Att bygga en skärgårdseskader - En saming brev i Riksarkivet från översteöjtnant Car Oof Cronstedt ti Gustav III under sutet av år 1789 och början av 1790 Kriget i Finand Uf Sundberg Sedan år 1788 pågick ett krig med Ryssand. Kriget startades av Gustav III och det finns oika förkaringar ti exakt varför han gjorde detta. En de av förkaringarna är att Gustav III änge hade haft tanken att öka sin popuäritet i Sverige genom ett framgångsrikt krig mot Ryssand. Sverige hade i frederna efter Stora nordiska kriget och Hattarnas ryska krig förorat stora andområden ti Ryssand, och en revansch för detta borde uppfattas som positivt i många äger. Eftersom kungen enigt rådande grundag inte fick starta ett anfaskrig ät Gustav III i sutet av juni 1788 iscensätta en skottväxing mean en svensk gränspostering vid Puumaa och ti ryssar utkädda svenskar. Händesen fick gäa som krigsorsak och två dagar senare gick svenska trupper över gränsen ti Ryssand. En grundpeare i den svenska stridspanen var att den ryska fottan besegrades på ett tidigt stadium av kriget. När den svenska och ryska fottan möttes vid Hagand i jui samma år var det nära att denna de av panen kunde förverkigas, men saget sutade oavgjort och den ia åtgångna ryska fottan kunde ta sig tibaka ti sina baser. Ryssarna reparerade sin fotta snabbare än svenskarna och kunde under resten av året håa de svenska örogsfartygen instängda i Sveaborg. Med detta hade Gustav III och Sverige fått avariga probem. Kriget tiands utveckades heer inte som man tänkt sig och de svenska trupperna kom inte särskit ångt in på ryskt territorium. Inom officerskåren rådde ett stort missnöje med kriget, och i början av augusti sog detta ut i fu bom. I den s k An j aanoten förkarade ett stort anta officerare att de ansåg kriget vara oagigt och Gustav III Uf Sundberg, f. 1956, är civiekonom, fårfattare och kapten i Fottans reserv. Under sutet av 1990-taet gav Uf Sundberg ut en triogi om svenska krig och freder samt medverkade i antoogin om skärgårdsfottans historia, Skärgårdsfottan, Hans Norman (red.), Lund 000. UfSundberg har änge odat ett varmt intresse får skärgårdsfottan och dess många fartyg. 81
8 Viceamiraen C. O. Cronstedt. Efter en miniatyrbid tihörig protokosekreteraren C. Cronstedt. stod atså infor ett uppror i officerskåren. Situationen räddades dock av att Danmark under augusti förkarade att de tänkte gå in i kriget. Kriget mot Ryssand hade ingen förankring i de breda fokagren, men ett krig mot Danmark ansåg många måste föras med kraft. Gustav III ämnade Finand och började organisera försvaret mot danskarna i Sverige. Han fick nu opinionen med sig och kunde så ned officersupproret Inför den annakande hösten avstannade operationerna i Finand för år 1788. Redan i oktober 1788 kunde stiestånd sutas med Danmark. I maj 1789 ineddes striderna åter i Finand. Ryssarna var devis framgångsrika, men yckades inte få ett övertag, och i augusti hade den svenska armen intagit fordeaktiga positioner. Den 4 augusti ed dock den svenska skärgårdsfottan ett nederag vid Svensksund. Eftersom den ryska skärgårdsfottan med detta kom att kunna röra sig bakom de svenska positionerna återstod det bara för svenskarna att retirera. Principen hade börjat stå kar redan under början av 1700-taet. Den som hade övertaget i skärgården hade stora fordear under ett krig i Finand. Om fartyg i skärgården ostört kunde föra fram trupper bakom fiendens positioner på fastandet hotades motståndarens rygg, viket resuterade i att den kringgångne snabbt tvingades retirera. Eftersom örogsfottans stora fartyg inte kunde operera i skärgårdarna kunde fordear vinnas oberoende av vem som hade herravädet ti havs. Denna insikt edde fram ti att man i både Sverige och Ryssand hade utveckat fartygsförband som var speciaanpassade for strid i skärgården. Den annakande hösten hindrade fer krigsröreser detta år, men på båda sidor bev man atmer övertygad om att kriget skue avgöras i den finska skärgården. Såvä svenskar som ryssar rustade frenetiskt infor den kraftmätning som måste komma sommaren 1790. Car Oof Cronstedt och hans uppdrag Det byggdes fartyg i många dear av riket och översteöjtnant Car Oof Cronstedt fick i uppdrag att eda uppsättandet av ett forband i Pommern. Det är
Cronstedts brev rörande detta uppdrag som finns i Riksarkivet. Samingen innehåer också några brev från Fredrik Wihem von Hessenstein, guvernör i Pommern. Wihem O deberg har tidigare använt samingen i sin biografi över viceamira Car Oof Cronstedt, men det finns många detajer i breven som tidigare inte har pubicerats. Dessa detajer är intressanta på det sättet att de ger oss en djup inbick i en skärgårdseskader, t ex hur den var bemannad, vad fartygen kostade och vika probem man hade med att sätta upp ett förband av denna typ. Car Oof Cronstedt föddes nära Hesingfors år 1756, hans far var artierikaptenen Johan Gabrie Cronstedt. C O Cronstedt gick in i fottan och ät först höra taas om sig i samband med Gustav III: s statskupp år 177, då han förde över trupper från Finand för att stödja kungen. När kriget med Ryssand bröt ut kom han ti skärgårdsfottan och detog i det första saget vid Svensksund. Car Oof Cronstedt var god vän med Car August Ehrensvärd, skärgårdsfottans vid denna tid starke man. Det var med största sannoikhet tack vare denna vänskap som han fick uppdraget i Pommern, och uppdraget kan betraktas som i högsta grad hedrande för Cronstedt. Pommern, som i praktiken hade varit svenskt sedan 169, hade tifait Sverige efter Trettioåriga kriget och var en utmärkt pats att bygga fartyg på. Där fanns god tigång ti ek och några av skärgårdsfottans fartyg hade tidigare, med stor framgång, byggts där. De två första breven är daterade den 3 november 1789. Cronstedt rapporterade i det första brevet att han nu hade kommit ti Strasund. Han informerade vidare om att von Hessenstein visserigen inte var på pats, men att han fick gott stöd av generaöjtnanten Armfet och den pommerska "Cammaren". Generaöjtnanten Armfet var Fromhod Armfet, chef för Artieriregementets avdening i Strasund. Cronstedt hade uppenbarigen vid denna tid inte fått den skeppsbyggmästare han bivit ovad och heer inte ritningarna på de fartyg som skue byggas. Han intygade att arbetet skue inedas med "fu force" så snart dessa hade kommit. Han avsutar brevet med att "anstat om ekvirkets faande och apterande är även redan gjort". Det andra brevet av samma datum är betydigt fyigare. Vi förstår av detta grunden i uppdraget, Cronstedt hade att bygga kanonsupar och kanonjoar samt reparera två kanonpråmar, Hector och Achies. Pråmarna hade egat i Pommern en ängre tid och var avsedda för Pommerns försvar. De var större, tungt bestyckade fartyg som var svåra att förfytta i skärgården och krävde stor besättning. Kanonsuparna och kanonjoarna var pråmarnas motsats. Den grundäggande iden med dessa fartygstyper var att skapa ättröriga far- 83
84 tyg med iten besättning och få, men grova, kanoner. Fartygen utgjorde, trots att de var små, ett svårt hot mot de kent byggda gaärerna som änge dominerade den ryska skärgårdsfottan. Kanonsupen var runt 0 meter ång och var normat bestyckad med två 4-pundiga kanoner, en i fören och en i aktern. Kanonjoen var ännu mindre, den var runt 15 meter ång och förde en 4- pundig kanon i aktern. Kanonjoen är vara det minsta örogsfartyg som någonsin byggts. Båda fartygstyperna var mycket grundgående, för att kunna ta sig fram i princip var som hest i den finska skärgården. När Cronstedt sett sitt uppdrag förstod han att det fanns brister i detta, och i det andra brevet måste han, så snyggt som möjigt, förkara förhåandet för kungen. Den erfarne.cronstedt såg två probem, det saknades kanonbarkasser och det saknades aa de supar och roddbåtar som krävdes för att förbandet skue fungera. Kanonbarkassen var ett skonertriggat fartyg, 0-14 meter ångt och bestyckat med en 18-pundig kanon och 16 nickhakar. Han förkarade för kungen att det krävdes minst två kanonbarkasser "ti Kundskapare", d v s spaning, han förkarade vidare att det behövdes en mängd mindre båtar ti eskadern, både för befået och för att bogsera pråmarna. Cronstedt avsutade brevet med att om det bev brist på pengar eer manskap var det antaet kanonsupar som skue komma att reduceras. Bemanning Ti brev nummer två finns det en intressant biaga. Den specificerar att det krävdes 836 man ti eskadern, originaet är fesummerat och anger totat 786 man. Personaen fördeas på samtiga personakategorier och ti pråmarna, kanonsuparna, kanonjoarna, kanonbarkasserna och suparna, se biaga. I biagan ser vi en de intressanta saker. Ti exempe att en kanonbarkass hade30mans besättning och en kanonsup 69 man, om chefen var en öjtnant. Dessa 69 man är betydigt fer än de 49 man som en kanonsup hade på 1770- taet enigt tabeen i Oscar Nieuas bok om skärgårdsfottan. koumnerna för kanonjoar ser vi att en sådan med en underofficer som chef hade mans besättning. För de 1 kanonjoarna avsattes endast fem sjöofficerare och tre armeofficerare. Vi ser också att sjömiitärerna, inkusive 19 "civibetjänter", utgjorde cirka 40 procent av bemanningen. Den totaa mängden officerare var med moderna mått iten, regementsofficerare, O kaptener och 30 subaterner, totat 4 officerare. Det sammanagda antaet underofficerare var 07, varje underofficer hade atså i genomsnitt cirka 17 man att håa reda på. Det bir också tydigt att kanonpråmarna var personasukande, de båda fartygen drog 463 man tisammans, en fjärdede av styrkan.
En personakategori som inte varit särskit uppmärksammad är officerarnas drängar, med sina 08 man utgjorde den fem procent av styrkan. En beräkning ger vid handen att en öjtnant eer subatern hade två drängar och en kapten tre. I koumnen för chefssup, mindre sup och adjutantsjoe finns en regementsofficer, sannoikt översteöjtnant Cronstedt sjäv, en kapten och en öjtnant samt tov drängar. Om kaptenen och öjtnanten hade sitt vaniga anta drängar hade en översteöjnant sju. Kostnader, supar och båtar Den 11 november 789 hade Cronstedt räknat kart på kostnaden för eskadern och sände en "underdånig cacu över kostnaden" för det nya förbandet, i riksdaer pommersk kurant. Kakyen återges i biaga 3. Pommersk kurant var den vauta som användes i det svenska Pommern, den hade en växekurs som var fri från den svenska riksdaern. Förutom de rena kostnaderna får vi i kakyen en bid av hur Cronstedt vie ha ett förband av denna storek utrustat med supar, mindre roddbåtar och underhåsfartyg. Sammanagt 36 mindre båtar krävdes för edning, samband och amän rörighet. Av benämningarna i kakyen förstår vi endast användningsområdet för två av båtarna, chefen skue ha en sup och adjutanten en joe. Man ser framför sig hur adjutanten sannoikt var den som arbetade hårdast på förbandet och verkigen behövde en egen joe för att kunna röra sig. De 1 suparna, med 5 ti 10 åror, ser vi inte sjävkart vika som ska använda. Om man beaktar hur en skärgårdseskader var organiserad ti bataj passar biden perfekt. Under eskaderchefen fanns tre divisionschefer, en av dessa kunde få en O-årors sup och de två andra varsin 8-årors. Varje division var organiserad i tre putoner. Fem av putoncheferna kunde få en 6-årors sup och de fyra andra en 5-årors. Det framgår av ett av breven att suparna behövdes för att bogsera pråmarna; tyvärr utveckade Cronstedt inte detta. Det är möjigt att chefernas supar var tänkta att användas för bogsering när förbandet förfyttade sig och sedan återgick ti chefen när man grupperade för strid. De mindre båtarna är inte het ätta att förstå. Om det hade varit 4 eer 6 skue saken vara kar, en joe ti varje kanonsup, kanonjoe eer kanonbarkass. Nu är det fyra mindre fartyg som inte får några båtar. Normat sett hade man kunnat förvänta sig att chefen vie ha några supar för samband med högre chef och för oka spaning, men om han hade deat ut aa supar ti sina underydande chefer fanns inte några sådana. Man ser också framför sig att behovet av supar och småbåtar var stort. För det mesta var det säkert någon som skue ta sig någonstans eer något som måste hämtas 85
86 eer ämnas och det var säkert många diskussioner om vem som fick ta supen eer båten. Underhået krävde fem inhyrda köpmansfartyg, där vi kan utgå från att ett var tänkt att göras om ti sjukfartyg. En beräkning ger vid handen att varje fartyg i genomsnitt var om 70 äster. Om vi betraktar bemanningstabeen förstår vi att fartygen hyrdes inkusive besättning. Man kan vidare ta Cronstedts kaky och dea upp den i oika kostnadssag, t ex stridsfartyg, supar och roddbåtar, underhå, personakostnader samt övrigt. Man kan naturigtvis diskutera vika poster som ska gå under viken rubrik, men enigt den i biaga 3 gjorda uppdening ser man att det finns två dominerande kostnadsposter. stridsfartyg står för 3 7 procent av kostnaden och personaen för 5 procent. Underhå, supar och roddbåtar samt övrigt är endast 11 procent. I moderna kakyer brukar personakostnaden bi den största, och vi ser här att även på 1790-taet dominerade kostnaderna för persona. Nästa brev är daterat den 1 december 1789 och är mycket ångt. Först rapporterar Cronstedt att arbetet med att reparera pråmarna ineddes den 30 november och hade framskridit så ångt att den ena sidans bordäggning var borthuggen. Vidare hade Cronstedt skrivit kontrakt om uppförandet av 1 st kanonsupar. Han hade inte kunnat kontraktera kanonjoarna än, eftersom ritningen ännu inte kommit honom tihanda. Man panerade att åta bygga de mindre båtarna i städerna omkring Strasund, och "auction" på detta arbete skue vara genomförd den 16 december. Av brevet förstår vi också att det hade bivit probem, kungen hade uppenbarigen inte faststät Cronstedts kostnadsförsag och han hade dessutom utökat nybyggnadsprogrammet Cronstedt var inne på tanken att inte reparera pråmarna och inskränka nybyggnaden ti 1 kanonsupar. Utan att man förstår at i brevet inses tydigt att Cronstedt ansåg sig sakna tydiga order. Nästa i ordningen är ett brev från von Hessenstein ti kungen, daterat den 9 december. Han konstaterade att det föreåg probem med ekonomin. I pommerska ränteriet skue det vid sutet på året endast finnas "ongefårigen åtta tusende riksdaer pommersk courant". Han konstaterade vidare att de pågående rustningarna krävde pengar från Sverige för att kunna finansieras. von Hessenstein informerade också om att de två batajoner som majoren greve Putbus och kaptenen Morath hade i uppdrag att sätta upp måste frysa inne om det inte städes mer pengar ti förfogande. Ar 1790, uppdraget utökat och värvningar ineds Efter nyårshegen kom Cronstedts brevskrivande igång igen. Den 5 januari
1790 skrev han två brev ti kungen. Det första avhandade ett sjukfartyg. Han anhö om tistånd att anordna ett sådant, och påpekade att han inte hade med detta i sin forsta pan av den 3 november, men vä i sin kaky av den 11 :e samma månad. Cronstedt anhö också om att få anstäa "en medicus och en chirurgus". I det andra brevet kan vi konstatera att kungen nu verkade ha bifait Cronstedts två försag av den 3 och 11 november, men gjort en tiäggsbestäning på 1 st kanonsupar. Finansieringen av grundbestäningen var nu enigt Cronstedt kar, man fick krediter ti årets sut. De nybestäda kanonsuparna krävde dock 0 000 riksdaer pommersk kurant, som antingen kunde "up negocieras eer från Swerige hit remitteras". Cronstedt tog nu också upp bemanningsfrågan för första gången. Han konstaterade att manskap var svårt att hitta i Pommern, men att han panerade att bege sig ti Hamburg för att värva. Den 8 januari var det dags för nya brev. Av det forsta forstår vi att kungens tiäggsbestäning avsåg 1 st kanonsupar och st kanonjoar och att artieri ti dessa var ett probem. Cronstedt konstaterade att for dessa fartyg behövdes 6 st 4-pundiga kanoner och 48 st 3-pundiga nickor. Niekorna fördeades med största sannoikhet med fyra stycken på varje kanonsup. Den tidigare ösningen, att ta pjäser från fåstningarna, var nu uttömd och Cronstedt konstaterade att kanoner behövde sändas från Sverige på ett eer annat sätt, eventuet genom att man tog dem från ett örogsfartyg från Karskrona. Det andra brevet av den 8 januari handar om brist på virke för avetter ti pråmarna. Cronstedt förkarade att det var för sent att hugga, men att det fanns everantörer som antingen kunde säja eer everera mot öfte att få tibaka samma mängd virke när sjöfarten på Sverige åter kunde upptas. I januari 1790 begav sig Cronstedt på resa for att värva sjöfok. Den forsta indikationen är ett brev daterat i Lybeck den 5 januari. Cronstedt hade här sammanträffat med kungens agent A. W. Paui, som informerade om att det var ont om sjöfok i Lybeck. Cronstedt faresog att Paui ändå fick uppdraget att värva och att Paui skue få en officer kommenderad ti Lybeck for att hjäpa ti med värvningen. Ä ven nästa brev handar om bemanning. Det är daterat i Strasund den februari och handar om artierister. Cronstedt vie nu ha med artierikaptenerna Armfet och Poet med deras officerare i förbandet. Han ansåg detta vara viktigt, särskit mot bakgrund av att Armfets och Poets hea artierikompanier skue medföja eskadern. Cronstedt nämnde nu också for första gången den av översten och riddaren Hintzenstern uppsatta batajonen. 87
88 I början av mars hade Cronstedt probem med ekonomin, utrustningen hade bivit dyrare än beräknat och de utändska värvningarna hade kostat. Den 5 mars skrev han ti kungen från Hamburg om detta. Under mars och apri skrev han ytterigare tre brev om bemanningsfrågorna. I ett av dessa anmärkte han att önekraven från sjöfoket hade sjunkit sedan grönandsfararna hade fått ihop sina besättningar. Det var uppenbart så att de svenska värvningarna hade haft konkurrens av en expedition ti Grönand, som också haft behov av sjömän. Den O apri började projektet bi kart. Cronstedt anmäde att pråmar, 14 kanonsupar, 14 kanonjoar och kanonbarkasser kunde sega den 4:e i samma månad. Det stod redan nu kart att O st kanonsupar inte skue vara kara ti den 4:e. Cronstedt föresog att öjtnanten och riddaren Car Johan von Sjöhom ämnades kvar i Strasund och kom efter med dessa O kanonsupar. Det stod också kart att det rådde artieribrist Ambitionen var att bestycka aa fartyg med 4-pundiga kanoner, men 4-pundarna räckte inte ti kanonjoarna. För att "säkrare få dem genom sjön" försågs kanonjoarna med 18-pundiga kanoner. Joarna var dock så byggda att man med enkehet kunde bestycka om dem med 4-pundiga kanoner. Ä ven 6 stycken kanonsupar fick man utrusta med 18-pundare. De 18-pundiga kanonerna hade "tiförne på pråmarne warit". Som biaga ade Cronstedt en uppstäning över besättningarna, man hade hava personastyrkan för aa fartyg utom kanonjoarna, där stora brister rådde, se biaga. I en not ti uppstäningen över besättningen förkarade Cronstedt att de tio sista kanonsuparna skue tas om hand av von Sjöhom, fyra andra officerare, 50 man ur artieriet, 150 man ur överste Hintzensterns batajon, 50 pionjärer och det sjöfok som kunde anskaffas under ti buds stående tid. Han förkarade vidare att varje pråm hade 06 man, att varje kanonsup hade 34 man och att kanonsuparna skue ta kanonjoarna på bogsering under fården ti den finska skärgården. Cronstedt anmäde vidare att det fanns proviant ombord för fyra månader samt att det fanns 00 skott för varje kanon på kanonsupar och kanonjoar samt 50 skott per kanon på pråmarna. Nästa brev i samingen är ett desperat meddeande från von Hessenstein. Det är daterat den 15 apri och taar om bekymmer med krediter. Enigt von Hessenstein gick rykten om att Pommern skue säjas, eer åtminstone pantsättas, av den svenska staten. Dessa rykten hade gjort det omöjigt att få okaa krediter. Han berättade om den "physicaiska omöjeigheten" att anskaffa de 15 000 riksdaer som krävdes för att skaffa sjöfok och att pengarna måste remitteras från Sverige.
Eskadern avsegar Den 7 maj skrev Cronstedt nästa brev från eskaderns äger på havön Wittow på Riigen, den nordiga havö där Arkona igger. Han informerade om att han avsegat från Strasund den 3 maj med 14 kanonsupar, 14 kanonjoar och kanonbarkasser. En sydostig vind förde snabbt förbandet ti Riigen, men en envis sydost hö honom kvar på ön. Detta kan förstås som att Cronstedts förband gått in i en vik, sannoikt Wickerboden, på Wittow och att den sydostiga vinden gjorde det omöjigt för honom att ta sig ur denna. Cronstedt berättade vidare att av de tio kanonsuparna, som skue föja efter senare, var nu åtta i sjön och de två sista skue vara kara i mitten av månaden. Pråmen Hector var reparerad och tog in sina kanoner och pråmen A chiies åg i köhaning. "Ti besättning på båda pråmarue är qvarämnat 5 man artieri e, 00 man infanterie samt 50 matroser." Det sista brevet kom från Kamar och är daterat den 30 maj 1790. Cronstedt anmäde att han ankom ti Kamar om aftonen den 9 maj och embarkerade trupper ur armen. Från Småands kavaeri kom subaternofficerare, 4 underofficerare, trumpetare och 00 ryttare. Från Kamar regemente kom major, kapten, O subaternofficerare, regementspräst, fätskär, 16 underofficerare, 7 trumsagare, profoss och 4 7 4 man. Med detta bev fartygens besättningar så gott som kompetta, 6 man saknades. Tekniken att fya upp besättningarna med sodater ur armen var het gängse. Sjömän var en bristvara och många syssor i skärgårdsfottan, t ex rodd, krävde inte någon större utbidning i sjömanskap, varför armesodater mer än vä kunde utföra dessa. Armeförband kommenderades regementsvis ti tjänstgöring på skärgårdsfartygen. För att fya upp de O kanonsupar som von Sjöhom snart skue komma med kvarämnades ur Småands kavaeriregemente ryttmästare, 4 subaternofficerare, regementspräst, regementsfåtskär, fåtskärargesä, skrivare, O underofficerare, 3 trumpetare, profoss och 376 ryttare. Av ryttarna var 36 sjuka. Cronstedt konstaterade vidare att det var probem med att bemanna pråmarna. Småands kavaeri var bara 440 "effective", men han hade räknat med att de skue vara 600. Den föresagna ösningen var att herr vice andshövdingen, översten och riddaren Fredrik von Köher, skaffade fram kapten, subaternofficerare, 4 underofficerare, trumsagare och 00 man samt ett fartyg som kunde frakta denna trupp. Cronstedt anhö om kungiga order som borde möta vid Daarö eer Furusund. Om han fick dessa order kunde von Köhers trupp gå ombord på pråmarna där. Cronstedt avsutade sitt brev med att han hade för avsikt att avsega från Kamar så snart han fick rätt vind och att tiståndet på eskaderna var gott, endast sex man i besättningen 89
90 var sjuka. Biaga är kompetterad med uppgifterna om besättning som togs ombord i Kamar. Avsutning Brevsamingen ger oss en bid av översteöjtnanten Cronstedt som en kompetent och erfaren person som i stort öste de uppgifter som kungen hade åagt honom, trots svårigheter. På en punkt gick det dock inte som kungen tänkt sig. Vi vet från krigshistorien att kanonpråmarna adrig kom att deta i saget vid Svensksund. Om de någonsin kom iväg från Strasund framgår inte av materiaet, men från andra käor vet vi att de inte gjorde det. Det är fut förståeigt att Gustav III vie ha upp pråmarna ti Finand, de skue tiföra skärgårdsfottan mycket edkraft. Pråmarna var dock kända för att vara svåra att förfytta och i övrigt kumpiga fartyg. Många operatörer var skeptiskt instäda ti kanonpråmarna. Materiaet säger heer inget om viket skick pråmarna var i, man får intrycket att de var mycket ruttna när hea bordäggningen måste rivas. Det kan vara så att Cronstedt egentigen inte sympatiserade med iden att ägga ned resurser på pråmarna, men att han inte vågade gå direkt mot kungen på denna punkt. Car Oof Cronstedts ankomst ti skärgårdsfottans huvudstyrka i den finska skärgården visade sig viktig för krigets fortsättning. När Cronstedts eskader kom fram var den svenska örogsfottan och skärgårdsfottan instängd i Viborgska viken och äget var prekärt. Efter utbrytningen från Viborgska viken var befä och manskap tröttkörda och oviiga ti nya strider. Cronstedt hade dock varit förskonad från dessa uppeveser och var den ende i officersrådet som stödde Gustav III: s besut att ta ett nytt sag vid Svensksund den 9-10 jui 1790. Cronstedt utsågs ti faggkapten under detta sag och bidrog aktivt ti den seger som möjiggjorde krigets avsutande på för Sverige rimiga vikor. Hans förband, Fjärde brigaden, även känd som Tyska brigaden, eddes under saget av kaptenen Kar Paco Hård. Det förband som Cronstedt tiförde var viktigt, men han sjäv och hans positiva instäning ti möjigheten att vinna en seger var kanske ännu viktigare. Breven åter oss förstå en de av Car Oof Cronstedts vedermödor med att ösa sin uppgift. Den som har kommit i kontakt med fartygsbyggnad i vår tid känner igen probemen, tid, pengar och persona. Biagorna ger oss en detajerad inbick i vika personakategorier man behövde för bemanningen och hur många från varje kategori som krävdes för varje fartygstyp. I uppsatsen görs vissa anayser av biagorna, men den som har ett visst speciaintresse kan säkert få ut mer av dem. Kakyen ger oss ett
viktigt bidrag i det att vi får reda på hur många supar och båtar som en erfaren chef ansåg behövdes för att förbandet skue fungera och hur mycket ett förband av denna typ kostade totat sett. Käor: Brev från C O Cronstedt och Fredrik Wihem von Hessenstein ti Gustav III 1789-1790. Riksarkivet: Förteckning över Brev i Fottans saming: Namn på enskida brevskrivare: Car OofCronstedt, 1789-1790, Afd A:II; Vo B:4 Litteratur: Berg, Lars Otto, "Skärgårdsf,ottans fartyg. Typer och utvecking under 1700- och 1800-taen.", i "skärgårdsfottan", Hans Norman (red), Historiska Media- Lund, 000 Börjeson, Hjamar, "Biografiska anteckningar om örogsfottans officerare 1700-1799", Generastabens Litografiska Anstats Förag- Stockhom, 194 Nicua, Oscar, "Svenska skärgårdsfottan 1756-1791", C E Fritzes Bokförag AB- Hesingfors, 1933 Ode berg, Wihem, "Viceamira Car Oof Cronstedt", Söderström & C:s Föragsaktieboag Hesingfors, 1954 Sundberg, Uf, "Svenska krig 151-1814", Hjamarson & Högberg Bokförag AB- Stockhom, 1998 Svenskt Biografiskt Lexikon, Andra bandet, Stockhom 190 (om Fromhod Armfet) Svenskt Biografiskt Lexikon, Tjugoförsta bandet, Stockhom 197 5-1977 (om Fredrik von Kö h er) 91
9 Tabe : Underdånigt projekt ti besättningsista för de fa SJÖMILITÄRER Officerare Regementsofficer Kaptener Löjtnanter U oderofficerare Styrmän Artieri skeppare Civibetjänter Präst Kommisarie Fätskär skrivare A chiies 1 5 3 1 Hector k-sup 1 5 3 1 11 k-su Timmermän & segesömmare skeppsgossar Artieri & spe Båtsmän eer matroser Summa sjömiitärer 1 30 60 1 30 6 60 6 LANDMILITÄRER Officerare Regementsofficer Kaptener Subatern Underofficerare sodater Summa andmiitärer 4 90 1 4 90 48 Officerares drängar 14 14 Summa 3 Förkaringar: K-sup = Kanonsup K-joe = Kanonjoe K-bark = Kanonbarkass Supar = Chefssup, mindre sup och adjutantens joe Förd bef= Fördeningsbefähavarens suproddare P-fartyg = Proviantfartyg 31 69
L kommer att armeras uti Strasund 3 november 1789 Biaga 93 U e 11 k-joe k-bark Supar Förd bef 4 p-fartyg Summa 5 4 4 9 11 36 4 4 6 O 4 6 8 1 11 4 4 7 8 83 3 33 8 176 5 55 O 7 38 3 359 746 5 8 6 38 1 13 30 930 98 18 1 4 108 74 59 47 45 70 1836 Käa: Car OofCronstedts brev ti kungen den 3 november 1789.
94 Tabe: Underdånigt fårsag uppå besättnin: SJÖMILITÄRER Chefssup Hector Achies K-sup 14 ~ Officerare Regementsofficerare Kaptener Subaterner 14 U oderofficerare Styrmän Artieri 4 4 7 skeppare 3 3 14 Civibetjänter Präster Exp & kommisarie Fätskärare, över Fätskärare, under skeppsskrivare Hantverkare skeppstimmermän Undertimmermän segesömmare skeppsgossar 1 1 14 Matroser 0 30 30 6 Förhyrda matroser KUNGL ARTILLERIET Officerare Kaptener Subaterner Underofficerare Konstapar och hantangare 6 6 77 KUNGL HINTZ. BATALJON Officerare Regementsofficer Kaptener Subaterner Auditörer U oderofficerare Spe Korpraer & sodater Summa 7 3 50 148 3 50 145 6 14 4 350 537 Förkaringar: K-sup Kanonsup K-jo Kanonjoe K-bark Kanonbarkass Sjuk ftg sjukfartyg Prov ftg Proviantfartyg Emb Kamar S kav K reg Sjöhom = Embarkerade i Kamar = Småands kavaeriregemente = Kamar regemente = Persona ur Småands kavaeriregemente som kvarämnades ti von Sjöhoms styrka
ca (samt i Kamar embarkerade) Biaga 95 K-bark S.iuk ftg Prov ftg Summa EmbKamar S:a S kav K reg Sjöhom 4 5 15 3 3 5 7 4 7 4 5 4 4 6 106 6 8 9 6 170 4 8 O 4 16 17 4 16 O 30 O 450 101 481 379 961 40 5 8 974 107 51 398 1017 Käa: Car Oof Cronstedts brev ti kungen den O apri790 samt den 7 maj 1790.
96 Biaga 3 Tabe3: Kaky över en skärgårdseskader, i riksdaer, pommersk kurant. Kostnadspost Beopp o;o 1 st kanonsupar a 350 16 00 Artieripersedar mm 3 600 1 st kanonjoar a 900 O 800 Artieripersedar mm 800 st kanonbarkasser a 300 600 Artieripersedar mm 600 st pråmar med derås espringar, reparation O 000 Artieripersedar mm 6 000 Summa stridsfartyg 51 600 37% chefssup med tibehör 500 st O-årors och st 8-årors supar a 00 600 5 st 6-årors och 4 st 5-årors supar a 150 350 st adjutantjoe 100 st små roddjoar a 30 660 Summa mindre båtar 4 10 3% Medikamenter och sjukfartygs inrättande 500 Hyra för 5 köpmanfartyg i 4 1/ mån a 5 RD per äst 7 875 Summa underhåsfartyg 9 375 7% Tät for befä och manskap på k-sup o k-jo 3 144 Utredningspersedar för 465 man 1 08, 16 83 st skeppsgossars bekädnad och täcken 415 Manskaps anskaffande och avöning 8 000 788 mans provianterande för fyra månader 33 760 Officerares, underofficerares, extra betjänters och Manskaps sjötraktamente, månadshyror och Expeditionsöner for månader 14 000 Summa persona och personakostnader 7157,16 5% Extra utgifter 500 Summa övrigt 500 1% Totat 138 1,16* IOO'Yo *Originaet är fesummerat och sutar på 138 0,16 Käa: Car Oof Cronstedts brev ti kungen den 11 november 1789