Vägen till ett arbete för arbetslös ungdom med försörjningsstöd

Malmö högskola Lärarutbildningen Individ och samhälle Examensarbete 15 högskolepoäng Vägen till ett arbete för arbetslös ungdom med försörjningsstöd Unemployed youth with social assistancetheir way to a job Emilie Johansson Studie- och yrkesvägledarexamen 180 hp Examinator: Jan Anders Andersson 2008-11-11 Handledare: Alan Harkess

SAMMANFATTNING Mitt examensarbete handlar om hur arbetslösa ungdomar med försörjningsstöd kan se på sin situation, sin framtid och praktik som en språngbräda ut i arbetslivet. Uppmärksamhet läggs på de möjligheter och hinder som de ser på sin väg. Examensarbetet bygger på en kvalitativ studie där tre ungdomar intervjuats. Karolina Bozic, ungdomshandläggare vid Arbetsmarknadsenheten i Halmstad, har även hon intervjuats för att ge en bild av arbetet med de arbetslösa ungdomarna som har försörjningsstöd. Resultatet av mina intervjuer har analyserats utifrån de faktorer som enligt Giddens (2003) ger en förståelse för hur arbetslösheten kan påverka en människa. Vidare har jag kopplat resultatet till Bunar och Trondman (2001) som menar att föreställningen om framtiden bildas av de möjligheter man ser och de faktorer som formar ens liv. De talar även om det tragiska gapet, skillnaden mellan vad man vill och det faktiskt möjliga. Som en grund för analysen finns tidigare forskning uppdelad kring inträdet på arbetsmarknaden, att bli vuxen, kommuners arbete gällande arbetslösa ungdomar med försörjningsstöd samt synen på praktik. I mitt examensarbete kommer jag fram till att praktik har olika innebörd. Den kan stå för en merit, en chans att prova på ett yrke, någonting att göra och kontakter för framtiden. Praktiken kan även vara ett verktyg för personlig utveckling, något som kanske inte syns i arbetsmarknadseffekter men som har betydelse för individen. I mitt examensarbete framgår också att utbildning har stor betydelse. För de ungdomar jag intervjuat står utbildning, eller frånvaron av den, som den största möjligheten respektive hindret för att få ett jobb. Ingen av ungdomarna är särskilt motiverade för att studera vidare, men de kan se utbildning som den enda vägen ut ur sin arbetslöshet. Att vara arbetslös ungdom problematiserar inträdet i vuxenlivet. Lön skapar möjligheten att kunna försörja sig själv och planera sitt liv och sin framtid. Mitt examensarbete vittnar om ungdomar som står på tröskeln till vuxenlivet där jobb kan ge dem tillträde. Vuxenlivet med möjligheten att själv kunna bestämma över sitt eget liv är i många delar synonymt med arbetslivet. Att stödja ungdomarna i att hitta sin väg är ett betydelsefullt arbete för studie- och yrkesvägledare. Nyckelord: ungdomsarbetslöshet, ungdomar, arbetslöshet, praktik, försörjningsstöd, Giddens, Bunar och Trondman 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING... 4 1.1. Bakgrund...4 1.2. Arbetsmarknadsenhet och praktik i Halmstad kommun...5 1.3. Syfte, problemformulering och frågeställningar...6 2. METOD... 8 2.1. Urval och genomförande...8 2.2. Definition och avgränsning...10 2.3. Etiska överväganden...10 2.4. Validitet och reliabilitet...10 2.5. Förförståelse...11 3. TEORI... 12 3.1. Giddens...12 3.2. Bunar och Trondman...13 3.3. Tidigare forskning...14 3.3.1. Inträdet på arbetsmarknaden... 14 3.3.2. Att bli vuxen... 15 3.3.3. Kommuners arbete gällande arbetslösa ungdomar med försörjningsstöd 17 3.3.4. Synen på praktik... 18 4. RESULTAT... 21 4.1. Presentation av intervjupersoner...21 4.1.1. Lukas... 21 4.1.2. Johan... 24 4.1.3. Maria... 26 5. ANALYS... 29 5.1. Pengar...29 5.2. Aktivitetsnivå, tidsmässig struktur och variation...30 5.3. Sociala kontakter och personlig identitet...31 5.4. Hinder och möjligheter...33 5.6. Praktik som språngbräda ut i arbetslivet...36 6. AVSLUTANDE DISKUSSION... 38 7. KÄLLFÖRTECKNING... 41 8. BILAGOR... 43 8.1. Bilaga 1...43 8.2. Bilaga 2...44 3

1. INLEDNING 1.1. Bakgrund När jag var 23 år var jag arbetslös och gick utan arbete i ett års tid. Jag upplevde det som ett jobbigt år och det jag önskade mig mest av allt var ett sätt att ta mig ur situationen. Då trodde jag inte att jag kunde vända den negativa erfarenheten till något positivt. Flera år senare, under en praktik på Arbetsmarknadsenheten i Halmstad, fann jag dock ett stort värde i min före detta arbetslöshet. Med den erfarenheten i ryggsäcken var det lättare att möta och få god förståelse för de arbetslösa ungdomarnas livssituation. Ungdomar och arbetslöshet är ett viktigt ämne både ur mikro- och makroperspektiv. Ungdomars svårigheter med att få jobb är problematiskt och sätter sina spår både hos samhället och hos individen själv (Ungdomsstyrelsen 2006, s.16). Som studie- och yrkesvägledare känns det viktigt att stödja ungdomar i sökandet efter sin väg ut i arbetslivet. Det är ett betydelsefullt arbete att hjälpa dessa få ett fotfäste på arbetsmarknaden. Enligt Ungdomsstyrelsen (2005, s.7) är ungdomars inträde på arbetsmarknaden synonymt med inträdet i vuxenlivet. Detta visar hur värdefullt ett arbete faktiskt är. Även Giddens (2003, s.326) menar att arbete är viktigt och att det rymmer faktorer som pengar, aktivitetsnivå, variation, tidsmässig struktur, sociala kontakter och identitet. Bunar och Trondman (2001) menar att hur man ser på sin situation får påverkan på framtiden. Frågan är hur de arbetslösa ungdomarna egentligen ser på sin situation, sin framtid och vägen till ett jobb? Examensarbetet har gett mig förmånen att stifta närmare bekantskap med arbetslösa ungdomar som har försörjningsstöd och en insyn i hur man arbetar med dessa på AME i Halmstad. Lundin (2008) skriver att få studier gjorts kring arbetslösa med försörjningsstöd och jag ser det därför som ett viktigt arbete att uppmärksamma denna grupp och att lyfta fram några individer och deras tankar. Jag vill passa på att tacka de ungdomar jag mött i mina intervjuer och Karolina Bozic på Arbetsmarknadsenheten i Halmstad för den hjälp hon bidragit med. I övrigt vill jag även tacka alla som stöttat mig under arbetets gång och Alan Harkess, min handledare. 4

1.2. Arbetsmarknadsenhet och praktik i Halmstad kommun Enligt Karolina Bozic, ungdomshandläggare på AME i Halmstad, så blir de ungdomar i åldern 18-24 år som söker försörjningsstöd kallade till Arbetsmarknadsenheten. Där får de kontakt med en handläggare och ett första kartläggningssamtal. Utifrån kartläggningen utformas sedan en plan över vad ungdomarna behöver för att kunna komma vidare ut i arbetslivet. Det kan till exempel handla om hjälp med att färdigställa ansökningshandlingar, komma ut på praktik eller prata med en vägledare kring studier. Arbetsmarknadsenheten har nära samarbete med Vägledningscentrum. Meningen är att de som kallas till AME ska stå till arbetsmarknadens förfogande. För att ungdomarna ska få försörjningsstöd ställs vissa krav. Det gäller dels att söka ett visst antal jobb, att vara inskriven på Arbetsförmedlingen och att sköta sina kontakter med Arbetsmarknadsenheten. Att sköta sin praktik är också ett krav från Försörjningsstödsenheten. Ungdomarna får inte tacka nej till en åtgärd, då kan de bli av med bidraget. Samtidigt tvingas de inte till en viss praktik, det finns alltid en dialog mellan handläggare och ungdom där fokus ligger på individens tankar och önskemål. Man har alltid möjligheten att prova och byta om praktiken inte skulle fungera. Karolina menar att syftet med praktiken är att få referenser från arbetslivet och att skaffa någon som kan intyga att man är anställningsbar. Praktiken kan ses som en möjlighet till att arbetsträna och få struktur på vardagen. Det handlar om att göra något istället för att bara sitta hemma. Det gäller också att öka arbetslivserfarenheten och få möjlighet att prova på en bransch. I det fallet kan Karolina se praktiken som ett vägledande syfte. Hur praktiken ser ut kan variera. En del ungdomar skaffar själva en praktikplats som sedan godkänns av AME. Andra får praktisera inom någon av kommunens egna praktikplatser. Under sin praktik på kommunens egna praktikplatser får ungdomarna stöd av erfarna och kunniga arbetsledare. Ungdomarna informeras om att denna praktik i första hand handlar om att få arbetsträna. Möjligheten att få jobb kan visserligen finnas på ett eller annat sätt till exempel genom de kontakter man får på sin praktik. Men då utbildningskraven oftast är höga när det gäller arbeten inom kommunen så går dessa platser sällan till ungdomarna. Det kan finnas större möjlighet att få fortsatt jobb om man praktiserar inom näringslivet. Då ordnar ungdomarna ibland praktikplatsen själva och de uppmuntras att ta kontakt med olika företag. Arbetsmarknadsenheten hänvisar i första hand till 5

kommunens egna verksamheter, om detta är något som anses passa individen. Där vet man med säkerhet att ungdomarna får vara praktikanter och inte utnyttjas som extra anställd. De får en arbetslivserfarenhet att ha användning av längre fram menar Karolina. Hon menar också att ungdomarna kan ha väldigt olika upplevelse av praktiken och att man har mycket att vinna på om man jobbar med attityden till praktik. Det gäller att betona möjligheten, inte tvånget. Fokus ligger på att tilltala ungdomarna, se det som en chans och peka på de många fördelar som finns med praktiken. Detta ingår i Arbetsmarknadsenhetens lösningsfokuserade arbetssätt, det gäller att se möjligheter, inte problem. Många av de ungdomar som kommer till Arbetsmarknadsenheten har svårigheter att försörja sig och skolmisslyckanden i bagaget. Flertalet mår även psykiskt dåligt. Angående erfarenheter från arbetslivet så har många av dem inga referenser, de vill ha arbete, men vet många gånger inte riktigt vad som krävs. De flesta ungdomarna vill inte plugga vidare, i alla fall inte just nu. Samtidigt har de ganska höga krav på arbete, kan tänka sig vad som helst, fast ändå inte. Karolina anser att ungdomarna förhåller sig mycket olika till framtiden. En del tror att de ska få ett jobb lätt, andra tror att det inte finns några jobb alls. Samtidigt tycker Karolina att de flesta ungdomarna är övertygade om att det kommer lösa sig på sikt. Många av dem hoppas dock på att någon annan ska ge dem ett jobb och på så sätt lösa deras problem. Att de själva ska ta itu med detta kommer ibland som en överraskning och många vet inte riktigt hur de ska gå tillväga för att få ett jobb, menar Karolina. 1.3. Syfte, problemformulering och frågeställningar Den problemformulering som ligger till grund för detta examensarbete handlar om hur ett urval arbetslösa ungdomar (18-24 år) med försörjningsstöd kan se på sin situation och på framtida arbete och studier. Uppmärksamhet läggs på de möjligheter och hinder som finns inför framtida inträde på arbetsmarknaden. Praktik diskuteras också i fråga om dess funktion som en språngbräda ut i arbetslivet. Mitt syfte är att visa hur de ungdomar jag intervjuat ser på sin situation, sin framtid och praktiken. Jag vill också lyfta fram relevant forskning för att ge en bild av praktik och ungdomars inträde på arbetsmarknaden. För analys av ungdomarnas svar har jag valt att utgå från de faktorer som enligt Giddens ger en förståelse för hur 6

arbetslösheten kan påverka en människa. Jag har även sett till vad som, enligt Bunar och Trondman, påverkar individens syn på sin framtid och sina möjligheter. För att kunna uppfylla syftet med mitt arbete, att visa hur de ungdomar jag intervjuat ser på sin situation, sin framtid och praktiken, har jag utgått från ett antal frågeställningar. De frågeställningar jag har för avsikt att svara på är: Hur ser de arbetslösa ungdomarna på sin situation och sin framtid? Hur ser de på framtida arbete och studier? Vilka möjligheter och hinder ser de på sin väg mot ett arbete? Hur ser de på den praktik de haft? Vad har denna inneburit för individen? 7

2. METOD 2.1. Urval och genomförande Ryen (2004, s.17) menar att det man vill ta reda på i sin studie ska styra valet av metod. Syftet med mitt examensarbete är att se hur arbetslösa ungdomar kan se på sin situation, sin framtid och praktiken. För att kunna uppnå detta syfte och få tillgång till varje enskild persons berättelse valde jag att använda mig av enskilda kvalitativa intervjuer. Meningen med kvalitativa studier är att fånga den enskilda intervjupersonens version (Ryen 2004, s.63). Då detta var min önskan ansåg jag denna metod som den bästa för att genomföra mitt arbete. För att få tillgång till intervjupersoner tog jag kontakt med Karolina Bozic som har varit min praktikhandledare under en tidigare kurs i studie- och yrkesvägledarprogrammet. Hon arbetar som ungdomshandläggare vid Arbetsmarknadsenheten i Halmstad och lovade hjälpa mig förmedla kontakten med några ungdomar. Att få tag i intervjupersoner har dock inte varit lätt. Många av ungdomarna de arbetar med mår psykiskt dåligt och har svårt att sköta sina kontakter med AME. Det var svårt att få dem att ställa upp på något ytterliggare. Under våren fick vi dock tag i tre personer som kunde tänka sig att ställa upp. Men vid examensarbetets start på hösten tog det oss flera veckor att få tag i någon ytterliggare. När vi väl hittade en som kunde ställa upp lämnade denna återbud dagen för intervjun. Hon var helt enkelt för deprimerad, hade precis påbörjat en praktik och upplevde att hon inte orkade med vår intervju. Ett större urval kunde ha gett en större variation och mer bredd i mitt arbete. Men på grund av svårigheterna med att hitta frivilliga och av tidsbrist så har intervjuerna begränsats till tre. De tre personer som deltog tillfrågades av Karolina som i sin tur förmedlade ungdomarnas telefonnummer till mig för vidare kontakt. Jag ringde upp ungdomarna för att berätta om syftet med mitt arbete och för att kolla av om de var intresserade. Samtliga ville träffa mig för intervju. Efter att fått klartecken från ungdomarna började jag skissa på en intervjuguide. Enligt Ryen (2004, s.44) så är de flesta forskare eniga om att det kan vara bra att använda sig av en intervjuguide i mötet med intervjupersonen. Om man vet vad man vill få reda på i sin studie så kan man planera hur införskaffandet av den informationen ska gå till (Ryen 2004, s.44). Jag valde att konstruera en intervjuguide (se bilaga 1) för att underlätta för mig själv i mötet med ungdomarna. I mötet försökte jag att inte styra intervjuerna för mycket, utan skapa utrymme för att fördjupa oss i ett särkilt ämne eller att samtala kring områdena allt 8

eftersom de kom upp. Ryen (2004, s.49-53) menar att det är viktigt att inte glömma det faktum att intervjupersonen är experten. Det är han/hon som kan berätta om sin förståelse, sin vetskap och sina känslor och det är viktigt att man skapar möjligheten att kunna berätta på sitt eget sätt (Ryen, 2004). Jag försökte därför inte att styra intervjuerna för mycket utan hålla dem informella och halvstrukturerade. En sådan intervju kännetecknas enligt Ryen (2004, s.46) av att man har huvudfrågor och ämnen i sin intervjuguide, men att man inte låter sig styras av en viss ordningsföljd eller frågeformulering. En sådan intervju kan på sätt och vis liknas med ett vanligt samtal, men innehåller vanligtvis fler frågor som intervjuaren vill ha svar på (Ryen, 2004). Genom att checka av områdena i intervjuguiden kunde jag vara säker på att jag fick reda på det jag ville. Intervjuerna med ungdomarna hölls under två dagar under våren i Halmstad och platsen för mötena var Stadsbiblioteket, där hade jag bokat tid i studierum. En av anledningarna till att jag valt platsen är dess läge. Det är enkelt för de ungdomar som eventuellt saknar körkort att ta sig dit, busstationen ligger precis utanför. Vid intervjuerna använde jag mig av en mp3spelare med inspelningsfunktion. Jag hade även penna och papper för att kunna anteckna stödord utifall tekniken skulle svika mig. För att fräscha upp mina kunskaper om Arbetsmarknadsenheten och höra Karolina Bozic egna tankar kring verksamheten så träffade jag henne för en intervju ett par veckor in i arbetet. Även vid detta tillfälle hade jag en intervjuguide (bilaga 2). Efter intervjuerna transkriberade jag materialet för att använda som stöd till examensarbetet. Det var ett mycket tidskrävande arbete då varje samtal varade en timme eller mer. Ryen (2004, s.58) menar dock att det kan vara bra att skriva ner intervjun eftersom det kan sätta igång tankar kring analysen av arbetet. Efter transkriberingen fortsatte sökandet efter lämplig litteratur och för att hitta detta använde jag mig bland annat av källförteckningar i böcker och uppsatser kring ämnet ungdomar och arbetslöshet. Det finns minst sagt en uppsjö av litteratur kring denna problematik och fortlöpande under arbetets gång har det varit en tidskrävande aktivitet att läsa, sortera och sålla denna. 9

2.2. Definition och avgränsning Thurén (2007, s.14) skriver om arbetslöshet som en term som kan tolkas olika. Min definition av begreppet är någon som är inskriven på Arbetsförmedlingen och helt saknar sysselsättning i form av arbete eller studier. Denna person är också någon som står till arbetsmarknadens förfogande, dvs. är redo att börja arbeta direkt när tillfälle ges. Det är denna definition jag kommer att använda mig av fortsättningsvis. Med begreppet ungdom syftar jag på de deltagare i åldern 16-24 år som ingår i Arbetsmarknadsenhetens ungdomsgrupp. Samtliga av dessa ungdomar har försörjningsstöd och socialbidrag är den gamla beteckningen på detta bidrag. När det gäller avgränsningar så har jag inte för avsikt att ge någon historisk tillbakablick på utvecklingen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar. Av alla de åtgärder som finns för arbetslös ungdom idag har jag valt att endast begränsa min studie till praktiken. 2.3. Etiska överväganden Vid mötet med intervjupersonerna informerades om syftet med examensarbetet och de tillfrågade fick ta ställning till om intervjun fick spelas in eller inte. Jag informerade om vad inspelningen och arbetet skulle användas till och vilka som eventuellt skulle ta del av informationen. För att värna om intervjupersonernas anonymitet har de fått figurerade namn i arbetet och de praktikplatser som de är/varit på nämns inte heller med namn. Deltagarna blev informerade om detta före intervjun. Intervjuerna har byggt på ungdomarnas frivillighet. 2.4. Validitet och reliabilitet Enligt Thurén (2007, s.26) handlar validitet om att undersöka det man vill undersöka och inget annat. Genom användandet av intervjuguide i mötet med ungdomarna och en tydligt formulerad problemformulering så anser jag att validiteten har kunnat säkras utifrån Thuréns (2007) definition. Ryen (2004, s.63) menar att huvudavsikten med kvalitativa undersökningar inte är att studera enheter för att jämföra dem. Istället handlar det om att få tillträde till händelser och handlingar som är väsentliga utifrån arbetets problemställning (Ryen, 2004). Jag anser att mitt arbete, även utifrån denna beskrivning har hög validitet. Min avsikt är inte att utifrån intervjuerna jämföra och visa en generell bild, utan att visa hur några ungdomar kan se på sin situation och på 10

framtiden. Den problemställning som ligger till grund för arbetet är också den som behandlas. Reliabiliteten i ett arbete innebär enligt Thurén (2007, s.26) att ens undersökning har tillförlitlighet och att den är korrekt utförd. Ett annat sätt att försäkra sig om reliabilitet är att spela in intervjun för att sedan lyssna på den tills forskaren verkligen uppfattat vad som sagts (Patel & Davidson 2003, s.101). Med användandet av mp3spelare och samma intervjuguide i samtliga intervjuer anser jag, utifrån ovanstående beskrivningar, att mitt examensarbete har reliabilitet. 2.5. Förförståelse Jag har efter tidigare kurser i min utbildning viss förförståelse för relationen ungdomar och arbetslöshet och den problematik som finns kring ämnet. Jag har även erfarenhet av att vara arbetslös ungdom. Med dessa erfarenheter och kunskaper kan jag därför säga att jag har viss förförståelse för hur ungdomars situation kan se ut. I och med min praktik på Arbetsmarknadsenheten så har jag också en bild av hur det kan se ut för de ungdomar med försörjningsbidrag som kommer dit och de åtgärder som erbjuds. Detta innebär att jag bär med mig en bild av hur arbetslösheten kan se ut och upplevas samtidigt som jag är väl medveten om att alla upplever saker olika. Thurén (2007, s.60-61) anser att allt vi upplever, tänker, hör eller har åsikter om har att göra med vår förförståelse. Förförståelsen påverkar det sätt på vilket vi upplever verkligheten, bilden är dock inte fast utan kan revideras. Denna relation mellan förståelse och erfarenhet är en slags kretsgång som Thurén (2007) kallar hermeneutisk cirkel eller spiral. Med detta menas att större erfarenhet leder till bättre förförståelse och en möjlighet att se omvärlden i fler nyanser (Thurén 2007, s.60-61). Jag ser examensarbetet som en chans att se hur andra upplever sin verklighet som arbetslösa. För mig var det en negativ upplevelse, men jag ser examensarbetet som en möjlighet att ge ämnet fler nyanser. Samma sak gäller praktiken som jag, ur ett studie- och yrkesvägledarperspektiv, upplevt som något positivt. Examensarbete ger mig en chans att se hur ungdomarna egentligen upplever den. Min erfarenhet av arbetslöshet anser jag vara en fördel i mitt arbete. Ryen (2004, s.63) skriver att det i kvalitativa studier gäller att kunna sätta sig in i den andres situation och att se saker och ting ur dennes perspektiv. När det gäller de arbetslösa ungdomarna anser jag att jag haft stor möjlighet till att göra detta, delvis tack vare min förförståelse och den goda kontakt som uppstod mellan mig och ungdomarna. 11

3. TEORI Den teori som ligger till grund för mitt arbete är Giddens och de faktorer som enligt honom ingår i begreppet arbete. Jag har också valt att använda mig av Bunar och Trondmans tankar kring det tragiska gapet och vad som påverkar individens syn på sin framtid och sina möjligheter. Kapitlet om tidigare forskning syftar till att ge en bredare kunskapsbild av inträdet på arbetsmarknaden, att bli vuxen, kommuners arbete gällande arbetslösa ungdomar med försörjningsstöd samt synen på praktik. 3.1. Giddens Enligt Giddens (2003, s.326) rymmer arbete mer än bara slit. Varför skulle annars människor uppleva vilsenhet i tillvaron när de blir arbetslösa? Oavsett hur väl man trivs med sitt arbete så bidrar det trots allt med struktur och stabilitet åt våra liv. Utifrån Giddens faktorer får man en förståelse för hur arbetslöshet kan påverka en människas upplevelse av sitt eget värde och sin syn på sig själv. Enligt Giddens (2003, s.326) ryms följande faktorer i begreppet arbete. Pengar. Lönen innebär vår viktigaste möjlighet till att uppfylla våra behov. Om vi inte har någon lön kan minsta vardagliga sak bli komplicerad. Aktivitetsnivå. Arbetet ger oss en chans att få utlopp för vår energi och den skänker struktur åt våra liv, oavsett hur våra arbetsuppgifter ser ut och upplevs. Variation. Arbetet i sig ger oss inträde till en annan miljö och en möjlighet att göra något annat än det man gör hemma. Detta skapar en variation, oavsett hur man upplever arbetsuppgifterna. Tidsmässig struktur. Många människor formar och bygger sina liv utifrån deras arbete. Arbete ger oss inriktning i vår vardag och förmedlar en känslan av ordning. För de som står utan arbete är det lätt att bli oengagerad när det gäller tiden, man har ju så gott av den. Sociala kontakter. Arbete skapar många gånger tillfällen att träffa människor och vänner. Det kan till exempel innebära att delta i olika verksamheter tillsammans med andra. Vid arbetslöshet brukar många av dessa vänskapliga kontakter ta slut. 12

Personlig identitet. För många ger arbetet en upplevelse av att veta vem man är. Arbetet förmedlar en social identitet och för en del är självkänslan kopplad till arbetet och t.ex. förmågan att kunna försörja sin familj (Giddens 2003, s.326). 3.2. Bunar och Trondman Bunar och Trondman (2001, s.456-468) talar om framtidsperceptionens präglingseffekter, vilket innebär att en persons självförståelse och grundvillkor ger effekter i fråga om hur man ser på sin framtid. Det handlar om att framtida möjlighetsstrukturer och de faktorer som formar ens liv tillsammans bildar en föreställning om sin framtid. Denna föreställning möjliggör eller begränsar i sin tur de val man gör i nuet (s.456-468). Författarna (s.458) menar att vi påverkas av både objektiva och subjektiva villkor, det handlar om livsvillkor och möjlighetsstruktur, respektive människans vilja. Det kan finnas stora skillnader mellan det man vill bli och vad man faktiskt har möjlighet att bli. Detta benämner Bunar och Trondman (2001, s.67) som det tragiska gapet, vilket är ett resultat av förändringar som i sin tur påverkar människor och deras liv. Förändringar gällande samhälleliga strukturer kan leda till bekymmer för individen, grundstrukturen i vårt samhälle påverkar ungas val, deras väg mot vuxenblivandet och deras framtid (s.455). Det höga arbetslöshetstalet bland ungdomar kan enligt Trondman (1999, s.176-178) ses som en oroväckande strukturomvandling. Tidigare kunde de som inte trivdes i skolan börja jobba istället, men numera finns få alternativ till skolan. De som har störst risk att hamna i arbetslöshet borde utbilda sig, men bland dem som behöver utbildning som mest finns ofta de som inte känner att skolan är till för dem (Trondman 1999, s.176-178). Även om det går bra för Sverige under 2000-talet så behöver det inte nödvändigtvis göra det för individen (Bunar & Trondman 2001, s.545). För denne innebär livet en prövning i att leva utifrån relationen mellan den man anser sig vara och är, förhoppningen och viljan inför framtiden och det faktiskt möjliga. Olika former av stöd är enligt Bunar och Trondman (2001, s.483) viktigt för att öka ungdomars möjligheter till att göra val vid de tillfällen då faktiska möjlighetsfaktorer och personliga viljestrukturer bildar ett tragiskt gap. Hur ungdomar väljer berättar mycket om deras livsvillkor, sociala, kulturella och ekonomiska villkor har betydelse i fråga om ungas val (Trondman 1999, s.241-242). 13

3.3. Tidigare forskning 3.3.1. Inträdet på arbetsmarknaden Enligt Erikson et al. (2007) så sker ungdomars inträde på arbetsmarknaden allt senare. I SOU2007:18 (s.90) kan man läsa att expansionen av utbildningar ses som en förklaring till varför ungdomars etableringsålder blir allt högre. Allt fler utbildar sig, andelen studerande vid gymnasieskolorna har ökat (SOU2007:18, s.90). Vid övergången från studier till arbete kan unga få problem, desto längre tid innan man får ett jobb, desto större sannolikhet att man fastnar i arbetslöshet och olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder (Ungdomsstyrelsen 1999, s.5). Karriären och inkomsterna påverkas negativt för de som är arbetslösa i unga år, det man lärt sig under en utbildning faller i glömska snabbt (SOU2007:18, s.96). Erikson et al. (2007) skriver att de typiska ungdomsjobben försvunnit. För dem som inte avslutar sina gymnasiestudier får det betydande effekter för inträdet på arbetsmarknaden (Erikson et al., 2007). Arbetsgivare har höga krav på sina anställda samtidigt som andelen okvalificerade arbeten minskat (Ungdomsstyrelsen 1999, s.17). Även Olofsson och Zavisic (2006) skriver att avbruten skolgång eller ofullständiga betyg innebär svårigheter för individen att ta sig in på arbetsmarknaden. Låga utbildningsnivåer innebär, enligt Ungdomsstyrelsen (1999, s.17), en risk för att hamna i fler och längre perioder av arbetslöshet. I SOU2007:18 (s. 123) står det skrivet att ens utbildningsbakgrund kan vara ens största handikapp. Några av ungdomarna i Ungdomsstyrelsens studie (1999) förklarade sin arbetslöshet utifrån antingen avbruten skolgång, val av fel linje eller för låga betyg. Flera anser att de valt fel utbildning på gymnasiet, men att det varit svårt att byta under utbildningens gång (Ungdomsstyrelsen 1999, s.25). Josefsson (2007, s 66ff) återger hur besvärligt det kan vara för den som valt fel linje att byta och hur det kan påverka slutresultatet i form av att man kanske hoppar av skolan. Enligt Ungdomsstyrelsen (2006, s.14) ser många arbetsgivare en gymnasieutbildning som något nödvändigt. Bevis finns dock på att gymnasiet inte passar alla då det utgör ett av de största programmen (Ungdomsstyrelsen 2006, s.14). Ungefär var femte elev uppnår inte målen i nian, men av dessa börjar samtliga på gymnasiet ändå (Ungdomsstyrelsen 2008, s.31). Ungdomar anser att utbildning är viktigt, men långt ifrån alla tänka sig att studera vidare (Ungdomsstyrelsen 1999, s.24-27). Vissa är inte alls intresserade, utan 14

vill hellre arbeta. Många är trötta på skolan, men det behöver inte betyda att de helt tagit avstånd. Behovet kan finnas att göra något annat ett tag. För många unga arbetslösa är intresset för utbildning lågt redan vid starten av gymnasiet, men det finns få alternativ till skolan. Flertalet av de tillfrågade kan tänka sig en kortare vidareutbildning som ger dem behörighet till ett visst yrke. De vill ha ett arbete snabbt utan för lång tid i skolan (Ungdomsstyrelsen 1999, s.24-27). Josefsson (2007, s.62ff) skriver att många ungdomar inte ser några risker i att hoppa av skolan, utan hoppas på möjligheten till jobb ändå. Samtidigt ser de flesta ungdomarna i hennes undersökning utbildning som en avgörande faktor för att få arbete. Men trots att de tror på utbildning som en väg ut ur arbetslösheten, så är de flesta för skoltrötta för att ta tag i det. En kvinna i undersökningen säger att hon måste bli motiverad, annars går det inte och då är det bara lönlöst att försöka eftersom det bara går dåligt (Josefsson 2007, s.62ff). 3.3.2. Att bli vuxen Att gå från att vara ung till att bli vuxen är en process i flera steg- det handlar bland annat om att avsluta sin utbildning, få ett arbete och egen bostad. Etableringen på arbetsmarknaden och etableringen i vuxenlivet är i stora delar synonyma, att bli självförsörjande är ett av de viktigaste stegen. (Ungdomsstyrelsen 2005, s.7) Ungdomstiden innebär en förändring i livsvillkoren från att bli försörjd till att kunna försörja och med det följer ett större ansvar (Ungdomsstyrelsen 1999, s.17). Arbete gör att man kan påbörja planeringen av sin framtid och sina drömmar, lönen skapar möjligheten att göra sådana saker man vill (Ungdomsstyrelsen 2005, s.102-103). Att tjäna egna pengar är en avgörande roll för självkänslan och en av ungdomarna i studien (Ungdomsstyrelsen 2005, s.103) menar att arbete är bra för identiteten och skapar en bild av vem man är och bättre självförtroende. Enligt Ungdomsstyrelsen (1999) står arbete för självständighet och förmågan att kunna ha makt över sitt eget liv och friheten i att kunna använda sina egna pengar efter behov och önskemål. Körkort är ett exempel på vad man kan använda sina pengar till, det är en god investering och en klar konkurrensfördel (Ungdomsstyrelsen 1999, s.28). Regeringen anser att sysselsättning är viktig för att individerna ska må så bra som möjligt (Ungdomsstyrelsen 2008, s.64). För att få tillgång till välfärd betyder inträdet på 15

arbetsmarknaden väldigt mycket (Ungdomsstyrelsen 2005, s.41). Arbete och lön innebär frihet och stolthet för ungdomarna, en möjlighet att göra vad man vill, flytta hemifrån och känna sig vuxna (Ungdomsstyrelsen 2006, s.21). En av ungdomarna i Ungdomsstyrelsens studie från 2000 (s.34) menar att man inte kan utvecklas som människa innan man flyttar hemifrån. Enligt Ungdomsstyrelsen (1999, s.71) är en nackdel med låg ersättningsnivå att det blir svårare för ungdomarna att flytta hemifrån. Istället måste de lita till sina föräldrars inkomst, vilket innebär att de blir fast i hemmet och fortsatt beroende av sina föräldrars försörjning (Ungdomsstyrelsen 1999, s.71). Arbetslöshet innebär att den enskilde påverkas både socialt, ekonomiskt och psykologiskt (Ungdomsstyrelsen 1999, s.29-31). I början kan det kännas skönt, men efter ett tag kan det bli tråkigt och frustrerande att ingenting händer. Struktur, aktivitet och gemenskap försvinner. Man sitter hemma mycket, ofta ensam och utan uppgifter kan tiden vara svår att disponera. Engagemanget för saker och ting blir avtrubbat, men om man har något meningsfullt, roligt eller nyttigt att göra då upplever man inte arbetslösheten som lika jobbig (Ungdomsstyrelsen 1999, s.29-31). Denna aktivitet behöver inte nödvändigtvis vara jobb, utan kan handla om en fritidssysselsättning. Det ska vara något som man upplever ger mening i sin vardag (Ungdomsstyrelsen 1999, s.29-31). Josefsson (2007, s.85ff) skriver att det för flertalet ungdomar är viktigt med fritidsaktiviteter och att dessa även kan ses som strukturer i vardagen. Arbetslöshet påverkar ungdomar olika mycket, alla upplever inte arbetslösheten på samma sätt (Welander 2005). I en artikel refererar hon till en studie av hälsa, livskvalitet och självkänsla bland 150 arbetslösa ungdomar med socialt stöd. Resultatet visar att trettio procent upplever att livskvaliteten blivit försämrad i och med arbetslösheten, medan tjugofyra procent tyckte att den blivit bättre. De som mår bäst är de med gott självförtroende som inte oroar sig särkilt mycket, utan försöker se saker positivt och sätter stort värde på att ha roligt. De som mår sämst är de med dålig ekonomi och låg självkänsla som verkligen kämpar för att få ett jobb (Welander, 2005). Arbete är viktigt, men många gånger inte det viktigaste för ungdomar, det som ger livet mening är vänner och familjen (Ungdomsstyrelsen 1999, s.18). Ungdomsstyrelsen (2006, s.13) skriver att ungdomstiden knappast är att betrakta som en bekymmersfri tid. Generellt sett mår unga allt sämre och har svårare att påbörja sina liv som vuxna. Som exempel kan man se att de i åldern 13-24 år är den största grupp människor som söker sig till psykiatrin. Varje år ökar denna andel. 16

Det finns mycket som tyder på att ökad psykiskt hälsa och förbättrad privatekonomi hör ihop med ett arbete. Det är enklare att få kontroll över ens liv, och också blicka framåt, om man har ett jobb (Ungdomsstyrelsen 2006, s.13). Vissa ungdomar mår mycket dåligt och för en del är arbetslösheten deras minsta problem (Ungdomsstyrelsen 2000, s.86). Bland dessa ungdomar finns många som saknar kraften att genomgå en utbildning eller klara av ett jobb (Ungdomsstyrelsen 2000, s.86). Ungdomars förmåga att se möjligheter i framtiden visar enligt Josefsson (2007) att man har handlingsutrymme och strategier i sin livssituation. Hur de ser på sin situation nu får påverkan på framtiden (Josefsson 2007). 3.3.3. Kommuners arbete gällande arbetslösa ungdomar med försörjningsstöd Enligt Salonen och Ulmestig (2004, s.5-16) finns det stora variationer i kommunernas sätt att se på och arbeta med arbetslösa ungdomar med försörjningsstöd. Detta uttalande grundas på en undersökning som gjorts bland 204 kommuner. I arbetet med de arbetslösa ingår passiva och aktiva åtgärder, vars syfte är att ge individen en känsla av ekonomisk trygghet, respektive öka individens anställningsbarhet. Hur detta görs varierar enligt Salonen och Ulmestig (2004), men arbetsförlagd praktik och stöd i jobbsökandet är vanliga åtgärder. Den som har försörjningsstöd måste stå till arbetsmarknadens förfogande samt söka och tacka ja till lämpliga jobb (Hjertner Thorén 2005, s.3). Individen är skyldig till att delta i de åtgärder som arrangeras inom statlig eller kommunal arbetsmarknadspolitik. Åtgärderna ska vara utformade efter individuella bedömningar (Hjertner Thorén 2005, s.3). Kompetenshöjande aktiviteter eller praktikåtgärder för de med försörjningsstöd ska enligt socialtjänstlagen ha som syfte att öka chanserna att komma in på arbetsmarknaden eller stärka individens möjligheter till att bli självförsörjande (Blomberg, Ekström & Rauhut, 2006 s.14). För att få pengar krävs ofta en motprestation, men inte alltid då behovet hos individen ska stå i fokus (Ungdomsstyrelsen 1999, s.62). Aktiv arbetsmarknadspolitik är en viktig beståndsdel i den skandinaviska välfärdspolitiken (Josefsson 2007, s.24). Sedan 1990-talets arbetslöshetskris har kommunernas engagemang ökat inom denna del (Lundin 2008, s.7ff). Kommunerna har mycket att vinna på en väl genomförd arbetsmarknadspolitik. Om många invånare blir hänvisade till försörjningsstöd så blir detta en ekonomisk påfrestning. Kommunens intäkter beror till betydande del på invånarnas inkomstskatter, vilka minskar när arbetslösheten stiger (Lundin 2008, s.7ff). Åtgärder riktade mot 17

arbetslösa inom arbetsmarknadspolitiken bygger på att undvika passivitet hos den arbetslöse och ska ge denne möjlighet att hitta jobb (Ungdomsstyrelsen 1999, s.8). Enligt SOU 2007:2 (s.241) kan aktiva insatser ha betydelse för arbetslösa, då de till exempel kan leda till att deltagaren får en mer positiv bild av sig själv. Tidigare forskning visar enligt Blomberg, Ekström och Rauhut (2006, s.12) att arbetsgivare är mer positiva till dem som deltagit i arbetsmarknadspolitiska åtgärder än de som bara gått hemma. 3.3.4. Synen på praktik Många arbetsgivare är osäkra på ungdomars kompetens (SOU2007:18, s.95). Av den anledningen kan praktik ha stor betydelse när det gäller ungdomarnas chanser att visa vad man går för (SOU2007:2, s.481). Praktik kan också öka chanserna till jobb, då den ger möjlighet att skaffa kontakter och en insyn i arbetslivet (SOU 2007:2, s.481). Tanken med praktiken är att ungdomarna ska få social träning, något som är livsviktigt för att klara av arbetslivet (Ungdomsstyrelsen 2000, s.19). I Josefssons studie (2007, s.75ff) ställer sig de flesta ungdomarna positiva till praktik och ser den som en erfarenhet att få prova på ett yrke och möjlighet att få visa sin kompetens. De ser även praktik som ett tillfälle att få kontakter ute på arbetsplatserna. För ungdomarna i studien finns en medvetenhet om att praktiken inte garanterat leder till jobb, men ungdomarna vill ändå få en chans att visa vad de går för (Josefsson 2007 s.75ff). I Ungdomsstyrelsens rapport (2006) undersöktes verksamheter där man bedrivit olika arbetsmarknadsprojekt för att öka ungdomars möjligheter på arbetsmarknaden. Av de 239 intervjuade ungdomarna ansåg de flesta att arbetsmarknadsprojekten gett dem mycket i form av vidareutbildning, personlig utveckling, bättre självkänsla och en större chans att få jobb (Ungdomsstyrelsen 2006, s.17). De som tagit del av traditionell praktik tyckte dock inte att detta gav så mycket och slutsatsen från rapporten är att praktikåtgärder behöver förändras (Ungdomsstyrelsen 2006, s.42-45). I SOU2007:2 ( s.24) kan man läsa om förslag på mentorskap som ett personligt stöd vid till exempel praktik eller deltagande i arbetsmarknadsprogram. Ungdomsstyrelsen (2006, s.42-45) skriver att man kan utveckla praktiken genom att koppla den till ett traineeprogram, vars syfte är att göra ungdomarna konkurrenskraftiga. Vidare menar Ungdomsstyrelsen (2006, s.42-45) att det gäller att praktikanten får uppmuntran som till exempel betyg, möjlighet att 18

fortsätta som lärling eller löfte om fortsatt anställning. Förespråkarna för de olika projekten i studien (Ungdomsstyrelsen 2006) delar åsikten om att praktik måste finnas då den ger kunskap, arbetslivserfarenhet och en ökad självkänsla för individen. Effekterna från projekten syns kanske inte i statistiken, men är ändå betydelsefull. För deltagarna är det inte säkert att projekten lett till jobb, men de har fått sociala och praktiska erfarenheter som gör dem anställningsbara. De har även fått social och känslomässig kompetens, arbetslivserfarenhet och personlig utveckling (Ungdomsstyrelsen 2006, s.42-45). Josefsson (2007, s.78ff) skriver att arbetsmarknadspolitiska projekt kan hjälpa ungdomarna med struktur i vardagen. Ungdomsstyrelsen (2005, s.95) skriver att praktik har betydelse eftersom den ger erfarenhet, inblick i arbetslivet och kontakter som kan leda till jobb. Förutsättningen är dock att ungdomen haft inflytande över praktiken och upplever den som meningsfull, något man kan tänka sig att jobba med i framtiden (Ungdomsstyrelsen 2005, s.95ff). I SOU2007:2 (s.481) kan man läsa att jobb ofta tillsätts genom kontakter. För ungdomar utan nätverk innebär detta klara nackdelar, för dem är praktik eller verksamhetsförlagd utbildning av stor betydelse (SOU2007:2, s.481). Erikson et al. (2007, s.97-108) kommer i sin rapport fram till att en persons nätverk och kontakter har stor betydelse när det gäller inträdet på arbetsmarknaden. Författarna menar att en mycket stor del av all rekrytering sker genom informella kontakter. De som endast söker jobb via platsannonser missar lätt många jobb som aldrig läggs ut. All arbetslivserfarenhet och alla de kontakter som ungdomar får på arbetsmarknaden är av värde (Erikson et al.2007). Erfarenheter från arbete innebär den bästa möjligheten för en individ att få jobb (SOU2007:2, s.34). Utan kontakter kan det dock vara svårt att få jobb (Ungdomsstyrelsen 2005, s.12). Vad man söker och vilken intensitet man har i sitt sökande påverkar ens chans till jobb (Ungdomsstyrelsen 2005, s.41). De ungdomar som ingått i Ungdomsstyrelsens studie (2005) har fått sina jobb genom föräldrar, vänner, kontakter eller genom ett aktivt arbetssökande och sextio till åttio procent av alla lediga jobb tillsätts genom informell rekrytering eller kontakter (Ungdomsstyrelsen 2005, s.41). För att få kontakter och insyn i arbetslivet är det betydelsefullt att besöka arbetsplatser och att praktisera (Ungdomsstyrelsen 2006, s.14). Trots vikten av att ungdomar bör få inblick i arbetsmarknaden innan sina val så har många skolor dåligt samarbete med arbetslivet och enligt läroplanen ska samverkan parterna emellan utvecklas (Ungdomsstyrelsen 2006, s.14). Många sextonåringar klarar inte av att fatta beslut om vad man ska bli när 19

man blir stor, utan behöver testa för att hitta just det som passar dem bäst (Ungdomsstyrelsen 2006, s.18). Det finns enligt Sibbmark och Forslund (2005, s.9) en tveksamhet över om praktik bör vara ett så stort inslag i den kommunala arbetsmarknadspolitiken. Det gäller ju att praktiken verkligen utvecklar ungdomarnas kompetens. Det kan vara svårt att hitta en praktikplats som är utvecklande (Sibbmark & Forslund 2005, s.9). Forslund och Nordström Skans (2006, s.14) menar att deltagande i olika program tar tid, vilket kan påverka sökaktiviteten och innebära en så kallad inlåsningseffekt. En inlåsningseffekt kan resultera i att ungdomen blir kvar på praktiken istället för att aktivt söka jobb (Ungdomsstyrelsen 2005, s.170). Praktik kan vara bra för individen, men resultera i undanträngningseffekter, vilket inte är bra för arbetsmarknaden (Ungdomsstyrelsen 2005, s.9). Ju mer praktik liknar ett riktigt jobb, desto större risk för undanträngning som resulterar i att vanliga jobb ersätts med praktikplatser (Ungdomsstyrelsen 2005, s.66). Martin Lundin (2008) återger i sin rapport en sammanfattning av studier som gjorts om de kommunala arbetsmarknadspolitiska aktiviteterna. Han menar att man i studierna inte funnit några belägg alls för att de kommunala programmen ska ha förbättrat deltagarnas ställning på arbetsmarknaden. Vidare skriver han att socialbidragstagare är en viktig målgrupp för kommunerna, men att det finns få studier på ämnet beroende på bristande dataunderlag och dokumentation. De få studier som finns talar dock för att projekten inte bidrar till några positiva effekter för deltagarna, sett ur arbetsmarknadseffekter (Lundin, 2008). Forslund och Nordström Skans (2006, s.19) menar att de åtgärder som finns för arbetslösa ungdomar inte har några positiva effekter i det långa loppet. Inte heller Salonen och Ulmestig (2004, s.91) har kunnat styrka att de kommunala insatser som gjorts för arbetslösa med försörjningsstöd ökat deltagarnas möjligheter att få ett arbete och kunna försörja sig själv. 20

4. RESULTAT 4.1. Presentation av intervjupersoner 4.1.1. Lukas Lukas är 21 år och har varit arbetslös i drygt ett år. Innan han blev arbetslös har han haft sommarjobb och gått gymnasiet men hoppat av ett halvår innan studenten. På frågan om anledningen till detta uppger han vara att han inte trivdes så bra och att han var skoltrött. Dessutom var inriktningen inte något han egentligen var sugen på att gå. Men när han väl fick tillfälle att byta var han ett år in i utbildningen och trivdes med klassen. I det läget bestämde han sig för att fortsätta på utbildningen, trots att det var hans tredje alternativ när han sökte till gymnasiet. Han säger att han inte ångrar att han hoppade av, men är samtidigt av uppfattningen att utbildning är en viktig faktor för att få ett jobb. Han har tänkt läsa upp sina betyg, men är inte riktigt motiverad. Han säger själv att arbete går i första hand och skulle han få ett jobb, i stort sett vilket som helst, så skulle han hoppa av skolan och börja jobba istället. Det är med denna inställning han ska påbörja en av Arbetsförmedlingens utbildningar till hösten. Tanken är att han ska läsa till busschaufför, då han är övertygad om att det ska ge honom jobb. Även om han inte vill köra linjetrafik så kan han tänka sig att göra det något år innan han vill satsa på att köra turistbuss till utlandet. Men bussutbildningen är bara reserv om inget annat dyker upp. Utbildningen är det enda han känner sig hjälpt med av Arbetsförmedlingen. Att han inte fått mer stöd eller hjälp därifrån göra honom mycket kritisk och frustrerad. Arbetsförmedlingen gör inte så mycket. Dom skickar ingenting eller alltså så där som dom kan tänka sig att man skulle söka. Ibland tycker han även att det känns som att dom ser ner på en för att man inte har något jobb. I förhållandet till Arbetsmarknadsenheten anser han inte heller att de gör så mycket för att hjälpa honom. Han tycker däremot att det var bra att de såg till att han kunde påbörja praktiken snabbt. Den praktik, som han varit ute på i två månader och precis avslutat, har han ordnat genom sin morbror. Under denna period har han praktiserat inom en butik och trivts jättebra. 21

Jag har bara positiva saker att säga om det. Jag tyckte det var skönt att komma ut och få någonting att göra. Det är väl en erfarenhet man har så man kanske kan få jobb lättare inom affärsinriktning. Lukas berättar att praktiken betytt mycket för honom då han gått arbetslös rätt länge. Den sociala biten har varit viktig eftersom han inte trivs med att bara sitta hemma. På praktiken har han kommit mycket bra överens med övrig personal och tyckt om att träffa människor. Det framgår tydligt i vårt samtal att Lukas vill jobba med människor på ett eller annat sätt i en framtida anställning. Då han trivdes mycket bra på sin praktikplats hade han stora förhoppningar om att få jobb där, men så har det inte blivit. Lukas är besviken, men har samtidigt förståelse för att det finns många före honom i kön. Han berättar att han sett en rejäl hög med ansökningshandlingar hos butikschefen och att han då förstått att det kan vara svårt att få jobb. Butiken har haft många praktikanter under årens lopp och dessa jobbar extra under sommar och helger. Lukas hoppas fortfarande att praktikplatsen ska höra av sig igen för att erbjuda honom jobb. Men han har så gott som gett upp tanken på att få något där. Lukas ser dock att praktiken kan vara en merit när han söker jobb. Den har stärkt honom i hans tankar på att jobba i en butik. I mitt samtal med Lukas märks det att han försöker se positivt på sin situation. Ja, det är ju lite knivigt Näh.bara man liksom gör det man ska göra så löser det ju sig. Förr eller senare, bara man försöker i alla fall. Med att göra det man ska göra menar Lukas att aktivt söka jobb. Detta är något han ser som mycket viktigt och är mycket driven i. Lukas berättar att han söker nästan allt han hittar och säkert fyra jobb i veckan, minst. Han anser att andra arbetslösa som inte söker så många jobb kanske inte går in så mycket för det. Han är mån om att det ska se bra ut när han visar antalet sökta jobb för Försörjningsstödsenheten och han hoppas verkligen på att komma ur sitt bidragsberoende. Just nu har han många ansökningar ute och hoppas på napp. Hittills har han fått ett sommarjobb som sträcker sig över hela sommaren. Han är nöjd med att fått ett nio veckor långt jobb, men vill verkligen ha något mer långvarigt. Han har redan hört sig för på sommarjobbet för att se om något längre jobb kan dyka upp där. I nuläget har han i stort sett blivit lovad att 22

jobba helger till hösten och detta är något han tror passar bra om han påbörjar sin utbildning. Gång på gång påtalar Lukas hur mycket han verkligen vill ha ett fast jobb. Jobb, står för pengar och någonting att göra. Det står även för den sociala biten då Lukas inte är nöjd med hur hans vardag ser ut nu. På frågan om hur en vanlig dag ser ut svarar han: Näh..det är inte så mycket faktiskt. Inte nu i alla fall. Det är väl att gå upp och sitta vid datorn och vänta. Eller gå in på Arbetsförmedlingen och kolla vad som finns inne. Lukas kompisar har jobb och han berättar att det tråkigt när han själv inte har pengar och dom ringer och frågar om han ska hänga med ut. Jobb och umgänget med kompisar är något han betonar som viktigt för att man ska må så bra som möjligt. Efter en knäoperation har umgänget med kompisarna dock förändrats. Lukas kan inte längre ägna sig åt fotbollen som är hans största intresse. Han får inte längre spela fotboll och därigenom är hans fritidssysselsättning borta. Visserligen spelar han lite golf, men det blir inte riktigt samma sak. Fotbollen har tagit en stor del av hans liv innan. Nu blir det mer tid till att bara sitta hemma. Alla Lukas kompisar håller på med fotboll och själv har han spelat sedan fem års ålder. När Lukas tillåts tänka bort alla hinder så är fotbollstränare hans högsta dröm. Andra drömmar som han bär på är att bli reseledare eller aupair eftersom han älskar att resa. Det största hindret han ser för att få ett jobb är hans avsaknad av utbildning. Han tror att detta kan påverka i kontakten med arbetsgivare. Det är väl att dom väljer någon med utbildning istället. Skriver man liksom att man varit arbetslös ett år så är det kanske inte många som anställer en då. Det tar väl folk med utbildning och så där Dom går före. Lukas har svårt att se sina möjligheter för att få ett jobb. Praktiken var ju en möjlighet att få jobb, men det gick inte. Utbildningen till busschaufför är en möjlighet till jobb, även om han helst hoppas på att något ska dyka upp före utbildningen. Han har en fördel med att ha en morbror med kontakter. Men morbrorn bor inte i stan och för att kunna utnyttja denna kontakt till max får Lukas åka till en större stad för att arbeta. 23