Vad ser vi? Migranters situation utifrån Röda Korsets iakttagelser lokalt

Transkript

1 Vad ser vi? Migranters situation utifrån Röda Korsets iakttagelser lokalt

2 Tack alla som tog sig tid att svara på enkäten Vad ser vi? Era iakttagelser och erfarenheter är centrala för att vi tillsammans ska kunna uppmärksamma migranters situation runt om i landet samt påverka myndigheter och beslutsfattare. Hela 65 frivilligledare från norr till söder svarade på enkäten. Majoriteten av frivilligledarna är verksamma i träna svenska och läxhjälp eller i övriga sociala aktiviteter så som kvinnogrupp, verksamhet för asylsökande eller för ensamkommande flyktingbarn. Resterande frivilligledare är aktiva på mötesplatser (Träffpunkter) eller i mentorverksamhet. De flesta av verksamheterna i undersökningen har fler än tio deltagare per tillfälle. Tjänstemän på SRK som arbetar med frågor rörande migranter har även intervjuats till denna artikel. Henrik Nilsson och Johanna Persdotter, Svenska Röda Korset, maj 2012

3 Etableringsreformen vad ser vi? Sedan december 2010 har ansvaret för introduktionen för vissa nyanlända migranter flyttats från kommuner till statliga arbetsförmedlingen. Flyktingar, skyddsbehövande och deras anhöriga som anländer till Sverige inom två år, är inkluderade i reformen och får extra stöd att hitta en egen försörjning. Genom individuella etableringsplaner, samhällsintroduktion och en anpassad språkundervisning, får målgruppen stöd från att uppehållstillstånd erhållits och två år framåt. Målgruppen får också tillgång till en särskild etableringslots som ska stödja och skapa förutsättningar för den enskilde att etablera sig på arbetsmarknaden. Lotsen är en fristående aktör, företag eller organisation, som arbetar på uppdrag av arbetsförmedlingen (läs mer om etableringsreformen i länken till höger). Antalet migranter som kommer till Sverige är dock mycket större är dem som omfattas av etableringsreformen. Anhöriga som kommer senare än två år efter referenspersonens uppehållstillstånd, kvotflyktingar, kärleks- och arbetskraftsinvandrare är exempel på detta. Röda Korset är därför intresserat av om och hur etableringsreformen kan ha påverkat migranter samt hur situationen allmänt ser ut för individerna utifrån lokala iakttagelser och erfarenheter. Enkätsvaren visade att 39,4 % av frivilligledarna upplever ökad efterfrågan av sin verksamhet sedan december2010. Endast 18,2 % upplever en minskad efterfrågan medan 33,3 % upplever en oförändrad efterfrågan. Främsta anledningen till detta är att kommuner i särklass men också migrationsverket allmänt minskat sitt stöd till asylsökande och kretsar upplever därför en ökad efterfrågan. Några kretsar ser samtidigt att ökningen beror på kretsens förbättrade etablering i området medan andra upplever en ökad konkurrens från andra aktörer. En stor förändring är också beslutet att Migrationsverket avvecklat sin svenskundervisning för asylsökande. Detta gör att våra Träna svenska-verksamheter möter allt fler individer utan någon som helst förkunskap i svenska språket. Ett antal kretsar har även upplevt ett ökat behov av stöd till ensamkommande barn och unga. Röda Korsets ungdomsförbund, ser att frivilliga i ungdomsförbundets kompisgrupper med ensamkommande barn och unga har upplevt att det råder personalbrist på flera boenden. Det händer då att frivilliga blir tillfrågade om saker som personalen har ansvar för och ska svara på. De understryker därmed att frivilliga ska verka som en social kontakt som driver en aktivitet, inte vara en ursäkt för att dra ner på personal. Hela 64,6 % av frivilligledarna upplever att det finns individer som hamnar utanför det offentligas insatser och stöd. Endast 6,2 % upplever att människor inte hamnar utanför. De grupper man upplever hamnar utanför är framförallt papperslösa, äldre migranter och i synnerhet äldre kvinnor samt asylsökande.

4 Språkträning upplevs vara det avsevärt största behov av stöd som efterfrågas, följt av information om svenska samhället och arbetspraktik/integrationsfrämjande aktiviteter. Det poängterades återigen hur asylsökande behöver mer stöd i asylprocessen samt hur otillräcklig information leder till isolering och ensamhet. Asylsökande, särskilt i glesbygd, har blivit extra isolerade då svenskundervisningen dragits in. Detta resulterar i sin tur att man förlorat sin rätt till busskort. Vi tror att detta späder på effekten att många söker sig in till storstäderna när de fått uppehållstillstånd, istället för att söka arbete på mindre ort. Majoriteten av frivilligledarna har blivit kontaktade av externa aktörer. Främst handlar det om kommuner (varannan verksamhet), men också av arbetsförmedlingen (var tredje verksamhet har kontaktats). Landstinget har man nästan ingen kontakt med alls vilket SRK även kan se generellt i tjänstemannanätverk och på konferenser eller andra dialogforum. Endast var tionde verksamhet har kontaktats av ett lotsföretag men ett antal respondenter har svarat att de blivit kontaktade av annan privat aktör vilket kan vara lotsföretag. Nätverk med lokala aktörer, både offentliga och ideella finns även på de flesta platser. Majoriteten av frivilligledarna upplever att aktörernas syfte med kontakten var att hänvisa deltagare och då främst till språkträning samt förfrågan om praktik. Andra iakttagelser var att deltagare ibland vill ha intyg att de medverkat i verksamheten. Intygen ska sedan skickas till arbetsförmedlingen eller ett lotsföretag. Detta sätter de frivilliga i en svår sits då verksamheten inte är en kurs utan en frivillig verksamhet. Detta kan vara en indikation på att våra verksamheter som ska vara kompletterade till samhällets ordinarie verksamhet har blivit en del av etableringsplanen eller av lotsens strategi för sina verksamhetsmål. En person har även uppmärksammat att migrationsverket skickar ensamkommande barn till kretsen för att denne ska efterforska sina föräldrar. Men valet att efterforska ska komma från barnet, inte som ett tvång av migrationsverket. 16,7 % av frivilligledarna har hört deltagare prata om etableringslotsföretag. De kommentarer som frivilligledarna hört om lotsföretagen är bland annat att det verkar rörigt, otydligt och oorganiserat. Röda Korset har också sett att lotsföretag i vissa fall erbjuder mutor i form av telefoner och datorer för att locka klienter. I huvudsak indikerar dock frivilligledarnas svar på att lotssystemet fungerar bra även om det generellt finns låg kunskapsnivå framför allt om efterforskning och familjeåterförening. Vi ser också att Arbetsförmedlingen saknar kunskap om Familjeåterförening och dess betydelse. Här har kunskapsöverföringen från kommunerna till Arbetsförmedlingen inte fungerat. Det är viktigt att Röda Korset som organisation hela tiden påminner om betydelsen av Familjeåterförening och olika aktörers ansvar för att göra återföreningen möjlig. Röda Korsets flyktingenhet betonar också svårigheter som uppstått i samband med att kommuner inte har ansvar för mottagandet längre. Då kommunen hade hand om nyanlända fanns en flyktingsamordnare som var sakkunnig som tjänstemän och frivilliga kunde kontakta. Nu är det arbetsförmedlingen och lotsar som har ansvaret, vilka inte anses ha tillräcklig kunskap om nyanländas behov.

5 Diskriminering vad ser vi? Frivilligledarna upplever att diskriminering finns, främst på arbetsmarknaden (43 av 65 frivilligledare) men också när det gäller tillgång till bostad, språkträning samt möjligheten att tillgodogöra sig information om samhället. Däremot verkar det vara mindre problem med diskriminering på grund av rasism och främlingsfientlighet än vad vi kanske kunde tro (10 av 65 frivilligledare). Vi kan även se från de öppna frågorna i enkäten att många migranter får hoppa runt på flertalet olika praktikplatser utan att få jobb, vilket kan bero på ett utnyttjande eller diskriminering hos arbetsgivare. Röda Korset noterar också att upplåtelsefrågor kring boende är ett växande problem och en form av diskriminering då värdar upplåter obeboeliga lägenheter. Bostadsrättföreningar är en svåråtkomlig form för de som inte har kapital. Fler boendeformer behövs samt att det möjliggörs och sprids kunskap till folk som faktiskt vill hyra ut tomma rum. Hälsa eller ohälsa vad ser vi? Ohälsa är något som 53 % av frivilligledarna upplevt hos deltagare medan 21,2 % svarar att de inte vet hur migranternas hälsoläge ser ut. Samtidigt upplever 21,2 % att personer med ohälsa inte får tillräckligt med stöd. Framför allt upplever man att personer man möter i sina lokala verksamheter har psykiska trauman som ofta tar fysiska uttryck. Alltifrån ångest, depression, huvudvärk, magsmärtor, trauma, tandvärk, ont i leder, diabetes och självskadebeteende framhävs av respondenterna. Tuberkulos verkar också vara ett återkommande problem. Det framhävas även hur hälsoproblemen inte försvinner vid beviljat uppehållstillstånd samt att många migranter inte vet vart de kan vända sig med sina hälsoproblem och har svårigheter att bli trodda i sjukvården. Röda Korset konstaterar att grupperna som hittar till våra vårdverksamheter blir allt fler. Sjukdomspanoramat är ungefär som på vanliga vårdcentraler men det finns en dominans av psykiska besvär, mardrömmar och ångestattacker. Många frågar även Röda Korsets vårdförmedling för papperslösa om läkemedel. Röda Korsets vårdenhet understryker hur kunskap om begreppet sekundär traumatisering behöver spridas. Stor del i det som ibland ses som ungas strul, är ungdomar som kan sägas ha ett dubbelhandikapp. En del individer upplever en förvirring i normer som gäller hemmet, normer från hemlandet och normer i det svenska samhället. Även i Sverige finns många parallella normsystem, så som offentliga myndigheters, kristna värderingar samt ungdomars egna ideal. Ungdomarna blir tydliga bärare av denna osäkerhet då de får förvirrade signaler från omgivningen för vad som är rätt och fel. Om ens föräldrar dessutom är krigsskadade, dagligen går omkring med svår ångest och därför inte kan bekräfta sitt barn, blir situationen svår. Ungdomarnas sekundära traumatisering yttrar sig i impulsgenomslag och koncentrationssvårigheter. De har inte ADHD men får ofta den diagnosen.

6 Majoriteten av alla frivilligledare anser att verksamheter som röda korset bedriver lokalt kan verka hälsofrämjande på något sätt för migranterna. Verksamheterna bryter isolering och ger en chans att träffa redan etablerade svenskar. Många upplever att de blir lyssnade på i verksamheten och att någon tar hänsyn till vad de har att säga. Men framförallt ger Röda Korsets verksamheter en gemenskap, ett gott skratt, nya upplevelser samt nya tankar och erfarenheter som kan dämpa den dagliga oron. Enkäten avslutades med att fråga vad frivilligledarna tänker att Röda Korset kan göra för att underlätta integration. Många framhävde vikten av samverkan med andra föreningar och kommuner men samtidigt anser man att kommunen borde ta mer ansvar i dessa frågor. Röda korset ska istället verka som ett komplement till offentlig verksamhet och vara en plats att sammanföra människor. Vikten av att se behoven och utforma verksamhet tillsammans med migranter framhävdes också, samt att se personerna som vi möter som en resurs och potentiella frivilliga. Förslag på åtgärder Utifrån dessa insamlade observationer har Röda Korset följande förslag på åtgärder för att underlätta migranters etablering. Röda Korset anser; - Att lokal samverkan skapas kring etablering där alla aktörer finns representerade. Överenskommelsen inom integrationsområdet kan ligga till grund. - Att utöver samhällsorientering, svenska för invandrare och arbetsförberedande åtgärder ska arbetsförmedlingen med hjälp av landstinget rutinmässigt utreda rehabiliterande insatser som en del av etableringsplanen. - Att Migrationsverket omedelbart återupptar svenskundervisningen för asylsökande. - Att samtliga aktörer samverkar för att fler familjer ska kunna återförenas.

7 Svenska Röda Korset Box 17563, Hornsgatan 54, Stockholm Telefon E-post: