Riseberga Gravar skadades i samband med renovering. Kontakt. Utgrävning vid Riseberga kloster Startsida Klostret Loggbok

Transkript

1 Gravar skadades i samband med renovering Under sommaren har Riseberga klosterruin renoverats. På uppdrag av länsstyrelsen lagas murarnas spruckna fogar och murkrönen täcks av skyddande torv täckt av kärleksört. I samband med renoveringen har tre eventuella gravar skadats. De första gravarna upptäcktes då den mur som omgärdar klostergården skulle dräneras och restaureras. Detta arbete krävde ett ganska omfattande dräneringsschakt utmed den västra muren i klostergårdens nordvästra hörn. I botten av det meterdjupa schaktet upptäcktes trasiga kranier och i schaktväggen stack revben och kotor ut. Det hela misstänktes vara en eller vara ett par skadade gravar. Eftersom Riseberga kloster har renoverats ett flertal gånger fanns dock ett utbredd uppfattning om att skelettresterna enbart utgjorde omrörda ben efter de omfattande restaureringarna på 1930-talet. Årets renovering innebar också att eventuella stengolv i klosterlängornas olika rum skulle tas fram. I samband med detta arbete bröts ett par kalkstenshällar upp i det rum som har tolkats som klostrets sakristia. Rummet ligger i den norra klosterlängan, näst efter genomgångsrummet in i själva klosterkyrkan. Under stenhällarna grävde man sig ner så pass djupt att ett kranium blottlades. Kontakt RAÄ UV Mitt tel: e-post: uvmitt@raa.se Ulrika Wallebom Efter dessa upptäckter kontaktades länsstyrelsen som efter en besiktning beslutade om att de bägge områdena skulle undersökas arkeologiskt. I schaktkanterna fanns indikationer på olika kulturlager och gravarna behövde tas om hand innan erosion förstörde dem ytterligare. Under de två sista veckorna i september finns arkeologer och en osteolog från UV Bergslagen på plats för att dokumentera de skadade gravarna och de omgivande kulturlagren. 15:02:49]

2 Riseberga kloster Riseberga kloster ligger i ett naturskönt område ett par mil väster om Örebro. På en ganska markant höjd i landskapet ligger grundmurarna och den karaktäristiskt uppstickande västgaveln till klosterkyrkan, allt omgärdat av gles ekblandskog och med utsikt över den bördiga slätten. Namnet Riseberga betyder just det skogiga berget. Riseberga var under medeltiden ett cistercienserkloster för nunnor. Exakt när klostret grundades är inte fastställt, men i en stiftelseurkund överlåter Birger Brosa äganderätten till Riseberga till nunnorna, som till en början tillhörde benediktinerorden. Birger Brosa dog 1202, så förmodligen skedde donationen mot slutet av 1100-talet. började förmodligen byggas under tidigt 1200-tal. Cistercienserorden härstammar från Frankrike och introducerades i Sverige år 1143 då Alvastra kloster i Östergötland och Nydala kloster i Småland grundades. Kännetecknande för cistercienserorden var ett återvändande till fysiskt arbete t ex genom jordbruksarbete. Från början skulle orden vara självförsörjande och idka handel med boskap och andra produkter. Nunnorna som ägnade sig åt bön och religiösa åligganden kunde dock inte samtidigt sköta dessa sysslor, utan i orden ingick även ett antal leksystrar. Dessa utförde arbetet på klostret och levde sida vid sida med nunnorna men hade egna regler. År 1546 förstördes klostret i Riseberga av en brand. Skriftliga källor visar att några av nunnorna bodde kavar i klosterruinerna i många år efter branden, och platsen har bebotts ända fram till 1700-talet. 15:02:53]

3 Vecka 38 En regnig inledning Vecka 39 Fler gravar än väntat! Slut! 15:02:57]

4 V 38. En regnig inledning Veckan inleddes med upprensning och dokumentation av dräneringsschaktet, varvid åtminstone fyra gravlika nedgrävningar kunde konstateras. Några av gravarna verkade ha fortsatt tvärs över schaktet och in under grunden till klostergårdens västra mur. Gravnedgrävningarna överlagrades av ett par decimeter tjockt raseringslager med tegelkross och kalkbruk Här togs ett 2 x 2 meter stort schakt upp för att undersöka om det verkligen rörde sig om gravar, och hur dessa i så fall var beskaffade. Ytan torvades av för hand för att vi ska kunna återställa området så bra som möjligt efter avslutad undersökning. Efter två dagars koncentrerat skottande kunde vi konstatera att raseringslagret troligen lagts ut som utjämning under 1930-talets renoveringar, men att ytan under detta troligen är orörd sedan medeltiden. Ett något oväntat fynd var den första grav som vi stötte på här, strax 40 centimeter under markytan. Det var nämligen en mycket välbevarad spädbarnsgrav. Barnet var nyfött eller möjligen för tidigt fött, endast 47 centimeter lång och förmodligen begravd i en enkel svepning. Hur ett spädbarn hamnat inne på nunneklostrets gård är en gåta. Antingen var klosterlivet inte så strängt som man föreställer sig, eller så har barnet begravts här i sen tid. Veckan avslutades med att vi hittade en fin liten nyckel i en av gravfyllningarna. Nyckeln var av kopparlegering och har troligen tillhört ett litet skrin. I övrigt är grävningen ganska fyndfattig. Däremot har ett överflöd av omrörda människoben och ben av ko, gris och hund samlats in. Efter ytterligare ett par dagars grävning stod det klart att området rymmer fler gravar än vad vi trodde från början. Denna första vecka har vi stött på åtminstone fem gravar, varav de djupaste återfinns 1,2 meter under mark. Samtliga skelett tillhör kvinnor, och enligt en första bedömning verkar de flesta av gravarna vara senmedeltida. Skeletten är oerhört välbevarade, så den kommande osteologiska genomgången kommer förhoppningsvis att kunna ge mycket information om nunnornas liv och död. 15:03:00]

5 15:03:00]

6 Vecka 39 Fler gravar än väntat Under veckan som gick hann vi bli riktigt nervösa! Hur skulle vi hinna? Var man än vände sig dök nya gravar upp, och på fredagens eftermiddag stod det klart att inte mindre än 15 gravar fanns inom den 2 x 2 meter stora ytan som vi undersökte på klostergården. Skeletten var mycket välbevarade, men flera av dem hade grävts sönder av yngre gravar, vilket gjorde tolkningen av området bitvis knepig. Eftersom gravnedgrävningarna låg så pass tätt var det inte mycket av den ursprungliga, orörda markytan som återstod mellan gravarna. Klostergården tycks verkligen ha varit en väl utnyttjad begravningsplats. Vi räknade ut att om det finns lika tätt med gravar på resten av klostergården och allt tyder på det så finns det omkring 800 gravar bara på den lilla ytan! En första osteologisk analys av gravarna visar att här har begravts människor av alla sorter, barn och vuxna, män och kvinnor. Förutom det nyfödda barn som hittades första veckan har vi hittat ytterligare ett barn i 7-årsåldern, en ung flicka i 16-års åldern, två äldre män samt flera äldre kvinnor. En del av de äldre personerna visar tecken på ett svårt liv med krämpor som tandinflammationer, reumatism, frakturer och ryggbesvär. Under veckan hann vi också gräva ut en stenkista i klostrets sakristia. Envisa rykten gjorde gällande att här skulle det vila en ung flicka, och en närmare titt i den äldre litteraturen gjorde att vi började misstänka att den här graven delvis redan hade undersökts på 1930-talet. I botten av den smala graven visade det sig finns ben efter inte mindre än tre individer, men benen hade rörts om så pass att det inte gick att göra någon bra åldersbedömning eller säga hur gamla gravarna var. Alla tre tycks ha begravts i späd ålder. Här krävs dock en närmare osteologisk analys innan vi kan avgöra om det rör sig och flickor eller ej. 15:03:06]

7 Måndagen den 27 september fylldes så schaktet igen och grästorvorna kom på plats igen. Det som nu återstår att göra för oss är att tvätta och noggrant gå igenom de sammanlagt 18 skelett som vi hittat. Den osteologiska analysen kommer att ge ytterligare pusselbitar till historien om liv och död vid Riseberga kloster under medeltiden! 15:03:06]