Gemensamma riktlinjer angående katetervård i Örebro läns landsting

Gemensamma riktlinjer angående katetervård i Örebro läns landsting Kateterbehandling av urinblåsan ska alltid ordineras av läkare, vilken även har det medicinska ansvaret. Indikationen för kvarliggande kateter (KAD) är främst blåstömningssvårigheter med stora resturinmängder och urinretention. Det är viktigt att ordinationen kontinuerligt omvärderas så att behandlingstiden blir så kort som möjligt. En vanlig komplikation vid kateterbehandling är urinvägsinfektion, en risk som ökar med ca tio procent för varje dygn som patienten har KAD. Bakterier kommer in via kateterns utsida (64%) eller insida (36%). Täta byten av urinuppsamlingspåse och bristande handhygien hos vårdpersonal och patient ökar dessutom risken för bakterieinvasion. Vid längre kateterbehandling (>3 veckor) bör ren intermittent katetrisering (RIK) alltid övervägas istället för KAD eftersom det ger minskade urinvägsinfektioner och reducering av andra komplikationer såsom, blåssten, uretrastrikturer, uretrit, epididymit och skrumpblåsa. Dessutom ger RIK patienten ökad livskvalitet och mindre påverkan på det dagliga livet än KAD. Information och kateterval Sjuksköterska/distriktssköterska ansvarar för katetersättningen, anpassning av material och för uppföljningar samt byten. Före katetersättningen ges ordentlig information till patienten om: anledningen till kateterbehandlingen hur lång tid kateterbehandlingen beräknas pågå vad katetriseringen innebär hur katetriseringen går till hur katetern sitter kvar i urinblåsan (demonstrera en kateter ) fixering av urinuppsamlingspåse, både på dagen och på natten byte och tömning av urinuppsamlingspåse var man kastar använda påsar användning av kateterventil betydelsen av en god personlig hygien betydelsen av att dricka tillräckligt vanliga komplikationer, såsom lätt blödning och obehag när och var hjälp bör sökas belys frågeställningar kring sex och samlevnad. Såväl muntligt som skriftlig information ges, med tid för patienten att ställa frågor. Informera också närstående, om patienten så önskar. Patientinformation: http://www.hi.se/global/dokument/nikola/kvalitetsprogramoppet/atgard-kvalitet/info_patient_kvarliggande_kataterkad.pdf

Val av material sker efter en individuell bedömning av patienten. Har patienten en klar urin kan en tvåmaterialskateter sättas vilket ger en relativt god komfort på grund av dess följsamhet. Vid grumlig eller blodblandad urin rekommenderas istället en helsilikon kateter som har en större innelumen och bättre flöde. Olika katetersorter Latex med hydrogelbeläggning Latex är ett mjukt och följsamt gummimaterial som kan upprätthålla en lumen. Latex är dock vävnadsretande samt allergent och en ytbeläggning är därför nödvändig. Hydrogel är en ytbeläggning som absorberar urinrörets fukt/vätska vilket resulterar i en yta med låg friktion mot slemhinnan. Namn på hydrogelbelagd kateter är: - BioCath (Bard) - SympaCath (Ruch, Meteko) Bytesintervall max 12 veckor (se tillverkarens anvisning). Är inte lämplig för patienter med överkänslighet mot latex. Har liten innelumen vilket vid grumlig urin kan vara en anledning till urinstopp. Latex med ytbeläggning av silikon-elastomer Silikon-elastomer är en annan ytbehandling som används för att reducera latexkateterns vävnadsretande egenskaper Namn på hydrogelbelagd kateter är: - Bardia, Slikonelastomer, (Bard) - Silasil (Ruch, Meteko) Liggetid 8 veckor Bytsintervall max 8-12 veckor (se tillverkarens anvisning). Är inte lämplig för patienter med överkänslighet mot latex. Har liten innelumen vilket vid grumlig urin kan vara en anledning till urinstopp. 100 % Silikon Silikon är något styvare än latex men är ett vävnadsvänligt material som till viss grad även motverkar stenbildning. En helsilikonkateter har en tunn katetervägg med rymligt innerlumen, vilket är att föredra om patienten har grumlig eller blodblandad urin. Ett observandum är kuffballongens genomsläpplighet för sterilt vatten, vilket innebär att katetern behöver kuffas om efter 3-4 veckor (oftare vb). Flera helsilikonkateterar är dock förpackade tillsammans med en fylld spruta med glycerinmix (en olja som stannar i ballongen), vilket innebär att omkuffning inte behövs.

Namn på Helsilikonkatetrar är: - Brilliant, Aquaflate, förfylld spruta (Ruch, meteko) - Brilliant, (Ruch, Meteko) - Folysil LT Xtra, förfylld spruta (Coloplast) - Folysil LT (Coloplast) Bytesintervall max 12 veckor (se tillverkarens anvisning). Lämplig för patienter med överkänslighet mot latex. Bra val om patienten har grupplig eller blodblandad urin. Grovlek /Charriér (CH) Katetern bör vara tunn för att ha så liten påverkan som möjligt på urinrörets slemhinna, men tillräckligt grov för att ge god avrinning. Rekommenderad grovlek, är CH 12 (vit) och CH 14 (grön). Grövre katetrar >14 CH används endast vid speciella indikationer (blod/grumlig urin) Kateterlängder ca 400 mm används alltid till män och ibland till kvinnor ca 200 mm används till kvinnor (beroende på kroppsbyggnad kan dock kopplingen på dessa katetrar skava). Kateterspetsar Nelatonspets är rak och mjukt rundad med två hål för avrinning. Tiemannspets är en böjd, avsmalnande spets. Används vid svårighet att katetrisera män då katetern följer urinrörets rundning. Den som katetriserar ska vara van och utföra katetriseringen, dels på grund katetriseringsproblemet i sig men en felvänd kateter kan även orsaka skada. Katetersättning Diskussion om ren och steril metod har pågått i ett antal år. Sterilitet innebär att produkten ska vara fri från levande mikroorganismer. Höggradigt ren innebär att produkten ska ha en mikrobiologisk renhet med en mikroorganism på tusen artiklar och vara fri från sjukdomsalstrande mikroorganismer. Så länge renheten hos katetern som används bevaras fungerar både steril och ren metod. Vilken metod som används beror ofta på typ av arbetsplats. Det som alltid behövs vid katetrisering oberoende av metod är: Kateter, sterilförpackad Höggradigt rena handskar, minst 2 par (3 par vid kateterbyte) Kompresser och rondskål Tvål och vatten eller steril natriumklorid 9 mg/ml. Antiseptiskt medel behöver inte användas.

Bedövningsgel: minst 20 gram. Gel med tillsats av klorhexidin används med fördel om bakterieprov inte ska tas. 10 ml injektionsspruta för att tömma kateterballongen vid byte 10 ml injektionsspruta för att fylla kateterballongen med sterilt vatten, eller glycerinmix om silikonkateter används 10 ml sterilt vatten till kateterballongen - glycerinmix till silikonkateter Steril natriumklorid 9 mg/ml och spolspruta behöver finnas tillgängligt Tillvägagångssätt Ta hänsyn till patientens behov av integritet. Säkerställ att han har förstått tidigare given information. Kontrollera att patienten inte är överkänslig mot latex (kateter, handskar) eller Xylocain (bedövningsgel). Tillämpa basala hygienrutiner 1. Blotta inte patienten mer än nödvändigt. 2. Placera ett hygienunderlägg under patienten. 3. Tvätta patientens underliv med tvål och vatten eller natriumklorid. 4. Ta av handskar. Desinfektera händerna och tag på nya handskar. Katetrisering av man 5. Dra tillbaka förhuden och fatta tag i penis nedanför ollonet med en kompress. Lyft penis uppåt 90 grader så att urinröret rätas ut. 6. Bedöva med bedövningsgel. Minst 2x 10 gram sprutas sakta in i urinröret. - Börja med att droppa lite gel på urinrörsmynningen. - Placera sedan Xylocainsprutan (tuben) med ett lätt tryck mot mynningen och spruta långsamt in gel. Ett motstånd uppstår då gelen når slutningsmuskeln (ca 1 spruta/tub). Tryck ihop urinröret så att gelen inte rinner ut. - Efter en minut har slutningsmuskeln slappnat av och resterande gel kan sprutas in så att hela urinröret fylls med gel. Tryck åter ihop urinröret så att inte gelen rinner ut. Det går bra att klämma ihop lätt med fingrarna, alternativt använda en penisklämma. Det tar 3-5 minuter för bedövningen att verka. 7. Lyft penis uppåt 90 grader för att räta ut urinröret. För in katetern till kateterns delningsställe (en mans urinrör är cirka 25 cm). Forcera inte om det tar emot. 8. Släpp katetern en kort stund och kontrollera att den inte fjädrar tillbaka. Detta ska göras för att säkerställa att katetern inte har hakat upp sig i urinröret. Håll sedan katetern på plats med en hand så att den inte glider ut. 9. Kontrollera att urin rinner ur katetern. Om det inte kommer urin kan katetern vara täppt av gel eller vara vikt i urinröret. Be patienten hosta, tryck försiktigt över blåsan eller spruta in 10-50 ml steril natriumklorid. Det ska gå lätt att spruta in vätskan och retur ska uppnås. 10. Observera så att katetern inte glidit ut innan kateterballongen fylls. Fyll kateterballongen med mängd och typ av vätska enligt tillverkarens rekommendation. Observera patienten, det ska inte göra ont. 11. För fram förhuden över ollonet igen.

Svårighet att föra in katetern Vid svårighet att föra in katetern kan i första hand extra gel användas. En något grövre kateter (14 istället för 12 Ch, ) kan underlätta införandet. Kateter med Tiemanntipp underlättar kateterisering av män då den böjda tippen lätare följer urinrörets böjning, men felvänd kan den orsaka skada. Den som då kateteriserar bör vara van och utföra kateteriseringen med försiktighet. OBS! läkarordination Katetrisering av kvinna 1. Håll isär blygdläpparna med hjälp av kompresser. 2. Bedöva med bedövningsgel. - Använd 10 gram gel. Börja med att droppa lite gel på urinrörsmynningen. - Placera sedan tuben med ett lätt tryck mot mynningen och spruta långsamt in resterande gel. Sätt en kompress för att motverka att gelen rinner ut. Det tar 3-5 minuter för bedövningen att verka. 3. För in katetern med god marginal (en kvinnas urinrör är cirka 5 cm). Forcera inte om det tar emot. 4. Släpp katetern en kort stund och kontrollera att den inte fjädrar tillbaka. Detta ska göras för att säkerställa att katetern inte har hakat upp sig i urinröret (sällsynt hos kvinnor). Håll sedan katetern på plats med en hand så att den inte glider ut. 5. Kontrollera att urin rinner ur katetern. Om det inte kommer urin kan katetern vara täppt av gel eller vara vikt i urinröret. Be patienten hosta, tryck försiktigt över blåsan eller spruta in 10-50 ml steril natriumklorid. Det ska gå lätt att spruta in vätskan och retur ska uppnås. 6. Observera så att katetern inte glidit ut innan kateterballongen fylls. Fyll kateterballongen med mängd och typ av vätska enligt tillverkarens rekommendation. Observera patienten, det ska inte göra ont. Koppla katetern till en urinuppsamlingspåse eller sätt på en kateterventil. Om kateterklämma används ska den sättas efter delningsstället för att inte skada ballongkanalen. Kateterbyte Hur ofta en kvarliggande kateter ska bytas beror på den enskilde patientens behov. Det första bytet bör dock göras inom 4-6 veckor. Kontrollera katetern vid byte, beroende på stenutfällning på katetern och i urinen samt patientens upplevelse av obehag beslutas om tiden till nästa byte. Se också tillverkarens anvisning för längsta användningstid. För att vara säker på att den nya katetern ligger rätt kan det underlätta om urinblåsan är fylld. Om möjligt kan katetern stängas av i god tid före byte i annat fall kan urinblåsan fyllas med steril natriumklorid 9 mg/ml genom den gamla katetern innan denna tas bort.

Urinuppsamlingspåsar Ett slutet system med tömbar urinuppsamlingspåse rekommenderas, vilka minskar eller fördröjer uppkomsten av bakteriuri hos patienter med KAD. Tömbara påsar finns med varierande volymmängd och slanglängd. Tänk dock på att en fylld urinuppsamlingspåse som rymmer en stor urinmängd medför en betydande tyngd med risk för kateterdrag och skada som följd. I ett slutet system töms urinuppsamlingspåsen via bottenventilen på påsen (i toalett eller i urinflaska). Nattetid kan denna öppnas och seriekopplas till en större påse med längre slang som placeras under urinblåsans nivå. Tömningsbar påse byts vid behov, vanligtvis med cirka en veckas intervall. Se också tillverkarens anvisning. Fixering av urinuppsamlingspåse När en urinuppsamlingspåse används ska denna fixeras med lämplig anordning så att tyngd och drag mot blåsbotten undviks. Flera fixeringar har tillverkats och anpassats efter respektive tillverkares urinuppsamlingspåsar medan andra är passar de flesta. Kateterventil Då patienten har god handfunktion och klarar av hanteringen av en kateterventil är detta att rekommendera. Urinblåsan får då fyllas ut och tömmas på ett så naturligt sätt som möjligt. Viktigt är att denna öppnas var 3-4 timme. På nattetid kan en icke tömbar urinuppsamlingspåse kopplas till kateterventilen (öppet läge) En kateterventil är mer hygieniskt än kateterklämma eller kateterpropp, men kan vara svårt att hantera för patienter med nedsatt handfunktion. Kateterventilen byts vanligtvis efter cirka en vecka. Se tillverkarens anvisning. Dokumentation Enligt SFS 2008:355 skall all vård av patienter dokumenteras i patientens journal. Dokumentera: ordinerande läkare indikation beräknad behandlingstid beräknad liggetid för katetern typ av kateter och storlek mängd vätska i kateterballongen uppgifter om insättningen patientens egna iakttagelser och upplevelser av behandlingen. När patienten byter vårdform ska information om kateterbehandlingen rapporteras till den mottagande vårdgivaren (SOSFS 2005:27). Läs mer om dokumentation samt vårdplanering och utskrivningsklar patient i Vårdhandboken.

Komplikationer Infektion Patienter men kvarliggande kateter har oftast bakterier i urinen. A-symtomatisk bakteriuri skall inte behandlas men patienten bör informeras om att han ska kontakta sjukvården vid symtom såsom feber och smärta från urinvägarna och/eller testiklarna. All antibiotikabehandling skall föregås av en urinodling. Biofilm På katetern bildas alltid biofilm, ett lager av mikroorganismer som "klistrar" sig fast på kateterns yta. Detta lager är inte åtkomligt för antibiotika, men kan härbärgera de bakterier som orsakar symtomen. Det är därför viktigt att alltid byta katetern i samband med antibiotikabehandling för UVI. Kateterstopp Stopp i katetern beror ofta på grumlig urin, blod eller små konktrement. Spola kateter med NaCl till flöde i katetern erhålls eller alternativt byt kateter. Vid behov av regelbunden spolning kontaktas läkare. Bästa spolningen sker dock om patienten ökar sitt vätskeintag. Obehag från urinröret Katetern och dess ständiga nötning på slemhinnan kan ge upphov till en inflammation i urinröret. Förutom smärta i urinröret kan ett varaktigt sekret komma bredvid katetern. Se över katetermaterialet (latex i tvåmaterialskatetern kan vara vävnadsretande) och en allt för grov kateter kan ge ökat obehag och sekretstagnation. Vid bestående problem kontaktas läkare för diskussion. Läckage bredvid katetern Läckage och trängningar kan bero på: Kateterstopp alt knickad slang Trycka av kateterballongen mot blåsbotten Kateterballongen dragits ner i urinröret Förstoppning Slemhinneatrofi (kvinnor efter menopaus) överaktiv blåsmuskel Liten urinblåsa (skrumpblåsa) Urinvägsinfektion Blåssten Svårigheter att tömma kateterballongen Om kateterklämma används ska denna inte placeras över ballongkanalen, eftersom kanalen kan skadas och ge svårighet att tömma ballongen. Andra vanliga orsaker kan vara stenbildning runt ballongen eller fel på kuffventilen. Kontrollera att katetern inte är knickad. Prova att spruta in ytterliggare 2 ml sterilt vatten i kuffkanalen. Om kateterklämma har använts, punktera kuffkanalen ovanför klämstället med en kanyl. Om dessa åtgärder inte hjälper kontaktas läkare för ställningstagande till åtgärd. Exempelvis ultraljudsledd perianal/perinela punktion av kuff

Fördjupningslitteratur. http://vardhandboken.se/texter/kateterisering-av-urinblasa/oversikt/ Vem får göra vad i Hälso- och sjukvården och tandvården? Socialstyrelsen. 2004 Kap: Allmänt om katetrisering, andra stycket. Burman LG: Att förebygga vårdrelaterade infektioner, ett kunskapsunderlag. Kap 5 Vårdrelaterade urinvägsinfektion. Socialstyrelsen. 2006 Förebygg vårdrelaterade urinvägsinfektioner. Nationell satsning för ökad patientsäkerhet. Sveriges kommuner och landsting. 2008. Kap: Allmänt om katetrisering och infektion. Schönebeck Jan. Blåskateter och dess bruk. Astra Tech. 1997 European Association of Urology Nurses EAUN). Good practice in health care. Urethral Catheterization, Section 1: Male Catheterization. 2005 European Association of Urology Nurses EAUN). Good practice in health care. Urethral Catheterization, Section 2: Male, Female and Pediatric Intermittent Catheterization. 2006 Datum: 2012-02-29 Revideringsdatum: 2013-02-28 Manusförfattare: Gunnel Andersson, med dr, uroterapeut, inkontinenssamordnare Centrum för hjälpmedel och urologkliniken Örebro läns landsting. Faktagranskare: Malcolm Carringer, med dr, överläkare, urologkliniken, Universitetssjukhuset Örebro