deltog även chef och/eller övrig personal. För att göra studien så tillämpbar och översiktlig som möjligt har den strukturerats utifrån sju områden inom det kommunala mottagningsarbetet. De sju områdena är: organisering och lokal överenskommelse, initiala mottagningsrutiner, bostadsfrågor, etableringsinsatser, samarbeten, uppföljning samt utvecklingsområden. Det empiriska materialet redovisas under dessa områden sammantaget för alla kommuner, för att ge en översiktlig bild av länets mottagande. Slutligen sammanfattas undersökningen genom en sammanställning av slutsatser som kan dras utifrån kommunernas implementering av etableringsreformen. 2

4. REDOVISNING Det empiriska materialet från kommunundersökningarna som har sammanställts och analyserats presenteras under denna sektion. Resultatredovisningen har delats in i sju underkategorier för att bli så översiktlig och tydlig som möjligt. Under varje redovisningsdel har det empiriska materialet sammanställts för att ge en länsöversikt. Närmare information om varje undersökningsområde finns under respektive kategori och intervjufrågorna som ställts under varje område finns bifogade i slutet av undersökningen. 4.1 ORGANISERING OCH LOKAL ÖVERENSKOMMELSE Den inledande redovisningssektionen syftar till att kartlägga kommunernas organisering runt flyktingverksamheten och mål gällande mottagningsfrågor. Kommunerna har tillfrågats om huruvida lokala överenskommelser finns och hur tydlig arbetsfördelningen mellan berörda aktörer uppfattas utifrån etableringsreformen. Nedan har det empiriska materialet sammanställts. Flyktingmottagningsverksamheterna i Uppsala län skiljer sig organisatoriskt mellan flera av kommunerna. Tre av kommunerna har placerat flyktingmottagningsverksamheten under barn- /utbildningsförvaltningen. I ytterligare tre kommuner ligger verksamheten placerad under social/omsorgsförvaltningens ansvar. Resterande två kommuner har placerat verksamheten under samhällsbyggnadsenheten respektive enheten för arbete och sysselsättning. I en kommun flyttades flyktingmottagningen från socialförvaltningen till utbildningsförvaltingen, genom en omstrukturering. Genom omstruktureringen förbättrades flyktingmottagningens handlingskraft, främst i fråga om utbildningssatsningar för nyanlända. I fyra av kommunerna har flyktingmottagningen och SFI-undervisningen samlokaliserat sina verksamheter, vilket ökar samordningen mellan SFI-lärare och flyktingmottagare när alla berörda parter finns nära till hands, samt underlättar kontakten mellan flyktinghandläggarna och de nyanlända. I tre av kommunerna delar flyktingmottagningen lokaler tillsammans med försörjningsstödshandläggare. Diskussioner gällande omorganisering förs i två av länets kommuner, där målen är att inrätta en tydligare introduktionsenhet. Det är bara en kommun i Uppsala län som har politiskt antagna integrationsmål som flyktingmottagningsarbetet baseras på. I övriga sju kommuner baseras arbetet på att nå mottagningsmålet som regleras i överenskommelsen mellan kommunen och Länsstyrelsen. Två kommuner har i samarbete med Arbetsförmedlingen tagit fram en lokal överenskommelse LÖK som reglerar respektive aktörs arbetsuppgifter gällande flyktingmottagningen, ytterligare tre kommuner är i färd med att konstruera en lokal överenskommelse. När det gäller arbetsfördelningens tydlighet anser två kommuner att arbetsfördelningen är tydlig, två att den missar vissa aspekter och fyra av länets kommuner anser att etableringsreformen inte är tillräckligt tydlig i praktiken. Framför allt anses det oklart vem som ska ansvara för information och praktisk hjälp vid olika ersättningsansökningar. En kommun har därför ställt krav på, och samarbetat med, Arbetsförmedlingens handläggare på 3

anläggningsorten för att lösa praktiska frågor. I så hög utsträckning som möjligt vill kommunen att individen har blivit folkbokförd, fått sitt fullständiga personnummer, ID-kort och bankkonto innan de anländer till kommunen. Dessa rutiner minskar beroendet av försörjningsstöd och således även den ekonomiska belastningen på kommunen. De upplever att integrationen gynnas när individerna är mer förberedda vid ankomst till kommunen och snabbare utbetalning av etableringsersättning minskar problemet med glappet, alltså tiden mellan det att individens uppehållstillstånd beviljas till första utbetalning av etableringsersättning sker. En kommun anser att arbetsfördelningen mellan kommun och Arbetsförmedlingen framkommer tydligt enligt etableringsreformen. Däremot bedömer man det som omöjligt för etableringshandläggarna att hinna med alla arbetsuppgifter. Mot denna bakgrund har kommunen valt ett förhållningssätt som baseras på samverkan och flexibilitet, där individens bästa sätts i centrum. Kommunen strävar efter ett så bra mottagande som möjligt då både individen och kommunen vinner på detta i längden. Däremot anser kommunen att kontakten med Arbetsförmedlingen är sämre då det rör sig om de individer som inte omfattas av etableringsreformen, vilket leder till att dessa individer hamnar längre ifrån arbetsmarknaden. Ytterligare en kommun framhåller att lagstiftningen inte fångar upp alla grupper. Till exempel gäller det unga vuxna mellan 18-20 som får uppehållstillstånd och har en förälder i landet. De omfattas inte av lagen och är ej heller berättigade till försörjningsstöd. Det saknas rutiner för hur man ska förhålla sig till dessa situationer. Två kommuner understryker att om för mycket fokus läggs på en rigid arbetsfördelning riskerar detta att minska individernas integration och försämra mottagandet. Sättet man arbetar med mottagande skiljer sig mellan de nyanlända då alla inte har samma förutsättningar. Till en viss utsträckning måste arbetet vara individbaserat då man arbetar med människor, vilket kan leda till uppkomst av problem gällande vem som ska ansvara för vad. 4

4.2 INITIALA MOTTAGNINGSRUTINER Nästa redovisningssektion berör kommunernas initiala mottagningsrutiner för personer från anläggningsboenden, kvotflyktingar och på egen hand inflyttade, samt hur arbetsfördelningen mellan olika aktörer i mottagningsprocessen är uppdelad i praktiken. Frågorna berör även hanteringen utav ekonomisk bistånd och skol/barnomsorgsfrågor. Sju av länets åtta kommuner har en överenskommelse med länsstyrelsen om anvisningsbara platser, dit Arbetsförmedlingens och Migrationsverkets bosättningsenheter kan anvisa flyktingar som ansökt om bosättningshjälp. Tre kommuner har uppgett att de förser lägenheten med grundläggande möblering och köksredskap, varav en av kommunerna har ett samarbete med en ideell organisation som hjälper till med möbleringen av bostäderna; utrustning som de nyanlända får behålla. En annan kommun förser lägenheterna med madrasser, tills individerna på egen hand införskaffar möblering. Fyra kommuner följer även med individerna för första hushållsinköpen och/eller rundtur i närområdet. Kommunerna fungerar sålunda som ett praktiskt stöd den första tiden. Kvotflyktingar 1 tas emot i fem kommuner i Uppsala län. Vid mottagande av kvotflyktingar har kommunen en väldigt aktiv roll, då dagligt stöd och praktisk hjälp ofta behövs under en längre tid, i jämförelse med mottagande av personer från anläggningsboenden som varit i landet under en tid innan kommunplaceringen. En kommun tillsätter en kontaktperson för kvotflyktingar, som fungerar som ett samhällsstöd. Alla fem kommuner som har kvotflyktingmottagande möblerar lägenheten med basmöblering och husgeråd innan individerna anländer till kommunen. Generellt sett är mottagandet av kvotflyktingar det mest strukturerade mottagandet där kommunens roll blir väldigt tydlig. Mycket av planeringen har gjorts redan innan personerna anländer; bostad är ordnad och kommunen vet exakt när personen anländer. Personer som på egen hand flyttar in till kommunerna, utan hjälp av Arbetsförmedlingens bosättningsenhet, har mindre kontakt med flyktingmottagningarna. Detta på grund av att de flesta individer som själv söker sig till en kommun har vänner eller släktingar på den orten, som fungerar som ett socialt stöd. Många nyanlända som på egen hand flyttar till en kommun bor som inneboende hos sina vänner eller släktingar till en början. Bostadssituationen leder ofta till trångboddhet och blir således ohållbar i längden. En kommun i länet försöker vara behjälplig med att anordna bostad till på egen hand inflyttade personer då situationer som kräver detta har uppstått, trots att detta inte åligger kommunen att ansvara för. En kommun i länet har varken mottagande av kvotflyktingar eller anvisningsplatser, till kommunen kommer bara nyanlända som sökt sig dit på egen hand och bosatt sig. Den initiala informationen ges i de flesta kommuner av både flyktingmottagningarna och Arbetsförmedlingen. Generellt sett har de flesta kommuner huvudansvaret för myndighetskontakter och hjälper till med blankettansökningar. Kontakten med 1 För att bli uttagen på den svenska flyktingkvoten och erbjuden vidarebosättning till Sverige, måste individen vara registrerad hos UNHCR, FN:s flyktingorgan. UNHCR bedömer vilka personer som är i behov av vidarebosättning till ett nytt hemland. De presenterar dem sedan för något av de cirka 25 länder i världen - varav Sverige är ett - som tar emot kvotflyktingar. (Migrationsverket) 5

Försäkringskassan, Skatteverket, barnomsorg, skola och vuxenutbildningen sker med hjälp av flyktingmottagningen. I flera kommuner följer även flyktinghandläggaren med till banken för att hjälpa till med införskaffande av bankkort. Några kommuner anser att det inte alltid är självklart vad som är Arbetsförmedlingens respektive kommunens ansvar och att kommunerna ofta får ta ett större ansvar än vad lagstiftningen fastslår. Några kommuner upplever Arbetsförmedlingens initiala information som för kortfattat för att de nyanlända ska förstå alla myndighetsroller, vilket gör att kommunen får informera ytterligare för att säkerställa att all information har kommit dem till handa. Ytterligare ett problem som främst drabbar mindre kommuner är att ibland finns varken Arbetsförmedlingens etableringshandläggare eller Försäkringskassan på plats på orten, vilket gör dem mindre lättillgängliga. Detta ökar flyktingmottagningarnas arbetsbelastning. Det ekonomiska glappet, alltså tiden mellan det att individens uppehållstillstånd beviljas till första utbetalning av etableringsersättning sker, uppstår vanligen i kommunerna. På grund av fördröjningen innan individens ersättningar och bidrag från Försäkringskassan utbetalas måste flyktingmottagningen hjälpa till med den ekonomiska biten under den första tiden. Processen med att skaffa personnummer och bankkort kan även förlänga väntetiden. När väl etableringsersättningen börjar betalas ut kommer dessa pengar minst en vecka efter månadsskiftet vilket leder till svårigheter för individen att betala hyran och andra räkningar i tid. I kommunen som implementerat nya rutiner, så att individen har fått ID-kort och bankkonto innan de anländer till kommunen, har problemet av glappet minskats. Dock behöver de flesta individer försörjningsstöd till att betala den första hyran innan den fullvärdiga etableringsersättningen betalas ut. Barnomsorgsplatser är en bristvara i Uppsala län. Endast en av länets åtta kommuner har uppgett att förskoleplats anordnas relativt snabbt, inom en månad. I de resterande kommunerna varierar kötiderna. Kortast kötid är det generellt sett under sensommaren innan barnomsorgen har startat upp sin verksamhet, om mottagandet sker mitt under en termin kan ibland föräldrar tvingas vänta upp till fyra månader innan barnen får plats på en förskola. I en kommun har situationer uppstått i ett fåtal fall när kvinnor som omfattas av etableringslagen fallit ur systemet i väntan på barnomsorgsplats som dragit ut på tiden. I och med att en individ kan pausa etableringsinsatserna i upp till ett år, till exempel vid barnledighet, behövs mer information innan denna tidsfrist går ut för att inte skapa en kvinnofälla. Detta är en viktig fråga där ett bättre samarbete med Arbetsförmedlingen är nödvändigt. I sex av länets åtta kommuner finns förberedelseklasser, där nyanlända barn och ungdomar får möjlighet att lära sig det svenska språket i en mindre grupp för att sedan kunna delta i undervisningen på svenska i en vanlig klass. Två kommuner har svårigheter att anordna förberedelseklasser på grund av bristande elevunderlag. En kommun har uppgett att kommunens modersmålsundervisning och förberedelseklass är har blivit mer välfungerande, till följd av en ökad möjlighet att bygga upp en bra organisation allt eftersom inflyttningen av nyanlända har ökat. 6

4.3 BOSTADSFRÅGOR Sektionen Bostadsfrågor syftar främst till att kartlägga hur kommunerna arbetar för att lösa både den kortsiktiga och långsiktiga bostadstillgången, samt hur samarbetet med bostadsbolag i kommunen fungerar. Tillgången på hyresbostäder i länets kommuner är mycket liten. De flesta kommuner uppger att bostadsbrist är det främsta hindret mot utökad flyktingmottagning, då man har svårt att få tag i lägenheter till de nyanlända. Fyra kommuner i länet samarbetar med både allmännyttan och privata bostadsbolag för att få fram lägenheter till flyktingmottagningsverksamheten, de resterande fyra kommunerna samarbetar enbart med de almännyttiga bostadsbolagen. En kommun har skrivit in i ägardirektivet för allmännyttan i ett försök att få loss fler lägenheter för flyktingmottagningen bland annat. En annan kommun i länet försöker även upprätta ett organiserat avtal där bostadsbolagen skulle tillhandahålla ett visst antal lägenheter till kommunens förfogande, dock skulle inte alla lägenheter tillfalla nyanlända utan även andra behovsgrupper som kommunen ansvara för. Som nämnt tidigare så försöker en av länets flyktingmottagningar att vara behjälplig med att anförskaffa bostäder även för personer som på egen hand har flyttat till kommunen, om situationer som kräver detta uppstått. I två kommuner i länet skrivs andrahandskontrakt på de lägenheter som de nyanlända flyttar till. I den ena kommunen skrivs kontrakt på ett år som sedan förlängs vid behov halvårsvis för tätare uppföljningar av bostadsituationen och utvecklingen i bostadsköerna. Tanken är att individerna ska få tag på ett eget förstahandskontrakt genom olika bostadsköer. I den andra kommunen skrivs ett andrahandskontrakt på 23 månader, efter denna tid övergår andrahandskontraktet till ett permanent förstahandskontrakt. Detta gäller alla bostadslösningar utom tre bostadsrätter som kommunen har köpt som akutlösning för att möjliggöra ett större flyktingmottagande trots bostadsbristen. Dessa lägenheter får individerna bo i tills en ordinarie hyreslägenhet blir ledig som kommunen får till sitt förfogande, då skrivs ett andrahandskontrakt på denna lägenhet i 23 månader. Anledningen till att andrahandskontrakten skrivs till en början är bostadsbolagens förvägran att skriva förstahandskontrakt med individer som har etableringsersättningen som enda inkomst. Detta problem finns i flera av länets kommuner, där bostadsbolagen inte accepterar etableringsersättningen som tillräcklig inkomst för kontraktskrivande. Följaktligen måste kommunen gå in med en hyresgaranti gentemot dessa bostadsbolag, för att individerna ska få skriva kontrakt. I de resterande kommunerna skrivs förstahandskontrakt på lägenheterna. 7

4.4 ETABLERINGSINSATSER Avsnittet Etableringsinsatser rör kommunernas delaktighet i etableringsplanen och deras utbildningsinsatser; anordnande av SFI- och samhällsorienteringsundervisningen. Frågorna syftar även till att kartlägga eventuella koordinationsproblem mellan SFI, SO och etableringsplan. Vidare undersöks förekomsten av språkpraktik och kommunala instegsjobb. Arbetsförmedlingen är den aktör som ansvarar för utformandet av individernas etableringsplan, som ska innehålla SFI, samhällsorientering och aktiviteter för att underlätta och påskynda den nyanländes etablering i arbetslivet. Etableringsplanen ska utformas med den nyanlände och i samverkan med berörda kommuner, myndigheter, företag och organisationer, enligt lagen. Tre av länets kommuner uppger att de har god översikt över etableringsplanens utformning och är välinformerade om de insatser som kommer individen till handa. De övriga fem kommunerna uppger att de inte har översikt över etableringsplanens utformning. Av dessa fem anser två kommuner att detta inte leder till något problem, då Arbetsförmedlingen är den aktör som ansvarar för etableringsinsatserna och således berörs kommunen inte av detta. Tre kommuner anser dock att bristen på information försvårar både utbildningsanordnarnas och flyktinghandläggarnas arbete. I två av dessa kommuner finns inte Arbetsförmedlingens etableringshandläggare på orten, vilket för med sig att nyanlända vänder sig till flyktingmottagningen för frågor som rör etableringsplanens utformning. Då flyktinghandläggarna inte är informerade om dennas utformning leder detta till merarbete för att försöka hjälpa individerna få svar på sina frågor. Plats på SFI-utbildning ordnas relativt snabbt i länets kommuner. I några kommuner kan plats anordnas omgående, men i de flesta tar det en till två veckor. I en kommun är väntetiden cirka en månad. Alla kommuner utom en uppger att krockar med anordnande av barnomsorgsplats vanligtvis förekommer när det gäller barnfamiljer. Detta leder till att en förälder, vanligtvis mamman, tvingas stanna hemma tills plats på förskola har anordnas vilket i vissa fall innebär 4 månader. Detta innebär att endast en person får etableringsersättningen, vilket skapar problem för familjen och medför ökade ekonomiska kostnader för kommunen. Till vilken grad återkoppling mellan flyktingmottagningen, etableringshandläggaren och SFIutbildningen finns varierar mellan kommunerna. Fyra kommuner uppger att det finns bra uppföljning och återkoppling mellan aktörerna i kommunen, en uppger att den är bristfällig och anser att detta ligger inom Arbetsförmedlingens ansvarsområde, de resterande tre uppger att det finns viss återkoppling. En kommun har uppföljningsmöten en gång i månaden där etableringshandläggare, Komvux, socialförvaltningen och flyktinghandläggare deltar. Alla kommuner uppger dock att koordineringen mellan SFI-schemat och övriga etableringsinsatser fungerar relativt bra. Samhällsorienteringens upplägg ser väldigt olika ut i länets kommuner. I några kommuner sker samhällsorienteringen löpande under terminen och är inbakat i SFI-schemat, några kommuner ger intensivkurser vilket krockar med SFI-undervisningen. Två kommuner har kommunöverskridande samarbeten med närliggande kommuner gällande 8

samhällsorienteringen, där deras elever får undervisningen i en annan kommun. Det varierar även mellan kommunerna om undervisningen sker på lätt svenska, med tolk eller på modersmål. Anledningen till att upplägget skiljer sig mellan kommunerna beror på svårigheterna att ge samhällsorientering på modersmål i de mindre kommunerna, på grund av bristande elevunderlag. När det gäller språkpraktik försöker fyra av länets kommuner anordna språkpraktik åt sina SFI-studenter, både de som ingår under etableringen och de som står utanför. Två av dessa kommuner har avsatt en deltidstjänst för införskaffande av praktikplatser. I ytterligare en kommun arbetar både kommunens arbetsmarkandsenhet och Arbetsförmedlingen med införskaffande av praktikplatser. I länets resterande tre kommuner ligger ansvaret helt på Arbetsförmedlingen när det kommer till språkpraktik för nyanlända. De flesta kommuner har uppgett att innan etableringsreformens inträde hade kommunen en mer utbyggd språkpraktik för sina SFI-elever, men att detta avvecklades efter reformens ikraftträdande. En kommun anser att lotsen skulle kunna ta ett större ansvar för införskaffande av praktikplatser. Endast en av länets åtta kommuner har instegsjobb, vilket innebär en subventionerad anställning för nyanlända invandrare. En annan kommun specialsatsar på nyanlända när det gäller kommunens nystartsjobb, där 12 nyanlända i nuläget deltar. Det övriga sex kommunerna har inga kommunala jobbsatsningar riktade till nyanlända. Dock genomför en kommun utbildningssatsningar riktade till nyanlända där praktikplatser inom vård och omsorg kombineras med svenska studier, genom hjälp av en SFI-lärare som besöker individerna på praktiken. Generellt sett uppger flera kommuner att det finns ett bra samarbete mellan vuxenutbildningen, SFI-undervisningen och flyktingmottagningen då verksamheterna delar lokaler i flera av länets kommuner. Närheten mellan lärarna som undervisar SFI och övriga lärare i vuxenutbildningen underlättar samarbete och underlättar för individerna som vill vidareutbilda sig efter sina SFI-studier. 9

4.5 SAMARBETEN Sektionen samarbeten syftar till att kartlägga hur kommunens samarbeten med andra aktörer fungerar, både arbetsförmedling, lots, landsting, idéburna organisationer och privatpersoner. Lotsverksamheterna är ett samarbetsområde som fungerar sämre i länet. Sex kommuner uppger att samarbetet med lotsen är i behov av förbättring och att lotsarnas arbetsuppgifter är otydliga. Generellt sett finns det väldigt liten kontakt mellan kommun och lots, vilket leder till att kommunen saknar insikt i vad lotsverksamheterna har för ansvarsområde i praktiken. Flera kommuner uppger även att kontakten mellan lotsarna och de nyanlända inte heller är så omfattande som den skulle kunna vara. Det har även påpekats att informationen de nyanlända får från Arbetsförmedlingen är för kortfattad för att individerna ska förstå lotsverksamheternas arbetsuppgift. Detta har i några fall lett till att personerna har tackat nej till lotshjälp, för att sedan kontakta flyktingmottagningarna med frågor som ligger under lotsens ansvarsområde. När det kommer till hälsofrågor så skiljer sig rutinerna mycket mellan länets kommuner. Flera kommuner anser att tydligare riktlinjer och ett närmare samarbete med landstinget skulle behövas för att förbättra hanteringen av hälsofrågor. De flesta kommuner listar individerna på en vårdcentral, eller hos husläkare, och är sedan behjälplig med tidsbokning vid behov. En kommun anmäler både vuxna och barn till både hälso- och tandvårdskontroll, då de anser hälsofrågan som viktig både ur smittskyddssynpunkt och för att minska individens framtida besvär. Utöver detta remitterar två kommuner barnfamiljer till flyktinghälsan Cosmos, som genomför hälsoutredningar på barn. Flera kommuner anser att hälsokontroll borde både vara obligatoriskt och ske tidigare efter ankomsten. Hur omfattande samarbeten det finns med idéburna organisationer skiljer sig i länets kommuner. I flera kommuner har Svenska kyrkan verksamheter som riktar in sig på nyanlända, med vilka kommunerna samarbetar i olika former. Det finns även samarbeten med Röda korset i ungefär hälften av länets kommuner. En kommun har startat ett större projekt där flertalet av kommunens föreningar deltar. Projektet riktar in sig till både nyanlända och övriga ungdomar, för att föra dessa närmare föreningslivet. Ett fåtal kommuner samarbetar även med privatpersoner i olika former, tillexempel som fadderfamiljer. Två kommuner har inga organiserade samarbeten med den idéburna sektorn, varav en kommun anser att detta är Arbetsförmedlingens ansvar att verka för. 10

4.6 UPPFÖLJNING Punkten uppföljning syftar till att kartlägga under hur lång tid kommunens primära kontaktpersoner involverar sig i etableringsprocessen samt till vilken utsträckning kommunerna aktivt följer upp etableringsinsatserna samt vilken beredskap som finns när de två år som individen omfattas av etableringsinsatserna går ut. Majoriteten av länets flyktingmottagningar är ingen tidsbegränsad resurs för de nyanlända, utan finns där som ett stöd så länge som hjälp behövs. Flera kommuner uppger att behovet är som störst under de första två till tre månaderna efter mottagandet, då mer intensiv hjälp behövs, efter det blir kontakten mer sporadisk vid behov. För kvotflyktingar behövs stöd under en längre tid, då kvotflyktingar till skillnad från nyanlända från anläggningsboenden inte har vistats i landet tidigare. Samtidigt som flyktingmottagningarna fungerar som ett stöd i vardagen uppmuntrar de egenansvar och självständighet, men anser att människor är olika och vissa individer behöver mer stöd än andra. En kommun i länet har tidsbegränsat flyktingmottagningens kontakt med nyanlända och finns där främst som en hjälp under de två första veckorna efter mottagandet. Efter denna tid tar Arbetsförmedlingen och lotsen över ansvaret för praktisk hjälp. När det kommer till kommunens uppföljning av etableringsprocessen anser tre kommuner att de har god översikt över hur individernas etablering framskrider. Två av dessa kommuner har regelbundna möten där individernas utveckling följs upp. I en kommun sker detta i form av trepartssamtal tillsammans med Arbetsförmedlingen regelbundet. Den andra kommunen håller uppföljningsmöten en gång per månad där både etableringshandläggare, Komvux, socialförvaltningen och flyktingmottagningen deltar, vilket underlättar återkopplingen. Den tredje kommunen har god uppföljning av individernas utveckling tack vare nära samarbete med SFI-lärare och individerna själva. De övriga fem kommunerna har ingen egen regelbunden uppföljning av individernas etableringsutveckling. Efter att den tvååriga etableringsperioden har gått ut uppfattar kommunerna det som att ökat behov på försörjningsstöd kommer att behövas för de individer som inte är självförsörjande, om inte annat som komplement till Arbetsförmedlingens fortsatta åtgärder. Kommunen som har riktade nystartsjobb för nyanlända ser dessa som en potentiell åtgärd efter etableringstiden. 11

4.7 UTVECKLINGSOMRÅDEN Den sista redovisningspunkten berör eventuella utvecklingsområden för kommunsamarbeten, idéutbyten och plattformar för vidareutveckling av tänkbara samarbeten. Vidare efterfrågas kommunerna beskriva vad de identifierar som de största integrationshindren inom ramarna för etableringsreformen samt positiva aspekter. Nätverksträffarna som anordnas fyra gånger per år mellan länets flyktinghandläggare anses vara en värdefull mötesplats för erfarenhetsutbyten. Nästan alla flyktingmottagningar ställer sig positiva till ett fördjupat länssamarbete, där kommunöverskridande samarbeten inom främst bostadsområdet och lärarledd undervisning ses som potentiella utvecklingsområden. När det gäller lärarledd undervisning är det specifikt samhällsorientering och yrkesutbildningar kombinerat med SFI-undervisning som kommunerna önskar mer samarbeten kring. Flera kommuner uppfattar att en svaghet med etableringsreformen är koordinationsproblematiken som har uppstått på grund av det ökade antalet aktörer, vilket har lett till samordningssvårigheter. Detta leder även till att ingen aktör har en helhetsbild av integrationsinsatserna, alla jobbar med sin bit av pusslet. I och med att ansvarsfördelningen mellan kommunen och myndigheterna inte alltid är tydliga dem emellan, ökar förvirringen ytterligare när de nyanlända ska förstå var de ska vända sig. I de kommuner som saknar etableringshandläggare på orten försvåras samordningen särskilt, vilket drabbar både kommun och de nyanlända. Flera av länets kommuner anser även att bosättningsreglerna, där individer har möjlighet till att välja kommunplacering och tacka nej till en kommunanvisning, försvårar mottagningsarbetet. Detta riskerar att leda till att personer flyttar in som inneboende i trånga lägenheter för att bo på den önskade orten. Därför anser dessa kommuner att möjligheten till att tacka nej till en kommunanvisning borde ses över, för att ha en starkare styrning av var personer bosätter sig. Kommunanvisningen bör matchas mot arbetsmarknaden och utbildningsmöjligheter snarare än personliga kontakter på orten. Så fort individen har etablerat sig i det svenska samhället kan denne flytta till valfri ort i ett senare skede. Man anser även att bostadsfrågan borde skötas mer likartat över hela landet. Problematiken ligger i att alla bostadsbolag inte accepterar etableringsersättningen som tillräcklig inkomst för kontraktskrivande. En viktig fråga som lyfts av tre kommuner är avsaknaden av barnperspektivet i etableringsreformen. Innan reformens ikraftträdande var kommunerna skyldiga att upprätta introduktionsplaner för barn, något som inte längre finns med i lagstiftningen. Trots detta har två av länets kommuner beslutat att fortsätta med introduktionsplanerna för barn, då de anser att barnperspektivet är en viktig aspekt inom integrationsarbetet. Vad flera kommuner upplever som positivt med etableringsreformen är att större ansvar nu ligger på Arbetsförmedlingen när det kommer till etableringen på arbetsmarknaden. Genom etableringsreformen har kontakten mellan Arbetsförmedlingen och de nyanlända blivit mycket bättre, vilket för individerna närmare arbetsmarknaden. Följaktligen är ett 12

välfungerande samarbete med Arbetsförmedlingen av största vikt. En kommun anser att om inte kommunerna tar sitt ansvar så drabbas de nyanlända i första hand, men bristande integration drabbar även samhället i stort. Således är det oerhört nödvändigt att kommunerna tar sitt ansvar och samverkar med Arbetsförmedlingen och är flexibla i sitt arbetssätt. Samtidigt behövs ett nära samarbete med Arbetsförmedlingen även för dem som inte omfattas av reformen eller är föräldralediga. Dessa individer är också i behov av lots och samhällsorientering och är en grupp som faller lite i skymundan. Vidare lyfter flera kommuner att reformen skrevs i en situation när invandringen till Sverige till en högre grad bestod av högutbildade, något som hade ändrats när reformen trädde i kraft då högre andel korttidsutbildade invandrade till Sverige. Detta har försvårat arbetet då etableringen i samhället tar längre tid för korttidsutbildade, vilket kan fördröja de potentiella positiva effekterna av reformen. 13

5. SLUTSATSER Flertalet slutsatser kan dras ifrån kommunernas implementering av etableringsreformen i Uppsala län. Den första slutsatsen är att den akuta bostadsbrist som råder i majoriteten av länets kommuner försvårar mottagningsarbetet avsevärt. Den långsiktiga bostadsförsörjningen är en fråga som behöver behandlas på en högre nivå, både inom kommun och på det nationella planet. Samtidigt behöver kommunerna verka för ett bättre och mer organiserat samarbete med de lokala hyresvärdarna, både privata och allmännyttiga, som ger en regelbunden tilldelning av bostäder för att täcka det akuta mottagningsbehov som finns. En stabil boendesituation är grunden för en lyckad etablering i samhället och frågan behöver följaktligen arbetas med på alla plan. Trots att den rådande bostadssituationen försvårar mottagningsarbetet i länets kommuner finns det andra aspekter av mottagningsarbetet som kan förbättras för att underlätta nyanländas etablering. Länsundersökningen visar tydligt att samarbetet med lotsverksamheterna är i behov av förbättring. Då dessa är en ny aktör inom integrationspolitiken bör verksamheten följas upp och utvärderas kontinuerligt för att komma till rätta med de brister som uppmärksammats i denna undersökning. Uppföljning och kvalitetssäkring försvåras dock på grund av bristen på en tydlig arbetsbeskrivning av lotsverksamheterna, som av många uppfattas som otydlig och väldigt varierande. En tydligare arbetsbeskrivning av lotsverksamheten som möjliggör kontinuerlig uppföljning och utvärdering är således nödvändig. Med anledning av rollen som den samordnande aktören måste Arbetsförmedlingen ta ett större ansvar i denna fråga. Samtidigt är det nödvändigt att kommunerna förmedlar de upplevda bristerna till Arbetsförmedlingen, som står i direktkontakt med lotsverksamheten. I flertalet kommuner i länet finns inte den ansvarige etableringshandläggaren stationerad i kommunen, detta leder till ytterligare samordningssvårigheter och medför dels ökad arbetsbelastning för kommunen och dels sämre förutsättningar för de nyanlända. Då Arbetsförmedlingen innehar samordningsansvaret enligt etableringsreformen bör ansvarig etableringshandläggare finnas på plats i kommunen, om inte annat på deltid. Vad som även är anmärkningsvärt är att bara en kommun i länet har politiskt antagna mål som styr mottagningsarbete, övriga sju kommuner har inte antagit några övergripande och verksamhetsspecifika måldokument som reglerar flyktingmottagningarnas arbete. Ytterligare en viktig fråga som har lyfts av några kommuner är avsaknaden av barnperspektivet i etableringsreformen. Tidigare ansvarade kommunerna för upprättandet av introduktionsplaner för barn, en skyldighet som varken kommun eller Arbetsförmedling har enligt den nya lagstiftningen. Två kommuner i Uppsala län har fortsatt med introduktionsplaner för barn då de anser barnperspektivet som en viktig del av integrationshelheten. Barnperspektivet är således ett viktigt utvecklingsområde där en regional strategi kan vara behjälplig, samtidigt är frågan viktig att lyfta till en högre nivå. 14

Några kommuner har även identifierat samarbete med landstinget och bristande rutiner för hälsokontroll som ett område i behov av utveckling. Denna fråga är särskilt viktigt gällande nyanlända barns hälsa, men även för vuxna, där förbättrad kontakt med landsting och lokala vårdcentraler är nödvändigt för att fastställa en tydligare rutin för hälsokontroller. Samtidigt är det viktigt att landstinget tar sitt ansvar och säkerställer att personalen på vårdcentralerna har tillräcklig kompetens och kunskap för att genomföra hälsosamtal med nyanlända. Hälsofrågan är viktig både ur smittskyddssynpunkt och för individernas eget välmående. Ett grundligt hälsosamtal initialt och förebyggande arbete kan även minska framtida besvär och vårdbehov. Det finns skillnader mellan hur utbyggt kommunernas samarbeten med idéburna organisationer och föreningslivet är. Många kommuner uppger att de hade ett mer utbyggt samarbete med idéburna organisationer innan etableringsreformen implementerades, men som implikation av reformen i form av minskade resurser och förändrad ansvarsfördelning är dessa samarbeten inte lika omfattande idag. Detta kan ses som att etableringsreformen har lett till en försämring av integrationsinsatser som syftar till att främja nyanländas sociala liv, då varken kommun eller Arbetsförmedling ansvarar för sociala insatser efter lagstiftningen implementerades. Samverkan med idéburna organisationer kan vara en bra resurs för att öka integrationen i samhället, dels genom att öka nyanländas delaktighet i samhället och dels som ett medel för att motverka främlingsfientlighet genom att föra människor närmare varandra. Det finns även oklarheter över huruvida det är kommunens eller Arbetsförmedlingens ansvar att verka för dessa samarbeten, då kommunerna inte längre har samordningsansvaret för etableringsinsatserna. I överenskommelsen mellan regeringen, idéburna organisationer inom integrationsområdet och Sveriges Kommuner och Landsting framhålls det att kommunerna från och med december 2010 inte längre har samordningsansvaret för etableringen av nyanlända, detta leder till ett snävare område där kommunerna kan samverka med den idéburna sektorn. Samtidigt förtydligar överenskommelsen att detta inte innebär att sektorn blir mindre viktig, utan det ställer snarare nya krav på samverkansformer mellan sektorn, kommunerna och staten. Detta belysande fastställer vikten av att kommunerna även fortsatt verkar för att upprätta samarbeten med idéburna organisationer och föreningslivet, samtidigt som den idéburna sektorn även har ett ansvar att verka för dessa samarbeten. När det kommer till kommunöverskridande samarbeten har majoriteten av kommunerna identifierat bostadsfrågan tillsammans med lärarledd undervisning som områden där fler kommunöverskridande samarbeten kan utvecklas ytterligare. Då Uppsala län består av flera mindre kommuner kan svårigheter att anordna både samhällsorientering och yrkesutbildningar med SFI-undervisning i egen regi uppstå, där både otillräckliga språkresurser och bristande elevunderlag kan försvåra arbetet. Följaktligen är lärarledd undervisning ett samarbetsområde som har potential att utvecklas inom regionen. Slutligen framhåller många kommuner att syftet bakom etableringsreformen är bra, närmare bestämt att förkorta tiden det tar för nyanlända att etablera sig i det svenska samhället. Samtidigt påtalade flertalet att det ökade antalet aktörer som ingår i etableringsarbetet försvårar helhetstänkandet och samordningen, både mellan aktörerna själva och mellan de nyanlända och aktörerna. Detta leder till att uppföljningen av de sammantagna 15

etableringsinsatserna är bristfälliga, både från kommunens och från Arbetsförmedlingens sida. Ett närmare samarbete med Arbetsförmedlingen i denna fråga är nödvändigt, för att förbättra återkopplingen mellan alla berörda aktörer. Ett sätt att förtydliga arbetsfördelningen är att upprätta riktlinjer för uppföljning och återkoppling som skrivs in i den lokala överenskommelsen. Detta kan vara till hjälp då det ökade antalet aktörer som etableringsreformen innebär kan minska kommunens helhetsbild av deras nya kommuninvånares etableringsprocess in i det svenska samhället. 16

6. APPENDIX: INTERVJUFRÅGOR ORGANISERING OCH LOKAL ÖVERENSKOMMELSE Beskriv kommunens organisation kring integrationsfrågor? Hur många jobbar med dessa frågor? Finns det mål antagna av kommunfullmäktige gällande flyktingsmottagning och integrationspolitik som ni baserar ni ert arbete runt mottagande på? Finns det någon LÖK i kommunen? Om inte, är detta någon ni arbetar på tillsammans med övriga berörda parter? Finns det en tydlig arbetsfördelning mellan de olika aktörerna, kommun och AF främst? INITIALA MOTTAGNINGSRUTINER Beskriv era initiala rutiner vid första kontakten? Rutiner i mottagandet för kvotflyktingar och ABO respektive EBO, vad är kommunens ansvar? Hur ser initiala informationen ut kring ekonomi, internetbank, el-avtal, bankkort osv.? Vilket ansvar tar kommunen? Vilka rutiner finns det för försörjningsstöd och bankbesök, fungerar dessa rutiner? Är kontakten med Försäkringskassan kommunens ansvar? Är kontakten med Skatteverket kommunens ansvar? Hjälper kommunen den nyanlända att ansöka om hemutrustningslån? Hur ser arbetet kring frågor om skola och barnomsorg ut? Hur länge tar det att få förskoleplats? Finns det förberedelseplatser och språkresurser? SAMARBETEN Finns det en tydlig ansvarsfördelning, överenskommelse och samarbete mellan kommunen, AF och lotsen? Beskriv samarbetet med landstinget gällande tandvård och övriga hälsofrågor, såsom hälsoundersökningar för vuxna och barn? Finns det samarbeten med idéburna organisationerna och föreningslivet i kommunen, beskriv dessa? Finns det samarbeten med privatpersoner, fadderverksamhet etc.? Hur ser dessa samarbeten ut? BOSTADSFRÅGOR Vilken information ger ni den nyanlände i bostadsfrågan? Hur ser era akuta och långsiktiga bostadslösningar ut? Beskriv hur samarbetet med allmännyttan och/eller privata bostadsbolag ser ut? 17

ETABLERINGSINSATSER Hur fort anordnas SFI-plats? Är kommunen delaktig i upprättandet av etableringsplanen, alternativt välinformerad om densamma? Hur koordineras SFI-planen och etableringsplanen? Finns det uppföljning av SFI-studierna? Hur är Samhällsorienteringen upplagd? Hur ser koordination med etableringsplanen ut? Finns det tillgång till språkpraktik inom kommunen? Hur ser det ut med möjligheter till kommunal vuxenutbildning och kommunala instegsjobb? UPPFÖLJNING Under hur lång tid involverar sig kommunen? Finns det någon uppföljning från kommunens sida gällande utvecklingen av insatserna? Vad sker efter två år då individen inte längre omfattas av etableringsreformen? Hur ser beredskapen/samarbetet med AF ut? Hamnar individen inom kommun eller AF-insatser? UTVECKLINGSOMRÅDEN Finns det mycket kontakt mellan kommunerna i dessa frågor för idéutbyten? Finns det något visst område runt mottagandet där man skulle kunna skapa kommunöverskridande samarbeten? Vad identifierar ni som de största problemen i ert mottagningsarbete? Gör ni något som ni inte anser är ert ansvar? Övriga kommentarer? 18

I december 2010 trädde lag (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare i kraft. Lagen syftar till att underlätta och påskynda vissa nyanlända invandrares etablering i arbets- och samhällslivet genom starkare incitament, ökad egenmakt, tydligare ansvarsförhållanden, bättre tillvaratagande av individens kompetenser och ökad likvärdighet av insatser över hela landet. Denna undersökning syftar till att kartlägga hur Uppsala läns kommuner har implementerat lag (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare, samt områden runt mottagandet i behov av utveckling. Undersökningen har utförts genom samarbete mellan Länsstyrelsen i Uppsala län och länets åtta kommuner: Enköping, Heby, Håbo, Knivsta, Tierp, Uppsala, Älvkarleby och Östhammar. Intervjuer har genomförts med representanter från samtliga kommuners flyktingmottagningar. Målet med undersökningen är att den ska bidra till ökat erfarenhetsutbyte och underlätta kommunernas möjligheter att dra lärdom av varandras problemlösningar, samt att gemensamt utveckla de problemområden som påtalats för att skapa ett enhetligare och förbättrat flyktingmottagande i Uppsala län. MEDDELANDESERIEN 2012 1. Planeringsunderlag för anläggning och restaurering av våtmarker i odlingslandskapet i Uppsala län (Naturmiljöenheten) 2. Inventering av undervattensvegetation i sötvatten i Natura 2000-området Slada, Uppsala län, särskilt med avseende på kransalger. (Naturmiljöenheten) 3. Inventering av undervattensvegetation i sötvatten i naturreservatet Hållnäskusten, Uppsala län, särskilt med avseende på kransalger. (Naturmiljöenheten) 4. Fiskrekrytering och undervattensvegetation i sex grunda havsvikar runt Forsmark och Furusund 2002-2008. (Naturmiljöenheten) 5. Grunda marina miljöer i skärgården öster och söder om Gräsö. Kompletterande sammanställning 2007. (Naturmiljöenheten) 6. Skötselplan för Gamla Uppsala, Tunåsen, Röboåsen och Lötenkullen Uppsala kommun, Uppsala län. (Naturmiljöenheten) 7. Totalinventering av småsvalting (Alisma wahlenbergii) i Stora Ullfjärden 2011 (Naturmiljöenheten) 8. Utsättningsplan för Småsvalting (Alisma Wahlenbergii) (Naturmiljöenheten) 9. Fosforfällning i en brackvattenfjärd en förstudie i Östhammarsfjärden (Naturmiljöenheten) 10. Värna vårda visa ett program för att bättre förvalta och använda naturskyddade områden i Uppsala län 2012-2020 (Naturmiljöenheten) 11. Fågelskär i Mälaren 2012 (Naturmiljöenheten) 12. Risk och sårbarhetsanalys för Uppsala län 2012 (Samhällsbyggnadsenheten) 13. Flyktingmottagningens vardag (Samhällsutvecklingsenheten) POSTADRESS 751 86 Uppsala GATUADRESS Hamnesplanaden 3 TEL 010-22 33 000 (vxl) FAX 010-22 33 010 E-POST uppsala@länsstyrelsen.se WEBBPLATS www.lansstyrelsen.se/uppsala