Heidi Backman. Yrkesutbildning 2015 en handlingsplan för den finlandssvenska yrkesutbildningen

Heidi Backman Yrkesutbildning 2015 en handlingsplan för den finlandssvenska yrkesutbildningen

Heidi Backman Yrkesutbildning 2015 - en handlingsplan för den finlandssvenska yrkesutbildningen Slutrapport FINLANDS KOMMUNFÖRBUND HELSINGFORS 2004

2

Heidi Backman Yrkesutbildning 2015 En handlingsplan för den finlandssvenska yrkesutbildningen Finlands Kommunförbund Undervisningsministeriet Utbildningsstyrelsen Svenska kulturfonden Aktiebolaget Utbildning Sydväst Borgå handelsläroverk Ab Garantiföreningen för Åbolands folkhögskola r.f. Korsnäs kommun Optima samkommun Samkommunen för utbildning i Sydösterbotten Samkommunen för yrkesutbildning i Östra Nyland Ab Svenska folkhögskolan Svenska framtidsskolan i Helsingforsregionen Ab Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur Vasa stad Västra Nylands yrkesskola samkommun Åbo stad Åbolands yrkesskola samkommun Ålands landskapsstyrelse Österbottens svenska kristliga folkhögskolesällskap r.f. 3

Pärmfoto Jan Strandström Språkgranskning Ylva Forsblom Ombrytning Mattias Lindroth 1 upplagan ISBN 951-755-869-4 Finlands Kommunförbund Helsingfors 2004 Försäljning: Finlands Kommunförbund Fax (09) 771 2212 Beställningsnummer 6-0043 www.kommunerna.net/bokhandel Finlands Kommunförbund Andra linjen 14 PB 200 00101 Helsingfors Tfn (09) 7711 Fax (09) 771 2291 www.kommunerna.net 4

INNEHÅLL 1. INLEDNING... 7 2. AVGRÄNSNING OCH ARBETSSÄTT... 9 3. ÅTGÄRDSFÖRSLAG... 13 Några läsanvisningar... 13 En gemensam vision... 13 3.1 Rekryteringen av studerande 2015... 15 3.1.1 Behovet är utgångspunkten... 17 3.1.2 Välorganiserade utbildningsstigar från skola till arbetsliv... 18 3.1.3 Kombinationer av yrkeskompetens och allmänbildning... 23 3.1.4 Smidiga kombinationsmöjligheter på andra stadiet... 26 3.1.5 Fortsatta studiemöjligheter... 28 3.1.6 Tydlig information till studerande... 31 3.2 Tillgången på yrkeslärare 2015... 37 3.2.1 Förbättrad rekrytering av yrkeslärare... 37 3.2.2 Ett attraktivt läraryrke... 38 3.2.3 En satsning på den svenskspråkiga yrkeslärarutbildningen... 41 3.2.4 Samverkan med näringslivet... 45 3.3 Yrkesutbildningens organisation 2015... 46 3.3.1 En kunnig region 2015... 46 3.3.2 Andra stadiet 2015... 51 3.3.3 Regionalt samarbete redan år 2004... 54 3.3.4 Allfinlandssvenskt samarbete redan år 2004... 59 3.4 Yrkesutbildningens ekonomi 2015... 62 3.4.1 En mångsidig finansiering... 62 3.4.2 En tryggande och sporrande finansiering... 63 4. SAMMANFATTANDE SLUTSATSER... 66 LITTERATUR BILAGOR Bilaga 1 Styrgruppen och delegationen för Yrkesutbildning 2015 Bilaga 2 Framtidsscenarier med sikte på år 2015 Bilaga 3 Behörighetskraven för yrkeslärare Bilaga 4 Studiearrangemangen i yrkeslärarutbildningen 5

6

1. INLEDNING Prognosen Yrke 2015 visade att intagningen till svenskspråkig yrkesutbildning på andra stadiet bör öka med 30 procent för att svara mot arbetskraftsbehovet under perioden 1995 2015. Prognosen kom till som ett brett allfinlandssvenskt samarbetsprojekt och har utnyttjats vid beredningen av statsrådets utvecklingsplan för utbildningen år 2008. Det är en styrka att ha en gemensam och förankrad bild av vilken utbildning som behövs i framtiden, men en sammanhållen strategi behövs också när prognosen ska genomföras och de konkreta problemen lösas. I november 2002 startade därför utredningen Yrkesutbildning 2015. Fram till år 2015 ökar elevunderlaget för svenskspråkig yrkesutbildning, men på längre sikt minskar de årsklasser som avslutar svenskspråkig grundskola. En allt större andel av de unga kommer att ha en tvåspråkig bakgrund och det är därför viktigare än någonsin att den svenskspråkiga utbildningen håller hög kvalitet. Den svenskspråkiga yrkesutbildningen är dynamisk och har gjort framsteg under de senaste tio åren samtidigt som många reformer genomförts. Det är ändå en stor utmaning för yrkesutbildningen att kunna svara mot arbetskraftsbehoven under de kommande tio åren eftersom konkurrensen om offentliga medel ökar. Yrkesutbildningens genomslagskraft bör förbättras. Svenska kulturfonden, undervisningsministeriet, Utbildningsstyrelsen, huvudmannen för utredningen Finlands Kommunförbund och de flesta utbildningsanordnare ställde sig bakom finansieringen av projektet. Vid dessa utbildningsanordnares läroanstalter studerar 98 procent av alla studerande i svenskspråkig yrkesutbildning. Projektet tog fasta på detta stöd och förankrade de åtgärdsförslag som presenteras i den här rapporten både i regionerna och i hela Svenskfinland. Diskussioner fördes i styrgruppen och regionalt. I de här diskussionerna växte en gemensam vision fram. En preliminär rapport presenterades och diskuterades av 180 personer på projektets slutkonferens i Jakobstad den 20 januari 2004. Utgående från diskussionen under och efter konferensen har denna handlingsplan vuxit fram. Projektets utgångspunkt var att det ska vara möjligt att också efter år 2015 erbjuda den svensk- och tvåspråkiga årsklassen svenskspråkig yrkesutbildning av hög kvalitet. Utredningen utgick inte från nationella eller 7

internationella utbildningstrender. Utgångspunkten var i stället att kartlägga de centrala problemen inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen och att hitta lösningsmodeller för dessa. Frågorna som behandlats inom ramen för projektet är därför - Hur rekrytera fler studerande till yrkesutbildningen? - Hur garantera tillgången på behöriga lärare inom yrkesutbildningen? - Hur skapa en hållbar ekonomi samtidigt som en hög kvalitet och ett brett serviceutbud garanteras? - Hur organisera verksamheten för att garantera tillgången på studerande, lärare, en god ekonomi och ett gott serviceutbud? Projektet har formellt avslutats i mars 2004, men regionalt samarbete fortsätter i regi av Sydkustens landskapsförbund i Södra Finland och i regi av landskapsförbundet Österbottens förbund i Österbotten. Utbildningsstyrelsen bildar en samarbetsgrupp för hela Svenskfinland. Visionen är att samarbetet på sikt breddas och att gymnasier och kommuner ska delta i det fortsatta utvecklingsarbetet. Det fortsatta samarbetet beskrivs i kapitel 3. Utredningsmannen tackar alla som deltagit i utredningen. En gemensam omsorg om den svenskspråkiga yrkesutbildningen och hela andra stadiet och ett beslutsamt fortsatt arbete behövs nu. Utbildningsanordnare av svenskspråkig yrkesutbildning 2004 Aktiebolaget Utbildning Sydväst Borgå handelsläroverk Ab Fria kristliga folkhögskoleföreningen r.f. Garantiföreningen för Åbolands folkhögskola r.f. Korsnäs kommun Mellersta Österbottens samkommun Norrvalla Folkhälsan Ab Optima samkommun Samkommunen för utbildning i Sydösterbotten Samkommunen för yrkesutbildning i Östra Nyland Ab Svenska folkhögskolan Stiftelsen för fiskeri- och sjöfartsutbildning Svenska framtidsskolan i Helsingforsregionen Ab Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur Vasa stad Västra Nylands yrkesskola samkommun Åbo stad Åbolands yrkesskola samkommun Ålands landskapsstyrelse Österbottens svenska kristliga folkhögskolesällskap r.f. 8

2. AVGRÄNSNING OCH ARBETSSÄTT Avgränsningen av frågeställningarna Under år 2002 kartlade en grupp de centrala problemen inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen. Det här ledde till att man genom ett brett samarbetsprojekt ville starta en utredning om den svenskspråkiga yrkesutbildningen, Yrkesutbildning 2015. Utredningen har därför inte utgått från prioriteringar i nationella eller internationella utbildningstrender, utan försökt finna lösningsmodeller för de centrala problemen inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen. Lösningsmodellerna håller sig ändå till största delen inom ramen för nuvarande lagstiftning och läroplansgrunder och motsvarar i hög grad målen i statsrådets utvecklingsplan för åren 2003 08. De frågor som behandlats inom ramen för projektet är därför 1) hur yrkesutbildningen ska kunna rekrytera fler studerande, 2) hur tillgången på behöriga yrkeslärare ska garanteras, 3) hur ekonomin ska bli mer hållbar samtidigt som en hög kvalitet och ett brett serviceutbud garanteras och 4) hur verksamheten ska organiseras? Den här avgränsningen innebär att bl.a. pedagogiska frågor eller samarbetet med arbetslivet inte direkt behandlats även om de nog berörs av utredningen. De nationella utvärderingar som utförts inom yrkesutbildningen har visat att inlärningsresultaten inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen i regel håller nationell nivå, att kontakterna till arbetslivet är goda och att de svenskspråkiga studerandena har en låg avbrottsprocent och dessutom placerar sig väl i arbetslivet. Därför har frågan om yrkesutbildningens kvalitet inte närmare operationaliserats i utredningen. Däremot har en viktig utgångspunkt i utredningen varit att den svenskspråkiga yrkesutbildningen bör kunna erbjuda alla studerande de stödfunktioner som numera förutsätts inom yrkesutbildningen och att det ska finnas grundläggande förutsättningar för en ständig utvecklingsprocess vid alla yrkesläroanstalter. Projektet fick sitt startskott på yrkesutbildningskonferensen i Helsingfors den 12 13 november 2002. Konferensdeltagarna lyfte bl.a. fram hur viktigt samarbetet med gymnasiet, den fria bildningen, vuxenutbildningen, högskoleutbildningen och arbetslivet är för yrkesutbildningen och önskade även att behovet av specialundervisning ska beaktas i projektet. Dessa frågor har integrerats i utredningen. 9

Intervjuer med hundra personer Utredningsmannen Heidi Backman och de assisterande utredarna Bettina Brantberg och Ingeborg Rask har besökt utbildningsanordnarna och utfört förberedda temaintervjuer med representanter för ledningen, personalen och de studerande, sammanlagt hundra personer. Även representanter för gymnasier, studiehandledare och lärarutbildare har intervjuats. Regionala grupper Fyra regionala grupper tillsattes. Grupp Österbotten leddes av Rabbe Ede från samkommunen Optima och Christer Simons från Svenska yrkesinstitutet. Grupp Åboland och Västra Nyland leddes av Renata Svedlin från Karis stad. Grupp Mellannyland leddes av Henrik Wik, från länsstyrelsen i Södra Finlands län och senare Yrkesinstitutet Prakticum. Grupp Östra Nyland leddes av Johan Söderberg från Östra Nylands yrkesskola. Åland representerades i projektet av Elisabeth Storfors från Ålands landskapsstyrelse. Åland hade ingen regional grupp inom projektet och har inte deltagit i arbetet med åtgärdsförslagen. I de regionala grupperna ingick samtliga utbildningsanordnare som deltog i finansieringen av Yrkesutbildning 2015, minst en representant för arbetslivet och minst en representant för kommunerna. Grupperna kunde kalla in även andra sakkunniga till sina möten. Totalt hölls 27 regionala möten. Fem teman De regionala grupperna arbetade med fem teman utgående från diskussionsunderlag som utredningsmannen och assistenterna utarbetat. I april 2003 diskuterade grupperna rekryteringen av studerande, i maj samarbetet mellan gymnasie- och yrkesutbildningen, i augusti tillgången på yrkeslärare, i september ekonomin och i november organiseringen av verksamheten. Diskussionsunderlagen 1 behandlade var sitt tema genom att beskriva fakta, forskningsrön, resultat från intervjuerna vid läroanstalterna och alternativa framtidsscenarier. Scenarierna användes som hjälpmedel i den diskussion som de regionala grupperna förde. De regionala grupperna tog ställning till vilka framtidsscenarier de ser som mest sannolika eller önskvärda i den egna regionen. Vissa scenarier fick mer stöd än andra och bidrog till skapandet av en gemensam vision. Visionen handlar om att tillsammans arbeta i en viss riktning, inte om att genomföra ett renodlat scenario som sådant. I verkligheten är det ofta nödvändigt att kombinera element från olika scenarier, vilket också den här handlingsplanen utgår från. Scenarierna presenteras kort i bilaga 2. 1 Diskussionsunderlagen finns publicerade i sin helhet på www.kommunerna.net. Klicka på undervisning och kultur. Under rubriken forsknings- och utvecklingsprojekt hittas Yrkesutbildning 2015. 10

Styrgrupp och delegation Projektet har letts av en styrgrupp med representanter för de största finansiärerna och en representant för varje regional grupp (bilaga 1). Styrgruppen har sammankommit tretton gånger och har godkänt utkastet till handlingsplan. En delegation (bilaga 1), som bestod av representanter för samtliga finansiärer i projektet och några regionala aktörer, har vid tre möten tagit ställning till det arbete utredningsmannen, assistenterna och de regionala grupperna utfört. Den 16 september 2003 skapade delegationen en gemensam vision om yrkesutbildningens framtid i Svenskfinland och enades om åtgärder som gäller rekryteringen av studerande och lärare samt samarbetet med gymnasiet. Den 27 november enades delegationen om åtgärder som gäller organiseringen av verksamheten och ekonomin. Åtgärdsförslagen formuleras i rutorna i kapitel 3. Gymnasierna och kommunerna fick i november 2003 information om de frågor som berör samarbetet på andra stadiet som delegationen behandlat. Med bl.a. Åbo Akademi ordnades ett gemensamt möte om yrkeslärartillgången i Jakobstad den 31 oktober 2003. Slutkonferens På projektets slutkonferens i Jakobstad den 20 januari 2004 presenterades en preliminär rapport som underlag för diskussionen. Rapporten kommenterades av minister och kansler Christoffer Taxell och direktör Martin Granholm och diskuterades i fyra arbetsgrupper. Denna slutliga handlingsplan har uppkommit som ett resultat av diskussionen under och efter konferensen. Utredningen stöddes av konferensdeltagarna, som representerade utbildningstjänstemän, förtroendevalda, näringsliv och yrkesläroanstalter, gymnasier och folkhögskolor. De flesta åtgärdsförslag i konferensrapporten understöddes av konferensdeltagarna och av de två kommentatorerna vid konferensen. Utbildningsstyrelsens generaldirektör Kirsi Lindroos och regeringsrådet Timo Lankinen vid undervisningsministeriet gav rapporten och det fortsatta arbetet sitt stöd. Massmedierna har uppmärksammat utredningen minst 60 gånger under utredningens gång. Från ord till handling Efter slutkonferensen har genomförandet av åtgärdsförslagen i handlingsplanen redan påbörjats. Regionala konferenser har ordnats i olika delar av Nyland i regi av länsstyrelsen i Södra Finlands län. Länsstyrelsen i Västra Finlands län har fört diskussioner med region Åboland. I Österbotten har en delegation för yrkesutbildning sammankommit inom ramen för Österbottens förbund och samkommuner och enskilda kommuner har initierat samarbete eller ordnat seminarier. 11

Åbo Akademi har tillsatt en referensgrupp för yrkeslärarutbildningen. Vid Utbildningsstyrelsen bildar handlingsplanen en grund för den strategi och de riktlinjer och åtgärder som gäller den svenskspråkiga yrkesutbildningen. Styrgruppen för Yrkesutbildning 2015 har slagit fast hur man önskar att samarbetet kring frågorna organiseras i framtiden dels regionalt, dels i hela Svenskfinland (se 3.3.3 och 3.3.4). Huvudman och finansiärer Finlands Kommunförbund har utgjort huvudman för projektet, som också finansierats av Svenska kulturfonden, undervisningsministeriet och Utbildningsstyrelsen samt av 16 av totalt 20 utbildningsanordnare av svenskspråkig yrkesutbildning (bilaga 1). Utredningen täcker 98 procent av samtliga studerande inom svenskspråkig yrkesutbildning. Närmare upplysningar ges av - Gustav Wikström, chef för undervisningsärenden, Finlands Kommunförbund, gustav.wikstrom@kommunforbundet.fi, tfn 0500-703 117, 09-771 2047 - Heidi Backman, utredningsman, överinspektör, Utbildningsstyrelsen, Heidi.Backman@oph.fi, tfn 09-7747 7187 12

3. ÅTGÄRDSFÖRSLAG Några läsanvisningar I textrutorna i det här kapitlet presenteras de ställningstaganden som delegationen för Yrkesutbildning 2015 gjort. Efter varje ruta följer en förklarande text med fakta och diskussion från utredningen samt utvärderingsoch forskningsrön. Styrgruppen har godkänt utkastet till handlingsplan, men absolut enighet råder inte om alla detaljer i texten. I vissa fall har utredningsmannen sett att mer långtgående åtgärder behövs än dem man kunnat enas om. I andra fall har utredningsmannen endast velat understryka något som är särskilt viktigt. I dessa fall ingår utredningsmannens förslag som en separat punkt efter textavsnittet. De framtidsscenarier som de regionala grupperna arbetat utgående från och som nämns i texten ingår i förkortad form i bilaga 2. Vid läsningen är det viktigt att notera att de visioner och framtidsscenarier som åtgärdsförslagen bygger på gäller år 2015, och inte år 2004. Scenarierna har varit ett verktyg i arbetet och antyder en gemensam riktning, men innebär inte att scenarierna i renodlad form genomförs. I många fall är det viktigt att sammanföra element från olika scenarier. En gemensam vision Delegationen slog fast några centrala ställningstaganden som bildar en gemensam vision och som löper som röda trådar genom åtgärdsförslagen i handlingsplanen: - Yrkesutbildning ska i mån av möjlighet erbjudas i den studerandes närregion. - Utbildningar inom små studieområden ska garanteras. - Yrkesutbildningen ska hålla en hög kvalitet och stödtjänster som väglednings- och rekryteringstjänster, elevvård och specialundervisning ska erbjudas den studerande. - Individuella och smidiga lösningar ska erbjudas studerande genom t.ex. webbaserade studier, distansstudier, möjligheter till studier vid annan läroanstalt eller i annat land och olika former av arbetsplatsförlagd utbildning. - Studierna bör ge den studerande arbete eller möjligheter till fortsatta studier och utbildningsutbudet bör i så hög grad som möjligt svara 13

både mot de studerandes önskemål och mot de behov som råder i arbetslivet i regionen. - Yrkesläroanstalterna ska utvecklas som arbetsplatser för att både personal och studerande ska trivas och för att verksamheten ska svara mot förändrade behov i samhället. En orsak till att total enighet inte råder om alla åtgärdsförslag eller formuleringar beror i hög grad på att förutsättningarna ser olika ut i olika regioner och vid olika läroanstalter. Skillnaderna beror på hur utbildningsanordnaren organiserat sin verksamhet, vilken typ av utbildning man arrangerar eller vilken typ av samhälle man är verksam i. En del skillnader beror säkert också på kultur och traditioner. Följaktligen passar inte heller alla lösningsmodeller alla utbildningsanordnare lika väl. Det här innebär att utbildningsanordnare från fall till fall måste avgöra vilken lösningsmodell som passar dem bäst. Det är viktigt att beakta att åtgärdsförslagen gäller en vision för år 2015 och inte år 2004. Utvecklingen kan ske stegvis under kommande år. I ett längre perspektiv känns inte åtgärdsförslagen för tiden fram till år 2015 mer utmanande än alla de reformer som yrkesutbildningen genomfört under de föregående 10 15 åren. En del av åtgärdsförslagen kan kännas orealistiska utgående från den egna läroanstaltens nuvarande situation, men det är viktigt att inse att åtgärdsförslagen, liksom statsrådets utvecklingsplan, utgår från att en ny stor målgrupp bör nås av yrkesutbildning, dvs. en större andel högpresterande grundskollever än de som nu nås av yrkesutbildning. Det här ställer nya krav på t.ex. undervisningsarrangemangen. 14

3.1 Rekryteringen av studerande 2015 Prognosen Yrke 2015 visade att intagningen till den svenskspråkiga yrkesutbildningen för unga bör öka med 30 procent under perioden 1995 2015 för att svara mot behoven av arbetskraft. Behovet av högre utbildning ökar inte på motsvarande sätt. Prognosen utgick från arbetsministeriets prognos över behovet av arbetskraft (Työvoima 2020, 2003) och från den svenskspråkiga befolkningens särdrag samt den beräknade pensionsavgångens och flera andra faktorers effekt på utbildningsbehovet 2. En prognos över arbetskraftsutvecklingen är aldrig helt tillförlitlig eftersom kasten i arbetslivet och den globala ekonomin kan vara överraskande. Behovet av nyutbildad arbetskraft i prognosen Yrke 2015 avgjordes emellertid till 80 procent av pensionsavgången, som är en relativt stabil faktor. Sysselsättningsutvecklingen avgjorde det nya utbildningsbehovet endast till 20 procent. Prognosen följs upp och justeras vart femte år (se 3.3.4). Statsrådets utvecklingsplan, som bereddes utgående från prognosen, slog fast att den svenskspråkiga yrkesutbildningen för unga ska öka med 17 procent under åren 2003 08. Den här dimensioneringen utvärderas år 2005. Planen och prognosen slog även fast att de studerandes studietakt bör försnabbas, att studieavbrotten bör minska och yrkes- och högskoleutbildningen bör nå hela årsklassen. Trots en ökning på 17 procent kommer inte svenskspråkiga att erbjudas fler möjligheter till yrkesinriktade studier än finskspråkiga. En bidragande orsak till detta är att den svenskspråkiga årsklassen ökar med 9 procent under samma period (2003 08). En annan orsak är att svensk- och finskspråkig utbildning dimensioneras på lika grunder. Utvecklingsplanen utgår från att 132 procent av den genomsnittliga årsklassen 16 21-åringar ska påbörja studier inom yrkes-, yrkeshögskole- eller universitetsutbildning. Normen gäller också svenskspråkig utbildning. Tabell: Påbörjade studier inom yrkesinriktad utbildning i förhållande till den genomsnittliga åldersklassen 16 21-åringar, mål enligt statsrådets utvecklingsplan 2008 Svenskspråkig Utbildning i utbildning 2008 hela landet 2008 Yrkesutbildning 58% 67% Yrkeshögskoleutbildning 37% 38% Universitet 37% 27% Totalt 132% 132% 2 Prognosen Yrke 2015 finns i sin helhet publicerad på Sydkustens landskapsförbunds webbplats: www.sydkusten.fi 15

Tyngdpunkten inom den svenskspråkiga utbildningen ligger i högre grad på universitetsutbildning och i mindre grad på yrkesutbildning än i landet som helhet. Det är viktigt att det finns svenskspråkiga läkare, lärare och jurister, men när de stora åldersklasserna pensioneras behövs nyutbildad svenskspråkig personal alltmer också inom t.ex. äldreomsorg och dagvård och inom andra serviceyrken eller manuella yrken som kräver yrkesutbildning. Målet för den svenskspråkiga yrkesutbildningen år 2008, som alltså inbegriper en ökning på 17 procent, innebär ändå fortsättningsvis att den svenskspråkiga yrkesutbildningen har en betydligt mindre volym i relation till årsklassen (58 procent) än i landet som helhet (67 procent). Av alla de svenskspråkiga som påbörjat studier på andra stadiet år 2001 påbörjade 46 procent yrkesstudier och 54 procent gymnasiestudier. Om benägenheten att söka till yrkesutbildning fortsätter vara på den här nivån leder det till arbetskraftsbrist inom många yrken när de stora åldersklasserna pensioneras. Arbetskraftsbrist uppstår sannolikt också inom de näringsgrenar som för närvarande säger upp anställda. Under åren 1998 2002 minskade dessvärre antalet sökande till den svenskspråkiga yrkesutbildningen med 11 procent och antalet antagna med 9 procent. Tyvärr har antalet sökande minskat också till de utbildningsområden som löper speciellt stor risk för arbetskraftsbrist under kommande år. Tillströmningen av studerande har t.ex. minskat med 17 procent till utbildningen inom teknik och kommunikation, med 10 procent till utbildningen inom handel och administration och med 6 procent till social- och hälsovårdsutbildningen. (Yrke 2015, Gemensam elevansökan 1998 2002). Behovet av yrkesutbildning för vuxna ökar också betydligt. Enligt utvecklingsplanen ska en femtedel av alla dem som inleder studier inom grundläggande yrkesinriktad utbildning vara vuxna. Viktiga studieområden inom vuxenutbildningen är speciellt maskin- och metallbranschen, bil- och transportbranschen, social- och hälsovården och huslig ekonomi och rengöringsservice. Programmet Kunskapslyftet ska under åren 2003 07 årligen nå ca 600 svenskspråkiga som arbetar, men som saknar yrkesutbildning. Antalet påbörjade studier för yrkes- och specialyrkesexamina ska, enligt utvecklingsplanen, öka med nästan 30 procent till år 2008. Det innebär att så mycket som 2 900 svenskspråkiga bör påbörja denna typ av tilläggsstudier år 2008. 16

3.1.1 Behovet är utgångspunkten Utgångspunkten för dimensioneringen och organiseringen av yrkesutbildningen är en avvägning mellan de studerandes behov och önskemål och arbetslivets behov av arbetskraft. Utbildningsanordnarna bör sträva efter en hög kvalitet på undervisning och stödfunktioner och göra utbildningen så attraktiv som möjligt för att förbättra rekryteringen av studerande. Utbildningsanordnarna bör profilera sig och koncentrera sig på det de är bra på samt på det som regionen, men också hela Svenskfinland, behöver. Ansvar bör tas för riksomfattande utbildningar i Svenskfinland. I Finland finns en högt ställd ambition om att yrkesutbildningen ska matcha arbetslivets behov med ungas och vuxnas efterfrågan på utbildning och dessutom beakta samhällsintresset. Samhällsintresset kan för Svenskfinland innebära att dimensionera utbildningen så att tillgången på svenskspråkig service garanteras inom olika yrken eller så att den finlandssvenska identiteten främjas genom en satsning på utbildning inom kultur. För den svenskspråkiga befolkningen är det också viktigt att det finns ett brett utbud på svenskspråkig yrkesutbildning och en god tillgång till yrkesutbildning i alla regioner i Svenskfinland. Både prognosen Yrke 2015 och statsrådets utvecklingsplan för år 2003 08 har beaktat dessa intressen. I praktiken har emellertid ekonomiska faktorer, tillgången till behöriga lärare, lokaler och utrustning en stor betydelse för vilken utbildning som arrangeras vid en läroanstalt. I många fall har arbetslivets engagemang för utbildningar inom branscher med arbetskraftsbrist visat sig vara avgörande för om man lyckas bevara en utbildning med sinande elevtillströmning. Prognosen Yrke 2015 slog fast att de svenskspråkiga utbildningsanordnarna bör satsa på de utbildningar de ordnar från tidigare, minska överlappningar genom arbetsfördelning och garantera små utbildningars existens samt svara mot arbetskraftsbehovet i olika regioner genom webbaserade studier och utlokaliseringar i samarbete med andra utbildningsanordnare. Inom utredningen har det konstaterats att de studerande ofta är både målmedvetna och krävande. Delegationen inom Yrkesutbildning 2015 fastslog att satsningar på nya former av smidiga och individuella studieformer för olika målgrupper av studerande bör utvecklas. Det är fråga om studerande med särskilda behov, högpresterande studerande, flickor och pojkar, studenter och vuxna och studerande med olika inlärningsstilar. Många har under utredningens gång betonat vikten av att utreda hur de unga i dag tänker och resonerar kring sin framtid. 17

Utredningsmannens förslag Det är viktigt att prognosen Yrke 2015 följs upp vart femte år. Nästa gång är detta aktuellt åren 2007 08. Prognostiseringen bör utföras som ett finlandssvenskt samarbete, men ledas av undervisningsministeriet och Utbildningsstyrelsen så att en koppling till beredningen av statsrådets utvecklingsplan för följande period finns. Nästa prognos kan med fördel genomföras som ett samarbete mellan dessa parter, samordningsdelegationen för svenskspråkig högskoleutbildning och med utbildningsanordnarna för yrkesutbildningen. På så vis fås en enhetlig prognos för all svenskspråkig yrkesinriktad utbildning. År 2005 bör dimensioneringen av den svenskspråkiga yrkesinriktade utbildningen i enlighet med utvecklingsplanen utvärderas. Utbildningsanordnarna bör koncentrera sig på de utbildningar de ordnat hittills, minska överlappningar i utbudet och komma överens om arbetsfördelning. Små studieområden, som enligt prognosen behövs, bör bevaras genom samarbete mellan utbildningsanordnarna och genom utvecklade distansstudier och webbaserade studier. 3.1.2 Välorganiserade utbildningsstigar från skola till arbetsliv Olika former av arbetsplatsförlagd utbildning bör utvecklas: större projektarbeten, utbildning i företagsamhet, goda arbetsplatser inom inlärning i arbete och läroavtalsstudier. Tvärprofessionella utbildningar bör utvecklas enligt de behov som finns på arbetsmarknaden. Alternativa möjligheter till studier bör skapas för olika målgrupper av studerande och för studerande med speciella behov. Läroanstalterna bör fortsätta utveckla elevvård, specialundervisning och studiehandledning. Skräddarsydda utbildningsmöjligheter bör utvecklas enligt de studerandes livssituation, t.ex. läroavtalsstudier, webbaserade studier och distansstudier för vuxna. En fortsatt integrering av ungdoms- och vuxenutbildning är nödvändig inom yrkesutbildningen på andra stadiet. Yrkesläroanstalterna måste alltmer anpassa undervisningen, arrangemangen och marknadsföringen av studierna enligt olika målgruppers behov och intressen. Vissa studerande behöver anpassade studier, elevvårds- och handledningstjänster, utvidgad inlärning i arbete och kanske längre studietid, medan andra vill studera snabbt inom en kvalitativt högtstående utbildning och kanske avlägga både studentexamen och en grundexamen inom yrkesutbildningen. Delvis måste yrkesutbildningen locka en helt ny målgrupp, som 18

man inte hittills nått i större utsträckning, dvs. fler flickor och fler högpresterande grundskolelever. Olika former av arbetsplatsförlagd utbildning En allt större del av yrkesutbildningen kommer sannolikt att placeras på olika arbetsplatser i framtiden. Det kan vara fråga om projektarbeten, inlärning i arbete och läroavtalsstudier. Betydelsen av olika grader av arbetsplatsförlagd utbildning kommer sannolikt att öka när bristen på arbetskraft lockar studerande ut i arbetslivet. Det är viktigt att inlärning i arbete kan ordnas också på andra orter än studieorten, t.ex. på den studerandes hemort. Läroavtalsstudier möjliggör studier inom snäva yrkesområden, men är också en arbetslivsorienterad väg till ett yrke som kan tilltala särskilt arbetstagare som saknar formell kompetens eller unga skoltrötta, men annars målmedvetna, studerande. Undervisning i företagsamhet behövs vid alla läroanstalter, både på landsbygden och i städerna. Privatiseringen av t.ex. social- och hälsovårdssektorn kommer att erbjuda nya företagarmöjligheter, som inte förutsätter kapitalkrävande investeringar. Företagsamheten kan utvecklas genom t.ex. kuvösföretag eller produktutvecklingsprojekt. Det är viktigt att så många studerande som möjligt börjar tänka i entreprenörsbanor. Yngre studerande behöver i regel arbetslivserfarenhet innan de är mogna att bli företagare. Därför måste företagsamhet erbjudas också som vuxenutbildning, t.ex. som en tilläggsutbildning eller som stödnätverk med olika företagsamhetsstimulerande tjänster för f.d. studerande. Väglednings- och rekryteringstjänster måste tillsammans med arbetsplatser utvecklas för att stödja de studerandes sysselsättning efter examen. Genom rekryteringstjänsten kan t.ex. en utexaminerad, som gör sin militärtjänst efter examen, erbjudas en arbetsplats att återvända till eller en studerande från en glesbygdskommun kan erbjudas arbete på sin hemort. Hur yrkesprov ska arrangeras och rekryteringen till vuxenutbildning ska ske förutsätter ett intensivt samarbete med arbetslivet. Yrkesläroanstalterna bör i första hand ta initiativ till och planera samarbete med arbetslivet. Arbetsgivare som behöver arbetskraft kommer sannolikt att samarbeta intensivt med läroanstalter i sin miljö. Företag och andra arbetsplatser kan i regel inte erbjuda en hel utbildning, men de kan ofta stå för lokaler, föreläsare och utrustning och de kan på sikt även tänkas delta i marknadsföring och sponsorering. För företag kan det vara besvärligt att samarbeta med många små läroanstalter med olika rutiner. Det är därför viktigt att mindre läroanstalter samarbetar med andra och att det finns kontaktpersoner för företag vid läroanstalten. Arbetsplatshandledarna, som utbildas av läroanstalterna, är i nyckelställning när det gäller samarbetet. Lärare som gör arbetspraktik i arbetslivet förbättrar också kontakten mellan utbildning och arbetsliv. 19

Tvärprofessionella utbildningar Nya produkter och företag kan uppkomma genom att nya yrkeskombinationer uppstår i studierna utgående från ungas intressen eller utgående från förändrade behov i arbetslivet. De mest framsynta studerandena bör inom ramen för valfriheten och de kombinerade studierna på andra stadiet erbjudas möjligheter att på frivillig basis bilda de studiekombinationer de önskar och behöver. Den här typen av lösningar kan genomföras inom ramen för nuvarande läroplansgrunder. Givande synergieffekter kan fås till stånd mellan närstående utbildningar, t.ex. mellan kock- och bagarutbildningen, mellan huslig ekonomi och hotell- och restaurangbranschen samt mellan trä-, byggnads- och ytbehandlingsbranschen inom teknik och kommunikation å ena sidan och trä och målning inom hantverk och konstindustri å andra sidan. På motsvarande sätt finns det beröringspunkter mellan beklädnadsbranschen inom teknik och kommunikation och textil och beklädnad inom hantverk och konstindustri. Intressanta kombinationer är också t.ex. plast och metall samt handel och teknik. (Backman 2003). Sådana här kombinationer finns och utvecklas redan vid några svenskspråkiga läroanstalter i takt med förändringarna inom arbetslivet. Den skarpa gränsen mellan hantverk och serietillverkning har t.ex. suddats ut. Det uppkommer hela tiden nya yrken som är tvärsektoriella i förhållande till nuvarande utbildningar. Två utbildningar kan också ha en del gemensamma studier som är inbyggda i läroplanen. Det finns studieområden som lockar studerande i högre grad än vad de sysselsätter på arbetsmarknaden. Sådana områden är t.ex. hantverk och konstindustri, mediekultur och bildkonst, fritidsverksamhet, idrott och skönhetsbranschen. Genom att bilda studieblock där t.ex. inslag från social- och hälsovårdsbranschen ingår i frisörernas, konstnärernas, hantverkarnas, idrotts- och ungdomsledarnas undervisning kan deras sysselsättningsmöjligheter förbättras inom t.ex. åldringsvård, konstterapi, rehabilitering och eftermiddagsverksamhet. Studieavbrott bör motverkas Läroanstalterna måste aktivt förhindra att de studerande avbryter studierna på grund av den goda arbetssituation som väntas inom några år. Tidigare studier bör i hög grad tillgodoräknas för att studietiden ska förkortas. Sannolikt uppkommer därför så småningom inom vissa studieområden behov av att ordna det sista studieåret helt arbetsplatsförlagt eller webbbaserat. Studerande med särskilda behov Läroanstalterna har under nittiotalet på ett föredömligt sätt utvecklat elevvård, specialundervisning och studiehandledning. En fortsatt satsning på dessa funktioner behövs emellertid. Läroanstalterna kan t.ex. gemensamt anställa kuratorer och speciallärare. Dessa yrkesgrupper saknas helt vid några läroanstalter och samarbetsmöjligheter finns på flera orter i Svensk- 20

finland. Gymnasierna ska i dag satsa på den här formen av tjänster och utgör också viktiga samarbetsparter under kommande år. Elevvårdsgrupper som består av kuratorer, studiehandledare, hälsovårdare och speciallärare bör arbeta med akuta problem, förebyggande verksamhet och utvecklingsarbete inom t.ex. boende. På många orter finns det potential att i samarbete med grundskolor och folkhögskolor utveckla olika former av orienteringsår och åk 10 för studerande som är osäkra för studievalet. Fler närvarande vuxna, t.ex. skolgångsbiträden, civiltjänstgörare, pensionärer, arbetslösa och så kallade yrkesmän, kan på olika sätt stödja undervisningen och de unga. Det är viktigt att elevvården, specialundervisningen och studiehandledningen verkligen når alla de studerande som behöver dessa tjänster. Det är alltför vanligt att de studerande poängterar vikten av den här formen av verksamhet men samtidigt berättar att de inte alls haft kontakt med t.ex. studiehandledaren. Distansstudier och utlokaliseringar Speciellt för vuxna studerande är det viktigt att studierna kan skötas vid sidan om arbetet, t.ex. som kvälls- eller veckoslutsstudier, distansstudier eller webbaserade studier. För många vuxna är läroavtalsstudier, fristående yrkesprov eller utökad inlärning i arbete en god lösning. Genom att utveckla webbaserade studier i framtiden kan den finlandssvenska yrkesutbildningen stå för ett brett studieutbud och en konkurrenskraftig utbildning. Möjligheten öppnar för ett tätare samarbete mellan lärare vid olika läroanstalter och i olika regioner och, varför inte, för samarbete med yrkesutbildningen i Sverige. Den webbaserade studiemöjligheten utgör också ett flexibelt alternativ för dem som går in för kombinerade studier på andra stadiet. Webbaserade lösningar är särskilt användbara inom Svenskfinland, som har många små utbildningar och långa geografiska avstånd. Också undervisningsministeriets utbildningspolitiska regionstrategi för år 2013 betonar vikten av att förbättra möjligheterna till utbildning på andra stadiet i olika regioner genom informationstekniska inlärningslösningar och flerformsstudier. Webbaserad utbildning av läkemedelstekniker har år 2004 startat som köptjänster mellan Svenska yrkesinstitutet i Vasa och Prakticum i Helsingfors eftersom det är svårt att få ihop hela grupper på var sitt håll. Studerandena studerar lokalt och lärarna är rörliga. Studierna på webben utvecklas med särskild finansiering. Liknande modeller finns eller planeras också inom andra utbildningar. Studieområden som kunde vara betjänta av den här typen av lösningar är t.ex. VVS-branschen, lantmäteribranschen, kemisk industri, textil- och beklädnadsbranschen och den övriga utbildningen inom naturbruk (turism, miljö). 21

Unga och vuxna integreras Integrering av unga, vuxna, läroavtalsstuderande och studenter möjliggör utbildningar inom små områden och innebär att utrustning, lokaler och lärare utnyttjas effektivt. Många yrkesläroanstalter fyller upp sina ungdomsgrupper med vuxna, eftersom vissa av de svenskspråkiga utbildningarna inte lockar unga i tillräckligt hög grad. Det här gäller alldeles särskilt t.ex. huslig ekonomi (rengöring), äldreomsorg inom social- och hälsovårdsbranschen, fiskeri, lantbruk och utbildningar som kräver företagskunskaper, t.ex. hantverk och konstindustri. Också inom många andra utbildningar integreras unga och vuxna i hög grad i samma undervisningsgrupper för att fylla grupperna. Trots att det finns ett stort underlag också för svenskspråkig vuxenutbildning, förefaller underlaget för de flesta studieområden vara alltför litet för separat grundläggande vuxenutbildning på svenskt håll i de olika regionerna. Integreringen av olika studerandegrupper kan vara en förutsättning för att en svenskspråkig utbildning ska kunna erbjudas i den studerandes närsamhälle eller för att utbildningen ska kunna påbörjas varje år. En strategi för vuxenutbildningen Behovet av olika former av yrkesinriktad vuxenutbildning ökar kraftigt fram till år 2008. Kunskapslyftet riktar sig särskilt till vuxna som arbetar, men som saknar yrkesutbildning. Efter år 2008 ska denna målgrupp integreras med övrig vuxenutbildning.vuxna kan avlägga grundläggande studier, yrkes- och specialyrkesexamina. Studierna kan genomföras som normala studier, som fristående yrkesprov, som läroavtalsstudier och som webbaserade studier. Inom vuxenutbildningen finns det många olika aktörer och undervisnings- och finansieringsformer. Tilläggsresurser kommer med stöd av statsrådets utvecklingsplan att satsas på utvecklingen av olika undervisningsarrangemang och på förbättringen av studiehandledningen och rekryteringen av vuxna under kommande år. Det är viktigt att de medel som erbjuds svenskspråkig vuxenutbildning inte splittras utan kanaliseras enligt en sammanhållen strategi. Samarbetet mellan undervisningsministeriet, Utbildningsstyrelsen och länsstyrelserna och andra regionala aktörer är viktigt. Det regionala samarbetet mellan utbildningsanordnarna bör effektiveras inom vuxenutbildningen, eftersom det visat sig att vuxenutbildning i regel kräver en viss volym. Det finns nu några regioner och utbildningsanordnare som inte erbjuder svenskspråkig vuxenutbildning. 22

Utredningsmannens förslag För att yrkesutbildningen ska kunna öka intagningen av studerande enligt de kommande arbetskraftsbehoven bör olika studieformer utvecklas för såväl studerande med särskilda behov som för högpresterande grundskolelever och för vuxna. Distansstudier och webbaserade studier är ett viktigt verktyg för att kunna bevara små utbildningar och överbrygga geografiska avstånd. Webbaserade studier är resurskrävande och bör utvecklas i samarbete mellan utbildningsanordnarna, gärna så att huvudansvaret finns hos en utbildningsanordnare. Utökad arbetsplatsförlagd utbildning är en viktig satsning för att minska studieavbrott och för att snabbt avhjälpa kommande arbetskraftsbrist. Utbildningen i företagsamhet kräver en satsning för att svara mot de behov som unga och vuxna har samt mot de olika behov som finns både i glesbygden och i städerna. Det är viktigt att erbjuda utbildning i närsamhället och tillräckligt ofta. Eftersom Svenskfinland har små volymer och långa avstånd är det därför nödvändigt att integrera ungdoms- och vuxenutbildning och att effektivera det regionala samarbetet inom vuxenutbildningen mellan utbildningsanordnarna. Det är viktigt att bl.a. Utbildningsstyrelsen och länsstyrelserna tillsammans med utbildningsanordnarna kan utarbeta en sammanhållen strategi för de olika formerna av yrkesinriktad svenskspråkig vuxenutbildning för att inte splittra de resurser som satsas på vuxenutbildningen och för att förhindra onödiga överlappningar. 3.1.3 Kombinationer av yrkeskompetens och allmänbildning Med samarbetet mellan yrkes- och gymnasieutbildningen nås den grupp studerande som vill kombinera teori och praktik, yrkeskompetens och allmänbildning. Gymnasierna och yrkesläroanstalterna kan genom samarbetet erbjuda sina studerande kompletterande studier och intressanta ämneshelheter. Gymnasiestuderande kan få kontakt med arbetslivet. Olika studerandeprofiler Det finns studerande som vill studera för ett yrke och som vill studera så praktiskt som möjligt och studerande som är inriktade på gymnasium och senare på akademiska studier, men det finns också en grupp studerande som vill kombinera teoretiska och praktiska studier. Planer om framtida arbete och studier är för de studerande en viktig utgångspunkt när de väljer studieinriktning, men inlärningsstilen avgör också. En del lär sig genom att läsa och skriva, andra vill arbeta mer praktiskt. Det är viktigt att beak- 23

ta olika intressen och inlärningsstilar hos studerande på andra stadiet. I intervjuerna motiverade de studerande sina val av kombinerade studier med 1) att de vill kombinera teoretiska gymnasiekurser med någonting praktiskt eller vice versa utan att behöva välja bort endera skolformen, 2) att de vill undvika att läsa ämnen de inte har nytta eller intresse av eller 3) att de vill hålla vägarna öppna för fortsatta studier. En del målmedvetna studerande vill studera tre år vid gymnasiet och avlägga yrkesstudierna det fjärde året. Speciellt bland flickor, som i hög grad väljer gymnasiet, finns det en stor grupp som gärna breddar sin utbildning när smidiga möjligheter ges. En del vill förbättra sina sysselsättningsmöjligheter, t.ex. för att kunna starta företag eller för att kunna ta ett sabbatsår i arbetslivet före eventuella fortsatta studier. Andra målmedvetna studerande väljer yrkesstudier som grund och avlägger dessutom studentexamen vid sidan om på tre eller fyra år. Även om yrkesutbildningen också innehåller gedigna teoretiska studier finns det yrkesstuderande som vill få utlopp för sitt läsintresse genom studier vid ett gymnasium. En kanske ännu viktigare orsak är att de vill få ett yrke utan att utesluta fortsatta högre studier. Behovet av arbetskraft Det är också viktigt att utgå från arbetslivets behov när möjligheterna till kombinerade studier på andra stadiet planeras. En större andel kombinerade studier kan ge en större andel yrkesutbildad arbetskraft, utan att antalet studenter nödvändigtvis behöver minska. Den svenskspråkiga yrkesutbildningens ökningsbehov på 17 procent, enligt statsrådets utvecklingsplan för år 2008, kan enligt en kalkyl bemötas utan att andelen studenter minskar om 17 procent av årsklassen avlägger kombinerade studier. Nu avlägger ungefär 5 procent av årsklassen både en grundexamen och studentexamen. För att det ökade arbetskraftsbehovet på 30 procent, enligt Yrke 2015, ska besvaras bör 25 procent av årsklassen avlägga kombinerade studier, för att andelen studenter inte ska minska från nuvarande nivå. Arbetsgivare har under utredningens gång påpekat att det finns utrymme för arbetstagare med både yrkesutbildning och en fördjupad allmänbildning i arbetslivet. Hinder för val av kombinerade studier Så mycket som 30 procent av gymnasiestuderandena och 37 procent av yrkesstuderandena var intresserade av någon form av studier vid en annan läroanstalt, enligt Utbildningsstyrelsens utvärdering av studiehandledningen. Hälften av dessa hade valt studier vid en annan läroanstalt. Många visste inte att möjligheten finns. (Numminen & co 2002). 24

Andelen kombinerade studier inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen varierar mycket (från 5 till 50 procent av de studerande) beroende på läroanstalt och utbildningsområde. De läroanstalter som utvecklat smidiga modeller för utbytet har i regel en hög andel kombinerade studier. Det är med ett fåtal undantag yrkesstuderande som valt att avlägga kombinerade studier. I framtiden är det viktigt att studerande både inom yrkes- och gymnasieutbildningen i ett tidigt skede får tillräcklig information om kombinerade studier och lika möjligheter till dessa val. Anledningen till att många studerande inte väljer studier vid en annan läroanstalt är att de inte känner till möjligheten, att det traditionella alternativet anses vara tryggare, att utbudet är tillräckligt intressant vid den egna läroanstalt, att det finns praktiska svårigheter som långa avstånd eller att de studier man vill välja inte passar in i schemat (Numminen & Blom 1999). Med smidigare kombinationsmöjligheter (se 3.1.4) kan problemen med avstånd och scheman överbryggas åtminstone delvis. Kombinerade studier kan också bli ett tryggare alternativ än i dag när informationen om dessa förbättras. Gemensamma ämnen och teman Ett effektiverat samarbete mellan yrkes- och gymnasieutbildningen kan ge upphov till gemensamma temahelheter och valfria kurser, gemensam lärarfortbildning och gemensamt ordnad elevvård, gemensam studiehandledning och specialundervisning. Ett intresse för gemensamma lärare på andra stadiet finns speciellt vid mindre läroanstalter, där lärarna ibland har svårt att få ihop ett tillräckligt antal timmar. Valfria kurser i t.ex. ovanliga språk är lättare att genomföra med en större sammanlagd volym. Det finns yrkesläroanstalter som planerar att låta ämneslärare, som ev. är anställda vid gymnasier, sköta de allmänbildande ämnena, medan yrkeslärarna koncentrerar sig på yrkesämnena. Den här typen av lösningar bör genomföras från fall till fall. Gemensamma ämneshelheter kan byggas upp för andra stadiet, t.ex. utgående från gymnasiernas ämneshelheter: aktivt medborgarskap och entreprenörskap, hälsa och trygghet, hållbar utveckling, kulturell identitet och kulturkännedom, teknologi och samhälle samt informations- och mediekunskap. Gymnasierna utför sitt läroplansarbete 2004 05. På sikt är det en fördel om ämneshelheterna koordineras redan i de riksomfattande grunderna för läroplanerna och att de också erbjuds som webbaserade studier. Utredningsmannens förslag Gymnasier och yrkesläroanstalter bör inom ramen för det regionala samarbetet skapa gemensamma ämneshelheter och smidiga kombinationsmöjligheter på andra stadiet, gärna i samband med gymnasiernas läroplansarbete 2004 05. 25

3.1.4 Smidiga kombinationsmöjligheter på andra stadiet Läroanstalterna på andra stadiet bör införa gemensamt fastställda utbytesperioder. De studerande ska kunna välja ett utbytespaket som varken kräver pussel med scheman eller kompensation. De studerande ska kunna avgöra om de vill avlägga både en grundexamen och en studentexamen på tre eller fyra år. På fyra år ska den studerande kunna avlägga mer än de obligatoriska ämnena i studentexamen eller en yrkesinriktad grundexamen vid sidan av gymnasiet. Det ska vara möjligt att kombinera tre- och fyraåriga modeller. Hela utbytesperioder och trygg inkvartering under utbytesperioden minskar de geografiska hindren för samarbete och garanterar att studerande i avlägset belägna läroanstalter kan delta i samarbetet. Kompatibla utbytesperioder Utbildningsprodukten måste vara tydlig och överskådlig ur de studerandes synvinkel. Av samarbetsförsöken på andra stadiet under 1990-talet framgick det att välorganiserade valmöjligheter ökar andelen studier över läroanstaltsgränsen (Numminen & al 2001). På några års sikt är det viktigt att perioder och läroplaner koordineras så att de studerande inte behöver kompensera kurser på grund av utbytet (scenario 2b). Utbytet kan då ske under en eller två perioder med valbara kurser eller allmänna ämnen. Alla läroanstalter bör helst ha lika många perioder. De flesta har nu sex perioder. Gymnasiestuderandena kan delta i inlärning i arbete under sommaren. Enligt scenariot (scenario 2b) blir studierna huvudsakligen tre år långa för yrkesstuderande och fyra år för gymnasiestuderande. Yrkesstuderande ska kunna avgöra om de utför gymnasiestudierna på hemorten, studieorten eller på distans och om de vill studera på tre eller fyra år. Olika regioner har nu utvecklat olika modeller för samarbetet. Ofta är det möjligt för en studerande att välja både en tre- eller fyraårig modell, men i regel marknadsför och rekommenderar läroanstalten bara endera modellen för sina studerande. Läroanstalterna kunde med fördel bekanta sig med varandras modeller genom lärarutbyte eller framgångsanalys (så kallad benchmarking). Yrkesinstitutet Sydväst och Svenska yrkesinstitutet utvecklar modeller som mest påminner om den modell som skissas här. Årskurslöshet Årskurslöshet med välplanerade och delvis utbytbara studiehelheter möjliggör integrering i ekonomiskt lönsamma undervisningsgrupper, men är inte nödvändig. Årskurslöshet fungerar väl också för att integrera studenter, läroavtalsstuderande och vuxenstuderande i ungdomsundervisningen. 26