Salutogen miljöterapi på Paloma

Salutogen miljöterapi på Paloma Innehållsförteckning Bakgrund s.2 Den salutogena modellen s.3 Begriplighet s.3 Hanterbarhet s.3 Meningsfullhet s.3 Den salutogena modellen på Paloma s.4 Begriplighet på Paloma s.4 Hanterbarhet på Paloma s.5 Meningsfullhet på Paloma s.5 Individfaktorer s.5 Omgivningsfaktorer s.8 Salutogen miljöterapi s.9 Referenser s.9

Bakgrund Att arbeta utifrån ett salutogent förhållningssätt kräver att alla är insatta i den teoretiska referensramen. Metoden innebär också att man har ett aktivt förhållningssätt i arbetet med boende. Nedan följer ett försök till en förenklad beskrivning av vad en salutogen utgångspunkt kan innebära för arbetet på Paloma. Begreppet salutogenes myntades av Aaron Antonovsky (Antonovsky, 1979), medicinsk sociolog och professor i ämnet och som var verksam i Beersheba i Israel (Antonovsky avled den 7 juli 1994). Den mänskliga tillvaron är full av påfrestningar; motgångar, krav, konflikter och olika slags problem som måste lösas. Frågan som Antonovsky ställde sig var vad det var som gjorde att en del av oss människor klarar svåra påfrestningar med hälsan i behåll, och kanske t.o.m. växte och vidareutvecklades av det. Hans svar var att motståndskraften beror på vår känsla av sammanhang, dvs. den utsträckning i vilken vi upplever tillvaron som meningsfull, begriplig och hanterbar. Antonovsky var gästforskare vid institutionen för barn- och ungdomspsykiatri vid Lund universitet och kom att bli en viktig inspirationskälla för deras vidare arbete (Hult & Waad, 1996). Barn- och ungdomspsykiatriska institutionen vid Lunds universitet har också bidragit med egen forskning inom ramen för det salutogena området (ibid). Syftet med att arbeta utifrån salutogen utgångspunkt är att främst fokusera det positiva och friska hos de individer som kommer till Paloma. I bemötandet försöker man frångå det mer traditionella problemorienterande perspektivet, vilket innebär att man fokuserar på det avvikande beteendet och det som inte fungerar. Paloma skall istället fokusera boendes inneboende resurser och lyfta fram deras, ofta omedvetna, talanger, förmågor och det stöd som finns runt omkring. Enligt Hult & Waad (1996) ger det salutogena synsättet positiva effekter eftersom individer på så vis ständigt får nya positiva bilder av sig själva, en annan attityd till sig själva och sin omgivning.

Den salutogena modellen Det centrala begreppet i den salutogena modellen är känsla av sammanhang (KASAM), som innehåller delkomponenterna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Antonovskys definition av detta är: Känslan av sammanhang är en global hållning som uttrycker i vilken utsträckning man har en genomträngande och varaktig men dynamisk känsla av tillit att de stimuli som härrör från ens inre och yttre värld under livets gång är strukturerade, förutsägbara och begripliga (begriplighet), de resurser som krävs för att man ska kunna möta de krav som dessa stimuli ställer på en finns tillgängliga (hanterbarhet), och dessa krav är utmaningar, värda investeringar och engagemang (meningsfullhet). (Antonovsky, 1991, s.41) Bryter vi ner denna definition blir betydelsen av dessa tre delkomponenter följande: Begriplighet En människa med hög känsla av begriplighet förväntar sig att det som kommer att hända i framtiden är förutsägbart, eller att det, när det kommer som en överraskning, åtminstone går att ordna och förklara. Man har förmåga att uppleva livets skeende som erfarenheter som man kan handskas med eller som utmaningar som man kan möta. Motsatsen är människor som råkat ut för saker av olyckligt slag och med ens räknar med att det kommer att fortsätta livet ut. Hanterbarhet En människa med hög känsla av hanterbarhet kommer aldrig känna sig som ett offer för omständigheterna eller tycka att livet behandlar en orättvist. Olyckliga saker

händer i livet men det gäller att använda sig av de resurser som är under ens egen kontroll eller som kontrolleras av behöriga andra, t ex föräldrar, vänner etc., som man litar på. Meningsfullhet En människa med hög känsla av meningsfullhet känner att livet har en känslomässig innebörd och åtminstone en del problem är värda att investera energi i. Utmaningar är välkomna snarare än bördor man hellre vore utan. Detta betyder inte att individen blir glad om denne möter en kris i livet. Men när olyckliga händelser påtvingas denna människa, drar han eller hon sig inte för att konfronteras med utmaningen, inställd på att söka efter en mening i utmaningen och göra sitt bästa för att med värdigheten i behåll komma igenom den. De tre komponenterna är tätt sammanflätade men varandra och höga värden på alla dessa tre innebär att individen har en stark känsla av sammanhang (KASAM), och desto bättre förmåga att hantera problemsituationer. Den salutogena modellen på Paloma En teori är alltid generell och kan tillföras till vilken verksamhet som helst. Utmaningen är att tillföra teorin och försöka konstruera den så att den på bästa sätt stämmer överens med verkligheten i den verksamhet som man bedriver. En av Palomas målsättningar är att stärka boendes känsla av sammanhang (KASAM), det vill säga den utsträckning i vilken boende upplever tillvaron som meningsfull, begriplig och hanterbar. Vad innebär då dessa delkomponenter för boende på Paloma? Begriplighet för boende på Paloma Boende skall ges möjlighet att känna att det som kommer att hända i framtiden är förutsägbart. Om detta inte är möjligt ska de under tiden på Paloma förvärvat redskap som ger dem möjlighet att åtminstone ordna och förklara det som sker. För boende på Paloma väntar många händelser och utmaningar efter det att de lämnar dörrarna på Paloma och de ska inte ge upp för att de kanske råkar ut för saker av olyckligt slag och med ens räknar med att det kommer att fortsätta livet ut. Det första som vi kan

göra på Paloma är att försöka klargöra varför boende har blivit inskriven, något som inte alltid är självklart. Personalen tar sen tillfällena i akt att försöka förklara det som är obegripligt i den boendes situation vid spontana samtal i verksamheten, under boendes vistelse på Paloma. Med detta underlättar vi boendes fortsatta begriplighet. Hanterbarhet för boende på Paloma Många av boende ser sig själva som offer, vilket kanske ibland stämmer. Genom att arbeta för att boende får en högre känsla av hanterbarhet kommer de inte i lika stor utsträckning känna sig som ett offer för omständigheterna eller tycka att livet behandlar en orättvist. Det gäller att stärka deras egen kontroll och den som finns i boendes egna nätverk. Alla boende har någon form av resurser men ibland kan det vara svårt, även för personal, att lyfta fram och se det salutogena resurserna. Det gäller då att ständigt lyfta fram det som verkar självklart. Det kan till exempel vara att någon kommer i tid till frukost eller något liknande. Genom att lyfta fram både det självklara och omedvetna kan boende öka sitt självförtroende, impulskontroll, sociala kapacitet etc. Hanterbarheten kan också öka genom att boende lär sig att reagera på sina misstag på ett konstruktivt sätt. Att öva och träna på det som de oftast inte kan är ett annat sätt att få dem att inse att det inte är fel på deras förmåga eller person utan de helt enkelt är otränade. Meningsfullhet för boende på Paloma Paloma önskar att boende ska se utmaningar i livet som välkomna snarare än bördor man hellre vore utan. Utmaningar och händelser är inte alltid lätta att handskas med, men kan i längden ändå vara värda att konfronteras med och lägga energi på. Paloma vill, under vistelsen, skapa en inställning att söka efter en mening i det som händer i boendes liv och att de gör sitt bästa för att med värdigheten i behåll komma igenom det. Ju mer vi får boende till begriplighet i livet och ju mer resurser de har för att hantera det desto bättre förutsättningar för att uppleva livet som meningsfullt finns det. Det gäller att sträva efter att finna en meningsfull sysselsättning inför framtiden och att låta boende vara delaktiga i det valet. Detta ökar motivationen och förhoppningsvis meningsfullheten i livet. I praktiken innebär det att mängd faktorer med en salutogen betydelse fokuseras i den

dagliga verksamheten. Dessa faktorer finns på både individ- och omgivningsnivå (Hult & Waad, 1996). Individfaktorer 1. God social kapacitet är en egenskap som kan beskrivas att vara socialt öppen, beredd till samarbete och ha ett öppet, lugnt samt vänligt uppträdande. Social kapacitet är något som utvecklas genom samspel med andra människor från det att vi föds. Det är dessa erfarenheter som påverkar hur vi ser på oss själva och andra. För att öka den goda sociala kapaciteten ska man arbeta med boendes kommunikationsstil, perspektivtagande (hur man ser på livet etc) och självkänsla (hur man uppfattar sig själv). Detta kan leda till en konstruktiv och positiv interaktion med omgivningen. 2. Positivt självförtroende är av salutogen betydelse. Har man ett gott självförtroende (hur man tror sig klara av olika situationer) kan man vara mer öppen, ha större ansvarskänsla och en mer aktiv inställning till tillvaron man lever i. Man måste ha en tilltro till att det mesta i livet kan övervinnas. Genom att lyfta upp och medvetandegöra boendes förmågor i arbetsträning och övriga aktiviteter så ökar man deras egen hanterbarhet, vilket leder till ökat självförtroende. Ett gott självförtroende står bättre mot stress. Vill man få en boende aktiv i en aktivitet måste denne tro att han eller hon kan hantera uppgiften. 3. Självständighet är också en faktor som visat sig vara en stressmildrande faktor. Är man självständig kan man möta livet på sina egna villkor. Man bör arbeta aktivt för att boende ska känna sig som egna självständiga individer med ansvar både för sig själva och sin omgivning. Detta gör man genom att utföra det mesta i den dagliga verksamheten tillsammans med boende, ger dem nya livsverktyg (tex. att hantera matlagning) samt poängterar deras förmågor som de inte är alltid är

medvetna om. 4. Hanterbarhet i olika situationer i livet kan också benämnas coping. Coping brukar definieras som att på ett medvetet sätt hantera stress så att det inte leder till problem. Hur boende hanterar stress är väldigt viktigt. Det gäller således att hjälpa boende att finna adekvata och fungerande copingstrategier som verkar mest lämpade för att handskas med den stress som han eller hon ställs inför. 5. Intelligens och kreativitet är viktiga egenskaper för att kunna hantera sitt liv. Det är viktigt att uppmuntra boende till att utveckla sin kreativitet och kunskapsnivå. Den teoretiska kunskapsnivån kan vara bristfällig och bör då stärkas men det kan vara lika viktigt att hitta andra områden där man kan utveckla sin begåvning inom, tex. praktiska områden som matlagning, trädgårdsskötsel etc. 6. Utveckling av speciella intressen leder till ett ökat självförtroende. Detta kan vara sysselsättningar som ger tröst vid motgångar, i arbetslivet eller under studietid, och gör att man känner sig stolt. Att tillhöra ett sammanhang, där man samarbetar i en grupp, kan också ha betydelse. På Paloma försöker man stimulera boende till att pröva nya aktiviteter som kan komma att bli ett framtida intresse. Det kan också vara att man försöker aktivera gamla intressen. 7. Förmåga att kunna styra och påverka sin egen livssituation, dvs. en människas inre kontroll (locus of control). Motsatsen är yttre kontroll som istället förläggs hos andra personer och faktorer som styr ens liv. I Palomas fall är det viktigt att påminna sig om att många av boende upplever att det är socialförvaltningen som styr deras liv. Det blir således viktigt att man får boende att känna sig aktiva i sin vistelse på Paloma. Det är också viktigt att man får dem att se om det är rimligt att deras socialförvaltning agerar riktigt, vad de skulle ha gjort om de inte var inkopplade osv. Det är också viktigt att boende inte blir för mycket beroende av personal utan stärker sin egen kontroll.

8. Impulskontroll är att kunna kontrollera sina impulser i olika situationer. Detta är en viktig salutogen faktor. Det är viktigt att man påvisar hur boende agerar i vissa situationer tex. i ett spontant samtal efter en speciell händelse. Att få boende stabila i sättet att lösa olika situationer kan påverka hur förväntningarna på den egna förmågan kommer att se ut. 9. Hög aktivitet och energi är positiva salutogena faktorer men det är också viktigt att kunna hanteras. Kan man lära boende att kanalisera energin på ett mer framgångsrikt sätt kan boende fungera bra. De som är mer passiva bör uppmuntras till mer aktivt förhållningssätt. 10. Optimism och framtidstro är viktigt eftersom personer med en positiv inställning utvecklar en bättre självkänsla och känner sig lyckligare. I arbetet på Paloma handlar det om att ge boende positiva och optimistiska framtidsbilder. Omgivningsfaktorer 1. Hjälpfullhet mot andra är en skyddande faktor, eftersom den tillåter den boende att utveckla en känsla av egenvärde, självtillit och självständighet. Detta är bra att träna i olika gruppverksamheter. Här är det också viktigt att personalen föregår som goda exempel och visar att man kan hjälpa andra när det behövs, både när det gäller boende och inom personalgruppen. 2. Betydelsefull annan person är viktigt att det finns för den boende att kunna identifiera sig med. Det är viktigt att aktivera betydelsefulla andra i det nätverket. 3. Tillitsfulla och intima relationer är också en skyddande faktor. 4. Klart definierade gränser är viktigt för dessa boende. Här är det viktigt att vara konsekvent med regler och rutiner som gäller för Paloma.

Utöver dessa faktorer på både individ- och omgivningsnivå innebär enligt Hult & Waad, (1996) den salutogena arbetsmodellen att man : (a) bör få boende att lyssna på vad vi personal har att säga, dvs. att man kan resonera tillsammans om hur man ska göra vissa förändringar, hur man ska söka upp vissa personer i nätverket etc. (b) Att personalen har en positiv hållning, omformulerar boendes kommunikation på ett positivt sätt och uppmärksammar positiva händelser vilket kan leda till att de stereotypa uppfattningarna en del av boende har om samhället kan ändras. (c) Att personalen tar initiativ till en humoristisk kommunikation. Humor är en viktig ingrediens i det salutogena förhållningssättet eftersom den kan hjälpa till att få ett mer positivt samspel på Paloma. Kan man skratta tillsammans, vara delaktig i humorn och upptäcka att livet kan vara lustfyllt ökar sannolikt den sociala kompetensen, självkänslan, självförtroendet och förstärker den positiva kommunikationen. (d) Att man inte undviker att hantera konflikter bara för att man arbetar med ett positivt förhållningssätt. Att ta itu med de olika situationerna som kan uppstå har också en positiv påverkan då boende känner sig bekräftade som individer som är ansvariga för sina egna handlingar. I det salutogena förhållningssättet är det otroligt viktigt med bekräftelse men också på dess kvalité. Ju mer nöjda boende är med samspelet med personalen på Paloma, desto större sannolikhet är det att de medverkar till de olika rekommendationer vi har. Detta har att göra med att vi ständigt följer de klart och tydligt definierade regler och rutiner som finns på Paloma. Salutogen miljöterapi För att ha möjlighet att fokusera dessa faktorer strävar Paloma efter att arbeta med

salutogen miljöterapi som innebär att verksamheten innefattar förutsägbarhet med hjälp av de strukturerade och fasta rutinerna som alltså finns på Paloma. Boende skall om möjligt tillsammans med oss personal aktivt delta i vardagen genom arbetsträning i bl.a. kök, inne- och utelag. Referenslista Antonovsky A (1979). Health, stess and coping. San Francisco. Antonovsky A (1991). Hälsans mysterium. Natur och kultur. Stockholm. Hult S & Waad T (1996). Forskning om barn och familj. Salutogen miljöterapi i teori och praktik. Avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri, Lunds universitet. Lund.