Qulturum Rapport Hur upplever patienterna de psykosociala teamen? - ett försök att utvärdera verksamheten via patientenkät före och efter behandling Malin Nyman 9:1
Författare: Malin Nyman, leg psykolog, verksamhetsutvecklare Länssjukhuset Ryhov, Hus N4 551 85 JÖNKÖPING Tfn 36-32145 malin.nyman@lj.se
Sammanfattning I takt med att den psykiska ohälsan i samhället har ökat de senaste årtiondena har även behovet av olika behandlingsinsatser i primärvården blivit allt tydligare. Kuratorer och psykologer finns numera i de flesta landsting i Sverige. Utvärderingar av den vård dessa kuratorer och psykologer erbjuder har inte hunnit genomföras i tillräcklig utsträckning ännu. Det är av vikt att man utvärderar behandlingsinsatser, bemötande och tillgänglighet i de psykosociala team som växer fram i primärvården. Denna utvärdering är en första ansats, en pilotstudie, till att hitta ett bra utvärderingsinstrument som värderar behandlingseffekter, symtomtyngd hos de patienter som söker psykosociala team, bemötandet, hur nöjda man är med behandlingarna samt hur man upplever väntetiden. Enkät 1 distribuerades till alla som under två månader kom på första samtal. En liknande enkät (enkät 2) gavs till alla som avslutade sin samtalsbehandling under drygt två månader med start två veckor efter det att enkät 1 började distribueras. Det var inte samma patienter som fyllde i enkät 1 och 2, utan de jämförelser som görs i studien, görs på gruppnivå före och efter behandling. De patienter som kom på första samtal till psykosociala enheterna hade medelhöga symtom och besvär av symtomen. De patienter som avslutade behandlingen (inte nödvändigtvis samma patient som fyllt i enkät ett) hade milda och få symtom. Utvärderingen tyder på att symtomminskning sker efter genomgången behandling, utan att vi vet hur den minskningen sett ut för den enskilde patienten. Vi vet heller inte om patienten samtidigt haft annan behandling t ex läkemedel, eller vad som övrigt i patientens liv har hänt som kan ha påverkat symtomen under behandlingens gång. Vad som dock är tydligt är att patienterna är både mycket nöjda med bemötandet och den behandling de fått. Lika nöjd är man dock inte med den väntetid man haft innan man fått komma på första samtal. Utvärderingen visar att dessa två enkäter kan användas som instrument för att värdera behandlingseffekt av samtalsbehandling i primärvård, samt samla data om bemötande, uppfattning om tillgänglighet och symtomtyngd, men för att ge tillförlitlig information om behandlingseffekt bör undersökningen göras så att alla ingående patienter fyller i enkät både före och efter behandling.
Innehållsförteckning SAMMANFATTNING INNEHÅLLSFÖRTECKNING BAKGRUND... 1 SYFTE... 2 METOD OCH MATERIAL... 2 Antal potentiella deltagare... 3 Symtomskattning... 3 Administrativ rutin... 4 RESULTAT... 4 Bortfallsanalys... 4 Ålder och kön... 5 Väntetid... 6 Bemötande... 8 Bedömning av behandlingen... 8 Jämförelse mellan vårdcentralerna... 13 DISKUSSION... 14 SLUTSATS/KONKLUSION... 16 REFERENSER... 17 BILAGOR: 1. Instruktion om rutiner för distribution av enkät 1 respektive 2. 2. Följebrev till enkät 1 respektive 2. 3. Enkät 1. 4. Enkät 2. 5. Riktlinjer och prioriteringsordning för psykosociala enheterna.
Bakgrund Runt om i världen och även i Sverige byggs primärvården ut med psykosocial kompetens. Kurators- och psykologefterfrågan ökar ständigt och i takt med att den psykiska ohälsan under 199 och en bit in på -talet markant ökade, ser man större behov av att även inom primärvården erbjuda ett alternativ till medikamentell behandling [1]. Från 5 ser man att den psykiska ohälsans ökningstakt minskat och senaste åren är det enbart gruppen unga vuxna och framför allt kvinnor, där den psykiska ohälsan fortfarande ökar [2]. En del vansinnesdåd som uppmärksammats senaste åren har gjort att psykiatrin stått i fokus och kraven på utvärderingar och evidensbaserade metoder ökat. I takt med att psykiatrin får ett ökat tryck från gruppen med svårare psykisk ohälsa hänvisas patienter med lättare och medelsvår psykisk ohälsa till primärvården. I Sverige har man i många landsting idag psykosociala team, bestående av kurator, psykolog, psykiatrisjuksköterska eller någon av dessa, för att erbjuda psykosocialt stöd och behandling i första sjukvårdsledet. Psykosocial kompetens i primärvården i Jönköpings sjukvårdsområde byggdes ut i etapper från år. Under 6 satsades med hjälp av psykiatripengar på att bygga ut ett psykosocialt team på varje vårdcentral. En utbyggnad som gör att vi idag har ett team per vårdcentral och med en resurs på en heltidsbehandlare på 6 invånare. Jönköpings sjukvårdsområde har 14 invånare och detta ger psykosociala teamen sammanlagt 23 heltider. Psykosociala teamen i Jönköpings sjukvårdsområde består i grunden av kurator och psykolog. På tre vårdcentraler har man även personal med annan grundyrkesbakgrund, så som sjuksköterska, arbetsterapeut, psykiatrisjuksköterska och barnmorska med vidareutbildning inom samtalsmetodik. Psykosociala team i denna bemärkelse är således en rätt ny företeelse för primärvården i Jönköpings sjukvårdsområde. Hösten 6 organiserades dessa team i en gemensam verksamhetsutveckling, med kliniska ledare och en verksamhetsutvecklare. Rätt snart efter detta kom teamen att kallas enheter, då arbetet i team inte sker mellan kurator och psykolog, utan med övrig personal på vårdcentralen. Våren år 7 hade man tillsatt personal på alla tjänster och arbetet började ta form. Grunderna om hur enheterna skulle jobba fastlades i diverse riktlinjer, rutiner och PM. Rätt snart visade det sig att den dimensioneringen med en heltidsbehandlare per 6 invånare var för lite. Det ökade trycket från psykiatrin, som slussade ut mer och mer, samt det ökade antalet förfrågningar från medborgarna som nu fritt kunde söka samtal, blev övermäktigt och mätningar kring antal inkommande remisser började. En rimlighetsgräns för antal inkommande remisser per behandlare då vi arbetar med korttidsbehandlingar (i snitt tio samtal per patient) slogs fast till åtta nya patienter i behandling per månad och heltidsarbetande. Detta blev resultatet när en rimlighetsgräns för antal samtal per vecka, med diverse regelbundna möten, så som behandlingskonferens och remissfördelning, sattes till samtal per vecka och heltidsarbetande. Riktlinjen samtal per vecka var ett mått som togs rakt av från öppenvårdspsykiatrin och som enligt uppfattning även gällde i övriga delar i landet. 1
Mätningarna visade redan år 7 att fler än åtta patienter per heltid sökte vår hjälp. I snitt låg inkommande remisser på tio stycken per månad och heltidsarbetande och då räknades ingen semester bort för personalen. Viktigt var också att se att under de månader som remissinströmningen var som högst, kunde antalet vara det dubbla mot riktvärdet åtta per heltid per månad. Variationen mellan vårdcentralerna var hög och ett par vårdcentraler hade största delen av året ca 5 % fler remissen än de enligt våra mått skulle klara av. Remissinflödet minskade inte under 7 eller första halvan av 8 och personalen på en del vårdcentraler vittnade om tung arbetsbörda med inte bara för hög inströmning, utan även för vissa vårdcentraler för tung psykiatrisk problematik. För att kunna se om vi har rätt patienter med lätt till måttlig psykisk ohälsa lyftes behovet av en kartläggning. Tydligare blev också behovet av en utvärdering av samtalsbehandlingarna. Blev patienterna bättre efter samtalsbehandling? Behov av en första utvärdering tog form under 7, i form av pilotstudie, som denna rapport beskriver. I landstinget i Jönköpings län uppmuntras god tillgänglighet, bra bemötande och utvärdering av de behandlingar vi utför. Denna första utvärdering av psykosociala enheternas patienters upplevelser gjordes våren 8 i form av två patientenkäter. Syfte Utvärderingens syfte var att få ett mått på patienternas upplevelse av bemötande, väntetid och om de symtom som förknippas med psykisk och psykosocial ohälsa minskade efter behandling. Syftet var också att få en första inblick i om man upplevde förbättring i sina symtom och om man bättre hanterade sina problem man sökte för efter genomgången behandling. Utvärderingens syfte i pilotform vad också att vänja personalen vid att strukturerat utvärdera sitt arbete. Data skulle samlas in per enhet, ej per behandlare, varför alla behandlare förblev anonyma. Syftet var inte att värdera olika behandlingsmetoder eller enskild behandlares kompetens. Metod och material Två enkäter sattes samman med utgångspunkt i symtomskattning, tillgänglighet, behandlingseffekt och bemötande. Enkät 1 (se bilaga 3) fylldes i av alla som kom på första samtal under nio veckor (vecka 12 8). Enkät 2 (se bilaga 4) fylldes i av alla som kom på sista avslutande samtal till personal på psykosociala enheterna under elva veckor (vecka 14 24 8). Se bilaga 1 för rutiner för hur enkäterna distribuerades. Då ingen kodning skedde finns ingen kunskap om huruvida samma patient har fyllt i både första och andra enkäten. Det troligaste är att de flesta patienter inte blev aktuella för mer än en av enkäterna. Viktigast var att samla in så många enkäter på så kort tid som möjligt för att se skillnader på gruppnivå och se om instrumentet var användbart för utvärdering. 2
Antal potentiella deltagare Första halvåret fanns 21.27 heltidsarbetande i de psykosociala enheterna. Med ett snitt på åtta inkommande remisser per heltid och månad, torde enkätantalet på ett befolkningsunderlag på 14, ligga på ca 4 på en tioveckorsperiod. De tolv psykosociala enheterna tog emot sammanlagt 496 remisser under mars och april. (Se figur 1) Då största delen av patienterna fick tid inom två till fyra veckor, torde dessa patienter alltså vara de som fått enkät ett. Om man håller samma samtalslängd på behandlingarna, borde ju även antalet avslutade patienter vara detsamma. antal remisser Antal inkommande remisser mars - april per vårdcentral 45 4 35 3 25 15 1 5 Mullsjö Habo Bankeryd Hälsan 1 Hälsan 2 Råslätt Norrahammar psykosocial enhet Rosenlund Öxnehaga Kungshälsan Rosenhälsan Gränna mars april Figur 1. Antal inkommande remisser per psykosocial enhet, för mars och april månad 8. Norrahammars vårdcentral har ingen uppgift om inkommande remisser under april månad. Totalt inkomna remisser är 496. Symtomskattning Symtomskattningen grundar sig på tio symtom från Symptom Checklist, SCL-9, som innefattar typiska symtom för depressions- och ångestdiagnoser, men även för sömn och smärtproblematik. SCL-9 är ett självskattningsinstrument med 9 frågor och är avsedd att mäta psykiskt hälsotillstånd avgränsat till veckan närmast före mätningen. SCL-9 är använt över hela världen i flera hundra studier. SCL-9 kan vara ett komplement i diagnossättning och bedömning, men används också för att studera behandlingseffekter i utvärderingssyfte [3]. Tio frågor från SCL-9 som ansågs täcka de flesta och vanligaste symtom patienter i primärvården söker för, lades samman till generell symtomskattning. Symtomskattningen hade även använts på psykologmottagningen på Beteendemedicinska enheten på Ryhov. Utöver symtomskattning lades till frågor om kön och ålder till båda enkäterna. I enkät ett frågades också efter väntetid och upplevelsen av den. I enkät två var det viktigt att också få med bemötande och upplevd behandlingseffekt, för att få mer analys kring patienttillfredsställelse och behandlingens effekt. 3
Administrativ rutin Se bilaga 1 för distributionsrutiner och bilaga 2 för följebrev. Efter att patienterna fyllt i enkäten lades dessa i enkätbrevlåda på vårdcentralen, utan att den diskuterades med behandlaren. Behandlaren fick inte vid något tillfälle se hur patienten fyllt i enkäterna, varför patienterna kunde känna sig helt fria att bedöma bemötande och upplevelse av behandlingen. Patienterna blev hela vägen helt anonyma. Enkäterna samlades in av psykosociala enheternas verksamhetsutvecklare, som tillsammans med FoU-enheten sammanställde resultaten. Resultaten återgavs till varje enhet samt vårdcentralschef via de kliniska ledarna, samt i de fall man så önskat även vid enskilt möte med psykosociala enheten, vårdcentralschefen och verksamhetsutvecklaren. För information om frågorna och hur enkäten var utformad, se bilaga 3 och 4. För jämförelsedata lades symtompoäng ihop per patient, så att frågorna och hur mycket man besvärades av symtomen räknades ihop. Möjliga poängintervall blev således till 4 poäng på de tio frågor symtomen täckte. Ingen patient fick poäng, utan upp till tio poäng blev minsta uppgivna symtomgrad. I endel beräkningar lades totalpoängen per patient ihop så att symtomgrupp 1 var patienter med symtompoäng i intervallet 1 poäng, symtomgrupp 2 hade 11 poäng, symtomgrupp 3 hade 21 3 poäng och symtomgrupp 4 hade fått 31 4 poäng. Symtomgrupp 1 var således patienter som hade inga till lätta besvär, symtomgrupp 2 hade lätta till medelsvåra besvär, symtomgrupp 3 hade medelsvåra till svåra besvär och symtomgrupp 4 hade svåra till mycket svåra besvär. Resultat Bortfallsanalys Totalt inkom 367 enkäter. Dessa fördelade sig så att 219 av dom var enkät 1 och 148 var enkät 2. Vid antagande om att minst 496 nya patienter togs emot under de två månader studien pågick, är bortfallet 56 %. Vid antagande om att samma mängd avslutas som påbörjas är bortfallet för enkät 2 7 %. Ett mycket stort bortfall, som till viss del kan förklaras av att ett antal invandrare inte klarade av att fylla i enkäterna på svenska. Men också att någon vårdcentral hade nyanställd personal i början på året och därmed hade tagit sig an nya patienter innan studien påbörjades och säkerligen inte hade hunnit så långt som till avslut inom projektets tidsram. Dessa tänkbara förklaringar kan dock bara avse en mindre del av bortfallet. Det mest troliga är dock att den administrativa rutinen för distribueringen av enkäterna inte fungerat och att följsamheten från personalens sida inte varit tillfredsställande. 4
Ålder och kön Åldersfördelningen var någorlunda lika för båda enkäterna. Se figur 2. Åldersfördelning Procent 5 4 3 1 Upp till 25 26-38 39-51 52-64 Över 65 första samtal sista samtal År Figur 2. Åldersfördelning mellan enkät 1 (första samtal) och enkät 2 (sista samtal). Ungefär hälften av deltagarna, 54 % (enkät 1) respektive 51 % (enkät 2) var upp till 38 år, vilket motsvarar den prioriteringsordning vi har, där vi säger att vi ska prioritera unga vuxna samt föräldrar med små barn. (Se bilaga 5 för prioriteringsordning). Resultatet kan också bero på att yngre personer söker hjälp oftare än äldre, alternativt att remittenter känner till vår prioriteringsordning och därmed också oftare remitterar yngre personer till oss. Av de som svarade på enkät 1, dvs kom till första samtal var 78 % kvinnor. Motsvarande siffra för enkät 2, dvs de som svarade på enkäten efter sista samtalet var 8 %. Se figur 3. I nationella jämförelser söker större andel kvinnor än män vård, men skillnaderna är inte så stora som dessa siffror visar [2]. Könsfördelning 1 procent 8 6 4 Kvinna Man enkät 1 enkät 2 Figur 3. Könsfördelning för enkät 1 respektive enkät 2. 5
Väntetid Vad gäller väntetiden fick hälften av patienterna vänta upp till två veckor. Sammanlagt 78 % fick tid inom en månad. Se figur 4. Nästan 22 % fick vänta en månad eller mer. Väntetidens längd 6 procent 4 Upp till två v. 3-4 v. 1-2 mån. 3 mån. el mer tid Figur 4. Väntetid innan första samtal. Av patienterna som besvarade enkät 1 tyckte 57 % att väntetiden var helt acceptabelt, 3 % ansåg att den var något för lång. Endast 1 % upplevde väntetiden som helt oacceptabel och 11 % ansåg att den var för lång. Om man tittar till de som svarade negativt på frågan tyckte 42 % att väntetiden inte var helt acceptabel. Se figur 5. Åsikt om väntetidens längd procent 8 6 4 Helt acceptabel Ngt för lång För lång Helt oacceptabel Figur 5. Åsikt om väntetidens längd innan första samtal. Om man jämför hur nöjd man var med väntetidens längd och hur länge man fick vänta, ansåg de allra flesta (8 %) att som fått vänta upp till två veckor att väntetiden var helt acceptabel. Dock ansåg 11 respektive 5 % av de som fick vänta upp till två veckor att väntetiden var något för lång respektive för lång. I gruppen som fick vänta tre till fyra veckor, ansåg lika många att väntetiden var helt acceptabel och något för lång (27 respektive 26 %). Av de som fått vänta en till två månader tyckte majoriteten (26 %) att väntetiden var något för lång och 9 % ansåg att den var för lång. 6
Sammantaget kan sägas att majoriteten av de som fått vänta upp till en månad var nöjda med medan det omvända gäller för de som fått vänta mer än en månad. Se figur 6. Väntetid jämfört med hur nöjd man är med väntetidens längd 1 Antal personer 8 6 4 Helt acceptabelt Ngt f ör lång För lång Helt oacceptabelt Upp till 2 v 3-4v 1-2mån 3mån el mer Väntetid Figur 6. Jämförelse mellan faktisk väntetid och hur nöjd man är med väntetidens längd. Vid jämförelse vad man ansåg om väntetidens längd beroende på hur svåra symtom man hade, visade det sig att i alla grupper ansåg majoriteten att väntetiden var helt acceptabel. De flesta som var missnöjda med tillgängligheten fanns i mellangrupperna med symtombelastning mellan 11 och 3 poäng där också majoriteten av alla patienter befann sig. Endast två personer tyckte att väntetiden var helt oacceptabel och dessa två personer fanns i gruppen med svårast symtom. Se figur 7. Före beh - symptomgrupper jämfört med hur nöjd man är med tillgängligheten Antal personer 7 6 5 4 3 1 12 1 3 61 33 27 23 17 14 9 1 2 2 1 poäng 11- poäng 21-3 poäng 31-4 poäng Helt acceptabelt Ngt för lång För lång Helt oacceptabelt Symtomgrupp Figur 7. Jämförelse mellan faktisk väntetid och hur nöjd man är med väntetidens längd beroende på hur många och/eller svåra symtom man hade. 7
Bemötande Vad gäller bemötandet anger alla ett positivt resultat. Av de som avslutat sin kontakt är 92 % nöjda med bemötandet, medan 8 % är ganska nöjda. Ingen anger här en negativ känsla av bemötandet, vilket är ett mycket gott betyg. Se figur 8. Nöjdhet med bemötandet 1 8 procent 6 4 missnöjd delvis missnöjd ganska nöjd nöjd Figur 8. Nöjdhet med bemötande bland de som avslutat sin samtalsbehandling. Bedömning av behandlingen Av de som svarade på enkät 2 ansåg 59 % att de helt och hållet fick den behandling de önskade. 39 % ansåg att de i stort sett fick den behandling de önskade. Resterande två procent ansåg att de egentligen inte fick den behandling de önskade. Se figur 9. Fick du den typ av behandling/hjälp du önskade? procent 7 6 5 4 3 1 Nej, inte alls Nej, egentligen inte Ja, i stort sett Ja, helt och hållet Figur 9. Åsikt om man ansåg sig fått rätt behandling. På frågan om hur nöjd man var med behandlingen svarade 81 % att de var nöjda med behandlingen och knappt 19 % var ganska nöjda. Mindre än en procent angav ett negativt svar, dvs delvis missnöjd. Se figur 1. Hur nöjd är du med den behandling du fått? 1 8 procent 6 4 M issnöjd Delvis missnöjd Ganska nöjd Nöjd Figur 1. Nöjdhet med den behandling man fått. 8
Vid sista samtalet ansåg 66 respektive 3 % att de kunde hantera problemen bättre. Endast 5 % angav att man egentligen inte kunde hantera problemen bättre. Ingen angav att de inte alls kunde hantera problemen bättre. Se figur 11. Kan du nu bättre hantera de problem du sökte för? procent 7 6 5 4 3 1 Nej, int e alls Nej, egent ligen int e Ja, i st ort set t Ja, helt och hållet Figur 11. Förmåga att hantera problemen vid sista samtal. Om man jämför symtomtyngden med om man anser sig fått rätt behandling angav mer än dubbelt så många personer av de som hade lätta symtom att man helt och hållet fått rätt behandling (55 personer), jämfört med de som svarade att man i stort sett ansåg sig fått rätt behandling ( personer). Ju högre symtomgrad, desto sämre nöjdhet med den behandling man fått. Se figur 12. Efter behandling - symptom jämfört om man anser sig fått rätt behandling Antal personer 6 5 4 3 1 55 24 11 1 1 1 1 2 1 1 poäng 11- poäng 21-3 poäng 31-4 poäng Symtomgrupp Nej, egent inte Ja, i stort sett Ja, helt och hållet Figur 12. Åsikt om man fått rätt behandling jämfört med symtomtyngd, där 1 poäng är få svåra symtom och 31 4 poäng är många symtom och/eller större besvär med symtomen. Om man jämför symtomens svårighetsgrad med hur nöjd man var med den behandling man fått så är det stora flertalet nöjda. 67 personer i gruppen lätta symtom (tio poäng) var nöjda med den behandling de fått. En person var delvis missnöjd och åtta personer var ganska nöjda. Bland de med svårare symtomgrad var ingen missnöjd. Däremot var fler helt nöjda med den behandling de fått även i de svårare symtomgrupperna jämfört med de som var ganska nöjda. Ingen var helt missnöjd med den behandling de fått. Se figur 13. Det omvända förhållandet gällde om man ansåg sig ha fått rätt behandling. Jämför figur 12 och 13. 9
Efter behandling - symptom jämfört med nöjdhet Antal personer 8 7 6 5 4 3 1 67 3 17 13 8 5 1 3 1 poäng 11- poäng 21-3 poäng 31-4 poäng Symtomgrupp Delvis missnöjd Ganska nöjd Nöjd Figur 13. Nöjdhet med behandlingen jämfört med symtomtyngd, där 1 poäng är få och/eller lätta symtom och 31 4 poäng är många symtom och/eller större besvär med symtomen. Det mest intressanta torde dock vara om man hanterade problemen bättre och om man utifrån symtomtyngd kan se skillnader i hur pass mycket bättre man blev. I samtliga symtomgrupper ansåg majoriteten att de i stort sett hanterade problemen bättre. Skillnaderna mellan symtomgrupperna visar att i gruppen bland de med lättare symtom fanns högre andel som svarade ja helt och hållet jämfört med ja i stort sett jämfört med vad det fanns i de tyngre symtomgrupperna. Ingen svarade att de inte alls kunde hantera problemen bättre, några få ansåg att de egentligen inte kunde hantera problemen bättre. Se figur 14. Efter behandling - symptom jämfört med om man bättre hanterar sina problem Antal personer 5 4 3 1 41 32 31 2 4 17 7 1 3 3 1 poäng 11- poäng 21-3 poäng 31-4 poäng Symptomgrupp Nej, egent inte Ja, i stort sett Ja, helt och hållet Figur 14. Åsikt om man bättre kan hantera sina problem efter genomförd behandling jämfört med symtomtyngd, där 1 poäng är få och/eller lätta symtom och 31 4 poäng är många symtom och/eller större besvär med symtomen. Symtomskattning före och efter behandling På den femgradiga skalan ( 4 poäng) fick patienterna fylla i hur mycket de besvärats av tio olika symtom nära kopplat till den typ av ohälsa vi ser i primärvårdens psykosociala enheter. Från att inte besvärats alls av symtomen ( poäng) till att väldigt mycket ha besvärats av symtomen (4 poäng). Dessa räknades samman till ett 1
medeltal för varje patient och delades sen in i symtomgrupper, från grupp 1 (inga till lätta besvär) till 4 (mycket till väldigt mycket besvär). Dessa symtomgrupper visar symtomtyngd per patient och på gruppnivå. På skattning före behandling finns de flesta i symtomgrupp tre (nästan 44 %). I symtomgrupp 4 mycket till väldigt mycket besvär finns 16 %. Sammantaget har alltså över hälften (6 %) av de som kommer till psykosociala enheten måttliga till mycket och mycket till väldigt mycket besvär av olika psykiska symtom. Endast 8 % hamnar i gruppen inga till lite besvär. Se figur 15. Antal i symtomgrupper 1-4 före behandling 1 1 8 6 4 96 7 43,8 32 36 17 16,4 7,8 1 2 3 4 symtomtyngd Antal personer Procent Figur 15. Hur många symtom man har och/eller svårighetsgraden av dessa i medeltal före behandling. Presenterat i antal personer och procent. Den minsta gruppen torde vara korrekt men överraskande är ändå att så många i primärvården har mycket och väldigt mycket besvär av psykiska symtom. Enligt riktlinjer mellan psykiatri och primärvård [4] ska lätta till måttliga besvär behandlas i primärvård och svåra besvär i psykiatrin. Om alla i grupp fyra och hälften av de i grupp tre remitteras till psykiatrin efter första samtal och ifyllande av enkät förtäljer dock inte denna studie. Bland de som avslutar sin samtalsbehandling har över hälften (51 %) inga till lite besvär av psykiska symtom. Ytterligare 3 % har lite till måttliga besvär. Endast 25 personer (17 %) har måttliga till mycket eller mycket till väldigt mycket besvär. Se figur 16. Symtomtyngden efter behandling (figur 16) är lägre än hos de som kommer till första samtal (se figur 15) både procentuellt på gruppnivå. 11
Antal i symtomgrupper 1-4 efter behandling 8 7 6 5 4 3 1 76 51,4 45 3,4 22 14,9 3 2 1 2 3 4 Antal personer Procent Figur 16. Hur många symtom man hade och/eller svårighetsgraden av dessa i medeltal per patient efter behandling. Presenterat i antal personer och procent. Se figur 17 för sammanfattning över medelvärde i symtomskattning före och efter behandling. Här kan också ses att medelvärde av symtomsvårigheten ligger kring medelsvåra besvär. Svårighetsgraden skattades från inga svårigheter ( poäng) till allvarliga svårigheter (4 poäng). Före behandling skattar man störst svårigheter med nervositet/oro, nedstämdhet och tröghet. Efter behandling uppger man störst problem med nervositet/oro, tröghet och koncentrationssvårigheter. De som kommer till första samtal skattar minst problem med ångest, illamående och värk. De som avslutar sin samtalsbehandling skattar minst problem med ångest, illamående och hopplöshet. De symtom man har störst problem med innan behandling faller inom symtomen för depressionsdiagnos. Detta torde spegla primärvården för övrigt, då depressionsdiagnosen är den vanligaste bland psykiska diagnoser i primärvården. Vanligaste symptom 4 3,5 3 2,5 Medlvärde 2 1,5 Före beh Efter beh 1,5 Nerv,Oro Nedstämdh Illamående Konc svårighet Orolig sömn Hopplöshet Rädsla, ängslan Värk Ångest Tröghet Figur 17. Symtomskattning 4 poäng per symtom före och efter behandling där poäng är i att man inte besväras av symtomet i någon grad och 4 poäng att man i mycket hög grad besväras av symtomet. 12
Jämförelse mellan vårdcentralerna Vid jämförelse per vårdcentral bland de som hade fler än tio av enkät 1, hade Rosenhälsan i snitt minst symtomtyngd. Öxnehaga hade störst tyngd, tätt följt av Råslätts vårdcentral. De övriga vårdcentralerna skiljer sig knappt i medelvärde av symtomtyngd före behandling. Se figur 18. 3 25 15 1 5 Medelvärde symptompoäng före behandling (antal enkäter>1) Mullsjö Habo Bankeryd Hälsan1 Hälsan2 Råslätt Rosenhälsan Kungshälsan Rosenlund Öxnehaga Figur 18. Medelvärde över symtomskattning per vårdcentral, bland de vårdcentraler som hade fler än tio enkät 1. Per vårdcentral skiljer sig inte åsikterna om hur nöjd man var med bemötandet, om man ansåg sig fått rätt behandling, hur nöjd man var med behandlingen och om man kunde hantera problemen bättre efter avslutad behandling. Generellt var patienterna nöjda med både bemötande och behandling. Frågorna hade fyra svarsalternativ varför fyra var maxvärde och ett poäng minsta värde. Generellt kan sägas att man var mer nöjd med bemötande och behandling jämfört med om man kunde hantera problemen bättre. Se figur 19. 4 3,5 Medelvärde 3 2,5 2 1,5 1 Nöjd bemöt Rätt beh Nöjd beh Hant probl Mullsjö Habo Bankeryd Hälsan2 Norrahammar Rosenhälsan Kungshälsan Öxnehaga Gränna Figur 19. Sammanfattning över hur nöjd man är med bemötande, om man ansåg sig fått rätt behandling, hur nöjd man är med behandlingen och hur mycket bättre man kan hantera problemen, presenterat för de vårdcentraler som hade fler än tio enkät två. 13
Diskussion Trots en relativt lång undersökningstid lämnades få enkäter in från vissa enheter. Uppskattningsvis var bortfallet på de två enkäterna 56 respektive 7 %. Detta kan bero på att man inte ansåg undersökningen vara av stor vikt, men också att man kanske glömde bort att ge patienterna enkäterna. Enligt några behandlare avslutade man fler patienter strax efter undersökningstidens slut lagom till att man gick på semester. Kanske borde undersökningstiden därför varit något längre. Då det är för få enkäter per vårdcentral och enhet är jämförelse mellan enheterna inte möjlig eller relevant. Då antalet enkäter är få kan detta också försvåra säkerheten i tolkningarna av framför allt enkät 2. Då psyksociala enhetens medlemmar inte känner till patienterna och deras besvär och tyngd av besvären innan dom kommit för bedömning, kan de själva inte styra resultatet på studien genom att ge enkäten till utvalda patienter, varför resultaten för enkät 1 torde vara säkrare att tolka. På de flesta vårdcentraler administrerades enkät 1 av receptionen, vilket gör att bortfallet för enkät 1 bör vara slumpmässigt. Däremot för enkät 2, vilken psykosociala enheternas egna behandlare lämnade ut efter sista samtalet, kan bortfallet vara systematiskt om man här har valt att ge enkäten enbart till de som genomgått en lyckad behandling. Tolkningarna av enkät 2 bör således göras med stor försiktighet. Ungefär 32 % färre patienter fyllde i enkät 2 jämfört med enkät 1. Är det så att vi avslutar färre patienter än vi tar in? Har vi glömt att ge patienterna enkäterna vid avslut? En del är bortfall, t ex avhopp där vi inte fått in enkätsvar per post från patienten. För en vårdcentral (Öxnehaga) blev tydligt att språkförbistringen gjorde det omöjligt att besvara enkäten. Men detta torde vara detsamma både för enkät 1 och 2, varför det inte kan förklara skillnaderna i antal enkäter för just Öxnehaga, men dock att det inkommit få av båda enkäterna. En bidragande orsak till det större bortfallet för enkät 2 är nog också så som flera behandlare vittnade om att man avslutade flera patienter efter undersökningens slut. Enligt undersökningen är den största gruppen yngre personer (under 39 år). Hur är det med äldres psykiska ohälsa? Vilken hjälp får de i form av samtalsbehandling? Är man mindre benägen att begära samtalsbehandling som äldre, eller är det vi i vården som inte tar deras behov på allvar? I och med att fokus de senare åren blivit på att gruppen unga vuxnas psykiska ohälsa ökat så markant, har kanske äldres behov kommit i skymundan. Samtidigt är det också för gruppen unga vuxna vi kan göra störst skillnad, med tanke på att de barn som växer upp i familjer där ena eller båda föräldrarna mår psykiskt dåligt, också senare i livet själv får psykiska bekymmer [5]. Vi kan alltså göra större skillnad för fler personer om vi riktar insatserna mot de yngre, men samtidigt får vi inte glömma bort de äldres behov. Det högst skattade värde fick psykosociala enheterna vad gäller bemötandet. Trots att patientgruppen vi behandlar ibland har både personlighetsstörningar och mycket svåra symtom, är det glädjande att se att alla känner sig bra bemötta. Detta är ett mycket gott betyg till personalen, som kan anpassa sig och se till varje enskild individs lidande och bemöta dem på ett bra sätt. Av de som fick komma till psykosociala enheterna ansåg de flesta att tillgängligheten var helt okej. Tilläggas skall dock att vi inte har några uppgifter på de som inte fick komma intill. Vad tycker de som inte prioriteras högt och som kanske bara får tid 14
under sommarhalvåret, då trycket på de psykosociala enheterna minskar, och man kan ta in patienter med mindre akuta behov. Troligen borde en sådan här undersökning sträcka sig över både högsäsong och lågsäsong, för att få kunskap om alla typer av behov, som kan vara aktuella. Det är inga stora skillnader i hur man upplever väntetiden beroende på hur svåra symtom man har. Vi prioriterar nog rätt när vi prioriterar om behoven är akuta eller ej, om man ser till hur nöjda den största gruppen är med väntetiden. De allra flesta fick tid inom en månad och av de som fick vänta längre skattade något fler väntetiden för lång. Kanske ska vi ha en gräns för att inte ha kö och för att patienterna inte ska behöva vänta mer än en månad, för att få komma intill, om än bara för bedömningssamtal. Enligt överenskommelse med psykiatrin om gränsdragningar mellan primärvård och psykiatrin, ska primärvården ta sig an lättare och medelsvår psykisk ohälsa [4]. Symtomskattning före behandling visar på att de patienter som kommer till psyksociala enheten har medelsvåra till svåra symtom och de med lättare symtom är väldigt få. I stort torde vi alltså ha rätt patienter, men det finns helt klart en grupp med svårare till mycket svår symtom, som kommer till psykosociala enheterna. Den viktigaste lärdom för oss är att vi bör göra bedömningen om de ska få sin hjälp i primärvården, då troligen remittenter och i de fall man sökt själv, inte alltid vet att man bör få sin hjälp inom psykiatrin i stället när man har så stor symtomtyngd. Frågan är också om alla de med medelsvåra till svåra symtom lämpar sig för den korttidsbehandling vi ska utföra. Kanske är det också så att vi inte har så korta behandlingar som vi borde för att klara av det stora inflödet av remisser pga att symtomtyngden är större än överenskommet. Viktigt är att beakta om enheterna, som de ser ut idag, har fullgod kompetens, för de med svårare symtom. Kan det vara så att vår kompetens inte räcker till, och att vi också därför håller kvar patienterna längre och inte kan avsluta i samma takt som vi borde? Kan det också vara så att vi håller kvar samtalsbehandling i primärvården trots att patienten får sin medicinering från psykiatrin? Behandlare har uttalat sig om detta, varför det är viktigt att fundera om effekten av samtalsbehandlingarna kunde effektiviseras för de med svårare symtom om patienten fick hela sin behandling från teamet inom öppenvårdspsykiatrin. Samtidigt ska också sägas att teamarbetet i primärvården idag i huvudsak handlar om återgång i arbete [6]. De allra flesta av de som avslutar sin behandling har inga till måttliga symtombesvär. Viktigt att påpeka här är att en hel del symtom kan man inte bli fria från. Syftet med samtalsbehandling i primärvård tenderar ofta att vara att lära sig hantera kroniska besvär, så att man lättare kan leva med dom samt att ge hjälp till självhjälp. Ursprungsidén om att psykosociala enheterna ska hantera nyuppkomna psyksociala svårigheter, tenderar att urvattnas, då det med den stora psykiska ohälsan idag inte finns någon vårdinstans som har tid med de längre eller ibland livslånga stödkontakter som krävs för att patienterna ska kunna leva ett fullvärdigt liv. Alla inom öppenvård (psykiatri samt primärvård) arbetar korttidsinriktat med problemlösning här och nu. De med kroniska besvär inom psykiatrin återremitteras till primärvård för långvarigt stöd. Troligen består våra patienter också till viss del av denna grupp där man har kroniska besvär och man kan då inte räkna med att patienterna blir besvärsfria. 15
Kan man göra en grövre sållning av patienterna så att man riktar aktiv samtalsbehandling enbart till de med nyuppkomna symtom, t ex förstagångs depressioner, panikångest, nyuppkommen ångest, stress och sömnproblem där man kanske gör större nytta än att hålla stödkontakter för de med mer kroniska besvär. Samtidigt finns då ingen med samtalsutbildning som erbjuder längre stödkontakt, vilket politiker bör fundera över. Symtomet värk ligger som åttonde svåraste symtomet (av tio) innan behandling. Efter behandling ligger värksymtomet på sjätte plats. Trots att behandlingsresultat inte går att jämföra här, kan man ändå undra över just smärtsymtom och värkproblematik för de patienter som söker oss. Förvånande är kanske att så många upplever värk och att det är vanligare än både symtomen illamående och ångest när man söker till psykosociala enheten. Bland de som avslutar sin behandling uppger också många att värksymtomen är svårare än rädsla/ängslan och hopplöshet samt illamående och ångest. Är smärtsymtom svårare att behandla i primärvården med korta behandlingsinsatser? Riktar vi ens behandlingar för dessa symtom? Enligt senare forskning är den bäst framkomna vägen till smärtbehandling multimodal behandling, dvs både samtalsbehandling samt fysioterapeutisk behandling [7]. Detta teamsamarbete antas vara svårare att få till i takt med att behoven av både sjukgymnaster, psykologer och kuratorer ökat senaste åren och då teamarbete kräver mer möten, vilket inte finns tid för idag. Hur vi ska kunna bereda rehabgaranti för gruppen med smärta i nacke, axlar och rygg [6] i vårt sjukvårdsområde är en ännu olöst gåta. Då bortfallet är stort samt också skillnader mellan bortfallet i enkät 1 och enkät 2 är stort, gör sig inte jämförelser mellan före och efter behandling på gruppnivå möjliga. Att utvärdera behandlingsinsatser, bemötande och tillgänglighet på detta sätt visade sig ge mycket information om patienternas upplevelser och symtom. Enkäterna är mycket användbara för utvärdering, men borde göras per patient för att få säkrare data över de verkliga behandlingseffekterna samt pågå under längre tid. Viktigt är att i en ny undersökning efter denna pilotstudie också ta i beaktande långtidsuppföljning, för att se huruvida patienternas upplevda minskning av symtom håller över tid. Slutsats/Konklusion Enkäterna gav bra information om symtom och vilka patienter som söker psykosociala enheterna. Bortfallet var för stort för att dra långtgående slutsatser och tolkningar bör göras med försiktighet. Psykosociala enheterna i Jönköpings sjukvårdsområde tycks ha både god tillgänglighet och ger ett gott bemötande till sina patienter och hjälper dem att hantera sina psykiska symtom bättre. För att utvärdera behandlingseffekt bör framtida studier med dessa enkäter göras så att varje patient fyller i både enkät 1 och 2 och kontinuerligt för alla patienter som under en tidsperiod kommer till oss för samtal. 16
Referenser 1. Socialstyrelsen. Psykosocial kompetens i primärvården, 7, artikelnummer 7-17-22. 2. Statens folkhälsoinstitut. Hälsa på lika villkor? Enkätundersökning 7, Det nationella urvalet, Statistiska centralbyrån 7-9-17 3. Fridell, Mats m fl. SCL-9 Svensk normering, standardisering och validering av symtomskalan, Statens institutionsstyrelse rapport nr 4/2. 4. AKO-dokument. Riktlinjer för gränsdragning mellan psykiatri och primärvård. Landstinget i Jönköpings län. Hämtad från http://www.lj.se/info_files/infosida31843/primarvardpsykiatri_vardagsriktlinjer_7.pdf 5. Socialstyrelsen. Barn till psykiskt sjuka föräldrar. SOS-rapport 1999. 6. SKL, Överenskommelse om rehabgaranti. 7. Jensen I, Bergström G, Bodin L, Ljungquist T, Nygren Å. Effekter av rehabilitering efter sju år. Utvärdering av två rehabiliteringsprogram i Sverige. Läkartidningen 6; nr 23:1829-39. 17
BILAGA 1 Rutiner för distribution av patientenkäter! Generellt! Förklara för patienten att vi gör en enkätutvärdering på alla psykosociala enheter på vårdcentralerna i sjukvårdsområdet, för att ge oss möjligheter till att bli bättre i vårt arbete. Varje patients upplevelse är viktig. Fyll i din vårdcentrals namn samt datumet för distribution innan du lämnar ut enkäten. Töm enkätbrevlådan med jämna mellanrum och sänd enkäterna i sina kuvert, till Malin Nyman, hus N4, Ryhov. Enkät 1 ges inför första samtalet till alla nybesök under v. 12 till och med v... Patienten får enkäten endera i receptionen när de anmäler sig, eller av dig att fylla i i väntrummet innan de kommer in för att påbörja första samtalet. Patienten får tillsammans med enkäten ett kuvert att lägga enkäten i efter ifyllandet. (Om ni gör flera enkätundersökningar på din mottagning för tillfället och flera olika enkäter läggs i lådan, skriv psyk soc enheten på kuvertet). Patienten ombeds lägga kuvertet med enkäten i en enkätbrevlåda. Enkät 2 ges efter sista samtalet till alla avslutande patienter under v. 14 till och med v. 24.. Under sista samtalet, avsluta fem minuter tidigare och be patienten fylla i enkät nr 2 i väntrummet. Patienten får ett kuvert att lägga enkäten i och sen lägga i enkätbrevlåda. Patienter som uteblir eller avslutas utan att man har möjlighet att lämna över en enkät, får en enkät hemskickad till sig, med ett frankerat kuvert med adressen: Malin Nyman, Primärvårdens administration, Hus N4, Länssjukhuset Ryhov, 551 85 Jönköping. Bifoga då nästa sida som en bilaga.
BILAGA 2 Till dig som avslutat samtal på din psykosociala enhet på din vårdcentral. För att vi ska kunna bli bättre på vårt jobb som samtalsbehandlare på din psykosociala enhet, ber vi dig härmed fylla i bifogad enkät. Alla patienter som avslutar sin samtalsserie under april maj under 8 får besvara denna enkät. Vänligen skatta dina symtom och fyll i frågorna om bemötande och dina eventuella förbättringar. Lägg enkäten i det bifogade kuvertet och posta det. Din enkät kommer att behandlas helt anonymt och svaren kommer att sammanställas av undertecknad och förmedlas till din vårdcentral. Jönköping 8-2- Malin Nyman Verksamhetsutvecklare psykosociala enheterna, primärvården Jönköpings sjukvårdsområde
Till dig som kommer på första samtal till din psykosociala enhet på din vårdcentral. För att vi ska kunna bli bättre på vårt jobb som samtalsbehandlare på din psykosociala enhet, ber vi dig härmed fylla i bifogad enkät. Alla patienter som kommer på första samtal under mars april under 8 får besvara denna enkät. Vänligen skatta dina symtom och fyll i frågorna om tillgänglighet. Lägg enkäten i det bifogade kuvertet och lägg det i enkätbrevlådan. Din enkät kommer att behandlas helt anonymt och svaren kommer att sammanställas av undertecknad och förmedlas till din vårdcentral. Jönköping 8-2- Malin Nyman Verksamhetsutvecklare psykosociala enheterna, primärvården Jönköpings sjukvårdsområde
BILAGA 3 Datum: Vårdcentral: FRÅGEFORMULÄR 1 Man Kvinna Ålder: Upp till 25 år 26 38 år 39 51 år 52 64 år Över 65 år Nedan följer en lista över problem och besvär som man ibland har. Läs noggrant igenom ett i taget och ringa därefter in siffran till höger som visar hur mycket problemet ifråga har besvärat dig den senaste veckan. Ringa alltså in det alternativ ( 4) som du tycker bäst beskriver hur du känt det under de senaste sju dagarna. Ringa bara in ett alternativ för varje symtom. Inte Lite Måttligt Ganska Väldigt alls grand mycket mycket Hur mycket har du besvärats av: Nervositet eller inre oro 1 2 3 4 Nedstämdhet 1 2 3 4 Illamående eller orolig mage 1 2 3 4 Koncentrationssvårigheter 1 2 3 4 Orolig eller störd sömn 1 2 3 4 Känslor av hopplöshet inför framtiden 1 2 3 4 Rädsla och ängslighet 1 2 3 4 Värk eller ömhet i musklerna 1 2 3 4 Ångest eller panikattacker 1 2 3 4 Tröghet eller brist på energi 1 2 3 4 Avslutningsvis skulle vi uppskatta om du svarade på några frågor om väntetidens längd. Hur länge fick du vänta innan du fick komma på samtal till psykosociala enheten? Upp till 2 veckor 3 4 veckor 1 2 månader 3 månader eller mer Vad anser du om väntetidens längd? helt acceptabel något för lång för lång helt oacceptabel Övrigt att kommentera? Tack för din medverkan!
BILAGA 4 Datum: Vårdcentral: FRÅGEFORMULÄR 2 Man Kvinna Ålder: Upp till 25 år 26 38 år 39 51 år 52 64 år Över 65 år Nedan följer en lista över problem och besvär som man ibland har. Läs noggrant igenom ett i taget och ringa därefter in siffran till höger som visar hur mycket problemet ifråga har besvärat dig den senaste veckan. Ringa alltså in det alternativ ( 4) som du tycker bäst beskriver hur du känt det under de senaste sju dagarna. Ringa bara in ett alternativ för varje symtom. Inte Lite Måttligt Ganska Väldigt Alls grand mycket mycket Hur mycket har du besvärats av: Nervositet eller inre oro 1 2 3 4 Nedstämdhet 1 2 3 4 Illamående eller orolig mage 1 2 3 4 Koncentrationssvårigheter 1 2 3 4 Orolig eller störd sömn 1 2 3 4 Känslor av hopplöshet inför framtiden 1 2 3 4 Rädsla och ängslighet 1 2 3 4 Värk eller ömhet i musklerna 1 2 3 4 Ångest eller panikattacker 1 2 3 4 Tröghet eller brist på energi 1 2 3 4 Avslutningsvis skulle vi uppskatta om du svarade på några frågor om det bemötande och den samtalsbehandling du fått på din psykosociala enhet. Hur nöjd är du med bemötandet du fått på din psykosociala enheten? Missnöjd Delvis missnöjd Ganska nöjd Nöjd Fick du den typ av behandling/hjälp du önskade? Nej, inte alls Nej, egentligen inte Ja, i stort sett Ja, helt och hållet Hur nöjd är du med den behandling du fått? Missnöjd Delvis missnöjd Ganska nöjd Nöjd Kan du nu bättre hantera den problematik du sökte för? Nej, inte alls Nej, egentligen inte Ja, i stort sett Ja, helt och hållet Övrigt att kommentera? Tack för din medverkan!
BILAGA 5 Riktlinjer för psykosociala team med prioriteringsordning Allmänna kriterier Vuxna över 18 år Kortidsinriktad behandling i första hand, längre kontakt bör motiveras Grad av funktionsnedsättning och lidande bedömes avgränsning görs i förhållande till Psykiatriska kliniken Egen motivation hos patienten är viktig Förändringsbenägenhet hos patienterna skall finnas Familjeperspektivet patienten med minderåriga barn prioriteras Gällande patienter som är kliniskt färdigbehandlade inom psykiatrin ska samverkansdokumentet beaktas. Överlämnande ska ske i samråd med berörda. Prioriteringsordning Prioriteringsgrupp I Akuta kriser Prioriteringsgrupp II Patienter som under de senaste månaderna lider av ökande symtom i form av nedstämdhet, oro, ångest och sömnsvårigheter vilket innebär att det kan föreligga depression och/eller ångesttillstånd. Fördröjda kris- och fördröjda sorgereaktioner. Patienter med små barn och unga vuxna mellan 18 25 år bör särskilt uppmärksammas. Prioriteringsgrupp III Patient med långvarig och/eller tidigt grundlagd problematik. I denna grupp innefattas personer med somatiska diagnoser, men som nu efterfrågar en bearbetning av de psykologiska mekanismerna samt långvarig smärtproblematik.
9 Förteckning över Qulturum-rapporter 9: 1 Hur upplever patienterna de psykosociala teamen? Författare: Malin Nyman 8 8: 1 Samtal om levnadsvanor vid blodtrycksmätning Författare: Eva Ellbrant, Eva Svensson, Kjell Lindström 8: 2 Läkemedel i hemsjukvården Beskrivning av patientgruppen som har mer än 7 läkemedel och av en modell för läkemedelsrevision Författare: Christina Nielsen, Jörn Frank-Nielsen, Kjell Lindström 8: 3 Läkemedel i hemsjukvården Sjuksköterskors och läkares upplevelse av en modell för läkemedelsrevision Författare: Jan Mårtensson, Lars-Göran Persson 7 7: 1 Symposium - framtidens telefoni även i vårt landsting? Författare: Marianne Jansson, Eva Cegrell-Buren, Charlotte Klefsgård, Kjell Lindström 7: 2 Ökat öppethållande på vårdcentral Författare: Angela Eckerby 7: 3 Ungdomars syn på tobak eget ansvar i fokus Författare: Karolina Järhult, Lars-Göran Persson, Jan Mårtensson 7: 4 Vad äter 3-åringar och vad tycker de om att göra? Blir det någon skillnad om föräldrarna är hälsoundersökta på BVC? Författare: Gunvor Runesson, Lars-Göran Persson 7: 5 Hälsoundersökning av föräldrar på BVC Vad tycker föräldrarna och hur har det påverkat deras levnadsvanor? Författare: Gunvor Runesson, Lars-Göran Persson 7: 6 Matprat på BVC Information dialog om barns mat och matvanor Författare: Gunvor Runesson, Lars-Göran Persson 6 6: 1 Alkoholprevention på vårdcentral Är det möjligt? Resultat och erfarenheter från ett projekt på Hälsans vårdcentraler i Jönköping Författare: Lars-Göran Persson, Lars-Olof Johansson 6: 2 Rökning och KOL i Reftele Författare: Elisabeth Ahlenhed, Anders Åhre, Kjell Lindström 9-1-15
6: 3 Läkemedel i hemsjukvården Kartläggning av läkemedelsanvändning och identifiering av läkemedelsrelaterade problem Författare: Christina Nielsen, Jörn Frank Nielsen, Kjell Lindström 6: 4 Testa klokare spara pengar Aktivt deltagande i forskning och programarbete om egenmätning av plasmaglukos hos typ 2 diabetiker i primärvård medförde förändrat förskrivningsmönster Författare: Anders Tengblad, Gunnar Albinsson, Karin Lindahl, Kjell Lindström 6: 5 Utvärdering av införandet av TeleQ på Rosenlunds vårdcentral i Jönköping Författare: Mats Siljehult, Anna-Karin Nilsson, Christina Lannering, Kjell Lindström 6: 6 Att vara närståendevårdare inom palliativ vård i hemmet från kontroll till förlust av kontroll Författare: Berit Munck, Jan Mårtensson 5 5: 1 Aneby vårdcentral Utvärdering av verksamheten 4 Författare: Kjell Lindström, Brita Aldrin, Christina Lannering, Lisbeth Nyman 5: 2 Hur mäter man njurfunktionen hos äldre? Vilken betydelse har nedsatt njurfunktion för läkemedelsbehandlingen? Författare: Linda Kindgren, Kjell Lindström, Tamara Zafirova, Carsten Frisenette-Fich 5: 3 Utvärdering av Vårdplaneringsteam på Ryhov Ett samverkansprojekt mellan Jönköpings kommun och Jönköpings sjukvårdsområde Författare: Anna-Britta Nilsson, Marie Kemi, Göran Runesson, Gerd Skogar, Kjell Lindström 5: 4 Vanliga luftvägsinfektioner och antibiotikaförskrivning i primärvården En kartläggning med stöd av datorjournal i Jönköping år 2-4 Författare: Christina Lannering 4 4: 1 Sjukgymnast som primär instans Författare: Ulrika Eskilsson, Ingrid Fridh, Per Skarrie 4: 2 Jourcentral på sjukhus eller på vårdcentral? Utvärdering av flyttningen av Jönköpings jourcentral från sjukhusets akutmottagning till vårdcentralen Hälsan i oktober 2 Författare: Renée Ferm, Jan Mångs, Kjell Lindström, Gunnar Persson 4: 3 AKO (Allmänläkarkonsult) Utvärdering av fem års AKO-verksamhet i Jönköpings sjukvårdsområde Författare: Lars-Göran Persson, Staffan Ekedahl 9-1-15
4: 4 Tidig diagnostik av KOL Kan spirometri användas i akutskedet vid infektionssymtom från nedre luftvägarna vardagssjukvården? Författare: Susanne Ekedahl 4: 5 Diabetes och integrerad mental träning En kvalitativ studie om hur människor med diabetes typ 1 uppfattar sin livssituatio efter genomgången kurs i Integrerad Mental Träning, jämfört med före kursen. Författare: Christina Göth Qulturum 3 3: 1 Kvalitetsbarometern En intervjuundersökning om engagemang och systematik i förbättringsarbetet Författare: Kjell Lindström, Brita Aldrin, Wera Hjalmarson, Qulturum 3: 2 Kvalitetsbarometern Validering och reliabilitetstestning Författare: Jan Mårtensson, Kjell Lindström 3: 3 Läkemedelsförskrivning - ett patriarkalt eller demokratiskt beslut? Författare: Bengt Järhult, Kjell Lindström 3: 4 Det är inte farligt att pröva! Om utsättning av långtidsbehandling av SSRI-preparat hos äldre i Habo och Huskvarna Författare: Sten Olsson, Kjell Lindström m fl 3: 5 Fler öron i vården Hur telefontillgängligheten till vårdcentralerna i Jönköpings sjukvårdsområde förbättrades Författare: Kjell Lindström, Gunnar Albinsson, Brita Aldrin, Linda Frank, Maria Lindgren 2 2: 1 Barn och ungdomars hälsa i Jönköpings län Författare: Håkan Elmén, Ragnar Jonsell Barnhälsovårdsenheten 2: 2 Distriktssköterskans åtgärder vid hembesök och vid öppen mottagning Författare: Birgitta Karlsved, Mona Mattson 2: 3 Vad tycker man om sin vårdcentral? En befolkningsenkät 1 Författare: Kjell Lindström, Sofia Eriksson 2: 4 Överviktsbehandling vid Eksjö vårdcentral Vilken effekt har det och vad tycker patienterna Författare: Susanne Djurstedt 9-1-15