18 KONST AKTUELLT DALSLAND AKTUELLA UTSTÄLLNINGAR OCH PROJEKT PÅ DALSLANDS KONSTMUSEUM 18/5 7/7 2013 Agneta Flock»i blomsterland«(detalj)
NÄR PAPPER BLIR TILL KONST Gill Wilson Magie Hollingworth Rob Ryan Dalsland har en lång tradition av pappersbruk. Att museet nu gör en temautställning om papper, blir som en hyllning till detta ädla material. Tre konstnärer från England och två från Sverige, visar hur uttrycksfullt och olika det kan se ut. Agneta Flock från Sverige och Rob Ryan från England arbetar med papprets plana yta och klipper in sina motiv i arket, så kallade»papercuts«, pappersklipp eller siluettklipp. En gammal teknik som förekommer över hela världen. Magie Hollingworth och Gil Wilson från England, formar pappersmassan till tredimensionella objekt. Hollingworth återvinner pappersavfall från massatillverkning och avbildar vardagliga föremål som spadar, grepar, skedar. Gil Wilson arbetar mer abstrakt med större, geometriska konstruktioner. Också Cecilia Levy arbetar med poetiska objekt. Hon återanvänder gamla böcker men bara de från slutet av 1800 talet fram till 1960. Det händer något efter 1960. Hela utseendet på böcker förändras. Massproduktionen tog över och de blev mycket fulare. Jag har inte riktigt hunnit analysera vad det är som händer med pappret, men efter 1960 tilltalar det mig inte längre, säger Cecilia Levy. Hon har en intressant bakgrund och är en eftersökt konstnär, som deltagit i flera internationella utställningar, senast pappersbiennalen i Bulgarien. Själv beskriver hon sin bakgrund som en kedja av lyckliga händelser, slumpens
Cecilia Levy vägar, som alla gett henne nya kunskaper och infallsvinklar på papper. 1995 avslutade hon en utbildning till grafisk formgivare vid HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg. Jag har alltid varit intresserad av papper, bokstäver och symboler. Och jag har alltid velat jobba med händerna. Då verkade grafisk formgivare vara en bra kombination, man skulle ju ha ett riktigt yrke. Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det var mycket arbete vid datorn och jag kände väldigt snart att något saknades. I slutet av 90 talet gick hon en sommarkurs i bokbinderi och några år senare en ettårig utbildning (Nordens enda). Hon började göra egna produkter och hjälpa andra med speciallösningar. Det var en underbar utbildning, och det kändes väldigt härligt att få jobba både med papper och med händerna. Cecilia Levy, som bor i Sigtuna, är medlem i Kaleido, ett konsthantverkskooperativ i Uppsala. 2010 fick hon överta en utställningstid på kort varsel. Det är nu det händer. Hon började med sina tredimensionella pappersexperiment i papier maché.»bladverk«hette den första utställningen som bestod av skira skålar formade av tunna bokblad, där papper lagts vid papper och också texten utnyttjats i dekoren, liksom snittet, den guldbelagda eller färgade tunna kanten på boksidan. Formen bygger hon upp med blött papper och klister på en stomme. När pappret torkar blir det hårt och stelt. Varje papperskvalitet reagerar på sitt sätt. Tekniken är väldigt användbar. Sen är det både billigt och miljövänligt! Papperets naturliga färg och texten är viktiga inslag, hon målar inte ytan. Jag vill visa pappret. Det finns så många olika karaktärer. Det billiga trähaltiga pappret som användes i många äldre böcker blir lätt missfärgat och skört. Det som är gjort av lump, är mer mjukt och lent. Det finns också något spännande i att någon annan ägt boken, läst, spillt, antecknat allt som boken varit med om. Det känner jag en ömhet inför, vill använda och bevara. Utställningen pågår i övre utställningshallen t.o.m.7 juli.
KROKVUXET ÄR STARKAST Det är skillnad på slöjd och konst. Och det är skillnad mellan slöjd och hantverk. Slöjd är sin egen, alldeles speciella konstart. Det hävdar slöjdaren Jögge Sundqvist, som med viss tveksamhet kan gå med på titeln»folkkonst-konstnär«. Han är en av hemslöjdsrörelsens förgrundsfigurer. Så har han också varit med sedan mitten på 1980 talet, då började han arbeta professionellt med slöjd. Trä är hans material och han har varit verksam som hemslöjdskonsulent. 1999 blev Jögge Sundqvist slöjdare på heltid. Han driver företaget Surolle, och ut från verkstaden kommer ett ständigt flöde av färgstarka objekt. Mycket bruksföremål; hela registret från slevar till stolar, skåp och prakthyllor På senare tid har det blivit flera offentliga utsmyckningar, senast en till barnhjärtmottagningen vid universitetssjukhuset i Umeå. Dessutom arbetar han som lärare, kursledare, föredragshållare och författare. I sommar blir han filmare också. Nåja, i alla fall projektledare, för filmen om hans 87 åriga pappa Wille Sundqvist, en annan legendarisk slöjdare från Bjurholm. Jögge Sundqvist bor och arbetar på en gammal gård två mil utanför Umeå. I Västerbotten har han sina rötter sedan»minst tio generationer tillbaka«. Han betonar sitt slöjdestetiska släktskap med de generationer av människor som»damuzi«slöjdade av nödvändighet, långt innan hantverksskrån och designers var påfunna. Om stämjärnet är hantverkarens främsta verktyg, så är mitt kniven, säger Jögge Sundqvist, och blir på så sätt den oskolade folkkonstens främsta förkunnare. I forna tiders bruksföremål, de som tillverkades av självhushållande bönder med omsorg och djup kunskap, i sådana ofta rikt dekorerade föremål har han sin själ och sitt hjärta.
»Kosmotant«I folkkonsten hämtar jag all min inspiration. I den finns magin, en besvärjande och skyddande aspekt som jag känner stor respekt inför. Jögge Sundqvist pekar på materialkunskap och verktygshantering som två andra centrala inslag. Föremålen föds ur materialets,»ämnets«, förutsättningar. Arbetet följer samma logik. Raka vinklar är näst intill förbjudet nej, det var att hårdra, men raka vinklar förekommer väldigt sällan i naturen, följdriktigt ej heller i slöjden. Att till exempel klyva eller spräcka virket i fiberriktningen istället för att såga, är viktigt. Då blir materialet starkt och det är möjligt att skapa tunna, skirare former. Det är materialet som bestämmer. Jag kan vara ute hela dagar i skogen och leta efter en speciell böj på björken. Och när man hittar den, blir man som i trance och faller ner på knä!»jag lägger mitt öra mot trädets åder«är ett citat av Katarina Frostenson, som jag ofta tänker på när jag letar ämnen. Hur man med intuition och erfarenhet skannar av trädets beskaffenhet innan det väljs ut.»krokvuxet«säger Jögge Sundqvist, och det låter som poesi. Han samlar på olika böjar, krokar, och har ett förråd att ta ur när en speciell idé faller på. Det blir sällan som man tänkt sig, materialet pratar tillbaka till mig, och då kan det bli väldigt spännande. Utställningen» Trädkropparna och de Rotlösa«visas i Galleriet t.o.m. 7 juli.»litteräven«
PORTRÄTT PÅ LIV OCH DÖD Gunilla Pantzar»Christian«I den nedre utställningshallen har konstnärsparet Gunilla Pantzar och Anders Lönn intagit väggar och golv. Med skulptur och måleri berättar de om naturen, människor och djur. Om liv som har levts. Tider och stämningar som är, och har varit.»spår ett familjedrama«heter Gunilla Pantzars utställningsdel. Det är kostymobjekt som tar avstamp i hennes far mors liv, en hemlig historia om en ogift tjänstekvinna i tidigt 1900 tal, som fick tre barn med tre olika män. Det yngsta barnet fick hon med sin systers man och det barnet var Gunillas pappa Vi jobbar mycket olika, men båda sysslar vi med någon slags porträttering. Jag av människor och Anders av landskap och djur, säger Gunilla Pantzar. De träffades på Konstfack under den politiserande tiden runt 1968. Därefter var de båda med och grundade den omtalade Byteatern, en seglande skonare med bokcafé, musik, film och dockteater. Byteatern blev sedermera Kalmar läns teater, då hade paret Lönn Pantzar flyttat till Kalmar. Gunilla fortsatte att arbeta som scenograf och dockmakare vid teatern. Anders Lönn övergick snart till att jobba som fri konstnär, målare och skulptör. För några år sedan flyttade Gunilla in i samma ateljéhus som Anders och därmed har också hon övergått till det fria konstnärskapet. Nyligen vann de ett utsmyckningsuppdrag till en förskola tillsammans. Jag har gjutit stora grodor i betong som ska vara placerade utomhus och Gunilla har gjort tredimensionella skulpturer till varje avdelning. Det är något speciellt med djur, menar Anders Lönn. På en skola i Kalmar finns
en stor trähäst som barnen kan klättra upp på, bara ett av många utsmyckningsuppdrag han utfört genom åren. I utställningen visar han måleri och porträtt av»döda Djur«som han hittat på väg till ateljén; fåglar, sorkar, ekorrar överkörda eller på annat sätt förolyckade. Den där gränsen mellan vad som nyss var så levande och nu är dött, tycker jag är intressant, säger Anders Lönn och låter ana ett sorgtungt budskap i de bleka, deformerade, djurkropparna som han, med all sin kunskap om att göra teatermasker, nu cacherat (en variant av papier maché) och hängt upp på väggen. Lika dissekerande är han i sitt skenbart nationalromantiska landskapsmåleri. Gärna vidsträckta utsikter över kvällstunga skogar och vatten lite som de gamla landskapsmålarna Helmer Osslund och Otto Hesselbom, men ändå inte alls. Jag är förtjust i utsiktsvyer, men det är mycket konstruktion i mitt måleri. Jag tittar visst på de äldre målarna, men försöker göra detta på mitt sätt. Anders Lönn utgår ofta från ett verkligt motiv, sen tar konstruktionen vid. Han möblerar om bland buskar och träd. Suddar, tvättar ner, skrapar bort, målar om, lägger till det kan bli åtskilliga övermålningar innan han är nöjd. Anders Lönn»Döda Djur Slända«Anders Lönn»Sprängda berget 1«Plötsligt kan jag upptäcka ett nytt ljus som jag inte sett tidigare. Plötsligt blir det vinter i bilden! Anders Lönn beskriver en sökande arbetsprocess som verkar lika överraskande för honom själv, som för betraktaren. Konst är ju något svårfångat. Då fiskar man mer i sig själv och har inte alls kontroll på samma sätt som i hantverksprocessen. En av hans större målningar är inspi rerad av»barnen från Frostmofjället«, boken om den fattiga syskonskaran som vandrar ned för fjället, bort från sin döende mor för att hitta ett bättre liv. Med sig har de geten Guldspira som blir deras räddning. Berättelsen har fångat Anders Lönn på ett sällsamt sätt och han har gjort omsorgsfull research kring dess skapare Laura Fitinghoff, innan han gjorde sin målning»mot Frostmofjäll«, vilket också är titeln på hans utställningsdel. Det är en bild om att återvända. Om åldrande, och död. En sådan där livet tar slut bild, säger Anders Lönn, men tillägger snabbt, att man kan ju se kopplingar till konsten. Konsten blir en slags räddare, precis som Guldspira. Utställningen visas i nedre utställningshallen och pågår t.o.m. 7 juli.
HESSELBOm, REDESIgN OCH LANDSKAPSfOTO Missa inte nästa utställningsperiod 13 juli 1 september Kom till vår vernissage på Dalslands konstmuseum, lördagen den 13 juli klockan 14. Då öppnar tre nya spännande utställningar. Otto Hesselbom»Vårt land«i år är det hundra år sedan Dalslands mest kände målare Otto Hesselbom (1848 1913) avled. I anledning av detta blir det jubileumsutställning på museet. För allmänheten är Otto Hesselbom kanske mest känd som konst nären bakom den storslagna nationalromantiska tavlan»vårt land«, en melankolisk utsikt över sjön Ånimmen, ett älskat Dalslandsmotiv som förr fanns avbildad på lyxtelegram. Vad kan man göra av det man slänger...? Har du några kul idéer som kan inspirera andra? De frågorna ställde ecodesignbyrån [re]design till sitt nätverk. Svaren lät inte vänta på sig. Nu blir Dalslands konstmuseum den första arenan som får visa alla dessa»nya«produkter. Ett 15-tal internationella designers medverkar och idéerna kommer att resultera i en instruktionsbok, så att andra kan bygga själva och inspireras till nya idéer. Utställningen fortsätter sedan till London Design Festival 2013. Nätverket kring [re]design är ledande när det gäller återbruk, DIY Do it yourself (gör det själv) och Ekodesign i Storbritannien. I Galleriet visar fotograf Dan Isaac Wallin, verksam i Göteborg, sina säreget finstämda landskapsbilder. Bilder som påminner om svunna dagar som om bilden legat gömd i hundra år. Dan Isaac Wallin Öppettider: Maj 30 juni: ons sön 11 17 Museet stängt 31 maj Juli: alla dagar 11 17 Produktion: Dalslands konstmuseum Texter: Anna Stina Lindén Ivarsson Form: Sara Lund, Reform MUSEICAFÉ Upperud 464 40 Åsensbruk 0530 300 98 www.dalslandskonstmuseum.se Museet stöds av Västra Götalandsregionen, Melleruds kommun, sponsorer och vänförening. MUSEICAFÉ