Fakta och argument inför val 2014

Fakta och argument inför val 2014

Fakta och argument inför valrörelsen 2014 Idrottsrörelsen har beslutat att bedriva ett aktivt opinionsbildningsarbete i samband med valrörelsen 2014. Huvudinriktningen är att, utifrån idrottens positiva roll i samhället, lyfta fram följande frågor: Förutsättningar för föreningslivet föreningar är inte företag Idrottens finansiering statligt, regionalt och lokalt Tillgänglighet till anläggningar och idrottsmiljöer Internationella idrottsevenemang För att arbetet ska bli framgångsrikt är det viktigt att hela idrottsrörelsen talar med en stämma. Men även att vi är trovärdiga och kan bygga under våra argument med fakta. En central fråga för trovärdigheten är då att vi använder oss av samma fakta och siffror. Här kan du hämta ett sådant faktaunderlag. Vi har försökt ta fram så aktuella uppgifter som möjligt. Men världen förändras. Därför kommer vi kontinuerligt att uppdatera informationen. I vissa fall vet vi redan nu att, och även när, det kommer nya uppgifter. Det anger vi i anslutning till dessa avsnitt. Underlaget är uppbyggt på följande sätt: Den första delen är en sammanfattning av valfrågorna för 2014, den andra innehåller en allmän och generell beskrivning av idrottsrörelsen och våra värden och en tredje innehåller en fördjupning av de områdena som idrottsrörelsen ska driva i valrörelsen 2014. Därefter följer en fördjupning kring SISU Idrottsutbildarnas valfrågor. Har du frågor, synpunkter eller tips när det gäller den här skriften eller valarbetet i allmänhet hör gärna av dig till någon av oss. Malin Elofsson Järf Chef Kommunikation, idrottspolitik och media 08-699 61 53 malin.elofsson.jarf@rf.se Fredrik Rodhe Idrottspolitisk kommunikatör 08-699 61 02 fredrik.rodhe@rf.se 2

De viktigaste budskapen De huvudbudskap vi kommer att koncentrera oss på under valrörelsen bygger på en analys där vi identifierat ett antal idrottsövergripande problem: Vi ser en hotande utveckling där den ideella sektorns särställning och förutsättningar hotas genom att till exempel myndigheter inte gör någon skillnad mellan ideell verksamhet och privat näringsverksamhet. Samhällsstödet till idrottsrörelsen urholkas successivt. Bristen på idrottsanläggningar är stor, framför allt i storstäderna, samtidigt som det blir svårare att få tillgång till mark, luft och vatten för att träning och tävling. Trots att samtliga politiska partier talar om det samhälleliga värdet av att arrangera internationella mästerskap i Sverige är statens engagemang fortfarande ljumt. I ett hårdare ekonomiskt klimat, och en hårdare konkurrens från idrottsverksamhet bedriven av privata företag, tvingas vi i allt högre utsträckning förklara vad föreningsidrotten faktiskt ger barn, unga och hela samhället. Effekten av idrottsverksamhet är alltid folkhälsa i form av t.ex. meningsfull fritid, fysiskt aktiva människor, minskad övervikt, gemenskap, glädje etc. I valarbetet kommer vi särskilt att betona att idrotten också bidrar till integration och mångfald. Föreningsidrottens framtida förutsättningar Det ideella föreningslivet spelar en central roll i det svenska samhället, som en viktig del av demokratin. Därför får föreningslivet samhälleligt stöd, ekonomiskt men också genom exempelvis särskilda skatteregler. Detta stöd slås också fast i huvudmålet för den av riksdagen antagna politiken för det civila samhället: Villkoren för det civila samhället som en central del av demokratin ska förbättras. Trots att den officiella politiken inte har förändrats har vi på senare tid kunnat se hur den åtskillnad mellan ideell verksamhet och privat näringsverksamhet, som ligger till grund för den, börjar luckras upp i bland annat ett antal myndigheters agerande. Några exempel: EU-kommissionen underkänner i momsfrågan den svenska momslagstiftningens undantag för allmännyttiga ideella föreningar från skyldighet att redovisa moms. Konsumentverket hävdar i ett ärende rörande Friskis&Svettis i Göteborg att medlemskapet är att betrakta som ett kund/leverantörsförhållande. Livsmedelsverket menar i sina föreskrifter kring livsmedelshantering att alla, även ideella föreningar, som hanterar mat är att betrakta som livsmedelsföretag. Arbetsmiljöverket gjorde i arbetet med att ta fram nya riktlinjer för minderårigas arbete inte någon skillnad mellan ungdomar som lönearbetar på företag och unga medlemmar som är ideellt engagerade i sin förening. (Arbetsmiljöverket drog efter stark kritik tillbaka sitt förslag till nya riktlinjer i sin helhet.) Fortifikationsverket menar att en ideell förening som vill använda försvarsmark för en tävling och ett företag som vill använda mark för en personaldag är att betrakta som likvärdiga kunder. Spelplanen håller med andra ord på att ritas om utan att ett enda politiskt beslut har ändrats. Det kan inte vara vår uppgift att ta den här diskussionen med varje enskild myndighet, det ansvaret måste politikerna ta. 3

I mars tillsatte regeringen en utredning med uppgift att bland annat brett undersöka möjligheterna att underlätta för det civila samhällets organisationer att bedriva sina verksamheter, analysera och bedöma om organisationernas särart och ställning i förhållande till nationell lagstiftning och EU-rätt och om de kan och bör utvecklas eller tydliggöras Utredningen ska vara klar i slutet av februari 2016. Men att frågorna utreds innebär inte automatiskt att de blir lösta. Det är viktigt att föreningslivet får möjlighet att aktivt delta i utredningsarbetet, men också att politikerna parallellt med utredningens arbete aktivt ser till att myndigheterna följer den fastslagna politiken. Vi vill att skillnaden mellan ideell föreningsverksamhet och privat näringsverksamhet tydliggörs i lagstiftning och andra regelverk. Idrottens finansiering statligt, regionalt och lokalt Idrottsrörelsen har genom åren fått ett starkt ekonomiskt stöd på såväl nationella som lokal nivå. Under 2000-talets första decennium ökade det statliga stöd också markant, främst tack vare vinstdelningen från Svenska Spel. Sedan kopplingen till Svenska Spels vinst togs bort 2009 har dock det statliga stödet legat still, vilket också har varit fallet med stödet till idrottsföreningarna i merparten av landets kommuner. Det innebär i praktiken att stödet urholkats, eftersom idrottens organisationer har samma kostnadsökningar som samhället i övrigt. För budgetåret 2014 valde riksidrottsstyrelsen att sänka elitstödet med 30 miljoner kronor för att inte röra stödet till föreningarnas barn- och ungdomsverksamhet. Men om urholkningen fortsätter innebär det på sikt att verksamheten måste skäras ner även på lokal nivå, eller att avgifterna måste höjas väsentligt. En utveckling som främst skulle drabba ekonomiskt svaga grupper och därmed försvåra för svensk idrott att leva upp till sin ambition att alla som vill ska kunna vara med i en idrottsförening. Därför vill vi att idrottsstödet minst följer kostnadsutvecklingen. De senaste åren har idrottsrörelsens utbildningsbehov och SISU Idrottsutbildarnas verksamhet vuxit. Dock har inte det ekonomiska samhällsstödet ökat i samma takt. För trots att SISU Idrottsutbildarnas fick en stor ökning av statliga bidrag 2006 får organisationen ett betydligt lägre stöd än andra studieförbund per studietimme. Den tendensen, kombinerat med olika nivåer på stödet, syns också på regional och lokal nivå, vilket påverkar möjligheterna att möte rörelsens behov. Därför vill vi att SISU ska ha samma statliga stöd per lärgruppstimme som genomsnittet för de övriga studieförbunden (150 kr/studiecirkeltimme). Att landstingsstödet till SISU Idrottsutbildarnas studieverksamhet och utbildning höjs så att det åtminstone kommer i paritet med stödet till andra studieförbund sett till verksamhetens omfattning. Att det kommunala till SISU Idrottsutbildarnas studieverksamhet och utbildning höjs så att det åtminstone kommer i paritet med stödet till andra studieförbund sett till verksamhetens omfattning. 4

Tillgänglighet till anläggningar och idrottsmiljöer En viktig orsak till svensk idrotts styrka är tillgängligheten till idrottsanläggningar och - miljöer, öppna för alla. Traditionellt har detta varit en kommunal angelägenhet, och kommunala anläggningssubventioner utgör en väsentlig del av samhällsstödet till idrottsföreningarna. Fortfarande är dock bristen på anläggningar stor, framför allt i storstadsregionerna. För många föreningar är den ett hinder för att utveckla verksamheten och ta in fler barn och ungdomar. Det finns en rad exempel på att idrottsanläggningar och -miljöer i nära anslutning till bostadsområden inte finns med i region-, översikts- och detaljplaner när nya bostadsområden planeras eller när bostadsområden förtätas. Problemet gäller främst städer som har hög inflyttning. I Stockholmsområdet står exempelvis tusentals barn i kö till gymnastikföreningar. Alla idrotter kräver inte fysiska anläggningar utan i stället tillgång till mark, luft eller vatten. Den unika svenska allemansrätten spelar en avgörande roll för deras utveckling. Vi kan dock se en tendens till att både markägare myndigheter blivit alltmer restriktiva när det gäller tillstånd för idrottsföreningars träning eller tävling. Därför vill vi att Plan- och bygglagen ändras för att säkerställa att idrottsanläggningar och -miljöer finns lättillgängliga i eller i nära anslutning till bostadsområden och att idrottsrörelsens tillgång till mark, luft, vatten säkerställs. Internationella idrottsevenemang Internationella idrottsevenemang är viktiga för Sverige. De är viktiga för svensk idrott eftersom de skapar ett ökat intresse och stimulerar inte minst barn och ungdomar att börja idrotta. För den enskilde idrottsutövaren ger de något att se fram emot, samtidigt som ett mästerskap på hemmaplan alltid ger fördelar. Men stora mästerskap i Sverige är också vitiga för samhället i stort. De stärker den nationella stoltheten och sammanhållningen. Internationella idrottsevenemang ger också samhällsekonomiska vinster. De attraherar stora mängder åskådare, varav många är utländska besökare. Hotellövernattningar och restaurangbesök ökar, affärernas omsättning stiger, arbetstillfällen skapas och den aktuella platsen och landet får uppmärksamhet. Om detta är samtliga politiska partier överens. Trots det har staten, till skillnad från vad som är fallet i många andra länder, inte velat engagera sig i strävan att få fler evenemang till Sverige. I brist på statliga initiativ har idrottsrörelsen i samarbete med besöksnäringen tagit fram en strategi för arbetet. För att förverkliga strategin och nå målet en fördubbling av antalet evenemang i Sverige, krävs dock statlig medverkan. Därför vill vi att staten engagerar sig aktivt i arbetet för att få fler internationella idrottsevenemang till Sverige 5

Idrottens omfattning Svensk idrott är bäst på att sätta folket i rörelse Svensk idrott är Sveriges största idéburna organisation sett till hur många som är delaktiga och engagerade. Nästan halva befolkningen är medlem i minst en idrottsförening. I en undersökning som Demoskop genomförde 2012 anger flest svenskar att de är medlemmar i fackförbund följt av idrottsföreningar. Däremot är flest svenskar delaktiga i en idrottsförening och det är även där de har sitt största engagemang. Svensk idrott består av drygt 20 000 föreningar (cirka 25 000 om vi räknar sektioner) över hela landet, organiserade i 70 specialidrottsförbund. Enligt SCB:s årliga undersökning om folkets idrotts- och motionsvanor är drygt 3,2 miljoner svenskar mellan 7-70 år, det vill säga drygt 42 procent av befolkningen i de åldrarna, medlemmar i en idrottsförening. Andel svenskar (16-64 år) som har störst engagemang, är medlem och delaktig i olika sorters av organisationer Idrottsförening Boendeförening Intresseorganisation Humanitär organisation Fackförbund Religiöst samfund Politiskt parti Konsumentkooperativ Föräldrarkooperativ Källa: Demoskop, 2012 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% Störst engagemang Medlem Delaktig Som idéburen organisation är Svensk idrott den mest betydelsefulla för svenska folket när det kommer till delaktighet och engagemang. Folkets idrotts- och motionsvanor Svenskarna är ett idrottande folk. Europa ställer sig frågande till hur det kommer sig att så många människor i de skandinaviska länderna rör på sig. Svenskarna är ett motionerande och idrottande folk. I jämförelse med andra europeiska länder ligger vi, tillsammans med Finland, i topp när det gäller andel fysiskt aktiva. Enligt Eurobarometern 2010 motionerar/tränar/idrottar 72 procent regelbundet i Sverige (samma som i Finland) medan genomsnittet för de europeiska länderna är 40 procent.. 6

Trots alla larmrapporter visar de undersökningar SCB årligen gör på Riksidrottsförbundets uppdrag att en klar majoritet av befolkningen och i stort sett alla barn och ungdomar motionerar minst en gång i veckan. Den nedgång som sker när det gäller den organiserade tränings- och tävlingsverksamheten efter ungdomens intensiva aktivitet kompenseras till stor del i vuxen ålder av ett aktivare motionerande. Intressant att notera är att kvinnorna då motionerar i högra utsträckning än männen. 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 Andel kvinnor och män som motionerar och tävlingsidrottar uppdelat på ålder (2012) 0 7-14 år 15-19 år 20-29 år 30-39 år 40-49 år 50-59 år 60-70 år Källa: SCB, 2012 Motion - Kvinnor Motion - Män Träning/tävling - Kvinnor Träning/tävling - Män Det finns ett tydligt samband mellan hushållsinkomst och motionerande. Ju högre hushållsekonomi män har desto mer benägna är de att motionera. Detta samband är inte lika tydligt bland kvinnor även om de kategorier som har störst hushållsinkomst motionerar i högre grad än de med lägre hushållsinkomst. När det gäller tävlingsidrott så har hushållsekonomin också betydelse, men då speciellt för kvinnor. Det finns två huvudskäl att idrotta/motionera: för att hålla sig i form och för att det är roligt. Lusten är viktigare bland de yngre och hälsoargumentet vanligare bland vuxna. En möjlig tolkning av siffrorna är att en hel del ungdomar successivt slutar idrotta i en förening, men ändå behåller lusten att vara fysiskt aktiva. Framför allt efter den för många tidspressade perioden mellan 20-40 år (med både yrkeskarriär och familjebildning) tar de tag i sitt intresse igen. En sådan tolkning förstärks också av den studie Ungdomsstyrelsen 2005 1 gjorde av idrottsrörelsens barn- och ungdomsverksamhet, där drygt hälften av dem som slutat med föreningsidrott säger att de absolut eller troligen kommer att börja igen. Samtidigt som 43 procent av dem som aldrig varit idrottsaktiva säger att de kan tänka sig att vara det. Här finns en utmaning för idrottsrörelsen att skapa verksamheter som kan locka alla dessa idrottsintresserade äldre ungdomar och vuxna. Det blir än mer betydelsefullt om vi ser på hur skillnaden mellan motionärer och de som tränar/tävlar utvecklats över tid. I nedanstående 1 Unga och föreningsidrotten, Ungdomsstyrelsen 2005:9 7

tabell visas andelen av befolkningen mellan 7-70 år som motionerar minst 3 ggr/vecka och andelen som tränar/tävlar. Trendanalyserna för framtiden är gjorda utifrån utvecklingen de senaste 5, 10 och 15 åren. Källa: SCB. Not: Andel år 2012 har tagits fram med hjälp av trend då vi det året skärpte upp definitionen från tränar/tävlar till utövar tävlingsidrott. Ungdomars idrotts- och motionsvanor Nästan var tredje barn mellan 7-14 år är medlem och mer än vartannat barn är tävlingsaktiv i en idrottsförening. Drygt 90 procent av alla ungdomar har någon gång varit med i en idrottsförening 2 De senaste fem åren har andelen barn och ungdomar som är medlemmar i minst en idrottsförening varit relativ stabil. En tendens är dock att andelen medlemmar i åldersgruppen 15-19 år minskar. Under senare år har vi regelbundet nåtts av beskrivningar om att ungdomar idag blir allt mer stillasittande framför datorer och TV-apparater, att de flyr från den organiserade idrottsrörelsen och därför, om de vill vara fysiskt aktiva i första hand väljer att göra det utanför idrottsföreningarna. När RF 2010 lät Statistiska Centralbyrån göra en uppföljning av 1998 och 2005 års studie om ungdomars idrotts- och motionsvanor blev resultatet dock ett helt annat 3. 2 Ungdomars motionsvanor (Integration och idrott), 2010 3 Ibid. 8

52 procent av alla ungdomar mellan 13-20 år tränar och tävlar i en idrottsförening. Det är en minskning med fyra procentenheter sedan 2005 men ungefär lika stor andel som 1998. Minskningen gäller både flickor och pojkar och i alla undersökta åldersgrupper. Yngre tonåringar är betydligt mer aktiva i idrottsföreningar än äldre och pojkar mer aktiva än flickor. En slående skillnad är att ungdomar som bor tillsammans med två föräldrar är betydligt mer aktiva i idrottsföreningar än de som bara bor tillsammans med en (56 respektive 42 procent). Fotboll är den överlägset vanligaste tävlingsidrotten, 38 procent av de idrottande ungdomarna ägnar sig åt det (44 procent av pojkarna och 30 procent av flickorna). Av de ungdomar som inte är aktiva i en förening är det 80 procent som varit det tidigare. Det innebär att över 90 procent är, eller har varit med i en idrottsförening. Totalt handlar det om en mycket omfattande aktivitet. Varje dag året runt deltar nästan 145 000 barn och ungdomar i mer än 15 000 aktiviteter i idrottsföreningars regi runt om i landet. 4 Samtidigt kan vi konstatera att siffrorna visat en nedåtgående trend under senare år. Men ungdomar motionerar naturligtvis även utanför den organiserade idrottsrörelsen. 73 procent av ungdomarna sa i SCB-undersökningen att de gör det. Också det är en viss ökning jämfört med 1998. Inte helt överraskande ökar andelen med åldern. Det är dock inte så att man antingen är aktiv i föreningsregi eller på egen hand. Tvärtom är de föreningsaktiva också mer aktiva utanför föreningen (58 respektive 42 procent). Gymverksamhet är den helt dominerande motionsaktiviteten. Idrotten är inte bara en av flera sidoaktiviteter för ungdomarna utan en viktig del i deras liv. I den nämnda rapporten från Ungdomsstyrelsen säger 58 procent att idrotten har mycket eller stor betydelse i deras liv. 68 procent säger också att det ger hög status att vara duktig i idrott. Det enda som ger mer status är att ha många vänner, som 80 procent av ungdomarna menar ger hög status. 4 Det totala antalet deltagartillfällen 2012 var 52 832 726. Detta delat med 365 blir 144 747. Motsvarande siffror för antalet sammankomster var samma år 5 532 205 respektive 15 156. 9

Idrottens samhällsnytta Folkhälsa Fysisk hälsa 96 procent av de ungdomar som idrottar mår fysiskt ganska eller mycket bra. De som idrottar som unga är ofta fysiskt aktiva även senare i livet. Det minskar sjukvårdskostnaderna. Fysisk aktivitet är en viktig skyddsfaktor mot ohälsa. Att satsa på idrotten är också en investering i minskade sjukvårdskostnader för samhället. Tidiga positiva upplevelser av motion och idrott har stor betydelse för om vi är fysiskt aktiva även senare i livet. Därför påverkar barns och ungdomars motionsvanor inte bara deras hälsotillstånd just nu, utan även deras framtida hälsa. En studie som Ungdomsstyrelsen har gjort 5 visar att 96 procent av de ungdomar som idrottar säger sig må fysiskt mycket bra eller ganska bra. 54 procent bland idrottarna mår mycket bra, jämfört med 26 procent bland de icke idrottande ungdomarna. Studien har visserligen några år på nacken, men ingenting tyder på att svaren skulle vara särskilt annorlunda idag. Listan på vilka positiva fysiska effekter vi får när vi rör på oss är lång. Fysisk aktivitet: Minskar dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar Ger kraftig minskning av åldersdiabetes Minskad risk för frakturer (förebygger benskörhet och ökar benmassan) Ökar muskelstyrkan och hållfastheten i senor och ligament Förbättrar balans och koordinationsförmåga Minskar risk för tjocktarmscancer Minskar risk för belastningsskador Förbättrar immunförsvaret Påverkar övervikt/bibehåller idealvikt Fysisk aktivitet är bättre än många piller - här finns en enorm möjlighet till förbättrad folkhälsa. 6 Psykisk och social hälsa Idrottsaktiva ungdomar mår bättre, de har bättre självkänsla och har färre depressiva symptom än sina icke idrottande kamrater. En sund själ i en sund kropp har alltid varit idrottens devis. Flera aktuella rapporter tyder också på att vi lyckas leva upp till den, det vill säga att idrottsutövare mår bättre, inte bara fysiskt utan också psykiskt. 5 Ungdomsstyrelsen., 2005: Unga och föreningsidrotten 6 Läs mer på www.rf.se 10

Huvudvärk, magont och sömnsvårigheter är tre typiska symptom på stress och psykiska problem. I den tidigare nämnda studien från Ungdomsstyrelsen 2005 7 framkommer det att aktiva idrottsungdomar i klart mindre utsträckning upplever sådana symptom än deras icke idrottande kamrater. 40 35 35 36 31 Procent 30 25 20 15 23 14 23 24 24 26 Idrottare Slutat idrotta Aldrig idrottat 10 5 0 Huvudvärk Magont Svårt att somna Håkan Stattin, professor vid Örebro universitet, och hans kollega Metin Özdemir kom i en studie publicerad 2012 8 fram till liknande resultat. De följde drygt 400 tonåringar under tre år och jämförde utvecklingen för de som idrottat hela tiden med de som aldrig idrottat, de som slutat och de som börjat under perioden. Resultatet talar väldigt tydligt till de idrottande ungdomarnas fördel. De har bättre självkänsla, har färre depressiva symptom, begår färre brott och dricker mindre alkohol än jämnåriga som inte är engagerade i idrottsföreningar. Det finns också många bevis för att regelbunden fysisk aktivitet har positiva effekter på både koncentrations- och inlärningsförmågan. I en rapport till det norska utbildningsdepartementet 2009 sammanfattar Rådgivningsgruppen för fysisk aktivitet och kroppsövning i skolan fördelarna: Det finns ett positivt samband mellan fysisk aktivitet och skolprestationer Ökad fysisk aktivitet kan vara positivt på koncentration, minne, beteende i klassrummet och psykosocial undervisningsmiljö Tid till fysisk aktivitet som tas från andra undervisningsämnen reducerar inte skolprestationerna i de ämnena. Tvärtom kan fysisk aktivitet bidra till ökad koncentration och inlärningseffektivitet. Fysisk aktivitet bidrar till utveckling av social kompetens och till en inkluderande lärmiljö. 7 Unga och föreningsidrotten. Om idrottens plats i de ungas liv, om de unga som föreningsidrottar och om deras delaktighet i föreningslivet. 8 Publicerad i antalogin Är idrott nyttigt? SISU Idrottsböcker. 11

En studie gjord vid GIH i Stockholm 9 visar att elever som var medlemmar i idrottsföreningar vid både 13 och 16 års ålder ägnade en stor del av sin fritid till fysisk aktivitet och hade bra betyg, inte bara i idrott och hälsa utan totalt sett. Cirka 40 procent hade en betygspoäng som motsvarar väl godkänd i samtliga ämnen. I grupperna som slutat som medlemmar eller aldrig varit det var siffrorna 16 respektive 22 procent. Gemenskap Idrottande ungdomar har en bättre relation till sina kompisar än sina icke idrottande jämnåriga. Idrott ger gemenskap. För många är kamratskapet i föreningen ett avgörande skäl att engagera sig. Så står det i Idrotten vill, och detta bekräftas också i en studie Temo gjorde 2004 10 på uppdrag av RF och BRIS om idrottens sociala betydelse. Drygt 50 procent anger kompisar som ett huvudsakligt skäl till att de tränar och tävlar, betydligt fler än de som exempelvis anger tävlandet i sig (40 procent). 90 procent av idrottsungdomarna säger sig också ha en mycket eller ganska positiv relation till sina idrottskamrater, medan bara en procent har en ganska negativ och ingen en mycket negativ relation. Relation till idrottskamrater (procent) Mycket negativ 0 Ej aktuellt 2 Ganska negativ 1 Varken eller 8 Ganska positiv 31 Mycket positiv 58 Kompisrelationerna är tätare inom lagidrotterna. 72 procent av lagidrottarna jämfört med 42 procent av dem som ägnar sig åt individuell idrott säger att de i huvudsak umgås med kompisar inom idrotten. Samtidigt anger idrottsungdomarna i lika hög utsträckning som andra att de umgås med skolkamrater/arbetskamrater och andra kamrater. En slutsats kan vara att idrottsungdomarna genom idrotten har fler kompisar. 9 SIH-projektet, presenterat i Svensk Idrottsforskning nr 4/2008 10 FoU-rapport 2005:5: Idrottens sociala betydelse en statistisk undersökning hösten 2004 12

Gemenskapen omfattar inte bara de jämnåriga lagkamraterna utan också de vuxna ledarna. 78 procent av de idrottsaktiva ungdomarna tycker att de har en mycket eller ganska positiv relation till sina ledare. Bara två procent tycker att relationen är ganska negativ och ingen att den är mycket negativ. I Ungdomsstyrelsens studie säger dessutom var femte idrottsaktiv ungdom att idrottsledaren har stor betydelse för dem även utanför det rent idrottsliga. Tre av fyra ungdomar känner också uppskattning och 65 procent känner trygghet inom idrotten. Detta är betydligt högre siffror än de ungdomarna anger för skolan eller arbetet. Och betydligt färre känner uppskattning i hemmet. Mångfald Killar med utländsk bakgrund tränar och tävlar i en idrottsförening i nästan lika stor utsträckning som killar med svensk bakgrund. Tjejer med utländsk bakgrund gör det i betydligt mindre uträckning. Drygt 15 procent av Sveriges befolkning har utländsk bakgrund, det vill säga är födda utomlands eller har minst en förälder som är det. På många orter i landet är andelen betydligt större än så och andelen ökar också. I Idrotten vill säger vi: Genom att idrottens språk är universellt kan idrottsrörelsen via föreningarna bidra till att integrera invandrare i det svenska samhället. Människor med olika etniskt ursprung, nationalitet och religion kan med idrottsgemenskapen som utgångspunkt lära känna varandra, respektera och förstå varandras olika värderingar, vilket motverkar främlingsfientlighet och rasism samtidigt som mångfalden bidrar till att utveckla idrottsrörelsen. En studie SCB gjorde på RF:s uppdrag 2010 11 visar att ungdomar med utländsk bakgrund (13-20 år) också i hög grad är medlemmar i idrottsföreningar, till skillnad från mycket annat föreningsliv. Drygt fyra av tio tränade och/eller tävlade i en förening pojkar i högre utsträckning än flickor (50 respektive 34 procent). 2010 var skillnaden mellan flickor med utländsk bakgrund och flickor i riket större (13 procentenheter) än mellan pojkar (7 procentenheter). 60 50 40 30 20 Svensk bakgrund Utländsk bakgrund 10 0 Killar Tjejer Totalt 11 Idrott och integration en statistisk undersökning 2010 13

De stora könsskillnaderna fanns hos ungdomar födda utanför Sverige, medan flickor med utländsk bakgrund födda i landet sade sig träna och tävla i lika hög utsträckning som flickor i allmänhet. De vanligaste idrotterna bland ungdomar med utländsk bakgrund var fotboll, innebandy, basket, handboll och kampsport. Fotbollen visade sig vara en mer utpräglad pojkidrott än inom ungdomsgruppen som helhet pojkar med utländsk bakgrund är faktiskt klart mer aktiva i fotbollsföreningar än pojkar med svensk bakgrund i allmänhet. Däremot är basket vanligare bland tjejer än bland killar. Det ideella ledarskapet Svensk idrottsrörelse bygger på ideellt ledarskap. Mer än 650 000 idrottsledare, de flesta helt ideella, utför varje år 82 000 årsarbeten. Ingenting tyder på att det ideella engagemanget minskar, snarare tvärtom. Den svenska idrottsrörelsen bygger på det ideella ledarskapet. En minoritet av landets idrottsföreningar har anställd personal och även i de föreningar som har det leds själva verksamheten i de allra flesta fall av ideella ledare. I SCB:s årliga undersökning av folkets idrotts- och motionsvanor ställs frågan om de intervjuade är ledare, tränare, styrelsemedlem eller har liknande uppdrag i någon idrottsförening. I 2011 års undersökning svarade drygt 11 procent av männen och 6 procent av kvinnorna ja på den frågan. Det innebär att det idag finns mer än 650 000 idrottsledare i Sverige, varav den helt överväldigande majoriteten inte ens får ersättning för sina kostnader. Om vi utgår ifrån att en idrottsledare i genomsnitt lägger ner mellan 6-7 timmar i veckan på sitt engagemang och är aktiv 40 veckor om året innebär det att idrottsledarna tillsammans ägnar över 175 miljoner timmar om året, motsvarande 84 000 årsarbeten, åt sitt engagemang. Det finns ett egenvärde och en unik drivkraft i det ideella engagemanget, som gör att det aldrig kan ersättas med avlönat arbete. Men för att ändå ge en uppfattning om de ideella insatsernas värde kan man säga att om de ersattes i nivå med genomsnittet för arbetare och tjänstmän i privat sektor skulle det kosta cirka 30 miljarder kronor årligen 12. De ideella ledarna är i sanning idrottsrörelsens viktigaste sponsorer. Det sägs ofta att viljan till ideellt engagemang minskar, att den ökande konkurrensen om människors begränsade tid gör det svårare att rekrytera ledare. En studie gjord av Ersta Sköndals Högskola på regeringens uppdrag 2010 visar att det ideella arbetet utmärks av en häpnadsväckande stabilitet 13. Mer än halva befolkningen mellan 16-74 år utför någon form av frivilligt arbete. Tre av fyra är eller har någon gång varit ideellt engagerade. Idrotts- och friluftsorganisationer är den kategori som engagerar mest, 20 procent av befolkningen, följt av socialt inriktade organisationer med 15 procent. Fortfarande är männen mer aktiva som ledare än kvinnorna. Men den mest avgörande faktorn för om man engagerar sig ideellt är om ens föräldrar gjort det. Ideellt engagemang är något som går i arv. I Ersta/Sköndals studie har man fått svara på frågan vad är viktigt för dig i ditt ideella arbete? Två svar sticker ut över de andra nämligen att ha/få trevliga kamrater samt att hjälpa någon 12 Föreningsfostran och tävlingsfostran (SOU 2008:59), sid 131. 13 Svenskarnas engagemang är större än någonsin insatser i och utanför föreningslivet (2010) 14

Det finns också skäl att ha gott hopp om framtiden. Ersta Sköndals studie visar på ett ökande engagemang, främst inom idrottsrörelsen, bland ungdomar. I den tidigare nämnda studien Idrott och integration 2010 svarade en tredjedel ja på frågan om det var intresserade av att utbilda sig som tränare/ledare. 15

Idrottens valfrågor 2014 Föreningsidrottens framtida förutsättningar Bakgrund I Sverige finns sedan länge en partiövergripande syn på människors självorganisering i ideella föreningar som viktig för samhällsutvecklingen och demokratin. Den finns tydligt uttryckt i den av riksdagen antagna politiken för det civila samhället, där målet för politiken anges på följande sätt (2009/10:55): Villkoren för det civila samhället som en central del av demokratin ska förbättras. Detta ska ske i dialog med det civila samhällets organisationer genom att - utveckla det civila samhällets möjligheter att göra människor delaktiga utifrån engagemanget och viljan att påverka den egna livssituationen eller samhället i stort, - stärka förutsättningarna för det civila samhället att bidra till samhällsutvecklingen och välfärden både som röstbärare och opinionsbildare och med en mångfald verksamheter, - fördjupa och sprida kunskapen om det civila samhället. I propositionen pekas också det ideella syftet ut som särskiljande för det civila samhället: Det civila samhället agerar utifrån ett huvudsakligen ideellt syfte, vilket innebär att de inte delar ut vinst till medlemmar, ägare eller annan person, utan återinvesterar eventuell vinst i verksamheten. Sammanslutningarnas och aktörernas huvudsakliga syfte är i stället allmännytta eller medlemsnytta, ofta både och. Syftet kan därmed beskrivas som huvudsakligen ideellt. Att en organisation har ett ideellt syfte utesluter naturligtvis inte att den har avlönad personal. Samhällets stöd till det ideella föreningslivet tar sig många olika former, men kan sägas vara tydligast uttryckt i inkomstskattelagens 1 kap 7 där det ges en begränsad inkomstskatteskyldighet. Denna paragraf utgör också grunden för allmännyttiga ideella föreningars undantag från skyldighet att redovisa moms (Mervärdesskattelagen 4 kap, 8 ) för verksamhet som inte är inkomstskattepliktig. Men även som grund för undantaget från betalningsskyldighet för polisbevakningskostnader enligt Ordningslagen. Även den av riksdagen antagna idrottspolitiken (2008/09:126) bygger på samma stöd till den ideella verksamheten: Staten ska aktivt stödja en fri och självständig idrottsrörelse, byggd på ideellt engagemang, som bedriver en bred verksamhet, som värnar om god etik, som ger lika förutsättningar för flickor och pojkar, kvinnor och män, som arbetar aktivt för integration samt värnar om demokratisk utveckling och delaktighet. På senare tid har vi emellertid kunnat notera en glidning där olika myndigheter, ofta med hänvisning till EU-rätten, börjat bortse från den grundläggande distinktionen mellan ideell föreningsverksamhet och privat näringsverksamhet. Det är en utveckling som, utan att grunda sig på några politiska beslut, om den fortsätter helt kan komma att förändra förutsättningarna för den civila sektorn. EU-kommissionen och momsfrågan EU-kommissionen har i ett fördragsbrottsförfarande ifrågasatt den svenska mervärdesskattelagens undantag för allmännyttiga ideella föreningar från skyldighet att 16

redovisa moms. Utgångspunkten är ett underkännande av mervärdesskattelagens villkor för yrkesmässig verksamhet (som bygger på inkomstskattelagens). EU talar i stället om att bedriva ekonomisk verksamhet som grund för att vara beskattningsbar person. Associationsformen saknar, enligt Kommissionen, helt betydelse. I departmentspromemorian Mervärdesskatt för den ideella sektorn, mm (DS 2009:58) föreslogs en anpassning till EU:s momsdirektiv, vilket kritiserades av den ideella sektorns organisationer. Regeringen och riksdagen har argumenterat hårt för rätten att göra undantag för ideella föreningar från skyldighet att redovisa moms, med hänvisning till föreningarnas betydelse för samhället. Fortfarande är frågan dock inte avgjord. Marknadsdomstolen och konkurrensfrågan I ett ärende rörande Bilsportförbundets tävlingsregler, mer precist dess regel om att licensierade förare och funktionärer måste ha förbundets tillstånd för att delta i tävlingar utanför förbundets ramar, ålade Konkurrensverket (dnr 709/2009) att Bilsportförbundet att ändra reglerna med hänvisning till att de bryter mot konkurrenslagen (dnr 709/2009). Bilsportförbundet överklagade till Marknadsdomstolen, som i sitt beslut (2012:16) i princip ställde sig bakom Konkurrensverkets bedömning. Den ifrågasatta tävlingsregeln bygger på RF:s stadgar och har sin motsvarighet i regelverket hos i stort sett samtliga RF-anslutna förbund. Reglerna har beslutats av antingen respektive årsmöten/stämmor eller deras styrelser, i enlighet med idrottsrörelsens demokratiska processer. I argumentationen för sitt beslut slår Marknadsdomstolen fast att ekonomisk verksamhet utgörs av all verksamhet som består i att erbjuda varor och tjänster på en viss marknad oavsett aktörens rättsliga form och oavsett hur den finansieras. Att vissa aktörer inte har ett vinstsyfte med sin verksamhet, utan att denna är ideell, spelar ingen roll, inte heller att intäkterna till viss del och ibland kanske helt och hållet ska täcka de utgifter som är förknippade med arrangerandet av tävlingen. Därför är idrottsföreningar, och ideella föreningar i allmänhet, så snart de bedriver någon form av ekonomisk verksamhet (vilket i princip alla gör), att betrakta som företag och därmed är konkurrenslagstiftningen tillämplig fullt ut. En följd av detta är att interna beslut, fattade i demokratisk ordning, som på något sätt kan anses stå i strid med konkurrenslagstiftningen, är olagliga och kan ogiltigförklaras av Konkurrensverket och/eller Marknadsdomstolen. Livsmedelsverket och föreningars serveringsverksamhet Livsmedelsverket definierar ett livsmedelsföretag som varje privat eller offentligt företag som med eller utan vinstsyfte bedriver någon av de verksamheter som hänger samman med alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan av livsmedel. I enlighet med EU:s definition görs ingen skillnad mellan olika associationsformer. 2009 kom signaler om att Livsmedelsverket i allt högre grad börjat applicera det regelverk rörande bland annat hygien och personalens utbildning som gäller exempelvis restauranger även om föreningars enkla och ofta tillfälliga serveringar bemannade av ideella krafter. För idrottsrörelsens del löstes den akuta frågan genom att RF, i samverkan med Livsmedelsverket, tog fram så kallade branschriktlinjer för idrottsföreningar. Men att den grundläggande problematiken finns kvar framgår av verkets kommentar: 17

Livsmedelsverket har bedömt Riksidrottsförbundets branschriktlinje Säker mat i idrottsrörelsen och informerat EU kommissionen om den. Den anses vara ett lämpligt stöd för de livsmedelsföretagare/idrottsföreningar som berörs i arbetet med att leva upp till kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien, vilket motsvarar avsnitt 3 i denna branschriktlinje. Konsumentverket om medlemmar som kunder Konsument Göteborg anmälde 2010 ett antal kommersiella gymkedjor, men också den ideella föreningen Friskis & Svettis Göteborg, till Konsumentombudsmannen eftersom den krävde skriftlig uppsägning av medlemsavtal, något Konsument Göteborg menade stred mot den konsumenträttsliga praxis som slagits fast av Marknadsdomstolen. KO tog upp ärendet och menade (DnR 2011:685:20) att Marknadsdomstolens praxis att ett skriftligt formkrav vid uppsägning av konsumentförhållanden är oskäligt innebär att Friskis & Svettis villkor är oskäligt för konsumenten. Varken Konsument Göteborg eller KO gjorde alltså någon skillnad mellan en kund/konsumentrelation och en förening/medlemsrelation. Det vill säga, de likställde medlemmar med kunder och därmed ideella föreningar med privata näringsidkare. Friskis & Svettis valde i det här fallet att inte ta strid utan ändrade sina regler, vilket ledde till att KO lade ner ärendet. Arbetsmiljöverket om minderårigas arbete Arbetsmiljöverket gjorde 2010 en översyn av sina riktlinjer för minderåriga, dvs barn och ungdomar under 18 år, i arbetslivet. Förslaget till nya riktlinjer innebar överlag en avsevärd skärpning av då gällande bestämmelser vad gäller såväl tillåten arbetstid som krav på arbets/uppdragsgivare. I Arbetsmiljöverkets förslag gjordes ingen skillnad på om den minderåriga gjorde en ideell insats i en förening, som till exempel ledare eller domare, eller om det handlade om att tjäna pengar genom arbete i ett företag. Inte heller spelade det någon roll om han/hon själv över huvud taget tjänade några pengar på arbetet eller om intäkterna gick till föreningen, som till exempel vid försäljning av lotter och liknande. Förslaget hade, om det verkställts, inneburit stora problem för idrottsföreningarna. Nu drog Arbetsmiljöverket, efter massiv kritik på förslaget i dess helhet, helt tillbaka det. Fortifikationsverket syn på uthyrning av mark En del av RF:s medlemsförbund, exempelvis Bilsportförbundet, Motorcykel- och Snöskoterförbundet och Orienteringsförbundet, har sedan lång tid tillbaka lånat försvarsmark för träning och tävling. Ofta har det skett genom direkta kontakter mellan den lokala föreningen och det aktuella regementet. På senare tid har förbunden, och deras föreningar, allt oftare stött på problem när de velat använda mark på skjutfält och liknande för sin verksamhet. Oavsett vad det berörda regementet haft för åsikt har Fortifikationsverket i många fall nekat uthyrning eller begärt en i föreningens ögon oskälig ersättning. Vid ett möte mellan RF och Fortifikationsverkets generaldirektör motiverade den senare ersättningskraven med att verket har krav på sig att ta ut marknadsmässig ersättning. På en direkt fråga såg han i det sammanhanget ingen som helst skillnad på om kunden var en privat näringsidkare eller en ideell förening. 18

Glidningens konsekvenser I det ovanstående har vi gett några exempel på hur myndigheter i strid mot den politiskt beslutade politiken om det civila samhället likställer ideell verksamhet med privat näringsverksamhet. Om ingen åtskillnad görs innebär det att föreningslivet i sin verksamhet måste anpassa sig till lagstiftningen på en rad områden som är skriven med utgångspunkt från vinstsyftande aktörer på en marknad, dvs agerar efter en helt annan logik än den ideella föreningen. I vissa fall har myndigheterna agerat på eget initiativ, i andra har det skett efter anmälningar från privatpersoner/aktörer. Oavsett hur ärendena aktualiserats har myndigheterna tolkat gällande lagstiftning eller regelverk utan att ta hänsyn till den övergripande inställning till ideell verksamhet som anges i politiken för det civila samhället, däremot med en ängslig blick på EU:s regelverk. Exakt vilka konsekvenser den beskrivna glidningen kommer att få på kort sikt är omöjligt att säga. Mycket beror på vilka anmälningar myndigheterna får in. Det vi kan konstatera är att de, snabbt ökande, privata aktörerna inom idrottens område sett stora möjligheter i inte minst Marknadsdomstolens beslut. Konkurrensverket har vittnat om en betydande ökning av antalet anmälningar. Oavsett utvecklingens tempo ser vi en risk i att den, om den fortsätter, bland annat leder till att allt fler interna demokratiskt fattade förenings- och förbundsbeslut kan komma att ifrågasättas att det ekonomiska stödet till föreningsdriven idrott (och föreningsdriven verksamhet i allmänhet) ifrågasätts att ideella föreningars särskilda villkor i skattehänseende ifrågasätts Det vill säga att både föreningsfriheten och den ideella sektorns särskilda ställning i Sverige ifrågasätts. Idrottens finansiering Föreningarnas ekonomi Den stora majoriteten av idrottsföreningarna är små, med liten omsättning. I allmänhet finansierar varje verksamhetsgren sig själv. När man talar om idrottsföreningars ekonomi handlar diskussionen ofta om de stora elitföreningarnas situation. Men den är knappast representativ för idrottsrörelsen som helhet. En studie om idrottsföreningarnas ekonomiska situation våren 2009 14 visar att en tredjedel av föreningarnas har färre än 100 och 61 procent färre än 250 medlemmar. Hälften av föreningarna har en årlig inkomst under 250 000 kronor. Bara drygt en tredjedel har en omsättning som överstiger en miljon. Det finns en allmän uppfattning att idrottsföreningarnas barn- och ungdomsverksamhet subventionerar de vuxnas aktiviteter, framför allt representationslagen inom lagidrotterna. Den uppfattningen fick dock inget stöd i RF:s föreningsstudie 2005 15. Där framkom i stället 14 Riksidrottsförbundet: Var ska vi ta t en studie av idrottsföreningarnas ekonomiska situation våren 2009 15 Riksidrottsförbundet: Idrottens föreningar en studie om idrottsföreningarnas situation, FoU-rapport 2005:3 19

att varje verksamhetsgren (barn-, ungdoms- respektive vuxenidrott) generellt står för sin egen finansiering, det vill säga har i stort sett lika stor andel av intäkterna som av kostnaderna. I de individuella idrotterna är det tvärtom snarast så att de vuxna subventionerar barnen och ungdomarna. Undersökningen är visserligen åtta år gammal, men mycket talar för att situationen är densamma idag. Samma princip tycks också gälla beträffande könen, det vill säga kvinnor och män finansierar i princip sin egen verksamhet. Damverksamhetens andel av föreningens totala omsättning är 35 procent medan herrarnas är 65 procent. Det är en lite större skillnad än vad gäller det totala antalet aktiva, vilket tyder på att kvinnornas verksamhet kostar mindre, men att de också generellt drar in mindre pengar. Vart går pengarna? Enligt föreningsstudien 2009 går huvuddelen, drygt en fjärdedel (26 procent), av idrottsföreningarnas pengar till tävling och träning vilket är naturligt eftersom det är själva verksamheten. Till verksamhetskostnader bör också räknas hyror för träningslokaler eller - anläggningar samt utrustning, som utgjorde 18 respektive 13 procent av kostnaderna. Totalt alltså en bit över 50 procent för rena verksamhetskostnader. Intressant att notera är att föreningarna i stora kommuner lägger ner betydligt större andel av sina pengar på hyra för träningslokaler och anläggningar än föreningar i övriga landet. Administrationen tar betydligt mindre pengar i anspråk. Lönekostnaderna utgör 10 procent av de totala intäkterna, medan de rena kansli-/administrationskostnaderna (papper, porto, datorer m m) tar 6 procent. Sett över de 15 år de tre hittills gjorda föreningsundersökningarna täcker, 1994 till 2009, kan vi konstatera att utgiftsmönstret sett ungefär likadant ut hela tiden. Det man dock kan konstatera är att hyreskostnadernas andel ökat, vilket kan tyda på minskade kommunala subventioner. 20

30 25 Procent 20 15 10 1994 2003 2009 5 0 Löner Ersättningar Kansli/admin Tävling/träning Hyror Mtrl/utrustning Övrigt Varifrån kommer pengarna? När den första föreningsstudien gjordes 1994 fick genomsnittsföreningen in ungefär lika mycket intäkter från de egna medlemmarna, lotterier (där i och för sig många av lotterna köptes av medlemmarna) och kommunen. I 2009 års studie hade den bilden förändrats radikalt. Uttaget från de egna medlemmarna, via medlems- och träningsavgifter, hade ökat radikalt från 15,7 till 31 procent av föreningens totala intäkter. Avgifterna utgjorde den överlägset viktigaste inkomstkällan. Till dem ska också allt det ideella arbetet medlemmarna utför läggas. Omvänt hade lotteriintäkterna rasat, framför allt sedan 2003. Endast 6 procent av intäkterna kom nu därifrån, från att tidigare ha legat på 17-18 procent. Även det ekonomiska stödet från kommunerna hade minskat sin andel under 15-årsperioden, från 17,4 till 13 procent. Kommunerna ger dessutom stöd i form av subventionerade anläggningar etc. Men även det stödet har haft en tendens att minska i och med att kommunerna tar ut allt högre hyror och/eller låter föreningarna ta över ansvaret för anläggningarna. I stället ökade det det statliga stödets betydelse väsentligt mellan 1994 och 2009, från 6 till 16 procent. Förutom att Handslaget/Idrottslyftet tillkom hade även det statliga LOK-stödet ökat från 6 till 12 procent. 21

procent 35 30 25 20 15 10 5 0 1994 2003 2009 Statliga bidrag Kommunala bidrag Avgifter Egna arr Reklam/Sponsring Lotterier Övrigt I ekonomiskt kärva tider för föreningarna är medlems-, tränings- och andra avgifter de intäktskällor som föreningarna själva kan kontrollera. Om samhällsstödet skärs ner blir därför deras enda alternativ att antingen skära i verksamheten eller höja uttaget från medlemmarna. Någonstans går då naturligtvis en gräns där den enskilda familjen/individen inte anser sig ha råd att vara med längre. Statsanslaget Statens stöd till idrottsrörelsens ökade väsentligt under större delen av 2000-talets första decennium. Det berodde framför allt på att stödet till barn- och ungdomsverksamheten (LOKstödet) var kopplat till en andel av Svenska Spels vinst under en period då denna ökade varje år. Till det kom Handslaget och därefter Idrottslyftet. Från och med budgetåret 2010 är den kopplingen borttagen, numera går hela det statliga idrottsstödet via den ordinarie statsbudgeten. Syftet var att stödet skulle bli stabilt och förutsägbart. Den stabila nivån lades på lite drygt 1,7 miljarder kronor. Ungefär en tredjedel av de pengarna är öronmärkta av regeringen, varav Idrottslyftets 500 miljoner är den överlägset största posten. Drygt 1,1 miljarder kronor ligger i posten Verksamhet av gemensam natur inom idrottsrörelsen, där riksidrottsstyrelsen beslutar om fördelningen. De största underposterna utgörs av SF-stödet (300 miljoner) och LOK-stödet (630 miljoner). Problemet är att en stabil nivå räknat i kronor och ören i praktiken innebär en urholkning av stödet, eftersom idrottsrörelsens organisationer drabbas av samma kostnadsökningar som samhället i övrigt. Det innebär att det statliga stödet sedan 2010 tappat drygt 61 miljoner i realt värde. Till det ska egentligen också läggas de drygt 75 miljoner kronorna stödet sänktes med i samband med att kopplingen till Svenska Spels vinst togs bort. Elitidrottsstödet Tack vare att Svenska Spel gjorde en exceptionellt hög vinst 2007 fick RF genom den dåvarande vinstandelen en extra stor tilldelning därifrån 2008. På RF:s begäran beslutade regeringen då att 134 miljoner kronor fick disponeras till en flerårig samlad elitsatsning. Detta kompletterades 2009 med ytterligare 78 miljoner, vilket innebar totalt 212 miljoner kronor. RS har kompletterade sedan den summen med ytterligare medel från den ordinarie budgeten varje år så att det motsvarat cirka 100 miljoner årligen. 22

Våren 2009 beslutade riksdagen om en ny idrottspolitik (Prop. 2008/09:126) där målen och syftena med idrottspolitiken bland annat kompletterades med att stöd även kan lämnas till verksamhet som stärker idrottsutövares internationella konkurrenskraft. Detta skrevs också in i förordningen om statsbidrag till idrottsverksamhet. På regeringens uppdrag om en flerårig elitsatsning beslutade RS att dela upp de befintliga medlen på tre och ett halvt år, det vill säga till och med 2012. Genom omdisponering av andra medel finansierades ytterligare ett år på samma nivå som tidigare, men från och med budgetåret 2014 är det inte längre möjligt utan att skära ner i annan viktig verksamhet. 1 900 1 850 1 800 Idrottens statliga medel 2007-2014 Totalt Statsbidrag Utbet Statsbidrag MSEK 1 750 1 700 1 650 1 600 1 550 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Tillgänglighet till anläggningar och idrottsmiljöer En förutsättning för att kunna bedriva idrottsverksamhet är att föreningen har tillgång till fungerande anläggningar. I Sverige har detta traditionellt varit ett kommunalt ansvar, och just tillgången till allmänna anläggningar har varit en viktig faktor för att kunna hålla kostnaderna nere. Man räknar med att det kommunala anläggningsstödet till idrotten uppgår till cirka 3,5 miljarder kr årligen. Framför allt under 90-talet, då kommunerna hade stora ekonomiska problem, förändrades dock den bilden. Idag är anläggningsbristen på många håll, i första hand i storstadsområdena, en ofta avgörande flaskhals. En förutsättning för att föreningarna ska kunna leva upp till Idrottslyftets ambition att öppna dörrarna för fler är ju att det finns plats innanför dörren. I Stockholmsområdet är problemen störst. Det går exempelvis nästan tre gånger så många invånare per sporthall i Stockholm jämfört med Göteborg och sex gånger så många jämfört med Örnsköldsvik. Många föreningar, framför allt de som behöver inomhusanläggningar för att bedriva sin idrott, har långa köer av barn som väntar på att få komma med i verksamheten. 23