Efter att ha bekantat oss med de enskilda husen

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Efter att ha bekantat oss med de enskilda husen"

Bernt Johansson
för 8 år sedan
Visningar:

1 Järnålderns människor jonas wikborg Efter att ha bekantat oss med de enskilda husen och gårdarna ska vi nu försöka befolka järnåldersbyn. Vi har hittat kvarlämnat avfall och spår efter byggnader. Men människorna själva, de som efterlämnade alla dess spår, vilka var de och hur såg de ut? Vart tog de vägen? En del av dem ligger säkert begravda någonstans i närheten av boplatsen, men ingen samtida grav har ännu undersökts i närheten av Skälby eftersom de inte har varit hotade av byggplaner. Både vid Annelund och Almelund finns det stensättningar och förhöjningar i marken som man antar är gravar från forntiden. Vanligtvis ligger gravarna samlade på gravfält i närheten av den samtida bebyggelsen, ofta placerade på åsar eller höjder. På en del platser har man kunnat konstatera att gravfälten anlagts i utkanten av gårdens eller byns åker- och ängsmark och fungerat som gränsmarkörer. Detta var ju långt före kartornas tid, och därför behövde man olika typer av fysiska markeringar för att hävda äganderätten till marken. Den äldre järnålderns gravar kan också ligga i den nutida åkermarken, som vid Bastubacken i Tortuna socken. Kanske finns det ett liknande gravfält i Skälby som ingen ännu upptäckt. De begravda på Bastubacken en gång människor av kött och blod Under de två första århundradena efter Kristi födelse begravde Tortunaborna sina avlidna på ett gravfält strax sydost om Tortuna kyrka. Gravarna upptäcktes och undersöktes inför byggandet av Mälarbanan i mitten av 1990-talet, då den nya järnvägen skulle löpa rakt igenom gravfältet. Bastubackengravarna kan dateras till de två första århundradena e Kr och är alltså samtida med delar av Skälbys bebyggelse. I flera av kvinnogravarna hittades kammar av samma typ som den som hittades i en av Skälbybrunnarna. På Bastubacken undersöktes resterna efter 81 gravlagda personer varav 30 var jordade och de övriga hade kremerats. Hur stort gravfältet var vet vi inte eftersom

En del av dem ligger säkert begravda någonstans i närheten av boplatsen, men ingen samtida grav har ännu undersökts i närheten av Skälby eftersom de inte har varit hotade av byggplaner.

2 Järnålderns människor 69 det fortsatte utanför det område som berördes av järnvägsbygget. Många av de gravlagda var barn 40 procent hade inte uppnått vuxen ålder. I flera gravar hittades två gravlagda personer, oftast en vuxen och ett barn. Kanske hade de dött samtidigt av någon smittsam sjukdom. Den ungefärliga kroppslängden har kunnat uppskattas på dem som gravlades obrända. Kvinnornas var i genomsnitt 163 centimeter och männen 176. Men precis som idag fanns det förstås variationer. Kvinnornas kroppslängd varierade mellan 148 och 175 cm och männens mellan 166 och 192 centimeter. Längduppgifterna är i princip desamma som konstaterats vid en sammanställning av danskt skelettmaterial, samt vid en undersökning av ett större gravfält i Östergötland från samma tidsperiod. Förslitningsskador på de gravlagdas ryggrader visar att arbetet på en järnåldersgård var tungt och slitsamt. Även tänderna berättar en del om hälsotillståndet. I några fall fanns spår i emaljen, så kallade emaljhypoplasier. De avtecknar sig som horisontella fåror på tänderna och uppstår i samband med näringsbrist eller infektionssjukdomar i barndomen då de permanenta tänderna är under utveckling. Kindtändernas tuggytor var hårt nednötta hos de vuxna. Ibland var till och med själva pulpan blottad och måste ha orsakat en fruktansvärd tandvärk. Det fanns också exempel på individer med begynnande tandlossning. Låt oss titta närmare på några av dessa anonyma järnåldersmänniskor som en gång levde i Tortuna i Västmanland. Den gravida kvinnan och barnet I den ena graven hittades brända ben efter tre människor. I den knappt meterstora gropen fanns ben efter en vuxen kvinna, ett barn samt ett 5 7 månader gammalt foster. De gravlagda var således en höggravid kvinna och ett barn. I graven fanns också rester efter tre hartstätade näveraskar, en synål av järn samt en kam av älghorn. Sjukliga förändringar på benbitar från barnets skalle och revben tyder på att det led av en kronisk lungsjukdom, kanske var det också det som blev dödsorsaken. Liknande spår kunde iakttas på ytterligare två barn på gravfältet. Den gamle mannen I en annan av gravarna hittades skelettet efter en man som avlidit i 60-årsåldern. Han är en av få järnåldersmänniskor som uppnått motsvarande vår tids pensionsålder. I dagens Sverige är drygt 17 procent av invånarna över 65 år, men i många andra länder är den siffran betydligt lägre. I exempelvis Egypten och Indien är det bara 4 5 procent av invånarna som är över 65 år gamla. Liksom barnen fick säkerligen även åldringarna hjälpa till med olika sysslor på gården, för allas bidrag behövdes oavsett ålder. Den gamle mannen i Bastubackengraven var omkring 180 cm lång och hade ett mycket kraftigt och robust skelett. Skallen hade framträdande ögonbrynsbågar och underkäken gav ett kraftigt intryck med tvära vinklar. Tänderna var mycket hårt slitna.

Den ungefärliga kroppslängden har kunnat uppskattas på dem som gravlades obrända. Kvinnornas var i genomsnitt 163 centimeter och männen 176. Men precis som idag fanns det förstås variationer.

3 70 Del III. Livet i en järnåldersby I graven hittades inga gravgåvor, men skallen och armarna låg i oordning. Det kan tyda på att graven plundrats, förmodligen relativt kort efter gravläggningen. Vad var det för föremål som lockat gravplundrare till sig? Medellivslängden var betydligt kortare än idag. Många av de gravlagda på gravfälten har avlidit som barn. I grav A236 på Bastubackengravfältet fanns rester efter ett barn samt en vuxen kvinna och ett ofullgånget foster. Illustration: Göte Göransson. Krigaren I en av Bastubackengravarna låg skelettet efter en man som dött när han var ungefär 30 år gammal. Han hade lagts i utsträckt ryggläge på botten av en meterdjup, avlång grop. Armarna låg raka utmed sidorna. Mellan bröstkorgen och vänster arm låg ett järnsvärd, och nere vid vardera foten återfanns en sporre. I graven hittades också fragment av en så kallad sköldbuckla av järn som suttit på framsidan av en träsköld. Invid mannens huvud hittades två spjutspetsar. Deras läge visade att de sedan länge bortmultnade träskaften hade legat diagonalt i graven. Utifrån gravens storlek kunde skaften antas ha varit drygt två meter långa. Man hittade också ben från en fläsklägg samt resterna efter två hartstätade näverkärl, vilka kan ha innehållit någon form av mat eller dryck. Mannen hade varit omkring 190 centimeter lång och var därmed längst på hela den undersökta delen av gravfältet. Samma förhållande har kunnat konstateras på det samtida gravfältet vid Lundbacken i Tilllinge socken i västra Uppland. Även där hade den längste mannen fått vapen med sig i graven. Detta förhållande kan tolkas som att krigarna tillhört ett övre skikt i samhället där tillgången på föda under uppväx-

I grav A236 på Bastubackengravfältet fanns rester efter ett barn samt en vuxen kvinna och ett ofullgånget foster. Illustration: Göte Göransson.

4 Järnålderns människor 71 Den som hade uppnått högst ålder bland de gravlagda på Bastubackengravfältet var en man i grav A251. Han hade avlidit i 60-årsåldern. Illustration: Göte Göransson.

5 72 Del III. Livet i en järnåldersby I grav A7 på Bastubackengravfältet hade en krigare begravts med sina vapen och sin sköld. Sporrarna vid hans hälar visar att han varit beriden. Illustration: Göte Göransson.

6 Järnålderns människor 73 ten varit rikligare än genomsnittet. Krigaren från Bastu backen hade vissa förslitningar på ryggraden, vilket i så fall visar att även de mer privilegierade ägnade sig åt kroppsarbete. Tuggytorna på kindtänderna var relativt slitna, förutom på visdomständerna i underkäken som antas ha varit helt nyframkomna vid dödstillfället. Visdomständerna i överkäken hade ännu inte hunnit bryta fram. Mannen blev bara hälften så gammal som mannen i den ovan nämnda graven, och kanske stupade han i strid. På skelettet fanns visserligen inga spår av yttre våld, men även ytliga hugg- och stickskador kan vara dödliga och infektionsrisken var säkert stor. Den hårt arbetande kvinnan En ung kvinna hade jordats under fyra större flata stenhällar. Den högra handen var knuten, och på tummen satt en fingerring av brons. I graven hittades också en kam och en kniv, och liksom i krigarens grav fanns spår efter mat: rester av två hartstätade näverkärl tillsammans med ben av nöt. Kvinnan, som varit cirka 170 centimeter lång, hade dött vid bara drygt tjugo års ålder. Trots detta uppvisade ryggraden tydliga förslitningsspår som tyder på ett hårt och slitsamt kroppsarbete. Invid den vänstra foten låg ett kilo brända ben, och bland dem delar av ännu en kam. Benen visade sig komma från en vuxen kvinna vars ålder har bedömts till år. Vilken relation hade de båda kvinnorna? Var de kanske mor och dotter? I grav A153 på Bastubackengravfältet hittades skelettet efter en ung kvinna med förslitningsskador på ryggen. Illustration: Göte Göransson.

Tuggytorna på kindtänderna var relativt slitna, förutom på visdomständerna i underkäken som antas ha varit helt nyframkomna vid dödstillfället.

7 Skälby en järnåldersby i Västmanland redaktör: jonas wikborg med bidrag av susanna eklund och ola korpås illustrationer: göte göransson sau skrifter 21

8 Utgiven av Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) SAU Skrifter nr 21 Ansvarig utgivare: Åsa Larsson Redaktör: Jonas Wikborg Författare: Susanna Eklund, Ola Korpås, Jonas Wikborg Typsnitt: Adobe Garamond Pro 10,5/15 Papper: Arctic volume white 130 g Tryck: Åtta.45, Stockholm Bilder: respektive upphovsman. Där ej annat anges tillhör bilderna SAU. Vi har efter bästa förmåga sökt efter alla rättighetsinnehavare; den som likväl anser sig förbisedd ombeds kontakta SAU. Språkgranskning: Malin Hedlund Omslagsbild: Göte Göransson Omslag och grafisk form: ord & form, Karlstad Sättning: ord & form, Karlstad Allmänt kartmaterial: Lantmäteriet Medgivande MS2007/ ISSN ISBN

Vi har efter bästa förmåga sökt efter alla rättighetsinnehavare; den som likväl anser sig förbisedd ombeds kontakta SAU.

Relevanta dokument

En viktig del av arkeologens arbete är att förmedla

När får vi se arkeologerna fika? lars g holmblad En viktig del av arkeologens arbete är att förmedla den kunskap som grävs fram. I samband med undersökningarna vid Påljungshage arrangerades visningar för