Arbetsliv och föräldraskap

Arbetsliv och föräldraskap En omöjlig kombination? En enkät hösten 2010. - 1 -

Sammanfattning I början av november 2010 lades en enkel enkät med 9 frågor om arbetsliv, föräldraskap, ensamföräldraskap och diskriminering ut på Sverige Makalösa Föräldrars hemsida samt informerades om i vårt veckovisa nyhetsbrev och på vår Facebook-sida. Enkäten låg uppe ca två veckor. Sammanlagt 111 st. svarade på enkäten. Av de som svarade var 54 procent medlemmar, 6 procent stödmedlemmar samt 40 procent inte medlemmar. Av de som svarade var 90 procent kvinnor, 9 procent män och 1 procent definierade sig som hen. Även om majoriteten av medlemmarna var i åldern 30-49 år finns också några både yngre och äldre. De som svarat kom från hela landet, med viss tyngdpunkt på Skåne och Stockholm, troligtvis av det enkla skälet att de mest aktiva lokalföreningarna finns i de två regionerna. En stor majoritet av de som svarat var högskoleutbildade samt anställda. 79 procent av alla som svarat har något gång känt sig diskriminerad på grund av deras föräldraskap. 19 procent har inte känt sig diskriminerade medan 2 procent antingen inte vet eller inte anser att frågan är aktuell för dem (t.ex. om de alltid haft eget företag). I kommentarerna till svaren förekommer många olika exempel på diskriminering, allt från grova kommentarer till subtilt bemötande. 52 procent av de som svarat ansåg att deras arbetsgivare varit goda förebilder vad gäller att förena arbete och föräldraskap, men i kommentarerna som kommer med finns också exempel på en viss ambivalens, t.ex. att det har funnits viss frihet med arbetstider men att det också gällt att fixa allt som ska fixas på jobbet. Flera personer som svarat har med andra ord suttit hemma och jobbat sena nätter. 36 procent av de som svarat anser att deras arbetsgivare inte varit goda förebilder i att förena arbetsliv och föräldraskap, och i exemplen som finns med förekommer både tydliga och upprörande situationer. Tolv procent vet inte om deras arbetsgivare varit en god förebild eller anser inte att frågan gäller dem. 25 procent av dem som svarat anser att deras arbetsgivare hindrat eller förebyggt diskriminering på något sätt. Flera av exemplen som ges är av mer generell karaktär, och några svar innehåller också tydlig ambivalens i att det funnits situationer både där diskriminering hindrats eller förebyggts och situationer där det inte hindrats eller förebyggts. 51 procent anser inte att deras arbetsgivare hindrat eller förebyggt diskriminering på något sätt. 24 procent vet inte om deras arbetsgivare hindrat eller förebyggt diskriminering eller anser inte att frågan är aktuell för dem. Vad gäller jämställdhetsplaner på arbetsplatsen så har 35 procent av de som svarat tagit del av den medan sex procent vet att det finns en sådan plan men inte tagit del av den. 32 procent har inte tagit del av någon plan, medan 27 procent inte vet om det finns någon jämställdhetsplan. I flera av svaren från de som tagit del av jämställdhetsplanen är det tydligt att de ändå inte riktigt förstår dess värde. - 2 -

Avslutningsvis anser 87 procent av de som svarat att det är svårt att förena arbetsliv med föräldraskap, medan 13 procent anser att det är lätt. De som svarat att det är lätt uttrycker sig från sin egna personliga situation, t.ex. i och med att barnen vuxit upp eller att deras arbetsgivare är förstående. De som tycker det är svårt trycker framför allt på bristen på tid. Det blir tydligt att just flexibilitet med arbetstid är en stor faktor i att kunna underlätta för föräldrar att kombinera sitt familjeliv med arbetet. - 3 -

Innehåll Inledning 5 Enkätresultat 6 Medlemskap och kön 6 Ålder och län 7 Utbildning och anställningsform 8 Diskriminering på grund av föräldraskap 8 Direkt diskriminering 9 Indirekt diskriminering 12 Annan diskriminering 13 Nuvarande eller tidigare arbetsgivare 14 Arbetsgivarna som goda förebilder 14 Att hindra eller förebygga diskriminering 17 Jämställdhetsplaner 19 Arbetsliv och föräldraskap 21 De som tycker det är lätt 21 De som tycker det är svårt 22 Avslutningsvis 27-4 -

Inledning Diskriminering i arbetslivet har, tror vi, var och varannan person varit med om, bevittnat eller kanske själv begått. Det finns helt säkert nästintill perfekta arbetsplatser, men vi befarar att många arbetsplatser dras med åtminstone subtila och/eller missgynnande tendenser mot det som på just den aktuella arbetsplatsen kan ses som ovanligt eller annorlunda. Diskriminering kan se ut på många olika sätt. Diskriminering kan ske direkt där någon behandlas sämre eller missgynnas; indirekt genom att någon missgynnas genom en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt; genom trakasserier eller genom instruktioner att diskriminera på något sätt. Diskriminering i arbetslivet kan alltså ske på grund av en persons kön eller könsöverskridande identitet, en persons etniska tillhörighet, en persons funktionshinder, en persons sexuella läggning eller en persons ålder. I diskriminering i arbetslivet räknas numera också den ledighet som en kvinnlig arbetstagare tar i samband med hennes barns födelse och/eller amning; den föräldraledighet som en förälder tar tills barnet blivit 18 månader; den förkortning av normal arbetstid som en förälder tar tills barnet fyllt åtta år eller för ledighet med vårdnadsbidrag eller den ledighet som en förälder tar för vård av barn. Denna sista form av diskriminering är något som Sveriges Makalösa Föräldrar väldigt ofta stöter på, då både medlemmar och icke-medlemmar kommer med berättelser om hur deras föräldraskap på något sätt sågs som en börda, belastning eller nackdel. Diskrimineringsombudsmannen, DO, fick under 2009 ta emot 31 anmälningar om könsdiskriminering i arbetslivet som var kopplat till graviditeten och 69 anmälningar (varav 53 från kvinnor) om missgynnande i samband med föräldraledigheten. I denna rapport ges möjlighet att utifrån egna berättelser förstå hur diskriminering i arbetslivet, mot föräldraskap, kan se ut. Vi hoppas att ni läsare tycker att arbetet mot diskriminering i arbetslivet, vad gäller föräldraskap, är lika angeläget som vi tycker att det är. Idag ska alla arbetstagare ges möjligheten att kunna kombinera arbete med föräldraskap, på det sätt de själva finner är det mest lämpliga för just deras familjer. - 5 -

Enkätresultat I början av november 2010 lades en enkel enkät med 9 frågor om arbetsliv, ensamförälderskap och diskriminering ut på hemsidan samt informerades om i vårt veckovisa nyhetsbrev och på vår Facebook-sida. Enkäten låg uppe ca två veckor. Sammanlagt 111 st. svarade på enkäten, dock har inte alla valt att svara på alla frågor. Vi har genomgående valt att använda oss av flertalet kommentarer som citat, då vi vill lyfta fram personerna som svarat, och ge dem en röst. Detta innebär att läsvänligheten förlorar något, då citat efter citat presenteras. Vi hoppas att kärninnehållen i citaten trots allt blir det som lyser fram. Medlemskap och kön Av de som svarade var 54 procent medlemmar, 6 procent stödmedlemmar samt 40 procent inte medlemmar. Det är intressant att notera att bara lite över hälften är medlemmar, och att en så stor andel som 40 procent svarat, som inte är medlemmar. 40% 54% medlemmar stödmedlemmar icke medlemmar 6% Av de som svarade var 90 procent kvinnor, 9 procent män och 1 procent definierade sig som hen. Sveriges Makalösa Föräldrar har också en stor tyngdpunkt på kvinnliga medlemmar, så resultatet kan kanske inte ses som överraskande. - 6 -

9% Kvinnor Män Hen 90% Ålder och län Följande åldersindelning samt geografisk tillhörighet gäller för de som svarat på denna fråga: 20-29 år 3 30-39 år 27 40-49 år 53 50-59 år 9 60-65 år 3 Även om majoriteten av medlemmarna var i åldern 30-49 år finns också några både yngre och äldre. Dalarna 6 Halland 1 Jämtland 1 Jönköping 1 Kalmar 1 Kronoberg 2 Skåne 18 Stockholm 41 Södermanland 1 Sörmland 1 Uppsala 4 Värmland 5 Västernorrland 2 Västmanland 2-7 -

Västra Götaland 8 Örebro 1 Östergötland 1 Glädjande nog kom de som svarat från hela landet, med viss tyngdpunkt på Skåne och Stockholm, troligtvis av det enkla skälet att de mest aktiva lokalföreningarna finns i de två regionerna. Utbildning och anställningsform Utbildningsformen för de som svarat var: Grundskola Gymnasium Yrkesutbildning, t.ex. KY-utbildning Folkhögskola Högskola 2.1 procent 15.5 procent 8.2 procent 3.1 procent 71.1 procent En stor majoritet av de som svarat är alltså högskoleutbildade. Arbetssituationen för de som svarat var: Anställd Studerande Arbetssökande Föräldraledig Annat 70.1 procent 2.1 procent 12.4 procent 2.1 procent 13.4 procent Majoriteten är alltså anställda, och i denna enkät har vi inte brytt oss om ifall de är tillsvidare anställda eller har en tidsbegränsad anställning. Diskriminering på grund av föräldraskap Vi ställde den öppna frågan Har du någon gång känt dig diskriminerad p.g.a. ditt föräldraskap - eller p.g.a. ditt ensamföräldraskap - (t.ex. vad gäller föräldraledighet. VAB m.m.). Om ja, beskriv gärna hur. 79 st. svarade, alltså 71 procent. Ja 62 st. - 8 -

Nej Vet ej, osäker (t.ex. ej jobbat länge nog) Övrigt (t.ex. ej aktuellt) 15 st. 1 st. 1 st. Procentuellt kan vi beskriva svaren såhär: 19% 1%1% Ja Nej Vet ej Ej aktuellt 79% En överväldigande majoritet har med andra ord diskriminerats i arbetslivet på grund av sitt föräldraskap. Man skulle kunna kontra dessa siffror med att föreslå att majoriteten av de som svarat anser att det förekommer diskriminering mot föräldraskap, och ensamföräldraskap i synnerhet, och därför valt att svara på enkäten och på denna fråga. Det må så vara, men det är iögonfallande vilka konkreta och detaljerade exempel på rätt grov diskriminering som ges i svaren. Direkt diskriminering: t.ex. kommentarer Det finns många konkreta citat som belyser hur vanligt diskriminering i arbetslivet mot föräldraskap faktiskt är, och förödmjukelsen som dessa personer fått och får utstå är inte svår att förstå: Ja, absolut ja. Jag är anställd med lönebidrag. Så jag antar det räknas ungefär som en vanlig anställning. Jag har är ofta borta från arbetet pga vab och det blir ju också läkarbesök ibland med sonen, besök på bvc. Och senast idag på morgonen så var det utvecklingssamtal på dagis så jag kom ca1,5tim för sent till dagis. Jag känner mig stressad eftersom jag är borta mycket från arbetet, samtidigt så har jag ju inget val. Sonen går ju först. Jag har ensam vårdnad. Det händer ofta att jag får mindre trevliga kommentarer att jag är borta för mycket. (kvinna) Som ensamförälder med barn boende hos mig på heltid blir jag ibland ifrågasatt med tanke på antalet VAB dagar. Jag har ingen barnomsorg vid kvällsmöten och måste skaffa barnvakt oftast. Jobbigt (kvinna) - 9 -

Jag har tills i våras arbetat på ett medelstort företag / /, med svensk och europeisk ledning. När min dotter var 6 månader begärde jag föräldraledigt på heltid av min svenska chef som nekade mig och svarade att det får jag aldrig igenom. Efter att jag kontaktat personaldirektören i företaget, via mail, låg min föräldraledighet påskriven på mitt bord utan några som helst kommentarer. När jag var tillbaka på mitt arbete efter 4 månader hade jag fått en engelsk chef och jag begärde då att få arbeta 75 % eftersom min dotter då skulle gå på dagis. Hon accepterade det fast hon visade sitt missnöje och kommenterade att det inte skulle förekomma i England. Jag arbetade 75 % med ett fåtal VAB dagar / /. För ett år sedan började min chef försöka att bli av med mig med olika medel och när företaget skulle minska sin verksamhet blev jag den utvalda att bli uppsagd trots att jag hade den näst längsta anställningstiden. (man) JA. T.ex. min arbetsledare (chef) säger att man ska dela på VAB dagarna annars är det ett skäl till att inte få löneökning. (kvinna) Ja, när mina barn var små var det inte ok att gå tidigare för att hämta på dagis och liknande. Ett jobb som jag var aktuell för / / fick jag inte med motiveringen att de inte kunde ha en ensamstående mamma som anställd. (kvinna) Ja. Till exempel när det förutsattes att jag skulle gå ner i tid när det blev klart att jag skulle skiljas. När det var då som jag som mest behövde pengarna! Eller när jag inte längre fick jobba en dag i veckan hemma (som jag fick innan jag blev ensamstående), men gärna fick gå ner till 80 % istället. När jag kom tillbaka till arbetet (deltid först 75 % sedan 80 % ) efter föräldraledigheten hade mina arbetsuppgifter tagits över permanent av vikarien. Min chef tyckte inte att jag skulle ha någon ansvarsfunktion eftersom hon räknade med att jag skulle vara borta mycket p g a sjukt barn m.m. Kommande lönerevisioner halkade jag efter lönemässigt. Som förklaring när jag frågade om varför fick jag till svar att högre lönepåslag krävde att man jobbade heltid och att man hade en ansvarsfunktion... Jag bad då om att få andra mer kvalificerade arbetsuppgifter men ingen förändring skedde. Min ekonomiska situation blev till slut ohållbar så till slut ansåg jag mig tvungen att gå upp till heltid. Bara ett halvår efteråt blev jag drabbad av utmattningsdepression och blev sjukskriven i ett år. Efter arbetsträning och omplacering (på min egen begäran) valde jag ändå att tacka ja till ett erbjudande om att avsluta min tjänst med avgångsvederlag motsvarande en årslön. Paradoxalt nog blev alltså lösningen för mig att sluta mitt jobb för att få en hel lön under ett år och komma ikapp ekonomiskt! Blev utmobbad på jobbet, där de påstod att varför jag mådde så dåligt, var för min pressade situation hemma... Ensamstående m tvillingbarn. (kvinna) Ja, dålig förståelse för ensamstående föräldrar på arbetsplatsen. Att man inte har nån annan som kan vabba istället eller inte kan ta extra jobb för att man inte har barnvakt. (kvinna) Ja, min chef har inte alltid varit så förstående när jag inte kunnat delta i kurser och konferenser genom jobbet, på annan ort, för att jag inte haft barnvakt till mitt barn! (kvinna) När jag var gravid sa chefen till mig att jag inte skulle få en fast tjänst som jag sökt, de ville inte sätta in en vikarie. På ett annat jobb då jag varit anställd i 6 månader ville de inte ge mig fast tjänst då jag varit hemma mycket för VAB men också av egen sjukdom. (kvinna) Ja, jag jobbar som fastighetsmäklare och fick inte göra några kundbesök då jag var gravid plus att min chef sa en massa kränkande kommentarer på grund av av min föräldrasituation! (kvinna) - 10 -

Ja, när mitt barn har varit sjukt flera gånger på en månad och mina kollegor suckat inför mig och bytt blickar samt klagat inför chefen om det. Och chefen tagit upp det med mig. Plus när jag kommer försent till jobbet för att det tagit tid att lämna på dagis. (kvinna) Det har hänt att jag fått kritik då jag inte kunnat jobba över på grund av hög arbetsbelastning men att jag saknat barnvakt. Det händer ofta att jag inte blir tillfrågad om afterwork aktiviteter då alla tar för givet att jag inte har barnvakt. (kvinna) Vabbar ganska mycket och har fått det emot mig i diskussioner om fast anställning (är nu timanställd men jobbar i praktiken heltid) (kvinna) Ja, t ex vid utvecklingssamtal och lönesamtal har familjesituationen tagits upp, något som mina manliga kollegor aldrig råkar ut för. Också när jag kommit tillbaka från föräldraledighet har attityden varit "hur ska du få ihop jobb och familj nu". Dessa frågor får inte manliga kollegor när de är tillbaka utan det är "nu kör vi" precis som tidigare. (kvinna) Ja. Kollegerna surrar, chef vill inte höja lönen, eftersom jag är mindre tillgänglig för övertid (kvinna) Vård av barn, det är oftast jag som tagit Vab i det akuta skedet, sen har pappan tagit över, och hunnit förbereda sitt jobb på att han ska vara borta. Har skapat stor irritation på jobb. (kvinna) Har kontorsjobb, och företagsmöten hålls nästan alltid kl. 15 vilket gör att vi deltidare inte kan vara med. Chefer premierar övertid och helgarbete. Jag har en heltidstjänst och har gått ner till 75 % men jobbar en del mertid, men det uppmärksammas inte alls. (kvinna) Ja, möten som förläggs på tider som gör att föräldrar inte kan delta. Socialt umgänge som sker på tider och i miljöer som skapar ett enkönat umgänge. Mäns insatser lyfts fram och räknas som bättre än insatser som kvinnor gör. Småbarnsmammor är inte ens påtänkta till ledandebefattningar på grund av att hon är mamma - motsatsen att pappor skulle vara mindre lämpliga på grund av föräldraskap har jag aldrig stött på. (kvinna) Ja, ofta blir chefen irriterad då jag måste gå tidigare från möten på eftermiddagen trots att hon vet och godkänt mina arbetstider och skulle kunna lägga arbetsplatsmöten inom dessa tider istället. Löneökningen är också mindre än då jag inte hade barn. När jag kom tillbaka från föräldraledigheten så har jag samma lön som de som anställdes senare och har arbetat många år mindre i yrket än jag. Att arbeta deltid är godkänt men jag måste utföra ungefär samma jobbmängd fast på mindre tid. Speciellt när jag varit hemma för vård av barn då mitt barn gick på dagis och ofta var sjuk har jag känt mig "oönskad" och "besvärlig" på arbetsplatsen. Min chef sa: kan inte din man vara hemma och min mans chef sa: du har ju en fru - kan inte hon vara hemma. Väldigt pressande! (kvinna) Ja, jag blev uppsagd då jag var gravid. Ja. Efter 13 år som VD-assistent så försöker nu arbetsgivaren bara få mig att vara tjänstledig från rollen och ta andra arbetsuppgifter som är sämre samt det värsta är att arbetsgivaren inte längre tillåter mig vara på min gamla arbetsplats utan placerat mig på ett kundkontor. Kontentan är att jag som planerat hela mitt liv (dagis och bostad) för att få arbete och roll som ensamstående att gå ihop nu får helt andra villkor för att få det att gå ihop (pendlar bort tid mellan hem, dagis och jobb som nu inte alls synkar). Trodde aldrig jag skulle känna mig diskriminerad men det gör jag! Stå på er! Ni gör ett fantastiskt jobb och vi behöver det! (kvinna) När jag blev ensam när min man dog, kunde jag inte klara av alla tjänsteresor i samma omfattning. Jag försökte lösa det med barnflicka men det räckte inte till. Lade mycket pengar på barnvakter. Tjänsteresorna hade inte försvunnit även om jag gått ner i arbetstid. - 11 -

Diskuterade detta länge och väl med arbetsgivaren, men man var inte beredd att göra några anpassningar för mig. Det slutade med att jag blev uppsagd. (kvinna) Indirekt diskriminering: t.ex. förfaringssätt eller bestämmelse Även indirekt diskriminering kan naturligtvis vara lika sårande och förödmjukande, och få förödande konsekvenser: På arbetsplatsen, där jag inte blev erbjuden möjligheten att vara med på mässor på grund av möjliga problem med barnpassning. (kvinna) I det nya avtalet / / så har de föräldraledighetsdagar som man bara får garantibeloppet för, slutat vara semestergrundande. Tala om dubbel bestraffning!!! (kvinna) När jag kom tillbaka från min föräldraledighet skulle jag helt plötsligt söka min egen tjänst. Med fackets hjälp blev det inte så utan jag fick tillbaka min arbetsledartjänst. (kvinna) Ja när jag var hemma och min chef "glömde " höja min lön efter löneförhandling och inte "kom på" och rättade till detta förrän jag började igen efter mammaledigheten och påpekade det själv. (kvinna) Ja, halkar efter lönemässigt efter föräldraledighet och även när det gäller partiell föräldraledighet. Man har samma krav som för en heltid men det är omöjligt hinna med och det märks vid lönesättning. (kvinna) Har sackat efter i löneutvecklingen efter mina föräldraledigheter. Det har rättats till i efterhand vid ett tillfälle (när chefen "råkade" säga vid löneförhandlingen att jag halkat efter, men att det ju såklart berodde på att jag varit föräldraledig!). Därefter har jag varit föräldraledig igen och känner att klyftan mellan mig och andra börjat öka igen trots att jag fått mer avancerade arbetsuppgifter... (kvinna) Svårare ta sig vidare från vikarie till fast jobb i och med att man inte kan jobba obekväma arbetstider, och inte kan pendla i kombination med hämtning/lämning dagis. (kvinna) Tjänster på chefsnivå kräver att man arbetar heltid, vilket kan vara svårt när man är ensam med två barn och inte har något back-up från en partner. Tråkigt när man är ambitiös och vill bidra med sina erfarenheter. (kvinna) Jag har fått avstå en karriär på grund av mitt ensamförälderskap. (kvinna) Ja. Får inget avancemang eller andra arbetsuppgifter trots att jag har sagt att jag har önskemål om det. Sitter med rutinmässiga uppgifter trots en högskoleutbildning. Hon hänvisar till att jag inte kan finnas tillgänglig på kontoret hela dagarna (arbetar på lunchen för att kunna gå tidigare, har endast 15 min lunch) samt att jag inte kan arbeta över på kvällar och helger. (kvinna) Ja. Jag har haft långt att åka till och från arbetet och själv haft hand om hämtning/lämning av barn. Många gånger har jag fått lämna möten o dyl. på grund av detta på jobbet och sen har man utan att man kanske tänkt på det allt mer uteslutit mig från en del av gemenskapen. (kvinna) Ja, så klart! Jag bli självklart inte befordrad till ledande, ansvarshöga positioner där många är "beroende" av att ha tillgång till mig när jag helt plötsligt försvinner på VAB. (kvinna) - 12 -

Annan diskriminering: från andra parter eller från systemet Det handlar inte heller bara om diskriminering från arbetsgivaren, utan ibland kan det komma fram diskriminerande beteenden vid t.ex. arbetsintervjuer eller helt enkelt något som ligger i systemet : Ingen diskriminering i mitt nuvarande jobb. Men tidigare har jag upplevt att jag inte fick ett jobb därför att jag hade ett litet barn. Vet ej om det verkligen var skälet men det kändes så i anställningsintervjun. Intervjuaren såg helt enkelt irriterad ut när jag berättade om min son. (kvinna) Försäkringskassan har ringt och frågat ett par gånger när barnen var mindre om pappan aldrig har VAB, inget negativt i frågan, men varför fråga? (kvinna) Ja, har många gånger uppfattat att jag inte är intressant på grund av mitt ensamföräldrarskap ex. vid anställningsintervju. (kvinna) Hade en nattjänst som jag inte kunde behålla efter skilsmässan för att det inte finns någon barntillsyn på natten. Jag blev tvungen att säga upp mig och började jobba på timmar. Jag förlorade, pengar, betald semester, löneutveckling, fast tjänst, trygghet (kvinna) Ja jag känner mig diskriminerad för att jag har varit hemma med barn när min f.d. tjänat in egna pensionspoäng och jag arbetat kollektivt för familjen, Tycker att när man lever tillsammans och har barn ska man under den tiden lägga pensionspengarna i en gemensam pott. Jag kan också känna att jag stod tillbaka i min karriär för att jag inte orkade både hemarbete och annat arbete. (kvinna) Det går inte att få ett jobb som mamma. Man väljer unga som har lägre utbildning och mindre eller ingen erfarenhet. Invandrare kommer också före på grund av det som kallas "nystartsjobb" som exkluderar mig som timmis men som alla nyanlända har rätt till. Den formen av arbetskraft är nästintill gratis för arbetsgivaren. Jag har slutat söka efter 5 år. Väntar nu istället på åtgärder från FK. (kvinna) Inte av arbetsgivaren men i själva systemet blir det ju en orättvisa i att min familjs inkomst blir reducerad i långt högre grad än för en familj med två vuxeninkomster, om jag VABar tex. Ensamföräldrar borde få fler dagar eller mindre avdrag eller högre ersättning. (hen) När jag var privatanställd och inte fick barnomsorg. Det strulade i ca 2 månader, och till slut sa arbetsgivaren att de måste säga upp mig om jag inte kunde arbeta enligt schemat. Jag fick till slut en barnomsorgsplats. (kvinna) Ja, det förutsätts alltid att det finns två föräldrar. Samhället är uppbyggt runt begreppet kärnfamilj, två vuxna, ca två barn. Det gäller det mesta från semesterresor till skol- och fritidsaktiviteter (kvinna) Eftersom jag är egenföretagare får jag ta ev. smällar av mitt föräldraskap själv. Har ibland misstänkt att det faktum att jag har tre barn har minskat mina chanser när jag sökt jobb. (kvinna) - 13 -

Jag har känt mig ekonomiskt diskriminerad även från samhället, som utestänger föräldrar som tar ansvar för egna barn längre tid än föräldraförsäkringen tillåter och som ensidigt delar ut skattemedel till viss omsorgsform. (kvinna) En arbetsgivare konstaterar att även fastän hon själv ser hur fel diskriminering faktiskt är, är risken ändå stor att hon själv skulle bete sig likadant: Det är ett grundläggande problem som finns eftersom reglerna ser ut som de gör, en arbetsgivare måste räkna med att man inte är på plats jämt och är oflexibel med tider på grund av barnen. Som arbetsgivare kan jag själv se att jag inte gärna anställer någon med små barn, ensam eller ej, då jag med litet företag blir väldigt känslig vid frånvaro. (kvinna) Nuvarande eller tidigare arbetsgivare Då flera studier visat på att en jämställd arbetsplats till stor del beror på den närmsta arbetsgivaren och den personens beteende, vad gäller t.ex. att vara föräldraledig en längre period eller VABba, så ställde vi frågor kring just upplevelsen kring den egna arbetsgivaren. För att åsikten om arbetsgivaren, som förstås också kunde vara personrelaterad, inte skulle vara den enda grunden så ställde vi också en följdfråga om arbetsgivaren någon gång på något sätt förebyggt eller förhindrat diskriminering av något slag, mot personen själv eller en arbetskamrat. Arbetsgivarna som goda förebilder Vi ställde den öppna frågan Har din nuvarande eller tidigare arbetsgivare varit en god förebild i att förena arbete med föräldraskap (t.ex. vad gäller egen föräldraledighet)? Ge gärna exempel. 73 st. svarade, dvs. nästan 66 procent. Av de som valde att inte svara, kan det förstås finnas många orsaker till detta. En del kanske inte tycker att de överhuvudtaget kan uttala sig om deras arbetsgivare, de kanske arbetat för kort tid för att veta. Andra kanske inte hunnit arbeta på en enda arbetsplats så länge så att de visste något om detta. Ja Nej Vet ej, osäker (t.ex. ej jobbat länge nog) Övrigt (t.ex. ej aktuellt) 38 st. 26 st. 5 st. 4 st. En majoritet tyckte alltså att deras arbetsgivare betett sig som en god förebild, men en rätt stor andel tyckte tvärtom. I procent fördelas det såhär: - 14 -

7% 5% 36% 52% Ja Nej Vet ej Ej aktuellt När vi tittar närmare på svaren, främst vad gäller de som sagt ja eller nej, får vi lite mer kött på benen exakt vad som kan vara en god alternativt en dålig förebild. I nedan exempel har vi valt att spåra svaren, för att utröna könstillhörighet på citaten. De som svarat ja berättar både om chefer som goda förebilder och chefer med ett gott beteende (som man lite krasst kan säga borde vara ett naturligt beteende): Ja, chefen blev GLAD när jag sa att jag var gravid. Han tycker om bebisar. Aldrig har det varit gnäll vid VAB, föräldraledigt eller sjukskrivning. Jag har tre barn. (kvinna) Både tidigare och idag kan jag delvis arbeta hemifrån. (kvinna) Ja, det var inga problem att vara hemma under 6-7 år, (2 barn) föräldraledig och med vårdnadsbidrag. Fick tjänstledigt utan problem, eftersom de stöder tanken att man vill vara hemma med barnen, en friskola. (kvinna) Ja, jag tycker att min nuvarande arbetsgivare har varit en god förebild. (kvinna Absolut. Genom förtroendearbetstid, respekt för VAB och korta dagar för att kunna hämta på dagis. (kvinna) Ja det är OK att vabba och jobba partiell deltid under småbarnsåren. (kvinna) Ja, det känns inte problematiskt om man behöver vabba eller ta ledigt på grund av barnen. Det känns också som att det finns en bra förståelse för att man inte bara är sitt jobb utan också har ett annat liv. Därför ställs inga hårda krav på att man ska jobba över och liknande. (kvinna) Jag arbetar numera i en liten organisation och jag arbetar hemifrån. Detta gör att jag kan arbeta på kvällarna när barnen har gått till sängs. Bara jobbet blir gjort, bryr sig ingen om när på dygnet det görs. (kvinna) Jag är statligt anställd nu och det fungerar mycket smärtfritt. Oftast är det bara att begära det man behöver och så får man det. Man får också 10 % extra på föräldrapenningen. (kvinna) Min tidigare arbetsgivare på ett större företag här i Dalarna var väldigt förstående när jag behövde hämta sjuka barn på dagis osv, tråkigt nog så flyttade företaget sin verksamhet till en annan del i Sverige. (kvinna) - 15 -

Ja, de har alltid gett mig möjligheter att kombinera föräldraskap med jobb. (kvinna) Ja, jag har kunnat arbeta hemifrån och kunnat styra över min arbetstid - dock inte då det gäller sociala aktiviteter, rekrytering. (kvinna) Absolut, hade en väldigt bra deal med tidigare arbetsgivare som istället såg fördelarna med att man är väldigt effektiv då tiden är begränsad som man kan arbeta, arbetar inom kontor där också möjlighet finns att arbeta hemifrån så det är självklart skillnad vad man arbetar med. (kvinna) När jag var ensamstående fick jag stöd i att kunna gå ner i arbetstid. Jag har hos alla arbetsgivare fått ett fint stöd för mitt föräldraskap. (kvinna) Det har aldrig varit några problem att ta ut föräldraledighet för att t ex förlänga sommarledigheten. (kvinna) Ja, det finns förståelse för att jag som förälder till två små barn inte kan vara närvarande 100 % och jag har getts möjlighet att jobba hemifrån. (kvinna) Lite mer ambivalenta svar tyder på att det finns både ett föredömligt beteende och dess motsatser: Ja det tycker jag, jag får lov att vara hemma tre månader på 50 % fast min dotter är över ett år. Jag får dock ingen vikarie... (kvinna) Vår nuvarande chef tycker det är ok. (kvinna) Min tidigare arbetsledare jobbade jämt och var inte någon god förebild. Min nuvarande arbetsledare är kvinna och har en större förståelse för föräldraledighet. Hon tillhör en yngre generation än den förre. (kvinna) Nej men det har inte heller motarbetats att man ska kunna vara hemma. Däremot tappar man väldigt mycket i information då det intresset inte finns att upprätthålla ex. (kvinna) Inte märkt något av hos tidigare arbetsgivare (mer än en viss genans över förekomsten av föräldraskap), den jag har nu stor skillnad, där det är ok att stuva om arbetstider och ta föräldralediga dagar. (kvinna) Har flextid och möjlighet att jobba hemifrån. Kan varva vab med jobb i den mån det går. (kvinna) Jag har aldrig fått förmånen till fast anställning. Jag är övertygad om att det beror på att jag som tidigt blev förälder och har inte kommit in på arbetsmarknaden ordentligt innan jag blev förälder. Jag längtar fortfarande efter en fast anställning, har vidareutbildat mig och hoppas att det snart kommer lösa sig. Det har nu gått 15 år. (kvinna) De som ger ett tydligt nej på frågan konstaterar också krasst att de är i ett tydligt underläge som föräldrar: Nej, Tyvärr så bör inte personer med små barn arbeta i företaget. (man) Absolut inte. Fanns inte en tanke på att låta mig gå ned till 80 %. - Vi behöver ha dig här hela tiden, men lönen tänker vi inte höja! (kvinna) - 16 -

/ / När mitt barn var sjuk sist, undrade hon över hans pappa... Hon berättade att om mitt barn inte hade varit så sjuk skulle jag ha tagit med honom till arbetet när vi skulle ha möte på kvällen. Arbetsplatsen har inte överseende om barn är sjuka och föräldern behöver stanna hemma helt och hållet. Man ska ta med sitt sjuka barn på arbetsplatsträffar... (kvinna) Nej, den som är mest flexibel får mest jobb. (kvinna) Nej, jag var diskriminerad därför arbetsgivare har sagt till mig att jag har "för mycket pengar" (kvinna) Min chef är kvinna, men arbetar jämt och hennes man tar hand och hem och barn (barnen är också äldre) och hon har sagt själv att hon alltid varit mer arbetsinriktad än att ta hand om barnen. Det ser fint ut på pappret med möjlighet att gå ner i arbetstid till dess barnet fyller 8 år, men i praktiken så är man besvärlig för arbetsgivaren när man tar ut sin rätt. (kvinna) Att hindra eller förebygga diskriminering Vi ställde den öppna frågan Har din nuvarande eller tidigare arbetsgivare någon gång hindrat eller förebyggt diskriminering (vad gäller t.ex. kön, etnicitet, religion, sexuell läggning)? Om ja, beskriv hur. Endast 61 st., dvs. cirka hälften av de som besvarat enkäten, svarade på denna fråga. Möjligtvis kan en del ha känt att de svarat på första frågan och att det helt enkelt inte fanns mer att säga. En del kan kanske också tyckt att frågan var svår. Ja 15 st. Nej 31 st. Vet ej, osäker (t.ex. ej jobbat länge nog) 9 st. Övrigt (t.ex. ej aktuellt) 6 En nedslående majoritet ansåg inte att deras arbetsgivare gjort något för att hindra eller förebygga diskriminering. I procent blir svaren enligt nedan: 15% 9% 25% Ja Nej Vet ej Ej aktuellt 51% - 17 -

När vi tittar närmare på svaren, främst vad gäller de som sagt ja eller nej, får vi lite mer kött på benen exakt vad som gjorts alternativt inte gjorts. I nedan citat har vi valt att spåra svaren för att utröna könstillhörigheten på den som svarat. När det gäller de som svarat ja på att deras arbetsgivare någon gång förebyggt eller hindrat diskriminering, är det ett fåtal som beskriver konkreta situationer utan mer ger allmänna exempel: Vi har haft en obligatorisk seminarieserie för alla anställda där vi berört etnicitet och sexuell läggning. Fler föreläsningar är på gång. (kvinna) Ja, genom att underlätta och täcka upp för arbetet i processen att som lesbisk inseminera och därmed plötsligt utebli från planerat arbete. (kvinna) Har hög VAB frånvaro vilket min nuvarande arbetsgivare accepterar. Jag har också varit tydlig med varför det är så (kvinna) Ja. Min arbetsgivare har alltid verkat för att lyfta fram kvinnor till betydande positioner. (kvinna) Ja, staten anställer mycket gärna invandrare, ensamstående föräldrar, uppmuntrar öppenhet med sexuell läggning mm. (kvinna) Vi har tydliga policys kring detta och alla är tvungna att utbilda sig varje år. Varje år har vi också inspirationsdagar för kvinnor. (kvinna) Min arbetsgivare är bra på att arbeta för att fler män arbetar inom mitt yrkesområde och utomnnordiska medborgarskap. (Min arbetsgren är kvinnodominerad) (kvinna) Två av de som svarade ja, ger också exempel som samtidigt tyder på motsatsen: Arbetar på en etniskt mycket blandad arbetsplats, ingen diskriminering heller vad gäller kön och religion, men av rädsla för vår målgrupp (arbetslösa invandrare) tror jag risken finns att företaget skulle välja bort öppet icke-heterosexuella vid anställning. (kvinna) De har båda varit med att förebygga diskriminering när det gäller sexuell läggning bl.a. Men när det gällde mig och min föräldraledighet så var det ju inte så föredömligt från min förre arbetsledare eftersom den personen som vikarierade för mig var en man och helt plötsligt så fanns det inga papper på att jag var den som hade tjänsten. Men som sagt, facket hjälpte mig! Arbetsledaren surade givetvis vilket inte alltid var så lätt för mig (kvinna) De som svarar nej, berättar inte bara om en arbetsgivare som inte agerat på ett föredömligt sätt utan också om arbetsgivare som gjort den totala motsatsen: Inte vad jag vet. Hon berättade om en tillfälligt anställd vars yttre kunde misstolkas av andra. Det verkade som om hon själv reagerade på det på ett diffust sätt. Svårt att förklara p.g.a. sekretess. (kvinna) Inte mycket, har haft kvinnligt dominerade arbetsplatser. (kvinna) Kvinna= mindre lön för samma arbete. Mamma= ingen möjlighet till utveckling (kvinna) - 18 -

Nej. Grabbigheten ifrågasätts inte ens utan tas för givet. / / (kvinna) När det gäller diskriminering på grund av etnicitet, kön, religion och sexuell läggning finns riktlinjer inom högskolan men inte då det gäller föräldraskap (kvinna) Jämställdhetsplaner Arbetsgivare på arbetsplatser med 25 eller fler anställda ska vart tredje år upprätta en jämställdhetsplan. Planen ska innehålla en översikt av arbetsgivarens arbete med jämställdhet mellan kvinnor och män inom områdena arbetsförhållanden, rekrytering och löner. Vi ställde den öppna frågan Finns det en jämställdhetsplan på ditt nuvarande arbete eller fanns det en jämställdhetsplan på ditt tidigare arbete? Har du tagit del av den? 70 st. svarade på den frågan: Ja, och har tagit del av den Ja, men har inte tagit del av den Nej Vet ej Övrigt (t.ex. egen företagare) 22 st. 8 st. 20 st. 17 st. 3 st. I procentform ser det ut som följer: 6% Ja, har tagit del 27% 35% Ja, men ej tagit del Nej 32% 0% Vet ej Övrigt I svaret nej fanns också en del tydliga svar att de inte heller riktigt visste om det fanns någon jämställdhetsplan, så därmed kan man säga att de som visste att en sådan jämställdhetsplan fanns var 30 st., nästan hälften, och de som inte visste eller visste men inte hade sett en sådan jämställdhetsplan var 37 st., dvs. lite över hälften. - 19 -

Bland de som svarade att de visste eller trodde att det fanns en jämställdhetsplan, var det ändå tydligt att de inte var riktigt säkra vad detta med jämställdhetsplan egentligen betydde eller vad de kan göra med den: Ganska säker på att det finns men jag har aldrig sett den. Men jag är helt övertygad om att männen här har högre löner än kvinnorna. Det motiveras med att vi är en kvinnodominerad arbetsplats. Ja det finns en jämställdhetsplan men jag vet inte hur man arbetar med den i praktiken på arbetsplatsen. Jag tror att det finns en plan på mitt nuvarande arbete men jag har inte sett den. Jag är hyfsat säker på att det finns en. Jag har ingen aning om vad det står i den. Ja det ska det finnas men det var länge sedan jag tog del av den eller hörde något om den. Ja, det finns, och jag har nog tagit del av den för länge sen, men vet inte riktigt hur den ser ut eller var jag kan hitta den. En som inte reviderats på åtta år och inte talas om. Nej, det finns ingen sådan inom offentlig sektor, vi är slavar som kan bytas ut mot vemsomhelst. Det finns planer som läggs i byrålådan/publiceras på hemsidan och därefter glöms bort. Planer utan aktiva åtgärder för implementering och uppföljning på ett systematiskt och målinriktat sätt är meningslösa enligt min erfarenhet. Jag har tagit del av dem - och de har aldrig lett till något konkret. Ja det finns en plan men det är mycket teoretiskt. Männen på arbetsplatsen som har små barn behöver inte vara föräldralediga eller jobba deltid för att hinna hämta. De har frihet på eget sätt. Bland de som svarade att de visste eller trodde att det inte fanns en jämställdhetsplan, så tyder i alla fall de flesta svaren på att de vet om att det borde finnas en, och det är ju bra: Nej det fanns ingen på min förra arbetsplats. Den var klart mansdominerad och det fanns många med konservativa idéer om ex. föräldraskap och barn och sexuell läggning. Det var inte en bra stämning där. På tidigare ställen har det funnits massor med olika planer, så även jämställdhetsplan. I nuvarande har vi inget sådant. Vi är för små för att sitta med interna dokument. Vi måste fokusera på att dra in pengar till våra löner. Nej. Jag är själv delansvarig och ser inte en jämställdhetsplan som nödvändig (förrän den behövs!).???? Vad är det för plan? Slutligen så fanns också med en positiv kommentar kring jämställdhetsplan på arbetsplatsen: - 20 -

Ja, har tagit del av dem. Ingår i personalutbildningen och finns lätt tillgängliga på intranätet. Gäller både min nuvarande och tidigare arbetsgivare. Arbetsliv och föräldraskap Vi ställde avslutningsvis frågan Tycker du generellt att det är lätt eller svårt att förena arbete och föräldraskap? Vad borde förändras och vad bör inte förändras? Svårt Lätt 63 st. 9 st. Som vanligt visualiserar vi detta med en cirkel: 13% Svårt Lätt 87% De som tycker det är lätt De personer som tycker att det är lätt att förena arbete med föräldraskap, utgår först och främst från deras egen situation när t.ex. barnen blivit större eller för att de har annan hjälp, och inte från en generell situation för alla föräldrar: Lättare nu när barnen är större (9 och 13). Tidigare har jag jobbat deltid, med mycket dålig ekonomi som följd. Ganska lätt men jag har båda mina föräldrar som hjälper mig. Är dock orolig för att förskola och skola blir ännu mer pressade. Nu när barnen är lite mer självgående är det inget problem att förena arbete och föräldraskap. - 21 -

Nuförtiden tycker jag det går mycket bra. Nu är jag i den situationen att jag får täcka upp för de unga männen som springer hem kl. 15 för att hämta på dagis. Det har hänt mycket på området mot för 20 år sedan. Män har lättare att få ledigt än vad kvinnor har. Inga större problem, att skaffa barn innebär merarbete Tycker att det är lätt, men jag jobbar deltid. Svårigheten låg hos mig, det svåraste var att inse att om jag jobbar 80 % kan jag inte ha lika mycket arbetsuppgifter som på en heltid. Hela tiden vill man ju vara fröken duktig och jag har många kompisar som brottas med detta. Tror att det är symtomatiskt för min generation. Flera personer nämner också förstående arbetsgivare som en viktig faktor: Ganska lätt bara arbetsgivaren är samarbetsvillig. / / Annars tycker jag att min arbetsgivare underlättar för mig genom att låta mig disponera min arbetstid helt fritt. jag kan jobba när på dygnet jag vill. det är mycket bra. Min arbetsgivare har varit ganska förstående med svårighet att lägga möten på kvällstid och jag kan inte ha beredskap. Det ger ju givetvis mig mindre lön men egentligen ingår det i arbetet och det har varit förståelse för att jag inte kan åka iväg mitt i natten eller på helger. I dag har jag perfekt balans men jag startade eget för att få det. Det är väldigt svårt att förena de två på ett bra sätt, tror att det skulle krävas att man bor i typ kollektiv varianten för att kunna hjälpas åt på ett bra sätt. Det finns dock även ett minus med en förstående arbetsgivare och flexibla arbetstider, ser vi på ett svar: Jag kan jobba hemifrån och det underlättar. Dock finns det därmed alltid en stress i att jämt ställa upp trots sjuka barn. Hade varit skönt ibland att faktiskt ta ut full VAB. Ingen kan tvinga mig såklart, men pressen finns. Och jobbet som inte blir gjort när jag är borta ligger och väntar på mig, vilket också piskar. De som tycker det är svårt De som tycker det är svårt att förena arbete och föräldraskap trycker främst på den knappa tiden, det är hela tiden svårt att räcka till och det skapar mer stress. Det är svårt p.g.a. oflexibla arbetstider som är svåra att förena med dagis och fritidshämtning. Samtidigt som lönenivån och hyresnivån tvingar oss att arbeta heltid som ensamstående för att överleva. Jag är för en förkortning av arbetstiden och tror det finns utrymme ekonomiskt, speciellt vid hög arbetslöshet. De nya a-kassereglerna har inte heller förenklat försörjningen. Jobbar du deltid och/eller har sjuka barn och blir arbetslös drabbas man hårt. / / Svårt. Fokus är att båda föräldrarna ska ut och jobba heltid när barnet är 18 månader. Subventionen av dagis är enormt stor och tvingar oss att dumpa barnen där. - 22 -

Det är jättesvårt. Jag behöver dessutom arbeta mer eftersom jag inte kan försörja oss men vet inte hur jag ska orka. Vill heller inte att min son som är 4år ska vara på dagis 10 tim/dag. Jag arbetar deltid nu. Sonen är på dagis 8,5tim/dag. Det är inte lätt. Arbetstiden borde kortas ner något så att det blir mer tid för familjen. Svårt. Dålig ekonomi som ensam förälder gör att man inte har råd med karensdagar utan känner sig tvingad att jobba ändå. Det är jättesvårt för mig, som är ensamförälder varannan vecka, att söka arbete. Vem vill anställa en som vill arbeta 75% varannan vecka, eller ska jag förvara dottern 12 timmar om dagen på dagis? Ganska svårt. Dålig flexibilitet i barnomsorgen, de vill ha ett statiskt schema och har dålig förståelse för mig som inte har ett jobb med traditionella kontorstider. Svårt med förståelsen att man som ensamstående förälder inte klarar att arbeta heltid med tanke på pendling, resor till sjukvård etc. Jag tycker generellt att det är mycket svårt. Jag skulle gärna arbeta mycket mindre till motsvarande lägre lön, men det har som jag tidigare beskrev varit svårt att realisera. Svårt. Inför arbetstidsförkortning 30 tim/v med bibehållen lön. Helst för alla men åtminstone för småbarnsföräldrar. Svårt. Attityderna borde förändras. Från att se ensamföräldrar som tragiska misslyckade personer till att se den kapacitet som finns hos någon som klarar av att både hantera ett heltidsjobb med ett ensamstående föräldraskap. Är du själv är det alltid svårt då det alltid är ett pusslande med tider och det känns nog hos arbetskamraterna som att man är hemma mer då man ensam alltid har alla vård av barndagar och alltid går på alla tandläkarbesök, BVC m.m. Det kan kännas jobbigt att man får höra att man är borta "jämt". Ja, inte är det helt lätt i alla fall. Jag har hittills valt att vara föräldraledig på 15% och arbetar därför bara 85% trots att jag mycket väl skulle behöva en hel lön. Som ensamstående kan det vara svårt många gånger eftersom det är stressigt med hämtning/lämning dagis och man måste fixa allt själv. Jag jobbar 75 % men hinner ändå inte mycket hemma eftersom jag har 1 tim resväg enkel väg jobbet-bostad. Svårt att förena oregelbundna tider och föräldraskap. För att öka vår flexibilitet behövs dagis och skolor/fritids med annorlunda öppettider. T.ex. skola och dagis som börjar senare (och då har öppet längre) för att mina arbetstider är 10-18. Barnen är ju tillräckligt länge på skola eller dagis som det är, de börjar skolan 8.00 och blir hämtade 18.30. skulle vara humanare om dom kunde börja 9-10-tiden. Ganska ok på den här arbetsplatsen. Känner dock att det är svårt att begära ledigt bara för att man kanske vill ha semester några dagar utan anledning, men det beror mer på belastningen på arbetsplatsen, med få vikarier och mycket att göra. Jag tycker att det är svårt att kombinera på så sätt att det inte känns tryggt att ha sitt barn på heltid på förskola eller fritids. Miljön där känns sällan bra för barn att vistas i för många timmar - 23 -

per dag. Det är dessutom bara ett fåtal barn som går heltid på dagis/fritids. Men det funkar. Om än jag fått skola om mig och inte kan jobba med det jag först utbildade mig till eftersom jag valde att bli ensamförälder. Ja det är relativt svårt! Kvalificerade arbeten ställer ofta krav på tid och engagemang utöver ordinarie arbetstid samt deltagande i projekt, team och liknande som även kräver resande! Svårt för fastän det finns barnomsorg på obekväm arbetstid så passar det inte min dotter, hon mår dåligt av att vara borta för mycket hemifrån (skolan, kvällar och nätter). Nattis behöver utökas men samtidigt behövs en lösning så att en del barn kan vara hemma, en individuell lösning helt enkelt. Att ha möjlighet att gå ner i arbetstid när man vill och kan är viktigt, att kunna jobba några timmar hemifrån på kvällen och istället gå tidigare för att förkorta dagistiden är guld värt. Det är en omöjlighet, åtminstone om man som jag bara kan få arbete på obekväm arbetstid. Det är skitsvårt som ensamstående man har inga marginaler att ta av jag önskar man kunde få mer social hjälp i form av t ex dagishämtning, ett evigt pusslande, då skulle det funka bättre på jobbet också Det måste finnas barnomsorg även obekväma arbetstider så även jag har möjlighet att kunna ta ett skiftjobb. Svårt, jag vill att lagstadgad rätt till barnomsorg ska finnas även för oss som jobbar natt, så även ensamföräldrar kan jobba precis som alla andra Det är svårt att förena. Ensamstående med barn har det extra svårt, dygnet har bara 24 timmar. Föräldraskap är svårt med att förena med arbete om man är två. Ytterst svårt om man är ensam. De föräldrar som har sina karriärer har i de flesta fall en barnflicka för att få ihop sin vardag. Har ett bra jobb, där vi ofta är lediga i samband med skollov och så. men det borde finnas möjlighet att som ensamförälder kunna ta fler lediga dar, t.ex. för de dagar barnomsorg/skola har stängt. Ja, jag önskar jag kunde jobba 75 % med samma lön så jag hann med barnen bättre. Svårt att få tiden att räcka till. Heltidsanställning skulle kunna vara 6 timmars arbetsdag tills barnet fyller 16... För båda föräldrarna. Eller för den som har vårdnaden. Varannan veckas föräldrar kan ofta lösa det ändå med att jobba mer varannan vecka, men här uppstår ju naturligtvis intressanta problem. Svårt. Arbetstider måste förändras, barnomsorgstider måste förändras, attityd till hemarbete måste bli bättre. Ja, som nyanställd är det svårt att både visa "framfötterna" och känna att man hinner med sitt barn Jag tycker att det är svårt att förena arbete och föräldraskap när det kommer till tjänsteresor utanför barnomsorgstid. Speciellt om man inte bor i samma stad som barnens far- eller morföräldrar. - 24 -

Svårt. Arbetsgivare förväntar sig övertid. Högskolestudier är ej anpassade för ensamstående föräldrar, det vore t.ex. bra att kunna läsa på 80% Det krävs mycket av en förälder av skola och fritidsaktiviteter på tider när det förutsätts att man är på jobbet. Om man har barn vill man engagera sig i deras liv. Arbetstiden är naturligtvis nära kopplat till ekonomin, men endast två st. hänvisar direkt till just svårigheter med ekonomin: När jag gick på timmar var det svårt att ta ut VAB på jobb som bokades med kort varsel. Otydliga regler. Stressen är högre i och med att en dags frånvaro är ett så stort avbräck i ekonomin i en familj med bara en vuxeninkomst. Den stressen påverkar familjen och indirekt barnen negativt, förstås. Förslagen som ges på förändringar tyder på en kreativitet och idérikedom: Det är för svårt att förena, eftersom omsorg om barn endast räknas så länge föräldraförsäkringen räcker och regler kring föräldraskap och barn är tydligt kopplade till ekonomiska vägvisare. Alla barn borde få samma omsorgsersättning och föräldrar bör ges olika valmöjligheter att fostra sina barn. Arbetsmarknaden borde vara mer vaksam och ta tillvara på den kompetens som ett aktivt föräldraskap ger, både för män och kvinnor. Kreativitet och entreprenörskap skulle kunna växa, om man gavs flexiblare förutsättningar från både arbetsgivare och samhälle. Det borde vara bättre om arbetslösa och föräldrar bytte plats. Föräldern fick arbetslöshetsersättning för arbetet att ta hand om egna barn och den arbetslöse ett arbete. Synen på föräldraskap - en är för det mesta två och vanligtvis en man och en kvinna. En förälder är en förälder oavsett kön och flexibilitet/arbetsförmåga torde efter viss återhämtning för kvinnan vara densamma. Mer acceptans hos arbetsgivare och kollegor när det gäller villkor som man har som förälder när det gäller sjuka barn och hämtning lämning av barn etc. Det borde skrivas in i någon överenskommelse eller lag att arbetsmängden också skall minskas i förhållande till arbetstiden. Facket skulle kunna arbeta för dessa frågor mer än att bara kräva att alla ska ha rätt till heltidsanställning - alla VILL inte arbeta heltid under de få år som barnen är små. Vi borde ändra hela strukturen. Ta bort bidragen och fp, ersätt med skatteavdrag för barn och tillåt sambeskattning. Ta bort subventioneringen av dagis. Underhållsbidraget borde höjas. Samhällets attityder till hemmaföräldrar måste förändras. Det måste betraktas som ett viktigt arbete att ge de egna barnen närhet, trygghet och bekräftelse och tid att knyta an. Det är en investering som samhället tjänar mycket på! Därför bör också det ekonomiska barnomsorgsstödet även omfatta alternativ barnomsorg, som t.ex. barnomsorg i hemmet. - 25 -