EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 06.03.2002 C(2002) 595fin Statligt stöd nr NN 45/2002 Finland Tillfällig statlig garanti till luftfartsföretag för ansvarsförsäkring på grund av risker för krigs- och terroristhandlingar Herr minister, 1. Förfarande 1. I enlighet med artikel 88.3 i EG-fördraget anmälde de finländska myndigheterna i en skrivelse av den 15 oktober 2001, diarieförd den 22 oktober (TRENA/69119), en bestämmelse om försäkringsskydd mot risker inom luftfarten. Försäkringens löptid var 30 dagar (25 september 24 oktober). Enligt kommissionen var anmälan ofullständig, och därför skickade kommissionen den 19 oktober en skrivelse ([TREN D(2001)16283] till de finländska myndigheterna med en begäran om kompletterande upplysningar. Myndigheterna svarade med en skrivelse av den 5 november, som diariefördes den 12 november (TREN A/70074). I samma skrivelse anmälde myndigheterna att den ursprungliga bestämmelsen hade förlängts till att omfatta även perioden 25 oktober 25 november. 2. I en skrivelse av den 28 november, diarieförd den 29 november (TREN A/71346), förlängde de finländska myndigheterna bestämmelsen ytterligare till att omfatta även perioden 26 november 25 december. 3. Stödåtgärden har genomförts innan kommissionen fattat beslut i frågan, och den registrerades därför som icke anmält stöd med beteckning NN 45/2002. Utrikesminister Erkki TUOMIOJA Skepparegatan 22 FIN - 00160 HELSINGFORS Rue de la Loi 200, B-1049 Bruxelles/Wetstraat 200, B-1049 Brussel - Belgien. Telefon: växel +32 (0) 2 299.11.11. Telex: COMEU B 21877. Telegramadress: COMEUR Bryssel
2. Beskrivning av stödet Bakgrund 4. Som en följd av terroristattackerna mot Förenta staterna den 11 september 2001, tillkännagav försäkringsbolagen allmänt att de fr.o.m. den 17 september 2001 skulle uppträda mycket restriktivt i sin behandling av luftfartsföretagen. Detta tog sig bland annat i uttryck i kraftigt sänkta ersättningstak som beviljades fr.o.m. den 25 september 2001 för skador mot tredje man i samband med olyckor orsakade av krigs- eller terroristhandlingar. 5. För dessa risker har försäkringsgivarna begränsat sitt ersättningstak som före den 25 september 2001 kunde uppgå till 2 miljarder USD per luftfartyg och skadehändelse till 50 MUSD för alla skadehändelser sammanräknade under ett år omräknat per luftfartyg, mot en allmän tilläggspremie på i genomsnitt 1,25 USD per resenär. Detta innebar dels att försäkringsgivarnas ersättningstak sänktes till en nivå som blev otillräcklig med hänsyn till de risker som är förbundna med luftfart, och i vissa fall otillräcklig med hänsyn till luftfartsmyndigheternas krav på försäkringsskydd, varvid det senare förhållandet skulle kunna ha lett till att luftfartyg blivit stående på marken, dels att införandet av ett ersättningstak för alla sammanräknade skadehändelser kunde medföra att ett luftfartyg inte längre var försäkrat mot skador på tredje man, i de fall då det årliga ersättningstaket redan nåtts genom eventuella tidigare skadehändelser. 6. Som en följd av att försäkringsgivarna så snabbt och i så stor omfattning sagt upp försäkringarna, har de flesta stater infört garantier eller direktförsäkringar för luftfarten. Stöd under perioden 25 september 24 oktober 2001 7. Genom ett beslut av den 26 september uppdrog Finlands riksdag åt regeringen att införa en bestämmelse om försäkringsskydd av luftfarten under en trettiodagarsperiod, med möjlighet till förlängning motsvarande en trettiodagarsperiod i taget t.o.m. mars 2002. Det är på denna grund den finländska regeringen därpå beslöt att försäkra luftfartsföretag, som innehade trafiktillstånd utfärdade av de finländska myndigheterna, för perioden av den 25 september (retroaktivt) t.o.m. den 24 oktober 2001. 8. Nämnda statliga bestämmelse avser bara ansvarsskydd för luftfartsföretag och omfattar risker för krigshandlingar, skadeanspråk avseende flygresenärer dock undantagna. För att kunna åtnjuta detta försäkringsskydd måste luftfartsföretagen 2
styrka att de den 24 september 2001 innehade privata försäkringsavtal av typ AVN 52 C 1, eller likvärdiga avtal, för sina luftfartyg. 9. Genom bestämmelsen garanterar staten att den ansvarar för skador, som förorsakats av ett luftfartyg, upp till det ersättningstak som luftfartsföretaget angett för luftfartyget i den försäkring av typ AVN 52 C som sagts upp. Ersättningstaket får inte vara högre än en miljard dollar per luftfartyg och händelse. 10. Staten garanterar inte sådant försäkringsskydd som fortfarande erbjuds på försäkringsmarknaden efter händelserna i Förenta staterna. Det skyddet var till en början begränsat till 50 MUSD och erbjöds i form avtal av typ AVN 52 D. Under alla omständigheter gäller den statliga bestämmelsen bara som kompletterande extra försäkringsskydd till de privata försäkringar som ett luftfartsföretag har. 11. Ingen försäkringspremie behöver betalas till de finländska myndigheterna. Myndigheterna kräver emellertid att varje ekonomisk vinst, som luftfartsföretag skulle komma att göra på grund av den statliga garantin, betalas till staten. Genom denna bestämmelse vill man undvika att luftfartsföretagen utnyttjar de sänkta försäkringspremierna till att skaffa sig ett försäkringsskydd som är likvärdigt med det som fanns före 11 september-händelserna. 12. Det är finländska trafikministeriet som utövar direkt tillsyn över bestämmelsens tillämpning. Ministeriet handlägger luftfartsföretagens ärenden och försäkrar dem direkt (det rör sig alltså inte om något återförsäkringsavtal). 13. Finlands regering har inte infört någon liknande bestämmelse för de övriga företagen inom luftfarten (flygplatser, marktjänster etc.), eftersom det förefaller som att dessa verksamheter inte har drabbats av samma avveckling av försäkringarna som dessa typer av företag har fått känna av i andra medlemsstater i EU. Stöd under perioden 25 oktober 25 november 14. Stödet förlängdes med en trettiodagarsperiod enligt regeringsbeslut av den 24 oktober och enligt samma villkor som för den första perioden, utom vad gäller försäkringspremier 2. Regeringen har beslutat att de luftfartsföretag som mottagit stöd skall betala försäkringspremier fr.o.m. den 5 november. 15. Det faktum att försäkringspremierna skulle börja betalas fr.o.m. den 5 november, medan den andra trettiodagarsperioden för stödet började löpa den 24 oktober förklarades av att det saknades tid för att genomföra den ändring av finländska 1 2 Försäkringsavtal av typ AVN 52 C erbjöds på försäkringsmarknaden som ansvarsskydd för luftfartyg vid fall av skador vid krigsrisker och därmed förbundna risker. Dessa avtal sades upp av försäkringsgivarna som en följd av händelserna den 11 september. De ersattes av avtal av typ AVN 52 D, som ger lägre skadeersättning (begränsad till 50 MUSD). En annan ändring av mindre betydelse är att staten får försäkra nya luftfartyg som registrerats hos luftfartsmyndigheter efter 11 september-händelserna (eftersom nya luftfartyg är oförsäkrade). 3
riksdagens ursprungliga beslut som var nödvändig för att kräva uttag av försäkringspremier. 16. Premiernas belopp fastställdes genom regeringsbeslut av den 22 november enligt följande: * Skadeskydd på 50 150 MUSD: 0,40 euro (ca 0,35 USD) per resenär, * Skadeskydd på 50 500 MUSD: 0,55 euro (ca 0,47 USD) per resenär, * Skadeskydd på 500 1 000 MUSD: 0,80 euro (ca 0,70 USD) per resenär. 17. Flygfraktföretagens premier höjdes med 50 %. Stöd under perioden 26 november 25 december 18. Genom regeringsbeslut av den 22 november förlängdes stödet t.o.m. den 25 december enligt ovannämnda villkor. 3. Bedömning av stödet Förekomst av stöd 19. Enligt artikel 87.1 i fördraget är, om inte annat föreskrivs i fördraget, stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel och som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden. 20. Genom att försäkra luftfartsföretagen mot risker för krigs- och terroristhandlingar utnyttjar den finländska staten egna medel, eller avser att använda dem vid fall av olyckor. 21. Dessa garantier och eventuella skadeersättningar från statens sida innebär en fördel för luftfartsföretagen, eftersom företagen utan dessa garantier och ersättningar inte längre skulle ha det försäkringsskydd som krävs för deras flygverksamhet. 22. Åtgärden, som är inriktad på luftfarten, är selektiv till sin natur. 23. På den liberaliserade marknad för luftfarten som trädde i kraft genom det tredje lagstiftningspaketet den 1 januari 1993 3, befinner sig de finländska luftfartsföretagen i konkurrens med andra luftfartsföretag i andra medlemsstater. De garantier som de finländska luftfartsföretagen beviljats och de fördelar de åtnjuter påverkar handelsutbytet mellan staterna och riskerar att påverka konkurrensen. 24. Åtgärderna är förenliga med fördraget endast om de är förenliga med något av de föreskrivna undantagen. 3 Rådets förordningar 2407/92 och 2408/92, EGT L 240, 24.8.1992. 4
Rättslig grund 25. Enligt artikel 87.2 b i EG-fördraget är [...] stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser [...] förenliga med den gemensamma marknaden. Kommissionen framför i sitt meddelande av den 10 oktober 2001 4 åsikten att händelserna den 11 september 2001 får betecknas som exceptionella i den mening som avses i artikel 87.2 b i fördraget. 26. I punkt 37 i ovannämnda meddelande konstaterar kommissionen följande: Den 22 september diskuterade rådet (ekonomiska och finansiella frågor) de krisåtgärder som medlemsstaterna skulle kunna vidta för att luftfartsföretagen under de närmaste månaderna skall klara av de extra försäkringskostnaderna på vissa villkor. Det beslöts bl.a. att stödet skall begränsas till att överbrygga en avmattning på försäkringsmarknaden för att garantera täckning av de skador som tredje man lidit till följd av terrorist- eller krigshandlingar, regeringarna skall begära ett rimligt pris som i möjligaste mån återspeglar de risker som de vidtagna åtgärderna täcker, även om detta villkor kan upphävas på kort sikt, åtgärderna skall sträcka sig över en månad, samtidigt som arbetet för att finna en varaktig lösning skall fortsätta och branschen uppmuntras att så snart som möjligt vända sig mot marknaden. Rådet erinrade om skyldigheten att underrätta kommissionen om åtgärderna för att det skall bli möjligt att undersöka om de stämmer överens med reglerna för statligt stöd. 27. I punkt 38 i samma meddelande fastslår kommissionen följande riktlinjer för beslut om stöd: I de beslut om statligt stöd som kommissionen kommer att behöva anta utifrån de åtgärder som den får underrättelse om kommer alla relevanta omständigheter att beaktas och framför allt att de aktuella offentliga åtgärderna - tillämpas lika utan någon form av inskränkning på alla luftfartsföretag i en medlemsstat, - begränsas till en månad, - endast ersätter de extra försäkringskostnader som händelserna den 11 september gett upphov till och inte på något sätt försätter luftfartsföretagen i en bättre situation än den som de befann sig i före den 11 september 2001. 4 Kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet KOM(2001) 0574 5
28. Punkt 40 i samma meddelande rör bl.a. förlängningar av stödet till att gälla längre än den ursprungliga trettiodagarsperioden. Kommissionen fastslår här följande: Om situationen skulle vara oförändrad efter den första perioden på trettio dagar, kan medlemsstaten besluta att antingen fortsätta att ge försäkringsbolagen en kompletterande garanti eller träda direkt i försäkringsbolagens ställe och själv påtaga sig risken. I alla händelser skall medlemsstaterna följa de gemensamma riktlinjerna i fråga om - varaktigheten, - skyddets omfattning, - sätten att fastställa premierna, - operatörer som omfattas av skyddet, - behandlingen av tredje land. Mot bakgrund av artikel 87.2 b kommer kommissionen att granska de statliga åtgärder som den blir underrättad om utifrån ovannämnda principer. Förenlighet med artikel 87.2 b Stödet under perioden 25 september 24 oktober 2001 29. Kommissionen konstaterar att det stöd som inrättats för luftfartsföretagen begränsas till det som försäkringsmarknaden inte längre erbjöd från och med den 25 september 2001. Ansvarsförsäkringen gentemot resenärerna omfattas inte, eftersom den fortfarande fanns tillgänglig på marknaden. Ersättningstaket för försäkringarna låg kvar på 50 MUSD. Under det beloppet fanns det fortfarande tillgång till försäkringar. 30. Luftfartsföretagen var fortfarande skyldiga att betala försäkringsgivarna premier och tilläggspremier. Dessa motsvarade således nödvändigtvis minst de föregående. Dessutom försäkrade sig de finländska myndigheterna om att eventuell omotiverad ekonomisk vinst, som ett luftfartsföretag skulle kunna tillskansa sig till följd av bestämmelsen om statliga stödet, skulle överföras till myndigheterna. Den åtgärden gör att man kan man dra slutsatsen att de finländska luftfartsföretagen inte befunnit sig i en mer gynnsam situation än före händelserna den 11 september. 31. Ersättningstaket fastställdes i enlighet med vad som gällde före den 24 september 2001. Taket medför således ingen ytterligare vinst för de berörda luftfartsföretagen, och det gäller endast för de bolag som tidigare innehade 6
försäkringsskydd. Dessutom begränsade de finländska myndigheterna garantitaket till 1 000 MUSD. 32. Stödet inrättades den 25 september 2001, med en löptid på en månad. 33. De finländska myndigheterna informerade samtliga luftfartsföretag med finländskt trafiktillstånd om den statliga garantin som var av ickediskriminerande karaktär. 34. Kommissionen konstaterar således att stödet som löpte mellan den 25 september 2001 och den 24 oktober 2001 till förmån för luftfartsföretagen uppfyller reglerna i kommissionens meddelande av den 10 oktober 2001. Stödet bedöms därför vara förenligt med artikel 87.2 b i EG-fördraget. Stödet under perioderna 25 25 november och 26 november 25 december 35. I meddelandet av den 10 oktober 2001 (punkt 39) gjorde kommissionen följande bedömning: Utvecklingen på försäkringsmarknaden gör det svårt att tro att åtgärderna kommer att upphöra efter en månad. Kommissionen noterar att marknaden inte hade återgått till det normala vid slutet av den första perioden på en månad. 36. Man bör således bedöma huruvida de regler som kommissionen utfärdat i punkt 40 i ovan nämnda meddelande om förlängda statliga garantier eller försäkringsskydd, har efterlevts. 37. Beträffande det finländska stödet utgjordes detta i stort sett av en enkel anpassning av det ursprungliga stödet. Stödet omfattade samma typ av eventuella stödmottagare. 38. Det begränsades till ersättningstak motsvarande nivåer där luftfartsföretagen inte alls, eller med svårighet, lyckats finna något utbud på marknaden. 39. Ett premiesystem infördes för den andra och tredje månaden (från och med den 5 november). Det faktum att premierna inte togs ut från den 25 oktober, som är den dag då den statliga garantin förlängdes, utan ungefär tio dagar senare, beror på den interna rättsordningen i Finland (den tid som krävdes för att ändra riksdagens ursprungliga beslut). Kommissionen anser därför att den 5 november, som startdatum för utbetalning av premierna, inte är onormalt. 40. De premier som bolagen i Finland är skyldiga att betala liknar i stort sett dem som tas ut i de flesta medlemsstater. Det finns vissa mindre skillnader såtillvida att de uttrycks i euro (och inte i dollar). Premienivån i Finland är densamma som i de flesta andra medlemsstater för intervallet 50 150 MUSD (0,35 USD per resenär) och för intervallet 50 1 000 MUSD då ett bolag tecknar sig för ett högsta försäkringsskydd på mellan 500 och 1 000 MUSD (0,70 USD per resenär). 41. Det finländska stödet har emellertid vissa särskilda egenskaper, jämfört med de flesta andra medlemsstater. Över 1 000 MUSD finns inget skydd, och till skillnad från de flesta andra medlemsstater har ett tak på 500 MUSD införts. Detta tak innebär att de finländska premierna är något lägre än i de flesta andra 7
medlemsstater i det speciella fall då ett luftfartsföretag tecknar sig för ett försäkringstak på mellan 150 och 500 MUSD (0,47 USD, jämfört med 0,70 USD). De är emellertid inte orimliga, såtillvida att de motsvarar ett statligt försäkringsskydd begränsat till 500 MUSD. 42. De premier som bolagen är skyldiga att betala motsvarar i stort de som tillämpas i de flesta andra medlemsstater. Kommissionen bedömer att de kan anses vara rimliga, och att de inte försätter de luftfartsföretag som tar emot stödet i en otillbörligt gynnsam situation efter händelserna den 11 september 2001. 43. Kommissionen konstaterar således att det stöd som inrättats till förmån för luftfartsföretagen, och som förlängts fram till den 25 december, uppfyller reglerna som kommissionen fastslagit i sitt meddelande av den 10 oktober 2001. Stödet bedöms därför vara förenligt med artikel 87.2 b i EG-fördraget. 4. Beslut Kommissionen har följaktligen beslutat att betrakta bestämmelsen om ansvarsförsäkring i samband med luftfart, och den statliga garantin som gällde mellan den 24 september 2001 och den 24 oktober 2001, och som förlängdes till den 25 december 2001, som förenligt med EG-fördraget. Om denna skrivelse innehåller konfidentiella uppgifter som inte bör spridas till tredje part uppmanas Ni att informera kommissionen om detta inom femton arbetsdagar räknat från dagen för mottagandet av denna skrivelse. Om kommissionen inte har mottagit en motiverad begäran inom den föreskrivna fristen, kommer den att anse att Ni lämnat Ert samtycke till att denna skrivelse kommuniceras i sin helhet till tredje part och offentliggörs på det språk som är giltigt på följande webbadress: http://europa.eu.int/comm/secretariat_general/sgb/state_aids/ Er begäran skall sändas med rekommenderat brev eller fax till Europeiska kommissionen Generaldirektoratet för energi och transport Direktorat A Enhet A2 Rue de la Loi/Wetstraat 200 B-1049 BRYSSEL Fax nummer: (+32 2) 296 41 04 8
Högaktningsfullt, På kommissionens vägnar Loyola de Palacio Kommissionens vice ordförande 9