Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Nya Zeeland 2005 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Respekten för de mänskliga rättigheterna är överlag god i Nya Zeeland. De mest omdebatterade bristerna inom området rör: - Djupt rotad ekonomisk och social ojämlikhet mellan urbefolkningen (maorier) och invandrare från Stillahavsöstaterna å ena sidan, och nyzeeländare av europeisk härstamning å den andra. - Kvinnor och barns utsatta situation, inklusive våld i hemmet mot kvinnor och barn. - Funktionshindrades situation. - Utsattheten för fångar och immigranter i statligt förvar. Maoribefolkningens särställning och frågan om ägande- och nyttjanderätt för strandområden är fortsatt några av de känsligaste frågorna. År 2002 inleddes arbetet med att skapa en nationell handlingsplan för främjandet av de mänskliga rättigheterna. Denna handlingsplan, New Zealand Action Plan for Human Rights, NZAPHR, presenterades i mars 2005. Som grund för handlingsplanen publicerade den nyzeeländska oberoende Human Rights Commission, NZHRC, i september 2004 sin första heltäckande rapport om läget för de mänskliga rättigheterna i Nya Zeeland; Human Rights in New Zealand Today - se www.hrc.co.nz/actionplan. 2. Ratifikationsläget beträffande centrala konventioner Nya Zeeland har ratificerat samtliga centrala konventioner rörande mänskliga rättigheter utom konventionen om skydd för migrerande arbetare. Nya Zeeland har också ratificerat två tilläggsprotokoll till konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (bland annat om avskaffande av dödsstraff), tilläggsprotokollen till konventionen om all slags diskriminering av
2 kvinnor (CEDAW) respektive barnkonventionen, samt under 2003 tilläggsprotokollet till konventionen mot tortyr. Information om reservationer finns tillgänglig via på www.hrc.co.nz. Under 2003 införde regeringen 12 veckors betald föräldraledighet, vilket har föranlett Nya Zeeland att lyfta sina reservationer rörande denna fråga i kommittén för kvinnodiskriminering och i kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. FN-kommittéerna har överlag funnit kvaliteten på Nya Zeelands rapporter föredömlig. Rapporterna går att beställa via internet (www.mfat.govt.nz). 3. Respekt för rätten till liv och kroppslig integritet, förbud mot tortyr Lagar finns som skall säkerställa respekten för rätten till liv och kroppslig integritet och som förbjuder alla former av tortyr. Förhållandena i nyzeeländska fängelser, häkten och andra slutna anstalter är av överlag av godtagbar standard. Regeringen har sedan år 2000 genomfört nybyggnationer för att lösa problemet med överbefolkade fängelser, men fortfarande saknas platser, framför allt för ungdomar. Under 2005 godtogs ett lagförslag som ger fångar möjlighet att få ekonomisk ersättning för tillbud på anstalten. Liksom föregående år finns ett antal rapporter om att enskilda poliser och fängelsepersonal har trakasserat eller utsatt personer i förvar på otillbörligt sätt. Kritik har även framförts mot den nyzeeländska fångvården mot det sätt man tillämpar isolering som bestraffningsmetod. Även bristen på kontroll av ansvarig myndighet vad gäller datainsamling och rapportering om övergrepp mot häktade och fängslade personer kritiseras. NZHRC konstaterar i sin lägesrapport att vissa grupper, framför allt barn, kvinnor, maorier, människor med funktionshinder, homo-, bi- och transsexuella personer och människor som tillhör etniska minoriteter löper större risk än andra att utsättas för våld, trakasserier eller mobbing. 4. Dödsstraff Dödsstraffet avskaffades i Nya Zeeland år 1989. 5. Rättssäkerhet Nya Zeeland är en enhetsstat med nationstäckande lagstiftning och likhet inför lagen är garanterad i författningen. Rättsväsende bygger på det brittiska common law-systemet där sedvanerätt och tidigare rättsfall i första hand utgör grunden för rättsskipning. I oktober 2003 fattade parlamentet beslut om att inrätta en egen Högsta Domstol, vilken ersatte Privy Council i London, som tidigare varit landets högsta rättsliga instans.
Nya Zeelands rättsväsende anses som opartiskt, transparent och fritt från korruption. Domstolsförfaranden kan emellertid vara kostsamma och NZHRC menar att detta kan vara till nackdel för personer med låga inkomster. Straffbarhetsåldern är 10 år för mord eller dråp, 14 år för övriga brott. FN:s kommitté för barnets rättigheter har kritiserat den låga straffbarhetsåldern, men regeringen avvisar denna kritik med hänvisning till ett starkt opinionsstöd för 10-årsgränsen. 2002 gjordes en lagförändring som innebär att ungdomar mellan 16 och 18 år kan avtjäna sina straff på anstalter för vuxna, vilket har lett till att 16 ungdomar avtjänade sina straff på sådana anstalter under 2003. 6. Personlig frihet Lagen förbjuder godtyckliga arresteringar. 7. Straffrihet Detta är inte något problem i Nya Zeeland. 8. Yttrande- och mediafrihet Nya Zeeland införde 1990 en rättighetsförklaring, Bill of Rights, där de grundläggande fri- och rättigheterna garanteras. Lagen bekräftade även landets åtaganden enligt konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. 9. De politiska institutionerna Nya Zeeland har en lång tradition som parlamentarisk demokrati med ett flerpartisystem. Landet är en konstitutionell monarki där drottning Elizabeth II företräds av en generalguvernör, som utses på förslag av premiärministern. Allmän rösträtt råder från 18 års ålder. 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Diskriminering i arbetslivet är förbjuden. Föreningsfrihet är garanterad. Cirka 20 procent av de anställda är medlem i någon fackförening. I den statistik som förs av NZHRC angående inkomna klagomål och formella tvister som rör diskriminering ligger dispyter gällande arbete och anställning bland de högsta. Grunderna för dessa klagomål varierar men domineras av olika typer av funktionshinder, kön och etnisk bakgrund. Nya Zeeland har inte ratificerat två av de åtta grundläggande ILO-konventionerna och har reserverat sig mot ett flertal punkter i de övriga sex. NZHRC fann att rättigheterna för arbetare från låglöneyrken och ungdomar är bristfälligt utformade. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Nya Zeelands hälsovårdssystem är väl utbyggt, men präglas av högt kostnadsläge och personalbrist. Hälsoläget är i allmänhet gott, men 3
4 nyzeeländska myndigheter anser att vården av mentalsjuka och av flyktingar med allvarliga trauman behövs byggas ut betydligt. Det finns fortfarande påtagliga skillnader i hälsoförhållandena mellan maorier och invandrare från Stillahavsöstaterna å ena sidan och nyzeeländare av europeisk härstamning å den andra sidan. Förväntad livslängd för ickemaoribarn är nästan 10 år längre än för maoribarn. Handlingsplaner för att förbättra det allmänna hälsoläget och särskilt situationen för funktionshindrade människor från dessa utsatta grupper har sjösatts under 2002 (för invandrare från Stillahavsöstaterna) och 2003 (för maorier). Ett arbetsprogram finns även för att förbättra kvaliteten och tillgången till rent vatten och akutvård. 12. Rätten till utbildning Skolgång är obligatorisk mellan 6 och 16 års ålder. NZHRC konstaterar i sin lägesrapport att både formella och informella kostnader för utbildning skapar hinder för barn till låginkomsttagare på alla nivåer i utbildningssystemet. Maorier, etniska minoriteter, fattiga, pojkar och elever med funktionshinder uppvisar alla sämre studieresultat än genomsnittet. Dessa grupper har högre frånvaro, slutar skolan tidigare än andra nyzeeländare och är underrepresenterade på universitetsnivå. På både skolor och universitet förekommer diskriminering, mobbing och trakasserier grundat på ras, kön, sexuell läggning och funktionshinder. En av fem nyzeeländare har undermålig läs- och skrivkunnighet. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Nya Zeeland rankades år 2004 på 19:e plats i UNDP:s Human Development Index. Det är strax över genomsnittet för OECD-länderna. Den relativt goda ekonomiska tillväxten under den senaste tioårsperioden har dock inte lett till att Nya Zeeland kommit ikapp tätklungan inom OECD när det gäller BNP/capita i köpkraftstermer. Den tidigare mycket höga arbetslösheten för maorier har sjunkit påtagligt sedan 1999, från 17,9 procent till 8,7 procent juni 2005 (jämfört med 3,7 procent för icke-maorier). Maoriarbetskraftens särdrag (yngre, lägre utbildning, lägre kvalificerade yrken) gör dock gruppen sårbar i en eventuell lågkonjunktur. OLIKA GRUPPERS SITUATION 14. Kvinnans ställning Lagen om mänskliga rättigheter, Human Rights Act (1993), förbjuder diskriminering på grundval av bland annat kön.
Lagstadgad lika lön för lika arbete infördes 1972. Timlönen för kvinnor har sedan 1970-talet legat nästan konstant på 80-82 procent av timlönen för män, och 62-65 procent inom vårdsektorn. I huvudsak är löneskillnaden en återspegling av att kvinnodominerade yrken är lägre betalda än mansdominerade. Inom alla yrken tjänar heltidsarbetande män mer än heltidsarbetande kvinnor. Våld mot kvinnor är ett stort problem och maorikvinnor, kvinnor från Stillahavsöstaterna och ensamstående kvinnor är särskilt utsatta. Antalet anmälningar om våldsbrott ligger på en relativt hög och konstant nivå. Cirka hälften av de män som döms för våld mot kvinnor är maorier (maorierna utgör 15 procent av befolkningen) och 30 procent är män av europeisk härkomst. Lagen om våld i hemmet, The Domestic Violence Act, infördes 1996 och vidgade begreppet våld till att inkludera psykisk misshandel, hot, och att låta barn bevittna psykisk misshandel. Regeringen tar frågan på stort allvar och flera informationskampanjer har bedrivits under senare år i syfte att förändra attityder och beteenden. Äktenskapsåldern är 16 år. Under 18 års ålder behövs förälders eller vårdnadshavares medgivande. Sedan 1996 är kvinnlig könsstympning uttryckligen olagligt. Det är även ett brott att föra någon från Nya Zeeland för att utföra kvinnlig könsstympning utomlands. Inom (den legaliserade) prostitutionsverksamheten förekommer exploatering av asiatiska kvinnor, främst från Thailand. 15. Barnets rättigheter Barns rättigheter är i många fall tillgodosedda i Nya Zeeland. Utbildning och hälsovård håller i genomsnitt hög standard. Samtidigt identifierar NZHRC i sin lägesrapport 2005 barns utsatta situation som en av de allvarligaste bristerna när det gäller mänskliga rättigheter i Nya Zeeland. NZHRC framhåller att vart tredje barn lever under fattigdomsliknande förhållanden, vilket negativt påverkar deras tillgång till både hälso- och sjukvård samt utbildning. Antalet barn som misshandlas, vanvårdas eller negligeras är bland det högsta i OECDkretsen. Barn i maorifamiljer är överrepresenterade i statistiken på alla dessa områden. NZHRC konstaterade att det saknas tillräcklig statistik och information om barn och ungdomar i häkte eller internering. Fysisk bestraffning av barn (force by way of correction) av målsman är tillåtet, men är förbjudet i skolor sedan år 1989. 5
Nya Zeeland var ett av de första länderna att genom lag (1995) möjliggöra åtal för egna medborgare som begår sexuella övergrepp mot barn utomlands eller arrangerar resor för andra i sådant syfte. År 2001 lanserade regeringen en nationell handlingsplan mot sexuell exploatering av barn, i samarbete med en rad frivilligorganisationer. 16. Urbefolkningen i Nya Zeeland Maorierna, som idag utgör ca 15 procent av befolkningen, anlände till Nya Zeeland (Aotearoa, landets officiella namn på maori) från Polynesien för cirka 900 år sedan. Européernas kolonisering av landet inleddes i början av 1800- talet och så sent som 1839 fanns endast ett tusental européer i landet. Den 6 februari 1840 undertecknades Waitangifördraget, i vilket maorinationen erkändes som urfolk och fulla medborgerliga rättigheter för maorierna garanterades. Fördraget åsidosattes i stort sett fram till 1900-talets andra hälft, även om det levde kvar i maorisamhällets medvetande. Så sent som på 1960- talet ansåg regeringen och rättsväsendet att fördraget inte hade något juridiskt eller politiskt värde. I dagens Nya Zeeland intar fördraget däremot en central plats för synen på historien, koloniseringen och den nationella identiteten. En särskild domstol, Waitangitribunalen, inrättades 1975 för att behandla krav från enskilda maorier eller maorikollektiv att de behandlats orättvist av staten till följd av lagstiftning, politik eller praxis som strider mot Waitangifördraget. Tribunalen behandlar även frågor om rättigheter över land, vatten och övriga naturresurser. Regeringen lade i november 2004 fram ett omdebatterat och för maorierna kontroversiellt lagförslag som fastslog statens äganderätt över strand- och kusthavsområden, men med en viss begränsad sedvanerätt för maorierna. Lagar finns som uttryckligen förbjuder diskriminering av urbefolkningen, men trots detta visar både NZHRC:s senaste Action Plan och regeringens egen Closing the Gaps-rapport från år 2000 att maorier fortsatt diskrimineras på i stort sett alla områden, såväl ekonomiskt som socialt. Det gäller arbetslöshet, socialbidragsberoende, fängelsepopulationen (maorier utgör mer än hälften av alla frihetsberövade i landet), avhopp från skolan, barnadödlighet etc. Regeringen försöker på olika sätt förbättra läget för maoribefolkningen i en rad riktade handlingsprogram. Arbetet sker under ledning av ett särskilt ministerium för maorifrågor och i samarbete med maoriska frivilligorganisationer. Nya Zeelands parlament har 121 ledamöter, varav sju platser är reserverade för maorier. Dessa väljs i särskilda maorivalkretsar. 5 av 29 ministrar är maorier och nybildade Maori Party fick 4 mandat i valet 2005. I parlamentet kan maori användas vid sidan av engelska. 6
I Nya Zeeland finns även drygt 200 000 invandrare från Stillahavsöstaterna (ungefär 6,5 procent av befolkningen). Denna grupp upplever liknande former av diskriminering som maorierna, och är också något överrepresenterad i fängelsepopulationen. En snabbt ökande befolkningsgrupp är invandrade asiater, som idag utgör ca 5 procent av befolkningen. Även denna grupp rapporteras utsättas för diskriminering. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning Homosexuella par som lever i samboförhållanden har inte samma rättsliga status och skydd som heterosexuella par. Immigrationslagstiftningen medger inte att personer av samma kön kan åberopa partnerskap som skäl vid ansökan om uppehållstillstånd. 18. Flyktingars rättigheter Nya Zeeland har en kvot på 750 flyktingar per år som tas emot genom FN:s flyktingkommissariat (UNHCR), plus ytterligare 300 stycken i en kvot för att återförena splittrade flyktingfamiljer. Antalet spontanflyktingar är förhållandevis litet. Frågan om tvångsmässigt förvar av asylsökande har prövats i flera rättsliga instanser sedan en ny och strängare praxis infördes i september 2001. Högsta domstolen fastslag dock 2004 att immigrationsmyndigheterna har rätt att hålla asylsökande i häktningsliknade förvar under vissa förutsättningar. Frågan om brister i Nya Zeelands olika program för att integrera flyktingar i samhället har också diskuterats. Nya Zeeland har av FN fått en del kritik för sin behandling och avvisning av flyktingar i vissa fall. Kommissionen för mänskliga rättigheter har kritiserat det faktum att en asylsökande, Ahmed Zaoui, ursprungligen från Algeriet och enligt egen uppgift före detta medlem av motståndsrörelsen FIS, har suttit fängslad i nära två år i väntan på beslut om eventuell deportation. En domstol slog den 1 oktober 2004 fast att Zaoui endast kan deporteras om hans närvaro i landet utgör en påtaglig och konkret risk för att Nya Zeelands nationella säkerhet skadas. En utvärdering av Zaouis riskgradering är fortfarande inte avslutad. Amnesty International har kritiserat Nya Zeeland för att inte använda de riktlinjer som utarbetats av den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) för fall som detta. 19. Funktionshindrades situation Diskriminering av funktionshindrade när det gäller anställning, utbildning eller tillhandahållande av statliga tjänster är förbjuden, men sociala indikatorer pekar på att personer i denna grupp missgynnas i samhället. Det finns en särskild Health and Disability Commissioner (kommissionär för hälso- och handikappfrågor). Efterlevnaden av lagstadgade (Human Rights Act samt Disabled Persons Community Welfare Act) möjligheter till tillträde för funktionshindrade personer varierar. 7
8 ÖVRIGT 20. Oberoende organisationer som sysslar med mänskliga rättigheter Den mest framträdande institutionen är den statliga kommissionen för mänskliga rättigheter, Human Rights Commission, NZHRC, som bildades 1977. NZHRC hanterar klagomål om diskriminering på grund av ras, religion eller kön och kan på eget initiativ undersöka missförhållanden. NZHRC har också en bredare roll att informera om och främja Nya Zeelands efterlevnad av internationella åtaganden inom mänskliga rättigheter. Vidare kan NZHRC föreslå lagändringar. Utöver NZHRC finns ombudsmannafunktioner för barn (Commissioner for Children) respektive för funktionshindrade (Health and Disability Commissioner). Ett antal oberoende enskilda organisationer arbetar fritt med att informera om samt förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna. 21. Fältverksamhet eller rådgivning inom mänskliga rättigheter Inga externa insatser inom mänskliga rättigheter görs i Nya Zeeland. Mänskliga rättigheter utgör en uttalad del av landets utrikes- och biståndspolitik.