Forskning och högre utbildning för hela samhället

Forskning och högre utbildning för hela samhället - IVAs synpunkter inför den kommande forskningspolitiska propositionen 2016 Stockholm 2 november 2015 Björn O. Nilsson, professor 1

Innehållsförteckning INTRODUKTION OCH PROCESS... 3 SAMMANFATTNING... 3 DISKUSSION... 6 1. INLEDNING... 6 2. BEHOV AV EN MER KUNSKAPS- OCH ERFARENHETSBASERAD FORSKNINGS- OCH UTBILDNINGSPOLITIK... 7 3. UNIVERSITET OCH HÖGSKOLOR... 7 3.1 Självständighet och differentiering av uppdrag... 7 3.2 Förhållandena för den högre utbildningen måste förbättras snabbt och långsiktigt... 7 3.3 Att attrahera och behålla forskare... 8 3.4 Samverkan och nyttiggörande av akademisk forskning behöver förbättras... 9 4. TEKNIKVETENSKAPER OCH STRATEGISKA SATSNINGAR... 10 5. DET OFFENTLIGA SYSTEMET FÖR FINANSIERING AV FORSKNING... 11 5.1 Basanslagen... 11 5.2 Externa bidrag... 12 5.3 Sverige och Horizon 2020... 12 6. INDUSTRIFORSKNINGSINSTITUTENS ROLLER OCH BETYDELSE BÖR ÖKA... 13 7. FORSKNINGSINFRASTRUKTURENS BETYDELSE... 13 8. INTERNATIONALISERING... 14 2

Introduktion och process Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, tackar för att vara en av tio speciellt utvalda icke statliga organisationer som inbjudits att ge synpunkter inför den forskningspolitiska proposition som planeras till hösten 2016. I detta dokument lägger IVA fram dessa synpunkter. IVAs tolv akademiavdelningar, regionala enheter, näringslivsråd och projekt har deltagit i en omfattande process för att identifiera betydelsefulla områden och behov av åtgärder för svensk forskning, högre utbildning och innovation, nu och i framtiden. Dessa är beskrivna i olika kapitel i detta dokument. Sammanfattning I vårt arbete för att ta fram detta dokument har vi utgått från ett samhällsperspektiv där offentliga och privata investeringar i forskning, högre utbildning och innovation måste fungera tillsammans för att på bästa sätt bidra till samhällets utveckling, till att möta regionala, nationella och globala utmaningar och till Sveriges långsiktiga konkurrenskraft i en alltmer globaliserad värld. IVAs synpunkter utgår alltså från ett systemperspektiv och vi vill påpeka att samtliga utmaningar inom det bredare området inte går att möta i en forskningspolitisk proposition. IVA välkomnar det längre perspektiv inom forskningspolitiken och den breda politiska förankringen som aviserats av regeringen inför Forskningspropositionen 2016. Sverige står inför ett antal utmaningar av vilka många är kopplade till forskning, högre utbildning och innovation. En allvarlig utveckling är att näringslivets forskning, sett som andel av BNP, minskat med nära en procentenhet under den senaste tioårsperioden generellt sett. Internationaliseringen gör vidare att Sverige och svenska lärosätens konkurrenssituation förändrats och talanger (forskare och studenter), kapital och företag blir alltmer internationellt mobila. Detta ställer extra höga krav på ett kunskapssamhälle som kan konkurrera och vara attraktivt inom många områden. Risken finns annars att såväl tillväxt som välfärd hotas. Det är också viktigt att Sverige bidrar till att möta världens stora utmaningar kopplade till bl.a. hållbar tillväxt och hälsa. Vi ser ett antal specifika utmaningar i politikområdet forskning och högre utbildning. Dessa inkluderar bl.a. att våra lärosätens verksamhet delvis uppvisar en splittrad bild där uppdragen utbildning, forskning och samverkan inte håller ihop tillräckligt väl. Vi hävdar att den högre utbildningen är ett lika viktigt uppdrag för lärosätena som forskningen, men den högre utbildningen släpar efter vilket en långvarig urholkning av utbildningsanslaget har bidragit till. Den splittrade offentliga finansieringsbilden av lärosätena är inte heller alltid optimal. Generellt borde de olika lärosätenas unika förhållanden och effekter på samhället, regionalt, nationellt och internationellt, bejakas mer så att en ökad specialisering kan ske. Akademiska forskningsresultat utnyttjas inte så väl som borde vara fallet vilket delvis är en effekt av att samverkansuppdraget inte alltid prioriteras tillräckligt högt eller fungerar tillräckligt väl. Här krävs ökade finansiella incitament för samverkansinitiativ som kan bidra till en kulturförändring. 3

Inte heller industriforskningsinstitutens unika kompetenser utnyttjas till fullo, delvis beroende på att sektorn är relativt liten och dessutom p.g.a. för svag basfinansiering. Några ytterligare utmaningar handlar om hur vi kan identifiera och driva strategiska initiativ och forskningsinfrastruktur inom områden av särskild vikt. Det är i sammanhanget viktigt att vara medveten om att många utmaningar bara kan adresseras genom mångvetenskapliga satsningar där humaniora och samhällsvetenskaper ingår tillsammans med teknik, naturvetenskaper och medicin. Vilka centrala områden och åtgärder inom forsknings- och utbildningspolitiken är då speciellt betydelsefulla. IVA vill speciellt poängtera följande (inom parentes anges det kapitel där frågeställningen diskuteras): Sverige bör signalera en tydlig vision, utåt och inåt, att landet är, och avser vara, en tung spelare inom forskning, utbildning och innovation. För att denna vision ska vara trovärdig och möjlig måste de offentliga ekonomiska investeringarna inom området långsiktigt ökas avsevärt (kapitel 1). Forsknings- och utbildningspolitiken bör bli mer kunskaps- och erfarenhetsbaserad och en ny eller befintlig aktör bör få i uppdrag att utföra relevanta analyser och utvärderingar. Denna aktör bör inte vara en som beställer sådana analyser (kapitel 2). Universitets och högskolors verksamhet bör präglas av en större integrering av utbildnings- forsknings- och samverkansuppdragen. Då olika lärosäten har olika förutsättningar och samhällseffekterna delvis är av olika karaktär bör Regeringen överväga att differentiera lärosätenas uppdrag liksom deras utvärderingsparametrar (kapitlen 3, 3.1, 3.4). Basanslagen för högre utbildning har länge urholkats och ett ökat fokus på undervisning och utbildningskvalité är en av de viktigaste frågorna. Regeringen bör tillse att högre utbildning får ökade medel och utreda effekterna av att slå samman basanslagen för forskning och utbildning. Ytterligare åtgärder krävs dessutom för att höja undervisningens status och prioritet (kapitlen 3.2) En mycket stor del av basanslagen för forskning ges idag till de stora universiteten och fackhögskolorna. Huvudprincipen bör vara att medel fördelas efter vetenskaplig excellens. Samtidigt kan det krävas kompletterande åtgärder för att säkra de starka profiler och miljöer som utvecklas vid många yngre högskolor. En ökad konkurrensutsättning av basanslagen kan vara en sådan möjlighet för mindre lärosäten att genom specialisering kunna öka sina basanslag. Dessutom kan det krävas riktade anslagsanpassningar relaterade till vissa specifika vetenskapsområden. Kriterierna för fördelning av basanslagen kan alltså behöva kompletteras. Effekterna av de upplevda ökade medfinansieringskraven för externa bidrag, som riskerar att låsa avsevärda basmedel, behöver utredas (kapitlen 5.1 och 5.2). Här saknas idag tillgängliga data för att avgöra hur denna effekt slår på basanslagen. 4

Den offentliga finansieringen av behovsrelaterad näringslivsrelevant forskning bör öka (kapitlen 5.2). Sverige måste även fortsättningsvis tydligt arbeta för att EU ska investera avsevärda medel i forskning och innovation. Matchningen av svenska medel och EU-medel bör förbättras (kapitel 5.3). All offentligfinansierad forskning ska på något sätt vara kort- eller långsiktigt värdeskapande eller till bred nytta för samhället. Kulturen och meritstrukturerna vid lärosätena behöver gynna samverkan och intersektoriell mobilitet betydligt bättre än idag. Samarbeten mellan akademi, näringsliv och offentlig sektor bör stimuleras och kunskapen om affärsprocesser och kommersialisering behöver bli bättre vid lärosätena. Tillgången till tidigt riskkapital behöver öka och inkubatorverksamheten bör ges utökat stöd (kapitel 3.4). Den svenska teknikvetenskapliga forskningen, som genom åren gett upphov till åtskilliga innovationer och företag, behöver värnas och prioriteras högre (kapitel 4). Programmet för de strategiska forskningsområdena (SFO) bör fortsätta och miljöer som utvärderats med gott resultat bör prioriteras (kapitel 5.1). Även programmet för strategiska innovationsområden (SIO) bör fortsätta med ett utökat stöd (kapitel 3.4). Vidare finns anledning till att, för vissa centrala samhällsfrågor och utmaningar, överväga specifika strategiska satsningar (kapitel 4). Investeringar i naturvetenskapliga, tekniska och medicinska områden får inte ske på bekostnad av humaniora och samhällsvetenskaper (kapitel 1). Industriforskningsinstituten bör få avsevärt starkare roller som noder för spetskompetens och brobyggare i samhället. Att de finansieras gemensamt av staten och näringslivet är bra men den offentliga basfinansieringen bör öka (kapitel 6). Forskningen blir alltmer beroende av avancerad forskningsinfrastruktur, som också kan stimulera tvärvetenskapliga tillvägagångssätt, bidra till samverkan och bidra till att attrahera forskningsanläggningar. Tillgång till relevant infrastruktur inklusive testoch demonstrationsanläggningar är viktig och bör säkerställas. Vi bör dock uppmärksamma att dessa nödvändiga investeringar i forskningsinfrastruktur riskerar att dränera andra investeringar i forskning (kapitel 7). Internationaliseringen påverkar Sverige starkt och bidrar bl.a. till konkurrens om forskare, studenter, kapital och näringslivets forskningsanläggningar. Sverige behöver arbeta multidimensionellt och strategiskt för att svensk forskning och utbildning ska vara internationellt konkurrenskraftig och bidra till tillväxt, partnerskap samt attraktion av internationella företags forsknings- och utvecklingsanläggningar (kapitel 8). 5

Diskussion 1. Inledning Forskning utförs av ett flertal organisationer som universitet och högskolor, forskningsinstitut, företag och andra organisationer. I Sverige, liksom i likartade länder, utför näringslivet lejonparten av forskning och utveckling (FoU) totalt sett. Det bör dock noteras att näringslivets FoU naturligt har en avsevärd andel verksamhet av utvecklingskaraktär. Ett lands framtagande av ny kunskap genom forskning är till stor del beroende av statlig finansiering. IVA anser att de offentliga forskningsinvesteringarna i forskning, utbildning och innovation långsiktigt behöver öka avsevärt. Vi är ett kunskapsbaserat land och konkurrensen ökar i världen. Vi satsar idag knappt 1% av vår BNP i offentligt finansierad forskning. Vi bör höja visionen under en tioårsperiod till minst 1,5% av BNP. Många forskningsrelaterade samhällsutmaningar kräver integrerade angreppssätt med inslag från humaniora, samhällsvetenskaper, naturvetenskap, teknik och medicin. Det är därför centralt att välmotiverade ämnesinvesteringar i naturvetenskap, teknik och medicin inte sker på bekostnad av humaniora och samhällsvetenskaper. Offentligt finansierad forskning är av olika karaktärer som exempelvis: långsiktig fri grundläggande forskning, forskning som skapar kulturella och bildningsmässiga värden i samhället, forskning av strategisk art inom centrala utmaningsområden, behovsmotiverad forskning där behoven kan vara kopplade till samhälleliga utmaningar eller kommersiella intressen, forskning i samverkan mellan lärosäten, institut, företag och offentlig sektor, forskning kopplad till dyrbar storskalig forskningsinfrastruktur. Forskning ska alltså skapa humanistiska värden, bryta ny mark, lägga grunden för lärande vid lärosätena, lösa problem och bidra till ekonomisk tillväxt. Vi hävdar att det är viktigt att i möjligaste mån undvika att ställa forskning av olika karaktärer emot varandra och den klassiska indelningen i grundforskning och tillämpad forskning är idag allt mindre relevant. All forskning ska, kortsiktigt eller långsiktigt, vara värdeskapande för samhället men nyttan kan uppstå på olika sätt. Exempelvis genom skapandet av nya kommersiella produkter, genom innovativa lösningar för att möta hälsoutmaningar eller utmaningar inom energiområdet, genom framtagandet av policyrelevant kunskap, eller genom nyskapande, och ibland banbrytande, forskning som driver kunskapshorisonten framåt. Det är nödvändigt att forskning, högre utbildning, utveckling och innovation ses som nätverks- och inte som linjära processer. Samtidigt som forskning av en typ inte bör ställas mot andra sorters forskning så är medlen ändliga och en balans för olika syften och mekanismer behöver finnas. 6

2. Behov av en mer kunskaps- och erfarenhetsbaserad forsknings- och utbildningspolitik Forsknings-, innovations- och utbildningspolitiken ska vara långsiktig, kunskaps- och erfarenhetsbaserad, samt kopplad till tydliga målbilder. Det behövs en större förståelse för forskning, utveckling och innovation hos politiker, andra beslutsfattare och allmänheten. Även kunskapen om hur dessa områden är kopplade till andra politikområden (exempelvis handel, vård och utrikespolitik) behöver förbättras. Likaså behövs kunskap om effekter av tidigare forsknings- och utbildningspolitik. Vi anser att forskningspolitiken och dess redskap bör följas upp kontinuerligt. Analyser och utvärderingar bör principiellt utföras av andra än beställarna av sådana analyser. Några möjligheter är att ge ett nytt forskningspolitiskt institut eller exempelvis Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser i uppdrag att utföra sådana analyser. 3. Universitet och högskolor Den verksamhet som bedrivs vid våra lärosäten är utomordentligt betydelsefull för Sveriges konkurrenskraft, för att driva kunskapsfronten framåt, för att möta samhällsutmaningar och för kompetensförsörjningen. Svenska universitet och högskolor behöver, i relation till sina specifika förhållanden och profiler, vara internationellt konkurrenskraftiga. Verksamheten vid universitet och högskolor måste i högre grad präglas av ett helhetstänkande och en integrering av uppdragen utbildning, forskning och samverkan med det omgivande samhället. Detta är inte minst viktigt för att bättre kunna utnyttja den kunskap som produceras och för att samarbetena med företag, offentlig sektor och andra externa aktörer ska bli fler. En ökad integration av lärosätenas verksamhet är ett mål som kräver långsiktiga åtgärder vilka inte enbart kan hanteras i en avgränsad forskningsproposition. 3.1 Självständighet och differentiering av uppdrag Under senare år har högskolorna getts en större självständighet, och ledarskapet har därmed blivit alltmer betydelsefullt på alla nivåer. Den inslagna riktningen bör fortsätta för att ytterligare förenkla för lärosätena att göra strategiska val och profilera sig. En ökad självständighet bör inkludera en större rådighet över lärosätets lokaler. Lärosätenas förhållanden, profiler och nyttor för samhället skiljer sig åt baserat på faktorer som exempelvis storlek, vetenskapsområden, kopplingar till näringslivet och det övriga samhället, regional förankring m.m. Universitets och högskolors uppdrag från regeringen är idag likartade eller identiska. Regeringen bör överväga att differentiera uppdragen till lärosätena för att bidra till att stärka dessas profiler långsiktigt. Utvärderingskriterier bör vara kopplade till uppdragen och återrapporteringskraven bör begränsas. Studenters framtida anställningsbarhet bör ingå vid utvärderingar. 3.2 Förhållandena för den högre utbildningen måste förbättras snabbt och långsiktigt Relevanta högskoleutbildningar av hög kvalité och med stark forskningsanknytning är nödvändiga för Sveriges kompetensförsörjning, konkurrenskraft och fortsatta välfärd. Därmed är utbildning ett lika viktigt uppdrag till våra lärosäten som forskning. 7

De offentliga anslagen för högre utbildning har urholkats under en längre tid. Detta har bland annat bidragit till färre laborationer, för få lärarledda lektioner och hotar möjligheterna att förmedla ett kritiskt tänkesätt till studenterna. Det krävs nu tillskott av medel och starka initiativ för att säkerställa och höja kvalitén på landets högre utbildningar samt för att öka andelen studenter som slutför dem. Utbildningskvalité bör ingå som ett incitamentskriterium för fördelning av basanslag liksom samverkan och engagemang i studenternas framtid. Ett förslag som bör utredas noggrant är möjligheten att slå samman lärosätenas basanslag för forskning och utbildning till ett mer sammanhållet anslag. Det skulle kunna medföra att anslagen kan nyttjas mer flexibelt än idag även om de även fortsättningsvis kommer från två budgetar. Det skulle också kunna leda till en större handlingsfrihet för lärosätena. Det bör uppmärksammas att ett sammanslaget anslag också medför risker att dränera såväl forskningsbasanslaget som utbildningsanslaget. Samtidigt som ytterligare medel är nödvändiga för att utveckla och stärka utbildningens kvalité måste lärarnas/forskarnas meritvärde av att undervisa öka vid lärosätena. Forskning har generellt ett större meritvärde än undervisning vilket inte är lämpligt, allra minst då tillgång till kompetens är helt central för näringslivet och den offentliga sektorn. En kulturförändring är därför nödvändig i många fall och grundregeln måste vara att utbildning är en minst lika prioriterad verksamhet för lärosätena som forskning. Det krävs både förändringar i kultur och meriteringssystem för att undervisning, för en enskild forskande individ, skall prioriteras tillräckligt högt. Forskarnas relativt stora beroende av externa forskningsmedel för sitt uppehälle kan ses som ett hinder för en uppvärdering av utbildningsuppdraget. 3.3 Att attrahera och behålla forskare Att attrahera lovande och etablerade forskare är absolut centralt för den akademiska forskningens kvalité. Öppen rekrytering med tydliga processer är ett måste och nepotism måste alltid bekämpas. Det är inte bara förhållandena för själva forskningen och de villkor lärosätena ger som är viktiga för att attrahera internationella forskare, utan också faktorer som hur snabbt och enkelt det går att få uppehållstillstånd, öppna ett bankkonto, möjligheter att få bostad, skolor för barn, beskattning m.m. Sverige, och svenska anställande organisationer, behöver ha välkomnande och generösa villkor för forskare som flyttar till Sverige. Ovanstående och andra liknande problem behöver lösas i samarbete mellan relevanta myndigheter, lärosäten och andra organisationer. Det är självklart att Sverige ska vara ett jämställt och jämlikt samhälle och ojämlikheter ska bekämpas inom alla verksamheter. Individen, oberoende av kön, sexuell läggning, etnicitet eller religion, ska alltid ges samma förutsättningar och möjligheter. Även om Sverige har kommit relativt långt i dessa avseenden finns mycket mer att göra. I Sverige råder inte tillräckligt hög jämställdhet på lärosätenas akademiska positioner och antalet kvinnliga professorer är signifikant lägre än de manliga. Forskare som anställs vid ett lärosäte bör bli rekryterade i ett för lärosätet, fakulteten eller institutionen strategiskt sammanhang. Forskaren bör ges goda villkor för att starta sin forskning snabbt och den administrativa bördan får inte bli för stor. Forskaren bör som regel, 8

involveras i utbildningsverksamheten direkt. Meritvärdet för undervisning bör, som redan nämnts, stärkas avsevärt. De svenska karriärsystemen för yngre forskare, i forskningsledande befattningar, är i vissa fall inte tillräckligt konkurrenskraftiga i ett internationellt perspektiv. Åtskilliga lärosäten har introducerat karriärsystem inspirerade av den amerikanska tenure-track -modellen men införandet har gått relativt långsamt och skett ojämnt. Ett kommande karriärsystem behöver vara transparent, och förväntningarna på vad forskaren ska åstadkomma för att få en tills vidare-anställning tydliga redan vid den ursprungliga rekryteringen. Det är av största vikt att forskaren på ett karriärspår snabbt kan komma igång med sin forskning och alltså har tillräcklig tillgång till medel, infrastruktur m.m. Möjligheterna till en exit till annan tjänst inom eller utom akademin behöver också säkerställas. Yngre forskare gynnas vidare av att det finns tillräckligt många utlysningar för nya projekt, vilket gör att forskningsrådsmedel måste säkras för detta förnyelsearbete. 3.4 Samverkan och nyttiggörande av akademisk forskning behöver förbättras Forskningsbaserad undervisning, innovationer, patent, licenser, nya företag och förnyelse inom befintliga företag utgör exempel på nyttiggörande av forskning. Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att alla sådana output inte är relevanta för alla vetenskapsområden. Inom ekonomiska och samhällsvetenskapliga områden nyttiggörs forskning ofta genom kunskapsöverföring till berörda aktörer (inom exempelvis näringsliv, politik, offentlig sektor) och framtagandet av policyrelevant kunskap. Akademiska forskningsresultat och forskarkompetenser måste som redan nämnts vara värdeskapande för samhället i ett brett perspektiv och samverkan med näringslivet, offentlig sektor och samhället i övrigt är därför betydelsefull. Samverkan är ett centralt uppdrag för lärosätena men det finns indikationer på otillräckligt nyttiggörande, kunskapsöverföring och ett för svagt utnyttjande av kommersialiserbara resultat. Anledningarna till detta är flera och inbegriper bland annat finansiella, organisatoriska och inte minst kulturella faktorer. IVA anser att satsningarna på strategiska innovationsområden (SIO), där näringsliv, akademi och offentlig sektor samverkar, ska få fortsatt stöd. Framtida utvärderingskriterier för dessa och kommande satsningar bör vara kända i förväg. Forskarmobiliteten mellan lärosäten, företag och offentlig sektor är fortfarande för låg och i behov av incitament. All akademisk forskning behöver inte kommersiella samarbeten eller annan samverkan med externa partners, men sådana aktiviteter får inte heller ses som negativa eller hindra en framtida akademisk karriär. Ökade interaktioner behövs i många fall dessutom mellan forskarutbildningen, näringslivet, offentlig sektor och andra aktörer utanför lärosätena. Detta är viktigt inte minst då majoriteten av de forskarutbildade naturligt lämnar akademin under arbetslivet. Doktoranders kontakter med samhället utanför lärosätena varierar idag avsevärt mellan vetenskapsområden och lärosäten. Utvecklingen av innovativa små och medelstora kunskapsföretag (SMF) är ofta kopplad till lärosätenas forskning och behöver såväl samarbeten som stöd och forskningsinformation. För stora multinationella forskningsbaserade företag (MNF) är samverkan med lärosäten 9

självklar. Företagen väljer därvid de lärosäten vars utbildning och forskning bäst motsvarar deras behov till en del oberoende av deras geografiska hemvist i världen. Det är värt att poängtera att det förstås inte bara är världen utanför våra lärosäten som har behov av samarbete med lärosätena utan lärosätena själva är beroende av extern kunskap och samverkan. Även om situationen har förbättrats något under senare år så gynnar inte kulturen och meriteringssystemet inom lärosätena samverkan och entreprenöriella verksamheter i tillräckligt hög grad. Fortfarande finns i många fall en kultur där det ses negativt på deltagande i affärsverksamheter och skapandet av nya företag med akademisk forskning som bas. Detta är en utmaning. Kunskapen om samhällets kommersiella behov liksom av offentlig sektors behov av ny kunskap behöver öka inom akademin. Detsamma gäller kompetensen om kommersialiseringsprocesser och affärsverksamhet. Sveriges inkubatorer spelar viktiga roller för att möjliggöra kommersialisering i den akademiska miljön. Inkubatorverksamheten inom ramen för SISP (Swedish Incubators & Science Parks) bör ges utökat stöd för att kunna fortsätta utveckla sin framgångsrika och nyskapande verksamhet. Vidare är ett förekommande intressant kompletterande förslag att en innovationspremie riktas till universitet och högskolor för att stimulera till ökat nyttiggörande av forskningsresultat. Tillgången till privat och offentligt riskkapital för tidiga utvecklingsfaser är otillräcklig i Sverige. Riskkapital, såddfinansiering och stöd baserat på kommersiella principer behöver öka framgent. Hans Rystads utredning (SOU 2015:64) om utformning av statligt riskkapital har i detta avseende ett antal intressanta förslag om hur privat och statligt kapital kan samverka i tidig s.k. pre-kommersiell fas. Satsningar från aktörer som exempelvis VINNOVA och MISTRA är betydelsefulla och exempelvis MISTRAs program, där forskare från olika discipliner och forskningsmiljöer inom akademi, institut och näringsliv kan ingå, är av särskilt intresse. Programmen har normalt en stark ledning och en styrelse med representation av avnämare. Slutligen behöver näringslivets och även offentlig sektors perspektiv i högre utsträckning finnas med vid utvärderingar av lärosäten. Dimensioner som forskningens relevans för, och värdeskapande samt nyttiggörande i, samhället bör vägas in tydligare vid beslut om såväl basfinansiering som för externa bidragsbeslut. Situationen kan bara förbättras genom långsiktiga kulturförändringar inom lärosätena, förändrade meriteringsstrukturer, incitament för samarbeten, delade tjänster mellan företag och universitet, industridoktorander, adjungeringar m.m. 4. Teknikvetenskaper och strategiska satsningar Sverige har en lång tradition inom teknikvetenskaplig forskning som gett upphov till många innovationer och företag. Skapandet av Vetenskapsrådets (VR) ämnesråd för naturvetenskaplig och teknisk forskning, där naturvetenskap och teknik behandlas tillsammans, har bidragit till en försvagad ställning för den tekniska forskningen. Sverige är också ett av relativt få länder inom EU som valt att inte spegla EUs program Key Enabling Technologies (KET) med motsvarande nationella program. Teknologiplattformar inom 10

nyckelområden är viktiga drivkrafter för utvecklingsmöjligheter och konkurrenskraft. IVA ser det som mycket viktigt att värna den teknikvetenskapliga forskningen i Sverige långsiktigt och anser att den bör prioriteras högre. VINNOVA bör ges i uppdrag att genomföra ett separat KET-program i Sverige. Samverkan med Stiftelsen för strategisk forskning (SSF) torde vara önskvärt för detta. I vissa fall finns behov av att strategiskt hantera samhällsfrågor inom specifika områden. Det kan bland annat vara aktuellt inom samhällsomvälvande områden som digitaliseringens mångfacetterade effekter och utmaningar (exempelvis IT-säkerhet), inom områden som utgör samhällshot inklusive exempelvis energifrågor, antibiotikaresistens och resurseffektivitet, eller inom internationellt konkurrensutsatta näringslivsområden där Sverige har en unik position (exempelvis skogen). Koordinerade program och initiativ är ofta extra betydelsefulla inom strategiskt viktiga områden där flera offentliga forskningsfinansiärer är verksamma. Det befintliga programmet inom fordonsområdet, Fordonstrategisk forskning och innovation (FFI), är ett exempel på ett lyckat strategiskt program som fokuserar på några få utmaningar för sektorn, och som involverar ett stort antal aktörer även utanför det traditionella fordonsområdet. Sverige bör alltså även framgent investera i strategiskt viktiga områden. Inte minst är sådana som kan leda till att traditionella ämnesindelningar ifrågasätts betydelsefulla. Inom IVA finns avsevärd kompetens om vilka strategiska satsningar som kan behövas. Akademiens ledamöter bidrar gärna, tillsammans med andra, med kunskap vid utformandet av strategiska satsningar. Vänligen se även kapitel 3.4 om strategiska innovationsområden (SIO) och kapitel 5.1 om strategisk forskningsområden (SFO). 5. Det offentliga systemet för finansiering av forskning 5.1 Basanslagen Grundprincipen för fördelning av basanslag för forskning bör utgå från vetenskaplig excellens. Vi anser dock att man i excellensbegreppet också ska väga in kriterier som speglar utbildningsaspekter, kunskapsöverföring, nyttiggörande, samverkansförmåga och ämnesspecifika faktorer. Idag går en överväldigande majoritet av basanslagen för forskning till de stora universiteten och fackhögskolorna till nackdel för de yngre lärosätena. Denna fördelning är i viss mån rimlig men samtidigt har yngre och mindre högskolor, i samverkan med näringslivet, utvecklat starka profiler som också behöver säkerställas genom fortsatt statlig basfinansiering. En ökad konkurrensutsättning av basfinansieringen kan möjliggöra att mindre lärosäten kan ges ökade anslag genom ämnesspecialisering. Generellt är lärosätena tydligt beroende av extern finansiering vilket genom mekanismer som krav på medfinansiering kan påverka den interna fördelningen av basresurserna. Utrymmet för strategiska avvägningar riskerar därmed att bli beskuret och vi ser en risk att lärosätena i realiteten till ökad omfattning får karaktären av forskarhotell. Effekterna av kravet på medfinansiering bör därför analyseras kontinuerligt och andra modeller bör övervägas om medfinansiering från basanslagen blir orimligt stor. Här anser vi att det saknas en tydlig bild. Även storleken på basanslagen bör bli föremål för en utredning liksom, som redan nämnts, en eventuell sammanslagning av basanslagen för forskning och utbildning. 11

Det bör uppmärksammas att ett sammanslaget anslag också riskerar att medföra oönskade effekter (se 3.2). Satsningarna på strategiska forskningsområden (SFO) som introducerades i forskningspropositionen 2008 har nyligen utvärderats med positiva resultat. IVA anser att det är viktigt att SFO-satsningar av hög kvalitet får fortsätta. 5.2 Externa bidrag Satsningar på breda forskningsområden är av utomordentlig vikt men all forskning måste i slutändan ses som värdeskapande för samhället på något sätt. Det är därför viktigt att samhällseffekter (inklusive nyttiggörande kopplat till forskningsbaserad utbildning) och samverkan vägs in vid beslut om tilldelning av externa forskningsmedel som inte enbart bör baseras på publiceringar och citeringar. Hänsyn måste dock tas till den aktuella forskningens karaktär. Den offentliga forskningsfinansieringen till lärosäten i Sverige är riktad till såväl starka forskningsmiljöer som individer. Det är viktigt att ha förståelse för att dessa mekanismer inte står i motsatsställning till varandra utan är komplementära. Båda mekanismerna bör alltså även fortsatt vara prioriterade och speciella medel bör finnas för prioriterade excellenta miljöer. Lärosätenas forskningsverksamheter bör komplettera varandra och det är viktigt att tillse att kritisk massa nås inom respektive vetenskapsområde. Idag ges anslag från de offentliga forskningsfinansiärerna med vissa undantag primärt till forskare och forskningsmiljöer vid universitet och högskolor. Om näringslivet deltar är det i allmänhet som medsökande. En större medverkan av industriforskningsinstituten och näringslivet bör stimuleras. Anslagen för näringslivsinriktad behovsrelaterad forskning är av stor betydelse för Sveriges konkurrenskraft och anslagen för sådan, via VINNOVA och andra aktörer, bör öka framöver. VINNOVAs totala budget är låg i internationella jämförelser, exempelvis med finska innovationsmyndigheten Tekes. De behovsmotiverade satsningarna i Sverige bör också inkludera bredare perspektiv inklusive sociala innovationer. Det svenska systemet för offentlig extern finansiering av forskning och innovation innehåller ett relativt stort antal aktörer inklusive myndigheter och offentliga stiftelser. Det finns anledning att, nu när systemet i grunden haft samma utformning under åtskilliga år, under de närmsta åren utvärdera detsamma. 5.3 Sverige och Horizon 2020 EUs ramprogram, Horizon 2020 (H2020), är en av de största externa finansiärerna av svensk forskning. Sverige bör självklart nyttja de möjligheter Horizon 2020 ger fullt ut och på ett ökat sätt utnyttja komplementariteter mellan satsningar på EU-nivå och satsningar på svensk nivå. En ökad matchning mellan svenska initiativ och EUs program skulle innebära stora möjlighet till synergier. Sådana möjligheter bör därför analyseras och förbättras gentemot dagens situation. En ökad komplementaritet mellan H2020 och svenska program skulle på sikt leda till såväl en stärkt akademisk forskning som utökade konkurrensmöjligheter för svenskt näringsliv. 12

För svensk politik är det således av stor vikt att, i förhandlingarna bland EUs medlemsländer, tydligt visa på betydelsen av EUs investeringar i såväl forskning som innovation och att dessa i båda fallen långsiktigt måste öka som andel av EUs totala budget. 6. Industriforskningsinstitutens roller och betydelse bör öka Forskningens och utvecklingens olika karaktärer och syften, i näringslivet och akademin, gör att en palett mekanismer och utförare med olika verksamhetslogiker behövs. I många länder som Tyskland, Nederländerna och Finland fyller industriforskningsinstitut större roller i innovationssystemet än i Sverige. I Sverige har vi, till skillnad från i många andra länder, valt att ha en relativt liten institutssektor och istället förlägga den största delen offentligfinansierad forskning till universitet och högskolor, vilka förväntas samverka med näringslivet och andra externa aktörer. Samtidigt som det självklart är viktigt att lärosätena samverkar med näringslivet (exempelvis genom institutsliknande satsningar som SciLifeLab) så behövs starkare industriforskningsinstitut för FoU, test- och demonstrationsverksamhet som företagen behöver. Detta behov står inte i kontrast till behoven av samverkan med näringslivet för våra lärosäten eller ökade behov av behovsmotiverad forskning. Industriforskningsinstitutens betydelse grundar sig bl.a. på att de har en stor förståelse för industrins behov, kan fungera som nav för spetskompetens och agera som brobyggare i innovationssystemet. Vi anser att forskningsinstituten även fortsatt bör finansieras av staten och näringslivet tillsammans. I förra forskningspropositionen stärktes den offentliga finansieringen av institutssektorn något vilket var positivt men inte tillräckligt. De svenska instituten bör fortsätta växa i betydelse och forskningsinstitutens basfinansiering från staten bör således öka ytterligare. I jämförelse med flera länder så utgör svenska instituts basfinansiering en låg andel av totalfinansieringen. I dagsläget är dessutom flera av de svenska forskningsinstituten sannolikt för små för att nå sin fulla potential. Instituten bör ges en mer central roll i innovationssystemet för att ge bästa avkastning för näringslivet och samhället. Det bör också finnas ett ökat utrymme för akademisk forskning vid instituten vilket bör kunna bidra till mer samarbeten med lärosäten. 7. Forskningsinfrastrukturens betydelse Konkurrenskraftig FoU kräver tillgång till bra och uppdaterade verktyg, och investeringar i forskningsinfrastruktur är därför mycket betydelsefulla för akademin, näringslivet och forskningsinstituten. Samverkan mellan olika sektorer runt forskningsinfrastrukturer bör stimuleras. Sverige har ett antal nationella forskningsinfrastrukturer och samarbetar med andra länder om storskalig och dyrbar infrastruktur. Anläggningar som ESS bidrar ofta till ökad tvärvetenskaplighet och mångvetenskapliga samarbeten. Satsningarna MAX IV och ESS är unika och har potential att stärka svensk forskning och innovation i ett internationellt perspektiv och kan dessutom bidra till att attrahera internationella företag och forskningssatsningar. För satsningarna behövs självklart infrastrukturmedel, driftsmedel och medel för samverkan, inte minst riktat mot industriell utveckling. De svenska offentliga kostnaderna för anläggningarna bör ligga på statsbudgeten. Vi bör dock uppmärksamma att dessa investeringar i forskningsinfrastruktur riskerar att dränera andra investeringar i forskning. 13

Det är angeläget att forskningens infrastruktur säkerställs, och den behovsinventering som Rådet för Forskningens Infrastruktur (RFI) utför utvecklas vidare. Arbetet bör även inkludera forsknings-, test- och demonstrationsanläggningar inom områden som traditionellt inte varit i fokus (exempelvis inom teknikvetenskaper). Förstärkningen skulle kunna ske genom att avsättningar för hela eller delar av avskrivningarna aviseras i budgeten istället för att hela investeringen täcks vid inköpet. Finansiering av infrastrukturer upp till 10 MSEK bör lärosäten i framtiden i ökad grad klara själva genom lånat kapital eller myndighetskapital. Investeringarna i testbäddar och demonstrationsanläggningar via bl.a. Vinnova och industriforskningsinstituten bör ökas. Utredarens, Hans Rydstads, förslag om en demonstrationsanläggningsfond är av stort intresse (SOU 2015:64). 8. Internationalisering 1 Sverige är ett litet exportberoende land och globaliseringens effekter påverkar oss kraftigt. Med tanke på Sveriges lilla befolkning så är det osannolikt att vi långsiktigt ensamma kommer att kunna vara konkurrenskraftiga inom många och breda områden. För att stärka den långsiktiga konkurrenskraften är det därför viktigt att i högre grad söka internationella strategiska partnerskap och samarbeten av olika slag (med företag, regioner, länder etc.). Internationella forsknings- och utbildningssamarbeten kan ha många motivationsgrunder som exempelvis: inomvetenskapliga skäl för samarbeten mellan forskningsgrupper, samarbeten mellan företag och excellenta forskningsmiljöer vid universitet, bi- eller multinationella samarbeten för att möta samhälleliga utmaningar, för att möta behoven av mycket kostsam forskningsinfrastruktur. som katalysator för att stimulera handel och för politisk dialog inom bredare områden (s.k. science diplomacy). Universitet och högskolor är utsatta för avsevärd internationell konkurrens om personal, studenter, kapital m.m. Att Sverige och svenska lärosäten behöver ha bra villkor för att kunna attrahera internationella forskare diskuteras i kapitel 3.3. Svenska lärosäten bör dessutom ha mycket goda förutsättningar för spontana och organiserade internationella forsknings-, innovations- och utbildningssamarbeten. Statens roll i detta är bl.a. att tillse att de legala ramverken gynnar internationell öppenhet och mobilitet, och att säkerställa att vissa medel för samarbeten och mobilitet finns tillgängliga. Bilaterala forskningsavtal och organiserade forskningssamarbeten med starka och/eller framväxande länder eller regioner är av intresse men sådana verksamheter bör bli mer genomtänkta och baserade på behov och gemensamma intressen. Avtal får aldrig bli ett hinder för spontana forskningssamarbeten. Strategiska samarbeten med länder i vårt 1 IVAs projekt Utsiktsplats forskning utför för närvarande en analys av den svenska offentliga systemet för internationalisering av forskning (primärt utanför EU). Arbetet beräknas vara färdigt i början av 2016. 14

närområde, nuvarande eller kommande ekonomiska stormakter samt speciellt progressiva länder (exempelvis Sydkorea) är av speciellt intresse. Under senare år har, som redan nämnts, näringslivets FoU-investeringar som andel av BNP minskat generellt sett och Sverige har dessutom sett en reduktion av multinationella företags forskningsanläggningar i landet. Sådana anläggningar är av stor betydelse som samarbetspartners för andra företag och lärosäten, för att skapa nya företag och självklart för arbetstillfällen och skatteintäkter. Många länder är medvetna om de positiva effekterna av sådana anläggningar och en slags skönhetstävling pågår för att vara attraktiv för dylika investeringar. Det finns åtskilliga attraktionsfaktorer varav några är: strategisk kompetenstillgång genom högkvalitativa utbildningar, förekomsten av högkvalitativ relevant forskning och forskningsinfrastruktur, skattevillkor, system för immateriella rättigheter, livskvalitet och bostäder för anställda, immigrationssystem och villkor, den unika svenska icke-hierarkiska och inkluderande ledarskapsstilen. Sverige måste vara attraktivt för sådana investeringar och utnyttja och utveckla de styrkor som landet besitter. Tillgång till forskningsinfrastrukturer och samarbeten med bra lärosäten är betydelsefulla liksom tillgången till kompetens. Detta understryker återigen behovet av att förbättra villkoren för den högre utbildningen och stärka samverkanskulturen. Fler strategiska samverkansinitiativ (exempelvis gemensamma institutssatsningar) mellan företag, akademisk forskning och offentlig sektor kan bidra till att göra Sverige mer attraktivt för näringslivets internationella forskningsinvesteringar. För att internationella forsknings-, utbildnings- och innovationssamarbeten ska bli till och fungera så väl som möjligt behövs vissa svenska offentliga stödstrukturer i utlandet. En starkare internationell omvärldsbevakning och hjälp med kontaktskapande relevant för högteknologiska SMF och fler meritbaserade stipendier för internationella kvalificerade studenter är några potentiellt viktiga nya åtgärder. 15