Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Turkmenistan 2005 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Det redan bekymmersamma läget för de mänskliga rättigheterna (MR) i Turkmenistan förvärrades markant efter ett påstått attentat mot president Nijazov i november 2002. Ett 70-tal personer beräknas ha dömts för inblandning i attentatet i rättegångar, som närmast kan liknas vid Stalintidens processer. I många fall förefaller erkännanden ha framtvingats genom tortyr. Hundratals släktingar till de dömda har tagits in för förhör och utsatts för hotelser och i vissa fall tortyr. De har blivit av med sina arbeten, vräkts från sina bostäder och belagts med förbud att bo i huvudstaden Asjchabat. Landet är en enpartistat, ja, närmast en enmansstat, där president Nijazovs makt är total. Såväl parlament som regering verkar sakna reellt inflytande. Istället intar en fjärde maktgren, Folkets råd, med presidenten som ordförande, positionen som landets högsta maktorgan. Personkulten kring presidenten genomsyrar hela samhället och har ökat de senaste åren. Politisk opposition saknas helt. Såväl enskilda individer som det civila samhället kontrolleras hårt av säkerhetstjänsten. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Turkmenistan har tillträtt: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och dess två protokoll om enskild klagorätt och om avskaffandet av dödsstraffet - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering - Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor - Konventionen mot tortyr
2 - Konventionen om barnets rättigheter - 1951 års flyktingkonvention Turkmenistan har inte tillträtt tilläggsprotokollen till konventionerna om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, mot tortyr respektive om barnets rättigheter. Enligt uppgift från FN rapporterar Turkmenistan till berörda FN-kommittéer vad gäller tillämpningen av konventionerna om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, mot diskriminering av kvinnor samt om barnets rättigheter, men däremot inte vad gäller konventionen mot tortyr eller konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Inga uppgifter om politiska mord eller så kallade försvinnanden har framkommit under året. Däremot rapporteras regelbundet om tortyr i häkten och fängelser, ofta som ett sätt att tvinga fram bekännelser. Fallen av tortyr och misshandel ökade markant i samband med utredningarna av det påstådda attentatet mot president Nijazov i november 2002. Även släktingar till dem som anklagades för inblandning i attentatet rapporteras ha utsatts för hotelser och i vissa fall tortyr. Förhållandena på landets fängelser är mycket bristfälliga. Fängelserna är överfulla och de sanitära förhållandena undermåliga. Sjukdomar som tuberkulos sprids snabbt och det råder brist på mat och mediciner. Många interner måste förlita sig på att släktingar och vänner levererar mat för att överleva. De fångar som är dömda enligt lagen om fosterlandsförrädare får inte ta emot matpaket utifrån. Flera dödsfall i fängelser har inträffat med anledning av ohälsosamma förhållanden. Presidentens årliga amnestier, som numera synes ha blivit något av en tradition, föranleds, enligt flera MR-organisationer, främst av att fängelsesystemet inte fysiskt klarar av att hantera alla fångar. Enligt officiella uppgifter skulle årets amnesti omfatta cirka 8 000 av landets 15 500 fångar. Fristående bedömare uppskattar det totala antalet fångar till en betydligt högre siffra, snarare uppemot 25 000. Det bör också noteras att politiskt misshagliga fångar inte omfattas av amnestin, som främst synes omfatta personer dömda för stöld eller narkotikabrott. 4. Dödsstraff Turkmenistan har avskaffat dödsstraffet.
5. Rättssäkerhet Rättssystemet har i stort sett inte förändrats sedan sovjettiden. I praktiken är rättsväsendet underställt presidenten, som har makt att tillsätta och avsätta alla domare. Det finns lokala och regionala domstolar samt en Högsta domstol. Enligt lagen skall rättegångar vara offentliga och åtalade, som inte har råd med försvarsadvokat, skall förses med en försvarsadvokat genom statens försorg. Dessa rättigheter respekteras dock inte alltid i praktiken och få advokater är verkligt oberoende. Rättegångarna efter det påstådda attentatet mot presidenten har av flera organisationer som verkar för de mänskliga rättigheterna liknats vid Stalintidens processer. Vid tiden för attentatet var lagens strängaste straff 20 års fängelse. Folkets råd antog i samband med rättegångarna en särskild ny lag om fosterlandsförrädare vilken stipulerar livstidsstraff eller intern förvisning. Flera av de huvudanklagade dömdes sedan till livstids fängelse. Säkerhetsministeriet rapporteras hålla öppet några timmar i veckan för att ta emot medborgarnas eventuella klagomål om brott mot de mänskliga rättigheterna. Det finns inga uppgifter om hur detta förfaringssätt fungerar i praktiken. Det finns även en särskild kommission för mänskliga rättigheter, som enligt uppgift regelbundet tar emot klagomål men kommissionen verkar inte ha någon reell makt att ta itu med problemen. 6. Personlig frihet Säkerhetstjänsten är president Nijazovs främsta organ för att kontrollera medborgarna. Organisationen antas vara effektiv och ha mycket god kännedom om vad som sker i samhället. Såväl den egna befolkningen som utländska besökare och diplomater övervakas genom personlig bevakning, telefonavlyssning och kontroll av e-post. Det saknas lagliga begränsningar vad gäller avlyssning och övervakning. Godtyckliga frihetsberövanden förekommer i stor omfattning. Särskilt utsatta är de som utpekas som kritiska mot regeringen. Vanligtvis arresteras dessa personer efter anklagelser som inte är relaterade till politisk verksamhet. I samband med attentatet mot presidenten arresterades inte bara direkt misstänkta personer utan även deras släktingar och vänner. Efter det påstådda attentatet mot presidenten återinfördes kravet på utresevisum. Släktingar till dem som arresterats och dömts för attentatet uppgavs inte kunna få utresevisum på flera år. Även om kravet på utresevisum avskaffades i januari 2004, har myndigheterna stora möjligheter att godtyckligt avgöra vem som kan få utrikespass och resa utomlands. 3
Ett vanligt förekommande problem är att myndigheterna konfiskerar privatbostäder. Detta sker ofta i samband med att fastigheter rivs för att lämna plats för lyxbostäder eller monument till presidentens ära. De personer som drabbas får ringa eller ingen ersättning. 7. Straffrihet Straffrihet, det vill säga underlåtenhet från statens sida att beivra och bestraffa brott och särskilt brott begångna av representanter för staten, är ett problem. Visserligen förekommer med jämna mellanrum att polis och säkerhetstjänst undersöks, enligt uppgift för att utreda anmälningar om tortyr och misshandel. Det finns dock anledning att misstänka att detta är ett sätt att göra sig av med misshagliga tjänstemän snarare än en process för att värna de mänskliga rättigheterna. 8. Yttrande- och mediafrihet Yttrande- och tryckfrihet föreskrivs i konstitutionen men i praktiken är dessa rättigheter kraftigt beskurna. All media kontrolleras av staten. Såväl tidningar som etermedia domineras av hyllningar av presidenten. Kritik mot presidenten och regeringen är otänkbar, förutom då presidenten själv offentligt förolämpar och avskedar ministrar och tjänstemän i direktsänd TV. Staten finansierar nästan alla tryckta media och censurerar dagstidningar. Endast en dagstidning utges på ryska (en närmast ordagrann översättning av en motsvarande turkmenskspråkig). Det är mycket svårt att få tag på tidningar från utlandet. Prenumerationen på utländsk press motarbetas och förhindras. Alla tryckpressar och kopieringsmaskiner i landet måste registreras, varvid en person måste anges som ansvarig för det som trycks och kopieras. I den rankning av pressfriheten, som organisationen Reportrar utan gränser gjort år 2005 i 167 länder, hamnar Turkmenistan på plats 165. De som har råd att köpa en egen parabol kan se kabel-tv med vissa utländska kanaler. Kanaler som sänt inslag som är kritiska till Turkmenistan och dess styre går dock inte att få in ens med parabol. Den enda internetleverantören är statlig och det finns tecken på att e- postkommunikation övervakas. Likaså verkar besöken på oppositionella hemsidor som etablerats utomlands registreras av myndigheterna. De flesta invånare har dock inte råd med internet. Konstitutionen föreskriver förenings- och församlingsfrihet men i praktiken är dessa rättigheter begränsade. Det enda registrerade politiska partiet är Demokratiska partiet det före detta Kommunistpartiet. Inga andra politiska partier har enligt myndigheterna uppfyllt kraven för att bli registrerade. Det är 4
5 inte förbjudet att tillhöra något annat parti än Demokratiska partiet men de som öppet gör det, uppges ha utsatts för trakasserier och i vissa fall blivit av med sina arbeten. Även enskilda organisationer uppger att det är mycket komplicerat att bli registrerad och endast ett fåtal verkligt oberoende organisationer finns, ingen av dem verksam inom MR-området. Det krävs tillstånd för att anordna offentliga möten och demonstrationer och sådana utfärdas sällan. Organisationer som inte är registrerade tillåts inte hålla demonstrationer. Konstitutionen påbjuder religionsfrihet men denna är i praktiken begränsad. Alla religiösa samfund måste registrera sig och för att göra det krävs minst 500 medlemmar på varje ort där registrering önskas. I början av förra året avskaffades de tidigare bestämmelserna om straff gentemot icke-registrerade religiösa samfund. Samtidigt gjordes vissa ändringar i bestämmelserna, vilket lett till att förutom de tidigare registrerade sunnimuslimska och ryskortodoxa grupperingarna ytterligare totalt nio samfund har registrerats. Även om ett samfund fått officiell registrering kan deras möten och sammankomster utsättas för trakasserier från myndigheterna. 9. De politiska institutionerna Turkmenistan är inte bara en enpartistat utan i praktiken även en stat med all makt koncentrerad till president Nijazov. Personkulten kring presidenten har tilltagit de senaste åren. Till hans officiella titel "Türkmenbaşy" alla turkmeners fader har tillfogats "den store". Samtliga större byggnader i huvudstaden Asjchabat pryds med presidentens porträtt och ett stort antal statyer har rests till hans ära. President Nijazov skrev 2001 en bok "Ruchnama" avsedd att vara en spirituell vägledning för det turkmenska folket och som nu är obligatorisk att studera i skolor, på universitet och på arbetsplatser. År 1999 antog Folkets Råd en ny lag, som tillåter Nijazov att sitta kvar som president på livstid. Presidenten har dock sagt att presidentval skall hållas 2009 efter det att han presenterat lämpliga kandidater år 2008. Om det blir något val är fortfarande oklart. Vid sitt möte nyligen beslutade nämligen ledamöterna i Folkets råd enhälligt att ärendet Lag om val av president skulle strykas från dagordningen. Det senaste parlamentsvalet, som hölls i december 2004, resulterade i att alla 50 invalda representerar presidentens parti. Samtliga kandidater var utvalda och godkända i förhand av regeringen. Parlamentet stöder rutinmässigt presidentens dekret och kan inte betraktas som oberoende. Inga oppositionspartier tillåts verka.
Även regeringen kontrolleras helt av presidenten, som ofta avskedar sina ministrar. Det är ovanligt att en minister blir vid sin post mer än ett eller två år. Detta förhindrar på ett effektivt sätt att någon kompetens och erfarenhet, som skulle kunna användas mot presidenten, byggs upp. I Turkmenistan finns även en fjärde maktgren, det så kallade Folkets råd. Sommaren 2003 utarbetades flera nya tillägg till grundlagen, vilka bland annat medförde att Folkets råd blev landets högsta maktorgan. Rådet består av presidenten, parlamentsledamöter, regeringen, riksåklagaren, guvernörerna, representanter för äldreråd, ungdomsorganisationer, fackföreningar etc. Presidenten är ordförande för Folkets råd, som har till uppgift att godkänna grundlagen och ändringar av denna, besluta om datum och förutsättningar för val och folkomröstningar och godkänna program för landets politiska, ekonomiska och sociala utveckling. Kvinnorna är underrepresenterade i det politiska livet. 14 av 50 parlamentsledamöter är kvinnor och ingen kvinna satt i regeringen 2003. 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Diskriminering inom arbetslivet på grund av kön, hudfärg, religion eller politisk åsikt är förbjuden men förekommer i viss utsträckning, i synnerhet gentemot etniska minoriteter. Den normala arbetsveckan är 40 timmar. Enligt uppgift skall minimilönen ha fastställts till 75 USD/månad men det är oklart om denna bestämmelse tillämpas på alla arbetsplatser. Det finns inga fastställda hälso- och säkerhetsnormer för arbetsplatserna. Lagen nämner inte uttryckligen något om fackföreningar. De fackföreningar som existerar kontrolleras av regeringen. Tvångsarbete är förbjudet men lär förekomma i viss utsträckning. Turkmenistan har tillträtt ILO:s (International Labour Organization) konventioner om föreningsfrihet och förhandlingsrätt, icke-diskriminering i arbetslivet och förbud mot tvångsarbete men som framkommit ovan är tillämpningen i många fall bristfällig. Turkmenistan har inte tillträtt ILOkonventionerna om förbud mot barnarbete. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Det är svårt att få tillgång till tillförlitliga uppgifter om hälsosektorns finansiering. Många bedömare hävdar att korruption och mutor är ofta förekommande inom hälso- och sjukvården. Det finns även uppgifter om att regimen, uppenbarligen i syfte att minska kostnaderna, ersatt sjuksköterskor och annan utbildad personal med outbildade värnpliktiga. Presidenten har under året förklarat att sjukvård i landsorten inte längre behövs och myndigheterna har på vissa håll även börjat stänga sjukhus ute i landet. Detta 6
7 har lett till att friställda läkare och sjuksköterskor söker sig till Uzbekistan för att där kunna arbeta inom sitt gebit. Även många patienter söker sig till grannlandet för vård. 12. Rätten till utbildning Bristerna i utbildningssektorn utgör ett allvarligt problem i Turkmenistan. Flera år av nedskärningar har medfört att standarden för såväl grundskola som högre utbildning kraftigt försämrats. Grundutbildningen har förkortats och det råder stor brist på lärare och undervisningsmaterial. Ryskspråkigt undervisningsmaterial får inte längre användas trots att det många gånger helt saknas motsvarande material på turkmenska. Den förkortade skolgången innebär att studenter från Turkmenistan endast i undantagsfall betraktas som behöriga för studier vid universitet utomlands. Grundskoleutbildningen är obligatorisk och utbildning är officiellt avgiftsfri. Det är dock vanligt förekommande med mutor för att erhålla en av landets få universitetsplatser. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard I ett så slutet land som Turkmenistan är det svårt att få en uppfattning om de allmänna livsvillkoren. Inte minst gäller detta för landsbygden och mindre städer, dit utlänningar ofta fysiskt förhindras att resa. Flera utomstående bedömare talar dock om utomordentligt svåra levnadsvillkor på många håll, inte minst i de regioner där arbetslösheten uppskattas vara över 50 procent. 14. Kvinnans ställning Lagen förbjuder diskriminering på grund av kön men i praktiken görs inte tillräckligt för att motverka sådan diskriminering. Kvinnorna är underrepresenterade på högre tjänster inom statlig förvaltning och företag. De flesta kvinnor arbetar inom lågavlönade sektorer såsom hälsovård och utbildning. Kvinnor på landsbygden har generellt sämre utbildning än kvinnor i städerna och de tar mer sällan arbete utanför hemmen. Våld mot kvinnor i hemmen är utbrett. Många brott av detta slag anmäls aldrig och problemet diskuteras inte i samhället. Handel med kvinnor för prostitution är ett problem och det finns ingen lagstiftning mot människohandel. 15. Barnets rättigheter Regeringen har inte avsatt tillräckliga resurser för att säkra barnens grundläggande behov. Särskilt hälsosituationen är dålig med hög barnadödlighet. Minimiåldern för att få arbeta är 16 år. Visserligen har Turkmenistan, som enda land i Centralasien, en lag som förbjuder barnarbete men tillämpningen och
8 efterlevnaden brister många gånger. Det är inte ovanligt att barn så unga som 10 år hjälper till att arbeta med bomullsskörden. 16. Olika befolkningsgruppers situation (etniska, religiösa minoriteter, urbefolkningar med flera) Som en följd av presidentens program för att främja det turkmenska nationsbyggandet upplever många minoritetsgrupper, varav ryssar och uzbeker utgör de största, att de diskrimineras. Turkmenskan är det enda officiella språket och har kommit att ersätta ryskan på många områden. Antalet skolor med undervisning på ryska har minskat kraftigt de senaste åren och all universitetsutbildning sker på turkmenska. Ingen undervisning i turkmenska erbjuds för vuxna, vilket innebär att den som behöver lära sig turkmenska för att få tillgång till högre utbildning måste ha råd att anlita en privatlärare. Icketurkmener uppger även att de diskrimineras på arbetsmarknaden, särskilt vad gäller högre tjänster. 2003 kom Ryssland och Turkmenistan överens om att bryta den bilaterala överenskommelsen om dubbelt medborgarskap. Turkmenistan gjorde tolkningen att detta beslut kunde gälla retroaktivt och uppmanade alla med dubbelt medborgarskap att välja vilket de ville behålla. Genomförandet av detta tvång att välja medborgarskap synes dock inte bedrivas med någon större frenesi. Ryssland har dock i mycket försiktiga ordalag uttryckt oro över den ryska minoritetens ställning i Turkmenistan. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning Homosexuella handlingar mellan män är förbjudet enligt lag men åtal enligt denna paragraf är ovanliga. Homosexualitet mellan kvinnor har inte reglerats i lagstiftningen. Traditionella värderingar gör att homo- och bisexuella och transpersoner knappast är socialt accepterade. Personer som väljer att öppet visa sin homosexualitet riskerar att utsättas för trakasserier av omgivningen. Från myndighetshåll verkar det däremot inte förkomma någon systematisk förföljelse av homosexuella. 18. Flyktingars rättigheter Regeringen samarbetar med UNHCR för att bedöma flyktingars status och för att bistå dem med hjälp. Landets flyktingar kommer framför allt från Afghanistan men även från Tadzjikistan. Värt att uppmärksamma är att myndigheterna under sommaren 2005 gav medborgarskap åt cirka 13 000 flyktingar från Tadzjikistan (etniska turkmener). Ytterligare cirka 3 000 flyktingar beviljades permanent uppehållstillstånd. Turkmenistan har även samarbetat aktivt med det internationella samfundet avseende leveranser av humanitär hjälp till flyktingar i Afghanistan.
9 19. Funktionshindrades situation Diskriminering av funktionshindrade förekommer i viss utsträckning på arbetsmarknaden och inom utbildningssektorn. Från statens sida har mycket lite gjorts för att komma till rätta med dessa problem. Funktionshindrade får vissa statliga bidrag men dessa är inte tillräckliga för att klara en dräglig levnadsstandard. Barn med funktionshinder går i särskilda internatskolor. 20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter Det civila samhället är mycket begränsat och övervakas av säkerhetstjänsten. Inga lokala eller internationella organisationer för mänskliga rättigheter kan verka i Turkmenistan. 21. Fältverksamhet eller rådgivning på området mänskliga rättigheter OSSE, som har ett kontor i Asjchabad, har på grund av det politiska klimatet i landet begränsade möjligheter att genomföra några mer omfattande insatser på området mänskliga rättigheter