Två stycken 132 kv kabelförband mellan Helsingborg (Sverige) och Helsingör (Danmark), svenska delen

Miljökonsekvensbeskrivning Två stycken 132 kv kabelförband mellan Helsingborg (Sverige) och Helsingör (Danmark), svenska delen 2015-12-01

Projektorganisation E.ON Elnät Sverige AB 205 09 Malmö eon.se ÅF Industry AB Box 585 201 25 Malmö www.afconsult.com I projektet har deltagit: Uppdragsledare: Teknik: Samråd, MKB: Underlag, Kartor, GIS: Anders Ohlsson Anders Ohlsson Anna Bengtsson, Karoline Egerup Anna Bengtsson, Mia Borgström, Emma Kruger För kartor i underlaget innehas rättighet: Lantmäteriet MS2006/02876 sid 2/70

Innehållsförteckning Icke teknisk sammanfattning 5 1 Inledning 7 1.1 Bakgrund 7 1.2 E.ON Elnät Sverige AB 8 1.3 Miljökonsekvensbeskrivning, avgränsning och syfte 8 2 Samråd 9 2.1 Länsstyrelsens beslut 9 2.2 Genomförande av samråd samt inkomna synpunkter 9 3 Nulägesbeskrivning, samt förutsättningar för projektet 10 3.1 Områdesbeskrivning 10 3.2 Bottenförhållanden i Öresund 11 3.3 Befintliga högspänningsförbindelser mellan Skåne och Själland 16 3.4 Befintlig 132 kv anläggning 16 3.5 Förutsättningar för ny anläggning/ny kabelsträckning 17 4 Lokalisering av alternativa kabelstråk 20 4.1 Metodik 20 4.2 Avgränsning av stråk för de nya kabelförbanden 20 4.3 Avfärdade alternativ innan samråd 25 4.4 Motiv för val av huvudalternativ (stråk) 25 4.5 Huvudalternativ (sträckning) 27 4.6 Alternativ teknisk lösning 30 4.7 Nollalternativ 30 5 Planerade åtgärder 31 5.1 Lokalisering, översiktlig beskrivning 31 5.2 Teknisk utformning 31 5.3 Anläggning av sjökabel 34 5.4 Skarvning mellan sjö- och markkabel 36 5.5 Anläggning av markkabelförband 37 5.6 Avveckling av befintliga anläggningsdelar 39 5.7 Tidpunkt samt tidsåtgång för planerade arbeten 40 sid 3/70

5.8 Drift och underhåll 42 6 Huvudalternativ; beskrivning av berörda intressen och skyddade områden, förslag på skadeförebyggande åtgärder samt förutsedd miljöpåverkan 42 6.1 Intresseområden samt skyddade områden 42 6.2 Landskapsbild samt markanvändning 43 6.3 Plansituation 45 6.4 Natur- och vattenmiljö 46 6.5 Kulturmiljö 53 6.6 Friluftsliv och rekreation 55 6.7 Sjöfart 56 6.8 Infrastruktur, exklusive sjöfart 57 6.9 Fiskförekomster samt fiske 58 6.10 Riksintresse högexploaterad kust 58 6.11 Ljud 59 6.12 Elektriska och magnetiska fält 59 6.13 Övriga miljöaspekter 64 6.14 Kumulativa effekter 65 7 Miljökvalitetsnormer och miljömål 66 7.1 Miljökvalitetsnormer 66 7.2 Nationella Miljömål 67 8 Samlad bedömning 67 9 Referenser och källor, i urval 68 Bilagor Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 Bilaga 5 Bilaga 6 Bilaga 7 Bilaga 8 Länsstyrelsen Skånes beslut avseende betydande miljöpåverkan Samrådsredogörelse Karta över befintliga och nya kabelförband Ny kabelsträckning samt intresseområden avseende natur- och kulturmiljö Ny kabelsträckning samt intresseområden avseende friluftsliv, sjöfart, fiske Ny markkabelsträckning samt intresseområden avseende natur- och kulturmiljö Utredda stråk för markkabelförläggning Riskanalys Sjöfart: Öresund 132 kv sid 4/70

Icke teknisk sammanfattning Bakgrund Mellan Helsingborg (Sverige) och Helsingör (Danmark) finns två stycken 132 kv kabelförbindelser. Vardera förbindelsen består av två kabelförband, vilket innebär att det finns fyra stycken 132 kv kabelförband på sträckan. Kabelförbanden är gamla och det finns ett behov av att byta ut dem. Genom att välja grövre kablar kan man ersätta de befintliga fyra kabelförbanden med två stycken nya kabelförband. Eftersom befintliga förband inte kan tas ur drift innan de nya är på plats, kommer de nya kabelförbanden att ges en ny sträckning. Projektet berör Helsingborgs Stad i Skåne län. Projektet drivs gemensamt av E.ON Elnät Sverige AB och Energinet.dk, vilka även är gemensamma ägare av befintliga anläggningar. De två nätbolagen ansvarar för att söka de tillstånd som krävs i respektive land. Planerade åtgärder För svensk del medför projektet förläggning av två stycken nya 132 kv kabelförband från territorialgränsen mot Danmark till en kopplingspunkt öster om väg 111 (Laröd), där övergång sker från markkabel till luftledning. Projektet medför även upptag av fyra befintliga sjökabelförband. De nya ledningarnas längd inom svenskt område är ca 5,6 km per ledning, varav ca 2,8 km avser förläggning i Öresund. De delar av projektet som omfattas av föreliggande miljökonsekvensbeskrivning (MKB) är därmed följande: Anläggande av två markkabelförband från svensk kust till ny kopplingspunkt öster om väg 111; ledningslängd ca 2,8 km per förband Anläggande av två sjökabelförband i Öresund från svensk kust till Sveriges territorialgräns mot Danmark; ledningslängd ca 2,8 km per förband, inbördes avstånd ca 200 m Upptag av fyra befintliga sjökabelförband (två kabelförbindelser) från svensk kust till Sveriges territorialgräns mot Danmark (total ledningslängd ca 10 km, för de fyra kabelförbanden). Intresseområden, skyddade områden samt förutsedd miljöpåverkan De intresseområden och skyddade områden som helt eller delvis berörs av projektet är: Riksintresse högexploaterad kust (4 kap. 4 miljöbalken) Riksintresse sjöfart Riksintresse yrkesfiske hav Riksintresse friluftsliv sid 5/70

Riksintresse naturvård Kulturmiljöprogram, kulturmiljöstråk Kulturmiljöprogram, särskilt värdefulla miljöer Fornlämningar Strandskydd Planerade åtgärder bedöms inte motverka syftet med berörda intresseområden. Inventeringar, undersökningar och utredningar har genomförts för att ge information till projektet inför genomförande av lokaliseringsutredning, val av förläggningsmetod, bedömning av miljökonsekvenser mm. Kabelsträckning och förläggningsmetodik har anpassats utifrån utredningsresultaten för att minska miljökonsekvenserna av projektet. Projektets permanenta påverkan på markanvändning, natur-, vatten- och kulturmiljö mm bedöms vara obetydlig. Den temporära påverkan från projektet uppkommer i samband med förläggning av nya kabelförband samt upptag av befintliga sjökabelförband. De tillfälliga konsekvenserna är mycket lokala och begränsade i tid och omfattning. De nya kabelförbandens placering bedöms vara förenlig med de synpunkter som inkommit under samrådsprocessen och i enlighet med myndigheternas försiktighetsprincip avseende elektromagnetiska fält. Närmaste bostad finns på ett avstånd på ca 27 m, där det av ledningarna alstrade magnetfältet är lågt. Samråd Samråd enligt 6 kap. miljöbalken (MB) har genomförts avseende projektet. Samrådet avsåg ett antal möjliga kabelstråk för såväl sjö- som markkabeldelen av projektet. Samrådet avsåg även upptag av befintliga kabelförband. Mot bakgrund av inkomna samrådssynpunkter, tekniska och miljömässiga utredningar samt fortsatt dialog med Helsingborgs Stad, har en ledningssträckning för de nya kabelförbanden grovprojekterats inom den stråkkombination som bedömts som mest lämplig. De synpunkter som inkommit under samrådsprocessen har beaktats såväl vid val av stråk som vid framtagande av huvudalternativ för ansökan. Länsstyrelsen i Skåne har beslutat att planerade åtgärder kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Nollalternativ Nollalternativet innebär att befintliga ledningar behålls. Kabelförbanden är ålderstigna, och är i behov av utbyte. Ett bibehållande av befintliga kabelförband medför en ökad risk för felsituationer i nätet. Befintliga kabelförband innehåller olja, vilket gör att det vid felsituationer finns risk för att olja läcker ut och kan orsaka skada bland annat i vattenområdet. När befintliga kabelförbands livslängd är slut måste de tas ur drift, vilket försämrar utbytet av el mellan länderna. sid 6/70

1 Inledning 1.1 Bakgrund Mellan Helsingborg (Sverige) och Helsingör (Danmark) finns två stycken 132 kv kabelförbindelser. Förbindelserna ingår i det samnordiska överföringssystemet och bidrar till att upprätthålla en tillförlitlig tillgänglighet mot Själland. Vardera kabelförbindelsen består av två kabelförband, vilket innebär att det finns fyra stycken 132 kv kabelförband på sträckan, se figur 1.1. Kabelförbandens tekniska livslängd börjar närma sig slutet och de är i behov av att bytas ut. Projektet omfattar etablering av två stycken nya 132 kv kabelförband från transformatorstationen Teglstrupgård i den östra delen av Helsingör (Danmark), via Öresund, till en ny kopplingspunkt mot luftledning öster om väg 111, norr om Helsingborg (Sverige). Den svenska delen av projektet berör Helsingborgs Stad i Skåne län. Genom att välja en grövre kabeldimension för de nya kabelförbanden kan man ersätta de befintliga fyra förbanden med två stycken nya. Betydelsen av kabelförbindelserna mellan Skåne och Själland gör att befintliga ledningar inte kan tas ur drift innan de nya ledningarna är på plats. De nya ledningarna behöver således ges en ny sträckning. Förevarande projekt drivs gemensamt av svenska E.ON Elnät Sverige AB (nedan E.ON Elnät) och danska Energinet.dk (nedan ENDK), vilka även är gemensamma ägare av befintliga anläggningar. De två nätbolagen ansvarar för att söka de tillstånd som krävs i respektive land, från territorialgränsen i Öresund till slutpunkten på land. Vissa delar av projektet, exempelvis vissa bottenundersökningar samt anläggningsarbetet, samordnas i möjlig mån för att effektivisera processen och minska den störning som orsakas. sid 7/70

Figur 1.1. Översiktskarta över befintliga 132 kv kabelförband. Blå streckade linjer är befintliga kabelförband och blå heldragna linjer är befintliga luftledningar. Svart kryssmarkerad linje i Öresund markerar territorialgränsen och röda streckade linjer avgränsar den del av ledningssträckan på svensk sida som omfattas av projektet. 1.2 E.ON Elnät Sverige AB E.ON Elnät är dotterbolag till E.ON i Norden och en av Sveriges största elnätsägare. Cirka en miljon människor får trygg och säker elförsörjning via E.ON:s elnät som är drygt 130 000 km långt vilket motsvarar nästan tre varv runt jorden. E.ON Elnät ansvarar för planering, byggnation och drift av både region- och lokalnätet i de områden där områdeskoncession innehas. 1.3 Miljökonsekvensbeskrivning, avgränsning och syfte För framtagande av miljökonsekvensbeskrivning (MKB) gäller 6 kap. miljöbalken 1 (MB). Syftet med en MKB är att identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter som en planerad verksamhet eller åtgärd kan medföra. MKB:n ska i den utsträckning det behövs, med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning, innehålla de uppgifter som behövs för att beskriva denna påverkan. 1 Miljöbalk (1998:808) sid 8/70

Föreliggande MKB avser förläggning och bibehållande av nya sjö- och markkabelförband samt upptagning av befintliga sjökabelförband. Samtliga aspekter avser de delar som berör svenskt område. MKB:n kommer att utgöra underlag för prövning enligt MB (vattenverksamhet respektive frivilligt tillstånd enligt 9 kap. MB), enligt lagen om kontinentalsockeln 2 samt enligt ellagen 3 avseende nätkoncession för linje. 2 Samråd Samråd enligt 6 kap. 4 MB har genomförts gemensamt för tillståndsprocesserna avseende MB, ellagen och lagen om kontinentalsockeln. Samrådet avsåg hela svenska delen av projektet, dvs. såväl projektets delar i Öresund som delarna på land. Samrådet avsåg såväl anläggande av nya kabelförband som upptag av befintliga förband. Syftet med ett samråd enligt MB är att förbättra beslutsunderlaget och ge berörda möjlighet till insyn och påverkan. Av 6 kap. MB gäller att samråd ska hållas med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda. Om verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan ska samråd dessutom hållas med de övriga statliga myndigheter, de kommuner, den allmänhet och de organisationer som kan antas bli berörda. 2.1 Länsstyrelsens beslut Länsstyrelsen i Skåne län har den 10 juni 2015 beslutat att planerade åtgärder kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Beslutet bifogas som bilaga 1. 2.2 Genomförande av samråd samt inkomna synpunkter Inledande diskussioner med Helsingborgs Stad respektive Länsstyrelsen i Skåne genomfördes under perioden juni-november 2014. Skriftligt samråd avseende projektet genomfördes under perioden november 2014-februari 2015. Samrådet avsåg de stråk för kabelförläggning som framgår av avsnittet om alternativutredning (avsnitt 4, figur 4.1). I samrådsunderlaget presenterades två slutpunkter för kabelförläggning på land, av vilka en slutpunkt även medför kabelförläggning av en delsträcka av befintlig luftledning. Alternativet med den längre kabelförläggningen initierades av Helsingborgs stad. I samrådet önskades synpunkter på samtliga stråkalternativ. I samrådet skickades skriftligt samrådsmaterial till Länsstyrelsen i Skåne län, Helsingborg Stad, ett urval av myndigheter och organisationer (se sändlista i bilaga 2), samt enskilt berörda och närboende till samtliga delar av projektet. Samrådsinformation annonserades i dagspress (Helsingborgs Dagblad, Nordvästra Skånes Tidningar, LandskronaPosten, Lokaltidningen Helsingborg) för att ge allmänheten samt övriga intresserade möjlighet att kostnadsfritt inhämta komplett samrådsunderlag samt lämna synpunkter på projektet. 2 Lag (1966:314) om kontinentalsockeln 3 Ellag (1997:857) sid 9/70

Under samrådstiden fanns samrådsunderlaget tillgängligt på E.ON Elnäts hemsida och projektorganisationen gick att nå på telefon och via epost. En mer utförlig beskrivning av samrådet ges i samrådsredogörelsen (bilaga 2). I redogörelsen finns förteckning över samrådsinstanser, sammanfattning av inkomna synpunkter samt vissa bemötanden. De synpunkter som framförts inom samrådet har beaktats vid den fortsatta lokaliseringsutredningen samt vid MKB-arbetet. Under processen med stråkval och grovprojektering har kompletterande diskussioner om detaljutformning förts med Helsingborgs Stad som är fastighetsägare på mycket stor del av markkabelsträckan. Utöver den mark som tillhör Helsingborgs Stad är det endast en samfällighet (markväg) som direkt berörs av markkabelförbanden. 3 Nulägesbeskrivning, samt förutsättningar för projektet 3.1 Områdesbeskrivning Avståndet mellan Danmark och Sverige är relativt kort på platsen för kabelförläggningen, ca 5,5 km (se figur 1.1). Strandremsan är relativt smal, något tiotal meter, och består av sand med vegetationsinslag, se figur 3.1. Terrängen stiger bitvis brant från stranden in mot land. Området ingår i den geologiska formationen landborgen. Landborgen är en förkastningsbrant och är benämningen på den brantaste delen av Helsingborgsryggen. I Helsingborg höjer sig landborgen upp mellan 20 och 40 m över havsnivån. I norra delen av landborgen (vid Sofiero) når landborgen ca 8 m över havsnivån. I området ligger Sofiero Slott med dess slottspark, viket är ett av Helsingborgs främsta turistmål. Projektet berör den västra delen av slottsparken. Längre in från kusten berör projektet ett område beläget mellan bebyggelsen i Laröd respektive Mariastaden, vilket mestadels utgörs av öppen/odlad mark men som även till en liten del består av skog. sid 10/70

Figur 3.1. Fotografier över stranden i området. Vänstra fotografiet är taget söderut, och centrala Helsingborg skymtar i bakgrunden. Högra fotografiet är taget mot norr, Laröds båtklubb skymtar i bakgrunden. 3.2 Bottenförhållanden i Öresund Inom projektet genomfördes en havsbottenundersökning i mars 2015. Undersökningen avsåg dels de områden där befintliga kabelförband finns, dels ett ca 400 m brett område för förläggning av nya kabelförband (Ramböll, 2015). Undersökningen av havsbotten omfattade både geofysiska metoder och geotekniska metoder och resulterade i kartor över havsbottens batymetri, skillnader i magnetism, kartor över havsbottens övre skikt, ultraljudsfoto av havsbottenytan och information om bottenförhållanden från upp till 6 m djupa prov. Utifrån informationen från undersökningarna har sträckningen för de nya kabelförbanden anpassats och bedömning av lämplig förläggningsmetodik gjorts. sid 11/70

3.2.1 Batymetri Inom det område som berörs av projektet når vattnet ett maximalt djup på ca 38 m. Den djupaste delen av Öresund ligger som en djup dal med ett maximalt djup på 37,7 m på svenskt vatten, se figur 3.2 3.3. Det största djupet är beläget ca 1,5 km från den svenska kusten. Vattendjupet på svensk sida ökar brant från svensk kust ut till dalen ; botten faller genomsnittligt med ca 2,4 m per 100 m från kusten ut till 37,7 m djup. Därefter stiger botten igen, dock med en mindre lutning, mot väster och når ca 25 m vattendjup vid övergången till danskt vatten. Vattendjupet på den danska sidan varierar mellan 5 m och 10 m vid kustzonen (0-1,5 km från den danska kusten), och ökar därefter jämnt ner mot dalen, ca 3,5 km från den danska kusten. Figur 3.2. Resultat från genomförd bottenundersökning, batymetri inom undersökningsområdet. sid 12/70

D K SE Figur 3.3 Batymetri i undersökningsområdet. Röd streckad linje markerar gräns mellan svenskt och danskt vatten. Svensk kust är till höger i figuren. 3.2.2 Sediment inom svenskt vattenområde Ytsediment inom svenskt vattenområde framgår av figur 3.4. Ytsedimenten varierar lokalt, men kan delas upp i två olika områden i den svenska delen av undersökningsområdet. I den centrala samt östra delen av det svenska området består ytsedimentet mest av grus, sten eller stora stenar, bestående av omlagrad skiffer/sandsten från juratiden, omgivna av sand och grus (ca 25-100 % stor sten). Det finns dock ett avgränsat område ca 1 km väster om den svenska kusten, där sedimentet är mer varierat, med områden med gyttja och även ett smalt område bestående av berg (skiffer/sandsten från juraperioden). Det är inom detta område som lutningen av havsbottnen är som störst (figur 3.4 och 3.3). I det mest kustnära området kunde inte ytsedimentet bestämmas vid undersökningen. I den västra delen av svenskt vattenområde, området inom ca 1 km från territorialgränsen, förekommer övervägande sand och grus. Ytsedimenten bedöms som mobila och det förekommer större områden med sandstrukturer. Strukturerna i sanden indikerar strömpåverkade förhållanden. sid 13/70

Figur 3.4 Översikt över ytsedimentet i den svenska delen av undersökningsområdet (Ramböll, 2015). EEZ markerar svensk ekonomisk zon, vilket sammanfaller med territorialgränsen. Rektangeln markerar det område som visas i figur 3.5. En djupmätning av havsbotten från 2007 utmed de existerande sjökabelförbanden har jämförts med de nya undersökningarna för att uppskatta hur mobil sanden är i området (figur 3.5). Av jämförelsen framgår att nettoerosionen/avsättningen sedan 2007 ligger omkring +/- 25-50 cm. I ett område med större sanddyner i den centrala delen av Öresund, har det dock eroderat/avsatts upp till 1,25 m på de åtta år som gått mellan undersökningstillfällena. sid 14/70

Figur 3.5. Skillnad mellan djupmätningarna av havsbottnen från 2007 och 2015, Negativa värden indikerar avsättning medan positiva värdena indikerar erosion. Områdets utbredning framgår av rektangeln i figur 3.4. 3.2.3 Geologi inom svenskt vattenområde Den ytnära geologin (0-2 m under havsbottnen) i undersökningsområdet är präglad av både kvartära och prekvartära skikt. I den västra delen av det svenska området förekommer marin postglacial, okonsoliderad sand (OS_VIB07) (figur 3.6) med en tjocklek på 5-6 m. I området 0-1 km från den svenska kusten domineras havsbottengeologin av ett tunt lager med postglacialt grus, lera eller gyttja med underliggande grus bestående av spräckt skiffer/sandsten från juratiden (OS_VIB01, OS_VIB09, OS_VIB10). Dessa ytsikt har en tjocklek på 0,5-0,8 m och under dem finns ett ogenomträngligt lager som förmodligen består av konsoliderad skiffer/sandsten från juratiden. sid 15/70

Figur 3.6. Översikt över ytsediment, djupförhållanden samt provpunkter för vibrocore i den svenska delen av undersökningsområdet (Ramböll, 2015). Röda linjer avser ansökt kabelsträckning. 3.3 Befintliga högspänningsförbindelser mellan Skåne och Själland Högspänningsförbindelserna mellan Skåne och Själland utgörs idag av fyra stycken 132 kv kabelförband och två stycken 400 kv kabelförband (de senare är lokaliserade längre norrut i Öresund och drivs av ENDK och Affärsverket svenska kraftnät). Byte planeras även av kablar i ett av 400 kv förbanden. 3.4 Befintlig 132 kv anläggning Befintliga 132 kv kabelförband är från 1951, 1954, 1958 respektive 1963 och ägs gemensamt av E.ON Elnät och ENDK. Befintliga kabelsträckningar framgår av karta i figur 1.1. Den tekniska livslängden börjar närma sig slutet och kabelförbanden behöver bytas ut för att upprätthålla en tillförlitlig tillgänglighet mot Själland. Befintliga kabelförband är förlagda där Öresund är drygt 5 km brett. På svenskt vatten är längden på befintliga kabelförband 2,3 2,8 km. Avseende förläggningen på land går de två sid 16/70

södra kabelförbanden i land strax norr om Pålsjö och har en längd på 3-3,2 km. De två norra förbanden går i land vid Sofiero och deras ledningssträckning på land är 1,5 1,7 km. Kabelförbanden är sammankopplade med det svenska regionnätet i kopplingsstationen Sofiero strax öster om Sofiero slottspark. Från Sofierostationen fortsätter kabelförbanden ytterligare drygt 500 m, förbi bostadsområde i sydöstra Laröd, innan de går upp i luftledning öster om Laröd (se fig. 1.1). 3.5 Förutsättningar för ny anläggning/ny kabelsträckning Befintliga kabelförband ingår i det nordiska elkraftsutbytet och samtliga befintliga kabelförband måste vara i drift till dess att de nya kabelförbanden kan kopplas in. Befintlig sträckning kan därmed inte återanvändas. 3.5.1 Sjökabel För att inte riskera att skada befintliga sjökabelförband är det en fördel om de nya kabelförbanden inte korsar de befintliga i Öresund. Eftersom förläggning av nya kabelförband sker medan befintliga är i drift, gör korsningar det komplicerat att förlägga de nya kabelförbanden med tillräcklig täckning. Vid förläggningen finns dessutom en risk att befintliga kablar skadas. Även upptag av befintliga kabelförband blir komplicerad om de nya korsar de befintliga i Öresund. När upptagning sker är de nya kabelförbanden i drift, vilket gör upptagningsarbetet riskfyllt. För att undvika korsning i vattenområdet är alternativen att placera de nya kabelförbanden söder, mellan eller norr om befintliga kabelförband i Öresund. Korsning med befintliga kabelförband på land går däremot att göra på ett kontrollerat vis, genom att de befintliga förbanden friläggs och övervakas vid arbetet. Att placera de nya kabelförbanden söder om befintliga förband bedöms inte vara ett bra alternativ på svensk sida, eftersom det ger landtagning i centrala Helsingborg. Kabelförbanden hänvisas därefter till en sträckning längs Sofierovägen för att nå upp till Sofiero-området, vilket bedöms olämpligt eftersom det redan finns ett stort antal ledningar i och utmed vägen, som dessutom är hårt trafikerad. Bebyggelse tätt inpå vägen, samt landborgens branta stigning gör att det inte går att placera ledningarna bredvid vägen. Även på dansk sida är detta alternativ olämpligt, då det på sträckan är tät bebyggelse ända ut till kusten. Alternativet har inte varit föremål för samråd. Även kabelförläggning i området mellan de södra respektive norra befintliga förbanden medför problem med landtagning på dansk sida, på grund av den täta bebyggelsen. På svensk sida finns bebyggelse utmed nästan hela kustremsan, vilket gör landtagning svår på denna sträcka även på svensk sida. Ett alternativ som varit föremål för projektets lokaliseringsutredning medför dock landtagning sydväst om Sofiero, vilket innebär förläggning mellan befintliga förband, alternativt att de nya kabelförbanden korsar befintliga förband i havet (vilket är tekniskt möjligt men inte eftersträvansvärt, av de skäl som framgår av första stycket i detta avsnitt). sid 17/70

Att placera de nya kabelförbanden norr om befintliga förband är möjligt såväl på svensk som på dansk sida. Inom danskt territorialvatten finns dock ett förbudsområde för försvaret norr om Helsingör, där kabelförläggning inte tillåts. På dansk sida måste därmed de nya kabelförbanden placeras relativt nära de nordligaste av de befintliga förbanden. Av hänsyn till sjöfart mm är det eftersträvansvärt att korsa Öresund så vinkelrätt som möjligt. Landtagningspunkten behöver väljas så att det finns en strandnära plats för skarvning mellan sjö- och markkabel, vilken kräver ett område om ca 12 m x 10 m. Utredning av landtagningsområde vid placering av nya kabelförband norr om de befintliga har på svensk sida koncentrerats till sträckan mellan båtklubben vid Laröd samt de befintliga norra kabelförbanden. Ytterligare norrut finns en badplats, vilket gör att landtagning norr om båtklubben bedöms som olämplig. 3.5.2 Markkabel, samt ny kopplingspunkt Eftersom befintliga förband måste vara i drift medan de nya förläggs, saknas möjlighet att återanvända befintlig sträckning för de nya markkabelförbanden. Endast på en kort sträcka (ca 500 m) mellan Sofierostationen och befintlig kopplingspunkt mot luftledning är det möjligt att parallellplacera de nya förbanden med de befintliga. På övriga sträckor är det så ont om plats utmed befintliga kabelförband (bland annat med hänsyn till bebyggelse) att en helt ny sträckning behöver identifieras. De befintliga kabelförbanden går via kopplingsstationen Sofiero, som är placerad i närområdet till Sofiero slottspark. Kopplingsstationens funktion kan i samband med projektet flyttas till det läge där övergång sker från markkabel till luftledning. En sådan anpassning gör att de nya kabelförbanden inte längre behöver passera Sofiero kopplingsstation. När de nya kabelförbanden är i drift kan Sofiero kopplingsstation med elektrisk apparatur, oljetryckkärl etc, se figur 3.7, tas bort. I lokaliseringsutredningen och i samrådet har två alternativ för anslutning av kabelförbanden till befintliga luftledningar inkluderats; antingen vid Laröd (dvs. vid befintlig övergång från markkabel till luftledning) eller vid en punkt som inom projektet benämnts öster om väg 111. Den kopplingspunkt som benämns öster om väg 111 medför att ca 900 m av befintliga luftledningar ersätts med markkabel. sid 18/70

Figur 3.7. Fotografi av del av Sofiero kopplingsstation, vilken kan avvecklas i och med projektet. Då vissa funktioner från Sofierostationen måste flyttas till den nya kopplingspunkten för att Sofierostationen ska kunna avvecklas, kommer den nya kopplingspunkten att innehålla något mer apparatur än befintlig kopplingspunkt vid Laröd, se figur 3.8. Den nya kopplingspunkten kommer att hägnas in. Figur 3.8. Fotografi av befintlig kopplingspunkt från markkabel till luftledning. sid 19/70

4 Lokalisering av alternativa kabelstråk Den metodik och den lokaliseringsutredning som genomförts i projektet beskrivs nedan, tillsammans med de alternativ som utretts. 4.1 Metodik I lokaliseringsutredningar utgår E.ON Elnät utifrån ett brett perspektiv där ett större område utreds. Inom detta utredningsområde identifieras lämpliga stråk för ledningen, vilka E.ON Elnät samråder kring. Stråken avgränsas utifrån sin lämplighet för ledningsanläggning, de intressen som finns i området, landskapets geografi och topografi, bebyggelse, möjlighet att följa befintlig infrastruktur etc. Ett stråk kan vara relativt brett varför det inom varje stråk kan finnas flera möjliga sträckningar. Ledningssträckningar inom ett stråk tas fram främst utifrån inkomna samrådssynpunkter samt miljömässiga och anläggningstekniska faktorer. 4.2 Avgränsning av stråk för de nya kabelförbanden Förutsättningarna för den svenska delen av projektet är att de nya kabelförbanden ska gå från territorialgränsen och ansluta till befintliga luftledningar. Två anslutningspunkter till befintliga luftledningar har utretts inom projektet; dels befintlig anslutningspunkt i projektet kallad Laröd, dels en förlängd kabelsträcka till en punkt benämnd öster om väg 111. Det senare alternativet medför att ca 900 m av befintliga luftledningar markkabelförläggs. Arbetet med att avgränsa alternativa stråk inleddes med kartstudier, där information inhämtades om intresseområden från myndigheternas register, andra tekniska anläggningar (från ledningskollen ) etc. Vid platsbesök adderades övrig information av vikt för kabelförläggning inom projektet (topografi, närhet till bebyggelse, vegetation, landskapsbild, Sofiero Slottspark mm). Viktiga projektspecifika aspekter att beakta genom hela projektet bedömdes vara den speciella topografin (landborgen) samt närheten till Sofiero Slottspark. Möjligheten till parallell förläggning med befintliga kabelförband utvärderades noggrant. Utifrån rådande förutsättningar identifierades kabelstråk såväl i Öresund som på land. I Öresund avgränsades två stråk, stråk 1 och stråk 2. Stråken gjordes breda, med syfte att kunna avgränsa ytterligare utifrån marina undersökningar och inventeringar. På land avgränsades sex stråk, A-F, som var för sig eller kombinerat når antingen slutpunkten Laröd eller slutpunkten öster om väg 111. Samtliga sjö- och markkabelstråk framgår av figur 4.1. Markkabelstråken framgår mer detaljerat av figur 4.2 och bilaga 7. Kabelsträckningen i Öresund blir ca 5,5-6 km per kabelförband, varav hälften berör svenskt vattenområde, medan sträckningen på land blir ca 1,4 3,6 km per kabelförband, beroende på slutligt val av sträckning. Samtliga stråk beskrivs nedan. sid 20/70

Figur 4.1. Översiktskarta över framtagna stråk inom vatten- och markområde. Det samråd som genomförts avsåg kabelförläggning inom samtliga stråk. sid 21/70

Figur 4.2. Ortofoto över de markkabelstråk som samrådet avsåg. Motsvarande information finns i bilaga 7. 4.2.1 Stråk för sjökabelförband I Öresund har två stråk identifierats som möjliga för kabelförläggning, stråk 1 och stråk 2, se figur 4.1. Stråk 1 medför förläggning norr om befintliga förband. Stråk 2 medför förläggning mellan befintliga förband, och har inkluderats för att möjliggöra landanslutning via markkabelstråk C (gult stråk i figur 4.1 4.2). Det är även möjligt med kabelförläggning i en kombination av stråk 1 och 2. Sjökabelstråken är tillsammans ca 1700 m breda vid territorialgränsen; vid land är stråkbredden totalt drygt 800 m. 4.2.2 Landtagningspunkt Landtagningspunkten förutsätter att det finns plats för skarvning mellan sjö- och markkabel, vilket för de två förbanden tillsammans kräver en yta om ca 12 m x 10 m. Landtagning från sjökabelstråk 1 sker på sträckan mellan båtklubben vid Laröd samt de befintliga norra kabelförbanden. Fotografier av strandremsan utmed denna sträcka framgår av figur 3.1. Den kustnära terrängen i detta område är relativt flack, vilket medför att skarvning kan ske såväl på stranden som något längre in mot land. Denna landtagningspunkt är förbunden med markkabelstråk A och B. sid 22/70

Landtagning från sjökabelstråk 2 sker längre söderut. Avgränsningen har gjorts för att möjliggöra förläggning av markkabelförband i delstråk C (se figur 4.1 4.2). Landtagning från sjökabelstråk 2 medför att de nya sjökabelförbanden korsar de befintliga i Öresund. Vid platsen för landtagning i stråk C är stranden smal, vilket gör att skarvning inte kan ske på stranden. Från stranden sker en brant stigning upp till skogsområdet, se figur 4.3. Det bedöms vara för brant för schaktning uppför branten, varför styrd borrning är nödvändigt. Borrning sker då utifrån vattnet upp till platån ovanför branten. Skarvning från sjö- till markkabel sker uppe på platån, där erforderlig yta finns. Figur 4.3. Fotografi över landtagningsplats i anslutning till stråk C, med brant stigning upp mot skogsområdet. Den smala strandremsan syns till höger i fotografiet. 4.2.3 Stråk för markkabel 4.2.3.1 Översiktlig beskrivning Beroende på var landtagning av sjökabelförbanden sker, samt val av slutpunkt för markkabelförläggningen, har ett antal stråk för markkabeldelen av projektet identifierats, se bilaga 7. De befintliga kabelförbanden ansluter till luftledning sydost om Laröd, vilket också är slutpunkt för markkabelstråk A och B (samt C som utgör ett alternativ till B), se nedan. Genom stråk D, E och F förlängs kabelsträckan till en slutpunkt öster om väg 111. Denna kopplingspunkt medför att ca 900 m av befintlig luftledning ersätts med markkabel. 4.2.3.2 Stråk A Stråk A går från landtagningspunkten för sjökabelstråk 1 fram till slutpunkt Laröd. Stråk A innebär landtagning nordväst om Sofiero. Alternativet medför att förläggning sker genom skogsområdet väster om Sofieroparken för att sedan, på en sträcka av ca 300 m, gå genom slottsparken. Närhet till bebyggelse hindrar att kabelförbanden förläggs utanför parken på dess norra sida. Kabelförläggning genom skogsområdet sker genom schaktning, då det inte är tekniskt möjligt att nyttja styrd borrning genom skogsområdet. Eftersom sid 23/70

området är mycket kuperat efter tidigare täktverksamhet och kabelförbanden måste ha tillräcklig täckning även i lokala sänkor, blir konsekvensen att de vid styrd borrning hamnar mycket djupt under höjdpartier. Styrd borrning kräver rimligt djup för att utrustningen ska kunna styras, och förutsättning för detta saknas således i skogsområdet. Vid schaktning genom skogen kan schakten delvis följa befintliga stigar, dock inte i sin helhet eftersom stigarna är för smala och slingriga och kablarna grova och svåra att förlägga i snäva kurvor. Förläggning genom Sofiero slottspark bedöms olämpligt att genomföra genom normalschakt på grund av parkens höga värden avseende bland annat naturmiljö, kulturmiljö och besök/turism. Viss schaktning inom parkens ytterområden skulle krävas vid förläggning i stråk A, men schaktfri förläggning (styrd borrning) anges i samrådsunderlaget som en möjlighet på huvuddelen av sträckan inom parken (från en gräsyta i parkens nordvästra del till en parkeringsyta utanför parken, öster om Sofierovägen). Geotekniska utredningar avseende möjligheten att genomföra sådan omfattande borrning under Sofieroparken har dock inte genomförts inom projektet, eftersom alternativet att korsa Sofieroparken inom stråk A avfärdades efter samrådet, eftersom det bedömdes som starkt olämpligt av flera samrådsinstanser (se vidare avsnitt 4.4). På sträckan från parkeringsytan vid Sofieros entré fram till Larödsvägen förläggs kabelförbanden enligt stråk A genom normalschakt i skogsområde. I den öppna ytan söder om Larödsvägen förläggs de nya kabelförbanden parallellt med befintliga. 4.2.3.3 Stråk B Stråk B utgår från samma landtagningspunkt som stråk A (väster om Sofiero), och även stråk B når slutpunkt Laröd. Stråk B medför kabelförläggning söderut från landtagningspunkten, parallellt med kustlinjen/stranden. Det stråk som presenterades i samrådsunderlaget var ca 70 m brett, för att möjliggöra förläggning såväl utmed stranden som utmed promenadvägen eller en bit in i strandskogen. Stråk B berör västra delen av Sofiero Slottspark, i ett område där landborgen är mycket brant. Schaktfri metodik bedöms vara mest lämpligt för passage av området, eftersom schakt skulle påverka den skyddsvärda vegetationen i parken samt riskera att orsaka problem med erosion. Söder om Sofieroparken berör stråk B betesmark vid Fårhagevägen, fram till korsningen med Sofierovägen. Stråket passerar därefter Sofiero Gård och ett mindre skogsområde. Från skogsområdet viker stråket av norrut för att nå slutpunkten Laröd. Kabelförläggning kan på denna sträcka ske antingen utmed gång/cykelväg eller parallellt med befintliga markförlagda ledningar. På sista sträckan fram till kopplingspunkten sammanfaller stråk B med stråk A. Från skogsområdet kan stråk B alternativt kombineras med stråk E eller stråk F för att nå slutpunkt öster om väg 111 (se fig. 4.1 4.2 och bilaga 7). 4.2.3.4 Delstråk C Delstråk C innebär landtagning längre söderut än övriga stråk, vid landtagningspunkten för sjökabelstråk 2. Vid landtagningsplatsen är stranden smal, vilket gör att skarvning inte kan sid 24/70

ske på stranden. Skarvning från sjö- till markkabelförband sker i stället uppe på landborgsplatån, vilket kräver avverkning och anläggande av tillfällig byggväg. Genom skogsområdet fram till betesmarken bedöms schaktning som möjligt. Stråk C ansluter till stråk B där betesmark tar vid, se beskrivning för stråk B. 4.2.3.5 Stråk D Stråk D är en förlängning av stråk A som möjliggör kabelförläggning till slutpunkt öster om väg 111. Stråket följer befintlig luftledning från nuvarande kopplingspunkt till identifierat läge för ny kopplingspunkt. Stråket omfattar markområde på båda sidor om Larödsvägen. Förläggning bedöms kunna ske genom schaktning. Korsning med väg 111 sker med styrd borrning. Alternativet innebär att den nya kopplingspunkten (övergång från markkabelförband till luftledning) uppförs på trafiksäkert avstånd nordöst om väg 111. Kopplingspunkten hägnas in. 4.2.3.6 Stråk E Stråk E är en förlängning av stråk B (och C/B), som möjliggör kabelförläggning till slutpunkten öster om väg 111. Stråk E ansluter till stråk B öster om skogsområdet vid Sofiero Gård. Stråket korsar odlingsmark och ansluter sedan till vägstrukturer. Förläggning sker genom schaktning. Korsning med väg 111 och anläggande av ny kopplingspunkt sker på samma sätt som i stråk D. 4.2.3.7 Delstråk F Delstråk F är ett alternativ till stråk E, men medför förläggning åt sydost utmed vägstruktur och odlingskant i stället för förläggning rakt över brukad mark. Stråket ansluter till stråk E vid vägstruktur (g/c-väg). Förläggning sker genom schaktning. 4.3 Avfärdade alternativ innan samråd Stråk längre norrut än de nu presenterade avfärdades tidigt i projektet och har inte varit föremål för samråd. Orsaken till att de avfärdades är främst den täta bebyggelsen. Även den speciella topografin (landborgen) påverkar möjligheten att identifiera lämpliga stråk i området. 4.4 Motiv för val av huvudalternativ (stråk) De stråkalternativ som utretts inom projektet har utvärderats avseende tekniska aspekter, genomförda utredningar och inventeringar samt inkomna samrådssynpunkter. Utifrån utvärderingen bedöms stråkkombinationen 1+B+E vara mest lämplig för kabelförläggning, se figur 4.4. De huvudsakliga motiven för denna bedömning ges nedan. sid 25/70

Figur 4.4. Stråkkombinationen 1+B+E, vilken bedöms som mest lämplig för kabelförläggning. Sjökabelförläggning i stråk 1 bedöms mer lämpligt än förläggning i stråk 2, eftersom det såväl på svensk som på dansk sida bedöms mest lämpligt att placera de nya förbanden norr om de befintliga. På dansk sida är skälet att det längre söderut finns tät bebyggelse ända ner till kusten. Sjökabelförläggning i stråk 2, med landtagning sydväst om Sofiero (delstråk C), medför att de nya kabelförbanden korsar de befintliga förbanden i Öresund eftersom landtagning mellan befintliga förband inte är möjlig på dansk sida. Eftersom befintliga kabelförband är i drift vid förläggningsarbetet, samt de nya kabelförbanden är i drift vid upptagningsarbetet, skulle en sådan korsning medföra att arbetet blir tekniskt komplicerat och riskfyllt. På grund av den smala strandremsan vid landtagningsplatsen för delstråk C medför detta alternativ dessutom att skarvning inte kan ske på stranden utan i stället måste ske uppe på landborgens krön. Att skarva sjökabel till markkabel så långt från kustlinjen är en nackdel av termiska skäl, eftersom sjökabelförbanden som en följd får dålig kylning och därmed försämrad överföringskapacitet. För åtkomst till skarvplatsen på krönet krävs trädfällning och vägbyggnation i skogsområdet. Att borra längre för att skona skogen, är problematiskt på grund av topografin. Avståndet från markytan till borrhålet blir så stort/djupt (mer än 20 m) att man tappar kontroll på borrets position. Vid vald landtagningsplats för stråk 1 sammanfaller markkabelstråk A och B. Stråk A medför schaktning genom ett relativt brant skogsområde, vilket riskerar att orsaka erosion och påverka naturmiljön negativt. Topografin i området, med omväxlande lokala sänkor och höjder, gör att förläggning genom styrd borrning inte är möjligt. Stråk A innebär även passage genom betydande delar av Sofiero slottspark. Flera samrådsinstanser framförde att markkabelförläggning i stråk A är olämpligt. Länsstyrelsen anger att schaktning i stråk A skulle ge bestående skador på både natur- och upplevelsevärden. Helsingborgs kommun sid 26/70

anger att det är direkt olämpligt utifrån risken för omfattande påverkan på såväl natur- som kulturvärden. Mot bakgrund av inkomna synpunkter avfärdades stråk A från vidare utredning, efter det att samrådet avslutats. Någon markundersökning har därmed inte genomförts för att utreda om den långa borrningen under Sofieroparken är möjlig, eller om schakt hade krävts på hela sträckan. Stråk B bedöms därmed mer lämpligt än stråk A. Avseende slutpunkt för kabelförläggningen (övergång till luftledning) framförde kommunen under samrådet krav på förlängd kabelsträcka. I och med att stråk B bedöms mer lämpligt än stråk A, så blir kabelsträckan på land inte avsevärt längre vid förläggning av markkabel i stråk E till slutpunkt öster om väg 111, än vid förläggning av markkabel i stråk B till slutpunkt Laröd. Projektet har därmed gått kommunen till mötes och flyttat övergången från markkabel till luftledning. Det innebär att ca 900 m dubbel luftledning kan rivas. Stråk E innebär en kortare markkabelsträcka än stråk F för att nå den nya kopplingspunkten. Båda alternativen medför kabelförläggning i brukad mark, varför påverkan på omgivning och brukning är likartad. Stråk E bedöms därmed mest lämpligt, i egenskap av det kortare kabelalternativet. 4.5 Huvudalternativ (sträckning) En ledningssträckning inom stråkkombinationen 1+B+E har grovprojekterats och beskrivs nedan, se vidare avsnitt 4.5.1 och framåt. Ansökt ledningssträckning framgår av bilaga 3. För att identifiera den mest lämpliga sträckningen har ytterligare undersökningar och inventeringar genomförts (markprovtagning, geoteknik, geofysik, marinbiologi, naturvärdesinventering etc), samt har diskussioner förts med kommun, länsstyrelse mm. Resultat från inventeringar, utredningar mm har inarbetats i projekteringen och resulterat i att sträckning och förläggningsmetodik har anpassats, allt för att kunna minska påverkan från projektet. De avvägningar och anpassningar som gjorts beskrivs i det följande. 4.5.1 Sjökabelförband Avseende förläggning på dansk sida i Öresund är det vattenområde som är mest lämpligt för kabelförläggning ca 400 m brett och avgränsas av de nordligaste av de befintliga kabelförbanden i söder och av ett förbudsområde för dansk försvarsmakt i norr. För att minimera påverkan på sjöfarten är det en stor fördel om kabelförbanden placeras så vinkelrätt som möjligt över Öresund och dess farleder. En vinkelrätt korsning ger en kort ledningssträcka, vilket även minimerar tidsåtgång och störning under förläggningsarbetet. Det har således varit utgångspunkten för lokaliseringsarbetet. En grovprojektering av sjökabelförbandens sträckning har gjorts utifrån tekniska aspekter samt utifrån information från de omfattande utredningar som genomförts (geoteknik och geofysik, se avsnitt 3.2). En marinarkeologisk analys har genomförts av inhämtade data (se avsnitt 6.5), och resultaten från analysen har beaktats och genererat en justering av sträckan på svenskt vatten. Sträckningen närmast land på svensk sida (ca 500 m) har sid 27/70

anpassats utifrån den landtagningsplats som bedöms som mest lämplig utifrån förhållanden på land. 4.5.2 Markkabelförband Avseende ledningssträckan på land, utmed den mest kustnära delen, har möjligheten utretts att placera kabelförbanden på stranden utan påverkan på strandskogen, dvs. den skog som ligger mellan promenadstråket och landborgen. En trädinmätning (naturvärdesklassning) initierades efter diskussion med Helsingborgs stad, vilken visade att äldre träd främst fanns på den norra halvan av den aktuella sträckan. Genom anpassad förläggningsmetodik, så att styrd borrning nyttjas på denna sträcka i stället för normalschakt, så kan nedtagande av skyddsvärda träd undvikas. På resterande sträcka kan markkabelförbanden schaktas ned utan att äldre inventerade träd påverkas, se figur 4.5. För att minska påverkan i driftskedet har en överenskommelse med kommunen gjorts om att kabelförbanden ska placeras i rör, vilket gör att vegetation kan tillåtas ovanpå kabelförbanden. Träd som kommunen nyligen har planterat i området kommer att återplanteras inom ramen för kabelprojektet, efter det att anläggningsarbetet har avslutats. Genom att vidta dessa skadelindrande åtgärder görs bedömningen att det är bättre att förlägga kabelförbanden i strandskogen, än utmed stranden. En placering längs stranden bedöms mindre lämplig exempelvis med avseende på eventuell framtida havsnivåhöjning samt risken för ökad erosionsbenägenhet till följd av schaktarbeten. Figur 4.5. Schematisk beskrivning av förläggningsmetodik på den kustnära delen av markkabelsträckan. Röda linjer markerar nya kabelförband, blå linjer markerar befintliga kabelförband. Röda punkter avser inventerade träd. sid 28/70

Sofieroparken ligger mitt i projektområdet och utgör ett område på ca 500 m x 500 m mellan bebyggelsen i södra Laröd och bebyggelsen utmed Fårhagevägen (se figur 4.6). Det är därmed mycket svårt att hitta en kabelsträckning som helt undviker parken och dess skyddsvärden. Schakt genom en del av parken och/eller styrd borrning under de centrala delarna av parken har utretts och inkluderats i samrådet, men bedöms som olämpligt. Mest lämpligt bedöms vara att nyttja styrd borrning för passage av landborgen i den västra, kustnära delen av parkens område. Området är för brant för att schaktning ska vara lämpligt. Den styrda borrningen har planerats så att såväl start- som slutgrop placeras utanför parkens område, se figur 4.5. Påverkan på parken kan därmed starkt begränsas. Figur 4.6. Sofieroparkens placering (rosa yta), sett i relation till befintliga kabelförband (blå linjer), nya kabelförband (röda linjer) samt omkringliggande bebyggelse. Öster om Sofiero finns ett skogsområde, se figur 4.6. Även avseende kabelförläggning i detta skogsområde har en trädinventering samt naturvärdesbedömning genomförts. I anslutning till skogsområdet finns kommunala byggnader där verksamhet planeras. Vid projektering av sträckningen har hänsyn tagits till såväl byggnader/verksamhet som till naturvärden. Markkabelsträckningen har projekterats så att de träd till vilka naturvärdena främst är knutna i sin helhet kan bevaras, samtidigt som erforderligt avstånd hålls till byggnader (figur 4.7). Förläggningsmetodiken anpassas på sträckan genom skogen för att minska påverkan såväl i anläggningsskedet (genom att på delsträckor acceptera 4 m mellan kabelförbanden i stället för 6 m) som i driftskedet (genom att kabelförbanden placeras i rör, vilket gör att vegetation kan tillåtas ovanpå förbanden). Vid förläggning i öppen mark, utan särskilda naturmiljöintressen, har generellt valts så kort ledningssträcka som möjligt. sid 29/70

Figur 4.7. Kabelsträckning samt ungefärlig avgränsning av förläggningsmetod på sträckan vid Sofiero Gård. Lila punkter avser inventerade träd. 4.6 Alternativ teknisk lösning En högspänningsledning på land kan anläggas antingen som luftledning eller markförlagd ledning. Teknikvalet styrs av en rad olika faktorer. Luftledning är ofta förstahandsalternativ vid anläggande av 130 kv ledningar. Förutom att det är ekonomiskt fördelaktigt är även felsökning och reparation vid ett eventuellt driftavbrott enklare och snabbare avhjälpt vid fel på luftledning än vid fel på markförlagd ledning. De ledningar som ska ersättas inom föreliggande projekt är förlagda som sjökabelförband i Öresund respektive markkabelförband på land. Motsvarande teknik kommer att nyttjas för de nya ledningarna, eftersom det bedöms vara det enda realistiska alternativet på grund av exploateringsgrad, topografi, intresseområden, närhet till bebyggelse etc. Projektet innebär även att befintlig luftledning ersätts med markkabelförband på en sträcka av ca 900 m. Fyra befintliga kabelförband avses ersättas med två nya, vilket minskar det fysiska intrånget. Modern teknik kommer att nyttjas, vilket medför att de nya förbanden minskar miljörisken i Öresund då de inte innehåller någon olja. 4.7 Nollalternativ Nollalternativet medför att tillstånd för de nya ledningarna inte erhålls. Det innebär att befintliga kabelförband kommer att behållas, vilket medför en med tiden ökad risk för felsituationer i nätet. Kabelförbanden är ålderstigna, och är i behov av utbyte för att förbindelsen ska fungera med tillförlitlig tillgänglighet även framöver. När befintliga kabelförbands livslängd är slut måste de tas ur drift, vilket försämrar utbytet av el mellan länderna. Befintliga kabelförband innehåller olja, vilket gör att det vid skada på kablarna finns risk för att olja läcker ut, vilket kan orsaka skada bland annat i vattenområdet. sid 30/70

5 Planerade åtgärder I detta avsnitt ges en beskrivning av den planerade verksamheten. Ytterligare information finns i den tekniska beskrivningen (bilaga till ansökningshandlingen). 5.1 Lokalisering, översiktlig beskrivning Avståndet över Öresund, på den plats där kabelförläggning ska ske, är ca 5,5 km, varav hälften berör svenskt territorialområde. En översiktskarta över projektet, inom såväl vattensom landområde framgår av bilaga 3. Bilaga 6 visar en detalj över sträckningen på land. Projektet medför förläggning av två stycken 132 kv sjökabelförband från territorialgränsen till en skarvplats söder om Laröds båtklubb. Ledningssträckningen inom svenskt vattenområde är ca 2,8 km per kabelförband. De två förbanden placeras med ett inbördes avstånd om ca 200 m, i syfte att minska risken för samtida ankringsskador samt risken för skada på ett förband vid arbete på det andra. Avståndet till befintliga kabelförband, som kommer att vara i drift under arbetet med förläggningen, kommer att vara ca 150 m. Projektet medför även förläggning av två stycken parallella markkabelförband från skarvplatsen vid svensk kust till en kopplingspunkt mot befintliga luftledningar öster om väg 111. Markkabelsträckan är ca 2,8 km lång. Markkabelförbanden förläggs i strandskogen, parallellt med kusten, på en sträcka av ca 320 m. På norra halvan av denna sträcka nyttjas styrd borrning, och på södra halvan förläggs kablarna i rör i schakt. Där Sofieroparken möter havet borras kabelförbanden uppför landborgen. Såväl start- som slutpunkt placeras utanför parkens område. Kabelförbanden förläggs sedan genom en hage som nyttjas som betesmark vid Fårhagevägen. Efter det att kabelförbanden korsat under Sofierovägen förläggs de i brukad mark fram till det mindre skogsområdet öster om Sofiero Gård. Förbanden placeras utmed och invid väg genom skogsområdet för att sedan gå över brukad mark fram till väg 111. Kabelförbanden borras under väg 111 och ansluter till befintlig luftledning öster om denna väg. 5.2 Teknisk utformning 5.2.1 Sjökabel De nya sjökablarna är så kallade treledarkablar, vilket innebär att de tre faserna för varje ledning är buntade i en kabel eller ett sjökabelförband, se figur 5.1. En sådan treledarkabel är ca 20 cm i diameter och är armerad för att ge skydd mot mekaniska skador, klara belastning vid förläggning samt ge tyngd. En sådan sjökabel är så tung att den inte kan flyta upp från havsbotten. sid 31/70

Figur 5.1. Exempel på uppbyggnad av högspänningssjökabel. Var och en av de tre faserna består av en aluminiumledare, isolation av tvärbunden polyeten (PEX), vattenblockerande tejp och bly för vattentätning. De tre faserna samt en kommunikationskabel (se figur 7.1) samlas och omges av armeringstrådar samt ytterst polypropylengarn. I moderna växelströmskablar utgörs isolationen av tvärbundet polyeten (PEX), vilket är miljömässigt bättre än befintliga kablar, där isolationen består av ett oljemättat pappersskikt. Sjökablarna beställs i hel längd som når över hela sundet för att undvika skarvning, vilket annars kan bli en källa till felsituationer. 5.2.2 Markkabel För förläggning på land används så kallade enfaskablar, se figur 5.2. Tre enfaskablar krävs för ett markkabelförband eller en ledning. Enfaskablarna består av en koppar- eller aluminiumledare, isolation av tvärbunden polyeten (PEX), samt ett yttre skydd av polyeten. Kabelkonstruktionen kan variera något mellan olika leverantörer. Figur 5.2. Enfaskabel för markförläggning. Innerst en ledare av aluminium. Utanför ledaren isolation av PEX samt ytterst ett skyddshölje av polyeten. Källa: ABB. De tre enfaskablarna i ett markkabelförband grupperas i gemensamt schakt, se figur 5.3. De tre kablarna placeras med ett inbördes avstånd om ca 30 cm. Kablar i drift alstrar värme och platt förläggning minimerar de tre kablarnas värmepåverkan på varandra, vilket ger optimal utnyttjandegrad. Förutom högspänningskablarna behövs en kommunikationskabel (opto) för varje kabelförband, för temperaturövervakning och kommunikation. Optokabeln placeras i ett rör kabelschaktet. Även en eller flera markledare (jordlinor) kommer att förläggas parallellt sid 32/70

med markkablarna. Vid närhet till lågspännings- och telekablar kommer markledarna att isoleras. De två markabelförbanden placeras i parallella schakt med ett inbördes avstånd om ca 6 m. På sträckor med begränsad plats minskas avståndet till ca 4 m. Figur 5.3. Schematisk bild av markkabelförläggning. Skissen är inte skalenlig. 5.2.3 Skarvning mellan sjö- och markkabel I anslutning till landtagningsplatsen sker skarvning mellan sjö- och markkabel. Skarvplatsen vid svensk kust har lokaliserats till en öppen yta ovanför strandområdet, ca 40 m från vattenbrynet. För skarvning av vart och ett av de två kabelförbanden krävs grävning inom ett område av ca 4 m x 10 m, och totalt nyttjas ett område om ca 12 m x 10 m för skarvplatsen. Skarvarna grävs ned ca 1,5-2 m under marknivån. Skarvarna ska ligga på sådant djup att de ligger fuktigt, för att säkerställa kylning av sjökablarna som har dålig värmeavledning på land. I anslutning till skarvplatsen installeras en länkbox per kabelförband, vilka innehåller utrustning för jordning av kabelskärmarna och tillhörande överspänningsavledare. För åtkomst av boxarna placeras de i brunnar, av vilka de översta ca 30 cm av varje brunn samt brunnslocken (ca 1,5 m i diameter) kommer att vara synliga ovan marknivå, se figur 5.4. Brunnarna kommer att placeras där de är minst i vägen, dock maximalt 10 m från skarven. Övriga anläggningsdelar vid skarvplatsen placeras under mark. Figur 5.4. Fotografi av länkbox. sid 33/70

5.3 Anläggning av sjökabel 5.3.1 Bottenförhållanden i Öresund, samt översiktlig förläggningsmetodik De geofysiska och geotekniska utredningar som utförts (se avsnitt 3.2 samt Ramböll, 2015) har gett god kännedom om förhållanden inom det område där kabelförläggning samt upptag av kabelförband planeras. Utifrån informationen har en bedömning av lämplig förläggningsmetodik på olika delsträckor gjorts, se figur 5.5. Av figuren framgår även hur ytsedimenten ser ut inom det svenska området. Figur 5.5. Översikt över installationsmetoder inom svenskt vattenområde. De två linjerna markerar sträckning för de två nya 132 kv sjökabelförbanden. Färgmarkeringarna visar vilken täckningsmetod som bedöms som lämplig. EEZ markerar ekonomisk zon (sammanfaller med territorialgränsen). Från kusten och ut till ca 1,5 m vattendjup (ca 100-200 m) kommer styrd borrning att nyttjas. Därefter följer en sträcka (ca 800 m för det norra och ca 700 m för det södra förbandet) där förgrävning av kabelränna bedöms kunna ske med grävmaskin på pråm. Sedan följer en kort sträcka, ca 30 m, med hårdare bottenförhållanden där det eventuellt sid 34/70

krävs fräsning av kabelränna för det södra förbandet. Därefter blir vattendjupet större (>18 m) och förgrävning av kabelränna sker med grävhjul monterat på undervattensrobot; avser en sträcka på ca 900 m för det norra kabelförbandet och ca 800 m för det södra kabelförbandet. På sista sträckan ut mot territorialgränsen (ca 850 m för respektive kabelförband) bedöms kabelförbanden kunna spolas ned. Metoderna beskrivs mer utförligt nedan samt i den tekniska beskrivningen (bilaga till ansökningshandlingen). 5.3.2 Förläggningsmetodik i Öresund Sjökabelförläggning sker från ett större fartyg (kabelläggningsfartyg eller kabelpråm). Fartyget hämtar kabeltrummorna från leverantören för transport till arbetsområdet. Mindre fartyg assisterar vid kabelutläggningen, exempelvis hålls kabelutläggningsfartyget i position av mindre båtar. Dykare övervakar arbetets framdrift och kvalitet. Kabelutläggning sker vid låg hastighet och det kommer att råda begränsningar för sjötrafiken i närområdet under den tid då kabelinstallation sker. De två sjökablarna (en per kabelförband) förläggs i havsbotten med ca 0,5-1 m täckning, för att skyddas mot yttre påverkan samt hindra att fartyg fastnar i dem. Skador på sjökablar kan orsakas exempelvis av bottensläpande fiskeredskap eller ankare från större fartyg. Slitage kan orsakas genom nötning eller mekanisk rörelse och kan över tid medföra felsituationer. För att skydda kablarna spolas de ned i havsbotten eller placeras i förgrävda/frästa kabelrännor. Metodik och täckningsdjup styrs av rådande bottenförhållanden. På sträckor med mjukbotten kommer kablarna att spolas ned till ett djup av ca 1 m. Spolning sker efter det att kabeln är utplacerad på havsbotten. Spolning sker med en vattenstråle med högt tryck. Kabeln sjunker av sin egentyngd och täcks av det suspenderade materialet. Suspendering av material sker endast kortvarigt, och inom ett område om några meter på var sida om centrumlinjen för kabelförläggningen. Spolning bedöms vara lämpligt på en sträcka av ca 850 m för vardera kabeln. På sträckor med hårdare bottenmaterial fungerar inte spolning, och då sker i stället förgrävning av en kabelränna som sjökabeln placeras i. Upp till ett vattendjup på ca 18 m kan grävning ske med grävskopa placerad på pråm eller litet fartyg, vilket ger en kabelränna med ca 1-1,5 m bredd och ca 1-1,5 m djup. På större vattendjup grävs kabelrännan med grävhjul monterat på en undervattensrobot (ROV), vilket ger en kabelränna med ca 0,6-0,7 m bredd och ca 0,6-0,7 m djup. Grävning sker i förväg innan kabelfartyget lägger ut kablarna. Kablarna sänks sedan ned i den förgrävda kabelrännan. Om rännan har hunnit fyllas med material nyttjas spolning i själva förläggningsskedet för att kabeln ska kunna nå rännans botten. I projektet bedöms förgrävning med grävmaskin på pråm vara lämpligt på en sträcka av ca 700-800 m för vardera sjökabeln. Grävning med undervattensrobot bedöms vara lämpligt på en sträcka av ca 800-900 m per kabel. Vid förläggning i hårdare botten, där grävning inte fungerar, kan fräsning nyttjas. Vid fräsning monteras en utrustning som liknar en vinkelslip på en undervattensrobot. Utifrån sid 35/70

de bottenundersökningar som gjorts inom projektet görs bedömningen att fräsning enbart kommer att nyttjas på mycket kort sträcka, ca 30 m för det ena sjökabelförbandet. På vissa sträckor kan det bli nödvändigt att täcka kabelförbanden ytterligare för att erhålla tillräckligt täckningsdjup. Täckning kan ske genom utläggning av större sten, betongmadrasser eller liknade. Täckning är främst aktuellt om havsbotten visar sig hårdare än förväntat och nedspolning därmed inte ger tillräckligt täckningsdjup, men kan även bli aktuellt i utsatta områden med stark ström. 5.3.3 Passage av kustzonen Styrd borrning kommer att nyttjas för korsning av stranden och kustlinjen, från skarvplatsen ut till ca 1,5 m vattendjup (vilket medför ca 100-200 m från kusten), se figur 5.6. Styrd borrning är en schaktfri metod, vilket innebär att man inte behöver schakta längs kabelsträckningen. Påverkan på mark och havsbotten kan därmed undvikas. Även risk för ökad erosion vid strand och kustnära område, samt risk för att kabelförbanden blottläggs vid stranden om materialtransport sker, kan därmed undgås. För den styrda borrningen används en särskild borrutrustning. Borrningen kräver en grop på land om ca 25 m 2. Den styrda borrningen sker i förväg, och de borrade hålen fodras med skyddsrör som kablarna vid kabelförläggningen förs igenom. Figur 5.6. Styrd borrning från land till hav. 5.4 Skarvning mellan sjö- och markkabel För att erhålla erforderlig kylning placeras skarvarna ca 1,5-2 m under markytan. För att säkerställa torra och rena förhållanden sker skarvningsarbetet i en montagecontainer. En viss bortledning av vatten kan komma att krävas vid skarvplatsen för att säkerställa att arbetet kan ske i torrhet. Avsänkning av vattennivån sker genom att installera brunnar i anslutning till skarvgropen, varifrån pumpning sker. Torra förhållanden behöver säkerställas under en period om ca 1,5 vecka. sid 36/70

I samband med arbete vid skarvplatsen finns behov av etableringsområden, för uppställning av maskiner och material, upplag av massor etc. När arbetet avslutats återställs markytan vid skarvplatsen och vegetationen tillåts återetableras. 5.5 Anläggning av markkabelförband 5.5.1 Förläggning genom normalschakt Varje kabelförband placeras i ett schakt som är ca 1,5 m djupt och ca 2 m brett i marknivå, se figur 5.3. Kablarna placeras på en bädd av sand som tillförs schakten. Kablarna täcks med sand, vilket skyddar kablarna mot nötning samt ger bra värmeavledning. I schaktet placeras skyddsband ovanför kabelförbanden, som skydd mot mekanisk skada. Av driftsäkerhetsskäl är huvudprincipen att kabelförbanden placeras i separata kabelschakt, med ett inbördes avstånd om ca 6 m. Vid platsbrist kan mindre inbördes avstånd accepteras på kortare sträckor. Områden utmed schakten kommer att nyttjas vid förläggningsarbetet för transporter, upplag av massor etc. I anläggningsfasen kommer det som utgångspunkt finnas behov för ett område utmed kabelsträckningen om ca 14 m, där schakt grävs och massor läggs upp. Utöver detta kommer transporter att ske vid sidan av schakten. Det totala arbetsområdet utmed schaktet är ca 14-25 m, där det bredare arbetsområdet nyttjas vid förläggning i öppen/brukad mark. En schematisk skiss av arbetsområdet vid förläggning av två kabelförband framgår av figur 5.7. På ett fåtal platser utmed kabelsträckningen kommer det att finnas behov av tillfälliga etableringsområden för lagring och uppställning av maskiner, material, sand etc. Figur 5.7. Schematisk skiss av arbetsområde för förläggning av två kabelförband. sid 37/70

Vid schaktningsarbetet särskiljs matjorden från de djupare liggande massorna, så att massorna kan återföras i rätt ordning i schakten. Relativt tunga transporter krävs för kabeltrummor, sand etc. Körplåtar används där behov finns, för att minska marktrycket, se figur 5.8. Figur 5.8. Schakt för kabelförläggning. Körplåtar kan nyttjas för att minska markskadorna invid schakten. Vid kabelförläggning grävs ett kabelschakt som motsvarar kabellängden på en trumma, vilket är ca 1000-1500 m. När kablarna placerats i schaktet sker återfyllning. På så sätt begränsas sträckan med öppet kabelschakt. I normalfallet sker förläggning av en kabellängd motsvarande en kabeltrumma på mindre än en vecka, men tidsåtgången beror på terräng och förhållanden på platsen. Två parallella förband medför en knapp fördubbling av tiden. Ett fotografi från slutförd kabelförläggning framgår av figur 5.9. Figur 5.9. Fotografi från slutförd kabelförläggning (dock ligger körplåtarna fortfarande kvar). Matjorden har återförts överst i schakten. sid 38/70

5.5.2 Styrd borrning På passager där det inte är lämpligt eller på andra sätt framkomligt med kabelschakt kommer schaktfri förläggning, dvs. styrd borrning, att nyttjas. Vid styrd borrning används en särskild borrutrustning, vilken kräver en grop om ca 25 m 2 i den ena änden av borrsträckan (figur 5.10) samt en grop och en yta där rör etc. kan samlas i den andra änden av borrsträckan. De borrade hålen fodras med skyddsrör som kablarna sedan kan föras igenom. Rören fylls med bentonit för bättre värmeavledning. Inom projektet avses styrd borrning nyttjas vid passage under större vägar (Sofierovägen samt väg 111), vid korsning under Sofieroparkens västra del (landborgen), på en delsträcka av passagen utmed kusten (del av strandskogen med skyddsvärda träd), för korsning av strand och kustlinje samt eventuellt vid en fornlämning. Figur 5.10. Etablering av maskin (inringad) vid startgropen för styrd borrning. 5.6 Avveckling av befintliga anläggningsdelar När de nya kabelförbanden har tagits i drift mister befintliga förband sin funktion. Befintliga kabelförband töms på olja. Tömningen omfattar även skarvar, expansionskärl etc. När olja i fri fas tömts ut nyttjas tryckluft för att få ut ytterligare olja. Oljan samlas upp och omhändertas och kablarna försluts. Kopplingsstationen Sofiero kommer att avvecklas och marken saneras. Eftersom projektet medför en förlängd kabelsträcka jämfört med idag, kommer befintliga luftledningar (två parallella träportalledningar) att mista sin funktion på en sträcka av ca 900 m, och kommer således av raseras på denna sträcka. Det sker genom att linorna tas sid 39/70

ned varefter stolparna rivs med kran, delas i mindre delar som omhändertas och materialåtervinns. Fundamenten tas bort ner till ca 1,5 m djup. Upptag sker av befintliga sjökabelförband. För arbetet nyttjas ett stort fartyg för att dra upp kablarna och rulla dem på en vändskiva. Genomförda bottenundersökningar visar att sjökabelförbanden på svenskt vatten i huvudsak ligger ovanpå botten, varför det bedöms som möjligt att dra dem från havsbotten. Vid eventuella passager där kablarna täcks av ett tjockare lager av mjukt material kan det krävas spolning eller sandsugning för att lossgöra dem, men det bedöms främst aktuellt på dansk sida. Vart och ett av kabelförbanden har en diameter på ca 20 cm, varför upptag av kabelförband berör ett mycket begränsat område. Återställningsarbete bedöms inte behövas, i och med att bottenstrukturerna (sten, grövre material etc) inte stördes i samband med förläggningsarbetet. Höga krav kommer att ställas på den entreprenör som ska hantera de befintliga kablarna för att minimera risken för oljeläckage. Kapning av kablarna kommer att ske med stor försiktighet. 5.7 Tidpunkt samt tidsåtgång för planerade arbeten Kabelförläggning kan inte ske vid för låg temperatur i luft och vatten, eftersom kablarna blir för styva och inte går att hantera eller rulla ut från kabeltrumman. Kabelförläggning måste därmed ske under sommarhalvåret. Förläggning av sjökabel i Öresund kan heller inte genomföras vid otjänlig väderlek, vilket i detta fall främst innebär hård blåst, eftersom det då är svårt att få tillräcklig precision i förläggningsarbetet samt att det innebär en risk att kablarna skadas. Strömförhållanden i Öresund gör arbetet än mer känsligt för vindpåverkan. En uppskattning av varaktigheten av olika moment, samt under vilken tidsperiod de genomförs, framgår av tabell 5.1 5.2. Tabellernas kolumn period ska ses som ungefärlig. Projektet är brådskande och arbetet kommer att inledas snarast möjligt efter det att samtliga tillstånd erhållits. När ett visst moment inleds, strävar man efter att färdigställa det under så kort tidsperiod som möjligt. Styrd borrning kan genomföras i förväg. Av tabell 5.1 framgår att arbetet med förläggning av nya sjökabelförband avses genomföras under vår och sommar. Förläggningsarbetet genomförs under ca 5-6 veckor. Varaktigheten avser arbeten på svensk sida. Förläggning av sjökabel på svensk sida sker på en sträcka av ca 5,6 km (ca 2 x 2,8 km med ca 200 m inbördes avstånd). Det medför att arbete på en specifik plats pågår under avsevärt kortare tid än vad som framgår av tabellen. På motsvarande sätt pågår arbete med upptagning av sjökabelförband på en specifik plats under betydligt kortare tid än vad som framgår av tabell 5.1. Upptagningsarbetet avser en sträcka på totalt ca 10 km på svenskt vatten (fyra befintliga ledningar om vardera 2,3 2,8 km). sid 40/70

AKTIVITET PERIOD VARAKTIGHET Styrd borrning under svensk kust Vår/sommar ca 1,5 vecka Fräsning av kabelränna Vår/sommar ca 0,5 vecka Förgrävning av kabelränna med grävmaskin eller grävhjul Vår/sommar ca 1,5 vecka Utläggning av kabel Vår/sommar ca 2 x 2 dagar Nedspolning Vår/sommar ca 1 vecka Upptag av befintliga kablar Sommar/höst ca 2 veckor Skarvning mellan sjö- och markkabel Vår/sommar ca 1,5 vecka Tabell 5.1. Grov uppskattning av tidsåtgång för projektgenomförandet till havs (avser svensk sida av Öresund). Varaktighet avser den tid som åtgärden tar. Även markkabelförläggning sker under sommarhalvåret. Av tabell 5.2 framgår att förläggning av markkabelförbanden tar ett par veckor. Arbete vid ny kopplingspunkt tar längre tid, men sker helt lokalt. AKTIVITET PERIOD VARAKTIGHET Styrd borrning på 4-5 platser Vår/sommar ca 3 veckor Installation av markkabelförband, kabelschakt Installation av markkabelförband, skarvning mm Vår/sommar Vår/sommar ca 4-5 veckor ca 1-2 veckor Uppförande av kopplingspunkt Vår/sommar ca 6 veckor Tabell 5.2. Grov uppskattning av tidsåtgång för projektgenomförande på land i Sverige. Varaktighet avser den tid som åtgärden tar. sid 41/70

5.8 Drift och underhåll Generellt krävs endast lite underhåll på sjö- och markkabelförband. Vid en eventuell skada på ett sjökabelförband kommer den skadade delen att lyftas för reparation på ett fartyg. Kabelförbanden övertäcks dock som beskrivs i detta dokument samt i den tekniska beskrivningen, med syfte att minimera risken för skada. Vid en eventuell skada på ett markkabelförband friläggs kabeln varefter skadan åtgärdas. 6 Huvudalternativ; beskrivning av berörda intressen och skyddade områden, förslag på skadeförebyggande åtgärder samt förutsedd miljöpåverkan 6.1 Intresseområden samt skyddade områden En genomgång av de intresseområden avseende naturmiljö, kulturmiljö mm som berörs av projektet har gjorts. Som underlag har digitalt material hämtats från Länsstyrelsen Skåne, Riksantikvarieämbetet samt Helsingborgs stad. De intresseområden som helt eller delvis berörs av projektet är: Riksintresse kustzonen (4 kap. 4 MB) Riksintresse sjöfart, Kusttrafik (Anholt-Svartgrund) samt Öresund, Öresund ost Pinhättan (Kullen-Malmö redd) Riksintresse yrkesfiske hav (Öresund) Riksintresse friluftsliv (M:F1) Riksintresse naturvård (N44, Pålsjö-Domsten) Kulturmiljöprogram kulturmiljöstråk (Skånelinjen Per Albin-linjen) Kulturmiljöprogram särskilt värdefulla miljöer (Helsingborg) Fornlämningar, RAÄ-nummer Helsingborg 76:1, Helsingborg 175:2 respektive Helsingborg 176:1 Strandskydd Utbredningen av flertalet av dessa områden framgår av bilaga 4-6. En genomgång av projektets påverkan ges nedan tillsammans med en beskrivning av de skadeförebyggande åtgärder som avses vidtas. sid 42/70

6.2 Landskapsbild samt markanvändning 6.2.1 Beskrivning Rådande markanvändning är vattenområde, strand, strandnära skog, park (Sofiero Slottspark), betesmark, öppen mark, skogsmark samt odlad mark. Markkabelförläggning medför att kabelförbanden i sin helhet placeras under mark. Det enda som syns ovan mark är länkboxarna i anslutning till varje kabelskarv, se figur 5.4. Den kabelförlagda sträckan kommer att förlängas jämfört med idag, i och med att ca 900 m dubbel luftledning ersätts med markförlagd kabel. Sofierostationen kommer att avvecklas i samband med projektet. Skarvning mellan sjö- och landkabel avses ske inom det område som framgår av karta i figur 6.1 och foto i figur 6.2. Platsen har valts för att den utgör en öppen yta ovanför strandområdet, ca 40 m från vattenbrynet. Skarvning sker under mark, och syns i driftskedet enbart som en brunnsring per skarv. Vegetation tillåts återetableras när anläggningsarbetet slutförts. Eventuellt kommer enslinjetavlor samt ankringsförbudstavlor att placeras invid kusten för att markera kabelförbandens läge i vattnet, se figur 6.3. Befintliga tavlor kan tas bort. Figur 6.1. Skarvning mellan sjö- och markkabel sker vid pilen. Blå streckade linjer är befintliga kabelförband, röda streckade linjer är nya sjökabelförband, orange streckade linjer är nya markkabelförband. sid 43/70

Figur 6.2. Fotografi av den plats där skarvning avses ske. Fotografiet är taget mot norr med kusten till vänster i bild. Skarvarna avses grävas ned i den öppna yta som finns till höger i fotografiet. Figur 6.3. Exempel på befintlig skyltning; enslinjetavlor (vita romber) samt skyltar för ankringsförbud samt starkströmskabel. 6.2.2 Skadelindrande åtgärder Genom att anpassa förläggningsmetodiken (styrd borrning respektive rörförläggning i schakt) påverkas inte förutsättningarna för rådande markanvändning i skogsområden eller i Sofieroparken. Träd kan fortsatt tillåtas även i närhet av ledningssträckningen. Vid förläggning i odlad mark placeras kabelförbanden på sådant djup att fortsatt brukning inte påverkas. Eventuella skador på dränering etc. kommer att återställas. sid 44/70

Vid allt grävarbete kommer matjord att avskiljas från övriga massor, för att kunna återföras överst, vilket påskyndar återetablering av vegetation. Platsen för skarvning mellan sjö- och markkabel har valts för att ge minimal påverkan på landskapsbilden. Genom en placering i en redan öppen yta behövs ingen avverkning av högre vegetation. Söderut angränsar skarvplatsen till ett område med högre vegetation (strandskog med uppvuxna träd), och en placering där hade krävt avverkning. Länkboxar vid skarvning av markkabelförband avses placeras där de inte stör pågående brukning av marken. Styrd borrning nyttjas för passage av landborgen (sträckan genom Sofiero Slottspark) samt för passage av kustzon och strandparti (se avsnitt 5.5.2). Därmed undviks grävarbeten som kan ge ökad erosionsbenägenhet samt minimeras trädfällning i landsborgsbranten. 6.2.3 Konsekvensbedömning De permanenta konsekvenserna på landskapsbilden utgörs av anläggande av ett fåtal brunnar (länkboxar) vid skarvplatsen samt utmed kabelsträckningen, viss avverkning av vegetation på kortare delsträckor av markkabelsträckningen, avveckling av Sofierostationen och 900 m dubbel luftledning samt eventuell skyltning avseende ankringsförbud och enslinjer. Motsvarande skyltning finns dock redan idag avseende befintliga kabelförband. Projektet påverkar inte rådande markanvändning. De temporära konsekvenserna av projektet uppkommer under den begränsade period som anläggningsarbeten sker. Gräv- och schaktarbeten på land medför markarbeten, tillfälliga upplag och uppställning av utrustning, viss avverkning av vegetation etc. Matjord återförs överst i schakt mm vilket gör att vegetation relativt snabbt kommer att återetableras. 6.3 Plansituation 6.3.1 Beskrivning Planmässigt gäller Helsingborgs översiktsplan från 2010. De nya kabelförbanden berör delvis område med detaljplan (byggnadsplan och stadsplan), där projektet berör allmän platsmark, park eller plantering (avser Sofiero), område av reservat för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse (avser Sofiero) samt kommunikationsstråk för allmän gång- och cykeltrafik (avser sträckan mellan Mariastaden och Laröd). 6.3.2 Konsekvensbedömning Projektet bedöms förenligt med gällande planer. sid 45/70

6.4 Natur- och vattenmiljö 6.4.1 Generellt, samt intresseområden avseende naturmiljö Projektet berör delvis ett område av riksintresse för naturvård (N44, Pålsjö-Domsten ). Riksintresseområdet berörs av projektet invid den mest kustnära zonen (ca 300 m) av sjökabelsträckningen, skarvplatsen, ca 1,4 km av markabelsträckan samt till viss del upptag av befintliga kabelförband (avser de mest kustnära 300 m av de två norra befintliga förbindelserna). Områdets värden utgörs av geovetenskapliga värden samt naturbetesmark. Området för ny kabelförläggning i Öresund är beläget ca 6 km söder om Natura 2000- området Domsten-Viken, knappt 2 km söder om det marina naturreservatet Grollegrund samt ca 6,6 km norr om det marina naturreservatet Knähaken. Projektet berör ett område där kommunen avser att bilda naturreservatet Pålsjö. Av reservatsföreskrifterna kommer det att framgå att anläggande och bibehållande av kabelförbanden är undantagna samtliga reservatsföreskrifter (Helsingborgs stad, 2015). Marinbiologiska inventeringar har genomförts avseende området i Öresund. Naturvärdesinventering, inklusive trädinmätning har genomförts avseende de delar av markkabelförläggningen som inte avser brukad mark. Markundersökning har genomförts bland annat avseende område för skarvplats samt markkabelsträcka parallellt med kusten. Provborrning har genomförts avseende passage av landborgen. 6.4.2 Bottenvegetation, marinbiologisk undersökning En marinbiologisk undersökning av bottenförhållanden utmed kustremsan utfördes i september 2014 (MMT, 2014). Undersökningen avsåg en visuell inventering av flora och epifauna på specificerade djup ut till 9 m vattendjup (1,5 m, 3 m, 6 m respektive 9 m djup ingick i undersökningen). Undersökningen avsåg dels ett ca 1200 m brett område inom lokaliseringsutredningen för förläggning av de nya kabelförbanden, dels de områden där de två sydliga befintliga kabelförbanden går, se figur 6.4. De nya kabelförbanden placeras inom det som i undersökningen benämns block 2, vilket är det näst nordligaste blocket, se figur 6.4. Avseende vattendjupet 1,5 m så sker anläggning i omedelbar närhet av provpunkt S09 (kabelförläggning sker både på dess norra och södra sida). Provpunkten kännetecknas av en flora med fintrådiga alger. Inventeringen redovisar inte någon förekomst av ålgräs vid denna provpunkt. Längre söderut dominerar ålgräs på 1,5 m djup och de flesta provpunkter söder om S09 klassas som ålgräshabitat. Avseende vattendjupet 3 m sker kabelförläggning närmast provpunkten S12, vilken mestadels består av grus. Vegetationen består av ålgräs blandat med främst kräkel och fintrådiga alger. Täckningsgraden av ålgräs varierar mellan de fem fotopunkterna inom intervallet 2-30 % (täckningsgraden är 2 %, 2 %, 10 %, 20 % respektive 30 %). sid 46/70

Avseende vattendjupet 6 m sker kabelförläggning invid provpunkten S13, där substratet mestadels består av grus och mindre stenar. Floran domineras av fintrådiga brunalger och olika rödalger. Ålgräs omnämns inte i artlistan. Avseende vattendjupet 9 m består substratet vid provpunkt S16 mestadels av sten. Floran består till största delen av röda och bruna makroalger. Inventeringen visar att provpunkterna inom block 2-4 var relativt lika avseende artsammansättning och habitat. Av resultaten framgår att ålgräs var den dominerande arten på grunt vatten. Vid undersökningen noterades att ålgräsets utbredning var relativt obruten i området på vattendjup mellan 1,5 och 3 m. Den största täckningen av ålgräs fanns dock längst i söder och inte i det område där de nya kabelförbanden ska förläggas. Längst i norr var bottenmaterialet grövre och ålgräsets utbredning betydligt mer sporadisk. Figur 6.4. Trianglar i vattenområdet markerar de provtagningspunkter som inventerats i den marinbiologiska undersökningen. Gröna rektanglar är block 1-6 från inventeringen, numrerade från norr till söder. Blå streckade linjer utgör befintliga kabelförband. Röda streckade linjer avser sträckning för nya kabelförband. I det södra inventeringsområdet, med de två södra befintliga kabelförbanden, finns blåmusslor på djupare vatten (6 m och 9 m djup). På 6 m djup täcker musselbädden i princip botten. Av undersökningen framgår att den täthet och struktur samt höga täckningsgrad som blåmusslorna skapar, klassas till biogent rev 4. Musselhabitatet förefaller vara relativt konstant och någon tydlig skillnad kunde inte noteras mellan provpunkter 4 Undergrupp till naturtypen 1170, rev enligt Naturvårdsverket sid 47/70