EXAMENSARBETE Implementering av de nationella riktlinjerna för handläggning av idrottsrelaterad hjärnskakning En enkätstudie Daniel Augustsson Helene Martinsson Sjukgymnastexamen Sjukgymnast Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET Institutionen för hälsovetenskap Sjukgymnastprogrammet, 180hp Implementering av de nationella riktlinjerna för handläggning av idrottsrelaterad hjärnskakning - En enkätstudie Daniel Augustsson Helene Martinsson Examensarbete i sjukgymnastik, 15hp Kurs: S0001H Termin: HT10 Handledare: Inger Jacobson leg. sjukgymnast, universitetslektor Examinator: Peter Michaelson leg. sjukgymnast, universitetslektor 1
Vi vill rikta ett stort tack till samtliga personer i idrottslagen för deras medverkan och positiva bemötande. Vi vill även tacka vår handledare Inger Jacobson för stödet under arbetets gång och lyktstolpen att hålla fast i. 2
Implementering av de nationella riktlinjerna för handläggning av idrottsrelaterad hjärnskakning - En enkätstudie Implementation of the national guidelines for management of sports related concussion - A survey Augustsson, D., & Martinsson, H. Luleå Tekniska Universitet Institutionen för hälsovetenskap Abstrakt Bakgrund: Idrottsrelaterad hjärnskakning (commotio cerebri) är vanligt inom fotboll, handboll och ishockey. Forskning visar att ett mindre trauma mot huvudet kan vara tillräckligt för att klassificeras som hjärnskakning. Svenska riktlinjer har utformats för handläggning av hjärnskakning, däri ingår en rehabiliteringsmodell som kallas hjärntrappan. Det är viktigt att en hjärnskakning uppmärksammas tidigt för att minska risken att ådra sig ytterligare en hjärnskakning eller annan extremitetsskada. Enligt vår kännedom saknas forskning om hur de nationella riktlinjerna tillämpas inom idrottsrörelsen. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om de nationella definitionerna och riktlinjerna för handläggning av idrottsrelaterad hjärnskakning (commotio cerebri) når ut till utövare inom herridrotter. Metod: Studien utgjordes av deltagare, fördelat över två fotbollslag, tre handbollslag och tre ishockeylag, från Elitserien till division 2 i Norrbotten. Den baserades på en enkätundersökning som genomfördes i samband med lagens ordinarie träningar. Resultat: Fler ishockeyspelare hade fått information om hjärnskakning jämfört med fotbollen (p= 0,001) och handbollen (p<0,001). Ishockeyn och fotbollen rehabiliterade fler hjärnskakningar stegvis (p<0,001; p<0,001) samt använde sig av riktlinjerna i större utsträckning (p=0,001; p=0,033) än handbollen. Konklusion: Majoriteten av individerna definierade hjärnskakning som en hård smäll mot huvudet förknippat med symtomen huvudvärk, illamående och yrsel. Ishockeyn hade kommit långt vad gäller användandet av de nationella riktlinjerna för handläggning av hjärnskakning inklusive informationsöverföring. Fotbollen och ishockeyn använde sig i stor utsträckning av stegvis rehabilitering. Handbollen använde sig ej av riktlinjerna. Tolkningen av resultatet i denna studie bör göras med hänsyn taget till det breda spannet av lagens divisionstillhörighet samt de olika idrotternas förutsättningar. Nyckelord: commotio ceribri, hjärntrappan, prevention, rehabilitering, sjukgymnastik. 3
Innehållsförteckning 2. SYFTE... 8 2.1. FRÅGESTÄLLNINGAR... 8 3. METOD... 8 3.1. FÖRSÖKSPERSONER... 8 3.2. MATERIAL... 11 3.3. PROCEDUR... 11 3.4. DATABEHANDLING... 12 3.5. ETISKA ÖVERVÄGANDEN... 13 4. RESULTAT...14 4.1. STABEN KRING LAGET... 14 4.2. SPELARE, TRÄNARE/LEDARE OCH MEDICINSK PERSONALS DEFINITION AV HJÄRNSKAKNING... 14 4.3. SYMTOM FÖRKNIPPADE MED HJÄRNSKAKNING... 15 4.4. FÖREKOMST AV HJÄRNSKAKNING... 15 4.5. HANDLÄGGNING AV HJÄRNSKAKNING... 16 4.5.1. Akut omhändertagande... 16 4.5.2. Återgång till idrotten... 16 4.5.3. Fått information om hjärnskakning... 17 4.5.4. Användning av de nationella riktlinjerna för handläggning av hjärnskakning... 18 5. DISKUSSION...19 5.1. METODDISKUSSION... 19 5.2. RESULTATDISKUSSION... 20 6. KONKLUSION...26 7. REFERENSER...27 BILAGA 1. ENKÄT BILAGA 2. ENKÄT (ENGELSK) BILAGA 3. INTRODUKTIONSBREV KONTAKTPERSON BILAGA 4. INTRODUKTIONSBREV SPELARE, TRÄNARE/LEDARE, MEDICINSK PERSONAL 4
En av de vanligaste orsakerna till att individer i västvärlden besöker akutmottagningen på sjukhuset beror på en skallskada som föranlett vad som i folkmun kallas hjärnskakning (commotio cerebri) (Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU], 2006). Siffror från svenska sjukvården sammanställda från 1987-2000 visar på ett relativt konstant antal fall runt 15 000 personer som drabbas årligen, dock uppskattas mörkertalet som ej uppsöker akutvården vara dubbelt så många (Borg, 2008). Idrottsrelaterad hjärnskakning är vanligt i kontaktsporter såsom boxning, rugby, ishockey, fotboll och handboll (Harmon, 1999; Hollis, Stevenson, McIntosh, Shors, Collins & Taylor, 2009; Koh, Cassidy & Watkinson, 2003; Svenska Handbollsförbundet, 2010; Tegner, Gustavsson, Forssblad, Lundgren & Sölveborn, 2007). Incidensen varierar enligt Brukner och Khan (2007) och specifika siffror från fotbollen anger 0,57 hjärnskakningar per 1000 matchtimmar (Koh et al., 2003) medan uppgifter från ishockeyn uppger siffror uppemot 160 hjärnskakningar per 1000 matchtimmar (Tegner et al., 2007). Inom handbollen har det rapporterats att 30 % av alla skador är lokaliserade till huvud och nacke (Svenska Handbollsförbundet, 2010). Forskningen har hitintills inte gjort någon kartläggning av eventuella skillnader i förekomst av idrottsrelaterad hjärnskakning mellan kvinnor och män, men det kan finnas skillnader (McCrory et al., 2009). Forskningen kring hjärnskakning inom idrotten har gått framåt på senare år (Aubry et al., 2002; McCrory et al., 2005; McCrory et al., 2009; Tegner et al., 2007). Det har förekommit ett flertal definitioner i historien och tidigare fanns en uppfattning om att individen skulle ha förlorat medvetandet för att det skulle kallas hjärnskakning men nu har det visat sig att även ett mindre trauma mot huvudet utan medvetande- eller minnesförlust kan klassificeras som hjärnskakning (Bellner, Ingebrigtsen & Romner, 1999; Ekstrand & Karlsson, 1998; SBU, 2006). Indelning i enkel och komplex hjärnskakning har tidigare använts men dessa har nyligen plockats bort, dock råder konsensus om att upp till 90 % av hjärnskakningarna är övergående inom 7-10 dagar men att det är ett tillstånd att ha stor respekt för (McCrory et al., 2009). Den senaste definitionen för hjärnskakning är En komplex patofysiologisk process som påverkar hjärnan, orsakad av yttre traumatiska biomekaniska krafter (McCrory et al., 2009). Denna definition samt det idrottsliga omhändertagandet av denna skada har utvecklats genom ett internationellt samarbete. Företrädare för Internationella ishockeyförbundet (IIHF), 5
Internationella fotbollsförbundet (FIFA) och Internationella olympiska medicinska kommittén (IOK) har arbetat för en optimering av handläggningen av hjärnskakning genom tre kongresser under 2000-talet varvid den senaste ägde rum i Zürich 2008. Syftet med dessa var i första hand att enas om gemensamma riktlinjer för ishockey och fotboll, men som även skulle kunna vara applicerbara inom andra idrotter. Vidare beskriver författarna vad som kännetecknar hjärnskakning och detta är att den 1) uppkommer av ett direkt våld mot huvudet, ansikte, nacke eller annan kroppsdel som genererar en impulsiv kraft genom huvudet, 2) vanligen orsakar snabbt isättande neurologisk funktionsnedsättning, som efterhand normaliseras av sig själv, 3) kan leda till en förändring i hjärnan, men de akuta kliniska symtomen framträder mer som en funktionsnedsättning, 4) ger olika kliniska symtom som också kan innebära en förlust av medvetandet, 5) visar normala fynd vid datortomografi, magnetkamera eller röntgen (McCrory et al., 2009). Några exempel på de olika symtom som kan förekomma i samband med hjärnskakning är huvudvärk, yrsel, illamående, förvirring, minneslucka, medvetandeförlust, ostadighetskänsla, overklighetskänsla, sett stjärnor, tinnitus, trötthet och sömnstörningar (Svensk Fotboll, 2007; Tegner et al., 2007). Vid misstanke om hjärnskakning bör spelaren ej tillåtas att återgå till pågående matchspel eller träning, hållas sällskap med övervakning av symtom, bli medicinskt undersökt och utvärderad samt att återgång till idrotten ska ske stegvis (McCrory et al., 2005). Utifrån de internationella kongresserna i Wien, Prag och Zürich som tidigare nämnts (Aubry et al., 2002; McCrory et al., 2005; McCrory et al., 2009) har sedermera svenska riktlinjer utformats med en specifik rehabiliteringsmodell som kallas hjärntrappan. Riktlinjerna finns bland annat särskilt anpassade till idrotterna fotboll, handboll, ishockey (Svensk Fotboll, 2007; Svenska Handbollsförbundet, 2010; Tegner et al., 2007) och dessa hör till de 10 största tävlings- och träningsaktiviteterna i Sverige i åldrarna 7-70 år (Riksidrottsförbundet, 2008). Under 2005 rekommenderades det att riktlinjerna skulle appliceras inom svensk idrott som ett resultat av diskussioner inom Svensk Idrottsmedicinsk Förening (Tegner et al., 2007). Ett inkorrekt omhändertagande och uppföljning av en hjärnskakning kan orsaka förlängd rehabiliteringstid på grund av kvarstående neurologiska symtom (Guskiewicz et al., 2003a; Svensk Fotboll, 2007). Det är viktigt att en hjärnskakning uppmärksammas tidigt eftersom det enligt McCrory et al. (2009) kan leda till att idrottsutövaren får sämre balans i upp till 72 timmar efter traumat. En annan studie av Guskiewicz et al. (2003b) visar på kvarstående balansrubbningar i flertalet dagar efteråt och ovanstående innebär att individen löper större 6
risk att få ytterligare en hjärnskakning eller annan extremitetsskada. Upprepade hjärnskakningar leder till större risk att drabbas igen (Guskiewicz et al., 2003a). På grund av komplexiteten är det svårt att till 100 % bedöma om en spelare fått en hjärnskakning eller ej under en idrottsaktivitet. Enligt McCrory et al. (2009) är vare sig spelaren själv, lagkamrater eller tränare några tillförlitliga bedömare. Vidare nämner författarna att det tyvärr finns små möjligheter att behandla en hjärnskakning när den väl har skett. Potentialen finns i att utbilda spelare, tränare med flera om riskerna med denna skada. Detta kan i sin tur leda till att individerna blir mer medvetna och lär sig att respektera motspelaren på ett nytt sätt, vilket kan minska skadorna (McCrory et al., 2009). I en studie av Sarmiento, Mitchko, Klein och Wong (2010) fann de lovande resultat vid uppföljning av ett utbildnings- och preventionsprogram för hjärnskakning för idrottare på gymnasienivå. Sjukgymnastiken har gått från att enkom vara inriktad på en funktionsnedsatt kroppsdel till att se hela människan i ett större sammanhang och numer består dagens sjukgymnastik av ett mer hälsopromotivt och preventivt förhållningssätt enligt Kostenius och Lindqvist (2006). Sjukgymnasten i ett idrottslag arbetar tätt ihop och spenderar mycket tid med laget och enligt McLean (1990) bistår sjukgymnasten främst med preventivt arbete, men även med kunskapen om akutomhändertagande och rehabilitering. I likhet med McCrory et al. (2009) anser vi också att det finns potential med att ge laget utbildning som kan öka medvetenheten om vad en skada som hjärnskakning innebär. Till skillnad från forskningen kring till exempel definitioner och förekomst, har vi ej lyckats finna hur kunskap om handläggning av hjärnskakning förvaltas inom idrottsrörelsen. Den här studien skulle kunna ge en nyckel till att se var framtida insatser och resurser bäst kan komma till nytta, genom att ge en aktuell bild av hur det faktiskt ser ut inom vissa idrotter idag. I detta sammanhang skulle sjukgymnasten kunna vara den starka länken mellan forskningen och idrottsutövarna. Det faktum att det finns särskilda nationella riktlinjer utformade för handläggning av hjärnskakningar inom vissa specialidrottsförbund i Sverige är mycket positivt, men frågan är om den senaste forskningen når ut till de berörda idrottarna som är i störst behov av den. 7
2. Syfte Syftet med studien var att undersöka om de nationella definitionerna och riktlinjerna för handläggning av idrottsrelaterad hjärnskakning (commotio cerebri) når ut till utövare inom herridrotter. 2.1. Frågeställningar 1. Hur definierar spelare, tränare/ledare och medicinsk personal hjärnskakning, inom lagidrotterna fotboll, handboll och ishockey? 2. Vilka symtom förknippar spelare, tränare/ledare samt medicinsk personal med begreppet hjärnskakning? 3. Hur vanligt är hjärnskakning inom dessa idrotter? 4. Hur sker handläggning av hjärnskakning? 3. Metod 3.1. Försökspersoner Strävan var att involvera nio lag med ett deltagarantal beräknat till mellan 100-150 individer, fördelat på tre lag i respektive idrott. Vi gjorde ett urval baserat på inklusionskriterierna: Klubbar inom Norrbotten inom en radie av 100 km från Luleå. Idrotterna fotboll, handboll och ishockey, för att dessa har stort antal utövare samt att FIFA och IIHF ligger bakom utvecklingen av handläggning vid idrottsrelaterad hjärnskakning. Herrlag, då tillgången på damlag var begränsad. Spelare och tränare på seniornivå oavsett division men urvalet gjordes från högsta division och i fallande ordning, samt eventuell medicinsk personal (ex. sjukgymnast, läkare, sjuksköterska). Det externa bortfallet blev ett fotbollslag på grund av att de upphört att ha gemensamma träningar vid tillfället för genomförandet av studien. Det interna bortfallet, det vill säga individer i lagen som ej svarade på enkäten, var 67 stycken. Bortfallet tillkom genom att vissa ej var närvarande i samband med genomförandet av enkätundersökningen samt att några valde att avstå från medverkan trots närvaro. Ytterligare internt bortfall var de frågor i enkäten som ej blivit besvarade, vilket var 42 stycken. Antalet möjliga deltagare inför genomförandet 8
av enkätundersökningen var 224 individer och av dessa deltog totalt 160, vilket gav en svarsfrekvens på 71 %. Individerna tillhörde åtta idrottslag fördelat på två fotbollslag i division 1 och 2, tre handbollslag i division 2 och tre ishockeylag varav ett från Elitserien och två från division 1. Deltagarna bestod av 141 spelare, 16 tränare/ledare och tre medicinsk personal, av dessa hörde 37 individer till fotboll, 48 stycken till handboll och 75 stycken till ishockey (se Figur 1 & Tabell 1). 9
Figur 1. Antal idrottslag och dess divisionstillhörighet samt antal möjliga deltagare. Visar även det slutgiltiga antalet deltagare i studien efter externt och internt bortfall. * Två spelare som ej tillhörde truppen Tr/Le/Mp = Tränare/Ledare/Medicinsk personal 10
Tabell 1. Internt bortfall, det vill säga de frågor i enkäten som ej besvarades inom respektive idrott Fråga nr. Ett Två Tre Fyra (e) Fem Sex Fotboll 2 1 1 0 1 1 Handboll 1 1 0 4 1 1 Ishockey 11 5 0 3 9 0 Totalt (%)* 14 (9 %) 7 (4 %) 1 (1 %) 6 (5 %) 11 (7 %) 2 (1 %) * Fråga Fyra (e) beräknades på 131 hjärnskakningar. Övriga på de totalt 160 enkätsvaren. 3.2. Material Underlaget i studien baserades på en enkät i pappersform, svensk- och engelskspråkig, med av författarna egenkonstruerade frågor (se Bilaga 1 & 2). Provenkäten testades på 10 personer med olika modifieringar innan den slutgiltiga versionen trycktes upp. Denna slutgiltiga enkät var i A4-format och bestod av en fram- och baksida med sju huvudfrågor angående hjärnskakning och av dessa var fyra stycken öppna frågor och resterande styrda. Den första delen av enkäten var till för att dela in individ, idrott och division i specifika grupper. Resterande frågor på första sidan skulle ge svar på definition, symtom förknippade med hjärnskakning samt egna erfarenheter av idrottsrelaterat våld mot kropp och huvud. Baksidan skulle ge svar på hur rehabiliteringen av hjärnskakning gick till i idrotterna fotboll, handboll och ishockey samt individernas kunskap och idrottsföreningarnas tillämpning av de nationella riktlinjerna för handläggning av hjärnskakning. 3.3. Procedur För att få möjlighet att uppnå ett större deltagarantal i enkätundersökningen kontaktades lag med pågående säsong in i oktober månad och vad gällde fotbollslagen kom därför endast tre klubbar att vara aktuella, då övriga klubbar avslutat sin säsong i september. Handbolls- och ishockeylagen berördes inte av ovanstående då de befann sig i början av sina säsonger. Idrottslagen lokaliserades via Internet och respektive idrotts specialförbund, vartefter vi kunde länka oss vidare till klubbar inom Norrbotten. Kontaktuppgifter till respektive förening med telefonnummer, mailadress och adress noterades för framtida bruk. Klubbarna kontaktades sedan över telefon av författarna och i samband med ett jakande svar till deltagande skickades därefter ett introduktionsbrev till kontaktpersonen i respektive förening (se Bilaga 3). 11
Samtliga kontaktpersoner, förutom en i ett av fotbollslagen, gick med på att kopiera upp ett exemplar av introduktionsbrevet till respektive individ (se Bilaga 4). I det senare fallet bifogade författarna introduktionsbrev i samband med genomförandet av enkätundersökningen hos denna idrottsförening. Tid för besöken bokades i samråd med kontaktpersonen i respektive klubb och dessa besök kom sedan att genomföras i samband med lagets ordinarie träning. Väl på plats delades enkäterna ut tillsammans med varsin bläckpenna till individerna personligen och undertecknade informerade om att enkätdeltagandet var frivilligt och anonymt, att enkäten som bestod av fram- och baksida skulle fyllas i enskilt samt att när de var färdiga skulle de stoppa enkäten i en försluten låda. Författarna lämnade sedan rummet och väntade på klartecken att samtliga var färdiga. Materialet förvarades därefter i en pärm hemma hos en av författarna och var således otillgängligt för obehöriga. Kontaktuppgifter som skulle kunna identifiera föreningarna och kontaktpersonerna förstördes efter genomförandet av studien. I efterhand kontaktades idrottslagen via mail eller per telefon för att få uppgifter om antalet spelare som ingick i truppen samt vilka individer som fanns anslutet till staben kring laget (se Tabell 3). 3.4. Databehandling Den kvantitativa deskriptiva rådata som genererades av enkätundersökningen fördes först in i Microsoft Excel 2010 genom att den ena författaren läste varje fråga högt och den andra författaren skrev in svaren från varje individ på respektive fråga. Varje svar uttrycktes med en 1:a för att det senare skulle kunna gå att summera antalet svar på frågorna. De öppna frågorna från varje individs svar skrevs in ordagrant och för de som svarat lika summerades även här det totala antalet 1:or (se Tabell 2). Därefter gick författarna igenom svaren på de öppna frågorna med syfte att föra samman liknande svar. Exempel på hur svaren fördes samman var om en individ på frågan om hur han skulle ta om hand om en hjärnskakning, svarat att personen ska ta det lugnt så räknades detta svar till vila. Enligt Trost (2007) är problematiken med öppna frågor att de kan vara svåra att tolka, dock ger det en möjlighet att ta del av hur individen associerar och detta var det huvudsakliga syftet med de öppna frågorna i vår enkätstudie. För att minska risken för att den mänskliga faktorn skulle ge oss felaktigt ifylld data kontrollerade författarna rådata genom stickprovskontroller. 12
Tabell 2. Exempel på rådata och hur den summerades 1. Vad är en hjärnskakning för dig? Individ nr. Spelare Tränare/ledare Hård smäll mot huvudet Hård Skada smäll 1 1 1 1 2 1 1 3 1 1 Total: 2 1 2 1 1 Diagrammen och tabellerna utformades i Microsoft Excel 2010. Den statistiska analysen utfördes med SPSS (Statistical Package for Social Science) version 18 med en signifikansnivå på p 0,05. Idrotterna jämfördes mot varandra parvis med Chi2-test på ickeparametrisk och oberoende data från frågorna 3, 4a, 6 och 7, där Ja och Nej kodades till 1:or och 2:or. På fråga 4e kodades Stegvis och Ej stegvis till 1:or och 2:or. 3.5. Etiska överväganden I denna enkätstudie var varje individ anonym och inga personuppgifter eller föreningstillhörighet framgår av svaren. Deltagandet var helt frivilligt, med möjlighet att kunna avbryta mitt i enkätunderökningen utan att ange något speciellt skäl. I vår mening innehöll enkäten inte några frågor som kunde uppfattas som stötande eller berörde känsliga aspekter i övrigt. 13
4. Resultat 4.1. Staben kring laget Samarbete med sjukgymnast på ett eller annat sätt var förekommande i sex av åtta idrottslag och fem av åtta lag hade läkarkontakt, men omfattningen och typen av samarbete varierade (se Tabell 3). Tabell 3. Antalet individer i staben kring respektive idrottslag F Div. 1 F Div. 2 H Div. 2 H Div. 2 H Div. 2 I Elit. I Div. 1 I Div. 1 Huvudtränare 1 1 1 2 2 1 1 1 Ass. Tränare 1 2 0 0 0 2 1 2 Målvaktstränare 0 0 0 0 0 1 1 0 Fystränare 1 0 0 0 0 0 0 0 Lagledare 1 1 1 0 0 0 0 0 Materialförvaltare 0 0 2 1 0 2 3 3 Massör 0 1 1 0 0 2 0 0 Sjukgymnast 1* 1*** 0 1*** 0 1* 1** 2* Läkare 1* 0 0 0 1*** 3* 1* 2* Kiropraktor 0 0 0 0 0 1* 0 0 Tandläkare 0 0 0 0 0 1* 0 0 Totalt: 6 6 5 4 3 14 8 10 F=Fotboll H=Handboll I=Ishockey * Avtal, med på match och/eller träning. **Avtal med extern sjukgymnast. *** Inget avtal, eventuell kontaktmöjlighet. 4.2. Spelare, tränare/ledare och medicinsk personals definition av hjärnskakning Enligt 60 % av deltagarna var definitionen av hjärnskakning en hård smäll mot huvudet (97/160). Av de resterande 40 % fanns svaren skadar hjärnan när den slår mot skallbenet (8/160), hjärnan skakas (8/160), hård smäll (8/160), allvarlig skada (3/160), smäll mot kropp eller huvud (1/160). Cirka 1/5 angav de tillhörande efterföljande symtomen huvudvärk, illamående och yrsel. 14
4.3. Symtom förknippade med hjärnskakning De vanligaste symtomen som angavs var huvudvärk, illamående och yrsel (se Figur 2). De övriga svaren som inte redovisades i diagrammet som understeg en svarsfrekvens på 10 var bland annat balansproblem och dålig koncentration/fokusering. Figur 2. Antal svar på frågan -Vilka symtom/kännetecken förknippar du med en hjärnskakning?. 4.4. Förekomst av hjärnskakning De individer som hade upplevt att det svartnat för ögonen, sett stjärnor eller känt sig snurriga var 80 % (128/159) varav fotbollen svarade Ja n=30, Nej n=6, handbollen Ja n=39, Nej n=9 och ishockeyn Ja n=59, Nej n=15. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan grupperna fotboll - handboll (p=1), fotboll - ishockey (p=0,798) och handboll - ishockey (p=1). Andelen som hade fått diagnostiserade hjärnskakningar var 38 % (61/160). De 61 som hade blivit diagnostiserade hade tillsammans ådragit sig 131 hjärnskakningar. Antalet individer som ådragit sig hjärnskakning inom ishockeyn var 37/75, fotbollen 15/37 och handbollen 9/48. Det fanns signifikanta skillnader i antalet individer som någon gång ådragit sig hjärnskakning. Inom fotbollen hade individerna ådragit sig fler hjärnskakningar jämfört med handbollen (p=0,032). Ishockeyn hade också fler än handbollen (p=0,001). Ingen signifikant skillnad mellan fotboll ishockey (p=0,425). 15
4.5. Handläggning av hjärnskakning 4.5.1. Akut omhändertagande På frågan om vad personerna skulle göra om en medspelare misstänkts fått en hjärnskakning svarade 38 % (61/160) att de skulle ta kontakt med läkare/ringa 112/åka till sjukhus (=Medicinsk vård) och 31 % (49/160) skulle låta personen vila efter händelsen, där några även kompletterade med att vilan skulle ske till symtomfri, i ett tyst rum eller ett mörkt rum (se Figur 3). Till de kategorier som understeg en svarsfrekvens på 10 hörde bland annat att använda kyla, ge personen vatten, värktabletter eller att personen skulle återgå till idrotten stegvis. Inom fotbollen var det fem, i ishockeyn sex och i handbollen 12 deltagare som ej visste hur de skulle omhänderta en hjärnskakning. Figur 3. Antal svar på frågan -Hur skulle du ta hand om en spelare som misstänkts fått en hjärnskakning?. 4.5.2. Återgång till idrotten Av de totalt 131 diagnostiserade hjärnskakningarna skedde återgång till idrotten stegvis i 66 % (87/131) och ej stegvis i 29 % (38/131) av fallen (se Figur 4). Inom ishockeyn skedde individernas rehabilitering stegvis n=67 respektive ej stegvis n=17, fotbollen stegvis n=19, ej stegvis n=8 samt handbollen stegvis n=1, ej stegvis n=18. Signifikanta skillnader fanns mellan ishockey - handboll (p<0,001), fotboll handboll (p<0,001). Ingen signifikant skillnad mellan ishockey fotboll (p=0,162). 16
Figur 4. Stegvis eller ej stegvis återgång till idrotten efter hjärnskakning, visat i %. 4.5.3. Fått information om hjärnskakning Av de som svarade på frågan om de hade fått information om hjärnskakning var det 32 % (51/158) som hade fått, respektive 68 % (107/158) som ej hade fått information (se Figur 5). Signifikant fler ishockeyspelare (Ja n=40, Nej n=35) hade fått information om hjärnskakning jämfört med antalet fotbollsspelare (Ja n=7, Nej n=29; p=0,001) och handbollsspelare (Ja n=4, Nej n=43; p<0,001). Ingen signifikant skillnad mellan fotboll handboll (p=0,196). Av de individer som hade ådragit sig en hjärnskakning hade 55 % (34/61) fått information, jämfört med 17 % (17/99) av de som ej ådragit sig en hjärnskakning. 17
Figur 5. Hur respektive individ i varje idrott svarade på om de hade fått information om hur en hjärnskakning bör tas omhand, visat i %. 4.5.4. Användning av de nationella riktlinjerna för handläggning av hjärnskakning Riktlinjerna för handläggning av hjärnskakning användes i 58 % (11/19) respektive användes inte i 42 % (8/19) i de studerade lagen, baserat på svaren från tränare/ledare och medicinsk personal. I ett fotbollslag och ett ishockeylag förekom både jakande och nekande svar inom laget. Det fanns signifikanta skillnader mellan ishockey (Ja n=8, Nej n=1) handboll (Ja n=0, Nej n=6; p= 0,001) och fotboll (Ja n=3, Nej n=1) handboll (p=0,033) gällande användandet av riktlinjerna, där ishockeyn och fotbollen använde sig av riktlinjerna i större utsträckning än handbollen. Ingen signifikant skillnad mellan fotboll ishockey (p=1). 18
5. Diskussion 5.1. Metoddiskussion Antalet deltagare i studien blev större än beräknat vilket borde ha lett till att den statistiska analysen blivit mer pålitlig jämfört med om vi fått in färre enkätsvar. Dock skilde sig antalet deltagare mellan de olika idrotterna åt, där individer som representerade ishockeyn (75 stycken) var nästan dubbelt så många som individerna från fotbollen (37 stycken). Detta är en aspekt som kan påverka tolkningen av resultatet eftersom grupperna var olika stora. I övrigt tror vi att svarsfrekvensen från enkäten skulle ha blivit lägre om vi hade valt en annan metod än att genomföra enkätundersökningen på plats, på grund av att individerna då ej kanske varit samlade och haft tid avsett för detta ändamål. Det faktum att genomförandet skedde före respektive efter träningen i olika klubbar kan också ha haft betydelse. Vår känsla är att om alla enkätundersökningar hade genomförts innan träningen så hade antalet interna bortfall potentiellt sett kunnat minska eftersom det fanns avsatt tid innan träningen. Hos de klubbar som fyllde i enkäten efter träningen upplevde vi att ett flertal individer redan var på väg hem mentalt innan de hade hunnit fylla i enkäten. Vissa klubbar hade trånga omklädningsrum varpå det i dessa fall rent praktiskt var svårt för individerna att kunna skriva ner svaren och detta kan också ha påverkat utfallet till viss del. Många människor i samma lokal kan också vara en faktor som kan tänkas ha påverkat genomförandet av enkätundersökningen. Vår egen erfarenhet är att det är vanligt i sådana situationer att det uppstår en stress över att höra och se hur andra har hunnit färdigt även fast jag som individ kanske egentligen skulle vilja ta mer tid på mig. Arbetet med utformningen av enkäten gjordes mycket grundligt och feedback på provenkäterna analyserades och värderades och bidrog till att förbättra enkäten. Enligt Ejlertsson (2005) är bearbetning av en enkät väldigt viktig och valet av öppna respektive slutna frågor måste noga övervägas. Vi tog framförallt fasta på hur frågorna tolkades för att de verkligen skulle kunna ge svar på studiens syfte. Dock kan vi inte försäkra oss om dess kvalitet eftersom frågorna i enkäten var egenkonstruerade och ej validitets- eller reliabilitetstestade och detta bör tas i beaktning vid tolkning av resultatet. Vidare menar Ejlertsson att en väl genomarbetad enkät kan ha en svarsfrekvens på över 80 %. Svarsfrekvensen i vår studie blev 71 %, vilket inte når upp till Ejlertssons procentantal. En 19
möjlig påverkande faktor gällande vår svarsfrekvens och det interna bortfallet i form av ej deltagande individer, kan vara att den medicinska personalen i anslutning till laget utgjorde en förhållandevis stor del. Några av dessa är ej på plats vid träning eller match på grund av idrottslagens individuella avtal och rutiner. Rörande det interna bortfallet i form av ej besvarade frågor i enkäten i vår studie kan detta, som Ejlertsson beskriver, ha påverkats av att vissa deltagare har svårt att läsa och skriva eller har svårt med det svenska eller engelska språket generellt. Kontaktpersonerna i de olika lagen i vår studie hade olika funktion i respektive idrottsförening. Det var en massör, en tränare/ledare eller en sjukgymnast. Enligt Angelöw och Jonsson (2000) så skulle ovan nämnda kompetenser kunna vara förenat med olika roller och rollförväntningar. Dessa roller är dock ej helt statiska utan individen som intar rollen kan forma den med hjälp av sin inställning och personlighet. Utifrån detta resonemang var den sammanlagda känslan, vi båda undertecknade fick efter samtliga besök hos idrottslagen, att kontaktpersonens sätt att vara och agera inför deltagandet i studien också smittade av sig på gruppens svar. 5.2. Resultatdiskussion Den idrottsmedicinska fördjupningen inom fotboll, handboll och ishockey har visat att tillämpningen av de nationella riktlinjerna för handläggning av hjärnskakning varierar kraftigt mellan ovanstående idrotter. Vi är glada för ishockeyns skull att de har kommit långt med implementeringen av den senaste forskningen med tanke på den högt skattade incidensen av hjärnskakningar. Fotbollen ger ett mer blandat intryck men framförallt känner vi oro inför det faktum att handbollen verkar ha den största delen av arbetet framför sig trots att specialidrottsförbunden verkar för en spridning av de nationella riktlinjerna. Enligt vår kännedom finns det för närvarande inga studier som har följt upp hur riktlinjerna för handläggning av hjärnskakning används ute i svenska idrottsföreningar varpå denna angreppsvinkel borde kunna bidra med att ge en fingervisning om hur verkligheten faktiskt ter sig, åtminstone i Norrbotten. Dock är en befogad fråga, utifrån följande resonemang, om resultaten från denna studie är generaliserbart till fotbolls-, handbolls- och ishockeyföreningar i övriga Sverige. En svaghet med vår studie är att den omfattar ett spann från Elitserien ner till division 2 fördelat mellan de olika idrotterna, varpå det således är svårt att göra en riktigt 20
träffsäker analys av skillnader idrotterna emellan. Dessutom har idrottsläkaren Yelverton Tegner en koppling till ett av de studerade ishockeylagen i Norrbotten och måste framhållas som en drivande kraft kring utformningen av de nationella riktlinjerna för handläggning av idrottsrelaterad hjärnskakning. Detta bör tas i beaktning vid tolkningen av resultaten i denna studie. Det är tänkbart att ishockeyns särställning på grund av rådande förhållande förstärks av ovanstående faktum och att denna gynnsamma handläggning av hjärnskakning sedan har spridit sig som ringar på vattnet inom ishockeyns värld. Å andra sidan finns en chans att det kan ha influerat andra idrotter och i denna studie skulle fotbollen kunna vara ett sådant exempel utifrån de resultat som denna studie presenterar. En annan infallsvinkel är att initiativet till de internationella kongresserna (Aubry et al., 2002; McCrory et al., 2005; McCrory et al., 2009) angående handläggning av idrottsrelaterad hjärnskakning, trots allt har tagits av bland annat det Internationella ishockeyförbundet (IIHF). Med detta i åtanke kanske det inte är så anmärkningsvärt att ishockeyn befinner sig där de är i implementeringsprocessen. Det är dock omöjligt att lyfta fram en specifik orsak till varför verkligheten verkar te sig som den gör, men det finns definitivt faktorer som påverkar utfallet varav vi har valt att lyfta fram några. I vår studie ansåg 59 % av deltagarna att det behövs ett slag mot huvudet för att ådra sig en hjärnskakning. Om vi tittar på de internationella riktlinjerna och deras definition av en hjärnskakning, framgår att det likväl kan handla om ett våld mot kroppen som i sin tur genererar krafter som kan skada hjärnan (McCrory et al., 2009). Detta är intressant att fundera kring, då man kan tänka sig att om en individ blir utsatt för ett våld mot kroppen och uppträder avvikande kanske varken spelaren eller någon runtomkring gör kopplingen att det kan handla om en hjärnskakning. Därför är det av yttersta vikt att individerna är medvetna om att en hjärnskakning kan uppkomma på olika sätt. En kanadensisk studie av Cusimano (2009), som har tittat på ungdomshockeyspelare och tränare/ledare med fleras kunskap och uppfattning om idrottsrelaterad hjärnskakning, kom fram till att de vanligaste symtomen var huvudvärk, illamående och yrsel. Detta stämmer överens med de symtomen som individerna i vår studie angav var de vanligaste. Vidare visar summeringen av de vanligaste symtomen i denna studie att endast ett fåtal förknippade hjärnskakning med balansproblem. Som tidigare nämnts kan dessa nedsättningar enligt McCrory et al. (2009) utsätta spelaren för större risk att ådra sig ytterligare en hjärnskakning eller någon annan skada. Genom att känna till detta faktum ökar möjligheten för att individen 21
bättre ska kunna värdera detta symtom som i sin tur ökar möjligheten för en optimerad handläggning. Det är anmärkningsvärt att så många deltagare från samtliga idrotter i denna studie hade upplevt att det svartnat för ögonen, "sett stjärnor" och/eller känt sig "snurriga", vilket enligt McCrea et al. (2004) kan vara tecken på hjärnskakning, trots det ringa våldet som i vissa fall krävs. Dock var det betydligt färre som faktiskt fått en diagnostiserad hjärnskakning. Utifrån dessa siffror så borde den faktiska förekomsten av hjärnskakning vara betydligt större vilket även Borg (2008) diskuterar. I vår studie hade fotbollen och ishockeyn fler diagnostiserade hjärnskakningar än handbollen. Det skulle kunna vara så att denna skillnad påverkas av tillgången till medicinsk personal generellt och i vår studie hade handbollen minst medicinsk uppbackning. En annan aspekt som en stor studie med 1532 deltagare av McCrea et al. (2004) tar upp, är problematiken kring icke rapporterade hjärnskakningar i amerikansk fotboll hos High school studenter och de eventuella orsakerna till detta. De största orsakerna till varför de ej rapporterade var på grund av att de inte trodde skadan var allvarlig nog, att de inte ville avsluta pågående match/träning eller att de ej förstod att det var en hjärnskakning. Det är möjligt att dessa faktorer även kan appliceras på vår studie och då ser vi det som ytterligare ett bevis på hur viktigt det är att kunskapen når ut till individen. Rehabilitering av hjärnskakning är viktigt enligt Tegner et al. (2007) som förordar en stegvis återgång till idrotten. I våra ögon var det både överraskande och glädjande då det framkom att sammanlagt 66 % av individerna genomgått en stegvis rehabilitering. Ishockeyn stod för de mest upplyftande siffrorna följt av fotbollen. Vid en separat jämförelse av stegvis kontra ej stegvis rehabilitering, så uppvisade ishockeyn imponerande 86 % stegvis, jämfört med handbollen där endast 5 % (n=1) genomgått stegvis och 95 % ej stegvis rehabilitering. Ovanstående siffror behöver knappast förklaras ytterligare. Vår känsla var även den, att problematiken kring hjärnskakningar var något som hörde till vardagen inom ishockeyn generellt, medan det i handbollen var betydligt mer främmande. Ta till exempel ett av enkätsvaren från ishockeyn där individen hänvisade till Hjärntrappan av Yelverton Tegner. När det gäller information om handläggning av hjärnskakning så låg även där ishockeyn i topp jämfört med både fotbollen och handbollen, även om informationsöverföringen inom samtliga idrotter kunde ha varit bättre. 22
I studien av Cusimano (2009) får vi bland annat ta del av de svar föräldrar till ett ungdomsishockeylag gav gällande vilka åtgärder de skulle vidta om en person fått en hjärnskakning. Däribland fanns förslag som medicinering eller sjukgymnastik och många visste inte vad de skulle göra. De svar som idrottslagen i vår studie gav hade generellt samstämmighet med de åtgärder som de nationella riktlinjerna tar upp. Det märks att de som svarat adekvat förstår att det är en allvarlig händelse då många svarat att individen bör föras till sjukhus eller att läkare ska kontaktas. Vid summeringen av antalet personer som ådragit sig hjärnskakning framkom att 56 % av dessa individer hade blivit informerade om handläggning av hjärnskakning jämfört med de som ej fått en hjärnskakning där endast 17 % fått information, detta skulle kunna tyda på att de fått informationen i samband med sin hjärnskakning. Vidare tillhörde nästan två tredjedelar av individerna ett lag där tränare/ledare och medicinsk personal har bekräftat att de använder sig av de nationella riktlinjerna men endast en tredjedel av det totala antalet individer har blivit informerade om handläggning av hjärnskakning. Våra tankar kring ovanstående är det som bland annat Kostenius och Lindqvist (2006) tar upp gällande svårigheten att arbeta preventivt. Det anses självklart att ta hand om en skada när den väl har inträffat men det kan ofta vara svårt att motivera och visa på varför förebyggande insatser ska vara det självklara valet. Om det handlar om en stukad fot så kanske det inte upplevs som en allvarlig skada men när det däremot gäller hjärnskakning så kan konsekvenserna av denna skada vara betydligt allvarligare. Det faktum att ingen skada går att göra ogjord kvarstår trots allt. Något som är värt att lyfta är att tränare/ledare och medicinsk personal i ett par av de inkluderade klubbarna i studien svarade olika på frågan om de använder sig av de nationella riktlinjerna för handläggning av hjärnskakning. Detta tror vi kan leda till att det kan uppstå en otydlighet kring hur denna problematik ska tas omhand. En följd av detta skulle kunna bli att spelaren i det akuta skedet får ett korrekt omhändertagande, men vid nästa träning blir uppmanad att köra på som vanligt på grund av bristande kommunikation kring ett gemensamt och konsekvent tillvägagångssätt. Fossum (2007) menar att det är viktigt att det finns samstämmighet och enighet kring ett sänt budskap och i enlighet med detta anser vi att förutsättningen för att få till stånd ett korrekt och effektivt förfarande vid handläggningen ligger i att informationsöverföringen är enhetligt igenom samtliga led inom föreningen. Ovanstående scenario är ett exempel på där sjukgymnasten skulle kunna vara den starka länken mellan forskningen och idrottsutövarna. 23
Med tanke på hjärnskakningars komplexitet så anser vi att det var en milstolpe inom svensk idrott när Svensk Idrottsmedicinsk Förening 2005 förordade att de nationella riktlinjerna angående handläggning av hjärnskakningar skulle införlivas i idrotts-sverige. Inför genomförandet av vår studie fanns tankar kring hur långt arbetet med riktlinjerna hade kommit under åren som gått eftersom implementering av ny kunskap kan ta flertalet år (Guldbrandsson, 2007). Såhär med facit i hand kan vi konstatera att olika idrotter har kommit olika långt i detta arbete. Ishockeyn har som tidigare nämnts kommit en god bit på väg när det gäller användningen av riktlinjerna. Vi frågar oss om detta kan handla om resurser eller ha ett samband med att ishockeyn har en högre incidens av hjärnskakningar och på så vis är mer drabbade. Eller det faktum om vi ser till de olika divisionerna så tillhörde trots allt handbollslagen och ett fotbollslag sub-eliten, som förstås kan påverka resultatet och även vara en förklaring till varför inte handbollslagen använde sig av riktlinjerna. Ishockeylagen och det andra fotbollslaget hörde däremot till eliten och kan därmed tänkas ha bättre resurser. Om det finns medicinsk personal i anslutning till laget menar vi att det är dennes ansvar att se till att informationen om hjärnskakning når fram till spelaren. Tyvärr styrs tillgången till medicinsk personal ofta av ekonomi enligt vår uppfattning och en dålig ekonomi leder ofta till att idrottsmedicinsk kompetens ej prioriteras. Dock är vi övertygade om att det är betydligt mer ekonomiskt lönsamt på sikt att ha en sjukgymnast i laget som arbetar preventivt och rehabiliterande, vilket gör att man i vissa fall kan förhindra en skada från att överhuvudtaget uppstå (Ekstrand och Karlsson, 1998). Om det inte finns medicinsk personal i anslutning till laget tror vi att detta arbete, om det förekommer, hamnar långt ner på prioritetslistan. Tränaren exempelvis, har enligt vår uppfattning ofta ett stort ansvar i idrottslaget, varpå vi har förståelse för att det i förekommande fall kan vara besvärligt att ålägga denna individ ytterligare ansvarsområden. Den här studien har gjort det möjligt att få en inblick i hur idrottens arbete ter sig när det gäller att skydda det kanske mest värdefulla vi människor har, nämligen hjärnan. Trots att det idag sammanfattningsvis, inte råder några som helst tvivel om att hjärnskakning är en allvarlig skada, så bidrar vår studie med att belysa att det finns områden som behöver ses över. Med tanke på att denna studie visar blandade resultat hos de studerade idrotterna och ändå vänder sig till elit och sub-elit, ger det oss tyvärr en obehaglig känsla av att idrotter på lägre nivå ej står så väl rustade inför denna komplexa problematik. Framtida forskning skulle kunna bidra med en större kartläggning av tillämpningen av de nationella riktlinjerna för handläggning av idrottsrelaterad hjärnskakning, inklusive andra divisioner, regioner, idrotter 24
samt undersöka eventuella könsskillnader. Dessutom hade det varit intressant att se över sjukgymnastens roll i det idrottsmedicinska teamet samt vilken kunskap denne besitter om hjärnskakningsproblematiken. Det sägs att kunskap är makt, men vi vill också hävda att forskning är värdelös om den inte når ut till dem som är i störst behov av den. 25
6. Konklusion Majoriteten spelare, tränare/ledare och medicinsk personal i idrotterna fotboll, handboll och ishockey i Norrbotten definierar hjärnskakning som en hård smäll mot huvudet förknippat med de vanligaste symtomen huvudvärk, illamående och yrsel. Merparten individer har upplevt att det svartnat för ögonen, sett stjärnor eller känt sig snurriga i samband med våld mot kropp eller huvud, men betydligt färre har fått diagnostiserade hjärnskakningar. Ishockeyn har kommit långt vad gäller användandet av de nationella riktlinjerna för handläggning av hjärnskakning inklusive informationsöverföring. Både fotbollen och ishockeyn använder sig i stor utsträckning av stegvis rehabilitering. Handbollen använder sig ej av riktlinjerna. Tolkningen av resultatet i denna studie bör göras med hänsyn taget till det breda spannet av lagens divisionstillhörighet samt de olika idrotternas förutsättningar. 26
7. Referenser Angelöw, B., & Jonsson, T. (2000) Introduktion till socialpsykologi (2:a upplagan). Lund: Studentlitteratur. Aubry, M., Cantu, R., Dvorak, J., Graf-Baumann, T., Johnston, K., Kelly, J., Lovell, M., McCrory, P., Meeuwisse, W., & Schamasch, P. (2002). Summary and agreement statement of the 1 st International Conference on Concussion in Sport, Vienna 2001. Britsh Journal of Sports Medicine, 36, 6-7 Bellner, J., Ingebrigtsen, T., & Romner, B. (1999). Survey of the managment of patients with minor head injuries in hospitals in Sweden. Acta Neurologica Scandinavica, 100, 355-359. Borg, J. (2008). Hjärnskakning kan ge långvariga besvär - Identifiering av riskpatienter lika viktigt som det akuta omhändertagandet. Läkartidningen, 105, (24-25), 1828-1829. Brukner, P., & Khan, K. (2007). Clinical sports medicine (3 rd edition). North Ryde: McGraw-Hill Australia Pty Ltd. Cusimano, M. D. (2009). Canadian minor hockey participants knowledge about concussion. Canadian Journal of Neurological Sciences, 36, 315-320. Ejlertsson, G. (2005). Enkäten i praktiken en handbok i enkätmetodik (2:a upplagan). Lund: Studentlitteratur. Ekstrand, J., & Karlsson, J. (1998). Fotbollsmedicin. Solna: Svenska Fotbollförlaget AB. Fossum, B. (2007). Modeller och teorier för kommunikation och bemötande. B. Fossum (Red.), Kommunikation samtal och bemötande i vården (pp.23-39). Lund: Studentlitteratur. 27
Guldbrandsson, K. (2007). Från nyhet till vardagsnytta - Om implementeringens mödosamma konst. Tillgänglig http://www2.fhi.se/upload/ar2007/rapporter%202007/r200720_ implementering_web0809.pdf ; { Fulltext } Guskiewicz, K., McCrea, M., Marshall, S., Cantu, R., Randolph, C., Barr, W., Onate, J., & Kelly, J. (2003a) Cumulative effects associated with recurrent concussion in collegiate football players: The NCAA concussion study. Journal of American Medical Association 290, (19), 2549-2555. Guskiewicz, K. M. (2003b). Assessment of postural stability following sport-related concussion. Current Sports Medicine Report, 2, (1), 24-30. Harmon, K. G. (1999). Assessment and management of concussion in sports. American Family Physician, 60, 887-894. Hollis, S., Stevenson, M., McIntosh, A., Shores, A., Collins, M., & Taylor, C. (2009). Incidence, Risk and Protective factors of mild traumatic brain injury in a cohort of Australian nonprofessional male rugby players. American Journal of Sports Medicine, 37, (12), 2328-2333. Koh, J. O., Cassidy, J. D., & Watkinson, E. J. (2003). Incidence of concussion in contact sports: a systematic review of the evidence. Brain Injury, 17, (10), 901-917. McCrea, M., Hammeke, T., Olsen, G., Leo, P., & Guskiewicz, K. (2004). Unreported concussion in high school football players. Clinical Journal of Sports Medicine, 14, (1), 13-17. McCrory, P., Jonston, K., Meeuwisse, W., Aubry, M., Cantu, R., Dvorak, J., Graf- Baumann, T., Kelly, J., Lovell, M., & Schamasch, P. (2005). Summary and agreement statement of the 2 nd International Conference on Concussion in Sport, Prague 2004. British Journal of Sports Medicine, 39, 196 204. McCrory, P., Meeuwisse, W., Johnston, K., Dvorak, J., Aubry, M., Molloy, M., & Cantu, R. (2009). Consensus Statement on Concussion in Sport 3 rd International Conference 28
on Concussion in Sport Held in Zurich, November 2008. Clinical Journal of Sports Medicine, 19, 185-200. McLean, D. A. (1990). Role of the team physiotherapist in rugby union football. British Journal of Sports Medicine, 24, (1), 19-24. Sarmiento, K., Mitchko, J., Klein, C., & Wong, S. (2010). Evaluation of the Centers for Disease Control and Prevention s Concussion Initiative for High School Coaches: Heads Up: Concussion in High School Sports. Journal of School Health, 80, (3), 112-118. Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU]. (2006). Hjärnskakning - Övervakning på sjukhus eller datortomografi och hemgång? [www] Hämtat från http://www.sbu.se/upload/publikationer/content0/1/hjarnskakning_fulltext.pdf den 4 januari 2011. Svensk Fotboll. (2007). Hjärnskakning inom fotbollen- Nya riktlinjer för handläggning. [www] Hämtat från http://svenskfotboll.se/imagevault/images/id_10972/imagevaulthandler.aspx den 1 september 2010. Svenska Handbollsförbundet. (2010). Hjärnskakning. [www] Hämtat från http://www.handboll.info/sv/arbetsrum/handbollsmedicin/medicinskapm/ Hjarnskakning/ den 6 oktober 2010. Riksidrottsförbundet. (2008). Idrotten i siffror Verksamhetsberättelse. [www] Hämtat från http://rf.se/imagevault/images/id_2480/imagevaulthandler.aspx den 4 januari 2011. Tegner, Y., Gustavsson, B., Forssblad, M., Lundgren, L., & Sölveborn, S-A. (2007). Hjärnskakning och idrott- Nya riktlinjer för handläggning. Läkartidningen, 104, (16), 1220-1223. Trost, J. (2007). Enkätboken (3:e upplagan). Lund: Studentlitteratur. 29
30
31
32
33
Bilaga 3 Introduktionsbrev (Kontaktperson) En hjärnskakning som uppstått pga. våld mot huvudet är en av de vanligaste orsakerna till att individen besöker sjukhusets akutmottagning och denna skada är även vanligt förekommande inom idrottsrörelsen. Detta gäller i första hand kontaktsporter så som fotboll, handboll och ishockey. Syftet med studien är att ta reda på om de nationella definitionerna och riktlinjerna för handläggning av idrottsrelaterad hjärnskakning (commotio cerebri), når ut till Er i föreningarna. Studien kommer att grunda sig på de svar vi får från Er genom en enkät. Denna kommer att ta max 10 min att fylla i och dessa delar vi personligen ut till Er på överenskommen dag i anslutning till träning eller annan sammankomst för laget. Vår målsättning är att få upp till 150 st. deltagare fördelade över fotbolls-, handbolls- och ishockeylag i Norrbotten på seniornivå. Deltagandet i enkätundersökningen är helt frivilligt och alla data kommer att behandlas och hanteras endast av författarna, utan tillgänglighet för obehöriga. Vidare kommer inte någon individ att kunna identifieras och Ni kan närsomhelst och utan att ange några skäl avbryta Er medverkan. Genom att Ni svarar på enkäten inkluderas svaren i vårt examensarbete i sjukgymnastik som kommer finnas tillgängligt på http://epubl.ltu.se/. Om Ni har några frågor eller funderingar, tveka inte att kontakta författare eller handledare på mail eller telefon. Med vänliga hälsningar, Daniel Augustsson, sjukgymnaststuderande danaug-8@student.ltu.se 070-659 87 26 Helene Martinsson, sjukgymnaststuderande helmar-8@student.ltu.se 070-682 92 16 Handledare: Inger Jacobson, leg. sjukgymnast, universitetslektor 0920-49 10 00 Institutionen för Hälsovetenskap Luleå Tekniska Universitet, 971 87 Luleå