Bussplan Stockholm 2015 - vad är syftet? 1) Att byta ut alla bussar i innerstadstrafik mot eldrivna bussar 2) Erbjuda stockholmarna en busstrafik som är ren, tyst och attraktiv 3) Genomföra omställningen på ekonomiska villkor som är lika bra eller bättre än dagens bästa alternativ
Från demolinje till Bussplan Stockholm - Initiativ från ElectriCITY i Hammarby Sjöstad att få till stånd en komplett elbusslinje, linje 74, från Sickla genom Sjöstaden till Södermalm Men Linje 74 blev Linje 73 från Ropsten genom NDS till Karolinska - Vi ställde oss då frågan hur det skulle gå till att ställa om hela innerstadstrafiken till tysta och rena bussar det blev Bussplan Stockholm 2014
Bussplan Stockholm- hur skulle det gå till? - Linje för linje med början på de miljömässigt hårdast belastade gatorna, enligt Miljöförvaltningen - Omställning inom ramen för existerande busslinje och tidtabeller - Förnyelse på grundval av gällande upphandling, inköp av bussar och laddutrustning i konkurrens
Bussplan Stockholm i praktiken: Hornsgatan Vi illustrerade detta genom att lyfta fram Hornsgatan på Söder, en av Stockholms gator med den sämsta trafikmiljön Där går linje 43, 55 och 66 och bussar passerar från 04.58 till 00.31 Ett första steg i Bussplan Stockholm: Börja med Hornsgatan, byt nuvarande bussar mot 25 tysta och rena elbussar
Vad har hänt sedan dess? 1. Landstingets behovsanalys den tekniska och kostnadsmässiga utvecklingen för eldriven busstrafik har nu kommit till ett läge där fördelarna kan vara tillräckliga för att motivera införande i stor skala. Trots detta avrådde Trafiknämnden från att nu ta några initiativ. Fram till nästa upphandling av innerstadstrafiken, som sker tidigast 2022 och senast 2026, bör inga extra åtgärder vidtas utöver de redan beslutade. 2. Handelskammarens trafikutredning framtidens buss är elektrisk, elbussar öppnar helt nya möjligheter för en kapacitetsstark och miljövänlig kollektivtrafik
Bussplan Stockholm 2015 - vilka frågor ställer vi i dag? Vi har tagit Landstingets och Handelskammarens analyser som utgångspunkt och ställt tre frågor till WSP: - Hur mycket bättre miljö ger elbussarna? - Ger elbussar en mer attraktiv kollektivtrafik? - Vad måste busstillverkarna erbjuda för att den stora omställningen ska kunna starta?
Miljön så mycket bättre Bullret halveras, energianvändning och koldioxidutsläppen minskar med cirka 70 procent, utsläpp av partiklar och kväveoxider med över 90 procent Dessutom: Trafikförvaltningens analys visar att endast eldrift gör det möjligt att nå målet för energieffektivisering 2030
Resandet så mycket bättre - Umeå: en statushöjning för busstrafiken. ökad attraktivitet i kollektivtrafiken, lägre buller, inga lokala utsläpp, mindre vibrationer och en behagligare resa. - Nottingham: More attractive for the passengers We improved the image of public transport, made it more attractive for the passengers and drivers, and our planners started to replan the routes and bring stops closer to dense areas, inside hospitals and shopping centres. (Andrew Gibbons, Head of Nottingham Public Transport)
Ekonomin hur mycket bättre? För en innerstadslinje måste leverantörerna matcha RMEdieselbussarnas kilometerkostnad på ca 12 kr/km för att elbussar ska vara ekonomiskt likvärdiga. Det finns idag paketlösningar där operatören betalar fast kilometerpris - jämförbart med RME-hybrider, men variationen är stor beroende på körkilometer och linjespecifika förutsättningar. Regeringen har aviserat ett särskilt stöd till elbussar på 350 MSEK under 2016-2019. Genom Stadsmiljöavtal eller klimatinvesteringsprogram, sänks tröskeln för när elbussar blir lönsamma.
Ekonomin hur mycket bättre? Exempel 1b: Högkostnadsscenario, 5.000.000 kr. Jämförelse av kilometerkostnad för busslinjer i innerstadsmiljö. * Miljöbusspremie om 85 000 kr/år och laddinfrastrukturen medfinansierad till 50 %
Ekonomin hur mycket bättre? Exempel 2b: Lågkostnadsscenario, 3.000.000. Jämförelse av kilometerkostnad för busslinjer i innerstadsmiljö. *Miljöbusspremie om 85 000 kr/år och laddinfrastrukturen medfinansierad till 50 %
Ekonomin vad erbjuder tillverkarna i dag? I lågkostnadsscenariot är elbussen ett klart billigare alternativ än gasbussen, och jämförbar med RME-bussen. Med statliga subventioner är elbussen det billigaste alternativet. Det finns busstillverkare som kan erbjuda fasta priser per kilometer som ligger under vad som redovisas i kalkylen, vilket indikerar att paketerbjudanden med buss och infrastruktur kan vara förmånliga, och att kostnadsuppgifter är färskvara under den rådande teknikutvecklingstakten.
Vad finns det för hinder för omställningen? - Bussflottan i innerstaden är modern - Gällande avtal föreskriver att biogas ska användas - Det behövs mer erfarenheter för att veta att bussföretagen kan leverera driftssäkerhet - Innerstadens körsträckor runt 50 000 km kan vara för korta för att i dagsläget ge god ekonomi. - SLL ska få ordning på ekonomin och glesar ut trafiken och operatören ska få lönsamhet på den trafik som SLL har råd att bedriva. Klarar de att samtidigt förbereda den stora omställningen?
Behövs det en ny aktör som kan genomföra omställningen? Behövs det en ny oberoende aktör, som kan fokusera på introduktionen av elbussar och infrastruktur i Stockholm och andra svenska/nordiska städer som nu diskuterar elektrifiering? Som kan beställa för serieproduktion, finansiera och hyra ut bussar till samma kapital- och driftkostnader som i dag - och samtidigt skapa radikalt bättre miljövärden och attrahera fler resenärer? Som kan engagera långsiktiga investerare som vill främja hållbar samhällsutveckling?
Från Bussplan Stockholm till Bussplan Norden en gemensam marknad för den nya tidens tysta och rena bussar?