2003:082 PED EXAMENSARBETE Samarbetsövningar Ett försök att stärka sammanhållningen i en ungdomsgrupp SARA HÄVERSTAM JENNIE KENNMARK PEDAGOGUTBILDNINGARNA BARN- OCH UNGDOMSPEDAGOGISK UTBILDNING Fritidspedagog med inriktning mot arbete med ungdomar och deras fritid VT 2003 Vetenskaplig handledare: Lisbeth Lindström 2003:082 PED ISSN: 1402 1595 ISRN: LTU - PED - EX - - 03/82 - - SE
Förord Vårt examensarbete har varit väldigt lärorikt och intressant. Men hade varit omöjligt att genomföra utan skolornas personal och ungdomar. Vi vill tacka vår vetenskapliga handledare Lisbeth Lindström för hennes stöd och tålamod genom vårt arbete. Vi vill även tacka personal och elever på en högstadieskola i Stockholms län och en gymnasieskola i Kalmar Län. Vi tackar oss själva för ett utomordentligt gott samarbete. Att vi stått ut med varandra under alla dessa veckor. TACK! Skellefteå maj 2003 Sara Häverstam Jennie Kennmark
Abstrakt Syftet med vårt examensarbete var att försöka stärka sammanhållningen i en ungdomsgrupp med hjälp av olika samarbetsövningar. Metoderna vi använde oss av var enkäter, deltagande observationer, och samarbetsövningar. Vi lämnade ut enkäten första veckan och sista veckan under vår praktikperiod. Deltagande observationen genomförde vi under samarbetsövningarna som vi i sin tur utförde under fem tillfällen. Under vår praktikperiod har vi utfört undersökningen på varsin skola, en högstadieklass i Stockholms län och en gymnasieklass i Kalmar län. I vårt resultat har vi kommit fram till att det skett en liten förändring i klasserna vi tycker att samarbetet dem emellan blivit bättre. Vi anser att vi kan ha lagt grunden till en bra sammanhållning i klasserna.
Innehållsförteckning Förord Abstrakt Innehåll Bakgrund...1 Förankring i styrdokument...1 Vad är en grupp?...1 Gruppsammanhållning...2 Gruppstorlekens betydelse...3 Små grupper (två till tio personer)...3 Stora grupper(15 personer och över)...4 Gruppens fysiska miljö...4 Fasta grupper eller varierande gruppsammansättning...4 Gruppens utveckling...4 Olika personkaraktärer...6 Standardroller...7 Syfte...8 Metod...8 Undersökningspersoner...8 Material...8 Genomförande...9 Tidsplan...9 Resultat...10 Resultat från enkätundersökning...10 Resultatdiskussion...14 Slutdiskussion...16 Reliabilitet och Validitet...16 Fortsatt forskning...17 Referenser...18 Bilagor
1 Bakgrund Vi har valt att skriva om sammanhållning i ungdomsgrupper för att vi tycker det känns relevant för vår kommande yrkesroll. Ämnet i sig tycker vi låter väldigt spännande och intressant, just för att vi ska göra något fysiskt ihop med eleverna. Vi får också prova vår egen ledarskapsförmåga. Sammanhållningen i en klass är väldigt viktigt för att eleverna och jag som pedagog ska få en miljö att trivas och må bra i. Vi tror att om sammanhållningen i en klass är bra kan det vara ett sätt att förebygga mobbning. Det är viktigt att komma ihåg att dagens undervisning allt oftare handlar om grupparbeten där det krävs att man kan samarbeta i en grupp. Även när ungdomarna kommer ut i näringslivet så handlar det mycket om att kunna samarbeta med människor. Under vår utbildning har vi gjort många grupparbeten. I och med det har vi märkt att det inte bara är viktigt att ta ansvar för sig själv utan även för hela gruppen. Det handlar även om att acceptera andras åsikter och värderingar, för att gruppen ska kunna fungera. Eftersom vårt arbete handlar om samarbete och sammanhållning har vi valt att slå upp följande ord i Nationalencyklopedin. Samarbeta: Arbeta tillsammans (med andra) för ett gemensamt mål och ordet sammanhållning vilket betyder Osjälvisk gemenskap inom grupp: särsk. med syfte att stärka gruppen inför faror. Förankring i styrdokument Vi kommer nu att hänvisa till vissa delar i Lpo 94 (Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet) som vi tycker är relevanta för vårt arbete. Skolan skall sträva efter att varje elev: Tar avstånd från att människor utsätts för förtryck och kränkande behandling samt medverkar till att bistå andra människor samt leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen. ( Lärarens handbok, 2002, sid 13-14) Eleven skall känna trygghet och lära sig att ta hänsyn och visa respekt i samspel med andra, samt lära sig att utforska, arbeta både självständigt och tillsammans med andra. (Lärarens handbok, 2002, sid 14) Genom vårt arbete hoppas vi kunna komma en bit på väg i vad skolan strävar efter i ovanstående styrdokument. Det vi tänker på när vi läser styrdokumenten är att genom våra övningar försöka få bort förtryck och kränkande behandling genom att få eleverna att vilja hjälpa varandra. Genom våra övningar vill vi försöka lära ungdomarna visa hänsyn och respekt gentemot andra, lär de sig detta, tror vi att en trygghet kommer att infinna sig i gruppen. Vi tror att om ungdomarna känner en trygghet i sig själva och i gruppen, kommer de vilja arbeta både självständigt och tillsammans med andra. Vad är en grupp? Eftersom vi ska studera sammanhållningen i en grupp vill vi få insikt i vad en grupp är för något, hur det definieras. Vi kommer att ta upp en del om gruppbildning refererat till Malténs bok Grupputveckling (Maltén, 1992). En grupp kan ha många benämningar, alla uppfattar vi definitionen på en grupp olika. Man kan t.ex. säga att en samling människor är en grupp, att publiken på en fotbollsmatch är en grupp osv. Fast ingen av dessa kan vi definiera som en grupp. Men vad är då avgörande för att en samling människor ska få kalla sig för en grupp? Något man brukar säga är; Att gruppen
2 ska ha gemensamma mål, en annan sak är varaktigheten och regelbundenheten i människors möten. Träffas samma människor gång efter gång finns alltså förutsättningar för gruppbildning (Maltén, 1992). Maltén skriver även om några villkor för gruppbildning. En grupp behöver gemensamma mål. Inom skolans värld gäller läroplanen som det övergripande målet. Den måste dock brytas ned i lokala arbetsplaner, där målen och inte minst tillvägagångssätten för att nå målen preciseras närmare. En grupp behöver gemensamma normer, man kan säga en slags spelregler. En grupp behöver träffas regelbundet och systematiskt. Först när gruppen träffas på fastställda tider kan man uppnå full effekt. Några exempel på det kan vara att man kan få en möjlighet att diskutera och besluta kring långsiktiga mål. Man kan även börja göra en utvärdering kring målet man ville uppnå, vad som gick bra respektive dåligt. En grupp behöver känna samhörighet. Det är viktigt att kunna skapa en vi-anda. Så man känner en samhörighet med gruppen. T.ex. Vi i klass 8 A osv. (Maltén, 1992) Gruppsammanhållning Olsson (1998) menar att vi ofta talar om grupper som sammanhållna eller splittrade. Ofta säger man, att när det har gått bra för en grupp är orsaken till det att sammanhållningen var bra i gruppen. Bra sammanhållning blir förklaringen till gruppers prestationsförmåga och kreativitet. Då kan man fundera vad detta innebär. Vad är det i gruppen som utgör sammanhållningen? Kan man vetenskapligt beskriva och mäta sammanhållningen? De är frågor vi vill undersöka. Olsson (1998) har tittat på många olika forskares resultat. Några forskare som forskat om sammanhållning har någon betydelse för ett bättre resultat är Tannenbaum et al och Agrell och Gustafson. De nämner ofta det engelska ordet cohesion. Ordet har olika betydelser, den vanligaste definitionen är att sammanhållningen dels utgörs av individens önskan att tillhöra gruppen, dels gruppens inflytande på medlemmarna. En annan definition är att sammanhållning är det totala fältet av krafter som förmår medlemmen att stanna kvar i gruppen. En tredje definition säger att sammanhållning dels refererar till gruppens egenskaper, men också till individens behov eller intresse av gruppen. I en undersökning som bygger på SYMLOG- skalor (mätning av medlemmarnas attraktion till varandra) har Keyton och Springston kommit fram till att det inte finns något samband mellan sammanhållning och prestation. Några andra forskare som Kelly och Duran har kommit fram till att prestationen är högst i grupper med medelhög sammanhållning. Som vi ser så kan man inte komma överens om hur det är, det går inte att se ett givet svar. Inom gruppterapi har sammanhållning en betydelse. Gruppterapeuter som Braaten, Grotjahn och Hartmann nämner att en av de viktigaste förutsättningarna för att gruppen skall kunna bidra till individens problemlösning eller utveckling är att det skapas en stark sammanhållning. Braaten har försökt att ta fram de omständigheter i gruppen som är bra för utvecklingen av sammanhållning. Faktorer som sammansättning av medlemmar, attraktionen mellan medlemmarna, gruppledarens förmåga att lyssna med empati, konfliktlösning samt måluppfyllelse, är faktorer som har betydelse för att gruppen ska uppnå en stark sammanhållning. Inom gruppterapin tas det fram olika typer av sammanhållning. En allt för stark sammanhållning i en grupp kan hindra den enskilde individens förändring. När det gäller sammanhållning i terapigrupper skiljer det mellan adhesion som menas med att medlemmarna upplever gemenskap och cohesion som innebär att medlemmarna ger upp sitt själv och helt underordnar sig en ledare. En metod som finns för att mäta sammanhållning är som nämnts tidigare SYMLOG skalor, som är en sociometrisk metod och så finns det Metaanalys som innebär att man sammanställer resultaten från ett stort antal undersökningar och gör en statistisk analys som visar hur antalet positiva resultat kan ha framkommit av en slump. Men
3 ingen av dessa visar exakt hur sammanhållningen är. Det finns inget direkt givet sätt hur man ska mäta sammanhållning (Olsson, 1998 ). Gruppstorlekens betydelse Vi har valt att ta upp en del om gruppstorlekens betydelse. Vad man ska tänka på när man sätter ihop grupper, vad idealstorleken är på en grupp. Smågrupper (Två-tio personer) I Malten s bok (1992) kan man läsa om att alla grupper är ett hot mot individens självständighet. Med det menar han att desto mindre gruppen är, desto mer vågar individen säga något. Han får utrymme för sin personlighet vilket skapar en inre trygghet. För att det ska uppfyllas ligger nog den ideala gruppstorleken på tre till fyra personer. Men så blir ju gruppmedlemmarnas totala erfarenhet och därmed idéflödet och kreativiteten en aning begränsad. Desto större gruppen är, desto mer varierad kapacitet och erfarenhet finns representerad i gruppen. Relationerna i gruppen blir inte lika starka som i en mindre grupp. Det blir större grupptryck och alla vågar inte eller orkar inte vara aktiva utan nöjer sig med att andra jämt har ordet. Skillnaden i aktivitet mellan den som är minst aktiv och den som är mest aktiv i gruppen blir större. Det kan finnas en risk att gruppen delar upp sig i delgrupper. För att undvika detta behövs någon som håller ihop gruppen. Om gruppen generellt kan man säga att den sociala dugligheten blir sämre, medan idéfloran och därmed uppgifts- och prestationsdugligheten ökar. En grupp på åtta till tio personer är alltså idealisk ur prestationssynpunkt. (Thelén i Malte s bok om Grupputveckling, 1992) Vad kan man då säga är den idealiska gruppstorleken? De flesta forskare är överens om att gruppstorleken borde ligga på sex till sju personer. Detta på grund av att det borde ge den optimala förutsättningen för såväl prestationsdugligheten som den sociala dugligheten. Nedan följer en tabell som sammanfattar föregående text: Tre till fem gruppmedlemmar: Individcentreringen är hög medan uppgiftscentreringen är lägre Ej risk för subgrupper Varje medlem har stor självständighet Lättare att få ett gott känslomässigt klimat och sammanhållning Sex till tio gruppmedlemmar: Uppgiftscentreringen ökar medan individcentreringen minskar Ökad risk för subgrupper Självständigheten minskar. Ökat beroende av gruppen. Svårare att få ett gott känslomässigt klimat och sammanhållning. Är uppgiften av intellektuellt slag eller har den diskussionskaraktär kan man gå något över optimalgränsen sex till sju, kanske upp mot tio personer. Vid mer praktiskt inriktat och färdighetsbetonade uppgifter, där något ska tillverkas, kan man istället vara något färre än sex-sju personer, kanske ner mot fyra personer. Om beslut ska fattas, är det alltid effektivare med ett ojämnt antal personer i gruppen, så att två åsiktsblock inte blir jämnstora. De tal som angivits är till största delen inriktat mot vuxna. Man bör tänka på att om man ska jobba med barn så ska man räkna med något mindre. I skolan kan man tänka att en grupp på fyra till fem elever kan vara ganska lagom. För minderåriga barn gäller ännu lägre siffror om man ska kunna kalla de naturliga grupper: Småbarn leker inte med varandra utan parallellt. I förskoleåldern är grupper på 2 till 3 barn vanligast. I tonåren ser man oftast grupper om 4 till 5 ungdomar.(malten, 1992)
4 Stora grupper (15 personer och över) Hur fungerar det i förhållande till smågrupper som nyss nämnts? Man kan säga att en del som redan märktes i smågrupperna kommer fram här också men då mer förstärkt och markerat. Ur Malténs bok om Grupputveckling kan man hämta följande: Möjligheten att få svar på individuella frågeställningar minskar återkopplingen från gruppmedlemmarna tynar. Man känner sig osäker och i brist på svar fyller den enskilde ut tomrummet med fantasier om andras meningar, avsikter och känslor. Den enskilde drar sig tillbaka av självbevarelsedrift. Det individuella ansvaret övergår på den formelle ledaren, som i storgrupper är en nödvändighet om gruppen ska fungera. En del pendlar mellan passivitet och plötsliga utbrott av aktivitet och aggression. Försvarsreaktioner är vanliga. Gruppens fysiska miljö Hur gruppens medlemmar placerar sig i rummet har större betydelse än vad man tror. Placeringen vid bordet betyder i allmänhet mer än personligheten, när det gäller att aktivt delta i en diskussion. Först vid likvärdiga placeringar avgör personlighet och erfarenhet, vem som blir diskussionsledande. En centralt placerad gruppmedlem tar lättare ledningen, t.ex. om han/hon sitter vid bordsändan (ordförande positionen). Om en grupp på fem deltagare fördelar sig med två på bordets ena långsida och tre på den andra, kommer en av de två dominera. Vem det blir beror på personligheten. Sitter man i gruppens utkant är det svårt att aktivt delta i diskussionen. En del markerar medvetet med ett litet avstånd från övriga, att de inte vill delta aktivt, kanske av ointresse, protest eller rädsla. Sitter man i cirkel har vem som helst möjligheten att komma till tals. Även i detta fall avgör personlighet och erfarenhet av aktuell frågeställning, vem som tar befälet. Det som är intressant är att det är lättare att kommunicera med personen som sitter mittemot dig än med de som sitter precis bredvid dig (Maltén, 1992). Fasta grupper eller varierande gruppsammansättning En fast grupp ger sina medlemmar grupptrygghet och gruppidentitet. Man känner varandra väl. Om ett grupparbete/projektarbete utvärderas och man kommer fram till vad som skulle kunna göras bättre nästa gång, måste gruppen vara densamma till nästa gång så idéerna kan fullföljas. Man bör ha genomfört minst tre till fyra gruppuppgifter av mer omfattande slag tillsammans. Finns det inga nackdelar med fasta grupper? På sikt finns det risk för idétorka, okänslighet i vissa arbetsformer samt ett avståndstagande till andra grupper. Grupparbete i skolan har inte enbart till mål att klara förelagd uppgift utan också att öva upp den gruppdynamiska förmågan. Eleven måste lära sig att samarbeta med olika människor, lära sig att ge och ta i samarbetet. För detta krävs en rotation i grupptillhörigheten. För att inte en grupp bara ska få en helt ny gruppmedlem som då kommer att känna sig utanför är det viktigt att det blir helt nya grupper alla bör vara obekanta med varandra. Det tar visserligen tid att bli en bra grupp igen men processen är nyttig i sig. (Maltén 1992) Gruppens utveckling Vi kommer nu att berätta lite om de olika faserna i en gruppsutveckling. Vi har valt att ta upp vad Schultz, Granér, Lacousiere och Maltén säger, Maltén (1992).
5 Första fasen Är ofta baserad på en viss osäkerhet. Den enskilde funderar mycket över om man duger osv. Man upplever osäkerhet och otrygghet. Gruppens normer och rollfördelning är oklar. Atmosfären och klimatet i gruppen börjar dock få en positiv utformning. Medlemmarna börjar känna sig hemma i gruppen samtidigt som man vill vara alla till lags. Denna fas brukar kallas smekmånad. En stark ledare kan med rätt handlag bidra till att gruppen upplever just tillhörighet. Andra fasen Nu börjar det handla om vem som bestämmer. Den enskilde ligger inte lågt längre för fridens skull utan säger vad han/hon tycker. Man säger vad man tycker och tänker i olika situationer. Det i sin tur kan bidra till att konflikter sätts igång. Man börjar ifrågasätta ledaren. Risk finns även att gruppen börjar dela upp sig i mindre små grupper som drar åt olika håll. I ett sådant läge måste man våga både som grupp och ledare att ta itu med existerande motsättningar. Får man då ha en förutsättningslös diskussion i gruppen så brukar det lösa sig i och med att man sätter medvetna normer och regler för hur beslut i fortsättningen skall fattas samt hur makten ska fördelas bland de olika gruppmedlemmarna och den formelle ledaren. Gruppen har därmed funnit sin funktion. Tredje fasen Den kallas samhörighet eller närhet. Gruppen fungerar bra och gruppmedlemmarna kan ägna sina krafter åt samarbetet och sina relationer. Man lär känna varandra bättre ens känslor kommer fram. Chanserna för att kunna reda upp problem som uppstår ökar. En väl fungerande grupp kan bli självgod. Med det menas, att gruppen tycker att allt de gör är bäst oftast bättre än vad alla andra gör. Självgodheten leder till handlingsförlamning och stagnation. Gruppen befinner sig på en platå i sin utvecklingskurva. Nu gäller det för gruppen att ta sig vidare i sin utveckling vilket i sin tur delvis skapar nya målsättningar, normer och rollfördelningar. Ledaren behövs i detta läge för att ge hjälp till självhjälp, så att gruppen kan ta sig vidare. Under en grupps existens kan de tre faserna upprepas många gånger. Nya medlemmar tillkommer och andra lämnar gruppen. En chef byts ut och i samband med den nye ledaren krävs en nyanpassning. De tre faserna är: Tillhörighet, kontroll, samhörighet. Fem olika faser i en grupps utveckling: Orienteringsfasen Denna fas sker i samband med gruppens bildande eller när villkoren för gruppens existens har ändrats. De frågor som dominerar för gruppens medlemmar är: Får jag och vill jag vara med i den här gruppen? Duger jag för gruppen och duger gruppen för mig? För gruppen gäller det att hitta områden där man är lika, vilket är förutsättningen för att gruppen skall utveckla en gemensam identitet. Konfliktfasen Medlemmarna börjar markera sin individuella identitet och då upp kommer det konflikter. För gruppmedlemmen är den grundläggande frågan: Vilken är min position i gruppen? För gruppen gäller det nu att hitta en fungerande fördelning av makt och att skapa balans mellan medlemmarnas behov och gruppens gemensamma syften, ge ett svar på frågan: Hur olika får man vara i vår grupp?
6 Närmandefasen Man kan beskriva fasen som att medlemmarna har tröttnat på att bråka och går nu in för att hitta en gemensam lösning än att hävda sina egna intressen. Några viktiga frågeställningar för grupp medlemmen brukar vara: Är jag omtyckt? Tycker jag om de övriga? Hur mycket av mig själv kan jag visa? För gruppen gäller det att hitta samarbetsformer som tillgodoser alla de behov som finns representerade. Samarbetsfasen Den präglas helt av att gruppen har hittat olika former att tillgodose de olika behov som finns representerade. Gruppen får mer energi till att fokusera sig på sina uppgifter. Separationsfasen Denna fas sker i samband med att gruppen upplöses, ändrar karaktär eller förlorar viktiga medlemmar koncentreras kring hur gruppen hanterar de känslor detta väcker. (Maltén, 1992). Olika personkaraktärer Svedberg och Zaar (1988) säger att i en grupp blir det ofta att var och en har en roll i gruppen. Som t.ex. så finns det alltid en lustkurre eller någon som är tystare än alla andra. Vem som får vilken roll sker inte helt slumpvis, utan varje individ har en viss benägenhet att ta på sig vissa roller. Vår konstitution och vårt sociala arv bidrar till en rollbildning. Det som gör att rollfördelningen sker är alltså att gruppen tillskriver en individ en egenskap som individen i sin tur införlivar. Oftast är det en kombination av grupptryck och egen benägenhet som gör fördelningen av roller i gruppen. Något som ofta sker är att omgivningen har en uppfattning om hur en person är, och förväntningar sig att person ska vara på det sättet jämt, och på det sättet så påverkar gruppen personen hur den ska vara. Rollbildning ses som ett nödvändigt försök till anpassning till andra människor. Skolan är ett exempel på detta, i en klass kan det vara 30 stycken som ska vara med varandra och kanske göra saker som inte alla har lust med. Det handlar om att de ska anpassa sig. Ibland kan det bli ett problem, vissa anpassar sig för lite eller för mycket. Oftast talas det om att problemet är att det anpassas för lite. Svedberg och Zaar,(1988) nämner i klassliv om Patricaia Rosen-Sandahl bok "Om barnet inom oss" i den säger hon att det är frågan om överanpassning. För att få den trygghet alla behöver för sin existens, anpassar sig många i för stor utsträckning, för att stämma med föreställningar om andras bilder av hur de borde bete sig. Hon beskriver tre huvudstrategier för denna anpassning: " The good Guy: ställer upp för allt och alla. Håller med och förstår det mesta. Denna strategi uttrycker i sitt djupaste väsen: Jag behöver dig så mycket att jag kan göra vad som helst för att behålla dig. Till och med förneka mitt eget jag. " The bad guy : bråkar och slåss för att få makt över situationen och andra. Upproret i alla dess form är närvarande. Denna strategi uttrycker: jag behöver dig så mycket, därför måste jag tvinga dig att reagera så att du kan se mig och mitt behövande " The tough guy: är "cool" och vägrar vända blicken inåt. Han reder sig alltid själv och kan mycket väl förneka att mänskliga relationer är viktiga för honom. Denna strategi uttrycker: Jag behöver sig för mycket, därför måste jag låtsas att jag inte behöver dig alls. På det viset kan ingen göra mig illa. ( Svedberg och Zaar, 1988. sid 47-48)
7 Standarroller Svedberg och Zaar, (1988) säger att i nästan alla grupper sker rollfördelningen med ett likartat resultat där några standardroller alltid tycks vara representerade. Det är sällan man träffar på en grupp där alla är tysta eller alla är lustigkurrar. Tog man alla som gillar att prata och satte ihop i en grupp så skulle några få byta roll och bli tysta. Några typiska standardroller som finns är de som tagits fram av R Newman: Monopol på uppmärksamheten. Personen är mycket aktiv och talför, solar sig hämningslöst i andras uppmärksamhet och totalt dominerar gruppen. Det kan vara så att personen spelar kanske intresserad för andra, men lyckas alltid göra så att intresset hamnar på henne själv, kanske med hjälp av en Ja, men..attityd. Tittar man på hur gruppen förhåller sig till en person med detta beteende. Så låter gruppen sig snällt domineras förvånansvärt länge och försöker inte kännas vid irritation över personens beteende. Den dominante är nämligen bra praktiskt att ha för gruppen. Eftersom den dominante tar åt sig centralpositionen får hon utföra gruppens arbete. Den ambitiöse. Vill gärna styra och ställa efter eget huvud, dyker ned på rivaler och erbjuder beskydd åt dem som tänker lika. Auktoriteter är något som den ambitiöse tycker är viktiga så att ledaren kan påräkna troget stöd. Denna roll får näring ur gruppmedlemmarnas egen önskan att själv vara duktig och präktiga. Men när den ambitiöse är ur sikte kan den stränga moral som är förenad med präktigheten, kännas kvävande och ilskan tränger fram. Offret. Är en person som inte har mycket att säga, och när något skall göras, är det bättre att andra gör det eftersom de kan så mycket bättre. Personen uttrycker en rädsla för kritik och en uppfattning om lågt värde i andras ögon. Hjälplöshet, eventuellt förstärkt av se så synd det är om mig är ett sätt att kontrollera de övriga i gruppen genom att den väcker skuldkänslor. Gruppen å sin sida kan till offret förelägga egna föreställningar om otillräcklighet och inkompetens. På detta sätt får gruppen hjälp att behålla sin övertygelse om egen sundhet. Ett resultat av detta är en del ilska, som egentligen är riktad mot den egna svaghetskänslan, riktas mot offret. Ilskan blir ofta uppblandad med skuldkänslor: Man ska ju inte slå en som ligger. Buffeln. Vill prova om han blir accepterad av gruppen, även om han är bångstyrig och släpper fram en del aggressivitet. Tar gärna för sig av både det en och det andra och är inte rädd för att göra det. Han hålls inte tillbaka av några pekfingrar, utan dessa eggar honom. Syndabocken. Syndabocken är en person som får ta skulden för något som han/hon inte gjort. I klassrummet kan man se när tonåringen skall hantera sin egen rädsla för att t ex vara annorlunda eller rent av onormal. Det skrämmande förläggs då till yttervärlden och någon som kanske är lite annorlunda blir syndabocken. Detta visar att personen som gör så klarar inte av sina inre och
8 yttre konflikter. Därför utses en syndabock för att slipa ta ansvar, konflikterna blir då inte så svårhanterade. Lustkurren. Har en förmåga att få andra att skratta genom sitt sätt att vara, det ger personen två typer av vinster: För det första blir hon av med en del osäkerhet. Det andra är att skrattet från omgivningen blir en bekräftelse på att hon har ett värde. Nackdelen är att personens eviga vitsande fungerar som ett pansar, det går inte att tala allvar och nå till personen. Och personen når inte ut. I en grupp finns det alltid en lustkurre. Att skratta tycker ju alla om och oftast är det roligt med en lustkurre i gruppen. Lustkurren föds genom att gruppen skrattar åt personen skämt. Det kan även uppstå irritation om skämten dominerar och hindrar gruppen från att göra annat. Lustkurren lyssnar inte för att förstå, utan för att kunna vränga någons ord till ett skämt.(svedberg och Zaar, 1988) Syfte Vårt syfte är att försöka stärka sammanhållningen i en ungdomsgrupp med hjälp av olika samarbetsövningar. Metod Undersökningspersoner Vi har genomfört vår undersökning på två olika skolor, skola A var en gymnasieskola i Kalmar län och skola B en högstadieskola i Norrtälje kommun. Det var 11 elever respektive 17 elever. Undersökningspersonerna gick på Individuella programmet och i årskurs 7. Bortfall Under övningstillfällena har det förekommit en del frånvaro. Målarövning 2 blev det bortfall på grund av begränsad tid. Vi tog bort fråga 9 (första avdelningen på enkäten) på grund av felformulering (bilaga 1). Material Vi har använt oss av litteratur, enkäter och samarbetsövningar. Vi har läst i litteratur och gamla examensarbeten och har utifrån dessa sammanställt bakgrunden. Enkäterna (bilaga 1) har vi delat ut vid två tillfällen. Första tillfället var under andra veckan och samma enkät delades ut sista veckan. Enkäten tog upp 19 frågor som handlade om hur ungdomarna uppfattade sammanhållningen i klassen. Under första veckan var vi enbart med i klassen och observerade. Följande veckor utförde vi våra samarbetsövningar (bilaga 2) vid ett tillfälle i veckan. Direkt efter varje tillfälle antecknade vi vad som hänt under övningarna (bilaga 3). Enkäterna valde vi för att det passar bäst att använda sig av enkäter när det gäller att få fram attityder, smak och åsikter Ejvegård (1996). Vi valde att göra observationer eftersom Ejvegård (1996) skriver att en fördel med dem är att man har möjligheter att gå på djupet och verkligen förstå skeendena. Sammanlagt så hade vi tio samarbetsövningar och tre uppvärmningsövningar. Vid varje tillfälle använde vi oss av två till tre övningar (bilaga 2).
9 Genomförande Vi har gjort olika samarbetsövningar med ungdomarna i två klasser på två olika skolor. Ena klassen var från Individuella programmet och den andra från årskurs 7. Tidsplan Veckor VT 2002 Vårterminen lämnade vi in vårt PM. VT & Började med att leta litteratur och skriva på HT 2002 bakgrund, metod, syfte. 49 Arbetade hela veckan med att få bakgrund, metod, syfte för att få det klart. 50 Vi lämnar in bakgrund, metod, syfte. 51-12 Här emellan ska vi hitta praktikplats, kanske eventuellt ändra syfte, bakgrund, metod. Vi ska gör enkäter, samarbetsövningar och andra förberedelser inför praktiken. 13 Praktiken börjar. 13 Lära känna gruppen. Studera kompisrelationerna mellan eleverna. 14 Dela ut enkäter. Göra grupper. Första samarbetsövningen. 15 Andra samarbetsövnings tillfället. 16 Påsk. Skola A, praktikplats har påsklov Skola B, tredje samarbetsövnings tillfälle. 17 Skola B, praktikplats har påsklov. Skola A, tredje samarbetsövnings tillfälle. 18 Fjärde samarbetsövnings tillfälle. 19 Femte samarbetsövnings tillfälle Dela ur enkät. 19 - Sammanställning av allt.
10 Resultat Resultat från enkätundersökning Vi valde följande frågor: Vi arbetar bra tillsammans, vi pratar öppet och ärligt med varandra, jag känner mig alltid delaktig i klassen och jag känner mig ofta trygg och avslappnad från enkätsvaren på grund av att där såg vi den största skillnaden, från första och andra mättillfället. Skola A. Det deltog 6 elever vid första mättillfället och 10 elever vid andra tillfället. Hur tycker du klassen fungerar? 10 Antal elever 8 Vi arbetar bra tillsammans 6 4 Första tillfället Andra tillfället 2 0 1 2 3 4 Stämmer.. Helt Delvis Knappt Inte alls Figur 1: Första tillfället tyckte de att det stämde Helt, Delvis och Knappt. Andra tillfället så tyckte de att det stämde Helt och till största delen Delvis att de arbetar bra tillsammans, där ser man att det skett en förändring mellan första och andra tillfället. Hur tycker du att klassen fungerar? Antal elever 10 8 Vi pratar öppet och ärligt med varandra 6 4 Första tillfället Andra tillfället 2 0 1 2 3 4 Stämmer.. Helt Delvis Knappt Inte alls Första tillfället tyckte de att det stämde Helt, Delvis och Knappt. Till andra tillfället tyckte de flesta att svarsalternativet Delvis stämde, att de pratar öppet och ärligt med varandra. Ett par tyckte det stämde Helt och Knappt. Även här ser man att det skett förändring mellan tillfällena.
11 Hur fungerar du i klassen? Jag känner mig alltid delaktig i klassen Antal elever 10 8 6 Första tillfället Andra tillfället 4 2 0 1 2 3 4 Stämmer.. Helt Delvis Knappt Inte alls Figur 3: Mellan första och andra tillfället skedde det inga större skillnader mellan svarsalternativen Delvis, Knappt och Inte alls. Men däremot på andra tillfället så tyckte hälften av eleverna att det stämmer Helt att de känner sig delaktiga i klassen. Hur fungerar du i klassen? Jag känner mig ofta trygg och avslappnad Antal elever 10 8 6 Första tillfället Andra tillfället 4 2 0 1 2 3 4 Stämmer.. Helt Delvis Knappt Inte alls Figur 4: Även här ser man en skillnad mellan tillfällena. Helst på svarsalternativet, att man känner sig Helt trygg och avslappnad i klassen. Alternativet Delvis ligger på samma nivå vid båda tillfällena. Alternativet Inte alls ser man har minskat till andra tillfället.
12 Skola B. Det deltog 15 elever vid båda enkättillfällena. Även här valde vi de frågor vi såg den största skillnaden mellan första och andra mättillfället. Vi valde följande frågor: Vi bryr oss om varandra, Konflikter och irritation är vanligt, någon/några i gruppen har svårt att samarbeta med mig och jag har svårt att samarbeta med någon/några i klassen. Hur tycker du klassen fungerar? Vi bryr oss om varandra Antal elever 16 14 12 10 8 6 4 2 0 1 2 3 4 Stämmer Helt Delvis Knappt Inte alls Första tillfället Andra tillfället Figur 1: Tabellen visar att det skett en förändring från första och andra tillfället. Största förändringen är alternativ Inte alls där det var fler som tyckte att de inte bryr sig om varandra. Vid det första enkättillfället tyckte de att det stämde delvis och knappt. Hur tycker du klassen fungerar? Konflikter och irritation är vanligt Antal elever 16 14 12 10 8 6 4 2 0 1 2 3 4 Stämmer Helt Delvis Knappt Inte alls Första tillfället Andra tillfället Vid andra tillfället visar figur 2 att eleverna tyckte att det stämde helt, att konflikter och irritationer var vanligt. Första tillfället var det färre som tyckte att det var vanligt, då var det lika många som tyckte att det stämde Helt och Knappt.
13 Hur fungerar du i klassen? Någon/några i gruppen har svårt att samarbeta med mig Antal elever 16 14 12 10 8 6 4 2 0 1 2 3 4 Stämmer.. Helt Delvis Knappt Inte alls Först tillfället Andra tillfället Figur 3: Det har skett en förändring vid alternativen Helt och Knappt. Vid första tillfället så visar tabellen att klassen tyckte det stämde Knappt och sista tillfället så visar den att de flesta tycker det stämde Helt. Hur fungerar du i klassen? Jag har svårt att samarbeta med någon/några i klassen Antal elever 16 14 12 10 8 6 4 2 0 1 2 3 4 Stämmer.. Helt Delvis Knappt Inte alls Första Tillfället Andra Tillfället Figur 4: Det som figur 4 visar är att vid första tillfället tyckte de flesta att de stämde Inte alls. Andra tillfället var det fler som svarade Helt om man jämför med första tillfället där det var ingen om svarade Helt. Flest svar vid andra tillfället var på alternativ Knappt.
14 Resultatdiskussion Här nedan kommer vi att diskutera våra resultat från enkätundersökningar (bilaga 1) och samarbetsövningar (bilaga 3-6) som vi genomförde under vår praktikperiod. Vi börjar med skola A: s enkätundersökning: Figur 1 visar att de tycker att de arbetar bättre vid andra tillfället än vad de gjorde vid första tillfället. Det kan bero på att eleverna inte varit så vana att samarbeta innan, och nu fått prova på det under ett antal veckor och insett att de arbetar riktigt bra tillsammans. Det kan också bero på att eleverna kommit till samarbetsfasen vilken präglas helt av att gruppen har hittat olika former att tillgodose de olika behov som finns representerade enligt Maltén (1992) och Granér (1994). Figur 2 visar att vid andra tillfället så pratar eleverna mer öppet och ärligt med varandra än vad de gjorde vid tillfälle ett. Det kan bero på att de lärt känna varandra mer under övningarna, därför fått lättare att prata öppet och ärligt med varandra. Schultz nämner att under tredje fasen i en grupps utveckling har man lärt känna varandra bättre och ens känslor kommer fram. Chanserna för att kunna reda upp problem som uppstår ökar. Figur 3 visar att vid mättillfälle två känner sig eleverna mer delaktiga i klassen än vad de gjorde innan. Vi tror att övningarna har gjort effekt även där, att man kommit varandra närmare än innan. Ytterliggare en anledning kan vara att man just har kommit till den fasen som kallas tredje fasen, där ökar chanserna att kunna reda upp problem som uppstår i gruppen Maltén (1992). Vilket i sin tur kan leda till att gruppmedlemmarna känner sig mera delaktiga. Vid figur 4 ser man även där att det har skett en stor förändring mellan mättillfällena. Eleverna känner sig nu mer trygga och avslappnade i klassen än tidigare. Den förändringen kan bero på att de har fått jobba i små grupper. För ju mindre gruppen är desto mer vågar individen säga något. Individen får utrymme för sin personlighet vilket skapar en inre trygghet som det står i Maltén (1992). Ännu en anledning till att det skett en förändring i samtliga figurer, kan vara att gruppstorleken har vid de olika samarbetsövningarna oftast varierat mellan tre till fem gruppmedlemmar. Vilket gör att det blir lättare att få ett gott känslomässigt klimat och sammanhållning enligt (Maltén1992). Skola B: s enkätundersökning: En viktig faktor att komma ihåg när man läser resultat av denna undersökning är att klassen har under sitt första år på högstadiet varit stökiga. Relationer mellan lärare och elever har varit mindre bra. Under praktikperioden jobbade de väldigt mycket med klassen bl.a. hade de föräldramöte angående klassens situation. Figur 1 visar att det skett en förändring, från att de tyckt att de delvis bryr sig om varandra till att de inte alls bryr sig om varandra. Vi tror att under de här veckorna som övningarna har utförts så har eleverna börjat fundera mer på hur de är mot varandra. De kanske har kommit underfund med att de inte bryr sig så mycket om varandra som de trodde. En orsak kan också vara att lärarna jobbat mycket med liknande frågor. Figur 2 talar om att de har blivit mer medvetna om att konflikter och irritationer är vanligt. Orsaken till att det skett en förändring enligt Schultz i Maltén (1992) kan vara att de är i den andra fasen i en grupps utveckling där man säger vad man tycker och tänker i olika situationer. Det kan i sin tur bidra till att konflikter sätt igång. Risk finns även att gruppen börjar dela upp sig i mindre små grupper och drar åt olika håll.
15 Figur 3 visar att det skett en förändring. Tabellen visar att de tycker att det finns någon/några som har svårt att samarbeta med dem. Orsaken till det tror vi kan vara att de i början vara med klasskompisar som de inte brukar vara med. Malten (1992) skriver att en fast grupp ger sina medlemmar grupptrygghet och gruppidentitet. Man känner varandra väl. Vilket vi borde ha haft i åtanke när vi gjorde grupperna. Figur 4 säger oss att de vid andra tillfället tycker att de har svårt att samarbeta med någon/några i klassen. En orsak kan vara det som Schultz i Maltén (1992) skriver att den enskilde funderar mycket över om man duger. Man upplever osäkerhet och otrygghet. Gruppens normer och rollfördelning är oklar. Skola A: s resultatdiskussion, observationer från övningarna Generellt har övningarna gått bra. Jag gjorde nya grupper från gång till gång och det var aldrig någon som protesterade att samarbeta med någon. Det tycker jag var väldigt glädjande att se redan från första stund. Eleverna blev mer och mer nyfikna på vad jag skulle hitta på med dem. Under övningarna var vi i två olika lokaler. De första gångerna var jag i ett av deras klassrum och de sista gångerna var jag i gymnastikhallen. Det jag märkte var att det var mycket lättare att få med dem på övningarna när jag hade dem i deras klassrum än när jag skulle vara i gymnastikhallen. Varför det var så tror jag kan bero på en viss osäkerhet, de känner sig mer hemma och säkra i sitt klassrum. En annan faktor kan vara att de helt enkelt inte orkade gå bort till gymnastikhallen. Det som varit intressant, är att när de kommit till mina övningstillfällen är det ingen som vägrat att göra någon övning utan alla har varit med. Visst det har varit lite klagomål men aldrig så att de vägrade att vara med på något. Det har nog mycket att göra med att jag var ny och de tyckte det var lite spännande att se vad jag skulle hitta på. Om sammanhållningen blivit bättre i klassen är väldigt svårt att säga. Enligt enkäterna så har det hänt relativt stora förändringar åt det positiva hållet vilket är glädjande. Men om det beror på mina övningar kan jag inte säga. Om man fortsätter med samarbetsövningar och värderingsövningar regelbundet anser jag att det blir ett bättre klimat i klassen. Det är även ett bra sätt att lära känna varandra på. Skola B: s resultatdiskussion, observationer från övningarna De första tillfällena med samarbetsövningarna märktes det tydligt att eleverna hade svårt med att arbeta i grupp, och att vara med klasskompisar som de inte brukade vara med. Det verkade ändå som att de var ivriga och nyfikna på uppgifterna. Det kändes som att det var svårt att motivera dem att vara med på övningarna. Men när de väl kom igång så försökte de alltid sitt bästa att genomföra övningarna. Efter några tillfällen med samarbetsövningarna märktes det var lite lättare att få dem arbeta med olika klasskompisar. Det var inte en stor skillnad men det märktes lite i alla fall. En anledning att det har skett en liten förändring kan vara det (Malten, 1992) skriver att eleven måste lära sig att samarbeta med olika människor, lära sig att ge och ta i samarbetet. För detta krävs en rotation i grupptillhörigheten. Att det är viktigt att nya grupper görs så att det blir nya gruppmedlemmar. Det som författaren skriver anser vi kan vara en anledning till att de blev bättre på att arbeta med olika klasskompisar. Det märktes också att de börjat förstå att man inte kan vara hur som helst mot sina klasskompisar. I början respekterade de inte när någon pratade eller läste högt, utan alla pratade samtidigt. Det beteendet fanns även i slutet av praktiken men inte på samma sätt. Det märktes att de hade blivit mer medvetna om hur de var mot varandra och de försökte själva att vara trevligare mot varandra som t.ex. att inte prata när någon redovisade och lyssna på sina kamrater under övningarna. Så en viss skillnad märktes om man jämför första övningstillfällena med de sista. Under idrottslektionerna, när jag utförde övningar märktes det att samarbetsförmågan blev
16 bättre i grupperna. Orsaken till det kan vara att under de tillfällena så var frånvaron stor. Oftast var det samma elever som var frånvarande, och det var de elever som jag märkte var minst motiverade på de andra övningstillfällena. De som var på idrottslektionerna var positivt inställda till att vara med. Det kan vara en faktor som gjorde att samarbetet var god i grupperna under övningarna. Svedberg och Zaar (1988) tar upp att i nästan alla grupper sker rollfördelning med likartat resultat där några standardroller alltid tycks vara representerade. Det som gör att rollfördelningen sker är att gruppen tillskriver en individ en egenskap som individen i sin tur införlivar. Oftast är det en kombination av grupptryck och egen benägenhet som gör fördelningen av roller i gruppen. Med tanke på vad författarna skriver så tror jag att när det gäller idrottslektionerna, så försvinner det gruppmedlemmar och rollfördelningen i gruppen blir annorlunda. Det kan vara en anledning att observationerna har visat att de samarbetar bättre vid de övningarna. Slutdiskussion Om man ser på resultatet från skola B: s enkäter och observationer av samarbetsövningarna, visar de olika. Enkäten visar att det skett en förändring, delar av enkätens resultat visar att eleverna tycker att samarbetet blivit något sämre. Det kan man se i diagrammen figur tre och fyra för skola B att det är fler vid andra enkättillfället som tyckte att de hade svårare att samarbeta. Observationen visar att förändringen skett mot det mer positiva. Att de efter några övningstillfällen fick det lättare att samarbeta med klasskompisar som de inte var vana att vara med. De försökte anstränga sig att lyssna på sina klasskompisar, det gjorde de inte vid de första övningstillfällena. En anledning till de två olika resultaten tror vi är som nämnts tidigare, att de förmodligen trodde vid första enkäten att de var duktigare på att samarbeta och att sammanhållningen var bättre. Under de här veckorna kan deras inställning om sig själva och klassen ha blivit annorlunda. Inställningen har ändrats på grund av samarbetsövningarna, men även till viss del av det som nämnts tidigare, lärarnas försök att få ordning på klassen. Om man jämför skola A och skola B: s enkätundersökning så ser man att förändringen i resultatet är olika. Ser man på observationen så har vi fått fram ett likvärdigt resultat. Vi tycker oss se att det skett en liten förändring i klasserna i och med övningarna. Det är svårt att utvärdera på så kort tid om det verkligen skett någon förändring utan man får gå på känslan man fått. Vi får hoppas att vi sått ett frö som förhoppningsvis utvecklar sig vidare mot en bättre sammanhållning i klasserna Reliabilitet och Validitet Enkäterna har både varit bra och mindre bra att ha med. Fördelen är att det varit ett enkelt sätt att se om det skett någon förändring. Blandningen av frågor och påståenden i enkäterna gjorde att eleverna fick tänka efter inför varje fråga. Det som varit mindre bra med frågorna är kanske att en del var svårformulerade. Vi hade en del bortfall på frågorna. Fråga 9 valde vi att ta bort på grund av felformulering. Det vi skulle ha haft med är ett vet ej alternativ eftersom en del elever efterlyste detta. Vi informerade eleverna om att deras svar på enkäterna skulle behandlas anonymt. Vår närvaro gjorde att eleverna inte kunde samarbeta med varandra, utan de svarade individuellt. Vid skola A: s enkätundersökning så var det inte lika många elever vid första och andra enkättillfället, så det kan vara missvisande. Vi har valt att ta upp de frågor på enkäterna där vi tyckte oss se en skillnad. Deltagande observation, där vi efter varje tillfälle skrev ned vad vi hade sett under övningarna, tycker vi är ett mycket bra sätt att studera vad som händer i en grupp. Eftersom man själv är med hela tiden och ser vad som händer. Vi valde att inte berätta vårt syfte med enkäterna och övningarna, så att inte resultatet skulle påverkas åt något håll. Skola A: s gruppmedlemmar har varierat, det har vart en mindre fast grupp men det har tillkommit olika elever från parallellklassen vid vissa tillfällen. Sammanhållning i en klass är mycket svårt att mäta på så kort tid. Vi tycker att vi använde oss
17 av bra undersökningsmetoder. Intervjuer kunde ha varit ett annat sätt att göra undersökningen på, för att få veta mer exakt vad en elev tyckte och tänkte, men vi tror att det varit en för pressad och utsatt situation för ungdomarna. Fortsatt forskning Det vi båda känner skulle vara intressant, det är att forska vidare om det finns någon skillnad mellan pojkar och flickor. Hur samarbetar flickor? Samarbetar de bättre än pojkar eller är det tvärtom?
18 Referenser Augustin, A. & Wännström, J. (2002). Teambuilding: ett försök att stärka sammanhållningen i en högstadieklass. Luleå: Luleå Tekniska Universitet. Examensarbete, Lärarutbildning 2002:040. ISSN:1402-1595 Andersson, U. & Lindgren, J. (2001). Rolig träning: ett försök att utveckla motivationen och samarbete i ett idrottslag. Luleå: Luleå Tekniska Universitet. Examensarbete, Lärarutbildningen 2001:045. ISSN:1402-1595 Carlsson, N.& Holmberg, S. (2001). Gruppstärkande övningar: ett försök att stärka sammanhållningen i årskurs 8. Luleå: Luleå Tekniska Universitet. Examensarbete, Lärarutbildningen 2001:010. ISSN: 1402-1595 Ejvegård, R. (2003). Vetenskaplig metod. Lund Studentlitteratur. ISBN: 91-44-02763-X Furumark, S-G. Samarbetsövningar. Luleå tekniska universitet. Granér, R. (1994). Personalgruppens gruppens psykologi. Lund: Studentlitteratur. ISBN 91-44-37341-4 Malt en, A. (1992). Grupputveckling. Lund: Studentlitteratur. ISBN 91-44-35281-6 Olsson, E. (1998). På spaning efter gruppens själ. Lund: Studentlitteratur. ISBN 91-44-00422-2 Regeringskansliet The World Wide Web: Tillsammans URL: http://www.tillsammans.gov.se/ovningar.asp?visaid=27 2002-12-20 Svedberg, L. & Zaar, M.(1998). Klassliv. 2:a rev uppl. Lund: Studentlitteratur. ISBN 91-44-26321-X
Enkäten Bilaga Pojke/flicka Ålder Hur fungerar du i klassen? Stämmer. Helt Delvis Knappt Inte alls 1. Jag känner mig ofta trygg och avslappnad 2. Jag känner mig ofta spänd och pressad 3. Jag känner de flesta i klassen väl 4. Jag tror att de flesta i klassen respekterar mig 5. Jag respekterar de flesta i klassen 6. Någon/några i gruppen har svårt att samarbeta med mig. 7. Jag har svårt att samarbeta med någon/några i klassen. 8. Jag känner mig alltid delaktig i klassen. 9. Jag arbetar helst med pojkar/flickor Hur tycker du att klassen fungerar 1. Vi arbetar bra tillsammans 2. Vi pratar öppet och ärligt med varandra 3. Nya tankar och idéer uppmuntras 4. Vi känner till varandras starka och svaga sidor 5. Beslut fattas ofta av några få 6. En del avslöjar sällan vad de tycker och tänker 7. Det är svårt att komma till tals 8. Konflikter och irritation är vanligt 9. Vi bryr oss om varandra 10. Pojkar och flickor arbetar bra tillsammans.
Uppvärmnings övningar: Bilaga 2(1:4) 1. Uppfinnar Jocke Vi började med att dela in klassen i mindre grupper. Vi informerade gruppen om att de skulle göra en enkel tävling. Den grupp som får mest poäng vinner. Sedan skrev vi upp en fråga på tavlan som grupperna skulle hitta så många svar som möjligt på. Innan vi skrev frågan på tavlan måste varje grupp välja en person som skriver ned svaren. Den första frågan var, hur kan man ta sig in till stan? Sedan fick eleverna fem minuter på sig att komma på så många svar som möjligt. När tiden hade gått ut fick grupperna redovisa svaren och fick en poäng för varje svar. Det spelade ingen roll hur konstiga svaren var. Andra omgången skrev vi en fråga igen på tavlan, hur kan man gräva en grop? Denna omgång går ut på att ha fler svar än den grupp som vann första omgången, inte att ha flest poäng. Syfte: Denna övning är bra som uppvärmningsövning. Syftet är att öka gruppkänslan och stärka banden mellan eleverna. Övningen går ut på att få igång gruppens fantasi, vilket förhoppningsvis leder till skratt, fniss, och ökad känsla av gemenskap. 2. Lappövningen Vi delade upp ungdomarna i mindre grupper, fyra i varje grupp. Vi delade ut en lapp till en grupp i taget, på den lappen stod det t.ex. arm mot fot. Den grupp som fick lappen satte den mellan armen och foten. Efter det fick nästa grupp en lapp, denna övning fortsatte så tills någon i gruppen tappade en av lapparna. Syfte: Vad övningen går ut på är att den som klarar av att hålla i så många lappar som möjligt har vunnit. Genom denna övning får man fysisk kontakt med varandra. 3. Halling I denna övning är man två och två. Ungdomarna gick ned på alla fyra med ryggarna vända mot golvet. En av dem hade en ihoprullad tidning i byxlinningen. Den andra försökte ta tidningen ifrån den andre. Leken fortsätter så tills den ena fått tag i tidningen. En annan variant av denna övning är att man utgår från samma utgångsläge, men den ena ungdomen håller i en ihoprullad tidning och försöker att träffa den andre på axeln. Man får inte träffa någon annanstans Samarbetsövningar: 1. Målar övning Lektionen började med att vi delade in klassen i mindre grupper. Vi gav varje grupp penslar och papper. Vi lade ut färg på fyra olika ställen på pappret. De fick sedan i uppgift att måla ett gemensamt mönster på papperet. Efter c:a 10 minuter fick de visa upp deras målning för de andra i klassen och förklara vad de målat. Syftet: Med denna övning var att samarbeta i grupperna samtidigt som man kan läsa av vilka i grupperna som tagit över kommandot. 2. Målarövning 2 Denna övning fungerar på samma sätt som övningen ovan. Skillnaden mellan den här övningen och den innan är att ungdomarna inte får prata med varandra. Syfte: Syftet med dessa övningar var att grupperna skulle samarbeta samtidigt som vi kan läsa av vilka i grupperna som tar kommandot.