Bakgrund Sedan Sverige gick med i EU har antalet mjölkkor minskat med 134 000 medan antalet dikor ökat med 40 000. Det totala antalet kor och därmed antalet födda kalvar tillgängliga för köttproduktion har därför minskat, vilket resulterat i minskad nötköttsproduktionen. Produktionsminskningen i kombination med snabb konsumtionsökning har gjort att självförsörjningsgraden på nötkött minskat från 86 % till 56 % sedan Sverige kom med i EU med dess gemensamma marknad. Svenskproducerat nötkött är generellt sett bättre ur miljösynpunkt än det importerade. Vår nötköttsproduktion bidrar nämligen till hävden av biologiskt rika naturbetesmarker och bevarat jordbrukslandskap i skogsdominerade bygder. Den är därmed viktig för de nationella miljökvalitetsmålen Ett rikt växt- och djurliv och Ett rikt odlingslandskap. Den jämfört med många andra länder låga djurtätheten och extensiva produktionen gör också att vattenföroreningen från svensk nötköttsproduktion är låg. Även utsläppen av växthusgaser per kg producerat kött är internationellt sett låg i svensk nötköttsproduktion. Ökad svensk nötköttsproduktion, som ersätter import, skulle alltså ha miljöfördelar. Men ökad nötköttsproduktion kräver flera födda kalvar, vilket i sin tur förutsätter att antalet dikor börjar öka snabbare än antalet mjölkkor minskar. Svag lönsamhet är ett viktigt hinder för utökad dikalvsproduktion. Analys av bokföringsmaterial från nötköttsföretag visar en arbets- och kapitalersättning under lantarbetarlön och bankränta även om de frikopplade gårdsstöden räknas in bland intäkterna. Exkluderas gårdsstöden blir arbets- och kapitalersättningen noll i besättningar över 50 kor och negativ i mindre besättningar. OECD & FAO prognostiserar dessutom en real prissänkning på nötkött fram till 2020. Ett annat långsiktigt hot mot den arealkrävande dikobaserade nötköttsproduktionen är konkurrens om marken från energiodling. På kort sikt kan dikobaserad nötköttsproduktion vara lönsam om den baseras på billiga resurser såsom befintliga byggnader och maskiner med låg eller ingen alternativkostnad och eget arbete med låga krav på timersättning. Billiga befintliga resurser har emellertid begränsad varaktighet. Förr eller senare fordras investeringar i nya byggnader, maskiner och stängsel och nya generationer måste ta över driften om den skall fortsätta på lång sikt. För ekonomiskt uthållig köttproduktion krävs därför att den kan betala kapitalkostnader för nyinvesteringar och den arbetsersättning som nya brukare kräver. Syftet med projekt är att finna vägar till växande, långsiktigt lönsamma företag med dikobaserad nötköttsproduktion i olika delar av landet och i synnerhet i skogs- och mellanbygder där förutsättningarna för annan jordbruksproduktion är svaga och där det finns stora miljömässiga fördelar med ökad nötköttsproduktion. Lönsamhetsberäkningarna görs i olika omvärldscenarier. Ett omfattar nuvarande priser och olika relativt begränsade förändringar av nuvarande stöd och miljöersättningar. Ett annat scenario bygger på prognostiserade priser på produktionsmedel och produkter för början av 2020-talet. I detta scenario antas också att nuvarande stöd har avvecklats och ersatts av samhällsekonomiskt baserade miljöersättningar för produktionens landskapsvärden och klimatpåverkan. Det antas också att det i framtiden
kan uppstå konkurrens om mark mellan nötköttsproduktion och virkesproduktion som kan begränsa klimatförändringen genom att substituera fossila bränslen och material förknippade med stor klimatpåverkan. Material och metoder I projektplanen ingick att finna vägar till både ekonomiskt optimala och ekonomiskt tillfredsställande modeller för dikobaserad nötköttsproduktion. Med ekonomiskt optimal menas högsta möjliga ersättning till brukarens arbete, kapital och mark. Med ekonomiskt tillfredsställande menas att man kan uppnå de lönsamhetsmål som brukaren har ställt upp. För att finna den optimala modellen fordras The Economic Man s förmåga att känna till alla handlingsalternativ och alla deras framtida konsekvenser och på grundval härav finna det vinstmaximerande (optimala) alternativet. Nobellpristagaren i ekonomi Herbert Simon har ifrågasatt realismen i antagandena om The Economic Man`s (optimerarens) förmåga och förespråkar i stället The Administrative Man som en mera realistisk modell för ekonomiskt handlande. Administratören inskränker sina ambitioner till att finna ett handlingsalternativ som är tillfredsställande med hänsyn till sina mål; alltså att satisfiera i stället för att optimera. Under arbetets gång fann vi att det inte finns data för alla de biologiska och tekniska insatsavkastnings-, insats-insats- och avkastning-avkastningsrelationer som krävs för att finna optimum. Arbetet inskränks därför till att söka modeller för dikobaserad nötköttsproduktion som kan betala åtminstone lantarbetarelön för insatt arbete sedan alla kostnader inklusive inköpt foder, utsäde, gödselmedel, drivmedel och andra kortsiktiga särkostnader, avskrivning på nya byggnader och maskiner och bankränta på investerat kapital är täckta. Delfistudie De potentiellt lönsamma produktionsmodeller som undersöks identifierades från litteraturstudier och egna erfarenheter från Sverige och ett område i Kanada med liknande naturliga förutsättningar som Sverige samt genom en delfistudie. Delfimetoder används för att förutse och undersöka framtida möjligheter med hjälp av ett antal experter som i två eller flera omgångar får besvara en fråga. Varje expert ger ett svar och skälen bakom det. Efter varje frågeomgång sammanställs svaren av undersökningsledaren. Sammanställningen skickas till experterna som har möjligheter att ändra sina tidigare svar på basis av tankeställare de fått av andras svar. Denna iterativa process fortsätter tills stabilitet uppnåtts i svaren. I det aktuella fallet var experternas uppgift att föreslå modeller för dikobaserad nötköttsproduktion vilka kan ha möjligheter att ge minst lantarbetarelön efter frikopplingen av alla djurbidrag. Expertpanelen bestod av forskare, rådgivare och producenter. Lönsamhetsberäkningar Beräkningen av huruvida de potentiellt lönsamma produktionsmodellerna uppfyller lönsamhetsmålet på arbetsersättning minst lantarbetarelön beräknas enligt följande: (K*P + SoB LSK exkl. arbete)/a L där K = Kvantitet produkt (kg avvand kalv eller kg kött)
P = Produktpris (kr/kg) SoB = Miljöstöd samt eventuella gårdsstöd och kompensationsbidrag LSK exkl. arbete = Långsiktiga särkostnader som hänför sig till nötköttsproduktionen. Dessa kostnader tillkommer om man långsiktigt skall bedriva nötköttsproduktion och innefattar därför vid sidan av kortsiktiga särkostnader bl.a. avskrivning och ränta på nya byggnader och maskiner. De motsvarar Summa särkostnader 3 enligt SLU:s områdeskalkyler, men med tillägg för kapitalkostnader för basmaskiner i foderodlingen. Orsaken till att även basmaskiner inkluderas bland särkostnaderna är antagandet att stora växande dikoföretag i allmänhet inte har andra produktionsgrenar som i väsentlig utsträckning kan dela på maskinkostnaderna. A = Beräknat arbetsbehov i djurskötsel och foderodling L = Lantarbetarelön Beräkning av långsiktig ekonomisk och klimatmässig hållbarhet I en delstudie undersöktes den dikobaserade nötköttsproduktionens ekonomiska hållbarhet i ett scenario med prognostiserade priser för början av 2020-talet och alla nuvarande stöd ersatta med samhällsekonomiskt baserade miljöersättningar. Därvid beräknades om dikobaserat nötkött kan produceras till kostnader som högst uppgår till det prognostiserade köttpriset. Den framtida produktionskostnaden beräknades genom att P löstes ut ur ekvationen ovan. Om P prognostiserat pris är produktionen ekonomiskt hållbar. De framtida priserna skattades med hjälp av OECD-FAO:s Agricultural Outlook och statistik över historiska avvikelser mellan svenska och internationella priser. I de fall det saknas OECD-FAO-prognoser skattades de framtida priserna genom framskrivningar av den svenska prisutvecklingen de senaste tio åren. De tänkta framtida miljöersättningarna skattades med hjälp av tidigare studier av betalningsvilligheten för öppethållande av olika typer av jordbrukslandskap samt klimatnyttan av vedproduktion från träd i betesmarker. Klimatnyttan beräknades som m 3 producerad ved * minskade CO 2 -utsläpp per m 3 ved när fossila bränslen substitueras * prognostiserat pris på utsläppsrätter för CO 2. I ett framtidsscenario där det antas bli konkurrens om mark mellan dikobaserad nötköttsproduktion och virkesproduktion i slutna skogsbestånd för att ersätta fossila bränslen och material förknippade med stor klimatpåverkan beräknades den förlorade virkesproduktionen per kg producerat nötkött (FVP) med följande ekvation: FVP = VP/NkP (m 3 virke/kg nötkött) där VP = virkesproduktion (m 3 /ha och år) och NkP = nötköttsproduktion (kg/ha och år). Därefter beräknades ökade CO 2 -utsläpp till följd av att det blir mindre virke som substituerar fossila bränslen och klimatpåverkande material (ÖCO 2 ) med följande ekvation: ÖCO 2 = FVP * MCO 2 V där MCO 2 V är minskade utsläpp av CO 2 per m 3 virke som används för att substituera fossila bränslen eller material förknippade med stora CO 2 -utsläpp.
Kartläggning av tillväxtmöjligheter och tillväxtproblem Möjligheter och problem i samband med uppbyggnad av stora ekonomiskt hållbara dikoföretag kartlades med intervjuer med producenter byggt upp stora besättningar. Därvid lades stor vikt vid hur man löst uppkomna problem. De fysiska möjligheterna att skaffa arealunderlag till ekonomiskt hållbara dikoföretag i skogsbygder skattades med hjälp av geografiska informationssystem (GIS). De socioekonomiska möjligheterna och problemen att skaffa sådant arealunderlag kartlades med hjälp intervjuer med dikalvsproducenter som byggt upp stora besättningar. Resultat Produktionskostnader för ensilage och bete till köttdjur Låga kostnader för att producera ensilage och bete är en förutsättning för lönsam dikobaserad nötköttsproduktion. I bygder med höga kompensationsbidrag och miljöersättningar ger extensiv odling med långliggande, svagt gödslade vallar som skördas högst två gånger per år som rundbalar det billigaste ensilaget. Nettokostnaden för helsädes- och majsensilage är högre i sådana bygder. Ju lägre naturbetesmarker avkastar desto mindre (mera under noll kr/kg ts) kostar det att producera betet. I områden utan naturbetesmarker och kompensationsbidrag samt låga miljöersättningar och lönsam alternativ markanvändning är det dyrt att producera foder till dikor. Detta talar för att de ekonomiska förutsättningarna för dikor är bäst i skogsbygder och marginella slättbygder med mycket naturbetesmarker. Delfistudie Svaren från delfistudiens expertpanel antyder att dikalvsproduktion kan ge lantarbetarelön till insatt arbete dels med 100 ekologiska dikor som övervintrar i vanliga byggnader, dels med 200 konventionella dikor som övervintrar utomhus med billiga väderskydd. I båda fallen förutsätts så mycket som 1,4 ha naturbetesmark per ko; alltså 140 respektive 280 ha per besättning. I slutuppfödningen av dikalvarna föreslog flertalet experter konventionell produktion. Orsaken var att man befarar lägre tillväxt hos tjurarna vid ekologisk uppfödning och att reglerna för ekologisk produktion kräver utevistelse under betesperioden. Enligt svaren är möjligheterna att uppnå full kostnadstäckning väsentligt mindre i slutuppfödningen än i kalvproduktionen. Biologiska produktivitetsförbättringar utöver normal fruktsamhet, tillväxt och foderutnyttjande kan endast marginellt förbättra lönsamheten enligt panelen som innehöll bl.a. husdjursgenetiker och utfodringsexperter. Däremot kan naturligtvis dåliga produktionsresultat i form av t.ex. hög dödlighet och onormalt låg tillväxt hos kalvarna kraftigt försämra lönsamheten. Beräknad lönsamhet nu och vid förändrade stöd Modellberäkningar som baseras på nuvarande stöd och normala produktionsteknik visar att konventionell dikalvsproduktion inte ger full kostnadstäckning om det fordras investering i nya konventionella byggnader. Ekologisk dikalvsproduktion med 100 kor kan däremot ge full
lantarbetarelön vid nuvarande stödsystem om den bedrivs på gårdar med mycket naturbetesmark eller i bygder med höga kompensationsbidrag och miljöersättningar till vall. Orsaken till ekoproduktionens bättre lönsamhet är dels den extra miljöersättningen till ekologisk produktion, dels de lägre ekologiska foderskördarna som leder till större foderareal och därmed högre allmänna miljöersättningar, kompensationsbidrag och gårdsstöd per ko. Stödens utformning gör också att tunga kor, som kräver mera foder och därmed större areal, ger högre arbetsersättning än lättare kor. Avvecklas gårdsstöden utan någon kompensation ger den ekologiska dikalvsproduktionen som bäst halv lantarbetarelön. Om avvecklingen kompenseras med 50 % högre miljöersättningar kan 100 ekologiska dikor gott och väl ge lantarbetarelön. En kombination av avvecklat gårdsstöd som inte kompenseras och sänkt pris på tjurkalvar till följd av handjursbidragets frikoppling skulle drastiskt försämra dikalvsproduktionens lönsamhet. I ett sådant worst case kommer de bästa ekologiska alternativen endast upp i en tredjedels lantarbetarelön medan de konventionella produktionsmodellerna inte ger någon arbetsersättning alls. Enligt expertpanelen i delfistudien är det emellertid inte säkert att avvecklat handjursbidrag leder till sänkta kalvpriser. Högre köttpris kan kompensera handjursbidragets bortfall enligt experterna. Framtidsscenario med reviderade miljöersättningar, utedrift och träd i betesmarker I andra modellberäkningar undersöks möjligheterna att uppfylla lönsamhetsmålet i en ekonomisk miljö som kan tänkas komma att råda under 2020-talet. Denna miljö innefattar priser på produktionsmedel och kött enligt OECD-FAO-prognoser samt att alla nuvarande stöd, bidrag och miljöersättningar är ersatta av samhällsekonomiskt motiverade miljöersättningar. I detta framtidsscenario uppnås full kostnadstäckning inklusive bl.a. lantarbetarelön och kapitalersättning till nya byggnader och maskiner i besättningar med minst 150 konventionella kor och storskalig slutuppfödning av kalvarna förutsatt att korna huvudsakligen betar i stora naturbetesfållor. Om korna övervintrar utomhus på lämplig mark med billiga väderskydd kan man i sådana besättningar uppnå full kostnadstäckning även vid bete på enbart åkermark utan lönsam alternativ användning. I ett kanadensiskt område med liknande naturliga förhållanden som Sverige har man helt utan stöd lyckats bygga upp ekonomiskt hållbar dikalvsproduktion genom att omvandla skog till stora betesmarker till besättningar med 150 kor som övervintrat utomhus. Med samhällsekonomiskt baserade miljöersättningarna, som även beaktar klimateffekter, förbättras lönsamheten om man har växande träd i betesmarkerna. Modellberäkningar antyder att man med sådana miljöersättningar kan uppnå i det närmaste lantarbetarelön redan vid 30 dikor och småskalig slutuppfödning om korna betar på marker där träden upptar 25 % av ytan. I större besättningar som betar sådana marker blir lönsamheten god. Möjligheter att skapa arealunderlag för lönsamma dikobesättningar Ovan redovisade resultat visar att stor areal i allmänhet är en förutsättning för lönsamma dikoföretag. Intervjuer med expanderande dikalvsproducenter visar också att svårigheter att få tag i arrendemark är det vanligaste tillväxthindret. En orsak till svårigheterna att komma över
arrendemark är att gårdsägare utan aktivt jordbruk kan få gårdsstöd med minimal resursinsats åtminstone på åkermark. En del väljer därför gårdsstöd i stället för att arrendera ut marken eller kräver arrenden i nivå med gårdsstöden. En annan orsak till att köttproducenter har svårt att arrendera mark är att de av ekonomiska skäl kan ha svårt att konkurrera med både expanderande mjölkproducenter och deltids- och fritidslantbrukare. Prognoser från Jordbruksverket tyder emellertid på att det kommer att bli alltmera obrukad jordbruksmark i Sverige, vilket torde göra att det i framtiden kan bli att lättare att få tillgång till arrendemark åtminstone om gårdsstöden minskar. Svårigheten att få tillgång till mark nära brukningscentrum gör att kostnaderna för hemtransport av ensilage och återtransport av gödsel samt transporter och tillsyn av betesdjur kan bli högre per djur i stora besättningar än i mindre. Detta har inte beaktats i kalkylerna. Därför kan kalkylresultaten överskatta stordriftsfördelarna åtminstone i skogsdominerade bygder. En delstudie baserad GIS antyder att det finns fysiska förutsättningar att skapa välarronderat arealunderlag för besättningar med 100-200 dikor på många ställen i landets skogsbygder. I studien antogs att betesfållor kan skapas av befintliga betesmarker tillsammans med intilliggande åker, nedlagd ännu ej beskogad jordbruksmark, strandmader och skogsmark som omvandlas till bete efter slutavverkning. Möjligheten att inkludera vad som nu är skog förbättrar i hög grad möjligheterna att skapa de välarronderade betesmarker dels genom arealtillskottet i sig, dels genom att stora sammanhängande fållor kan bildas. Om nuvarande skogsmark inte inkluderas hindrar allmänna vägar och tomtmarker i många fall tillskapandet av stora fållor med kort stängselsträcka per ha. I praktiken gör dock ägosplittring med många markägare, liksom bristande tradition att omvandla skog till bete, det svårt eller omöjligt att skapa välarronderat arealunderlag för stora besättningar i skogsbygder. I det tidigare nämnda kanadensiska området där man byggt upp stora kostnadseffektiva dikoföretag genom att omvandla skog till betes- och åkermark är ägosplittring och traditioner inte några påtagliga hinder. Dikobaserad nötköttsproduktion i skarpt klimatläge och konkurrens om marken Dikobaserad nötköttsproduktion har större utsläpp av växthusgaser per kg kött än både grisoch kycklingproduktion och nötköttsproduktion baserad på kalvar födda av mjölkkor. Den dikobaserade produktionen kräver också större foderareal per kg producerat kött än annan köttproduktion. De stora utsläppen blir problematiska om klimatförändringen visar sig vara det stora problem som många befarar. Om det kommer att fordras omfattande odling av bioenergi för att begränsa klimatförändringen blir också det stora arealbehovet problematiskt, för även marginalmarker som används till dikor kan vara lämpade för produktion av ved som kan ersätta fossila bränslen. Skogsprodukter kan också användas för att ersätta starkt klimatpåverkande material såsom betong och stål. Modellberäkningar utförda vid Massachusett Institute of Technology illustrerar att konkurrens om mark mellan betesbaserad köttproduktion och bioenergiproduktion kan komma att bli omfattande på global nivå. Dessa beräkningar tyder på att odling av råvara till andra generationens cellulosabaserade biodrivmedel inom några årtionden kan komma att uppta en
areal motsvarande en tredjedel av jordens nuvarande betesmark. Det är främst betesmarker i Latinamerika och Afrika som kommer att användas för denna biobränsleproduktion enligt beräkningarna. Ju striktare klimatpolitiken och restriktionerna att omvandla naturskog blir desto mera betesmark kommer att överföras till produktion av biodrivmedel. Därtill kan odling av ved för att ersätta kol och andra fossila bränslen i kraft- och värmeverk komma att kräva stora skogsplantager. Den dikobaserade nötköttsproduktionens indirekta klimatpåverkan, om den tränger undan produktion av bioenergi och klimatvänligt skogsbaserat byggnadsmaterial, har i föreliggande projekt beräknats dels för svenska förhållanden, dels för brasilianska förhållanden. I beräkningarna antas att bioenergin produceras med skog. Om det finns klimatmässigt bättre energigrödor än skog blir köttproduktionens verkliga indirekta klimateffekt större än den beräknade. Enligt beräkningsresultatet är den svenska dikobaserade nötköttsproduktionens indirekta klimatpåverkan per kg kött cirka 60 kg CO 2 om det råder konkurrens om marken. I brasiliansk produktion är den flerdubbelt större eller 300 kg CO 2. Orsaken till den stora brasilianska klimatpåverkan i en konkurrenssituation är hög virkesproduktion (35 m 3 /ha och år) men relativt låg köttproduktion (80 kg/ha och år i högteknologisystem med växtföljdsbete, ändamålsenlig gödsling och viss stödutfodring under torrperioden). Varje kg brasilianskt nötkött undantränger därför 35/80 = 0,44 m 3 virke som skulle kunna användas som bioenergi eller byggmaterial. I Sverige är den dikobaserade köttproduktionen per ha nästan dubbelt så stor (cirka 150 kg/ha och år med de konventionella modeller som antagits i flertalet beräkningar) medan virkesproduktionen är knappt hälften så stor som i Brasilien (13 m 3 /ha och år på tidigare jordbruksmark). Varje kg svenskt nötkött tränger därför undan 13/150 = 0,09 m 3 virke om det råder konkurrens om marken. Den indirekta klimatpåverkan med 60 kg CO 2 i svensk och 300 kg CO 2 i brasiliansk produktion kan jämföras med de direkta utsläppen av växthusgaser från foderodling, djur och gödsel som är cirka 20 kg CO 2 -ekvivalenter i svensk produktion och 30 CO 2 -ekvivalenter i brasiliansk. Den indirekta klimatpåverkan kan alltså bli ett mycket större problem i framtiden än den direkta särskilt i brasiliansk produktion. Därtill kan avverkning av brasiliansk naturskog för att öka nötköttsproduktionen leda till stora omedelbara utsläpp av CO 2 medan beskogning av betesmark leder till inlagring av kol. Diskussion Med nuvarande stöd kan besättningar med minst 100 ekologiska eller 200 konventionella dikor uppfylla uppställda lönsamhetsmål.100-200 dikor kan jämföras med nuvarande svenska genomsnittsbesättning som har 17 kor. Så små besättningar kan vara lönsamma om de utnyttjar befintliga byggnader och maskiner med låg eller ingen alternativkostnad samtidigt som brukarna nöjer sig med låg arbetsersättning. Men de kan inte betala nya byggnader och maskiner när de gamla är utslitna. De kan heller inte betala de löner som många nya brukare torde kräva. Det fordras alltså omfattande storleksrationalisering för uthållig produktion. Men det är svårt att skaffa arealunderlag till stora besättningar. Bland annat nuvarande gårdsstöd liksom bristande tradition att omvandla skog till betesmark försvårar storleksrationaliseringen.
Hälften av intäkterna i många dikoföretag kommer från miljöersättningar, gårdsstöd och kompensationsbidrag. Om dessa minskar eller urholkas av inflationen utan att det kompenseras på något sätt försämras därför lönsamhet drastiskt. Den upplevda lönsamheten, och därmed också produktionens uthållighet, försämras även om producenterna i ökad utsträckning börjar uppfatta gårdsstöden som något man kan få även utan att ha dikor. Ett annat hot mot den dikobaserade nötköttsproduktionens ekonomiska hållbarhet är att de slopade handjursbidragen inte kompenseras med högre köttpriser. Ett ytterligare hot mot den framtida produktionen är att producenterna i ökad utsträckning kommer att kräva arbetsersättning över lantarbetarelön och förräntningskrav över bankränta. Skäl för högre arbetsersättning är att många lantbrukare kan få väsentligt högre lön vid arbete utanför gården. Skäl för högre förräntningskrav är de politiska risker som är förknippade med långsiktiga investeringar i en stödberoende verksamhet. Nuvarande stöd är kopplade till arealen, vilket förklarar att stor areal per ko är en förutsättning för lönsamhet. Om det i framtiden blir konkurrens om marken mellan köttproduktion och bioenergiproduktion för att ersätta fossila bränslen och begränsa klimatförändringen, blir stort arealbehov i stället ett problem. Detta skulle särskilt drabba den ekologiska produktionen som har lägre skördar och därmed särskilt stort arealbehov. Men även konventionell dikobaserad produktion har stort arealbehov per kg kött jämfört med grisoch kyckling. Foderodlingen till grisar och kycklingar kräver visserligen bättre mark än foderodlingen till dikor, men marginell jordbruksmark har i många fall lika hög virkesproducerande förmåga som spannmålsåker. Mycket talar för att vedbränslen liksom andra generationens cellulosabaserade biodrivmedel blir mycket viktig i framtiden. Om köttdjuren tränger undan produktion av ved (eller energigräs) som kan ersatta fossila bränslen är detta ett klimatmässigt större problem än köttdjurens direkta utsläpp av växthusgaser. Klimatförändringen fordrar globala lösningar. Därför kommer inte bara svensk utan hela den globala nötköttsproduktionen att påverkas om det blir skarpt klimatläge. Utförda beräkningar visar att produktionen av ett kg brasilianskt nötkött kostar fem gånger mera i förlorad virkesproduktion än produktion av ett kg svenskt nötkött om det är konkurrens om marken. Detta antyder att Sverige vid skarpt klimatläge och tilltagande global knapphet på mark kan få komparativa fördelar i nötköttsproduktion medan tropiska länder får komparativa fördelar i bioenergiproduktion. För att svensk nötköttsproduktion skall bli internationellt konkurrenskraftig måste den också sänka sina arbets- och byggnadskostnader. Kolinlagrande och virkesproducerande träd i betesmarkerna kan vara ett sätt att minska målkonflikten mellan klimat- och landskapsmål. Kalkyler antyder också att även relativt småskalig dikobaserad nötköttsproduktion kan bli lönsam i framtiden om lantbrukarna finge betalt inte bara för kött och landskapsvärden utan också för minskad klimatpåverkan. Resultaten från projektet antyder att några tänkbara utvecklingsförlopp för svensk nötköttsproduktion kan vara 1. Fortsättning av utvecklingen sedan EU-medlemskapet med långsamt minskande produktion och återstående produktion alltmera inriktad på landskapsvård.
2. Uppbyggnad av stora kostnadseffektiva besättningar främst i skogsbygder bl.a. genom att omvandla skog till betesmark med förhoppning om att produktionen skall bli internationellt konkurrenskraftig på lång sikt i skarpt klimatläge 3. Utveckling av företag som producerar inte bara kött och naturvård utan också klimatnytta genom etablering av växande och bioenergiproducerande träd i betesmarkerna. Detta alternativ förutsätter att klimatnyttan kommer att inkluderas i miljöersättningarna. Publikationer Kumm, K.-I., 2009. Produktionskostnad för grovfoder för köttdjur. Institutionen för husdjurens miljö och hälsa rapport 23. SLU. Kumm, K.-I., 2009. Billigt vallfoder till dikor. Svenska Vallbrev nr 5. Kumm, K.-I., 2009. Satsa på ranchdrift där det passar. ATL 7 augusti. Nyman, S., 2009. Can Swedish beef production become profitable by learning from Canadian beef production? Studentarbete 290 Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU. Salevid, P. & Kumm, K.-I., 2011. Searching for economically sustainable Swedish beef production systems based on suckler cows after decoupling of EU income support. Outlook on Agriculture 40:131-138. Kumm, K.-I., 2011. Nötkött och skog för att möta global markbrist. ATL 8 november. Kumm, K.-I., 2011. Träd i hagen ger gott samvete för köttätare. ATL 28 oktober. Bodegård, J., Emanuelsson, U., Kumm, K.-I. & Nilsson, C., 2011. Svenskt nötkött behövs för hållbar utveckling. Sydsvenska Dagbladet 2 januari. Senare införd också i Göteborgs Posten och Land. Hessle, A. & Kumm, K.-I., 2011. Use of stees for profitable management of biologically valuable semi-natural pastures in Sweden. Journal for Nature Conservation 19:131-136. Kumm, K.-I. &Salevid, P., 2012. Vägar till lönsamma och växande företag med dikobaserad nötköttsproduktion. Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, rapport 33. SLU. Salevid, P. & Kumm, K.-I., 2012. Profitability of organic and conventional cow calf operations under Swedish conditions. Submitted. Kumm, K.-I., 2012. Potential greenhouse gas emissions of suckler cow based beef production in a scenario of global shortage of land examples from different climate zones. Manuskript. Pernilla Salevid kommer under hösten att fullborda en agronomie licentiat avhandling baserad på resultat från projektet.
Övrig resultatförmedling till näringen Artiklar i Nötkött: nr 2 2009 Lönsamt med vall i skogsbygderna, nr 2 2010 Stor skillnad i lönsamhet, nr 3 2010 Tuff lönsamhet för köttraser, nr 5 2010 Kan skilja 4000 kr i foderkostnad, nr 1 2012 Svenskt nötkött behövs för hållbar utveckling, 3 2012 Framtidens dikalvar föds i skogsbygden. Artikel i Ekologiskt Lantbruk 3 2012 Dikalv Ekoproduktion är en av förutsättningarna för lönsamhet. Artikel i Lantbrukets affärer: nr 4 2009 Grovfoderodling för lönsamma betesdjur. Artikel i Lantmannen: nr 9 2009 Pengar att tjäna på billigt vallfoder. Artikel i Jordbruksaktuellt: nr 6 2009: Omvandla skog till bete. Föredrag med åhörare från näringen: 09-08 LRF:s samordningsgrupp för nötköttsfrågor, 09-11-13 Köttriksdagen i Tällberg, 10-03-16 Nötköttsdag i Skara, 10-05-18 LRF Konsults fortbildning för affärsrådgivare i Vetlanda, 10-11-24 Alnarps nötköttsdag, 12-02-22 Nonnensällskapet, Skara, 12-04-24 Betesrådslag i Linköping arranderat av Tillväxt Nötkött. Dessutom inslag i Sveriges Radio Skaraborg 09-07-25 och 09-11-25 och flera reportage i Skaraborgs Läns Tidning och Falköpings Tidning. Medverkan i Loft (Lantbrukare och forskare i samverkan): Dikons och ungdjurens foderkostnad varierar stort! Februari -09, Hur produceras billigt grovfoder till nöt? April -09, Svensk nötköttsproduktion i ett internationellt perspektiv, juni och juli -09, Kunskapsbaserad webbtjänst för lönsammare nötköttsproduktion, dec -09.