Elever på omvårdnadsprogrammets inställning till undersköterskans arbete och utbildning inom äldreomsorg

Lärarutbildningen Skolutveckling och ledarskap Examensarbete 15 högskolepoäng, avancerad nivå Elever på omvårdnadsprogrammets inställning till undersköterskans arbete och utbildning inom äldreomsorg Students in the healthcare-programme's view on assistant nurses work and education in the field of geriatric care Katrin Rongby Lärarexamen 180hp Lärarutbildning 90hp 2010-11-04 Examinator: Björn Lundgren Handledare: Jan Härdig

2

1 SAMMANFATTNING Syftet med detta examensarbete är att studera hur elever på omvårdnadsprogrammets tredje år ser på sin utveckling av synen på arbetslivet under utbildningstiden. Intresserat har särskilt legat på deras syn på ett arbete inom äldreomsorg och på hur de ser på omvårdnadsyrkets status. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med åtta respondenter. Resultatet av studien är att eleverna har haft positiva förväntningar på den arbetsplatsförlagda utbildningen (APU) och de praktiska inslagen är centrala i valet av omvårdnadsprogrammet. Eleverna har ändrat sin syn på att arbeta inom äldreomsorgen till det positiva, i de flesta fallen. De elever som har negativa erfarenheter från APUn menar att det beror till största del på handledaren och arbetslaget. Alla elever har siktet inställt på fortsatta studier och vill inte stanna i äldreomsorgen, även om flera av dem har ändrat inställning och kan tänka sig att arbeta i äldreomsorgen en kortare tid innan fortsatta studier. Eleverna menar att de har utvecklats mycket som personer under utbildningens gång och att erfarenheterna av människovårdande uppgifter kommer att stärka dem i sina fortsatta karriärer. Nyckelord: Omvårdnadsprogrammet, APU, status, äldreomsorg, handledare, utveckling, KASAM 3

4

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 3 INLEDNING...7 4 SYFTE...9 4.1 Frågeställningar...9 5 BAKGRUND...10 5.1 Omvårdnadsprogrammets struktur...10 5.2 Omvårdnadsprogrammet efter Gy11-reformen...11 6 TIDIGARE FORSKNING...12 6.1 Elevers syn på omvårdnadsprogrammet inför val av gymnasieprogram...12 6.2 Studier om att höja statusen på omvårdnadsyrket...13 6.3 Den arbetsplatsförlagda utbildningens betydelse...14 6.4 Arbetsmarknad...16 6.5 Teorier om lärande...18 6.5.1 Lärande...18 6.5.2 Illeris teori om lärande...19 6.5.3 Antonovskys teori om Känsla av sammanhang...21 METOD OCH GENOMFÖRANDE...22 5

8 RESULTAT OCH ANALYS...25 8.1 Förväntningar på utbildningen...25 8.1.1 Analys...26 8.2 Positiv syn på praktiskt lärande stor påverkan på den personliga utvecklingen...27 8.2.1 Analys...28 8.4 Negativa erfarenheter...30 8.4.1 Analys...30 8.5 Med siktet på högre utbildning...31 8.5.1 Analys...31 8.6 Låg status...32 8.6.1 Analys...33 9 DISKUSSION...34 10 REFERENSER...36 BILAGA 1- Frågemall...39 BILAGA 2- Till ansvariga för omvårdnadsprogrammet...41 BILAGA 3- Till elever i årskurs 3 på omvårdnadsprogrammet...42 6

3 INLEDNING Idag är det ca. 180 000 personer som förvärvsarbetar i vård och omsorgssektorn. Av dem finns bland annat 40 procent inom äldreomsorg, 25 procent i hälso- och sjukvård och 10 procent i övrig vård och omsorg. Äldreomsorgen är alltså den största arbetssektorn inom vård och omsorg. Just nu råder det en balans mellan antalet utbildade och efterfrågan på arbetsmarknaden och så har det sett ut i stort sett sedan början av 90-talet. Behovet av utbildad personal kommer dock att öka stort inom en tioårsperiod eftersom andelen äldre personer i vår befolkning ökar. Enligt prognosen från 2009 kommer det att saknas 150 000 utbildade undersköterskor år 2030 (SCB 2009). Samtidigt som vi står inför en framtid med stor brist på utbildad personal inom äldreomsorgen förändras synen på vilken utbildning och kompetens personal inom äldreomsorg bör ha. Under en lång tid har utredningar från regeringen intresserat sig för frågan och regeringen har kommit med aktiva insatser för att öka personalens kompetensnivå. Genom stimulansbidrag till kommuner, Kompetensstegen, har 287 av landets 290 kommuner genomfört verksamhetsnära projekt med syfte att öka kompetensen hos personalen och på så vis främja äldres villkor (IMS 2009). Kommuner har även kunnat söka stimulansbidrag för att utveckla anhörigstöd, ett arbete som har pågått under en tioårsperiod. Bemötande, demensvård, läkemedelshantering, rehabilitering, socialt innehåll och förebyggande arbete är andra exempel på hur staten går in och riktar stöd till kommunernas utveckling och kompetenshöjning inom vård och omsorg (Socialstyrelsen 2010). Detta är ett sätt att utbilda den personal som inte har grundläggande utbildning samt att fördjupa äldreomsorgens personals kunskaper om äldres behov. Men intresset för den gymnasiala utbildningen omvårdnadsprogrammet minskar. 1991 genomgick gymnasieskolan en reform och omvårdnadsutbildningen gick från att vara en yrkesutbildning till en yrkesförberedande utbildning. Enligt Törnqvist (2006) har eleverna som 7

söker sig till utbildningen förändrats från att vara högpresterande och motiverade till skoltrötta och svagpresterande. Lindström (2008) har gjort en undersökning om profilval på omvårdnadsprogrammet som tar upp gymnasieskolornas ansträngningar att hitta vägar för att få in elever på omvårdnadsprogrammet. Genom tydliga profileringar mot till exempel säkerhet och hälsa marknadsförs utbildningen för att locka elever. Ändå sker delar av den arbetsplatsförlagda utbildningen (APU) inom äldreomsorg. Erfarenheter från min verksamhetsförlagda tid under lärarutbildningen är att många av eleverna inte är intresserade av äldreomsorg utan de vill hellre arbeta med andra yrken efter utbildningen. T.ex. polis, brandman, inom psykiatrin och så vidare. Dessa kräver många gånger långa vidareutbildningar. Är det då rätt av skolorna att marknadsföra sina program med olika profiler där de både har svårt att ordna praktikplatser och som sedan kräver vidareutbildningar? Lindström (a.a) och även Sjölin (2004) efterfrågar också hur statusen kan höjas på omvårdnadsprogrammet. 8

4 SYFTE Syftet med studien är att undersöka hur elever på omvårdnadsprogrammets tredje år ser på sin utveckling av synen på arbetslivet under sin utbildning. Hur anser de att deras tankar har förändrats från det att de sökte till omvårdnadsprogrammet tills idag? Intresset är särskilt stor av att se om deras uppfattning om ett arbete inom äldreomsorgen har förändrats under utbildningens gång. Eleverna har genom sin APU fått kontakt med bland annat äldreomsorg, men även andra former av vård och omsorg. Jag är intresserad av att höra hur elevernas syn på yrkesområdet har förändrats och hur de ser på APUns påverkan på detta. Statusen på omvårdnadsyrket behöver höjas enligt flera andra studier (Lindström 2008, Sjölin 2004, Skolverket 2010). Hur påverkar statusen på utbildningen och yrket elevernas framtidsplaner? 4.1 Frågeställningar Hur ser eleverna på utvecklingen av sin inställning till arbete i äldreomsorg under omvårdnadsprogrammets tre utbildningsår? Hur ser eleverna på ett framtida yrke i äldreomsorg? Hur ser eleverna på vård och omsorgsyrkets status, och hur påverkar det deras val för framtiden? 9

5 BAKGRUND Här följer en kort information om omvårdnadsprogrammets uppbyggnad. 5.1 Omvårdnadsprogrammets struktur 1991 förändrades gymnasieskolan och den gamla yrkesutbildningen vårdlinjen på 2 år blev en 3-årig yrkesförberedande utbildning. Omvårdnadsprogrammet som gymnasieutbildningen heter, syftar till att ge grundläggande kunskaper för arbete i verksamheter inom hälso- och sjukvård samt vård och omsorg. Programmet syftar även till att ge en grund för ett fortsatt lärande i arbetslivet och för vidare studier. (Skolverket 2010). Utbildningen innehåller 15 veckor arbetsplatsförlagd utbildning (APU), och eleverna utbildas i grundläggande kunskap från olika områden som exempelvis psykologi, sociologi, pedagogik, medicin och omvårdnadsvetenskap (a.a). Det finns inga nationella inriktningar men inom utbildningen finns ett antal valbara kurser som ger möjligheter till lokala profiler mot till exempel äldreomsorg, funktionshinder, akutsjukvård, barn och unga samt psykiatri. Det är vanligt att elever som har gått omvårdnadsprogrammet får anställning som undersköterska inom vård och omsorg eller som personlig assistent. Det går också att läsa vidare då utbildningen idag ger grundläggande högskolebehörighet. 10

5.2 Omvårdnadsprogrammet efter Gy11-reformen Gymnasieskolan befinner sig just nu i en spännande tid. Tidigare i år fick vi en ny skollag som gör en väsentlig skillnad för strukturen av skolans program. Innan har alla nationella program lett till grundläggande högskolebehörighet. Med den nya skollagen står det tydligt att det ska finnas både program som förbereder för högskolestudier, och program som förbereder för yrkeslivet. De elever som väljer att gå en yrkesförberedande utbildning ska dock få möjlighet att inom sin gymnasietid läsa upp så att de får grundläggande behörighet till högskolestudier (skollagen 8-9). En annan skillnad är införandet av lärlingssystem (skollagen 10). APU byter namn till ArbetsPlatsförlagt Lärande (APL). Hur APL kommer att utformas regleras närmare i direktiven kring de olika nationella programmen, som kommer i reformen Gy11. Målet är dock att kopplingen mellan skola och arbetsliv ska bli tydligare till fördel för de elever som väljer att gå ett yrkesförberedande program. Omvårdnadsprogrammet byter namn till vård- och omsorgsprogrammet och kurserna får nya namn och innehåll (Skolverket 2010). 11

6 TIDIGARE FORSKNING I detta avsnitt har redovisas avhandlingar och examensarbeten som berör omvårdnadsprogrammet, status, APU och omvårdnadsyrket, främst äldreomsorg. Sökningar i databaser efter dessa nyckelord i olika kombinationer har gjorts. Ett par övergripande teorier om sociokulturellt lärande redovisas som grund för hur lärande sker på omvårdnadsprogrammet. 6.1 Elevers syn på omvårdnadsprogrammet inför val av gymnasieprogram Törnqvist (2006) visar att elevgruppen som söker sig till utbildningen har förändrats sedan omorganiseringen av gymnasieskolan 1991. Tidigare var det högpresterande och motiverade elever som sökte till omvårdnadsutbildningen. Idag är intresset för gymnasieskolans omvårdnadsprogram lägre. Elevantalet har under de senaste 10 åren halverats och nästan alla som söker till programmet kommer in. Det innebär att många av dagens elever har sämre förutsättningar för att klara de teoretiska delarna av utbildningen, än hur det såg ut innan gymnasieförändringen. För att locka elever försöker många skolor profilera sig med hjälp av att spetsa sin utbildning till det som eleverna söker sig till. Lindström (2008) har tittat på hur vi ska informera eleverna om programmen innan de gör sina val i årskurs 9 och menar att det är viktigt med besök från arbetsplatser samt studiebesök. Detta styrks också av Skolverkets rapport från 2010 Attityder i skolan 2009. 12

Studiebesök och praktik inom yrket är det viktigaste sättet att förbereda elever inför sitt gymnasieval. Även kompisarnas val är avgörande för vilket program eller skola som elever väljer (Skolverket 2010). Lindström (2008) har undersökt skolor som har profilval som metod för att locka fler elever till omvårdnadsprogrammet. Profilerna är: Skydd och säkerhet (inriktning mot polis, brandman, väktare), Räddning och akutsjukvård (ambulans, akutsjukvård) samt Hälsa och friskvård (t.ex. massage, tränare, samtalsbehandlingar). Trots de starkt karaktäristiska profilerna skedde det första årets praktikperiod inom äldreomsorg. Det var först i årskurs tre som försök att erbjuda APU inom den valda profilen gjordes. Lindströms (a.a) resultat visar dels att eleverna har varit missnöjda med profilerna, att de upplevde att de hade blivit lovade saker som de inte har fått vara med om. Profilval och APU har alltså inte följts samman under elevernas utbildning. 6.2 Studier om att höja statusen på omvårdnadsyrket Törnqvist (2006) har studerat hur olika kommuner satsar för att rekrytera och behålla personal i äldreomsorgen. Hon lyfter fram ett positivt exempel från Boston som erbjuder stegvis utbildning. Personalen anställs alltså och får utbildningen från arbetsgivaren, i bland annat kommunikation, problemlösning, psykologisk utveckling, kritiskt tänkande och kliniska färdigheter. Den största tyngdpunkten i utbildningen ligger alltså på att arbeta med personalens förhållningssätt till äldre personer. 13

Samma studie visar att utbildning höjer statusen på yrket (Törnqvist 2006). Personalen blir mer motiverad och utför arbete med en högre kvalitet. Detta leder till en större tillfredsställelse hos personalen. Harnesk och Wälimaa (2006) har undersökt hur en kommun tänker kring möjligheterna att locka och rekrytera yngre personer till vård och omsorgsutbildningar. I kommunen har de gjort erfarenheten att det är mest äldre personer som väljer att utbilda sig för att arbeta inom äldreomsorgen. Harnesk och Wälimaa (a.a) menar att för att kunna attrahera yngre och höja statusen på omvårdnadsyrket måste det ske en förändring. Till exempel att en form av legitimation för undersköterskor införs. Sjölin (2004) har studerat ungdomars val av gymnasieprogram en studie av motiv och inställning hos elever på omvårdnadsprogrammet. Hon har gjort både en enkätundersökning och fördjupande intervjuer med några av eleverna i årskurs 1. Även om eleverna anser sig nöjda med sitt val av utbildning, är det inte mer än hälften av eleverna som kan tänka sig att börja arbeta som undersköterskor. Sjölins undersökning visar att eleverna tycker att utbildningen och yrket har låg status och föreslår vidare forskning om hur statusen kan höjas, för att få fler elever att söka sig till omvårdnadsprogrammet samt att vilja stanna kvar i yrket. 6.3 Den arbetsplatsförlagda utbildningens betydelse Arbetsplatsförlagd utbildning (APU) är en viktig del i omvårdnadsprogrammets struktur. Utbildningen ska innehålla minst 15 veckor APU och skolan har i uppgift från styrdokument att samverka med arbetslivet. I Lpf 94 uttrycks det såhär: Skolan skall eftersträva ett bra samarbete med arbetslivet, vilket är viktigt för all gymnasial utbildning men av avgörande betydelse för den yrkesförberedande utbildningens kvalitet. 14

Det finns inga regler eller förordningar om hur varje kommun eller huvudman ska organisera samverkan mellan skola och arbetsliv. Myndigheten för skolutveckling (2004) har i en studie tittat på fungerande exempel på hur olika program och skolor arbetar med APU. Studien visar på att programråd där nyckelpersoner från skola och arbetsliv kontinuerligt träffas är viktigt. Att elever får vara med och lämna sina erfarenheter från APU är också avgörande. Vidare är en bra handledarutbildning avgörande för hur APUn fungerar. Genom att ha förberedda och engagerade handledare på arbetsplatserna underlättar det för kontakten mellan skolan och arbetsplatsen. Elgán (2008) har studerat hur handledare och elever ser på APU efter att skolan har satsat på en förbättrad handledarutbildning och en introduktionsvecka i äldreomsorgen. Innan elevernas första APU-vecka får de träffa handledarna på skolan. Därefter är de ute i äldreomsorgen tillsammans med handledaren en vecka. Elgán (a.a) menar att upplägget skapar en bättre koppling mellan eleven och handledaren, vilket gör att eleven känner sig välkommen, sedd och får lättare att se hur det är att arbeta i ett omvårdande yrke. Myndigheten för skolutveckling (2004) har i exemplet på hur ett fungerande APUsamarbete mellan skola och verksamhet visat hur elevernas möten med pensionärer i äldreomsorgen lett till att de blivit mer empatiska, klarat godkänt-målen i kurserna och att de fått en mer positiv bild av sin kommande yrkesroll. Samarbetet med arbetsmarknaden är alltså mycket viktig för elevernas utveckling. Praktik i utbildningen är mycket efterfrågad och påverkar elevernas upplevelse av sin utbildning, visar även Lindströms (2008) undersökning. Skolan som Lindström gjorde sin undersökning på hade som tidigare nämnts tre tydliga profiler mot riktat vård- och omsorgsarbete. Ändå blev det så att den första praktiken för eleverna blev inom äldreomsorgen. Detta påverkade elevernas bild av utbildningen. Lindström menar att omvårdnadsprogrammet borde trycka mer på att det handlar om arbete med människor, istället för att marknadsföra de olika profilerna som många gånger kräver fortsatta studier. Herrman (1998) poängterar utvecklingen av yrkesidentitet som börjar tidigt i omvårdnadsutbildningen genom erfarenheter från arbetslivet genom APU. När eleverna kommer ut på första APUn får många sina första erfarenheter av den verkliga vården och omsorgen. Alla föreställningar och förutfattade meningar testas och eleverna förändrar på så vis sina perspektiv. 15

Herrman (1998) menar att elevernas personliga utveckling snabbas på av flera anledningar; de lär sig möta äldre kollegor istället för endast jämngamla i skolan, de lär sig om liv, död och sjukdom och möter en helt ny vardag som de aldrig tidigare mött. Eleverna mognar och kontakten med verkligheten ökar motivationen för teoretiska studier. Så småningom börjar eleverna identifiera sig med yrkesrollen. 6.4 Arbetsmarknad Omvårdnadsprogrammet leder inte automatiskt till en titel som undersköterska. Det är alltså ingen legitimation eller skyddad titel. Dock finns det en väl utbredd och accepterad bild hos kommun och landsting att personal som anställs inom vård och omsorg och som får titeln undersköterska ska ha minst gymnasial utbildning. Vi ser i satsningar på att utveckla äldreomsorgen att staten satsar stort på att kompetenshöja den personal som finns inom verksamheter redan idag. Alltså finns det en väl förankrad strävan att anställa utbildad personal samt att höja kompetensen hos personalen som finns till grundläggande gymnasiekompetens motsvarande omvårdnadsprogrammet. Enligt SCBs undersökning från 2008 är det i dagsläget balans mellan antalet utbildade och efterfrågan av omvårdnadspersonal. Så har det varit sedan början av 90-talet. Det räcker med att titta 10 år fram i tiden för att se att detta kommer att förändras. Inom en tjugoårsperiod kommer det att saknas ca 150 000 utbildade personer inom hela vården och omsorgen. Detta beror på en åldrande befolkning. Vi är friska längre och med hjälp av bättre omvårdnad och behandling kan vi leva längre även med sjukdomar. Det kommer alltså att finnas ett mycket stort behov av att hitta nya tillvägagångssätt och metoder för att engagera personer till att söka tjänst och utbildning inom äldreomsorg (SCB 2009). Jacobsson (2006) har tittat på hur unga ställer sig till att arbeta inom äldreomsorg. Hon har intervjuat gymnasieungdomar om deras bild av ett attraktivt arbete och har kommit fram till 16

att det unga människor förknippar med ett attraktivt arbete är: trevliga arbetskamrater, intressanta arbetsuppgifter, god arbetsmiljö och i viss mån lön. Trivsel kommer dock i första hand. Jacobsson (2006) har i intervjuer med både personal och elever kommit fram till att arbete inom äldreomsorgen inte ses som attraktivt men ändå som ett bra arbete. Det är svårt att få en fast anställning direkt, många får vikariera i några år. Detta påverkar tryggheten i arbetet. Arbetet ger dock stora möjligheter till kreativitet och intressanta arbetsuppgifter. Lindström (2008) har precis som jag läst och inspirerats av Sjölins (2004) rapport och de har kommit fram till olika resultat när det gäller elevernas tro om de kommer att arbeta som undersköterskor. Mer än hälften av Lindströms (2008) intervjuade elever som går tredje året tror sig arbeta som undersköterska efter avslutad gymnasieutbildning. Sjölins (2004) respondenter som går i första klass tror i betydligt lägre utsträckning att de kommer att vilja arbeta som undersköterskor. Sjölin (a.a) menar att eleverna ser yrket som alldeles för lågstatus. Lindströms (2008) elever har haft hela utbildningen på sig att utvecklas under APUn och kanske att den utvecklingen påverkar eleverna till att se positivare på omvårdnadsyrket. Lindström (a.a) ställer sig frågan om profileringen är ett sätt att få in elever på programmet, och sen kanske att utbildningen leder till att eleverna trivs i undersköterskerollen. Med hjälp av Lindströms (a.a) och Sjölins (2004) studier har mina intervjufrågor formulerats. Målet var att testa delar av deras resultat genom en kvalitativ metod. Det har resulterat i både likheter och skillnader med dessa rapporter. Likheter finns i motiven till att söka till omvårdnadsprogrammet och i viss mån i synen på yrkets status. Denna studie visar att synen på statusen har förändrats till det positiva efter möte med äldreomsorgen, men fortfarande vill eleverna i denna studie utvecklas i vård och omsorgsyrket och vill inte stanna i äldreomsorgen. 17

6.5 Teorier om lärande Eftersom omvårdnadsutbildningen är en praktisk utbildning med starka kopplingar till arbetslivet har jag inriktat mig på teorier om lärande som synliggör kopplingar till engagemang, delaktighet och drivkraft. Nedan beskrivs Illeris teori om lärande och Antonovskys känsla av sammanhang. 6.5.1 Lärande I Lpf 94 beskrivs skolans uppdrag att förmedla kunskaper som innebär att arbeta med flera olika sorters kunskap. De fyra F:en beskrivs; Fakta, Förståelse, Färdighet och Förtrogenhet. I skolans värld måste alla fyra former vara representerade. Fakta är en bestämd form av kunskap, som till exempel lagar och förordningar som ska följas. Förståelse handlar om att förstå vad som sker och förutsätter ofta att eleven har rätt faktakunskaper sedan tidigare. Färdighet handlar om att kunna använda sina kunskaper för att utföra en uppgift. Till sist finns förtrogenhet som innebär att eleven har en helhetssyn (Elgán 2008). Eleverna på omvårdnadsprogrammet arbetar mycket med färdighet och förtrogenhet under sin APU, där de får möjlighet att testa fakta och teorier som de får lära sig i skolan. 18

6.5.2 Illeris teori om lärande Illeris (2007) har studerat hur lärande går till och vilka infallsvinklar olika forskare har på lärandet. Han har skapat en tvärvetenskaplig modell som beskriver de grundläggande processer som sker i lärande: INNEHÅLL DRIVKRAFT Tillägnelse INDIVID S a m s p e l OMVÄRLD (Figur 1: Grundläggande processer vid lärande. Illeris 2007) Innehållet är det som eleven lär sig, alltså de kunskaper, förståelser eller färdigheter som individen får med sig. För att lärande ska kunna uppstå måste det också finnas en drivkraft, och det är i förhållande till innehållet och drivkraften som det avgörs hur personen lär sig. Det jag främst tänker mig som drivkraft är lust, glädje och intresse, men även press från t.ex. arbetsgivare att skaffa sig rätt kompetens för att få behålla sitt jobb eller för att få vara med i löneöversyner. Att ha rätt motivation och drivkraft är mycket avgörande för hur innehållet tas emot av individen. När lärandet sker med intresse, att det går att se hur kunskapen är av nytta, ökar chansen att individen också kommer att komma ihåg och använda sig av kunskapen. När 19

inlärningen sker utan personlig drivkraft utan mer under tvång är det större risk att kunskapen inte kommer att användas (Illeris 2007). I modellen finns också ett samspel mellan individen och omvärlden, som visar att lärande alltid sker i en social situation. Många som har studerat lärandeprocesser utgår ifrån ett socialkonstruktivistiskt synsätt som menar att det inte är en individuell process att lära sig. Till exempel Piaget är en av dessa forskare som menar att två olika personer tar till sig fakta och kunskap på olika sätt. Den nya kunskapen förhåller sig till individens kunskapsbagage. Varje person skapar sin syn på omvärlden (a.a). Illeris tar vidare upp olika former för hur samspelet med omvärlden kan se ut. Det finns passiva former; perception, förmedling, upplevelse som i stora drag innebär att individen får ta del av, uppleva, en del av samhället. Ett exempel som är vanligt förekommande i skolans värld kan vara att se en film eller lyssna på en föreläsare som berättar om sitt arbete. Sedan finns det mer aktiva former som; imitation, verksamhet och deltagande, som innebär att eleven i olika grad är aktiv i samspelet. Den vanligaste och den som stämmer överens med APU är deltagande, som innebär att individen lär sig genom att delta i en gemenskap (a.a). När eleven är ute på APU har han eller hon visserligen en handledare som ska hjälpa till och visa, men eleven är till stor del delaktig i det dagliga arbetet. Många elever har efter en tids utbildning på programmet också möjlighet att få extraarbete och har då ännu större möjligheter att lära sig saker som är relevanta för utvecklingen till att bli undersköterska. Illeris sammanfattar samspelsdimensionen i lärandet med att konstatera att allt lärande är situerat och äger rum i ett socialt sammanhang. Ju mer aktiv en person är i samspelet med omvärlden, desto fler blir möjligheterna till inlärning. Det är viktigt att samspelet bygger på aktivitet, delaktighet och medbestämmande för eleven (a.a). 20

6.5.3 Antonovskys teori om Känsla av sammanhang Antonovsky var professor i medicinsk sociologi och har studerat hälsobegrepp och format en teori om ett förhållningssätt, betydelsen av Känsla av sammanhang (KASAM). Han intresserade sig för hur olika människor hanterar stress och svåra situationer med skiljda strategier. Vad är det som gör att vissa människor tar motgångar och nederlag på ett negativt sätt och andra lyckas göra det bästa av situationen, trots få resurser som vi kan se eller mäta. Antonovsky menade att KASAM är avgörande för hur vi hanterar olika situationer och bygger på: Begriplighet, som innebär att vi inte ser livet som kaotiskt. Vi kan förutse och hantera eventuella överraskningar, genom att vi förstår vad de handlar om. Hanterbarhet, vi känner att vi har resurser nog för att hantera den uppkomna situationen. Vi kan möta de krav som ställs på oss och uppgifter som presenteras ses som lagom. Meningsfullhet. Vi känner engagemang och motivation för uppgiften som ska lösas. Vi tycker att det är lönt att anstränga sig och kvaliteten på resultatet är viktig för oss (Kangas Fyhr och Wilhelmsson 2006). Antonovsky värderar att meningsfullhet är den viktigaste egenskapen hos en människa för att nå ett starkt KASAM. Med en stark känsla av meningsfullhet har vi lättare för att lösa konkreta uppgifter, konfronteras av utmaningar och försöka göra vårt bästa av situationen. På så vis når vi lättare både hanterbarhet och begriplighet (Westlund, Sjöberg 2008). 21

METOD OCH GENOMFÖRANDE Valet av metod går hand i hand med valet av undersökningsområde. Eftersom syftet är av att få veta mer om hur elever på omvårdnadsprogrammet känner och tänker och hur de uppfattar att de har utvecklats under utbildningen, föll valet av metod på en kvalitativ studie. Om man vill veta hur människor uppfattar sin värld och sitt liv, varför inte prata med dem?. Så inleder Kvale (1997) sin metodbok om den kvalitativa forskningsintervjun. Jag kan inget annat än att hålla med. Syftet var att eleverna skulle utveckla sina svar och fundera på varför de tycker som de gör. Intervjun glr det möjligt att ställa följdfrågor för att förstå vad eleven menar, då vi alla uttrycker oss och tolkar frågor på olika sätt. Intervjumaterialet behandlas för att hitta intressanta infallsvinklar, inte kvaniteter. Litteraturgenomgången har behandlat två uppsatser som har liknande intresseområde som denna studie, Lindström (2008) och Sjölin (2004). De har med hjälp av enkäter tagit reda på om hur elever på omvårdnadsprogrammet tänkte när de gjorde sina val till gymnasiet och var de vill arbeta efter utbildningen. De berör även synen på utbildning och yrkets status. Lindströms (2008) och Sjölins (2004) studier har legat till grund för formuleringen av intervjufrågor i denna studie. Undersökningen gjordes på en skola i norra Skåne. Det är en skola med endast yrkesförberedande program. Omvårdnadsprogrammet består av tre klasser, en i varje årskull. Lärarlaget består av fyra personer med bakgrund i omvårdnad och social omsorg. Intervjuerna gjordes i årskurs 3. I klassen går 22 elever, varav en man. Två personer är födda i ett annat land. Intervjuerna semistrukturerades. Detta innebär att forskaren i förväg bestämt ett antal ämnen och frågor som skulle ställas till respondenterna. Ämnen var: val av program, hur de ser på lärande och APU, erfarenheter under utbildningen, planer efter utbildningen och status (se bilaga 1). Fokus har legat på deras tankar om APUns betydelse och frågor ställdes om hur deras 22

syn på omvårdnadsyrket har utvecklats under utbildningens gång. Samma frågor ställdes till alla elever, men möjlighet fanns att vara flexibel under intervjun. Frågorna ställdes i olika ordning och det fanns utrymme för utvecklande frågor. Det fanns inga i förväg bestämda svarsalternativ som vid strukturerade intervjuer (Denscombes 1998). Åtta elever intervjuades. Eleverna fick själva anmäla sitt intresse till att bli intervjuade och intresset för att ställa upp var stort. Jag hade nog kunnat intervjua hela klassen om tiden hade funnits. Eleverna verkade uppskatta möjligheten att få sitta ner och ge sin bild av sin utbildning. Först var tanken att elever som var intresserade av att ställa upp som respondenter skulle få anmäla sig till ansvarig lärare innan jag kom till skolan för att göra intervjuerna. Detta fungerade dock inte i praktiken, då vissa av dessa elever ej var i skolan den dag intervjuerna skulle ske. Istället fick de anmäla intresse direkt på plats. Alltså har urvalet till stor del gjorts efter elevernas intresse, men eftersom det var många elever som var intresserade fanns möjlighet att välja till viss del. Då valde jag för att få en så bred spridning som möjligt från klassen. Elever från olika kompisgrupperingar i klassen valdes ut för att få ta del av olika tankegångar. Eleverna intervjuades en och en. Detta gjordes för att jag har en uppfattning om att eleverna som går i samma klass kan färga varandras åsikter vid intervjutillfället. Intresset låg i att se om eleverna resonerar på liknande sätt eller om de har skiljda erfarenheter inom samma utbildning. Detta tror jag blir tydligare vid enskilda intervjuer. Dessutom tror jag att den personliga intervjun är enklare att hantera som ovan forskare. En sak som talar för gruppintervjuer är tidsbesparingen och möjligheten att analysera vad som sker om två elever kommer i diskussion om frågorna (Denscombes 1998). Intervjuerna spelades in för att kunna analyseras i sin helhet. Eleverna fick vid intervjutidens bokande information skriftligt och muntligt om de etiska riktlinjer som arbetet följer; om att deras deltagande är frivilligt, att informationen kommer behandlas konfidentiellt samt att de har möjlighet att avbryta sitt deltagande när som helst utan anledning (www.vr.se). Detta upprepades även muntligt inför varje intervju. Respondenterna är alla över 18 år och därför krävs ingen tillåtelse från vårdnadshavare. Tillstånd söktes hos skolledningen och samarbete med ansvariga lärare skedde i för att hitta intresserade elever. 23

Frågorna handlade till stor del om hur eleverna har tänkt och resonerat i sina val och hur de har känt under sin APU. Det framkom en del kritik till APU-platser som ibland ledde till utmanande följdfrågor om varför de tyckte och tänkte som de gjorde kring vissa ämnen. Frågor om deras val inför framtiden ställdes som skulle kunna misstolkas som att deras val ifrågasattes. Förhoppningen är att genom att vara tydlig och ställa allmänna frågor gjordes det klart för respondenterna att intresset låg i att ta del av deras tankar. Det verkade som att alla upplevde intervjun som positiv och de svarade uttömmande på alla frågor. De inspelade intervjuerna har transkriberats i sin helhet. Det innebär att jag har lyssnat igenom intervjuerna och skrivit ner dem ordagrant. Sammanlagt rör det sig om cirka 40 sidor text. Intervjuerna analyseras ad hoc (Kvale 1997). Det innebar att ingen i förväg bestämd metod fanns för att analysera intervjumaterialet utan att både kategorisering, meningskoncentrering och andra tolkningar av materialet användes för att hitta gemensamma nämnare och övergripande kategorier i intervjumaterialet. Jag skulle säga att kategoriseringen började redan genom valet av semistrukturerade intervjuer, då detta har styrt intervjun med hjälp av vissa frågeställningar. Studien är begränsad på så vis att det var ett litet antal respondenter och att de är knutna till samma skola. Därför går det inte att generalisera och dra slutsatser för andra elevers syn. Studie representerar hur just dessa ungdomar ser på frågeställningarna vid tidpunkten för studien. 24

8 RESULTAT OCH ANALYS Intervjuerna har skrivits ut och sedan på flera olika sätt läst, grupperat och sökts efter likheter och skillnader i materialet. Eftersom syftet med studien har varit att se hur eleverna under utbildningens gång har utvecklats och särskilt i sin syn på undersköterskans roll i äldreomsorg, har intressanta infallsvinklar på detta tema synliggjorts. Detta har resulterat i ett antal rubriker som sedan har kopplats till litteraturgenomgången under rubriken analys under varje avsnitt. 8.1 Förväntningar på utbildningen Det visade sig att alla respondenter utom en sökte omvårdnadsprogrammet som första alternativ. Personen som inte sökte i första hand började på samhällsprogrammet men målet var hela tiden att läsa vidare till sjuksköterska. Efter en termin valde hon om för att få arbeta mer praktiskt och träffa människor. En av respondenterna hade liten kunskap om svenska gymnasieskolan eftersom hon var nyanländ till Sverige. Hon fick tips av syokonsulenten att söka till omvårdnadsprogrammet eftersom hon var intresserad av att läsa till farmaceut. Hon blev besviken när hon insåg att det skulle bli svårt för henne att kunna läsa vidare utan att läsa flera extra ämnen men menar ändå att hon idag trivs med utbildningen och inte ångrar att hon började där. Nu är hennes mål istället att läsa psykologi. 25

De andra eleverna har haft tydliga intressen av just vård och omsorg och har sökt sig till omvårdnadsprogrammet på grund av den praktiska delen av utbildningen. De visar också tydligt att de har tänkt utifrån vad de vill arbeta eller studera i framtiden när de har valt till gymnasiet. Respondent 3: jag sökte omvårdnad som första val. Jag funderade lite på bygg kanske, men mest för kompisarnas skull, så detta var mest för framtida yrkets skull. 8.1.1 Analys Jag trodde inte att jag skulle få möta elever som alla hade gjort så målmedvetna val inför sin gymnasieutbildning. Alla respondenter vittnar på ett tydligt mål med utbildningen från tiden då de gjorde sitt val fram till idag, och det var vidare studier inom vård och omsorg. Eleverna vill ha ansvar, variation och spänning och vill läsa vidare till sjuksköterskor, brandmän m.m. Tidigare i arbetet har beskrivits hur omvårdnadsprogrammet har förändrats från att vara ett program för studiemotiverade elever till att bli ett program med lägre antal sökande och att alla elever kommer in oavsett studieresultat (Törnqvist 2006). Det finns alltså även många elever som har ett tydligt uttalat mål med sina studier. Både Sjölin (2004) och Lindström (2008) har i sina studier träffat många elever som har som mål att läsa vidare. 26

8.2 Positiv syn på praktiskt lärande stor påverkan på den personliga utvecklingen Lusten att arbeta praktiskt och att få komma ut på APU är en gemensam nämnare i mitt intervjuresultat. Alla respondenter hade någon sorts erfarenhet av vård och omsorg, antingen föräldrar som arbetar i vården eller så har de gjort studiebesök eller praktiserat på till exempel sjukhus. Alla elever utom en såg fram emot att komma ut på APU, en elev menade till och med att utan APU hade hon aldrig sökt utbildningen. Eleven som inte hade några förväntningar på APU visste inte om att utbildningen skulle innehålla APU. Respondent 8: Utan APU hade jag nog inte valt OP. Jag tyckte att det skulle bli kul, jag såg framemot det och tyckte att man skulle lära sig mer, sånt som man inte kan lära sig i skolan. Det är mycket man inte kan läsa sig till i böcker. Alla respondenter tyckte att det praktiska är viktigt för deras lärande. Detta gällde även de elever som på frågan om hur lär du dig bäst efterfrågade föreläsningar och powerpoint-genomgångar. Det verkar som att det är svårare för eleverna att koppla teoretiska kunskaper från skolan till erfarenheter på APUn. Samtidigt ger den teoretiska undervisningen stöd för eleverna i fackspråket som används ute i vård och omsorg. Respondent 3:...det känner man direkt, har man missat nåt i skolan har man tappat en stor del sen när man kommer ut. För de använder alla dessa förkortningar och namn och allt vad det heter. 27

Eleverna får i en del kurser träna på praktiska arbetsuppgifter i skolan. Exempelvis har eleverna fått öva sig på att duscha varandra för att vara förberedda på att duscha en vårdtagare på APU. Detta har av många varit uppskattade inslag i utbildningen, även om det blir en stor skillnad mellan att duscha en klasskompis och en vårdtagare. Respondent 6: Det kändes inte likadant som när man duschade en äldre. Det var mycket svårare, man var mycket mer försiktig. Sen känner man ju inte den här patienten, en kompis känner man ju. Respondent 8: Man har nog fått en mer medmänsklig syn. Innan hade man inte tänkt på att han som sitter i rullstol behöver hjälp att hålla dörren öppen. Likadant när man är ute så lägger man märke till att det inte är så handikappanpassat, man tänker på sånt. Innan hade man inte ens reflekterat över det. Skolan försöker med hjälp av både teoretiska lektioner och praktiska övningar förbereda eleverna på vad de ska möta i praktiken Det är dock erfarenheterna som eleverna gör ute i fältet som verkligen är avgörande och som hjälper dem att hitta det centrala i vårdutbildningen. 8.2.1 Analys Eleverna menar att de utvecklas under sin APU. Alla elever vittnar om en förändrad (till det positiva) syn på att arbeta med människor och de flesta även till att arbeta inom äldreomsorgen. Herrman (1998) menar att det är yrkesidentiteten som utvecklas genom APU tidigt hos elever som går yrkesförberedande utbildningar. Det är först på APU som det blir verklighet vad de utbildar sig till. Alla förutfattade meningar, positiva som negativa, prövas mot personliga 28

erfarenheter. Detta leder till att den personliga utvecklingen snabbas på hos varje individ, inte minst inom vård och omsorg där eleverna möter både erfarna, äldre kollegor men samtidigt sjukdom, död och sorg. Flera av respondenterna kan tänka sig att arbeta i äldreomsorgen några år innan de fortsätter vidare med sina studier. Eleverna känner att de har haft en meningsfull APU och att de har utvecklats till att bli omvårdande människor under gymnasietiden. De menar att de kommer ha nytta av sina erfarenheter från APU när de kommer ut i arbetslivet. APU i äldreomsorg är alltså avgörande för att få elever intresserade av och förstå vad ett arbete i äldreomsorg handlar om. Jag kopplar detta till Antonovskys teori om känsla av sammanhang, då eleverna genom utbildningen har fått teoretiska och praktiska redskap för att hantera omvårdnaden av äldre, och genom APUn har de fått uppleva den positiva känslan av att begripa situationen och kunna hantera den. Detta skapar en känsla av meningsfullhet hos eleven som gör att vi känner engagemang och motivation för att lösa uppgifter (Fyhr och Wilhelmsson 2006). En positiv effekt av APUn i äldreomsorgen som jag inte hade tänkt på tidigare var att praktik med äldre leder till att eleverna har lättare att klara godkänt-målen i de teoretiska ämnena i skolan (Myndigheten för skolutveckling 2004). Dessutom leder APU till att eleverna blir mer empatiska och att de får en mer positiv bild av sin kommande yrkesroll. Vikten av att få praktisera sina färdigheter kopplar jag till Illeris (2007) teori om lärande. I skolans försök att skapa ett praktiskt lärande blir innehållet förändrat av att eleverna ska utföra praktiska moment på varandra. Drivkraften att utföra momenten färgas av intresset att göra roliga saker med sina kompisar. När eleverna istället får t.ex. duscha en äldre person på sin APU-plats får det praktiska lärandet en helt annan innebörd, eleven är delaktig i en samspelsprocess med kollegor och socialiseras snabbt in i en yrkeskultur. Där finns äldre kollegor med erfarenhet att härma och det är en allvarlig stund där fokus ligger på att klara av uppgiften och visa respekt för personen som får hjälp. Med detta vill jag däremot inte tala emot praktiska övningar i skolan, då de fyller även ett annat syfte som också lyfts fram av en av respondenterna. Eleverna kommer närmare varandra, en god gemenskap skapas och det är såklart också avgörande för hur positiva eleverna är till sin utbildning. 29

8.4 Negativa erfarenheter En av frågorna som ställdes till eleverna var har du någon gång känt dig otrygg under APUn. Många menade att de känt sig otrygga i samband med den första APU-perioden på grund av att det var just första gången. Avgörande för att öka tryggheten var hos samtliga elever en bra handledare. Många önskade också ett välkomnande klimat hos hela arbetsplatsen. Det verkar som att negativa erfarenheter under APUn påverkar elevernas inställning till arbete i äldreomsorg. De av eleverna som berättade om negativa erfarenheter från APUn hade heller ingen lust att arbeta något inom äldreomsorg efter skolan eller som extrajobb. Respondent 1:...det som påverkar mig är om det händer saker. Som på det där boendet jag var på, då var det kanske i två timmar på morgonen eller tre, som det var helt dött. Vi satt i soffan. Och gjorde i princip ingenting. Och jag är ingen sån person som gärna slår mig ner i soffan och sitter av min APU. Respondent 2:...jag tyckte inte om personalen eftersom det enda de gjorde var att sitta och fika och om någon av de boende ringde och behövde hjälp med något, toalettbesök eller nånting, så gick de inte dit utan sa att nu har vi rast, vi ska ta vår rast. Så satt där nån gubbe och väntade på att nån skulle komma och hjälpa honom... jag kände mig riktigt fängslad på nåt sätt. 8.4.1 Analys Det visar sig tydligt i studien att kontakten med handledaren och mottagandet på APU-platsen är avgörande för hur eleverna reagerar på kontakten med vårdyrket. Elgán (2008) menar att om skolan hjälper till att skapa en kontakt mellan handledare och elev redan innan de ska ut på APU, 30

så kan det underlätta för eleverna att få en positiv erfarenhet. Skolan har ett tydligt ansvar i att arbeta fram en bra kontakt och samarbete med arbetslivet och det kan vara en avgörande faktor för att locka yngre till att intressera sig för vård av äldre. Om vi från skolans sida vill lyckas engagera gymnasieelever i att arbeta i äldreomsorg, är det alltså avgörande hur vi förbereder APU-perioden, och det stärks även av Myndigheten för skolutvecklings (2004) rapport. 8.5 Med siktet på högre utbildning Även om flera av respondenterna har fått positiva erfarenheter av att arbeta i äldreomsorg och berättar att de kan tänka sig att arbeta en tid i äldreomsorgen, så ses det inte som ett framtidsjobb. Eleverna efterfrågar spänning och ansvar i framtiden. Alla åtta respondenter har som mål att läsa vidare, några till sjuksköterska och sedan ambulanssjuksköterskor, någon inom tandvården, polis och brandman. Respondenterna betonar också under intervjuerna att utbildningen är bred. På frågan om marknadsföring av programmet menade de att det var viktigt att betona bredden. Respondent 6: många vill nog inte praktisera med gamla, utan man kan praktisera på sjukhus, vårdcentral osv. De positiva sidorna ska visas mer. Jag visste till exempel inte att man kan bli psykolog. Men utbildningen, att man kan bli det och det och det. Jag upptäckte att man kan bli brandman, sjuksköterska, undersköterska, terapeut och mycket... 8.5.1 Analys Flera av respondenterna menar tydligt att arbete i äldreomsorg är ett enkelt utfört arbete med samma rutiner och enformiga arbetsmetoder. Många av dem menar att de behärskar det nu och är därför redo att gå till vidare studier. De är glada att de har fått erfarenhet av att arbeta med 31

människor och ser att de kommer ha nytta av erfarenheten längre fram. Sjölins (2004) studie visade att få av eleverna trodde sig arbeta som undersköterskor efter avslutad utbildning. Eleverna som går i årskurs 1 anser att både utbildningen och yrket har låg status och inte mer än hälften kan tänka sig att arbeta som undersköterskor. 28 procent av hennes respondenter vill fortsätta studera efter gymnasiet, och ungefär lika många kan tänka sig att arbeta med något annat än vård (23 procent). Lindströms (2008) studie visar att de flesta även där vill fortsätta studera, särskilt männen som läser profilen räddning och akutsjukvård. De har siktet ställt mot mer fartfylld vård och omsorg. Många av eleverna kan dock tänka sig att arbeta inom vård och omsorg, främst på sjukhus och psykiatri men även inom vård och omsorg. Bilden som träder fram från intervjuerna stämmer inte helt med den som presenteras av Törnqvist (2006). Att elever på omvårdnadsprogrammet är skoltrötta och lågpresterande är inte alls överensstämmande med mitt resultat och till viss del inte heller med Sjölins (2004) och Lindströms (2008). Detta kan tolkas på två sätt. Dels kan det vara så att även elever med goda studieresultat kan välja omvårdnadsprogrammet efter intresse av vård och omsorg, men också att eleverna, som styrks av Myndigheten för skolutveckling (2004), höjer sina studieresultat efter att ha varit ute på APU. 8.6 Låg status Respondenterna frågades hur de såg på statusen, dels på utbildningen och dels på att arbeta i äldreomsorg. De har själva haft en hel del fördomar om arbete i äldreomsorg innan de började på omvårdnadsprogrammet, som i de flesta fallen har försvunnit till fördel för en mer positiv syn på yrket. Genomgående var att de upplevde att allmänheten såg på utbildningen som en utbildning med låg status, men att de själva efter att ha gått på 2,5 år i skolan ansåg att det var en värdefull utbildning som de skulle ha nytta av i sitt framtida liv. De menade att de hade nytta av sina 32

erfarenheter från arbetslivet, och möten med människor i behov av stöd. Dock de vill som sagt inte stanna i äldreomsorgen, utan fortsätta utvecklas i andra studier inom vård och omsorgsyrket. Respondent 5: jag tror inte att det är så jättemånga som vill jobba i äldreomsorg, de vill nog ha ett jobb med mer spänning och så. De kanske tycker att det är tråkigt att göra samma sak hela tiden. 8.6.1 Analys Respondenterna möts ofta av negativa kommentarer om deras val av utbildning, som kan vittna om att samhället ser utbildningen och yrket som ett lågstatusjobb. Frågan är hur mycket den här negativa synen påverkar eleverna i deras val att läsa vidare. De ser helt klart undersköterskans roll i äldreomsorgen som början på karriären i vård och omsorg. Ansvar, spänning och variation lyfts fram som fördelar med sjuksköterskan och akutsjukvårdens arbetsuppgifter. En annan fråga som kvarstår är den som Harnesk och Wälimaa (2006) lyfter fram. Deras studie visar att en kommun gjort erfarenheter att det är enklare att locka vuxna istället för unga personer till att arbeta i äldreomsorgen. För att höja statusen för undersköterskan i stort efterfrågar de en form av legitimation för undersköterskor. Respondenterna menar att det är viktigt att höja undersköterskans lön, och det visar även Harnesk och Wälimaas (a.a) och Jacobssons (2006) studie. Lönen är visserligen underordnad trivselfaktorn enligt Jacobsson (a.a), men är fortfarande en avgörande del för att locka personal. Det är med all säkert så att det är en stor uppgift för hela samhället att vända synen på omvårdnadsyrket till något mer positivt för att vi ska kunna locka unga människor till äldreomsorgen. 33

9 DISKUSSION Studien har handlat om hur elever på omvårdnadsprogrammets tredje år ser på sin utveckling och främst på hur de ser på att arbeta i äldreomsorgen. Det jag kommer att ta med mig allra mest av arbetet är vikten av att skapa positiva erfarenheter för eleverna när de är ute på APU. Både respondenterna och tidigare forskning visar att det är just de positiva erfarenheterna som leder till att elever utvecklar ett intresse för undersköterskans roll i äldreomsorgen. Detta gäller både inför gymnasiet och under gymnasieskolans tid. Samverkan med verksamheterna är avgörande för omvårdnadsprogrammets framtid. Statusen på omvårdnadsyrket spelar en avgörande roll för ungdomars önskan att arbeta i äldreomsorg. Det är en fråga som är större än samverkan mellan skola och verksamhet och att hela samhällets syn på vård- och omsorgsyrket måste förbättras för att ändra på detta. Faktum kvarstår att vi inom en överskådlig framtid är i behov av ett stort antal undersköterskor för att ta hand om främst våra äldre. Undersköterskans roll är väldigt ansvarsfull och omfattande, då det är hon som har den närmsta relationen med personen som ska ha hjälp. Harnesk och Wälimaas (2006) önskan om en legitimation för undersköterskan skulle visa på det ansvarsfulla i undersköterskans roll och säkert hjälpa till att höja statusen. Det skulle vara önskvärt och intressant att titta närmare på om det är möjligt att utforma en sådan legitimation. Nya frågor som har väckts hos mig är hur vi ska få gymnasieeleverna att se det som en möjlig väg att stanna i äldreomsorgen. Är det så att äldreomsorgens låga status påverkar eleverna att se yrket som botten på en möjlig karriärstege i vård och omsorg? Eller är det helt enkelt så som Jacobsson (2006) lyfter fram, att vi ska koncentrera oss på att utbilda vuxna som visar på mer intresse för att arbeta i äldreomsorgen? Jag arbetar idag själv med vuxenutbildning på omvårdnadsprogrammet och ser en stor skillnad i engagemang för att läsa de teoretiska ämnena än vad jag möter hos ungdomar. De flesta av de vuxna har arbetat några år som vikarier i äldreomsorgen och vet att de behöver omvårdnadsutbildningen för att få fast anställning. Detta kan tolkas som att erfarenheter från fältet är än mer avgörande och att mer APU skulle kunna vara en motivation för att locka ungdomar. Det skulle vara intressant att titta mer på detta. 34