C-UPPSATS. Upplevelser av att vara isolerad i samband med infektionssjukdom eller infektionskänslighet

C-UPPSATS 2009:064 Upplevelser av att vara isolerad i samband med infektionssjukdom eller infektionskänslighet - en litteraturstudie Lena Grönlund Lina Jonsson Luleå tekniska universitet C-uppsats Omvårdnad Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för Omvårdnad 2009:064 - ISSN: 1402-1773 - ISRN: LTU-CUPP--09/064--SE

Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Upplevelser av att vara isolerad i samband med infektionssjukdom eller infektionskänslighet en litteraturstudie Experiences of being isolated in connection with infectious disease or susceptibility to infection a literature study Lena Grönlund Lina Jonsson Kurs: Examensarbete 15 hp Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Vårterminen 2009, termin 6 Handledare: Carl-Henrik Sirkka

2 Upplevelser av att vara isolerad i samband med infektionssjukdom eller infektionskänslighet en litteraturstudie Lena Grönlund Lina Jonsson Institutionen för hälsovetenskap Luleå tekniska universitet Abstrakt Isolering kan bli aktuell antingen på grund av infektionssjukdom eller infektionskänslighet. Att vara isolerad innebär att befinna sig i en mycket speciell och många gånger skrämmande miljö. Detta gäller framförallt för den person som tvingas till isolering men även för närstående och sjukvårdspersonal. Litteraturstudiens syfte var att beskriva upplevelser av att vara isolerad i samband med infektionssjukdom eller infektionskänslighet. Studien baserades på fjorton vetenskapliga artiklar och analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Detta resulterade i sex kategorier: Att vara avskärmad i en onaturlig miljö; Att vara i behov av stöd och närhet; Att välja ensamhet av rädsla att smitta andra eller bli smittad; Att vara i behov av information och kunskap; Att hantera känslan av isolering; Att kunna vara tillfreds i en begränsad tillvaro. Resultatet visade att andras närvaro och beröring lindrade de negativa känslorna varför det är betydelsefullt att sjuksköterskor ser människan i isolering och dennes behov samt uppmuntrar till besök. För personer i isolering var insikt om orsak till isolering och dess innebörd väsentligt då detta skapade kontroll över den egna tillvaron. Därför bör sjuksköterskor ge tydlig information för att känslan av sammanhang ska infinna sig hos personer i isolering. Nyckelord: isolering, patienter, upplevelser, kvalitativa studier, innehållsanalys, skyddsisolering, fängslad, ensam, förvirring och tillfreds.

3 För att förhindra smittspridning har det sedan flera århundraden tillbaks vidtagits åtgärder. Kunskapen om på vilket sätt smittan sprids kom först i slutet på 1800-talet. På den tiden användes isoleringshyddor för att inte sprida smitta vidare och det var först på 1940-talet som speciella sjukhus inrättades för att ta emot smittförande personer. Tjugo år senare började allmänsjukhus vårda dessa personer på vårdavdelningarna (Gammon, 1998). Isolering kan bli aktuellt antingen på grund av infektionssjukdom eller om personen är infektionskänslig och därmed riskerar att smittas. Tuberkulos (TBC) är en av flera sjukdomar som kan kräva isolering på vårdavdelning (Gammon, 1998). Det är den mest utbredda sjukdomen i världen och spridningen har under senare år ökat. Ökningen beror bland annat på HIV/AIDS smittade personers infektionskänslighet och uppkomst av läkemedelsresistenta bakteriestammar. TBC sprids genom den drabbades upphostningar varför isolering kan bli aktuell (Smittskyddsinstitutet, 2008). Även personer med infektion orsakad av multiresistenta staphylococcus aureus (MRSA) vårdas isolerade för att minimera spridningsrisken (Bisset, 2005). MRSA är ett av de största vårdhygieniska problemen i världen. Denna bakterie sprids via kontaktsmitta vilket ställer höga krav på hygienrutinerna för att undvika smittspridning. Ytterligare ett sjukdomstillstånd som kräver isolering är svår akut respiratorisk sjukdom (SARS) som överförs via tät kontakt mellan människor och från djur till människa (Smittskyddsinstitutet, 2008). Personer som är infektionskänsliga och därmed riskerar att smittas isoleras i bakteriefri miljö. Det kan handla om personer som har neutropeni vilket innebär minskat antal vita blodkroppar, personer med brännskador och benmärgstransplanterade personer (Socialstyrelsen, 2006). De som genomgått transplantationer är ofta kraftigt immunsupprimerade och ligger länge på sjukhus. Detta ökar riken för att dessa personer drabbas av MRSAinfektioner (Matsuo et al., 2004). Den viktigaste skyddsåtgärden för att förebygga smittspridning i vården är basala hygienrutiner och dessa rutiner ska tillämpas oavsett vilken diagnos personerna har. Basala hygienrutiner omfattar handhygien, användning av handskar och skyddsrock (Socialstyrelsen, 2006). Dessutom bör sjukhusrummen vara ändamålsenligt utformade och enkla att hålla rena. De ska utrustas med tvättmöjligheter, handdesinfektionsmedel och skyddsutrustning. Rummen ska också vara ordentligt ventilerade för att förhindra att luftburen smitta sprids (SOSFS 2006:4). Vård på enkelrum bör väljas i vårdandet av

4 personer med dropp-, kontakt- och luftburen smitta (Socialstyrelsen, 2006). I Sverige ligger Smittskyddslagen till grund för hur smittsamma sjukdomar ska hanteras. Smittsamma sjukdomar är sådana sjukdomar som kan överföras och utgöra hot mot människans liv och hälsa. När isolering av en person kommer ifråga ska fortfarande samtliga behov tillgodoses eftersom åtgärder ska bygga på respekt för människans värde och integritet (SFS 2004:168). Isolering ska pågå tills dess att det inte längre är nödvändigt och detta minskar risken för exogena eller endogena infektioner. Vid omvårdnad av personer i isolering ska vårdpersonal använda skyddsutrustning vilken ska vara av engångsbruk och kasseras efter varje användartillfälle (Bisset, 2005). Utrustningen kan förutom handskar och förkläde även bestå av munskydd, skyddsglasögon, visir och skyddsmössa (Hinkin, Gammon och Cutter, 2008). Att i allmänhet vårdas på sjukhus innebär att vara begränsad till att vistas inomhus. Det medför även att tvingas till att äta annan mat än hemma, sova i en annan säng och göra saker som andra bestämt. Detta bidrar till en reducerad självständighet. För att öka känslan av värdighet och kontroll över den egna tillvaron är dessa personer därför i behov av information och kunskap. Familjen har också en betydande roll för personers välmående i en obekväm miljö (Williams, Dawson & Kristjanson, 2008). Familjen ger ett betydelsefullt stöd då den inger känslan av trygghet hos personer som vårdas på sjukhus. Närstående ger även möjlighet till information om vad som händer utanför sjukhusmiljön. Vid närståendes frånvaro uppkommer känslan av ensamhet och rädsla (Engström & Söderberg, 2007). Ensamhet är dock en subjektiv upplevelse och framträder först när personen blivit medveten om att frihet, val och ansvar tagits ifrån dem (Karnick, 2005). Besök överhuvudtaget är betydelsefullt för att personer ska känna stöd. Det har också visat sig att antalet besökare inte är det viktigaste utan det är vem som besöker. Mest betydelsefulla anses make/maka och barn vara men stödet kan också utgöras av sjukvårdspersonalens närvaro (Hupcey, 2001). Minskad social kontakt medför försämrad möjlighet till kommunikation vilket kan leda till känslomässigt negativa effekter hos en person (Grazier, 1988). Det ställer därför stora krav på sjukvårdspersonal som tidigt måste identifiera dessa personer som riskerar att utveckla negativa känslor (Bekhet, Zauszniewski och Nakhla, 2008). När smittspridningsåtgärder måste vidtas är det särskilt viktigt att den sociala kontakten och omvårdnaden om patienten inte går förlorad mer än vad situationen kräver. Det är därför ange-

5 läget att dagligen utvärdera om isolering är nödvändigt (Kilpatrick, Prieto & Wigglesworth, 2008). I studien av Cassidy (2006) framkom att sjuksköterskestudenter upplevde att personal tycktes undvika att gå in till isolerade personer på grund av all utrustning som måste tas på. I en annan studie (Evens et al., 2003) visade det sig att sjukvårdspersonalen besökte personer som vårdades i isoleringsrum vid färre tillfällen än de som vårdades oisolerade. Det framkom även att besöken var kortare vilket resulterade i sämre kontakt med personer i isolering. Ytterligare en orsak till att vårdpersonalen gjorde färre besök var rädsla för att smittas. Denna känsla framkom även i studien av O Boyle, Robertson och Secor-Turner (2006) då vårdpersonalen kände rädsla och oro på grund av att de inte hade tillräcklig kunskap om hur de skulle skydda sig själva. Detta bidrog till att personalen undvek att gå in till isolerade personer. Med detta som bakgrund är det angeläget att ta reda på hur personer som vårdas isolerade upplever denna speciella tillvaro. Syftet med vår litteraturstudie var därför att beskriva upplevelser av att vara isolerad i samband med infektionssjukdom eller infektionskänslighet. Metod Litteratursökning Litteratursökning (Tabell 1) gjordes i databaserna PubMed, Cinahl, Academic Search Elite och SCOPUS. Databaserna valdes då de innehåller artiklar som berör ämnesområdena medicin och omvårdnad. För att hitta relevanta artiklar om personers upplevelser av att vara isolerad användes sökorden: patient isolation, isolation, experience, adaptation psychological, qualitative studies, patient, source isolation, reverse isolation och protective isolation. För att få så bra träffar som möjligt användes databasernas egna sökbegrepp det vill säga MeSh i PubMed och Cinahl Headings i Cinahl samt fritextsökning i samtliga databaser. De begränsningar vi använde oss av var: adult, peer reviewed samt English. Sökorden kombinerades i samtliga databaser och endast databaser varifrån artiklar valdes ut presenterades i tabell 1. Inklusionskriterier var att det skulle handla om vuxna personer som isolerats i samband med infektionssjukdom eller infektionskänslighet och att de intervjuats om sina upplevelser. I litteratursökningen exkluderades barn eftersom deras förmåga att svara för sig själva och sina upplevelser är begränsad och kan därför ge ett annorlunda resultat.

6 Tabell 1 Översikt över litteratursökning Syftet med litteratursökningen: upplevelser av att vara isolerad i samband med infektionssjukdom eller infektionskänslighet PubMed: limits all adults 19+, english Söknr *) Söktermer Antal träffar Vald(a) artiklar 1 MSH Patient isolation 435 2 FT Experience 110682 3 1 and 2 43 8 4 MSH Adaptation, Psychological 33502 5 1 and 4 23 1 6 FT Qualitative studies 221 7 1 and 6 0 0 8 FT Source isolation 6 0 9 FT Protective isolation 29 0 10 FT Reverse isolation 24 0 Summa: 9 Cinahl: limits peer reviewed, all adults, english Söknr *) Söktermer Antal träffar Vald(a) artiklar 1 CH Patient isolation 189 2 FT Experience 21090 3 1 and 2 23 1 4 CH Adaptation, Psychological 8589 5 1 and 4 1 0 6 FT Qualitative studies 12027 7 1 and 6 6 0 8 FT Isolation 2201 9 6 and 8 353 10 FT Patient 84374 11 9 and 10 83 2 12 FT Source isolation 5 0 13 FT Protective isolation 5 0 14 FT Reverse isolation 4 1 Summa: 4

7 (forts.) Tabell 1 Översikt över litteratursökning SCOPUS: limits english Söknr *) Söktermer Antal träffar Vald(a) artiklar 1 FT Patient isolation 3199 2 FT Experience 1299072 3 1 and 2 385 4 FT Qualitative studies 36964 5 3 and 4 12 1 6 FT Source isolation 578 7 2 and 6 39 0 8 FT Protective isolation 277 9 2 and 8 105 0 10 FT Reverse isolation 317 11 2 and 10 60 0 Summa: 1 Summa totalt: 14 *) MSH- MeSH termer i databasen PubMed, CH Cinahl Headings termer i databasen Cinahl, FT fritextsökning i samtliga databaser Kvalitetsgranskning Artiklarna som valdes till analysen kvalitetsgranskades genom användning av anpassat granskningsprotokoll för att få en så hög trovärdighet som möjligt. De värderades och kvalitetsgranskades kritiskt för att få bästa tillgängliga vetenskapliga bevis. I granskningen kontrollerades om syftet, urvalet, kontext, datainsamlingsmetod och analysmetod var tydligt beskrivna. Vi kontrollerade även att etiskt resonemang och logiskt, begripligt och kommunicerbart resultat fanns beskrivet. I slutet av granskningen graderades studierna i form av hög, medel eller låg kvalitetsgrad (Tabell 2) och detta för att veta vilken vetenskaplig styrka som förelåg i studierna. Varje uppfyllt kriterium gav en poäng vilka sedan räknades ihop och dividerades med totala poängsumman. Detta resulterade i ett procenttal som avslöjade kvalitetsgraden. Granskningen dokumenterades i ett protokoll och redovisades sedan i en tabell (Tabell 3) (jfr Willman, Stoltz och Bahtsevani, 2006, s. 83, 95-100). Vid granskning av artiklar som ingick i litteraturstudien erhöll samtliga hög och medel kvalitetsgrad och därmed valdes inga bort.

8 Tabell 2 Kvalitetsgradering i % Kvalitetsbedömning Procentindelning Hög 80-100% Medel 70-79% Låg 60-69% Tabell 3 Översikt över granskade artiklar (n=14) Författare/År Typ av studie Deltagare Metod Datainsamling/Analys Campbell (1999) Collins et al. (1989) Kvalitativ Kvalitativ 5 cancerpatienter Semistrukturerade intervjuer/ kvalitativ konstant innehållsanalys 6 cancerpatienter Semistrukturerade intervjuer/ kvalitativ innehållsanalys Huvudfynd Isolering förhindrar kommunikation vilket medför att informationsbehov ang. sjukdomen och dess behandling ej tillgodoses. Biverkningar från behandlingen gav mer oro än själva isoleringen. Kvalitet Hög Medel Gaskill et al. (1997) Kvalitativ 7 cancerpatienter Ostrukturerade intervjuer/ hermeneutisk fenomenologisk analys Upplevelse av att vårdpersonal inte hade förståelse för patientens situation avs. isoleringen och sjukdomen, trots god fysisk vård. Medel Cohen et al. (2001) Kvalitativ 20 cancerpatienter Semistrukturerade intervjuer/ hermeneutisk fenomenologisk analys Ville skydda sig själva och andra vilket resulterade i att fysisk isolering ofta ledde till känslomässig isolering. Hög Thain & Gibbon (1996) Kvalitativ 6 cancerpatienter Ostrukturerade intervjuer/ latent innehållsanalys Familjens stöd var viktigt vid BMT behandlingen och skyddsisoleringen upplevdes som en stressor. Hög

9 (forts.) Tabell 3 Översikt över granskade artiklar (n=14) Författare/År Typ av studie Deltagare Metod Datainsamling/Analys Cheng et al. (2008) Kvalitativ 4 cancerpatienter Semistrukturerade intervjuer/ tematisk innehållsanalys Huvudfynd Isoleringen var hanterbar men inte angenäm och familjens och vårdpersonalens stöd lindrade följderna av isoleringen. Kvalitet Hög Criddle & Potter (2006) Kvalitativ 14 patienter med MRSA Semistrukturerade intervjuer/ hermeneutisk fenomenologisk analys Brist på information avs. MRSA och orsak till isolering bidrog till förvirring och oro. Hög Kelly (1999) Kvalitativ 28 patienter med TBC Semistrukturerade intervjuer/ tematisk innehållsanalys Uppfattade sig själva som smittspridande insekter och familj och vänner undvek dem vilket gjorde att de isolerade sig. Hög Mok et al. (2005) Kvalitativ 10 sjuksköterskepatienter med SARS Semistrukturerade intervjuer/ kvalitativ innehållsanalys Som resultat av sjukdomen värdesattes relationer, hälsa och vardagen mer. Dessutom ökade förståelsen för patienters oro. Hög Kelly-Rossini et al. (1996) Kvalitativ och kvantitativ 18 HIVpatienter med TBC Semistrukturerade intervjuer och enkäter/ kvalitativ innehållsanalys samt POMS (profile of mood states) Upplevelse av leda, avbrott i rutiner, nedstämdhet, stigmatisering och övergivenhet samt högre frekvens av humörsvängningar än i normala fall. Hög

10 (forts.) Tabell 3 Översikt över granskade artiklar (n=14) Författare/År Typ av studie Deltagare Metod Datainsamling/Analys Knowles (1993) Kvalitativ 8 patienter med ospecificerade infektionssjukdomar samt vårdande sjuksköterskor (endast patienternas upplevelser är analyserade) Semistrukturerade intervjuer/ kvalitativ innehållsanalys Huvudfynd Några såg isolering som en möjlighet att få vara för sig själv men många upplevde sig som ensamma och stigmatiserade. Kvalitet Medel Madeo (2001) Kvalitativ 7 patienter med MRSA Intervjuer/ kvalitativ innehållsanalys Upplevelse av att vara fängslad, stigmatiserad, orolig över behandlingen samt erfarenhet av bristfällig information om sjukdomen. Medel Ward (2000) Kvantitativ och kvalitativ 21 patienter med ospecificerade infektionssjukdomar varav 5 mötte kriterier för vidare djup-intervjuer Enkäter samt semistrukturerade intervjuer/ enkätanalys ej beskriven, tematisk innehållsanalys Upplevelse av fångenskap, ensamhet och leda. Information, besök, kontakt med andra patienter och vårdpersonal lindrade negativa känslor. Hög Newton et al. (2001) Kvalitativ 19 patienter med MRSA Semistrukturerade intervjuer/ kvalitativ innehållsanalys Upplevde osäkerhet kring MRSA som sjukdom och varför isolering var nödvändigt. Hög Dataanalys Eftersom litteraturstudien skulle beskriva personers upplevelser av att vara isolerad betyder det att studien utgår ifrån ett inifrånperspektiv. Därför gjordes analysen med hjälp av en kvalitativ innehållsanalysmetod med manifest ansats. Kvalitativ innehållsanalys är en metod som gör det möjligt att systematiskt komma fram till en giltig slutsats av det som analyseras som t.ex. en intervjutext. Målet är att få kunskap och en djupare förståelse för det som studeras (Downe-Wamboldt, 1992). Manifest kvalitativ innehållsanalys ska fokusera på det som är uppenbart skrivet i texten (Graneheim & Lundman, 2004). Den kvalitativa innehållsanalysen genomfördes med hjälp av olika steg såsom att text-

11 enheter som svarade mot syftet extraherades och översattes. Sedan kondenserades översättningarna, det vill säga texten kortades ner samtidigt som kärnan ur innehållet behölls. Den kondenserade texten kodades med ett ord. Det kodade materialet kategoriserades i flera steg tills de var varandra uteslutande och slutkategorier bildades (jmfr Graneheim & Lundman, 2004). Resultat Den kvalitativa innehållsanalysen resulterade i sex kategorier som svarade mot litteraturstudiens syfte, vilka presenteras i tabellen nedan. Tabell 4 Översikt över kategorier (n=6) Kategorier Att vara avskärmad i en onaturlig miljö Att vara i behov av stöd och närhet Att välja ensamhet av rädsla att smitta andra eller bli smittad Att vara i behov av information och kunskap Att hantera känslan av isolering Att kunna vara tillfreds i en begränsad tillvaro Att vara avskärmad i en onaturlig miljö Personer som isolerades i samband med infektionssjukdom eller infektionskänslighet upplevde att deras frihet togs ifrån dem och de beskrev denna känsla som att vara inburade och instängda. Personer valde även att använda ordet fängslad för att ge uttryck åt denna avskärmande miljö (Criddle & Potter, 2006; Gaskill, Henderson & Fraser, 1997; Kelly-Rossini, Perlman & Mason, 1996; Knowles, 1993). Eftersom de isolerade personerna inte alltid hade tillåtelse att lämna rummet förstärktes känslan av att vara isolerad och denna fångenskap gjorde att de kände sig förtvivlade och nedslagna (Cohen, Ley, Tarzian, 2001; Madeo, 2001). Denna upplevelse bidrog även till koncentrationssvårigheter och ledde till en känsla av att hålla på att bli tokig (Kelly-Rossini et al., 1996). Personer upplevde att denna avskärmande miljö medförde att de kände frustration (Mok, Chung, Chung & Wong, 2005; Thain & Gibbon, 1996). De beskrev avskildheten som en källa till nedstämdhet och förtvivlan, en känsla av att vilja gråta och rycka sitt

12 hår infann sig. Detta blev särskilt påtagligt när tiden för hur länge de skulle isoleras ännu inte hade fastställts (Kelly-Rossini et al., 1996). I felt that I was like a dog being put in a kennel and left. (Criddle & Potter, 2006, s.26) It s like being in bloody prison. (Madeo, 2001, s.37) Personer i isolering beskrev rummet som väldigt mörkt trots dagsljuset och det upplevdes även begränsande. Tanken att vara inlåst i detta rum kändes skrämmande och gav upphov till en klaustrofobisk känsla. Klaustrofobin var som värst på morgonen då vetskapen om att ytterligare en ny dag skulle spenderas i rummet (Cohen et al., 2001; Gaskill et al., 1997). Personer upplevde miljön som tråkig i motsats till världen utanför som var full av liv och färger (Cheng, Qin & Tee, 2008; Gaskill et al., 1997). Rummet tycktes vara mentalt och fysiskt inskränkande med begränsat svängrum och luftkonditioneringen upplevdes högljudd och störande (Cheng et al., 2008; Collins, Upright & Aleksich, 1989; Gaskill et al., 1997). För personer som krävde fysiska aktiviteter på grund av sin grundsjukdom upplevdes isolering som ett bakslag i tillfrisknandet då miljön begränsade möjligheten att röra sig fritt (Knowles, 1993). De upplevde att miljön bidrog till att dagarna i isolering kändes som år och det var svårt att få tiden att gå vilket gjorde att de kände frustration. De upplevde även begränsning avseende aktivitet vilket medförde känslan av leda (Collins et al., 1989; Kelly-Rossini et al., 1996; Knowles, 1993; Madeo, 2001; Mok et al., 2005). Personer i isolering kände att de inte hade någonstans att ta vägen och kunde bara gå fram och tillbaka i rummet (Kelly-Rossini et al., 1996). De beskrev att de dagliga rutinerna upplevdes som tråkiga vilket bidrog till att motivationen att göra någonting överhuvudtaget minskade. Detta ledde till ett tvång att sova och se TV för att få tiden att gå (Gaskill et al., 1997). I m not doing anything. I just sit here like a fool. Don t do nothing else at all. (Knowles, 1993, s.54) I studier av Collins et al. (1989) och Knowles (1993) skildrade personer att isoleringsmiljön utgjorde ett hinder i kontakten med andra människor. Rummet upplevdes som avskärmande och känslan av att vara avskuren från familj och vänner blev uppenbar. Detta upplevdes både hemskt och svårt (Cohen et al., 2001; Mok et al., 2005). Personer i isolering kände att miljön bidrog till social isolering då de förhindrades att gå iväg och

13 umgås med andra vilket gav upphov till irritation och frustration. De beskrev även att känslan av depression uppkom som en följd av att inte kunna vara tillsammans med andra (Collins et al., 2001; Kelly-Rossini et al., 1996; Mok et al. 2005). Personer poängterade att möjligheten till kontakt med medpatienter begränsades markant i samband med isoleringen (Knowles, 1993). Miljön bidrog även till att möjligheten att kunna prata med någon var bristfällig vilket gjorde att rummet upplevdes tyst, särskilt på mornarna. Detta medförde att de kände sig ensamma och oroliga (Cheng et al., 2008; Gaskill et al., 1997; Kelly-Rossini et al., 1996; Madeo, 2001). Personer i isolering uttryckte ofta att den avskärmande miljön gav känslor av att vara ensam och övergiven (Cohen et al., 2001; Gaskill et al., 1997; Kelly-Rossini et al., 1996; Mok et al., 2005; Thain & Gibbon, 1996). Lonely wait with no one to talk to. (Cheng et al., 2008, s.20) Då isoleringsrummen ofta låg längst bort i korridoren avskilt från avdelningens centrum, försvårades möjligheten för personer att förmedla sig och sina behov. Detta sågs som ett hinder i omvårdnaden och komplicerades ytterligare om ingen ringklocka fanns i rummet (Knowles, 1993). Att vara avskild från vårdpersonal med minimal kontakt upplevdes av isolerade personer som att ingenting hände med den egna situationen (Campbell, 1999). Den avskärmande och onaturliga miljön medförde att personer upplevde en längtan till ett normalt liv och att återförenas med världen utanför (Mok et al., 2005; Thain & Gibbon, 1996). De längtade efter att återigen få känna solens strålar och värme mot kroppen (Gaskill et al., 1997). I studier av Kelly-Rossini et al. (1996) och Thain och Gibbon (1996) uttryckte de att de inte längre ville vara kvar i denna avskärmande miljö. De kände att de inte kunde stanna en vecka till eftersom de upplevde att de inte längre stod ut. De kände att de höll på att bli tokiga därinne och ville bara kliva upp och lämna rummet. I just couldn t wait to get out, I thought, I ll had to get out of there or I ll crack up completely. (Thain & Gibbon, 1996, s.533)

14 Att vara i behov av stöd och närhet För personer i isolering var det mycket betydelsefullt att få känna att någon brydde sig om dem. De upplevde att andras närvaro var ett stöd och det gav en känsla av att inte vara bortglömd (Cheng et al., 2008; Collins et al., 1989; Gaskill et al., 1997; Mok et al., 2005). De upplevde även att humor och beröring var viktiga för att känna stöd från familj och vänner, bara en sådan sak som att få en kram värdesattes (Campbell, 1999). I en studie av Kelly-Rossini et al. (1996) beskrev personer att de kände sorg när de inte fick sitt behov av närhet tillfredsställt. De uttryckte en längtan efter kontakt då de vädjade människor att stanna så snart de kom in i rummet. Personer i isolering upplevde att andra människors närvaro var betydelsefull och gjorde situationen mindre påfrestande. Besök av vänner och familj uppskattades och sågs som ett avbrott i tillvaron vilket gjorde det möjligt att uthärda isoleringen (Cheng et al., 2008; Thain & Gibbon, 1996). I en studie av Mok et al. (2005) uttryckte de särskilt att fullständig isolering medförde behov av fysiskt, andligt och psykologiskt stöd för att kunna klara av tillvaron. Det var viktigt att inte känna sig ensam vilket var svårt i denna miljö och därför upplevdes besök mildra känslan av ensamhet, leda och oro (Campbell, 1999; Mok et al., 2005; Ward, 2000). My family sent cards to me. Also, when I received cards or messages from my old colleagues, it really warmed my heart. Sometimes I rang up my colleagues and had a good chat. I felt better afterwards. I felt that others were supporting me. I really felt that psychological support was very important. (Mok et al., 2005, s.158) My mom when she comes, she makes me feel sad, too, because she doesn t want to touch me. She s afraid she s going to get sick. (Kelly-Rossini et al., 1996, s.34) Personer i isolering såg andras närvaro som en möjlighet till att skingra sina tankar. De beskrev att ha någon att prata med gjorde att de kände sig mindre ensamma och tänkte inte på hur dåligt de mådde och hur känslosam de kände sig (Cohen et al., 2001). Kontakt med medpatienter upplevdes begränsad men i de fall där personer i isolering hade tillåtelse att umgås med varandra bidrog medpatienter till sällskap och trivsel. Detta medförde att de kände sig mindre ensamma och uttråkade. De som hade tidigare erfarenhet av sjukhusvistelse saknade kontakt med andra patienter då denna kontakt upplevdes som lugnande (Cheng et al., 2008; Knowles, 1993; Ward, 2000).

15 Personer som befann sig i isolering och inte upplevde att de fick det stöd som de behövde gjorde att de påverkades känslomässigt negativt. De kände sig ensamma vilket upplevdes som skrämmande och stressande. De kände att de lämnades med sina tankar och rädslor utan att få stöd och möjlighet att ventilera dessa (Cohen et al., 2001; Mok et al., 2005; Thain & Gibbon, 1996). I en studie av Mok et al. (2005) beskrev personer att isolering innebar att tvingas till passivitet och att de holistiska behoven inte blev tillgodosedda vilket gav upphov till en känsla av maktlöshet. I en annan studie (Knowles, 1993) beskrev personer att de fick vänta trots att de gjort upprepade ansträngningar till att påkalla vårdpersonalens uppmärksamhet. Denna väntetid upplevdes som frustrerande och oroande och resulterade i att de kände sig negligerade och obetydliga. Å andra sidan upplevdes att önskningar om att få vara ifred inte alltid blev tillgodosedda då personalen både glömde och förbisåg dessa (Gaskill et al., 1997). Personer i isolering upplevde att kontakten med vårdpersonalen var minimal och att det oftast krävdes en speciell orsak för att någon överhuvudtaget skulle komma in i rummet. Denna knapphändiga uppmärksamhet gjorde att de kände sig kränkta och övergivna då deras behov av stöd inte tillgodosågs (Cohen et al., 2001; Knowles, 1993; Newton, Constable & Senior, 2001). De upplevde att den naturliga kontakten förändrades och att det var upp till dem att ta kontakt. De påpekade att om vårdpersonal hade funnits inom synhåll skulle de lättare ha kunnat uppmärksamma deras behov och därmed skulle känslan av isolering minska (Knowles, 1993). Enligt Cohen et al. (2001) upplevde personer att det var meningsfullt när sjuksköterskorna gjorde tillvaron bekväm och detta bidrog till en känsla av att vara tilltittad och omhändertagen. De poängterade att läkare borde avsätta mer tid till att lyssna vilket skulle minska negativa känslor som osäkerhet och försummelse (Ward, 2000). Vårdpersonalen tycktes ha bråttom ut från rummet och ville inte stanna vilket bidrog till att de kände sig som en bakterie och en utstött individ (Kelly-Rossini et al., 1996). Det gav även upphov till känslan av att vara stigmatiserad och utesluten (Criddle & Potter, 2006). Ytterligare en orsak till att personer i isolering upplevde bristfälligt stöd var att vårdpersonalen tycktes vara rädd för att bli smittad och detta bidrog till ökad oro och depression (Mok et al., 2005). De rutiner som isolering medförde såsom skylt på dörren och personalens skyddsklädsel gjorde att personer kände sig smutsiga. Det kunde även få dem att känna sig som en leprasjuk människa vilket förstärkte känslan av stigmatisering (Criddle & Potter, 2006; Madeo, 2001; Newton et al., 2001).

16 It makes me feel like I am a dirty, unclean person when I see the doctors and nurses coming into the room wearing aprons and touching me with gloves. (Madeo, 2001, s.37) Trots att det fanns ett behov av hjälp och stöd valde personer i isolering att försöka klara sig själv och inte besvära vårdpersonalen i onödan. De uttryckte särskilt att de inte ville uppfattas som en gnällspik och vara en börda för personalen. De undvek därför att kalla på vårdpersonalen om det inte var absolut nödvändigt. Vetskapen om att personalen tvingades använda skyddskläder bidrog också till att personer inte ville störa i onödan. Detta gav upphov till en känsla av onödigt lidande då de egentligen kände behov av hjälp och stöd (Campbell, 1999; Cohen et al., 2001; Knowles, 1993). I studien av Cohen et al. (2001) beskrev personer önskan om att inte bli störd av familj och vänner på grund av att inte vilja vara en börda. Detta ledde till att ingen störde vilket gav upphov till känslan av ensamhet och depression. Att välja ensamhet av rädsla att smitta andra eller bli smittad Kontakten med andra människor begränsades i rädsla av att smitta andra och att själv bli smittad vilket gjorde isoleringen mer påtaglig. I studier av Kelly (1999) och Madeo (2001) beskrev personer som isolerades på grund av att de bar på en smittförande sjukdom att de valde att inte ha besök och vara med andra människor i rädsla för att föra smittan vidare. Liknande resonemang fanns hos personer som isolerades på grund av infektionskänslighet men dessa kände rädsla för att bli smittade av andra och valde därför att stanna inne trots att de hade tillåtelse att gå ut (Campbell, 1999; Gaskill et al., 1997). Infektionskänsliga personer kände oro av att vara instängda i ett rum. De poängterade dock att denna oro upplevdes mindre påtaglig än den oro som de kände över att smittas av andra människor. Detta resulterade i strävan att skydda sig själva (Campbell, 1999) vilket ledde till att fysisk beröring undveks (Collins et al., 1989). En person beskrev att hon bara tillät en kyss på handen av sin man då hon trodde att pussandet skulle utgöra en infektionsrisk. Personer beskrev att begränsningen av besök medförde en ökad känsla av ensamhet trots att detta var det egna valet (Campbell, 1999; Cohen et al., 2001).

17 I didn t want any other visitors because, quite frankly, the way it had sounded to me was that you didn t want to catch a cold, you didn t want to get this from somebody if somebody was sick/.../but I think it s hard to be alone that long. (Cohen et al., 2001, s.597) Att vara i behov av information och kunskap Personer upplevde att om de fick information om varför isolering var aktuell och vad det innebar var det lättare att kunna klara av situationen. De kände att denna insikt var viktig då de lättare kunde förstå att det var något de måste gå igenom för sitt eget bästa, trots det obehag isolering innebar (Campbell, 1999; Cheng et al., 2008; Gaskill et al., 1997; Thain & Gibbon, 1996). I m going to be here for another month. If you know that you need to be here, and you are grateful for that, I think you can be at peace with the fact that you are here. (Gaskill et al., 1997, s.698) Personer i isolering upplevde dock inte alltid att de fick tillräcklig information om varför de skulle isoleras och vad det skulle innebära och ibland var denna information tvetydig. I en studie av Criddle & Potter (2006) uttryckte de att de kände sig förvirrade när de själva var tvungna att isoleras samtidigt som de såg att andra personer på avdelningen vistades fritt och inte behövde isoleras. De uttryckte även förvirring över att först få veta att isolering krävdes och sedan under isoleringen få order om att röra på sig längs korridoren, trots risken att smitta andra. Enligt Madeo (2001) upplevde personer att de hade flyttats till isoleringsrum utan att de fått någon förklaring till detta. De beskrev att förvirring också uppstod när vårdpersonal aldrig informerade om vilka rutiner som gällde på avdelningen angående tillåtelse att ha besök. Isolerade personer upplevde att socialt umgänge gick förlorad i onödan då de egentligen hade haft tillåtelse att ha besök (Mok et al., 2005; Ward, 2000). De poängterade att först vid isoleringens upphörande kom det fram att de hade haft möjlighet att välja mat till frukost och lunch. Detta upplevdes som upprörande då de hade engagerat andra personer för att ordna annan mat. De beskrev även att bristen på information angående deras tillstånd gjorde att de kände sig hjälplösa och att de tappade kontrollen över sin situation, då deras frågor och funderingar inte besvarades (Mok et al., 2005). De uttryckte att det hade varit till hjälp om informationen om orsaken till isolering hade redogjorts tydligare. De upplevde att detta skulle ha minskat känslan av förvirring och medfört att isoleringen skulle ha varit lättare att klara av (Criddle & Potter, 2006).

18 I was just laid in bed and on the ward with the rest of the patients. A nurse came and said: You ve got MRSA. We re moving you. The next thing I know, the bed s on the move and my stuff is taken out of the ward and plonked in an isolation room... (Madeo, 2001, s.37) Att hantera känslan av isolering För personer i isolering var det betydelsefullt att få kännedom om världen utanför genom media, telefonsamtal och besök. Detta gjorde att de lättare kunde hantera isoleringen då de påmindes om livet utanför. Det bidrog även till känslan av normalitet (Campbell, 1999; Collins et al., 1989; Gaskill et al., 1997). De poängterade dock att detta inte alltid var så enkelt då dagstidning och TV var tvunget att delas med ett flertal andra personer på isoleringsavdelningen (Mok et al., 2005). De beskrev aktiviteter under sin vistelse i isolering något som var värdefullt då det gjorde att tiden gick mindre långsamt. De upplevde att Tv, radio och böcker minskade ledan och monotonin. Att ha saker hemifrån bidrog också till välmående (Cheng et al., 2008; Cohen et al., 2001; Gaskill et al., 1997; Ward, 2000). I came with all kinds of movies and a VCR that they provide. I had my audiocassette with all of my tapes. I had a rug to hook and books to read and needlework to do because I didn t want to be bored/ /I had all of these little crutches that really helped. It made me feel good about it. (Cohen et al., 2001, s.603). Personer upplevde att utsikt mot världen utanför eller avdelningen var väsentligt då det lindrade leda och deras känsla av att vara instängd. De kunde se och höra vårdpersonal och besökare till andra patienter gå förbi vilket var viktigt då detta upplevdes som en del av den verkliga världen. Detta sågs även som en möjlighet att fördriva tiden (Campbell, 1999; Gaskill et al., 1997; Ward, 2000). För dem som uppskattade att ha rutiner upplevdes dessa som en resurs till att planera dagen vilket gjorde det lättare för dem att hantera isoleringen. För att kunna strukturera dagen var det väsentligt att ha tillgång till klocka. Personer som inte hade någon klocka upplevde svårigheter att hålla koll på dag och tid och kunde därmed inte behålla dygnsrytmen. Detta försvårade möjligheten att planera dagen och få tiden att gå (Campbell, 1999; Collins et al., 1989; Kelly-Rossini et al., 1996). De beskrev även att erfarenhet av att vara ensam gjorde isoleringen mindre traumatisk och därmed lättare att hantera (Campbell, 1999; Collins et al., 1989; Madeo, 2001).

19 Att kunna vara tillfreds i en begränsad tillvaro Trots den begränsande isoleringsmiljön fanns det personer som uppskattade avskildheten och upplevde isoleringen som vilsam och bekväm. De kände sig tillfreds med ensamheten och upplevde den som lugn och fridfull och den gav möjlighet till avslappning (Cheng et al., 2008; Gaskill et al., 1997; Kelly-Rossini et al., 1996; Madeo, 2001). I studien av Criddle och Potter (2006) skildrade personer sin isolering som terapeutisk för tillfrisknandet. I de fall då personer i isolering inte var i behov av sällskap och ensamhet föredrogs upplevdes ensamheten som en möjlighet till att få vara för sig själv och kunna reflektera över det förflutna och framtiden (Criddle & Potter, 2006; Kelly-Rossini et al., 1996; Knowles, 1993). It s peaceful here, real peaceful. I mean my apartment is not peaceful. I have people running up and down the hallways. (Kelly-Rossini et al., 1996, s.32) Andra orsaker till varför de uppskattade ensamhet var att de inte blev störda av medpatienter (Madeo, 2001). De kände sig även fria från att behöva ta hänsyn till andra. De upplevde att de när som helst kunde sova, lyssna på radio, se på TV och ha besök utan att vara orolig över att störa andra. Dessutom behövde de inte dela toalett med någon (Campbell, 1999; Cheng et al., 2008; Knowles, 1993; Newton et al, 2001; Ward, 2000). Diskussion Syftet med vår litteraturstudie var att beskriva personers upplevelse av att vara isolerad i samband med infektionssjukdom eller infektionskänslighet. Den kvalitativa innehållsanalysen resulterade i sex kategorier: Att vara avskärmad i en onaturlig miljö; Att vara i behov av stöd och närhet; Att välja ensamhet av rädsla att smitta andra eller bli smittad; Att vara i behov av information och kunskap; Att hantera känslan av isolering; Att kunna vara tillfreds i en begränsad tillvaro. I kategorin att vara avskärmad i en onaturlig miljö framkom att personer i isolering upplevde att deras frihet togs ifrån dem när de inte kunde lämna rummet när de ville och interagera med andra människor. Resultatet kan jämföras med andra studier. I en studie med personer som lever med multipel skleros (MS) beskriver Isaksson, Gunnarsson och Ahlström (2007) att de kände förlust av frihet när de inte längre kunde leva efter egna val såsom de tidigare gjort. Här är det lämpligt att peka på vad existentialismens filosofi

20 säger om frihetens betydelse för människan. Enligt Sartre (1946/2002, s.8, 21, 36) skapar människan sitt liv genom de egna valen och handlingarna och det är genom dessa som människan kan känna frihet. Cullberg (2006, s.126-127) poängterar att när en person blir sjuk och måste vistas på sjukhus begränsas autonomin och integriteten kränks i varierande grad. För att hjälpa personer i isolering att stärka sin autonomi och värdighet som människa är det viktigt att sjuksköterskor, så långt det är möjligt, låter dem göra egna val. Vår studie visade även att personer i isolering kände sig instängda och fängslade vilket medförde känslor av frustration och förtvivlan. Detta bekräftas i en studie av Mayho (1999) som beskriver sin egen upplevelse av isolering som ett straff vilket gav känslan av fångenskap. Detta medförde även ett våldsamt beteende mot vårdpersonalen som tycktes vara hans fångvaktare. Kennedy och Hamilton (1997) beskrev att isolerade personer hade en betydligt högre frekvens av ilska än oisolerade personer. Cullberg (2006, s.126-127) menar att när autonomin begränsas kan aggressiva och depressiva känslor uppstå. Som tidigare nämnts kan möjligheten till egna val öka känslan av medbestämmande. Detta skulle i sin tur kunna minska känslan av fångenskap och därmed de frustrerade och förtvivlade känslorna. Därför är det betydelsefullt att sjuksköterskor låter personer i isolering vara med och bestämma om den egna situationen. I vår studie framkom det att isoleringsmiljön uppfattades som mörk och långtråkig vilket resulterade i leda och svårigheter att koncentrera sig. Caspari, Nåden och Eriksson (2007) beskriver att otillräckligt dagsljus och en tråkig miljö kan orsaka stress och på så sätt försämra hälsan. Edvardsson, Sandman och Holriz Rasmussen (2005) framhöll att blommor, gardiner och utsikt gav upphov till en positiv känsla och gjorde det lättare att klara av ytterligare en dag på sjukhus. Med detta som bakgrund är det viktigt att sjuksköterskor har i åtanke att en ljus miljö främjar hälsan och att personer i isolering därför kan behöva ett rum med fönster samt god belysning. Vårt resultat visade även att rummet kunde bidra till en känsla av klaustrofobi. Liknande upplevelse uppstod hos personer i studier av Thorpe, Salkovskis och Dittner (2008) och Törnqvist, Månsson, Larsson och Hallström (2006) när de skulle genomgå magnetröntgen. Detta gav upphov till känslan av instängdhet som skapade panik och kraftig oro hos personerna. Det visade sig också att om personerna underrättades om vad de hade att förvänta sig, lindrades denna oro och de kände att de lättare kunde kontrollera klaustrofobin. Således skulle en

21 tydlig förklaring från sjuksköterskor, om vad personer i isolering har att förvänta sig, kunna tänkas lindra denna klaustrofobiska känsla. I kategorin att vara i behov av stöd och närhet framkom det att fysisk beröring var viktigt för att personer skulle kunna känna stöd. Att beröring har en positiv effekt för hälsan bekräftas i en studie av Gleeson och Timmins (2004) där fysisk beröring minskade känslor såsom oro och stress hos patienterna. Liknande upplevelser framkom även i en studie av Kelly, Sullivan, Fawcett och Samarel (2004) men dessa personer uttryckte dessutom att sjuksköterskors beröring var ett tecken på att de brydde sig om dem vilket gav en känsla av ökat stöd. Enligt Bates (2007) är det dock viktigt att sjuksköterskor kan avläsa om personer vill vidröras samt fråga om tillåtelse innan beröring sker för att respektera deras integritet. Som intervention för sjuksköterskor kan beröring tänkas lindra isolerade personers upplevelse av ensamhet, oro och stress och därmed bidra till ett ökat välbefinnande. Det kan också tänkas att närstående skulle kunna uppmuntras till att använda denna intervention. Bush (2001) bekräftar i sin studie den fysiska beröringens positiva effekter och poängterar att den är både enkel och oskadlig att utföra. Det är dock viktigt som sjuksköterska i vårdandet av personer i isolering att ha kunskap om smittorisk samt kunna bedöma om personer har möjlighet att ta emot interventionen för att uppnå ett lyckat resultat. Det visade sig även i vår studie att personer upplevde att isolering bidrog till ensamhet och oro då möjlighet till familjens och vännernas stöd var begränsat. Detta gav upphov till skrämmande och stressande känslor. I en studie av Pogrebin och Dodge (2001) kände kvinnor i fängelse på samma sätt när de inte hade möjlighet att träffa sina barn när de ville. Isolerade personer upplevde att ensamheten och oron lindrades när de kände stödet från andra vilket också visades i andra studier. Bergbom och Askwall (2000) skildrade IVA patienters upplevelse av andras närvaro då dessa ökade tryggheten i situationer då de annars kände sig hjälplösa, osäkra och utsatta. De ingav ett inre lugn som gjorde att patienterna lättare kunde slappna av. Även sjuksköterskor såg att familjens närvaro lindrade oro och depression och gav det stöd som personer behövde för att klara av situationen (Pinto & Spiro, 2008). Med stöd av detta är det en viktig del i sjuksköterskors omvårdnadsarbete att uppmuntra och tillåta besök från närstående. Vi vill även peka på att kontakten från sjuksköterskor också kan tänkas ha betydelse när det gäller

22 att lindra denna ensamhet. Detta kan relateras till en studie av Killeen (1998) där det framkom att sjuksköterskors närvaro många gånger var viktigare än orden som sades. Upplevelser som att känna sig kränkta och övergivna framkom hos personer i litteraturstudien när de fick knapphändig uppmärksamhet av vårdpersonal. Det framkom även att vårdpersonal som kom in i rummet tycktes ha bråttom ut och detta fick dem att känna sig som en bakterie och en utstött individ. Detta gav upphov till känslan av att vara stigmatiserad och utesluten. Resultatet kan jämföras med andra studier. I studier av Emlet (2007) och Lekas, Siegel och Schrimshaw (2006) kände personer med HIV/AIDS att vårdpersonalens attityd och sätt att ge vård medförde att de kände sig stigmatiserade och socialt isolerade. Här tycker vi att det är lämpligt att relatera till relationsetikens betydelse för människan. Enligt Lögstrup (1994, s.41-43, 45-48) ingår tillit i varje möte med en annan människa. Han menar att denna tillit hör till fenomenet att vara människa. När den andres tillit inte tas emot förbises dennes behov och svek, otrygghet och osäkerhet inträder vilket kan ge känslomässigt våldsamma reaktioner. Vi menar därför att det är viktigt att sjuksköterskor ser och respekterar varje enskild individ. Det är avgörande för personer i isolering att sjuksköterskor tar emot denna tillit som dessa sårbara människor ger dem. Genom att ta vara på tilliten förbises således inte personers behov och värdigheten som människa tas inte ifrån dem. På detta sätt skulle upplevelser av kränkning, övergivenhet och stigmatisering kunna lindras. Vidare säger Lögstrup (1994, s.50-51, 59) att det är genom hållningen till varandra som människor bidrar till att göra varandras värld vid eller snäv, ljus eller mörk, trygg eller hotande. För sjuksköterskor innebär det att göra världen så rymlig som möjligt för personer i isolering, trots den begränsande tillvaro som råder i isolering. I en studie av Liu, Mok och Wong (2006) framkom att personer kände sig bättre till mods och mindre deprimerade och stressade när sjuksköterskor hade en vänlig attityd. När sjuksköterskor gav dem uppmärksamhet infann sig en trygghetskänsla. I en studie av Widäng, Fridlund och Mårtensson (2008) upplevde personer att det var viktigt att vårdpersonalen såg dem som en person med subjektiva upplevelser och inte som ett objekt. Genom att de blev bekräftade och förstådda kände de sig respekterade som människor. I kategorin att välja ensamhet av rädsla att smitta andra eller bli smittad fann vi att personer i isolering kände rädsla att smitta andra varför de valde att vara ensamma. Enligt Conrad, Garrett, Cooksley, Dunne och Macdonald (2006) upplevde personer med hepa-

23 tit C liknande rädsla då de avstod från att göra saker och umgås med andra. Att välja ensamhet av rädsla kan även ses i studien av Gaskins (2006) där personer med HIV valde att inte berätta för andra om sin sjukdom vilket då medförde minskat socialt och känslomässigt stöd. Vårt resultat visade också att personer som var infektionskänsliga valde ensamhet i rädsla för att bli smittad. Grunden till dessa rädslor kan till viss del tänkas ligga i bristande kunskap om på vilket sätt smitta sprids och hur tillförlitlig skyddsutrustningen anses vara. Som sjuksköterska skulle det därför kunna vara nödvändigt att göra personer i isolering medvetna om detta för att minska rädslan och därmed öka den sociala kontakten. I kategorin att vara i behov av information och kunskap fann vi att insikt om orsak till isolering och dess innebörd var betydelsefullt för att kunna klara av situationen. I studier av Liu et al. (2006) och Rowlands och Noble (2008) bekräftas hur betydelsefullt det var att erhålla kunskap om ens tillstånd då detta stärkte känslan av kontroll och minskade rädsla och oro. I vår studie framkom även att personer upplevde motsatsen det vill säga att informationen var bristfällig och oklar och att frågor lämnades obesvarade. Detta gav upphov till förvirring och onödigt lidande vilket gjorde att de kände att de tappade kontrollen över sin situation. Det är viktigt att här begrunda Antonovskys (2005, s.42, 44-45) begrepp om meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet. Enligt honom behövs dessa komponenter för att en individ ska kunna känna sammanhang (KASAM) i livet och därmed uppleva hälsa. För att meningsfullhet ska uppnås är det viktigt att sjuksköterskor lämnar klar och tydlig information för att öka personers motivation att genomföra isoleringen. Genom denna information kan personer i större utsträckning begripa situationen och därmed känna att isoleringen går att hantera. Den bristfälliga och oklara informationen som framkom i vårt resultat ledde till bristande meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet och inverkade således negativt på hälsan. De personer som kände att de hade insikt om varför isolering var nödvändig och kunde därmed klara av situationen, visade att de hade känsla av sammanhang i livet (jfr. Antonovsky, 2005, s.42, 44-45). Det visade sig i kategorin att hantera känslan av isolering att personer upplevde det betydelsefullt att få kännedom om världen utanför sjukhuset genom media och telefon. Detta bidrog till att de kunde behålla känslan av att vara normal och därmed lättare hantera känslan av isolering. Liknande upplevelse framkom även i studien av Bergbom

24 och Askwall (2000) där IVA patienter beskrev att det bidrog till en känsla av att fortfarande vara en del av samhället. Litteraturstudien visade även att personer upplevde att aktiviteter under sin vistelse gjorde att tiden gick mindre långsamt och känslan av isolering blev då lättare att hantera. Knobf, Musanti och Dorward (2007) kom i sin studie fram till att aktivitet bland personer med cancer minskade leda, oro och depression. Wikström (2002) beskrev att patienter upplevde att det var lättare att få tiden att gå genom olika aktiviteter såsom att lyssna på musik, titta på TV och läsa böcker. Det visade sig samtidigt ha en avslappnande effekt. Som sjuksköterska kan det därför tänkas vara viktigt att så långt det är möjligt erbjuda personer dagstidning, TV och telefon. Detta i syfte att ge personer i isolering möjlighet att ta del av det som händer utanför samt aktivera sig för att minska tristessen. I vår studie beskrevs att utsikt mot världen utanför eller avdelningen var väsentligt då detta även medförde en känsla av att vara en del av den verkliga världen. Denna upplevelse lindrade känslan av leda och instängdhet. MacKellaig (1987) och Rowlands och Noble (2008) bekräftar i sina studier att fönster i rummet minskade känslan av instängdhet och ökade därmed känslan av välmående. Vi fann i kategorin att kunna vara tillfreds i en begränsad tillvaro att isolering kunde upplevas som fridfull och avslappnande. Att kunna känna sig tillfreds i en så onaturlig och speciell tillvaro som isolering innebär, betyder att det krävs en stark känsla av sammanhang (jfr. Antonovskys, 2005, s.43-45). Resultatet visar på att dessa personer fann situationen som begriplig, hanterbar och meningsfull och därmed kunde uppleva hälsa trots isolering. Dessutom uppskattade personer att få vara för sig själva och inte behöva ta hänsyn till andra. Detta kan liknas i en studie av Rowlands och Noble (2008) där enkelrum gav möjlighet till privatliv. Därför kan det vara viktigt att sjuksköterskor försöker tillgodose dessa behov så långt det är möjligt. Enligt Widäng et al. (2008) upplevde patienter att dessa behov kunde tillgodoses genom att erhålla ett enkelrum eller få tillgång till ett draperi som skulle kunna dras runt sängen. Som en följd av detta åligger det sjuksköterskor att respektera personers önskemål om att vara ifred och inte dra slutsatsen att alla känner isolering som något negativt. Metoddiskussion För att åstadkomma tillförlitighet i kvalitativ forskning beskriver Polit och Beck (2004, s. 430) att fyra kriterier ska uppfyllas. Dessa kriterier är trovärdighet, pålitlighet, bekräftbarhet och överförbarhet. Enligt Graneheim och Lundman (2004) syftar trovärdig-