LINDE DUCKARVE 1:27. Rapport Arendus 2014:30. Arkeologisk förundersökning Dnr

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "LINDE DUCKARVE 1:27. Rapport Arendus 2014:30. Arkeologisk förundersökning Dnr 431-2400-13"

Pernilla Blomqvist
för 8 år sedan
Visningar:

1 Rapport Arendus 2014:30 LINDE DUCKARVE 1:27 Arkeologisk förundersökning Dnr Vid RAÄ Linde 13:1 Linde socken Region Gotland Gotlands län 2014 Christian Hoffman

2 Omslagsbild: Undersökningsytan på Duckarve 1:27 sedd från norr. Foto: Christian Hoffman Arendus AB Färjeleden VISBY info@arendus.se Tel: ,

Foto: Christian Hoffman Arendus AB Färjeleden 5

3 INNEHÅLL Bakgrund.. 4 Målsättning och metod.. 4 Områdesbeskrivning och fornlämningsmiljö 4 Resultat.. 5 Tolkning och sammanfattning.. 8 Administrativa uppgifter 9 Postadress Telefon Färjeleden VISBY E-post: info@arendus,se Org. Nr PlusGiro: Godkänd för F-skatt

4 1. Bakgrund Arendus har på uppdrag av Länsstyrelsen Gotlands län utfört en arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning på fastigheten Linde Duckarve 1:27 invid gravfältet RAÄ Linde 13:1. Förundersökningen föranleddes av markarbeten i samband med en ny avloppsanläggning på fastigheten. 2. Målsättning och metod Syftet med förundersökningen var att fastställa fornlämningarnas utbredning, dokumentera lämningar och tillvarata tillgänglig kunskap gällande karaktär och bevarandegrad och därmed ge länsstyrelsen och exploatören ett planeringsunderlag så att arbetsföretaget ska kunna undvika, eller anpassas till fornlämningarna. Totalt undersöktes ca 40 kvadratmeter i det sydvästra hörnet av fastigheten där infiltration och anslutningar ska placeras. Marken banades av med grävmaskin och planskopa ned till och genom fyndbärande lager. 3. Områdesbeskrivning och fornlämningsmiljö Fig 1. Fornlämningsmiljön kring Duckarve 1:27. Fastigheten är markerad med ljusblå färg. 4

Målsättning och metod Syftet med förundersökningen var att fastställa fornlämningarnas utbredning, dokumentera lämningar och tillvarata tillgänglig kunskap gällande karaktär och bevarandegrad och

5 Förundersökningsområdet är beläget i skog- och hagmark, beväxt med gles blandskog och är rikt på fornlämningar. Omedelbart söder om fastigheten ligger RAÄ Linde 13:1, ett gravfält med ca 60 fornlämningar. Det beskrivs på följande sätt i FMIS: Gravfält, 240x140 m (N-S), bestående av ca 60 fornlämningar. Dessa utgörs av 20 rösen och 40 runda stensättningar. Rösena är m diam (vanligen m) och 1-2,2 m h. Stenarna är i allmänhet 0,2-0,3 m stora. Några rösen har delvis synlig kantkedja, och de flesta rösena har mittgrop, 1,5-3,5 m diam och 0,4-0,9 m dj. Några rösen har begynnande övertorvning. De runda stensättningarna är 4-8 m diam och 0,1-0,4 m h. Övertorvade med i ytan i regel talrika stenar, 0,1-0,3 m st, samt småsten och grus. Ett 10-tal har helt eller delvis synlig kantkedja, 0,1-0,2 m h, av 0,2-0,5 m l stenar. 5 stensättningar har i mitten uppstickande kantställda hällar. I en av dessa stensättningar är en igenfylld men fullt tydlig hällkista, 1,1x0,6 m (Ö-V), med en kantställd häll i mitten. Det finns fler fornlämningar i närheten, bland annat den magnifika stensättningen Linde 11:4 och ett fynd av en järnspets (Linde 13:4) som antyder att gravfältet 13:1 förr kan ha sträckt sig längre åt väst och nordväst (se fig 1). Gravfältets eventuella utbredning västerut kunde ha bekräftats 2005 då en arkeologisk förundersökning gjordes utmed gravfältets västra sida i samband med elkabelförläggning. Men inget av antikvariskt intresse påträffades vid detta tillfälle. Omedelbart utanför och parallellt med gravfältets östra gräns går en stensträng, RAÄ Linde 13:2, en ca 130 m lång (N-S), med 1-2 meters bredd. Den är delvis övertorvad och utgör sannolikt en rest av en hägnadsmur (se fig 1). 4. Resultat Undersökningen inleddes med igenfyllande av en provgrop som grävts i den sydligaste delen av tomten (se fig 2). Gropen var ca 1,5 meter i diameter och ca två meter djup och resulterade i att två större stenar nu var synliga i gropens kanter. Under grässvålen fanns ett ca 30 centimeter djupt jordlager, nästan utan inblandning av mindre stenar. Jordlagret ersattes av ett tunt lager av grov gulaktig sand och därunder var det ett djupt lager med fin sand ner till kalkberget. Därefter inleddes avbaning för infiltrationen på en yta som var ca två meter bred och ca 12 meter lång (N-S). den södra änden framkom ett flertal mycket stora gråstenar, vars övre delar låg någon decimeter under markytan. Stenarnas utbredning täckte ungefär två meter av den södra delen av schaktet, längre norrut fanns inga stenar och inget annat av antikvariskt intresse. Den planerade anslutningen från infiltrationen bort mot trekammar- och pumpbrunn skulle gå från schaktets sydöstra hörn och sedan i SV-NO riktning bort mot bostadshuset (se fig 2). Till denna sträcka grävdes ett ca en meter brett schakt. Denna sträcka fick överges då ett flertal mycket stora gråstenar påträffades längs de cirka tio meter som undersöktes. Utan närmare framrensning syntes att de påträffade stenarna bildade en ordnad rad i den södra schaktväggen (se fig 3). 5

Dessa utgörs av 20 rösen och 40 runda stensättningar. Rösena är 10-20 m diam (vanligen 12-15 m) och 1-2,2 m h. Stenarna är i allmänhet 0,2-0,3 m stora.

6 Fig 2. Den undersökta ytan var belägen i den sydvästra delen av fastigheten. Den ursprungliga ytan med anslutning är på skissen markerad med streckad svart linje. Den nya ytan som upptogs samt anslutning markeras med rött och den gröna fyrkanten visar platsen där provgropen grävdes. Efter framrensning påträffades fler stenar av ansenlig storlek. De största hade en längd från 65 till 95 centimeter. Stenarnas position är koncentrerad till det sydöstra hörnet av schaktet samt på båda sidorna av det smalare anslutningsschaktet (se skiss). En större yta skulle behöva friläggas för att man skulle kunna ge en säker bedömning av den eventuella formation som stenarna bildar, men tveklöst så är stenarna placerade medvetet i sin nuvarande position vilket skissen visar. Stenarna i den anslutningsschaktets södra schaktvägg bildar tydligt en rad, medan stenarna i den norra schaktväggen är något mer svårtolkade. Kanske är det ytterligare en rad som hör samman med den första, eller så bildar de en ny formation med fortsättning norrut. Fyndmaterialet bestod av några obrända benfragment härrörande från större däggdjur, sannolikt får/get. I övrigt en porslinsbit med rosa dekor och två metallknappar från senare tid. 6

De största hade en längd från 65 till 95 centimeter. Stenarnas position är koncentrerad till det sydöstra hörnet av schaktet samt på båda sidorna av det smalare anslutningsschaktet (se skiss).

7 Fig 3. Bilden visar stenarna i hörnet av infiltrationsytan och den ursprungliga anslutningen. Den gula linjen är adderad för att förtydliga den rad som stenarna ligger i. Bilden är tagen i västlig riktning Fig 4. De påträffade stenarna markerade som grå prickar. Koncentrationen till den södra delen av den undersökta ytan är tydlig. 7

8 Efter samråd med Länsstyrelsen Gotlands län, beslutades att infiltrationsbädd och anslutning skulle flyttas så att anläggningen inte utsattes för ytterligare påverkan. Platsen för infiltrationen flyttades ca tre meter längre norrut och anslutningen gjordes i stället i den norra delen av ytan med annorlunda vinkling bort mot trekammarbrunnen (se fig 2). I den nya ytorna som banades av påträffades inget av antikvariskt intresse. 5. Tolkning och sammanfattning Den närmaste tolkningen är att samtliga stenar är en del av gravfältet Rojrhagen (RAÄ Linde 13:1) och då närmast med det majestätiska röse som tornar upp sig precis söder om fastigheten. I markytan mellan högens stigning och fastighetsgränsen finns gott om stora stenar som tillhör gravröset, men som kan ha flyttats i senare tid (se fig 5). Stenarna som påträffades i detta fall ligger ca 20 meter ifrån rösets mitt och bör i så fall utgöra en del av en yttre kantkedja. Det stämmer bra med den beskrivning som finns i FMIS om gravfältet; Den ställvis glesa grupperingen talar för att vissa rösen och stensättningar utgör centralkonstruktioner i större anläggningar med nu dold yttre kantkedja. Även uppgifterna om stenarnas storlek i övriga kantkedjor på gravfältet, 0,4-1,1 meter i diameter, stämmer väl med stenarna i denna undersökning. Fig 5. Ett av gravfältets större rösen är beläget precis utanför fastighetens södra gräns. Bakom träden ser man stigningen upp mot rösets mitt. Precis utanför staketet syns stora mängder stenar som tillhör gravfältet, och som kan ha flyttats under senare tid. Bara någon meter hitom staketet påträffades stenarna som med stor sannolikhet är en del av rösets yttre kantkedja. 8

I den nya ytorna som banades av påträffades inget av antikvariskt intresse. 5.

9 6. Administrativa uppgifter Undersökare: Arendus AB Länsstyrelsens diarienummer: Dnr Vår beteckning: 2014:30 Projektledare: Christian Hoffman Bilder/skisser: Schaktplanen är bearbetad av Amanda Karn, i övrigt Christian Hoffman Typ av undersökning: Arkeologisk förundersökning Utförandetid fältarbete: september 2014 Företag/grävmaskinist: Mullvalds AB Län: Gotland Kommun: Gotland Socken: Linde Fastighet: Duckarve 1:27 Kartblad: 6J0b NV Koordinatsystem: (RT90) 9

Typ av undersökning: Arkeologisk förundersökning Utförandetid fältarbete: 16-17 september 2014 Företag/grävmaskinist:

10 10

Relevanta dokument

STENKUMLA PRÄSTGÅRDEN 1:3 OCH KUBE 1:7

Rapport Arendus 2015:25 STENKUMLA PRÄSTGÅRDEN 1:3 OCH KUBE 1:7 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING DNR 431-1973-15 Stenkumla socken Region Gotland Gotlands län 2016 Christian Hoffman Arkeologisk förundersökning