Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar

Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar Författare: Marie Haraldsson Personal och arbetsliv Handledare: Linnéa Olsson Examinator: Eva Schömer Ämne: Rättsvetenskap Nivå och termin: Kandidat VT- 2013

Abstract The purpose of this paper is to analyze the employers responsibilities for rehabilitation of employees in Sweden, who due to illness or injury are unable to work. The process of the rehabilitation will be analyzed in a gender perspective. A minor comparative study about rehabilitation in Denmark will also be carried out. The purpose is to see how the process of the rehabilitation is designed for those who due to illness or injury are unable to work, which factors that affects the rehabilitation and which differences there are between Denmark and Sweden regarding the employers responibility for rehabilitation. A juridical method has been used for in this study. It is mainly the social insurance office, the employer and the employee who have the responsibilities for the process of the rehabilitation. The social insurance offices foremost function is to coordinate and supervise the efforts, which are needed for the rehabilitation. The employers shall take actions which are needed for an effective rehabilitation, have responsibility for the systematic work environment management and give the social insurance office the information that is needed. The employees responsibility is to participate in the planning of the rehabilitation and in the actual rehabilitation as good as possible. There are many factors which affect the rehabilitation for those who due to illness or injury are unable to work. It can for example be the employees own participation in the rehabilitation, the systematic work environment management and the size of the company. There are differences between Sweden and Denmark regarding the employers responsibility for the rehabilitation. The most important difference is that the employer in Denmark does not have any responsibilities for the rehabilitation. There is also a difference between the countries in the employment security. Keywords: Work environment, rehabilitation, the employers responsibility for the rehabilitation, systematic work environment management. 2

Förkortningar AD AFS AML SFB SOU Arbetsdomstolen Arbetsmiljöverkets författningssamling Arbetsmiljölag Socialförsäkringsbalk Statens offentliga utredningar 3

Innehållsförteckning...1 1. Inledning...5 1.1 Bakgrund...5 1.2 Syfte...6 1.3 Frågeställningar...6 1.4 Metod och material...6 1.5 Disposition...8 1.6 Avgränsningar...9 2. Rehabilitering...10 2.1 Arbetsmiljöanpassning och rehabilitering som begrepp...10 2.2 Arbetslivsinriktad rehabilitering...10 2.3 Arbetsmiljöansvar...10 2.4 Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar...11 2.5 Försäkringskassans rehabiliteringsansvar...13 2.6 Den försäkrades ansvar inom rehabiliteringsprocessen...13 2.7 Återgång till arbete...14 2.8 Sjukskrivning och rehabilitering ur ett genusperspektiv...14 3. Rehabiliteringsprocess...16 3.1 Rehabiliteringsplan...16 3.2 Rehabiliteringskedjan...16 4. Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar i Danmark...18 5. Rättspraxis...20 5.1 AD 2001:92...20 5.2 AD 2003:44...20 5.3 AD 2006:57...21 5.4 AD 2006:83...22 5.5 AD 2006:90...22 6. Analys med diskussionsinslag...24 6.1 Rehabiliteringsprocess...24 6.2 Faktorer som påverkar rehabiliteringen...25 6.3 Sjukskrivning och rehabilitering ur ett genusperspektiv...28 6.4 Skillnader mellan Sverige och Danmark...29 7. Slutsats...31 Källförteckning...33 4

1. Inledning 1.1 Bakgrund I Sverige har antalet sjukskrivna varierat kraftigt under åren, även om sjukfrånvaron stabiliserats på senare tid. Sjukfrånvaron är ett problem som Sverige inte är ensamt om utan även delar med andra länder, såsom Norge och Holland. Dock har resten av Europa en mer stabil utveckling. 1 År 2011 levde omkring en halv miljon människor av Sveriges befolkning på sjuk- eller aktivitetsersättning. Det betyder att en halv miljon människor bedömdes ha långvarig ohälsa, vilket gjorde att de icke ansågs arbetsdugliga. 2 En förutsättning för att dessa människor ska kunna återkomma till arbete är en väl genomförd rehabilitering. Därför är det viktigt att utreda vilka aktörer som bidrar i rehabiliteringen och vad de olika aktörerna har för huvudansvar inom rehabiliteringen för den skadade eller sjuka arbetstagaren. 3 Det finns vissa oklarheter kring hur arbetsgivarens rehabiliteringsansvar ser ut. Därför har det tillsatts flera olika utredningar i Sverige under 1990-talet kring ämnet rehabilitering sedan regelverket om arbetsgivarens rehabiliteringsansvar infördes 1991. 4 En viktig del i rehabiliteringsarbetet är arbetsmiljöarbetet. Trots att många åtgärder görs för att förbättra arbetsmiljön är antalet arbetsskador i Sverige högt. Ett stort antal sjukbidrag och förtidspensioner beviljas varje år. Det är även alltfler kvinnor som blir långvarigt sjukskrivna. Det är betydelsefullt att förebyggande insatser samt aktiva åtgärder vidtas för att motverka utslagningen från arbetslivet, eftersom det kan leda till att det möjliggör för personer med nedsatt arbetsförmåga att komma in och stanna kvar i arbetslivet. 5 Forskning kring samverkan inom rehabiliteringsområdet är sparsamt förekommande, trots utländska studier som visar att samverkan mellan arbetsgivare och offentliga rehabiliteringsaktörer förkortar sjukskrivningar. Det har även påvisats att arbetsgivarens roll i 1 Günzel, M, Zanderin,L, (2012). Arbetsmiljörätt och rehabilitering, Tredje upplagan, Malmö, Liber AB, s. 78. 2 Socialförsäkringsrapporten 2011:6. Nya ohälsomått inom sjukförsäkringen. 3 Johansson, G, Ekberg K (2009). Arbetslivsinriktad rehabilitering, Socialmedicinsk tidskrift, häfte 3, Stockholm, s.207. 4 Iseskog,T, Så bör sjuka rehabiliteras, Svenska Dagbladet, 2004-03-02. 5 AFS 1994:1 Arbetsanpassning och rehabilitering, s 5. 5

rehabiliteringen är mycket viktig. Enligt studien är det kontakten med arbetsplatsen som är en central del i rehabiliteringen. Det är viktigt att individen blir involverad i rehabiliteringen. 6 1.2 Syfte Syftet med denna uppsats är att undersöka hur arbetsgivarens rehabiliteringsansvar ser ut för skadade och sjuka arbetstagare i Sverige. I uppsatsen ska rehabiliteringsprocessen undersökas ur ett genusperspektiv. En mindre komparativ studie gällande rehabilitering i Danmark ska även genomföras. 1.3 Frågeställningar Hur ser rehabiliteringsprocessen ut för skadade eller sjuka arbetstagare i tjänsten? Vilka faktorer påverkar rehabiliteringen av skadade eller sjuka arbetstagare? Vilka skillnader finns mellan Sverige och Danmark gällande arbetsgivarens rehabiliteringsansvar? 1.4 Metod och material Denna uppsats kommer att utgå från syftet och de frågeställningar som är ställda. För att kunna få svar på dessa frågeställningar kommer aktuella lagrum att granskas. I denna uppsats kommer främst Arbetsmiljölagen (AML) och Socialförsäkringsbalken (SFB) att behandlas. För att få en större och bättre förståelse av lagtexten kommer förarbeten, föreskrifter, rapporter och propositioner att användas. Även rättspraxis kommer att bli viktig för att se hur lagen följs praktiskt. Artiklar och litteratur kommer även bli aktuella. För informationssökning har jag använt mig av sökorden arbetsgivarens rehabiliteringsansvar och arbetslivsinriktad rehabilitering. I denna uppsats ska den rättsdogmatiska metoden användas tillsammans med ett rättssociologiskt och ett komparativt perspektiv. Jag valde att använda dessa perspektiv tillsammans med rättsdogmatiken för att kunna få ett djup i uppsatsen. Jag anser att rättsdogmatik som enda metod inte skulle tillföra det jag vill få ut av mitt syfte och mina frågeställningar. Rättsdogmatiken kan endast tillföra vad lagen säger. Om rättsdogmatiken endast använts i denna uppsats hade inte alla frågeställningar kunnat besvaras. 6 Ståhl, C (2009). Samverkan kring återgång i arbete: var är arbetsgivarna?, Socialmedicinsk tidskrift, häfte 3, Stockholm s. 272. 6

Rättsdogmatiken kan inte utreda vilka faktorer som påverkar rehabiliteringen av skadade eller sjuka arbetstagare. Rättsdogmatiken har sin utgångspunkt i de förekommande rättskällorna. Denna metod går ut på att de rättskällor som finns ska fastställas (de lege lata). Därefter ska möjligheten att ändra lagen undersökas, således vad lagstiftaren bör lägga till (de lege ferenda). Med hänsyn därtill ska innehållet preciseras. 7 Målet med rättsdogmatiken är att skildra rättsordningen som ett nätverk av huvudregler och undantag. Juridiska begrepp analyseras och systematiseras. Det är de gällande rättsreglerna på de olika områdena och dess områdens struktur som blir beskrivna inom rättsdogmatiken. Olika delar av den gällande rätten blir rättfärdigad och kritiserad. Således innefattar rättsdogmatiken värderande ståndpunkter. 8 Den gemensamma nämnaren för rättsdogmatiken och rättssociologin är intresset för rättsordningen. Inom rättsvetenskapen kompletterar rättssociologin rättsdogmatiken genom att ställa andra frågor till rättsordningen. Rättssociologin fokuserar på rättens orsaker och dess konsekvenser eller funktioner medan rättsdogmatikens intresse är reglernas tillämpning. 9 Rättssociologin har en stor bredd och ett djup. Det är genom att metoden är kopplad till regler och normer som gör att det kan omfatta i stort sett vad som helst i samhället. Rättssociologin är både en rättsvetenskap och en samhällsvetenskap, vilket gör att den går att använda i båda riktningarna. Rättssociologin kan bidra till förståelse av rättsliga fenomen som andra metoder inte kan. Normer utgör rättsociologins kärna, vilket även är rättssociologins egna kunskapsfält. 10 Det som förenar de komparativa analysmetoderna är möjligheten att göra analyser av skillnader och likheter i egenskaper hos fall. Dessa metoder analyserar egenskaperna som uppstår när minst två fall sätts i relation till varandra. De komparativa analysmetoderna gör analyser av relationer mellan faktorer genomförbara. Därmed är dessa metoder bra att använda då det gäller frågeställningar om likheter och skillnader i faktorer som förhåller sig till varandra. En annan egenskap för dessa metoder är att de underlättar för att kunna göra 7 Lehrberg, B (2010). Praktisk juridisk metod, sjätte upplagan, Tallinn, Institutet för Bank och Affärsjuridik. s 167. 8 Peczenik, A (2005) Juridikens allmänna läror, Svensk juridisk tidning, nummer 3, s. 249-250. 9 Hydén, H, (2002). Rättssociologi som rättsvetenskap, Lund, Studentlitteratur AB, 15-16. 10 Hydén, H, s.46. 7

analyser som formulerar slutsatser om empiriska förhållanden utifrån insamlat underlag. Metoden är även bra att använda för att upptäcka samband och pröva hypoteser. 11 I denna uppsats har jag valt att främst använda mig av primärkällor, såsom lagrum, förarbeten och utredningar. Litteratur har jag endast använt mig av i inledningen, i vissa delar av teorin och i analysen för att få en inblick i ämnet och få in olika vinklar av ämnet. I bakgrunden, analysen och i vissa delar av teorin har jag trots allt valt att använda mig av sekundärkällor. Dock har jag varit kritisk till de sekundärkällor jag använt och utgått från vem det är som skrivit artikeln eller boken. Jag har då försökt bedöma om det är en auktoritet på området eller inte. Jag valde Danmark som jämförande land gällande arbetsgivarens rehabiliteringsansvar, eftersom Danmark skiljer sig på många sätt från Sveriges system avseende rehabilitering av skadade eller sjuka arbetstagare. I uppsatsen har jag inte för avsikt att göra en heltäckande bild av den danska rätten gällande arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. I kapitel 4 där jag skriver om arbetsgivarens rehabiliteringsansvar i Danmark har jag använt mig av sekundärkällor, eftersom jag valt att inte lägga för stort fokus på denna del. Huvudparten i denna uppsats anser jag ska ligga på den svenska arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. Det finns ett stort urval av Arbetsdomstolens domar (AD-domar) som tar upp arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. Därmed har ett urval av AD-domar blivit aktuellt. När urvalet gjordes har jag försökt att ta upp olika slags fall. Jag har försökt att välja domar då AD fokuserat på olika delar av arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. Anledningen är för att få så många olika perspektiv på arbetsgivarens rehabiliteringsansvar som möjligt. 1.5 Disposition Denna uppsats börjar med ett abstract som beskriver vad som har tagit upp i uppsatsen. I abstract finns även teori- och analysdelen med i kortfattad form. Kapitel ett innehåller sedan bakgrund, syfte, frågeställningar och metod och material. I bakgrunden presenteras statistik kring sjukskrivningsantalet och bakgrundfakta kring arbetsmiljö och rehabilitering. I metod och material presenteras vilka metoder som har använts och även källkritik. 11 Denk, H (2012). Komparativa analysmetoder, första upplagan, Lund, Studentlitteratur AB s.11. 8

I kapitel två kommer rehabilitering att utredas i allmänhet. Där presenteras vad de olika parterna har för ansvar inom rehabiliteringen. Arbetsmiljöansvaret och arbetslivsinriktad rehabilitering kommer även att finnas med. I detta kapitel kommer rehabiliteringen utredas ur ett genusperspektiv. I kapitel tre kommer rehabiliteringsprocessen att klargöras. Där finns även rehabiliteringsplanen och rehabiliteringskedjan med. I kapitel fyra kommer arbetsgivarens rehabiliteringsansvar i Danmark att utredas. Teorikapitlet kommer skrivas genom att behandla förarbeten, lagar, föreskrifter, utredningar och rättspraxis. Slutligen i kapitel fem kommer rättspraxis att presenteras. Efter teoridelen kommer kapitel sex som är analys med diskussionsinslag. I analysen ska resultatet redovisas som har växt fram under arbetets gång. I denna del finns även svaren på frågeställningarna. I kapitel sju finns slutsatsen. I detta kapitel kommer resultatet att redovisas och framtidsfrågor presenteras. 1.6 Avgränsningar Denna uppsats handlar om arbetsgivarens ansvar vid arbetslivsinriktad rehabilitering. Dock kommer inte medicinsk rehabilitering att belysas. Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar slutar i vissa fall genom att en uppsägning av den försäkrade blir aktuell. Dock kommer saklig grund för uppsägning gällande sjukdom inte att utredas i denna uppsats. Inom detta område gällande arbetsgivarens rehabiliteringsansvar finns omfattande rättspraxis. Dock kommer endast några fall att granskas i denna uppsats. I kapitel 1.4 beskrivs hur urvalet av AD-domar gått till. I denna uppsats finns en mindre komparativ studie med. Dock kommer undersökningen gällande arbetsgivarens rehabiliteringsansvar i Danmark endast att vara översiktlig. 9

2. Rehabilitering 2.1 Arbetsmiljöanpassning och rehabilitering som begrepp Begreppen arbetsmiljöanpassning och rehabilitering kompletterar varandra. Rehabiliteringsbegreppet gällande arbetsgivaransvaret är yrkesinriktade rehabiliteringsinsatser. De åtgärder som kan göras är utbildning, arbetsträning och yrkesvägledning. Arbetsanpassning innebär förändringar i arbetsmiljön. Det kan då gälla tekniska hjälpmedel, ändringar i den fysiska arbetsmiljön och omarbetning av arbetsorganisation, arbetsfördelning och arbetstider. En förutsättning för en framgångsrik rehabilitering är ofta anpassning av arbetsmiljön. 12 2.2 Arbetslivsinriktad rehabilitering I SFB 29 kap. 2 preciseras arbetslivsinriktad rehabilitering. Åtgärder som syftar till att en försäkrad som drabbats av sjukdom ska få tillbaka sin arbetsförmåga och förutsättningarna att kunna försörja sig själv genom förvärvsarbete betraktas som arbetslivsinriktad rehabilitering. De åtgärder som har till syfte att underlätta återgången till arbetet är en del av den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Det kan till exempel vara byte av arbetsuppgifter eller tillgång till ergonomiska hjälpmedel. 13 2.3 Arbetsmiljöansvar Arbetsgivaren ska vidta de åtgärder som krävs för att förebygga ohälsa och olycksfall för arbetstagarna på arbetsplatsen. Sådant som kan leda till ohälsa eller olycksfall skall ändras eller ersättas. Målet är att risken för ohälsa eller olycksfall ska elimineras. Med detta menas att arbetsgivaren har ansvar för att det ska finnas en god arbetsmiljö på arbetsplatsen. Det är arbetsgivaren som har ansvar för att olyckorna ska minska eller helt försvinna på arbetsplatsen. 14 Det systematiska arbetsmiljöarbetet ligger på arbetsgivarens ansvar. Arbetsgivaren ska systematiskt planera, leda och kontrollera arbetsplatsen, så att arbetsplatsen uppfyller kraven 12 Proposition 1990/91:140, Arbetsmiljö och rehabilitering, s.46. 13 Parlamentariska socialförsäkringsutredningen, S 2010:04, Arbetslivsinriktad rehabilitering, s.65. 14 Arbetsmiljölag 3 kapitlet 2. 10

på en god arbetsmiljö. Arbetsgivaren ska även utreda arbetsskador och kontinuerligt undersöka de risker som finns på arbetsplatsen. 15 I AFS 2001:1 Systematiskt arbetsmiljöarbete beskrivs mer ingående hur det systematiska arbetsmiljöarbetet bör samordnas. Det är viktigt att arbetsmiljöfrågorna får tillräcklig uppmärksamhet och utrymme även vid en samordning av arbetsmiljöansvaret. Inom arbetet finns flera olika faktorer som påverkar arbetstagaren både fysiskt och psykiskt. Alla faktorer som kan påverka arbetstagarens arbetssituation ska arbetsgivaren ta hänsyn till. 16 Arbetsgivaren ska se till att dennes verksamhet ska ha en organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet för att kunna fullgöra de uppgifter som ligger på arbetsgivaren enligt 30 kapitlet i SFB. Syftet med denna rehabiliteringsverksamhet är att arbetsgivaren aktivt ska undersöka behovet av arbetsanpassning och rehabilitering. 17 2.4 Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar Arbetsgivaren ska efter samråd med den försäkrade lämna de upplysningar som krävs till Försäkringskassan för att den försäkrades behov av rehabilitering ska kunna klarläggas. Arbetsgivaren ska även vidta de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering. 18 Bland de uppgifter som arbetsgivaren ska lämna till Försäkringskassan är upplysningar om vilka arbetsuppgifter den försäkrade har, vilka möjligheter till arbetsanpassning som finns, möjligheter till rehabiliteringsinsatser och möjligheter till omplacering. 19 I proposition 2007/08:136 En reformerad sjukskrivningsprocess för ökad återgång i arbete tillkom några ändringar jämfört med proposition 2006/07:59 Vissa sjukförsäkringsfrågor m.m. Förändringen gällde att Försäkringskassan kan begära ett utlåtande från arbetsgivaren av den försäkrade. Detta utlåtande ska innehålla uppgifter om hur den försäkrades arbetsförmåga ska kunna tillvaratas inom arbetsgivarens verksamhet. Om den försäkrade inte lämnar in 15 AML 3 kapitlet 2 a första stycket. 16 AFS 2001:1 Systematiskt arbetsmiljöarbete s. 15. 17 AML 3 kapitlet 2 a tredje stycket. 18 SFB 30 kapitlet 6. 19 Proposition 2006/07:59, Vissa sjukförsäkringsfrågor m.m. s.22. 11

dessa uppgifter kan sjukpenningen dras in. Syftet är att den försäkrade ska ta större ansvar för att tillvarata sin egen arbetsförmåga och aktivt fråga efter lösningar på arbetsplatsen. 20 Arbetsgivaren ska under den försäkrades sjukskrivningsperiod planera de åtgärder som kan underlätta återgång till arbete för den berörda. Det är viktigt att åtgärder för arbetsanpassning och rehabilitering sätts in tidigt för att rehabiliteringen ska få så goda förutsättningar som möjligt och därmed resultera i en lyckad rehabilitering. Det är även viktigt att arbetsgivaren och arbetskamraterna har en fortlöpande kontakt med den försäkrade. Denna kontakt kan på flera sätt underlätta återgången till arbetet för den försäkrade. Det kan därför vara fördelaktigt att ha dessa kontakter som en naturlig del i rutinerna för arbetsanpassning och rehabilitering. 21 Det är viktigt att arbetsgivaren har väl fungerande metoder för att uppmärksamma behovet av såväl rehabilitering som arbetsanpassning. Om en olycka väl är framme är det viktigt att dessa behov beaktas. Undersökningen av arbetsanpassnings- och rehabiliteringsbehoven bör utgå från ett helhetsperspektiv där tekniska, medicinska, organisatoriska, psykologiska och sociala förhållanden inom arbetet undersöks. 22 I rättspraxis går det utläsa vad som krävs av arbetsgivaren för att en uppsägning vid sjukdom ska bli sakligt grundad. Arbetsgivarens skyldighet att medverka i rehabilitering och arbetsanpassning prövas. Det krävs av arbetsgivaren att denne har prövat möjligheten för omorganisation och omfördelning av arbetsuppgifter. Arbetsgivaren måste även undersöka omplaceringsmöjligheterna för arbetstagaren. Om detta har genomförts kan en uppsägning bli aktuell. 23 Tidigare hade arbetsgivaren ansvar för att göra en rehabiliteringsutredning om den försäkrade begärde det. Efter lagändringen 2007 fördes dock uppgiften över till Försäkringskassan. Uppgifter som ligger på Försäkringskassan är att klarlägga behovet av rehabilitering. 24 20 Proposition 2007/08:136 En reformerad sjukskrivningsprocess för ökad återgång i arbete s.63 21 AFS 1994:1 s.7-8. 22 AFS 1994:1 s. 8. 23 AD 2006:57, AD 2006:90 24 Prop. 2006/07:59 s.22. 12

2.5 Försäkringskassans rehabiliteringsansvar Försäkringskassans uppgift är att samordna och utöva tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamheten. 25 Försäkringskassan ska även samverka med den försäkrades arbetsgivare och arbetstagarorganisation, hälso- och sjukvården, socialtjänsten, Arbetsförmedlingen och andra myndigheter som berörs av rehabiliteringen av den försäkrade. Försäkringskassan ska även verka för att de tidigare nämnda organisationerna vidtar de åtgärder som krävs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade. 26 Försäkringskassans samordningsuppdrag är uppdelat i två olika nivåer, dels på individnivå och dels på strukturell nivå. På individnivå innebär det att samordna aktiviteter från olika aktörer för att den försäkrade ska kunna återgå till arbetet så snart som möjligt. På strukturell nivå innebär samordningsuppdraget att skapa förutsättningar för en effektiv samverkan mellan de olika aktörerna inom rehabiliteringsområdet. För att arbetet på individnivå ska kunna fungera smidigt. 27 Vikten av en smidig och kontinuerlig samverkan mellan de olika aktörerna i rehabiliteringsprocessen betonades tidigt i Sverige. En samverkan mellan hälso- och sjukvården, de arbetsvårdande organen och de tidigare sjukkassorna ansågs kunna underlätta att tidigt påbörja rehabiliteringsarbetet. 28 Försäkringskassan ska i samråd med den försäkrade uträtta vissa uppgifter. Dessa är bland annat att klarlägga den försäkrades behov av rehabilitering och vidta de åtgärder som krävs för en effektiv rehabilitering. 29 Försäkringskassan ska även se till att rehabiliteringsåtgärder påbörjas så tidigt som möjligt. 30 2.6 Den försäkrades ansvar inom rehabiliteringsprocessen Det är inte endast arbetsgivaren och Försäkringskassan som har ett ansvar för rehabiliteringen. Även den försäkrade har ett visst ansvar i rehabiliteringsprocessen. Den försäkrade ska vara delaktig när rehabiliteringsåtgärder ska planeras. Det är från dennes individuella behov och förutsättningar som dessa planer ska utgå ifrån. 31 25 SFB 30 kapitlet 8. 26 SFB 30 kapitlet 10. 27 Vägledning 2004:2, Version 20, Sjukpenning och samordnad rehabilitering, Försäkringskassan, s. 369. 28 SOU 1958:17, Socialförsäkring och rehabilitering, s. 28-29. 29 SFB 30 kapitlet 9. 30 SFB 30 kapitlet 11. 31 SFB 30 kapitlet 3. 13

Den försäkrade ska lämna de upplysningar som krävs för att klargöra dennes behov av rehabilitering och även medverka aktivt i rehabiliteringen efter bästa förmåga. 32 Som tidigare nämnts i kapitel 2.4 kan sjukpenningen dras in om den försäkrade inte lämnar in ett utlåtande från arbetsgivaren gällande den försäkrades arbetsförmåga. 33 Den som har den bästa kännedomen av behovet av rehabiliteringsåtgärder förutsätts vara den försäkrade själv. Det blir därför naturligt att låta den försäkrade få ett ansvar att medverka i utredningen och lämna den information som behövs för en lyckad rehabilitering. Även om åtgärder sätts in blir de verkningslösa om den försäkrade inte aktivt medverkar i rehabiliteringen. 34 2.7 Återgång till arbete Mottagandet på arbetsplatsen är en viktig faktor för att underlätta återgången till arbete för den försäkrade. Ju längre den försäkrade varit ifrån arbetet, desto svårare är det att komma tillbaka. Det kan ha skett flera förändringar på arbetsplatsen. Arbetsuppgifter eller arbetsorganisationen kan ha ändrats. Det kan medföra en osäkerhet hos den försäkrade, vilket kan leda till en oro inför återgången till arbetet. Inom rehabiliteringen är det viktigt att inte endast fokusera på den försäkrades skada eller sjukdom utan även koncentrera sig på de övriga komponenterna som kan leda till en bristande arbetsförmåga. 35 2.8 Sjukskrivning och rehabilitering ur ett genusperspektiv I Sverige står kvinnorna för de flesta sjukskrivningarna. Mellan år 1997 och 2003 ökade kvinnornas sjukskrivningar jämfört med männens. Då stod kvinnorna för nästan två tredjedelar av alla dagar som sjukpenning betalas ut. 36 När det gäller sjukskrivningsmönster är den främsta könsskillnaden att män sjukskrivs mer sällan än kvinnor och att deras sjukfall generellt är kortare. Kvinnor sjukskrivs även i större utsträckning på deltid än män. 37 Sedan början av 1990-talet har kvinnorna stått för ungefär 65 % av de dagar som betalas ut från den nationella sjukförsäkringen för långvarigt sjukskrivna. På senare tid har det alltmer 32 SFB 30 kapitlet 7. 33 Prop. 2007/08:136. 34 Proposition 1990/91:141 Rehabilitering och rehabiliteringsersättning m.m. s. 90. 35 SOU 2011:15 Rehabiliteringsrådets slutbetänkande s. 20-21. 36 Dutrieux, J. & Viksten, A. (2004). Orsaker till skillnader i kvinnors och mäns sjukskrivningsmönster en kunskapsöversikt. Stockholm: Riksförsäkringsverket (Riksförsäkringsverket analyserar, 2004:16) s.15. 37 Dutrieux, J. & Viksten, A. s. 8. 14

varit unga kvinnor som blivit sjukskrivna. Det har även uppenbarats att kvinnor i mindre utsträckning återgår till arbetslivet jämfört med män. 38 Det finns tre troliga faktorer som är bidragande orsaker till könsskillnaderna gällande sjukskrivning. En orsak som skiljer de båda könen är de graviditetsrelaterade sjukskrivningarna. Dessa står för en väsentlig del av könsskillnaderna i fertil ålder. Den viktigaste orsaken till könsskillnaderna i sjukskrivning är troligen skillnaderna i arbetsförhållanden. I stor utsträckning arbetar kvinnor och män i olika slags arbetsmiljöer, vilket leder till skillnader i sjukskrivningsrisken. Män har fortfarande mest fysiska arbetsmiljöproblem, medan kvinnor arbetar under svårare psykosociala förhållanden. Den tredje faktorn är skillnaden på vilka möjligheter som kvinnor och män får till arbetslivsinriktad rehabilitering. 39 Det finns skillnader att upptäcka mellan könen gällande sjukpenning- och rehabiliteringsärenden. Studier visar att det finns fler möjliga åtgärder för rehabilitering för män jämfört med kvinnor. Mäns egna förslag till rehabiliteringsåtgärder går i större omsträckning igenom än kvinnors förslag. En annan skillnad som kan utläsas är att kvinnor oftare får arbetsträning, medan männen oftare får utbildning. Mäns rehabilitering är som regel dyrare, längre och sätts in tidigare jämfört med kvinnors. Män arbetar även på arbetsplatser där det är lättare att anpassa arbetsmiljön och arbetsuppgifterna. Studier har även påvisat att män får bättre stöd av arbetsgivaren jämfört med kvinnor i rehabiliteringsarbetet. 40 38 Sandmark,H (2011) Perspektiv på kvinnors hälsa i arbetslivet, Lund, Studentlitteratur AB, s.110. 39 Dutrieux, J. & Viksten, A. s. 9-10. 40 Dutrieux, J. & Viksten, A. s. 10. 15

3. Rehabiliteringsprocess 3.1 Rehabiliteringsplan Försäkringskassan ska upprätta en rehabiliteringsplan om den försäkrade behöver en rehabiliteringsåtgärd. Denna ska helst upprättas i samråd med den försäkrade. 41 Det ligger på Försäkringskassan att kontinuerligt se till att rehabiliteringsplanen följs och att det görs ändringar i den om det fordras. 42 I en rehabiliteringsplan ska följande finnas med: de rehabiliteringsåtgärder som ska komma i fråga vem som ansvarar för rehabiliteringsåtgärderna en tidplan för rehabiliteringen de uppgifter som behövs för att genomföra rehabiliteringen den beräknade kostnaden för ersättning under rehabiliteringstiden 43 I proposition 2007/08:136 En reformerad sjukskrivningsprocess för ökad återgång i arbete finns de lagändringar inom sjukförsäkringen med som trädde i kraft den 1 juli 2008. Utgångspunkten i lagändringen är att så många människor som möjligt genom eget arbete ska kunna försörja sig för både sin egen och samhällets skull. De förändringar som är gjorda har för avsikt att leda till en aktivare process för att kunna ta tillvara på den försäkrades arbetsförmåga. Drivkrafterna för återgång till arbete förbättras om den försäkrade aktivt deltar i rehabiliteringen. 3.2 Rehabiliteringskedjan Den arbetslivsinriktade rehabiliteringen kan sägas stå på fyra ben: Försäkringskassan, arbetsgivare, företagshälsovård och Arbetsförmedlingen. Alla dessa parter är på något sätt inblandade i rehabiliteringskedjan. 44 Rehabiliteringskedjan infördes i samband med den tidigare nämnda lagändringen som trädde i kraft den 1 juli 2008. Rehabiliteringskedjan ska bedöma arbetsförmågans nedsättning vid 41 SFB 30 kapitlet 12. 42 SFB 30 kapitlet 14. 43 SFB 30 kapitlet 13. 44 S 2010:04 s. 23. 16

olika tidpunkter. Denna rehabiliteringskedja reglerades tidigare i steg-för-steg modellen, som var utarbetad av Försäkringskassan. 45 I SFB 27 kap. 46 första stycket finns de grundläggande bestämmelserna om rehabiliteringskedjan. När en bedömning av arbetsförmågan ska göras ska det undersökas om den försäkrades sjukdom påverkar dennes utförande av sitt vanliga arbete eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren kan erbjuda den försäkrade. Under de första 90 dagarna av sjukskrivningsperioden har arbetstagaren rätt till sjukpenning om denne inte kan utföra något arbete över huvudtaget hos arbetsgivaren. Den nedsatta arbetsförmågan bedöms i förhållande till arbetstagarens vanliga arbete. Under denna tid ska arbetsgivaren undersöka om det finns möjlighet för den försäkrade att omplaceras. 46 Från tidpunkten då den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga och under 180 dagar ska det beaktas om den försäkrade har förmågan att försörja sig själv genom: förvärvsarbete som anses normalt förekommande på arbetsmarknaden eller annat lämpligt arbete som finns tillgängligt. Det gäller om det inte finns särskilda skäl mot eller i annat fall kan anses som oskäligt. 47 Enligt SFB 27 kapitlet 49 ska den försäkrade beaktas som om han eller hon har sådan förmåga som avses i 48, om det inte kan anses oskäligt. Detta gäller från den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga under 365 dagar. Under de första 14 dagarna av sjukskrivningen betalar arbetsgivaren ut sjuklön. 48 Om anställningen varat i minst en månad. Om anställningen är kortare än en månad måste arbetstagaren tillträtt anställningen och arbetat i sammanlagt 14 dagar. 49 Den första sjukdagen är en karensdag, därmed betalas ingen sjuklön ut denna dag. De följande dagarna, dag 2-14, betalas 80 % utav anställningsförmånerna. 50 45 S 2010:04, s. 27-28. 46 SFB 27 kapitlet 47. 47 SFB 27 kapitlet 48. 48 Lag om sjuklön 7, andra stycket. 49 Lag om sjuklön 3, första stycket. 50 Lag om sjuklön 6, första stycket. 17

4. Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar i Danmark I Danmark har arbetsgivaren i princip inget rehabiliteringsansvar för sina arbetstagare. Enligt den danska arbetsmiljölagen ska arbetsgivaren planera och anpassa arbetet så att det ur säkerhets- och hälsosynpunkt är tillfredsställande. Det finns inget lagstadgat om att arbetsgivaren måste vidta några rehabiliteringsåtgärder. 51 Arbetsgivare i Danmark har inget ansvar för att genomföra rehabiliterande åtgärder. Deras ansvar är att betala ersättning som ska täcka rehabiliteringsutgifter till den skadade arbetstagaren. 52 I Danmark administreras socialförsäkringen av kommunen. Efter fyra veckor bedöms den försäkrades behov av rehabiliteringsåtgärder. Det ställs då tydliga krav på den försäkrades egen aktivitet och medverkan till en snabb återgång i arbete. Därefter görs uppföljningar regelbundet och i täta intervaller. 53 Arbetsgivaren i Danmark har en unik roll för att hjälpa personer med nedsatt arbetsförmåga jämfört med de övriga nordiska länderna. Socialförsäkringsadministrationen kan upprätta olika typer av anställningar med lönebidrag och bekosta hjälpmedel, mentorer och liknande. Danmark satsar på snabbast möjliga återgång i arbete, vilket görs genom ökad flexibilitet i arbetsmarknadspolitiken. 54 I Danmark finns inte samma anställningstrygghet som det finns i Sverige. Danmark har istället valt att utnyttja sig av flexibiliteten på arbetsmarknaden. Det flexicurity system som Danmark använder sig av har tre hörnstenar. Dessa är aktiv arbetsmarknadspolitik, generösa ersättningssystem vid arbetslöshet och en flexibel arbetsmarknad. Dessa tre delar är beroende av varandra. Om arbetstagarna anser att den ekonomiska tryggheten är för svag, kommer de kräva bättre anställningsskydd. Om inte utbildningsmöjligheterna är tillräckligt bra, kommer arbetsmarknaden inte bli lika flexibel. Flexibiliteten består främst av regler som gör det enkelt att anställa och säga upp personal. Säkerheten för de anställda är att de får rätt till hög 51 S 2010:04 s. 43-45. 52 Kristiansen, Jens (2005). Grundlæggende arbejdsret, Jurist- og Økonomforbundets Forlag, København, s.405-406, Nielsen, Ruth (2004). Arbejdsmiljøret, Jurist- og Økonomforbundets Forlag, København, s.169. 53 S 2010:04 s. 43-45. 54 S 2010:04 s. 43-45. 18

arbetslöshetsersättning, när de blir uppsagda. Danmark har även en aktiv sysselsättningspolitik. 55 De flesta arbetstagarna i Danmark får full ersättning av inkomstförlust under hela sjukskrivningen. Dock kan de få ersättningen i högst ett år under en 18 månaders period, vilket dock inte ökar drivkraften att komma tillbaka i arbete. Dock kan drivkraften vara den svaga anställningstryggheten som finns i Danmark. Arbetstagare som haft 120 sjukfrånvarodagar under en 12 månaders period kan sägas upp av arbetsgivaren i Danmark. I Danmark finns en stark tillbaka-i-arbete kultur. Det ställs tydliga krav på de sjukskrivnas egen aktivitet och medverkan till en snabb återgång i arbete. 56 55 Westerlund, Lena, (2006) Tryggare på andra sidan sundet? Om flexicurity i Danmark", LO Sverige s.6-7. 56 S 2010:04 s. 44. 19

5. Rättspraxis 5.1 AD 2001:92 Denna dom handlar om K.D. som anställdes på heltid 1984 som fastighetsskötare. Parterna i detta fall är Fastighetsanställdas förbund mot FASTIGO och HSB Filipstad Ekonomisk förening i Filipstad. Alla anställda hade så kallade kombitjänster, vilket innebar både inre och yttre fastighetsskötsel. K.D. drabbades av andningsbesvär, till följd av städarbetet och kunde inte längre utföra detta. K.D. blev uppsagd av personliga skäl då teknisk lösning (andningsmask) eller övergång till deltidsarbete på 90 % inte accepterades av K.D. Denna tvist handlar om bolaget haft saklig grund för att säga upp K.D. En fråga som AD ställde sig var om storleken på företaget ska tas hänsyn till när möjligheterna till organisatoriska förändringar ska utredas, då det endast var sju anställda på företaget. AD:s mening var dock att det inte fanns några hinder att pröva möjligheten till omfördelning av arbetsuppgifter. AD:s slutsats blev att arbetsgivaren inte fullgjort sin skyldighet att utreda möjligheterna till fortsatt anställning. Uppsägningen blev därför ogiltigförklarad. 5.2 AD 2003:44 Det här fallet handlar om K.E. som anställdes 1996 som busschaufför hos bolaget. Parterna i denna dom är Bussarbetsgivarna mot Svenska Kommunalarbetareförbundet och Svenska Kommunalarbetareförbundet mot Bussarbetsgivarna och Linjebuss Sverige Aktiebolag i Solna. I drygt ett och ett halvt år var K.E. sjukskriven på grund av en större hjärt- och kärloperation. Efter sjukskrivningen återkom han till arbetet, men var då fortfarande sjukskriven till 50 %. Under denna tid ansågs han inte lämplig att köra buss, dock blev han inte heller tilldelad några andra arbetsuppgifter. Under denna tid fick han ingen lön. Senare blev han återigen sjukskriven på heltid. 20

Tvisten handlar om huruvida bolaget har brutit mot kollektivavtalet genom att inte utge någon lön till K.E., då han var sjukskriven på 50 %. AD fann att arbetsgivaren inte hade påbörjat någon rehabiliteringsutredning under sjukskrivningstiden. Det var först efter K.E. återkom till arbete som bolaget deltog i rehabiliteringen. AD dömde att bolaget på ett tidigt stadium borde informerat sig om K.E:s hälsoförhållanden och möjligheter att återkomma till arbetet. AD dömde även att K.E. hade stått till förfogande för arbete och därmed varit berättigad till lön. 5.3 AD 2006:57 Parterna i denna dom är SEKO Facket för Service och Kommunikation mot Almega Tjänsteförbunden och Posten Aktiebolag i Stockholm. Detta fall handlar om M.I. som anställdes på Posten 1987. M.I. blev sjukskriven i maj 2003 på grund av värk i höger axel och armbåge. Våren 2005 sades M.I. upp från sitt arbete. Sedan sommaren 2005 var han sjukskriven på grund av depression. Grunden till uppsägningen var att han inte ansågs kunna återkomma till arbete med tanke på hans medicinska besvär. Tvisten handlar om huruvida uppsägningen kan anses som sakligt grundad och om arbetsgivaren har fullgjort sin skyldighet gällande rehabiliteringsansvaret. Vid uppsägningar som haft sin grund i sjukdom eller skada prövas arbetsgivarens skyldigheter att medverka till rehabilitering och arbetsanpassning. Dessa återfinns i AML och SFB (dåvarande Lag om allmän försäkring). Arbetsgivaren kan krävas att omorganisera eller omfördela arbetsuppgifter om det krävs. Omfattningen påverkas av det enskilda fallet. Faktorer som kan påverka bedömningen är arbetsplatsens storlek och arbetstagarens medverkan att finna en lösning. Om det är oklart om arbetsgivaren har fullgjort sina skyldigheter ska detta gå ut över arbetsgivaren. AD bedömer att M.I. saknar arbetsförmåga för arbetet som postsorterare. AD har även kommit fram till att Posten har haft rätt om att M.I. på grund av sin sjukdom har en varaktig nedsättning av arbetsförmåga avseende de arbetsuppgifter som Posten erbjudit honom. AD dömde att Posten fullgjort sin rehabiliterings- och omplaceringsskyldighet. Saklig grund för uppsägning har följaktligen förelegat. 21

5.4 AD 2006:83 Parterna i denna dom är Svenska Kommunalarbetareförbundet mot Föreningen Vårdföretagarna och Falck Ambulans Aktiebolag Lidingö. Denna dom handlar om E.E. som arbetat som ambulanssjukvårdare sedan 1981 hos olika arbetsgivare. Mellan åren 1993 och 1996 var hon anställd hos bolaget. I början av 2000 vann bolaget återigen entreprenaden, vilket gjorde att E.E. återanställdes i bolaget. Efter en dubbelsidig lunginflammation och inflammation i knäna var hon delvis sjukskriven, men arbetade då också med administrativa arbetsuppgifter. Sommaren 2001 återkom hon till den operativa ambulansverksamheten på heltid. Dock blev hon sjukskriven på heltid på grund av värk i knäna. Hon blev sedan uppsagd av personliga skäl. Denna tvist handlar huvudsakligen om uppsägningen var sakligt grundad. Enligt praxis ska nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom eller skada inte vara saklig grund för uppsägning, såvida inte nedsättningen är så väsentlig att arbetstagaren inte kan utföra arbete av betydelse hos arbetsgivaren. Förbundet ansåg att det fanns möjligheter att göra omfördelningar vad gäller arbetsuppgifter, vilket skulle leda till att E.E. kunde arbeta kvar genom att ta över vissa arbetsuppgifter. Denna omorganisation skulle dock leda till en utökning av verksamheten. Därför bedömer AD att det inte var skäligt att kräva av bolaget att omorganisera verksamheten, så att E.E. kunde få andra arbetsuppgifter. Det har inte heller funnits någon omplaceringsmöjlighet för bolaget gällande E.E. AD bedömer även att bolaget har fullgjort sitt rehabiliteringsansvar. AD beslutar därmed att saklig grund har förelegat. 5.5 AD 2006:90 Parterna i denna dom är Industrifacket Metall mot Teknikarbetsgivarna och P.T. Rostfria o Mek Aktiebolag i Ramlösa samt Teknikarbetsgivarna och P.T. rostfria o Mek Aktiebolag i Ramlösa mot Industrifacket Metall. Detta fall handlar om P.J. som anställdes som svetsare 1992. Tio år senare sjukskrivs P.J. till följd av förslitningsskador i axlarna. 2005 sägs P.J. upp av personliga skäl på grund av sin sjukdom. Samma år bedömde Försäkringskassan att P.J. inte längre hade rätt till sjukpenning. Därför anmälde sig P.J. till bolaget att han åter stod till förfogande under uppsägningstiden. 22

Dock gav bolaget honom inte tillträde till arbetsplatsen på grund av att det fanns en allvarlig fara för P.J:s hälsa. Under denna tid fick han ingen lön från bolaget. AD bedömer att P.J. inte skulle kunna återkomma till arbetet som svetsare. Enligt förarbetsuttalanden och praxis kan arbetsgivaren vara skyldig att arbetsanpassa genom omfördelning av arbetsuppgifter. Arbetsgivaren har även en skyldighet att vidta de åtgärder som krävs för att anställningen ska kunna kvarstå. AD:s slutsats är att bolaget inte har fullgjort skyldigheten att utreda möjligheterna till fortsatt anställning. AD ogiltigförklarade uppsägningen. 23

6. Analys med diskussionsinslag 6.1 Rehabiliteringsprocess Idag är rehabiliteringsansvaret för den försäkrade främst uppdelat på arbetsgivaren, Försäkringskassan och den försäkrade själv. Dock är även arbetsförmedlingen och företagshälsovården medverkande i rehabiliteringsprocessen. 57 Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar minskades efter lagändringen 2007, vilket gjorde att Försäkringskassan tog över ansvaret för att utreda rehabiliteringsbehovet för den anställde. 58 Därmed ska arbetsgivaren inte utreda behovet av rehabilitering för den försäkrade. Idag är arbetsgivarens främsta uppgift att lämna de upplysningar som krävs till Försäkringskassan och medverka i rehabiliteringen för den försäkrade. På arbetsgivarens ansvar ligger även att vidta de åtgärder som krävs för en effektiv rehabilitering. 59 Arbetsgivaren ska se till att hans verksamhet ska ha en organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet. För att kunna fullgöra de uppgifter som ligger på arbetsgivaren enligt 30 kapitlet i SFB. 60 En tanke som väcks är om lagändringen gällande utredning av rehabiliteringsbehovet var till fördel för den försäkrade eller arbetsgivaren. I Christian Ståhls artikel Samverkan kring återgång i arbete: var är arbetsgivarna? skriver han om arbetsgivarnas viktiga roll i rehabiliteringsarbetet. I denna skriver han om utländska studier som påvisar att samverkan mellan offentliga rehabiliteringsaktörer och arbetsgivaren förkortar sjukskrivningar. 61 En tätare kontakt mellan arbetsgivare och den försäkrade kan troligtvis påverka rehabiliteringen på ett positivt sätt. Den försäkrade kan då känna sig mer motiverad till att komma tillbaka till arbete om denne känner sig välkommen på arbetsplatsen. När arbetsgivarens rehabiliteringsansvar minskades kan denna viktiga kontakt mellan arbetsgivare och den försäkrade också blivit påverkad. Dock var lagändringen till fördel för arbetsgivaren med tanke på det minskade ansvaret. 57 S 2010:04 s. 23. 58 Prop. 2006/07:59 s.22. 59 SFB 30 kapitlet 6. 60 AML 3 kapitlet 2 a tredje stycket. 61 Ståhl, C, s. 265-274 24

Rehabiliteringskedjan infördes 2008. Syftet med denna är att den försäkrades arbetsförmåga ska bedömas vid olika tidpunkter. 62 Denna rehabiliteringskedja har snäva tidsramar och fasta tidpunkter, vilket kan leda till att rehabiliteringsprocessen kan påskyndas med tanke på de tidsramar som finns. Det kan även leda till att det indirekt skapas en tidplan över rehabiliteringsprocessen för den försäkrade. 63 En fråga som väcks är om rehabiliteringskedjan borde vara mer personligt anpassad. En viktig faktor som påverkar rehabiliteringsprocessen är vilken sjukdom eller skada som den försäkrade har, eftersom tillfrisknandet tar olika lång tid. Därför kan rehabiliteringskedjan bli snäv för vissa, medan den för vissa kan räcka gott och väl. I AD 2006:90 återkom den anställde till arbete igen under uppsägningstiden, eftersom han inte längre hade rätt till sjukpenning. Dock visade det sig att han på grund av sin hälsa inte kunde arbeta. Troligtvis kände arbetstagaren sig tvungen att återgå till arbete, då han inte längre fick någon inkomst från sjukpenningen längre. En negativ konsekvens till rehabiliteringskedjans snäva tidsramar är att den försäkrade kan bli stressad och känna sig tvungen att återkomma till arbete, vilket kan leda till att den försäkrade återgår till arbete trots att inte ha tillfrisknat helt. I värsta fall kan konsekvensen bli att den försäkrade blir ännu sjukare, vilket kan leda till att en återgång till arbete aldrig kan bli aktuell. Av allt att döma kan många av de försäkrade känna att det kan vara psykiskt jobbigt att känna sig pressad till att återkomma till arbetet. 6.2 Faktorer som påverkar rehabiliteringen En faktor som påverkar rehabiliteringen av skadade eller sjuka arbetstagare är den försäkrades egen medverkan i rehabiliteringsprocessen. Den försäkrade anses vara den som har bäst kännedom av behovet av rehabiliteringsåtgärder. Därmed blir det naturligt att den försäkrade tilldelas ett ansvar för sin egen rehabilitering. 64 Eftersom den försäkrade är med när rehabiliteringsåtgärder planeras blir rehabiliteringen mer individuell. Den försäkrade kan då även påverka sin egen rehabilitering med sina egna förutsättningar. Enligt lagtext ska den försäkrade medverka i rehabiliteringen efter bästa förmåga. 65 Den försäkrade har även ett ansvar att lämna ett utlåtande från arbetsgivaren till Försäkringskassan. Utlåtandet ska då 62 S 2010:04 s. 27-28. 63 Broman, J, Ericson, B, Örhn, C, s. 66-67. 64 Prop. 1990/91:141 s. 90. 65 SFB 30 kapitlet 7. 25

innehålla uppgifter om den försäkrades arbetsförmåga. Det här är ett ansvar som kan påverka den försäkrade kraftigt. Sjukpenningen kan som tidigare nämnts dras in om detta inte görs. 66 En fråga som då dyker upp är om det läggs för stort ansvar på den försäkrade. Det är trots allt en sjuk eller skadad människa som ska ta detta ansvar för sin egen rehabilitering, vilket inte alla människor orkar. Den enskildes sjukdom eller skada påverkar i vilken grad den försäkrade kan ta ansvar för sin egen rehabiliteringsprocess. Dock är en viktig förutsättning att den försäkrade medverkar med bästa förmåga om rehabiliteringen över huvudtaget ska kunna bli lyckad. Bästa förmåga kan ha olika betydelse. Därmed blir det svårt att definiera vad bästa förmåga är. Troligtvis måste sjukdomen eller skadan påverka vilka krav som ställs på den försäkrades medverkan. En annan viktig faktor är den försäkrades egen vilja att komma tillbaka till arbete. Med tanke på det ansvar som läggs på den försäkrade kan det krävas en stark vilja att komma tillbaka till arbete. Det blir svårt för arbetsgivaren att försöka göra ett bra rehabiliteringsarbete om den försäkrade inte har viljan till att komma tillbaka till arbete. Arbetsgivaren har som ansvar att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att förebygga ohälsa och olycksfall på arbetsplatsen. Arbetsgivaren har även ansvar för att risken för ohälsa eller olycksfall ska elimineras. 67 Det systematiska arbetsmiljöarbetet ligger på arbetsgivarens ansvar. 68 Det systematiska arbetsmiljöarbetet kan anses som grunden för arbetsmiljöarbetet och det arbetslivsinriktade rehabiliteringsarbetet. Dessa två påverkar varandra på flera sätt. Om det finns ett väl fungerande arbetsmiljöarbete kan det leda till en väl fungerande rehabiliteringsverksamhet. De erfarenheter som fås genom rehabiliteringsarbetet kan användas i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Därmed kan liknande rehabiliteringsfall förhindras. 69 En god arbetsmiljö kan mer anses som en förebyggande åtgärd för en lyckad rehabilitering än som en faktor som påverkar rehabiliteringen. I AD 2001:92 fick den anställde andningsbesvär som följd till det städarbete som ingick i hans tjänst som fastighetsskötare. I detta fall vet vi inte hur det systematiska arbetsmiljöarbetet såg ut på arbetsplatsen. Om vi antar att det systematiska arbetsmiljöarbetet hade varit väl genomfört, hade denna situation möjligtvis inte 66 Prop. 2007/08:136. 67 AML 3 kapitlet 2. 68 AML 3 kapitlet 2 a första stycket. 69 Broman, J, Ericson, B, Örhn, C s.25. 26

blivit verklighet. I många fall kan rehabiliteringsfall undvikas med en god arbetsmiljö på arbetsplatsen. En viktig förutsättning för en lyckad rehabilitering för den försäkrade är att åtgärder för arbetsanpassning och rehabilitering sätts in tidigt. Det är även betydelsefullt att arbetsgivaren och arbetskamraterna har en löpande kontakt med den försäkrade under tiden som denne är sjukskriven. Denna kontakt kan underlätta för den försäkrade att återgå till sitt arbete efter sjukskrivningen. 70 AD 2003:44 handlar om en busschaufför som sjukskrevs på grund av en större hjärt- och kärlsjukdom. I det fallet fastslog AD att arbetsgivaren hade deltagit i rehabiliteringen för sent. De dömde även att arbetsgivaren inte hade påbörjat någon rehabiliteringsutredning under den försäkrades sjukskrivningsperiod. Det går inte förutspå vad som hänt om arbetsgivaren hade påbörjat rehabiliteringsåtgärderna tidigare. Möjligen hade rehabiliteringen fått ett lyckligare slut. Den försäkrade hade förmodligen även blivit mer motiverad till att komma tillbaka till arbete, om det hade funnits ett större stöd från arbetsgivarens sida. En faktor som påverkar rehabiliteringen för den försäkrade är storleken på företaget som denne är anställd hos. I AD 2001:92 tog AD hänsyn till att det endast var sju personer anställda på företaget. Med tanke på den lilla arbetstagarskaran fanns få omplaceringsmöjligheter. I det här fallet dömde AD dock att arbetsgivaren ändå skulle prövat möjligheten att omfördela arbetsuppgifterna mellan arbetstagarna. I AD 2006:57 tas det upp vad som krävs vid uppsägningar vid sjukdom. Då prövas arbetsgivarens skyldigheter att medverka till rehabilitering och arbetsanpassning. Det kan krävas av arbetsgivaren att omorganisera eller omfördela arbetsuppgifter. Det är då det enskilda fallet som påverkar omfattningen. I dessa fall är det faktorer som arbetsplatsens storlek och den försäkrades egen medverkan att finna en lösning som påverkar. Det blir naturligt ta hänsyn till storleken på företaget, då möjligheter till rehabiliteringsåtgärder ska utredas. Omplaceringsmöjligheter och möjligheter till arbetsanpassning blir fler vid ett större företag. Försäkringskassan har ett ansvar för att samordna och utöva tillsyn över de insatser och aktörer som är inblandade i rehabiliteringsverksamheten. 71 Det är viktigt att den här 70 AFS 1994:1 s.7-8. 71 SFB 30 kapitlet 8. 27