Arbetsvillkor och välfärdsopinion inom äldreomsorgen

Arbetsvillkor och välfärdsopinion inom äldreomsorgen en enkätbaserad fallstudie bland personal och politiker Rolf Å Gustafsson och Marta Szebehely arbetslivsrapport nr 2001:9 issn 1400-8211 http://www.niwl.se/arb/ Programmet för hälsa och utveckling i det nya arbetslivet Programchef Gunnar Aronsson a

) URUG Vi som skrivit denna rapport har under 1990-talet med förvåning och stigande oro tvingats konstatera att vårdens och omsorgens arbetsmiljö ej fått det utrymme i samhällsvetenskaplig forskning och vårdpolitisk debatt som problematiken förtjänar. Långtgående förändringar av omsorgsarbetets villkor och organisering har genomförts, utan att konsekvenserna för personalen studerats systematiskt. Den här rapporten är ett försök att i någon mån avhjälpa den brist på kunskap som blivit följden. Den enkätundersökning som här presenteras har genomförts med stöd av 5nGHWI U DUEHWVOLYVIRUVNQLQJ (nuvarande FAS, )RUVNQLQJVUnGHWI UDUEHWVOLYRFKVRFLDOYHWHQVNDS) och 9nUGDOVWLIWHOVHQ. Rapporten är en slags slutpunkt för det projekt som också resulterat i en bok utgiven på Daidalos förlag år 2000 (9lOIlUGVWMlQVWHDUEHWHW±'UDJNDPSHQPHOODQRIIHQWOLJW RFKSULYDWLKLVWRULHVRFLRORJLVNWSHUVSHNWLYav Rolf Å. Gustafsson). Det hittills genomförda arbetet ser vi dock som en del i en längre forskningsprocess, som också kräver andra forskare och annan kompetens än den vi själva representerar. För egen del hoppas vi inte minst kunna återkomma till empiriska studier av äldreomsorgens arbetsvillkor. Äldreomsorgen är en viktig del av en vidare problematik och utgör en av brännpunkterna för det slags förändringsprocesser som också pågår i andra delar de offentliga välfärdssystemen. Vi riktar ett varmt tack till den personal och de politiker som i en pressad arbetssituation tagit sig tid att besvara våra frågeformulär! Vi är också tacksamma för synpunkter på rapporten, som vi fick när denna presenterades i de tre deltagande kommunerna. Malin Wreder har som forskningsassistent bidragit till rapportens tillkomst i dess olika faser; från arbetet med att formulera och omformulera enkätens frågor till diskussionerna om hur analysen och redovisningen skulle läggas upp. Malins skarpa penna banade också väg för kapitel 1 i rapporten. Gun-Lis Angsell, som var Rolfs fantastiska chef på FoU-enheten (vid Stockholms stads socialtjänstförvaltning) under den tid projektet bedrevs från denna plattform, bidrog också till att undersökningen kunde lotsas i hamn. När projektet och Rolf sedan hamnade på Arbetslivsinstitutet övertog Gunnar Aronsson denna roll, som genomfördes med samma självklarhet och goda handlag som karakteriserade hans kvinnliga företrädare. Marta Szebehely arbete i projektet har genomförts inom ramen för en forskarassistentjänst med inriktning mot äldre finansierad av Socialvetenskapliga forskningsrådet (nuvarande FAS). Solna, maj 2001. Författarna.

,QQHKnOOVI UWHFNQLQJ 8QGHUV NQLQJHQVV\IWHRFKXSSOlJJQLQJ 1.1 Inledning 1 1.2 Kort om enkätens förankring i tidigare forskning 3 1.3 Studiens genomförande 5 3UHVHQWDWLRQDYXQGHUV NQLQJVJUXSSHQRFKIDOONRPPXQHUQD 2.1 Huvudkategorier i resultatredovisningen 12 2.2 Personalens erfarenheter av vård och omsorg 14 2.3 Politikernas partitillhörighet och erfarenhet av politiskt arbete 16 2.4 Kön och ålder bland personal och politiker 17 2.5 Omsorgspersonalens arbetsplats: hemtjänst eller särskilt boende? 18 2.6 Offentlig eller privat arbetsgivare? 19 2.7 Anställningsform och synpunkter på denna 21 2.8 Personalens och politikernas arbetstid 22 2.9 Deltidsarbete och deltidsarbetslöshet 22 2.10 Personalens och politikernas övergripande bedömning av äldreomsorgen 23 2.11 Sammanfattning 24 boguhrpvrujhqvrpduehwvsodwvi USHUVRQDORFKSROLWLNHU 3.1 Har omsorgsarbetarnas bedömningar av arbetsmiljön förändrats på tio år? 26 3.2 Den hierarkiska arbetsmiljön 30 3.3 Lågt inflytande i kombination med hög arbetstakt 34 3.4 Oro för omorganiseringar och förflyttningar 37 3.5 Synen på inflytande 38 3.6 Vad vill man att politikerna skall ta ansvar för? 41 3.7 Kontakten mellan politiker och personal 43 3.8 Bedömning av arbetsmiljön i privat och offentlig drift 45 9nUGNYDOLWHWVRPDUEHWVPLOM 4.1 Vilka relationer är viktiga? 50 4.2 Möjligheter att ge god vård 52 4.3 Otillräcklighet och psykisk uttröttning 54 4.4 Bedömning av vårdkvaliteten i privat och offentlig drift 56 'HQLQUHYlOIlUGVRSLQLRQHQ 5.1 Öppet opinionsklimat? 58 5.2 Allmänt om äldreomsorgens finansiering och drift 59 5.3 Renodlade privatiserare, traditionalister och andra kombinationer av åsikter 62 5.4 Den hierarkiska välfärdsopinionen i synen på konkurren och privat drift 65 5.5 Bedömning av entreprenadisering utifrån egna erfarenheter 68 6DPPDQIDWWDQGH YHUVLNW 71 6DPPDQIDWWQLQJ6XPPDU\ 76 5HIHUHQVHU77 %LODJRU

8QGHUV NQLQJHQVV\IWHRFKXSSOlJJQLQJ,QOHGQLQJ Äldreomsorgen har under hela 1990-talet varit föremål för stora omvandlingar. Detta gäller såväl tilldelningen av ekonomiska resurser som verksamhetens organisering. Bland annat har verksamheten konkurrensutsatts i många kommuner, och en ökande andel av äldreomsorgen bedrivs i enskild regi. Omsorgen tillhandahålls då antingen av kommunala vårdgivare - LQWUDSUHQDGHUeller av enskilda (privata) sådana - HQWUHSUHQDGHU. Totalt sett utförs idag cirka nio procent av den offentligt finansierade äldreomsorgen av privata utförare, en ökning från cirka tre procent år 1993 (Socialstyrelsen 1999a). 1 Variationerna mellan landets kommuner är mycket stora från ingen äldreomsorg i privat drift i ett stort antal kommuner till mer än hälften i några kommuner i Stockholmsområdet (Socialstyrelsen 2000a, tabell 5). Under samma period har marknadsinpirerade organisationsformer haft ett starkt genomslag inom den kommunala äldreomsorgen, liksom inom en rad andra välfärdsområden (SOU 1993:73, Socialstyrelsen 1995a och 1995b, Montin 1997 och Pollitt & Bouckaert 2000). Många kommuner har infört nya styrformer som beställar- och utförarmodeller, resultatenheter och prestationsbaserade finansieringssystem. 1999 hade hälften av landets kommuner infört en form av beställar/utförarorganisation inom äldreomsorgen som innebär att myndighetsutövningen skiljs från verkställigheten, dvs att biståndsbedömningen skiljs från utförandet av omsorgsinsatserna. 1991 var det endast en kommun som hade sådan delad organisation (Socialstyrelsen 1999a). Under samma tid genomfördes också en budgetsanering i Sverige, vilket medförde en åtstramning av de ekonomiska resurserna till all offentlig verksamhet. Resurserna för vård och omsorg minskade, framför allt i relation till det ökade antalet äldre i befolkningen. Antalet äldre som får hemhjälp eller en plats i sjukhem, servicehus eller annat s.k. särskilt boende för äldre har minskat kraftigt. Allt fler äldre står därför utan offentligt finansierad hjälp samtidigt som de som idag får del av äldreomsorgens insatser är äldre och behöver mer hjälp än vad som var fallet tidigare. Inom hemtjänsten är det allt fler som får hjälp på kvällar och helger. Inom de särskilda boendeformerna är det allt fler som behöver mycket omfattande hjälp. Personaltätheten har dock inte ökat i takt med den ökade vårdtyngden, och relativt lite är känt om konsekvenserna för personal och hjälptagare av dessa förändringar (Szebehely 2000). Ännu mindre är känt om konsekvenserna för personalen av de organisatoriska förändringar som ägt rum under perioden. Den kanske mest ambitiöst upplagda svenska fallstudie som hittills genomförts av skillnader mellan äldreomsorg i kommunal och privat drift fokuserar på verksamhetens kostnader och kvalitet (Svensson & Edebalk & Rosén 1996). I denna studie, som genomfördes under 1995 då privata entreprenörer var ett nyare inslag i kommunernas äldreomsorg än idag, ingår en mindre enkätundersökning av arbetsmiljön. Svarsfrekvensen är dock låg och varierande. Endast ett fåtal frågor redovisas. I rapporten tolkas resultaten mot bakgrund av detta med stor försiktighet som att inga avgörande skillnader mellan privat och offentligt kunde konstateras i arbetsmiljöhänseende. I slutsatserna, som således endast marginellt handlar om personalens bedömningar av arbetsförhållandena, läggs stor vikt vid lokala variationer: Den äldreomsorgskultur som finns inom kommunen påverkar sannolikt både verksamheter i egen och privat regi. Kvalitetsstudien bland hemtjänsttagare visar t ex att det är större diskrepans i andelen nöjda 1 Entreprenadiseringsgraden anges här som andelen hjälptagare i privat respektive kommunalt bedriven äldreomsorg. 1

eller mycket nöjda hemtjänsttagare mellan storstadsdistrikt och övriga distrikt, jämfört med om hemtjänsten utförs i privat eller kommunal drift. Även skillnader i bemanningsplaner inom hemtjänsten kan snarare hänföras till den lokala traditionen än driftsformen. (Svensson & Edebalk & Rosén 1996, s. 70). Hur de ekonomiska och organisatoriska förändringarna av äldreomsorgen har påverkat arbetsvillkoren för de inblandade har således hittills inte undersökts närmare. Det förefaller troligt att vårdens arbetsmiljö och arbetsvillkor har påverkats av genomförda organisationsförändringar och ekonomiska åtstramningar. Det är också rimligt att anta att omsorgspersonalens arbetsmiljö och arbetsvillkor har ett samband med omsorgens kvalitet. Detta samband är sannolikt dubbelriktat: om arbetsvillkoren försämras påverkas troligen omsorgen negativt, och om patienter och hjälpmottagare är mindre tillfredsställda med den vård och omsorg som de får försämras sannolikt personalens arbetstillfredsställelse. Äldreomsorgens kvalitet bör därför inte uteslutande betraktas som en viktig angelägenhet för de äldre som får del av verksamheterna, utan också som en faktor av betydelse för personalens arbetsmiljö. Vidare kan man anta att även kommunpolitikernas arbetsmiljö och arbetsvillkor har påverkats av förändringarna. Om alla dessa frågor vet vi hittills påfallande lite. En fråga som sällan behandlas i arbetsmiljöforskningen är OHJLWLPLWHWHQI UGHQRIIHQWOLJD VHNWRUQRFKV\QHQSnGHQSROLWLVNDVW\UQLQJHQDYGHQQD Medborgarnas syn på den offentliga sektorn har tidigare studerats (se exempelvis Svallfors 1996 och 1999, Holmberg & Weibull red.1999). Det finns dock mycket få undersökningar av hur vård- och omsorgspersonal ser på den politiska styrningen. Eftersom äldreomsorgspersonalen arbetar i en verksamhet som påtagligt har berörts av det senaste decenniets politiska beslutsfattande, menar vi att det är intressant att undersöka hur just denna personal ser på politiker och politisk styrning. Dessutom anser vi det intressant att få en bild av hur personalens bedömning av äldreomsorgens kvalitet och arbetsmiljö kan sammanhänga med deras syn på politik och demokratisk styrning av verksamheten. 6WXGLHQVIUnJHVWlOOQLQJDU För att undersöka ovanstående frågor har vi, med stöd av 5nGHWI UDUEHWVOLYVIRUVNQLQJ (nuvarande )RUVNQLQJVUnGHWI UDUEHWVOLYRFKVRFLDOYHWHQVNDS) och 9nUGDOVWLIWHOVHQ, genomfört en enkätundersökning i tre kommuner. Kommunerna redovisas anonymt och skiljer sig när det gäller ekonomi, organisering och omfattning av entreprenadisering inom äldreomsorgen. Enkätformuläret, som skickades till all äldreomsorgspersonal samt berörda förvaltningstjänstemän och politiker, innehöll tre frågeområden: Arbetsmiljö, arbetsvillkor, styrning och ledning. Vårdkvalitet som arbetsmiljöfaktor. Välfärdsopinion. Personalens och politikernas svar inom dessa frågeområden analyseras i det följande genom ett antal jämförelser: För det första jämför vi svarsmönster mellan SROLWLNHUI UYDOWQLQJVWMlQVWHPlQRFKROLND \UNHVJUXSSHUEODQGlOGUHRPVRUJVSHUVRQDOHQ. 2

Vidare vill vi MlPI UDNRPPXQHUPHGROLNDRUJDQLVDWLRQVIRUPHU, och har därför valt tre kommuner som organiserar sin äldreomsorg på olika sätt och som i olika omfattning har överlåtit äldreomsorgens utförande till enskilda vårdgivare. Vi försöker också NDUWOlJJDSROLWLNHUQDVDUEHWVPLOM och arbetsvillkor på ett liknande sätt som inom arbetsmiljöforskningen (mer eller mindre återkommande och täckande) sker för de flesta yrkesgrupper i Sverige. Den föreliggande rapporten innehåller en redovisning av undersökningens genomförande och en YHUVLNWOLJUHVXOWDWUHGRYLVQLQJ, huvudsakligen i form av beskrivande statistik. I bilaga 1.1 och 1.2 redovisas enkätformulären i sin helhet. Där framgår också varje frågas svarsfördelning (angiven i procent av all personal respektive alla politiker som besvarat formuläret). Fördjupade analyser av materialet kommer att redovisas i andra skrifter..ruwrphqnlwhqvi UDQNULQJLWLGLJDUHIRUVNQLQJ Det finns en omfattande forskningstradition som behandlar välfärdsstatens framväxt och utveckling, samt hur denna utveckling har påverkat samhället och medborgarna. Fokus riktas där ofta mot det som kommit att kallas socialförsäkringsstaten eller de redistributiva systemen. Beträffande det vi här benämner RIIHQWOLJDYlOIlUGVWMlQVWHU(barnomsorg, hälsooch sjukvård, äldreomsorg m.m.) är situationen en annan. Forskningen på detta område är ännu av ganska blygsam omfattning både i Sverige och internationellt sett (se dock exempelvis Sipilä red. 1996, Lewis red. 1998, Kautto et al. red. 1999 och Kautto et al. red. 2001). I boken 9lOIlUGVWMlQVWHDUEHWHW±'UDJNDPSHQPHOODQRIIHQWOLJWRFKSULYDWL KLVWRULHVRFLRORJLVNWSHUVSHNWLY (Gustafsson 2000) redovisas utförligt den historiska och samhällsvetenskapliga bakgrunden till föreliggande enkätstudie. Ett tema i boken är frågan hur välfärdstjänsterna kom att utföras i offentlig regi. Där hävdas också, efter en genomgång av samhällsvetenskaplig forskning, att välfärdstjänstearbete (vård, omsorg, skola och socialtjänst) är en mycket speciell form av tjänstearbete. En stor del av fundamentet för samhällsmedborgarnas gemensamma liv och sociala integration byggs och formas genom detta arbete. I ett modernt samhälle kan dessa hjälp- och stödinsatser knappast skapas i familjens hägn eller helt och fullt genom frivilligarbete. En tes i boken är att bristen på forskning som beaktar det unika i detta arbetes karaktär utgör en del av förklaringen till varför marknadsliknande styrformer och entreprenadisering kommit att uppfattas som nära nog den enda vägen till produktivitetshöjningar och kvalitetsförbättringar. Äldreomsorg har tenderat att betraktas som ett servicearbete bland alla andra. En följd är att offentligt arbetsgivarskap förblivit en oupptäckt och ohanterlig välfärdspolitisk resurs. En annan effekt är att ekonomiska mått för att följa upp äldreomsorgens produktivitet och effektivitet hämtats från industriell varuproduktion och privat serviceproduktion. Flera av de organisationsmodeller som införts under 1990-talets har utgått från det ofta underförstådda antagandet att äldreomsorg inte principiellt skiljer sig från annat servicearbete (se även Jacobsson red. 1994, Sahlin-Andersson 1998 och Blomgren 1999). I denna bok (Gustafsson 2000) framhålls vikten av att också utveckla vad som benämnes välfärdstjänstearbetets inre demokrati exempelvis äldreomsorgspersonalens möjligheter att aktivt påverka omsorgens 3

innehåll och organisation vilket ställs i relation till den argumentation som utvecklats inom modern demokratiteori. En undersökning av hur politiker i ett landsting agerat som arbetsgivare under 1900-talet genomfördes i samband med arbetet med nyss nämnda bok (Wreder 1999). Undersökningen indikerar att politikerna snarare reagerade än regerade och att det politiska arbetsgivarskapet närmast kan karaktäriseras som härmande. Politikerna i det studerade landstinget tog i princip inga egna initiativ till att utveckla anställningsförhållanden eller personalfrågor annorlunda än arbetsgivarna i det privata näringslivet, trots att de naturligtvis hade formella möjligheter till detta. Liknande iakttagelser har gjorts tidigare i andra studier av offentliga arbetsgivare (Sjölund 1989, Seip 1998 och Kvarnström 1998). I den statliga Kommittén Välfärdsboksluts rapport 9lOIlUGYLGYlJVNlO (SOU 2000:3) beskrivs och analyseras en rad förändringar av de offentliga välfärdssystemen under 1990- talet. När det gäller välfärdstjänsternas organisering fästs uppmärksamheten på vad man benämner marknadsinfluerade förändringar. Kommitténs iakttagelser, som överensstämmer väl med våra egna, sammanfattas på följande sätt: Förändringen av kommunallagen 1992 innebar en förstärkning av en redan pågående utveckling i riktning mot ökad variation av organisationsmodeller i kommuner och landsting. New Public Management kan som samlingsbegrepp sammanfatta en rad pågående organisationsförändringar inom traditionellt offentliga verkamheter. Omorganisationerna har det gemensamt att de hämtat inspiration från det privata näringslivet. Dessa förändringar har trätt fram på bred front under 1990-talet, som kan betecknas som marknadens decennium. Man har bland annat betonat tydligt ledarskap, resultatkontroll, explicita kriterier för produktivitet och effektivitet samt konkurrens och icke-offentliga utförare av välfärdstjänsterna. Det har införts nya styrformer, såsom beställar-utförarmodeller och resultatenheter, det har skett en övergång från anslagsfinansiering till prestationsersättning och man har infört alternativa driftsformer, såsom kommunala bolag, entreprenader, personal- och brukarkooperativ samt köp av tjänster från privatägda bolag eller ideella organisationer. Denna utveckling innefattar också en perspektivförskjutning till att se brukarna som kunder.(sou 2000:3, s. 178-179). Ett syfte med 1990-talets förändringar var att förtydliga och avgränsa det politiska ansvaret till att gälla övergripande prioriteringar för den offentligt finansierade vården och omsorgen. Förhoppningarna var att denna uppsplittring av tidigare integrerade system skulle underlätta införandet av produktivitets- och effektivitetshöjande incitament. Genom anbudskonkurrens och i vissa fall prestationsrelaterade ersättningssystem förväntades utförarna producera mer vård och omsorg för pengarna (Saltman 1994, s.288). Många av de organisatoriska förändringarna skedde samtidigt och i högt uppdrivet tempo. De implementerade modellerna var dessutom föremål för återkommande revideringar (Klein 1995 och Gustafsson 1999). Ett genomgående drag i 1990-talets förändringsarbete är den brist på utvärderingar, uppföljningar och forskning vilket allt fler nu fäster uppmärksamheten på (Ham 1997, s. 9-10). Socialstyrelsen har undersökt de utvärderingar som genomförts av hälso- och sjukvårdsreformerna i Sverige. Man kunde då konstatera att det är en svår och komplicerad process att förändra ekonomiska styrsystem. Det är därför förvånande att de förändringar som genomförts i de olika landstingen i så ringa utsträckning föregåtts av en öppen diskussion om de nya styrformernas för- och nackdelar. Likaså är det endast undantagsvis som systematiska utvärderingar genomförts av reformer. Samma sak gäller när nyligen införda styrformer övergivits. (Socialstyrelsen 1995a, s. 8-9) En liknande slutsats dras för den primärkommunala sektorn (barnomsorg, äldre- och handikappomsorg, individ- och familjeomsorg): 4

Det är svårt att veta om och i så fall hur de förändrade styrsystemen i realiteten har påverkat kvaliteten inom socialtjänstens verksamhet. Samtidigt med förändringarna i styrsystemen har kostnadsminskningar och verksamhetsförändringar genomförts i de flesta kommuner, oavsett styrsystem. [ ] Problemet generellt sett med de flesta av de nya produktionsformerna är bristen på uppföljnings- och utvärderingssystem och kvalitetsmätningar. De nya styrformerna har synliggjort de brister som nu finns. Uppföljning behövs för politiker, förvaltning, profession och brukare. (Socialstyrelsen 1995b s. 22 och 27) Till denna svåröverskådlighet på ett allmänt plan vad gäller effekterna av 1990-talets vårdpolitik kommer den nära nog totala bristen på studier som försökt koppla samman arbetsmiljön med olika aspekter av förändringsarbetet (Gustafsson 1999 och Wallenberg 2000). Försummade aspekter är således t.ex. förändringarnas direkta och indirekta effekter på arbetsmiljön, eventuellt förändrade förutsättningar för förtroendefulla relationer mellan politiker, vårdpersonal och klienter, samt effekter på det demokratiska deltagandet och på välfärdssystemens legitimitet. De möjligheter som funnits att vetenskapligt följa upp dessa frågor har långt ifrån utnyttjats. Däremot finns det ett antal noggranna studier av äldreomsorgens arbetsorganisatoriska förhållanden med fokus på samspelet mellan personalens förhållningssätt och omsorgens kvalitet (Eliasson red 1992 och 1996, Szebehely 1995, Franssén 1997, Melin Emilsson 1998) Dessa studier beskriver och analyserar omsorgsarbetets vardag på mikro-nivå. Kopplingar till den omstrukturering av äldreomsorgens övergripande styrsystem som skett under senare år är emellertid sällsynta. Studier som genomförts av den kommunala förnyelsekommittén visar dock att synen på den demokratiska, politiska styrningens innehåll och form kan komma att förändras bland annat av äldreomsorgens entreprenadisering (SOU 1996:169; Bilaga IV). Behovet av fortsatt bevakning av detta understryks i kommitténs slutbetänkande. Om vård- och omsorgspersonalens arbetsmiljö i mer direkt mening finns en omfattande forskning. På senare år har flera studier åter konstaterat vad som varit känt sedan länge; arbetsvillkoren inom vård, omsorg och även skola är i många avseenden mer påfrestande än inom andra sektorer av arbetslivet. Under 1990-talet har arbetsmiljön inom välfärdstjänsteområdet ytterligare försämrats, arbetet upplevs som stressigare och mer psykiskt påfrestande (Aronsson & Sjögren 1994, Petterson 1999). Äldreomsorgen, som redan tidigare var ett fysiskt tungt arbete, har blivit ännu tyngre.vårdbiträden i hemtjänsten och sjukvårdsbiträden tillhör de yrken som har störst risk för belastningsskador. Äldreomsorgens vårdbiträden har mer besvär i rygg och axlar än t ex byggnadsarbetare och bilmekaniker, och de upplever arbetet som betydligt mer fysiskt och psykiskt påfrestande än genomsnittet av samtliga anställda. Psykosociala arbetsskador är vanligare bland vårdbiträden än i många andra yrkesgrupper, och sjukfrånvaro och personalomsättning ligger också klart över genomsnittet. 2 Vård- och omsorgspersonal är alltså i flera avseenden utsatta yrkesgrupper. 6WXGLHQVJHQRPI UDQGH (QNlWHUVRPPlWLQVWUXPHQW Samhällsvetenskapliga metodval och metodproblem är ständigt debatterade ämnen. Hur en undersökning genomförs är av stor betydelse för dess resultat. Valet av metod är därför centralt, liksom hur man sedan analyserar och tolkar materialet. Vi valde att genomföra vår studie med hjälp av en enkät, eftersom vi ville göra en kartläggning av ett i stort sett obeforskat område och därför ville nå en stor och geografiskt spridd grupp. 2 Astvik & Aronsson 1994, Arbetarskyddsstyrelsen & SCB 1997, Eklund 1999. 5

Till enkätundersökningens fördelar brukar räknas att man till relativt låga kostnader kan samla in material från många uppgiftslämnare, som dessutom kan vara anonyma. Man vet också att de frågor man ställer är exakt likalydande till samtliga informanter. Till de stora nackdelarna hör att man inte vet hur respektive svarsperson tolkar frågorna och att kontrollen över svarssituationen är obefintlig. De individuella tolkningarna av såväl frågorna som svarsalternativen kan variera avsevärt. Svarsalternativ som alltid/ibland/sällan/aldrig innebär t.ex. att informanterna uppskattar frekvensen av något, en uppskattning som självklart varierar från individ till individ. Det är således svårt att veta om svaret står för ett faktiskt förhållande, eller för hur individerna upplever det faktiska förhållandet. Man kan inte heller utesluta att informanten missförstått någon eller några frågor, medvetet eller omedvetet lämnat felaktiga uppgifter, låtit sig påverkas av andra eller till och med låtit någon annan person besvara enkätformuläret. Genom att vara noggrann vid frågekonstruktionen kan man i bästa fall eliminera vissa felkällor såsom otydliga frågor, svårbedömda svarsalternativ eller att frågorna är irrelevanta för det man vill undersöka. Vad som händer när informanterna sedan fyller i formuläret kan man däremot omöjligt veta man får anta att de flesta uppfattar frågan på det sätt som forskaren avsett och att de försöker vara så uppriktiga som möjligt. En viss försiktighet fordras därför alltid då resultaten från enkätundersökningar tolkas och redovisas. Tyvärr presenteras resultaten av enkätundersökningar ofta på ett sådant sätt att de ger sken av större exakthet än de kan göra anspråk på. Forsman menar att det ligger en lockelse i att kunna kvantifiera åsikter och värderingar vilket många har svårt att motstå. Det beror möjligen på att siffrorna inte endast har en direkt, instrumentell betydelse utan att de också äger en stor symbolisk kraft. Talen är precisa, eleganta och äger vetenskaplig lyskraft. Procentsiffror utstrålar objektivitet och rationalitet. (Herbst enligt Forsman 1996, s. 6) Allt som hittills nämnts om svårigheterna med enkäter som mätinstrument gäller självklart också den här redovisade enkäten. För att i någon mån minska problemen redovisar vi i följande avsnitt relativt utförligt hur vi har gått till väga vid utformandet och genomförandet av vår egen enkät. Som tidigare nämnts redovisas de exakta frågeformuleringarna i enkätformulären, seelodjdrfk )UnJHNRQVWUXNWLRQ För att få kännedom om tidigare undersökningar om äldreomsorgens arbetsmiljö genomfördes en sökning i Spris och Arbetslivsinstitutets databaser 6SULOLQH och $UEOLQH (Befve, Wreder & Gustafsson 1999). 3 Syftet med den relativt omfattande litteraturgenomgången var att med hjälp av tidigare genomförda enkätstudier I UV NDNRQVWUXHUD EDVOLQMHU VRPYLNXQGH UHODWHUDYnUHJHQXQGHUV NQLQJWLOO. Det är svårt att veta vad enkätsvar egentligen säger om man inte kan relatera dem till något. Att veta att 75 procent av undersökningspopulationen svarar ja på en fråga har visserligen ett visst värde i sig, men den informationen blir naturligtvis intressantare om man vet att ja-svararna utgör 90 procent av motsvarande kategori för fem år sedan. Genom litteraturstudien fann vi en relativt omfattande arbetsmiljökartläggning med en acceptabel svarsfrekvens (Malm, Kraftling & Berggren 1988). Eftersom studien har 3 Spri, hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut, upphörde 2000-01-01. Spris bibliotek överfördes då till Karolinska Institutet och heter nu KIB hälso- och sjukvård. Databasen Spriline är dock opåverkad av dessa förändringar, men nås nu via www.kib.ki.se. 6

genomförts vid upprepade tillfällen mellan 1988-1991, varje år med ett relativt stort antal anställda inom äldreomsorgen, valde vi att replikera ett antal frågor från denna studie. I avsnitt 3.1 används detta material för att jämföra äldreomsorgspersonalens arbetsmiljö i de tre studerade kommunerna år 2000 med motsvarande uppgifter från tidigare år. Även om vi i övrigt fann få enkäter om äldreomsorgens arbetsmiljö som kunde användas som jämförelsematerial, finns det naturligtvis en hel del arbetsmiljökartläggningar som riktats till andra yrkesgrupper. Tyvärr visade det sig att många frågor i dessa inte lämpade sig för en studie riktad till politiker, tjänstemän och äldreomsorgspersonal. En liknande slutsats dras i MOA-projektet 4 där ett omfattande arbete med att undersöka enkätfrågor om arbetsvillkor och folkhälsa har genomförts. Validitet och reliabilitet för de frågor som traditionellt använts i arbetsmiljökartläggningar undersöktes, och man kunde då konstatera att dessa huvudsakligen utformats för industriarbetets villkor (Härenstam m.fl. 1999). Till stor del tvingades vi därför konstruera egna frågor för att kunna undersöka de frågeställningar vi var intresserade av. Vi beslutade oss tidigt för att utarbeta WYnVQDUOLNDHQNlWIRUPXOlUHWWI USROLWLNHURFKHWWI U loguhrpvrujvshuvrqdo. Ambitionen var att så många frågor som möjligt skulle vara gemensamma, men vi bedömde det inte möjligt att använda helt identiska formulär till alla tillfrågade. Politikerversionen av enkäten testades vid två tillfällen på kommunpolitiker från olika partier, och vissa frågor förtydligades efter önskemål som framkom vid dessa tillfällen. Personalversionen testades också i omgångar, bland annat på personal vid ett äldreboende. Sammanlagt testades enkätformulären på ett tjugotal personer. 9DODYNRPPXQHU För att skydda våra informanters identitet anges inte vilka kommuner som ingår i studien. Det är heller inte nödvändigt, eftersom vår avsikt inte är att utvärdera just dessa kommuners äldreomsorg, utan snarare att beskriva synen på äldreomsorg i tre olika kommuntyper. Nedan beskrivs kommunerna således i generella termer. Sifferangivelserna är av samma anledning ungefärliga. Principerna för urvalet redovisas dock ganska noggrant, eftersom det visade sig svårare än förväntat både att hitta kommuner som stämde med de kriterier vi önskade undersöka och att få dessa kommuner att delta i undersökningen. Vår ursprungliga ambition var att låta fyra kommuner ingå i undersökningen. Två skulle vara förortskommuner i storstadsregioner, de andra två medelstora städer. I varje kommunpar skulle en kommun ha konkurrensutsatt sin äldreomsorg i stor utsträckning, medan den andra skulle ha hela eller den allra största delen av äldreomsorgen kvar i kommunal regi. Viktigt var också att andelen äldre skulle vara ungefär lika hög i kommunparen. Då vi lyckats identifiera fyra kommuner som uppfyllde dessa kriterier kontaktade vi den äldreomsorgsansvariga tjänstemannen i respektive kommun via telefon och presenterade projektets syfte och upplägg i stort. En kortfattad version av forskningsprogrammet sändes också till dessa tjänstemän. Trots vissa försök till övertalning från vår sida meddelade tre av de ursprungliga kommunerna att de inte ville delta i undersökningen. En kommun uppgav som skäl att de stod inför en omorganisation och att det är helt enkelt för turbulent här just nu. En annan svarade att man inte hade kraft, ork eller resurser, samt att äldreomsorgschefen just hade tillträtt sin tjänst. Den tredje kommunen meddelade att man som bäst höll på med en intern utredning av tidigare genomförda förändringar i äldreomsorgen, vilken skulle följas 4 MOA-projektet: Moderna arbets- och livsvillkor för kvinnor och män. 7

av nya förändringar, och att det var oklart hur organisationen skulle se ut i en nära framtid. Även här upplevdes vår undersökning som betungande i en redan pressad situation. Vårt intryck av de första kontakterna med dessa fyra kommuner var att det rådde stor turbulens inom äldreomsorgen, kombinerat med en viss trötthet hos berörda personer. Av fyra valda kommuner var det således endast en som inledningsvis både ville och ansåg sig kunna medverka i undersökningen. Tre nya kommuner utsågs därför och accepterade också att delta. Av administrativa, praktiska och ekonomiska skäl tvingades vi sedan själva att välja bort en av dessa, och det slutliga urvalet består därmed av tre kommuner. Enligt Svenska Kommunförbundets klassificering av Sveriges kommuner betecknas dessa I URUWVNRPPXQ, PHGHOVWRUVWDG och LQGXVWULNRPPXQ. Dessa beteckningar använder vi i det följande. I tabellerna 1.3a - c ges några ungefärliga bastal om respektive kommun: Andel (%) 80 år och äldre i befolkningen* 2,8 6,2 5,7 Kommunens kostnader för 136 000 127 000 159 000 äldreomsorg, kr/invånare 80 år+ ** Källor: *Statistiska centralbyrån (Befolkningsstatistik) ** Socialstyrelsen (2000b, tabell 5, egen beräkning). 7DEHOODJämförelsetal för studiens kommuner 1999 Förortskommunen Medelstora staden Industrikommunen Befolkning, totalt* 60 000 25 000 25 000 7DEHOOESärskilda boendeformer och hemtjänst i studiens kommuner 1999 Förortskommunen Medelstora staden Industrikommunen 6lUVNLOWERHQGH: Riksgenomsnittet Andel (%) av befolkningen 80 år+ i särskilda boendeformer 20 15 26 20 Enskild regi: andel (%) av platserna 52 47 0 9 +HPWMlQVW Andel (%) av befolkningen 80 år+ med hemtjänst i ordinärt boende Genomsnittligt antal hjälptimmar per hemhjälpsmottagare november 1999* 20 25 20 20 36 33 11 33 Enskild regi: andel (%) av 35 14 0 6 hemtjänstmottagarna Källor: Socialstyrelsen 2000a (tabell 2, 4, 5, 10 och 11) *Egen beräkning från tabell 4. 8

7DEHOOF Mandatfördelning i kommunfullmäktige i studiens kommuner vid de tre senaste valen. Procent Förortskommunen Medelstora staden Industrikommunen 9DOHW S+V 32 43 57 M+Fp+C+Kd 58 47 36 Övriga 10 10 6 9DOHW S+V 34 51 61 M+Fp+C+Kds 51 43 32 Övriga 15 6 6 9DOHW S+Vpk 29 41 53 M+Fp+C+Kds 54 57 38 Övriga 16 2 8 ) URUWVNRPPXQHQ karaktäriseras av en relativt låg andel äldre i befolkningen. Kostnaden för äldreomsorgen per invånare över 80 år ligger relativt lågt, medan andelen av de äldre (80 år+) i särskilt boende respektive med hemtjänst ligger exakt på genomsnittet för landet. En relativt stor andel av hemhjälpsmottagarna har mycket hjälp, och det genomsnittliga antalet hjälptimmar är därför något högre än genomsnittet. Kommunen har i stor utsträckning överlåtit både hemtjänst och särskilt boende till entreprenader detta gäller runt en tredjedel respektive hälften av verksamheten. Kommunen har under de senaste tre mandatperioderna haft en borgerlig majoritet, dominerad av moderata samlingspartiet. 'HQPHGHOVWRUDVWDGHQ har förhållandevis många äldre över 80 år. Kostnaden för äldreomsorgen per invånare 80 år och äldre är lägre än i de övriga två kommunerna och även lägre än riksgenomsnittet. Andelen med hemtjänst är betydligt högre än riksgenomsnittet medan andelen i särskilt boende är betydligt lägre. Det genomsnittliga antalet hjälptimmar per hjälpmottagare ligger i stort sett på samma nivå som i riket som helhet. En jämförelsevis stor del av kommunens äldreomsorg bedrivs i enskild regi. Det gäller framför allt de särskilda boendeformerna för äldre där nära hälften av platserna är i privat drift. Det politiska styret har växlat under de senaste tre mandatperioderna, från borgerlig majoritet till socialdemokratisk och sedan åter till borgerlig, med lokala partier i en vågmästarroll.,qgxvwulnrppxqhq har också förhållandevis många äldre över 80 år. Kostnaderna för äldreomsorgen per invånare över 80 år är betydligt högre än i de båda övriga kommunerna. Andelen med hemtjänst ligger på samma nivå som riket i stort, medan det särskilda boendet är av betydligt större omfattning än riksgenomsnittet: detta är den av de tre kommunerna som har den högsta andelen äldre i särskilt boende. Enligt statistiken får två tredjedelar av hemtjänstmottagarna mindre än två timmar hjälp per vecka, den genomsnittliga hjälptiden är mycket låg jämfört med genomsnittet för övriga landet. Jämfört med de båda andra kommunerna är den genomsnittliga hjälptiden bara en tredjedel. All äldreomsorg bedrivs i kommunal regi. Kommunen har styrts av en stabil socialdemokratisk ledning under 1990- talet. 9

(QNlWVWXGLHQVJHQRPI UDQGH Vår studie genomfördes via en SRVWHQNlWXQGHUDSULOPDM till ett totalurval av de berörda grupperna i de tre kommunerna. Alla som arbetar med äldreomsorg eller är ledamöter/ersättare i kommunfullmäktige och/eller socialnämnden (el. motsvarande) fick ett enkätformulär hemsänt med posten. Totalt skickade vi ut 2 845 enkäter. Politikernas adresser fick vi från respektive kommun. Adresserna till äldreomsorgspersonalen fick vi tillgång till genom kommunernas lönelistor. Även de privata entreprenörer som bedriver äldreomsorg i två av kommunerna skickade personalens adresser till oss. Genom ett förbiseende erhöll vi dock ej fullständiga adresslistor från samtliga privata entreprenörer vilket medfört att den hemtjänst som bedrivs i privat regi i den medelstora tyvärr ej ingår i undersökningen. För att garantera anonymitet använde vi oss av separata svarskort, som svarspersonerna postade skilt från enkätformuläret. Själva formuläret var således omöjligt att sammankoppla med någon specifik individ, eftersom det var helt omärkt. Efter tvåveckor utgick den första påminnelsen till dem som vi inte erhållit svarskort från. Efter ytterligare en vecka skickades en andra påminnelse ut, tillsammans med ett nytt exemplar av enkäten och svarskortet. På svarskortet i detta påminnelseutskick lade vi till en ruta, där det var möjligt att markera om man inte längre arbetade med äldreomsorg eller av andra skäl ansåg att man inte tillhörde studiens målgrupp. Det hade nämligen visat sig att adresslistorna förutom den avsedda målgruppen, dvs anställda inom äldreomsorgen, i vissa fall också innehöll personer som hade slutat sin anställning inom verksamheten samt personer som aldrig hade arbetat som äldreomsorgspersonal så som vi hade avgränsat gruppen. Det kunde röra sig om kontorister vid socialförvaltningen, personliga assistenter för yngre funktionshindrade eller lokalvårdare. Antalet utskickade enkäter, bortfall och svarsfrekvens redovisas i tabellen 1.3d. 7DEHOOGSvarsfrekvens. Antal och procent. Förortskommunen Medelstora staden Industrikommunen TOTALT Personal Politiker Personal Politiker Personal Politiker A) Utskickade 982 106 649 92 929 87 2845 enkäter B) Returnerade 113 4 43 14 119 5 297 kuvert/ strykningar enligt uppgift på svarskort 2 C) Nettourval (A-B) 869 102 606 78 810 82 2548 D) Inkomna enkäter 623 78 492 61 587 69 1910 Svarsfrekvens (D/C) 71,7% 76,4% 81,2% 76,2% 72,5% 84,1% 75,0% 10

6YDUVSHUVRQHUQDVEHG PQLQJDYHQNlWHQVYDOLGLWHW Enligt gängse metodregler för genomförande av bl.a. enkätundersökningar skiljer man mellan validitet och reliabilitet. Med reliabilitet avses mätinstrumentets tillförlitlighet, alltså avsaknaden av slumpmässiga mätfel. Validitet handlar om att välja rätt mätinstrumentet, så att man verkligen mäter det man vill undersöka och ingenting annat. Ett sätt att få en uppfattning om validiteten på frågorna i ett enkätformulär är att helt enkelt ställa en öppen fråga om detta i själva formuläret, vilket vi också gjorde. I det fall enkätens frågor skulle upplevts som ovidkommande, ledande eller på annat sätt missvisande (låg validitet) i förhållande till svarspersonernas uppfattningar, kan man förvänta sig en låg frekvens av svar och/eller dominans av negativa svar på denna fråga. Tabell 1.3e redovisar hur de som besvarat enkäten reagerat på denna validitetstest. Det framgår att många svarspersoner valt att med egna ord besvara denna öppna fråga (totalt 70 procent av personalen och 77 procent av politikerna). En majoritet av dessa (cirka 75 procent) gav entydigt jakande svar på frågan om enkäten gav en något så när riktig bild av deras åsikter. Sex procent av personalen och 10 procent av politikerna svarade nekande. Även om det saknas jämförelsematerial långt ifrån alla enkäter avslutas med denna typ av frågor anser vi att svarsmönstret indikerar att enkätens frågor upplevts som meningsfulla i förhållande till de bedömningar, upplevelser och förhållningssätt den avser att spegla. 7DEHOOHKvantitativ redovisning av svaren på den öppna frågan: 7\FNHUGXDWWGHQKlUHQNlWHQ JHUHQQnJRWVnQlUULNWLJELOGDYGLQDnVLNWHURPlOGUHRPVRUJHQRFKGLWWDUEHWHPHGGHQQD" Procent. Förortskommunen Medelstora staden Industrikommunen TOTALT Personal Politiker Personal Politiker Personal Politiker Personal Politiker Procentandel som 68,4 71,8 71,5 80,3 69,2 79,7 69,6 76,9 svarat på frågan: - varav jakande 71,3 64,3 80,2 82,6 78,7 76,4 76,4 73,9 - varav nekande 8,7 12,5 7,1 10,9 5,0 7,3 6,4 10,2 - varav annat 20,0 23,2 12,8 6,5 16,3 16,4 17,2 15,9 Enkätformuläret avslutades med ytterligare en öppen fråga: Har du några ytterligare synpunkter på din arbetssituation eller dagens äldreomsorg? Med denna fråga gavs studiens deltagare en möjlighet att med egna ord fritt kommentera äldreomsorgen eller den egna arbetssituationen. 57 procent av personalen och 48 procent av politikerna utnyttjade denna möjlighet. Det omfattande materialet med öppna kommentarer som har erhållits genom den höga frekvensen svar på enkätens avslutande öppna fråga planeras att bearbetas och redovisas i en speciell rapport. 11

3UHVHQWDWLRQDYXQGHUV NQLQJVJUXSSHQRFKIDOONRPPXQHUQD Avsikten med detta avsnitt är främst att ge en bakgrund till de analyser och tolkningar som görs i kapitel 3 och framåt i rapporten. +XYXGNDWHJRULHULUHVXOWDWUHGRYLVQLQJHQ I de kommande analyserna förekommer olika slag av jämförelser. Ibland jämförs de olika kommuntyperna med varandra (förortskommun, medelstor stad, industrikommun). Ibland ligger fokus på en jämförelse mellan olika personalkategorier och andra gånger är syftet att jämföra personalens och politikernas svar. Ytterligare en jämförelse gäller skillnader mellan privat- och kommunanställda. För att resultaten skall bli så överskådliga som möjligt har vi ofta slagit samman olika personalkategorier. Hur dessa sammanslagna kategorier bildats framgår av tabell 2.1a nedan. I många av analyserna skiljer vi mellan RPVRUJVDUEHWDUH och RPVRUJVWMlQVWHPlQ (någon gång redovisas dessa grupper tillsammans och benämns då RPVRUJVSHUVRQDO). En redovisning av antalet svarspersoner i rapportens huvudsakliga redovisningsgrupper finns i bilagetabell 2.1. 7DEHOODIndelning i huvudkategorier vid resultatredovisningen. Yrkes- och politikerkategorier Sammanslagna kategorier enligt enkätformuläret i redovisningen Vårdbiträde, förste vårdbiträde/ gruppledare/samordnare, undersköterska Omsorgsarbetare Sjuksköterska, MAS (medicinskt ansvarig sjuksköterska), arbetsterapeut, sjukgymnast Hemtjänstassistent/hemvårdsassistent el dyl med ansvar för både biståndsbedömning och arbetsledning av äldreomsorgspersonal Omsorgstjänstemän Verksamhetschef/enhetschef el dyl med ansvar för arbetsledning av äldreomsorgspersonal, men ej för biståndsbedömning Biståndsbedömare el dyl med ansvar för biståndsbedömning, men ej för arbetsledning av äldreomsorgspersonal Tjänsteman med övergripande ansvar för äldreomsorgen eller annan tjänsteman i kommunens centrala förvaltning Övrig personal (personliga assistenter, ekonomibiträden, vaktmästare m.m) Tjänstemän i kommunens förvaltning Övrig personal Personal Ledamot eller ersättare i socialnämnd eller motsvarande med särskilt ansvar för äldreomsorg Äldreomsorgspolitiker Ledamot eller ersättare i kommunfullmäktige/ kommunstyrelse utan särskilt ansvar för äldreomsorg Övriga kommunpolitiker Politiker 12

Av tabell 2.1b framgår att i undersökningen är RPVRUJVDUEHWDUQD den i särklass största gruppen och omfattar runt 80 procent av personalen i alla tre kommunerna. Totalt sett omfattar denna grupp 1 413 personer, varav hälften undersköterskor och hälften vårdbiträden'hwuhnrppxqhuqdvnlomhuvljjdqvndnudiwljwlghwwddyvhhqgh: i förortskommunen finns det dubbelt så många vårdbiträden som undersköterskor, medan förhållandet är det motsatta i den medelstora staden. I industrikommunen är de båda omsorgsarbetargrupperna ungefär jämnstora. I hela riket arbetar totalt ca 250 000 personer inom äldre- och handikappomsorgen (1998). Av dessa tillhör drygt 80 procent den kategori som här har betecknats omsorgsarbetare, dvs huvudsakligen vårdbiträden och undersköterskor (Socialstyrelsen 1999b s 155). Andelen omsorgsarbetare är således ungefär densamma i de tre fallkommunerna som i riket i stort, däremot är andelen undersköterskor högre i de tre kommunerna än i riket som helhet. 1 2PVRUJVWMlQVWHPlQQHQ (sjuksköterskor, hemtjänstassistenter, verksamhetschefer, sjukgymnaster och arbetsterapeuter) omfattar totalt sett knappt 12 procent av den personal som har svarat på enkäten något färre i industrikommunen och något fler i förortskommunen. Totalt sett hör 196 av de svarande till denna kategori. Den tredje personalkategorin WMlQVWHPlQLNRPPXQHQVI UYDOWQLQJ är en mycket liten grupp. Den omfattar sammantaget endast 25 svarspersoner. I den mån vi redovisar några enkätsvar från denna grupp, kan vi därför inte göra någon uppdelning kommunvis. Den fjärde personalkategorin YULJSHUVRQDO omfattar vaktmästare, ekonomibiträden, personalassistenter samt ett fåtal personliga assistenter och anhörigvårdare, som egentligen inte skulle ha besvarat enkäten (se avsnitt 1.3). På grund av detta och beroende på gruppens heterogenitet redovisar vi inga analyser där denna grupp särskiljs. När vi redovisar svar som gäller hela personalgruppen inkluderas dock även denna grupp som omfattar totalt 64 personer. Politikergruppen har vi valt att dela upp i två kategorier: å ena sidan de som har uppgett att de har ett direkt ansvar för kommunens äldreomsorg, å andra sidan de som inte har ett uttalat sådant ansvar. Av de 208 politiker som besvarat enkäten kategoriseras 59 som loguhrpvrujvsrolwlnhu (dvs politiker med ansvar för äldreomsorgsfrågor) medan övriga 149 kategoriseras som YULJDNRPPXQSROLWLNHU. 2 1 I riket fanns 1998 147 000 vårdbiträden, vårdare och sjukvårdsbiträden samt 57 000 undersköterskor/skötare inom äldre- och handikappomsorgen; se Socialstyrelsen 1999b, s. 155. 2 De politiker som vi kategoriserar som äldreomsorgspolitiker är de som uppgett sig vara ledamöter eller suppleanter i socialnämnd (eller motsvarande nämnd med ansvar för kommunens äldreomsorg). Naturligtvis omfattar samtliga folkvaldas ansvar inför medborgarna i princip hela kommunens verksamhetsfält, men här avses det förstahandsansvar som politikerna tilldelas genom medlemskap i speciella nämnder. 13

Omsorgstjänstemän 15,0 10,2 9,1 11,5 Tjänstemän i 1,4 1,8 1,2 1,5 kommunens förvaltning Övriga 5,0 3,9 2,4 3,8 3HUVRQDO DQWDOVYDUDQGH 7DEHOOE Svarande på enkäten. Procentuell fördelning, sammanslagna kategorier. Förortskommunen Medelstora Industri- Totalt staden kommunen Omsorgsarbetare Varav Vårdbiträden Undersköterskor 78,6 50,0 26,4 84,1 23,0 59,1 87,4 45,5 41,7 83,2 40,6 41,1 Äldreomsorgspolitiker Övriga kommunpolitiker 3ROLWLNHU DQWDOVYDUDQGH 23,1 27,9 34,8 28,4 76,9 72,1 65,3 72,7 3HUVRQDOHQVHUIDUHQKHWDYYnUGRFKRPVRUJ Äldreomsorgspersonalen i de tre kommunerna har påtagligt lång erfarenhet av omsorgsarbete. Av omsorgsarbetarna har totalt sett 66 procent arbetat 10 år eller längre med äldreomsorg och/eller sjukvård. Bland omsorgstjänstemännen är motsvarande andel 79 procent. Av figur 2.2a framgår att när det gäller omsorgsarbetarna avviker den medelstora staden från de övriga två kommunerna: Så många som 86 procent har där arbetat tio år eller längre med vård och omsorg (jämfört med 62 procent för industrikommunen respektive 54 procent i förortskommunen). 14

100 90 80 70 60 Procent 50 40 30 20 10 0 Omsorgsarbetare Omsorgstjänstemän Förortskommunen Medelstora staden Industrikommunen )LJXUD Arbetat 10 år eller längre inom äldreomsorg/sjukvård: Omsorgsarbetare och omsorgstjänstemän. Procentandelar. Många i de tre kommunerna har dessutom haft samma anställning under lång tid. 3 Bland omsorgsarbetarna har totalt sett 34 procent haft samma anställning hos sin nuvarande arbetsgivare i 10 år, jämfört med 14 procent av omsorgstjänstemännen. I alla tre kommunerna är det vanligare att omsorgsarbetarna jämfört med omsorgstjänstemännen har arbetat länge i samma tjänst; se figur 2.2.b På samma sätt som omsorgsarbetarna genomsnittligt har längst yrkeserfarenhet i den medelstora staden är det vanligast med lång anställningstid hos samma arbetsgivare i denna kommun: 47 procent har haft samma anställning i minst 10 år och endast 5 procent har arbetat kortare tid än ett år på samma arbetsplats. I förortskommunen förefaller personalrörligheten vara störst. Där har 21 procent arbetat 10 år eller längre på sin arbetsplats medan 26 procent arbetat kortare tid än ett år. 3 Vi har inte funnit motsvarande uppgifter på riksnivå, men enligt Socialstyrelsen 2000c, s 112 slutar drygt åtta procent av äldreomsorgspersonalen varje år. Detta är en relativt låg siffra, vilket skulle tyda på att lång erfarenhet hos samma arbetsgivare är vanligt. 15

100 90 80 70 Procent 60 50 40 30 20 Mindre än ett år 1-9 år 10 år+ 10 0 Medelstora staden Medelstora staden Förortskommunen Industrikommunen Förortskommunen Industrikommunen Omsorgsarbetare Omsorgstjänstemän )LJXUE Anställningstid hos nuvarande arbetsgivare: Omsorgsarbetare och omsorgstjänstemän. Procentandelar. 3ROLWLNHUQDVSDUWLWLOOK ULJKHWRFKHUIDUHQKHWDYSROLWLVNWDUEHWH Tabell 2.3 visar partitillhörigheten bland de politiker som besvarat enkäten. Denna överensstämmer väl med resultatet av det senaste kommunalvalet i de tre kommunerna. Vid enkätens genomförande har I URUWVNRPPXQHQ en klar borgerlig majoritet, den PHGHOVWRUD VWDGHQ styrs av en sammansatt borgerlig majoritet och LQGXVWULNRPPXQHQ har en stabil socialdemokratisk ledning. Enligt enkäten har de borgerliga politikerna en knapp övervikt i de tre kommunerna sammantaget. 7DEHOO. Politikernas partitillhörighet enligt enkäten. Procentuell fördelning Förortskommunen Medelstora staden Industrikommunen Alla tre kommunerna Centern 3 8 9 6 Folkpartiet 9 7 4 7 Kristdemokraterna 9 2 7 6 Miljöpartiet 4 7 6 5 Moderaterna 40 30 16 29 Socialdemokraterna 28 36 42 35 Vänsterpartiet 3 5 15 7 Annat parti 5 7 1 4 16

Många av politikerna i de tre kommunerna har lång erfarenhet av politiskt arbete. Framför allt gäller detta industrikommunen, medan politikerna i förortskommunen har jämförelsevis kortast politisk erfarenhet; se figur 2.3. 100 90 80 70 60 Procent 50 40 30 20 10 0 En mandatperiod 4 mandatperioder eller fler Förortskommunen Medelstora staden Industrikommunen )LJXU. Erfarenhet av politiskt arbete: Politiker. Procentandel som haft politiskt uppdrag i en mandatperiod, resp. fyra perioder eller fler.. QRFKnOGHUEODQGSHUVRQDORFKSROLWLNHU Äldreomsorgen är ett kvinnodominerat yrke: drygt nio av tio är kvinnor. Det gäller i riket i stort liksom i de tre kommunerna. Den mycket höga andelen kvinnor gäller för omsorgsarbetare såväl som omsorgstjänstemän. Av figur 2.4 framgår att politikergruppen inte har samma könsfördelning som personalen: något mer än hälften av politikerna är män. 17