Kunskapsöversikt för kulturmiljö och vattenförvaltning

1 (40) Kunskapsöversikt för kulturmiljö och vattenförvaltning Mieåns avrinningsområde Delrapport inom Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt Blekinge län och Kronobergs län Arbetsmaterial juli 2014 Mieån har flottats sedan åtminstone år 1675. På den här platsen har renssten lagts åt sidan där tvätt, bad och byk förekom vid ån. Foto Jakob Marktorp 2014.

2 (40) INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING... 6 1.1 Avrinningsområdet... 6 1.2 Kulturlandskapet... 7 1.2.1 Sveriges nationalatlas... 7 1.2.2 Landskapets karaktärsdrag... 8 1.2.3 Agrarhistorisk landskapsanalys... 9 1.3 Vattnets kulturhistoriska betydelse... 9 1.4 Vattenförvaltningen... 10 1.4.1 Ekologisk status... 11 1.4.2 Kemisk status... 12 1.4.3 Biotopkartering och fiske-/biotopvård... 13 2 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M... 13 2.1 Internationella och nationella intressen... 13 2.1.1 Natur- och kulturvattendrag... 13 2.1.2 Nationellt särskilt värdefulla eller värdefulla vattendrag... 14 2.1.3 Riksintressen naturvården... 15 2.1.4 Naturreservat... 15 2.1.5 Natura 2000... 15 2.1.6 Riksintressen kulturmiljövården... 16 2.1.7 Kulturreservat... 16 2.1.8 Bebyggelseregistret (BBR)... 16 2.1.9 Övrig information... 17 2.2 Kulturmiljöprogram och inventeringar... 17 2.2.1 Regionalt kulturmiljöprogram... 17 2.2.2 Kulturhistorisk vattendragsdokumentation... 18 2.2.3 Skog och Historia inventeringen... 21 2.2.4 Fornlämningar Fornminnesregistret (FMIS)... 21 2.2.5 Kvarnar... 24 2.2.6 Flottning... 26 2.2.7 Handpappersbruk... 28 2.2.8 Broar och värdefulla vägmiljöer... 29 2.2.9 Dammar... 29 2.2.10 Glasbruk... 30 2.2.11 Dikesföretag och historiska våtmarker... 30 2.3 Särskilda ansvarsmiljöer Miens HARO... 31 2.4 Sällsynta /unika limniska miljöer Miens HARO... 31 3 KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING KULTURMILJÖ... 31 3.1 Geografisk prioritering... 31 3.2 Tematisk prioritering... 32 4 REFERENSER... 33

Kartbilagor Kartbilaga 1 Översiktskarta Kartbilaga 2 Ekologisk status Kartbilaga 3 Värdefulla vatten Kartbilaga 4 Riksintressen och reservat Kartbilaga 5 BBR och FMIS Kartbilaga 6 Regionalt kulturmiljöprogram och utvalda kulturmiljöer Kartbilaga 7 Kulturhistorisk vattendragsdokumentation och Svenskt dammregister Kartbilaga 8 Dikesföretag, historiska våtmarker, vandringshinder och glasbruk 3 (40)

4 (40) Viktig information till läsaren Denna rapport har tagits fram inom delprojekt 2 för Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt, och i enlighet med den metod som presenteras i Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län). Syftet med översikterna är att redovisa kunskapsläget per huvudavrinningsområde/kustområde samt föreslå prioritering av fortsatt kunskapsbyggnad för kulturmiljön, dels i förhållande till vattenförvaltningens åtgärder, dels för kulturmiljövårdens egna behov. För mer information hänvisas till förstudien. Observera att det för flera avrinningsområden kan finnas kunskapsunderlag som är gammalt och/eller behäftat med brister. Informationen kan därför vara inaktuell. Rapporten är ett arbetsmaterial och har tagits fram av antikvarie Jakob Marktorp vid Länsstyrelsen i Kronobergs län och antikvarie Petra Stråkendal vid Länsstyrelsen i Blekinge län. Kartproduktion: Jakob Marktorp Länsstyrelsen i Kronobergs län.

5 (40)

6 (40) 1 INLEDNING Denna sammanställning har gjorts av Jakob Marktorp, antikvarie vid Länsstyrelsen i Kronobergs län och Petra Stråkendal, antikvarie vid Länsstyrelsen i Blekinge län. Synpunkter på rapporten har lämnats av Karl-Oskar Erlandsson, arkeolog vid Länsstyrelsen i Blekinge län och Andreas Nilsson, sötvattensbiolog vid Länsstyrelsen i Blekinge län. Egna kommentarer i texten nedan är författarens egna kommentarer och tillägg. Syftet med denna kunskapsöversikt är att läsaren utifrån befintligt kunskapsmaterial ska få en inblick i de kulturmiljöer som ligger i anslutning till vatten. Syftet är alltså inte att göra en heltäckande utredning eller diskussion kring de kulturmiljöer som finns. Under Kunskapsuppbyggnad utreds var och i vilka ämnesområden kunskapsuppbyggnad är nödvändig för att kulturmiljö i framtiden ska kunna föra en diskussion kring vattenvårdsåtgärder. Metoden innebär att författaren behandlar förutbestämt material och försöker lyfta de källor som behandlar kulturhistoriskt intressanta anläggningar och händelser vid vatten. Detta är kulturmiljöer som skulle kunna vara aktuella för vattenvårdsåtgärder. Exempel på material som behandlas är: riksintressen för kulturmiljövården, regionala och kommunala kulturmiljöprogram, fornminnesregistret och inventeringar. Metoden medför således att kunskapsläget redovisas och var kunskapsuppbyggnad är nödvändig för kulturmiljö i relation till vattenförvaltning. Vid vissa vattendrag är det kulturhistoriska kunskapsläget mycket dåligt. Det är därför svårt att avgöra vilka kulturmiljöer som är mest värdefulla. Då kulturmiljölagen ändrades vid årsskiftet 2014 infördes en tidsgräns som begränsar det allmänna skyddet av fornlämningar. En lämning som kan antas ha tillkommit år 1850 eller senare omfattas inte av det allmänna skyddet för fornlämningar. Förutom gällande lagstiftning inverkar flera andra värderingsgrunder såsom sällsynthet, representativitet, ålder mm. Lämningarna utgör hela kulturmiljöer som gör att värderingar av enskilda lämningar måste göras efter platsens och vattendragets kulturhistoriska sammanhang. Det är dock svårt att göra sådana bedömningar endast utifrån det material som sammanställs i denna kunskapsöversikt. Bara för att en kulturmiljö inte finns med i den här kunskapsöversikten betyder det inte att den inte finns eller inte har något kulturhistoriskt värde. 1.1 Avrinningsområdet Mieåns källområden är belägna på den sydsmåländska sjö- och slättbygden. Nedströms sjön Mien, som bildades vid ett kraternedslag för ca 120 miljoner år sedan, rinner Mieån genom en markerad sprickdal som i Blekinge skär igenom landskap med tre olika terrängtyper. I norra Blekinge består ARO av ett kulligt platåområde som sluttar långsamt söderut. Platåområdet övergår till ett starkt kuperat dallandskap. Både platåområdet och dallandskapet är rikt på små sjöar. Dallandskapet övergår söderut till ett flackare kustland som är sjöfattigt. Det finns inga större tillflöden till huvudfåran.

7 (40) I avrinningsområdet finns en större sjö, Mien, på ca 29 km². Bergrunden i avrinningsområdet domineras helt av sura bergarter. I den norra delen dominerar gnejsgranit och söder ut förekommer mer granodioriter med mindre områden av olika graniter. Dominerande jordart är morän med stråk av isälvssediment utmed Mieåns dalgång. Två flacka deltaytor har utbildats där dalgången når fram till slättlandet i söder, söder och sydost om Långasjön. I vattensystemets Blekingedel finns två typer av sjöar. Humösa sjöar med gulbrunt relativt surt vatten och dålig buffringsförmåga samt sjöar med gulgrönt vatten som är något mindre surt och med bättre buffringsförmåga (Dokab & Östensson 2007). 1.2 Kulturlandskapet 1.2.1 Sveriges nationalatlas Miens HARO 85 ligger inom två kulturlandskapsregioner enligt Sveriges nationalatlas, SNA (Helmfrid 1994). Blekinge Den agrara bebyggelsen är oftast spridd och kulturlandskapet är präglat av 1800-talets skiften. Uppodlade dalgångar åtskiljs av skogsklädda höjdryggar. Framför allt i söder finns ädellövskogar med bok och ek. Skogsbygden koloniserades först under vikingatid till tidig medeltid. Bebyggelsen expanderade kraftigt under 1800-talet, då ny odlingsmark vanns genom utdikning av kärr och mossar och stenröjning på moränjordar. Animalieproduktion dominerade och ännu finns ängar och hagmarker som hävdas på traditionsenligt sätt. Mycket av bebyggelsen har i dag försvunnit och skogen har vuxit in över hagarna (Helmfrid 1994). Mellersta och södra Småland Den norra delen av Bräkneåns avrinningsområde ligger i den här landskapsregionen. Landskapet kan ses som typiskt för södra Sveriges skogsbygder med insprängda odlade områden, ofta dåligt arronderade. Redan under järnåldern fanns här små blästerugnar i vilka framställdes järn av sjö- och myrmalmer. Under 1600- och 1700-talen byggdes ca 60 järnbruk i Småland där lokala malmförekomster kompletterades med bergmalm från Utö i Stockholms skärgård. Järnbruken betydde möjligheter för bönderna att sälja skogsprodukter, främst träkol men också pottaska, tjära, virke och ved. Skogssvedjorna var viktiga komplement till den odlade jorden. Hemmansklyvningen under 1700-talet måste ses mot bakgrunden av de arbetstillfällen, som just exploateringen av skogarna skapade. Nya uppfinningar inom metallurgin vid 1800-talets mitt innebar möjligheter att leva vidare men på järnrikets grund växte glasriket fram från seklets mitt. Träkolet till masugnar och smedjor ersattes av ved till glasbrukens ugnar. Med bondekapital och kunskaper från mästarna på Kosta växte verksamheten fram. 1860-90 anlades inte mindre än ca 40 bruk. Under 1800-talets sista decennier grundades också sågverk och snickeriföretag men även cellulosafabriker, pappersbruk och mekaniska verkstäder. Järnvägsbyggandet var en förutsättning för dessa etableringar. Under de senaste decennierna kan vi registrera betydande förändringar. Både den odlade arealen och antalet gårdar har minskat drastiskt. Ett flertal glasbruk har under 1970- och 1980-talen lagts ned. Medelstora företag har i det närmaste helt försvunnit eller kommit att ingå i olika koncerner. Däremot har flera studiehyttor vuxit fram.

8 (40) De stora företagen inom skogs- och verkstadsbranscherna har också minskat i antal. Istället har vi fått en mer mångfacetterad småindustri, inte minst inom olika tekniksektorer. Sedan mitten av 1960-talet har det uppstått en betydande turistnäring inom glasriket som under sommarmånaderna upplever en invasion av turister (Helmfrid 1994). 1.2.2 Landskapets karaktärsdrag Vägverket gjorde en regionindelning efter landskapens karaktärsdrag som gavs ut 2006. Miens avrinningsområde berörs av tre sådana regioner; två i Blekinge och en i Kronobergs län (Antonsson 2006). Skärgården, region 18 Jordbrukets agrara bebyggelselägen etablerades i huvudsak under medeltid. Området ligger i sin helhet under högsta kustlinjen. Regionen består framförallt av skärgårdsöarna, men även av en smal remsa kust. Öarna är jordfattiga och bergiga. Flera är öppna, gräsbeväxta och saknar skog. Öarnas topografi är flack, flera ligger under 5 m.ö.h. De större öarna kan nås med bil. Näringarna såsom aktiva jordbruk saknas i princip idag. Istället har fritidsbebyggelsen brett ut sig med ett omfattande båtliv. Kring Karlskrona gör sig flottans betydelse sig påmind genom många historiska byggnadsverk. Kusten, region 19 Centralbygd som ligger under högsta kustlinjen. I området ligger sedimentfyllda sprickdalar likt kilar i landskapet från norr till söder. Dessa utgör jordbruksområden som vidgar sig söderut. Höjdskillnaderna i norr mellan dalbotten och sidornas krön är markanta, men i söder blir relationen mindre. Mellan dalgångarna ligger relativt stora områden som består av flacka skogsklädda höjder av berg och morän. På dessa växer huvudsakligen lövskog. Blekinge är känt för sina eklandskap. Bebyggelsen ligger framförallt knuten till gränsen mellan odlingsjordar och höjder. Den är spridd eller förekommer i små grupper om några få gårdar. Jordbruket är inriktat mot boskapsproduktion och på den odlade jorden dominerar vall och fodersäd. Närmast kusten finns på flera ställen en bård av skog med fritidsbebyggelse. Samhällen och städer ligger många gånger i skärningspunkten mellan å och kust. Östra höglandet (Glasriket), region 12 Läget för dagens agrara bebyggelse etablerades framförallt under medeltiden. Regionen ligger över högsta kustlinjen. Området är kulligt och täcks i hög grad av skogsklädd morän. Inslaget av lövträd är stort. Flera större åar skär genom landskapet i nord-sydlig riktning. Bebyggelsen består vanligen av ensamliggande mindre gårdar. Bebyggelsen ligger som på andra delar av höglandet oftast lokaliserad till större eller mindre moränkullar. Rester efter mindre sätesgårdar finns i området med anor i 1600-tal. Landskapet kring de mindre sätesgårdarna är planlagt jämfört med bondgårdarna med siktlinjer, rationaliserade åkrar, alléer o.s.v. Några typiska ortnamnsformer som innehåller efterleden skruv (samband med medeltida järnhantering) eller måla (betyder avmätt jordområde, medeltida ursprung) finns i denna del av Sverige. Bygden är känd för sin glasindustri och turismsatsningen kopplad till denna (Antonsson 2006).

9 (40) 1.2.3 Agrarhistorisk landskapsanalys I Kronobergs läns har Stefan Höglin för Riksantikvarieämbetet tagit fram en agrarhistorisk landskapsanalys över Kronobergs län. Analysen innehåller en regional indelning av 11 karaktäristiska landskapsavsnitt. Ett område berör Miens avrinningsområde. Område II:C Område med en varierande och huvudsakligen småbruten terräng i anslutning till Mien. Huvudsakligen ett medeltida kolonisationsområde. Frälset har spelat stor roll och sannolikt initierat en del av bosättningen. Dess ställning märks också i en rad mindre säterietableringar under 1600-talet av vilka många dock senare delats upp på ett antal brukningsenheter. Före skiften och hemmansklyvningar bestod området av ensamgårdar och små byar med upp till fyra hemman. Odlingslandskapet var småskaligt med uppsplittrad åkermark. Vid sidan av jordbruket hade framställningen av pottaska och tjära stor betydelse. Idag kännetecknas området av små brukningsenheter och en fortsatt relativt uppsplittrad åkermark (Höglin 1998). 1.3 Vattnets kulturhistoriska betydelse Det finns en kontinuitet i vattnets kulturhistoriska betydelse från förhistorisk tid fram till våra dagar. Om detta vittnar flera stenåldersboplatser och senare bebyggelselämningar i vattendragens närhet. Människorna som levde och verkade i avrinningsområdet började tidigt forma de vattendrag som intensivt har använts för kvarnverksamhet, transport, flottning, fiske, markavvattning och senare vattenkraftsutnyttjaden. Historiskt hade de småländska gränslanden, i synnerhet Värend, handelsförbindelser med Danmark och Nordtyskland. Den största handelsvägen gick från Växjö över Urshult, Tingsryd och Backaryd till Ronneby. En annan väg anslöt till Växjövägen vid Urshult och gick sedan till det forna Bodekull, nuvarande Karlshamn. Från Småland transporterades oxar, hudar, pälsverk, talg, ost och smör till Ronneby för vidaretransport till Danmark och Tyskland. I utbyte importerades ofta salt, fisk, humle, koppar, vapen och lärft. Handeln pågick även i perioder av krig och oroligheter. Karlshamn uppstod ur den gamla lastageplatsen Bodekull, som låg vid Mieåns utlopp i Östersjön. Det strategiska läget för hamnplatsen blomstrade under tider av handel. Från 1640- talet exporterades en betydlig del stångjärn, tackjärn och kanonkulor samt virke, ved, beck, tjära och pottaska (Rollof 1977). Timmerflottningen i Mieån pågick sedan åtminstone år 1675 till år 1906. Under flottningsperioden genomfördes många åtgärder för att underlätta timrets framfart. Exempelvis rensades stora sträckor av vattendraget och vallar längs stränderna uppfördes. Mieån har den bäst bevarade flottleden av de inventerade åarna i Petra Torebrinks kulturhistoriska vattendragsdokumentation (2010). I samband med flottningen så ökade den mänskliga aktiviteten i omgivningarna. Flera andra verksamheter och industrier växte även fram i vattnets närhet, exempelvis Långasjönäs pappersbruk i Asarum. Flera manufakturer och industrier ligger längs den nedre delen av ån, vilket kan kopplas till närheten av staden Karlshamn. Här kan nämnas småindustriområdet

10 (40) runt Janneberg, Strömma bomullsspinneri AB och Granefors Bruk. I den norra delen av ån finns främst sågverk, t.ex. Johansfors och Dalfors. 1.4 Vattenförvaltningen Åtgärdsprogrammet för Mieåns avrinningsområde är i sin nuvarande form ett arbetsmaterial som togs fram i samband med förvaltningsplanen för södra Östersjöns vattendistrikt 2009. Åtgärdsprogrammet omfattar sju miljöproblem. Vattenkategorierna sjöar och vattendrag kan ha problem med försurning, övergödning, miljögifter, främmande arter, vattenuttag eller fysiska förändringar. För en närmare presentation hänvisas till programmet. I Mieån finns problem med miljögifter, försurning, fysiska förändringar och övergödning. Det finns nio vattenförekomster av vilka fem är sjöar, tre vattendrag och ett grundvatten. Inom Mieåns avrinningsområde finns problem med försurning och flera vattenförekomster kalkas. Om kalkningsåtgärderna fortsätter kan god status förväntas uppnås men för att långsiktigt lösa problemet med försurning krävs det minskade utsläpp av försurande ämnen och ett icke försurande skogsbruk. Större delen av ån är flottrensad och en återställning skulle gynna fisk och övrig fauna. Som helhet har inte Mieån stora problem med övergödning. I de delar som ligger i Kronobergs län är den antropogena belastningen låg för att sedan stiga genom Blekinge ner mot kusten. Belastningen blir dock inte så hög att parametern för näringsämnen hamnar under målnivån god status utan alla vattenförekomster bedöms ha hög eller god status. Övergödning bedöms ändå vara ett miljöproblem i de avrinningsområden som ligger i Blekinge så det behövs minskningar av bl.a. fosfor för att utesluta risk för att god resp. hög status inte kan behållas. Även kustområdena har övergödningsproblem. För att minska övergödningsproblemen längs kusten och i havet behövs en reduktion av kväve och fosfor från både landbaserade källor och utsjön. Detta innebär att åtgärder kan behövas i syfte att minska problemen i kustvattnen även i de områden i vilka inlandsvattnet inte har övergödningsproblem. Exempel på åtgärder i Mieåns avrinningsområde är anslutning av enskilda avlopp till kommunalt VA, anlägga skyddszoner och våtmarker samt förbättrad hantering av dagvatten. I Mieån är inte problemet med brunifiering lika stort som i många andra av Blekingekustens åar. I vattenförvaltningsarbetet görs en typindelning för alla vattenförekomster. En del i typningen är om vattnet är färgat eller inte. Gränsen för vad som bedöms som färgat vatten går vid 50 mg Pt/l vilket Mieån nedströms Mien överstiger medan ån uppströms Mien däremot ligger under detta värde (Dokab & Östensson 2007). Längs stränderna i Mien finns nyckelbiotoper och sumpskogsområden för groddjur, flora mm. Små rester av flodkräftbestånd finns i tillflöden till sjön. Potentiella lokaler för stormusslor finns i Mieåns huvudfåra. Långasjön, stora och lilla Kroksjön samt ytterligare ett antal sjöar ingår i ett område av stor betydelse för det rörliga friluftslivet. I länets norra del rinner Mieån genom Ire Lobergsområde, ett välbevarat ålderdomligt kulturlandskap som är av riksintresse för naturvården. I stora Kroksjön finns en glacialreliktfauna. I ån finns flera bestånd av flodpärlmussla men de är isolerade från varandra då ån är kraftigt fragmenterad med ett antal stora dammar och andra vandringshinder. Det stationära öringbeståndet är svagt och ån är

11 (40) kraftigt flottningsrensad på de allra flesta strömsträckor. I den nedersta delen finns idag ett fint havsöringsbestånd. havsvandrande och stationär öring samt glacialrelikterna Pallasea quadrispinosa, Mysis relicta och Pontoporeia affinis i St. Kroksjön. Både strömstare och forsärla häckar i systemet. Vid ån finns växtgeografiskt intressanta lokaler för myrlilja (Narthecium ossifragum) (Vattenmyndigheten Södra Östersjöns vattendistrikt 2009). Långasjön utgör ytvattentäkt som försörjer Karlshamn tätort med dricksvatten. Inom avrinningsområdet finns fyra vattenrelaterade Natura 2000 områden, Ire, Grimsmåla, Långasjönäs och Loberget, med en total yta på 385 ha varav 84 ha utgör en vattenrelaterad naturtyp. Två sjöar är bedömda värdefulla varav den ena är nationellt värdefull, Stora Kroksjön-Lilla Kroksjön-Bredagyl, och den andra är bedömd som regionalt värdefull, Rydegyl. Sjön Mien med tillflöden är nationellt värdefullt vattensystem. Ett nationellt värdefullt vattendrag, Mien (Länsgräns-Jepps Hoka) och ett regionalt värdefullt vattendrag, Mieån (Janneberg-mynning) finns också inom avrinningsområdet. I vattensystemet finns Miens och Arasjön-Östra Rammsjö fiskevårdsområde, Södra Mieåns fiskevårdsområde samt Alundsryds Östra fiskevårdsområde som även berör Mörrumsåns avrinningsområde (Dokab & Östensson, 2007). I området utförs övervakning inom ett Kalkeffektuppföljningsprogram med flera olika regionala program (regi: länsstyrelsen). Nedfall av försurande och övergödande ämnen mäts av luftvårdsförbunden i Kronoberg och Blekinge län. Det finns fyra stationer i närliggande avrinningsområden som kan användas för beräkning av nedfall från diffusa källor (Dokab & Östensson, 2007). 1.4.1 Ekologisk status Kartbilaga 2 Ekologisk status Statusklassningen är preliminär och kan komma att ändras. Klassningen nedan är hämtad från VISS 2014-06-23. Tabellen visar den ekologiska statusen hos vattendragen och sjöarna inom Miens avrinningsområde. EU CD Vattendrag Ekologisk status SE625675-143896 Drevån: Mien - Bastaremålabäcken God SE626033-143747 Drevån: Bastaremålabäcken - Kalvsjön God SE623047-144179 Mieån: Östersjön - Långasjön Måttlig SE624418-144225 Mieån: Långasjön - Mien Måttlig SE625541-143641 Lunkbäcken Måttlig SE625998-143959 Bastaremålabäcken Måttlig Sjö SE623401-144131 Långasjön God SE625184-144083 Mien God SE623596-144136 Stora Kroksjön Måttlig SE623675-144113 Lilla Kroksjön Måttlig SE623809-144109 Bredagyl Måttlig

12 (40) Nedan presenteras de vattendrag och sjöar som inte uppnår god ekologisk status. Mieån: Östersjön Långasjön Den sammanvägda ekologiska statusen för Fröjdadalsbäcken bedöms till måttlig på grund av status för konnektivitet, hydrologisk regim och morfologiskt tillstånd (VISS 2014-06-23). Mien: Långasjön Mien Den sammanvägda ekologiska statusen för Mieån bedöms till måttlig på grund av status för fisk och bottenfauna (ingen konstaterad reproduktion av flodpärlmussla). Bedömningen stöds även av den hydromorfologiska bedömningen (konnektivitet, hydrologisk regim och morfologiskt tillstånd) (VISS 2014-06-23). Lunkbäcken Den sammanvägda ekologiska statusen för vattenförekomsten bedöms till måttlig med avseende på fisk samt förekomst av vandringshinder (brist på konnektivitet) inom vattenförekomsten (VISS 2014-06-23). Bastaremålabäcken Den sammanvägda ekologiska statusen för vattenförekomsten bedöms till måttlig med avseende på bottenfauna (VISS 2014-06-23). Stora Kroksjön Den sammanvägda ekologiska statusen för Stora Kroksjön bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Ingen klassificering av biologiska kvalitetsfaktorer i sjön har gjorts (2014-06-23). Lilla Kroksjön Den sammanvägda ekologiska statusen för Lilla Kroksjön bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Ingen klassificering av biologiska kvalitetsfaktorer i sjön har gjorts (VISS 2014-06-23). Bredagyl Den sammanvägda ekologiska statusen för Bredagyl bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Bedömningen stöds även av den hydromorfologiska bedömningen (morfologiskt tillstånd). Ingen klassificering av biologiska kvalitetsfaktorer i sjön har gjorts (VISS 2014-06- 23). 1.4.2 Kemisk status Ingen av ytvattenförekomsterna i Miens avrinningsområde uppnår god kemisk status på grund av för höga halter av kvicksilver. I Sverige överstiger kvicksilver gränsvärdet i alla ytvattenförekomster; sjöar, vattendrag och kustvatten. Den främsta anledningen till att kvicksilverhalterna i vattnet är för höga är internationellt luftnedfall under en lång tid (VISS 2014-06-23).

13 (40) 1.4.3 Biotopkartering och fiske-/biotopvård Kartbilaga 8 Dikesföretag, historiska våtmarker, vandringshinder och glasbruk Mieån är biotopkarterad till ca 90 % av den del som rinner genom Blekinge, ca 20 km. I Kronobergs län är Drevån mellan Mien och Dreven karterad samt Bastaremålabäcken, som inte är utpekad som vattenförekomst, upp till Bastaremåla. Även Lunkbäcken där det finns lekplatser för Miens sjölevande öring är karterad. Totalt är ca 7 km biotopkarterat i Kronobergs län. Det finns 17 registrerade vandringshinder på den karterade sträckan i Blekinge och fyra registrerade vandringshinder i Kronobergs län. I Blekinge finns planerade åtgärder för att lösa situationen för tre vandringshinder mellan Norrefors och länsgränsen. Dessutom planeras biotopåtgärder för flottrensade sträckor i hela vattendraget. I Kronobergs plan för biologisk återställning så planeras åtgärder för utloppet ur sjön Mien samt vid Midingsbråte kvarn för att tillgängliggöra ca 3 km av Mieån för lekande öring. Utöver biotopkarterade vandringshinder finns det ytterligare knappt tio dammar och andra vandringshinder registrerade i Kronobergs och Blekinges databaser (Vattenmyndigheten Södra Östersjön 2009; Länsstyrelsen i Blekinge 2007; Länsstyrelsen i Kronobergs län 2007). Tabellen nedan visar vilka vandringshinder som finns registrerade inom Miens HARO i länsstyrelsens databas över vandringshinder. Namn Vandringshinder Bergfors Tidigare kvarn/såg Bruksgylet inlopp Bruksgylet utlopp Dalfors Elkraftverk/såg Fiskodling Fiskeanläggning Granefors nedre Elkraftverk Granefors övre Jannebergs kvarn Kvarn Norrefors nedre Tidigare såg Norrefors övre Elkraftverk/såg Strömma Elkraftverk 2 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M. 2.1 Internationella och nationella intressen 2.1.1 Natur- och kulturvattendrag Inget vattendrag inom Mien HARO 85 har pekas ut som natur- och kulturvattendrag enligt Vattendragsutredningen (SOU 1996:155) Omtankar om vattendrag.

14 (40) 2.1.2 Nationellt särskilt värdefulla eller värdefulla vattendrag 2.1.2.1 Riksantikvarieämbetet Särskilt värdefulla vatten Karlshamns stad (RI:K:006) Handelsstad med djuphamn i Mieåns utlopp. Industrianläggningar med direkt anknytning till Mieån som transportled eller/och kraftkälla. Mien (K:ny:322) Åns lopp från länsgränsen i norr till Lågasjön i söder är en flottningsled med flottningsrännor, flera ruiner efter vattendrivna hantverksanläggningar, mader och vid Långasjön ruinen efter pappersbruk samt vid södra stranden byggnadsminnet Froarps vattenverksanläggning. Högutnyttjad vattenled med många lämningar där strukturen ger en tydlig bild av hur viktig Mieån var för etableringen av flera olika näringar. 2.1.2.2 Naturvårdsverket Värdefulla vatten Mien m tillflöden (G 2075) Naturvård: Klart näringsrikt vatten, opåverkat. Sprickdalså som väl belyser landskapets utveckling. Märkligt sjö-å-odlingslandskap. Säregen sjö som antas ha bildats genom meteroitnedslag. Förser Karlshamns stad med vatten. Raritet avseende området i stort. Nyckelbiotoper längs stränder i Mien. Potentiella lokaler för stormusslor i Mieåns huvudfåra. Sumpskogsområden intill Mien för groddjur, flora mm. Flodkräfta i tillflöden till sjön (små rester av bestånd). Stora Kroksjön - Lilla Kroksjön Bredagyl (K 2412) Tre näringsfattiga relativt klara sjöar belägna inom naturreservatet Långasjönäs. St Kroksjön har en för sjötypen artrik flora, samt förekomst av istidsrelikterna Monoporeia affinis, Mysis relicta och Pallasea quadrispinosa. Artrikedom och tre istidsrelikter. Mieån (K 2411) Näringsfattigt vattendrag, mellan länsgränsen och Björkesjön S Jeppshoka, som trots talrika dammar, kvarnar och stenrensade sträckor hyser en artrik flora och fauna, däribland skyddsvärda arter som flodpärlmussla och öring. Kortare sträckor med kvillbildningar. Artrikedom, flodpärlmussla, naturtyper. 2.1.2.3 Fiskeriverket Särskilt värdefulla vatten Mien med tillflöden och Arasjön (G FiV 34) Storvuxen och ursprunglig öringstam.

15 (40) Värdefulla vatten Mieån (K FiV 10) Strömstationär öringstam i Sydsverige. Havsvandrande öringstam. 2.1.3 Riksintressen naturvården Kartbilaga 4 Riksintressen och reservat Tabellen visar de områden som är av riksintresse för naturvården och som ligger inom Miens HARO. ID Namn Beskrivning NRO07039 Brorsmåla Riksintresse Naturvård NK 7 Ire-Loberget Riksintresse Naturvård NRO07025 Mien-Mieån Riksintresse Naturvård 2.1.4 Naturreservat Kartbilaga 4 Riksintressen och reservat Tabellen visar de naturreservat som ligger inom Miens HARO. Inga reservatsbeskrivningar lyfter värden kopplade till kulturmiljöer vid vatten. ID Namn Skyddstyp 2002346 Midingsbråte Naturreservat 2002347 Ramsö Naturreservat 2.1.5 Natura 2000 Kartbilaga 4 Riksintressen och reservat Tabellen visar de Natura 2000-områden som ligger inom Miens HARO. Sitecode Namn Natura 2000 SE0320208 Alkärr i Gäddeviksås Habitatdirektivet SE0410195 Bellevueparken Habitatdirektivet SE0320199 Brorsmåla Habitatdirektivet SE0410122 Grimsmåla Habitatdirektivet SE0320150 Gäddeviksås Habitatdirektivet SE0410078 Ire Habitatdirektivet SE0410167 Loberget Habitatdirektivet SE0410167 Loberget Fågeldirektivet SE0410135 Långasjönäs Habitatdirektivet SE0410166 Ringamåla Habitatdirektivet SE0410196 Strömma Habitatdirektivet

16 (40) 2.1.6 Riksintressen kulturmiljövården Kartbilaga 4 Riksintressen och reservat Tabellen visar de områden som är av riksintresse för kulturmiljövården. Ingen av beskrivningarna lyfter några värden kopplade till vatten. ID Namn K7 Ire K6 Karlshamns stad, Kastellet och Boön K3 Letesmåla 2.1.7 Kulturreservat Det ligger inga kulturreservat i avrinningsområdet. 2.1.8 Bebyggelseregistret (BBR) Kartbilaga 5 BBR och FMIS 2.1.8.1 Byggnadsminnen Tabellen visar de byggnadsminnen som ligger i Miens HARO och inom en buffert av 100 meter från fastighetskartans vattenskikt. Kommun Socken Bebyggelsebeteckning Namn Uppförd år Karlshamn Karlshamn KARLSHAMN STOCKHOLM 1 - Husnr 1 Asschierska huset 1682 Karlshamn Karlshamn KARLSHAMN TRIANGELN 2 - Husnr 2 Skottbergska gården 1766 Karlshamn Asarum KARLSHAMN FROARP 14:1 - Husnr 6 Froarps vattenverk 1901 Froarps vattenverk Under senare delen av 1800-talet hade Karlshamns stad stora problem med sin färskvattensförsörjning. Dricksvatten och vatten till matlagning fick hämtas i det fåtal brunnar som fanns inom stadens gränser eller i källor utanför staden. Visserligen fanns på torget en allmän brunn, försedd med pumpanordning, men vattenkvalitén var usel, liksom i de övriga brunnarna i staden. 1887 gjordes den första stora utredningen angående anläggandet av nya vatten- och kloakledningar i staden. Utredningen, som gjordes av dåvarande stadsingenjören Nils Börring, resulterade i ett beslut att uppföra ett vattenledningsverk vid Långsjön på mark tillhörande Froarps by. Här uppfördes 1901-1903 en vattenverksbyggnad, pumphus, kulvertar, dammar och maskinistbostad. Ledningar drogs till den nya vattenverksreservoaren på Pengaberget i Karlshamn, vilken uppfördes parallellt med vattenverket. Vattenverkets byggnader är exteriört och interiört mycket välbevarade. Vattenverksbyggnaden, pumphuset och ingången till kulverten är uppförda i block med huggen granit. Taken på vattenverksbyggnaden och på pumphuset är täckta med grönmålad plåt. Snickerier, som dörrar och fönster m.m., är påkostade och bevarade sedan byggnadstiden. Även interiört är byggnaderna mycket väl bevarade. Den tekniska utrustningen med pumpar, rörledningar o.s.v. bevarad i det närmaste intakt, även om

17 (40) moderniseringar av delar av denna utrustning skedd under den tid vattenverket var i bruk. Det gamla vattenverket i Froarp lades ned i mitten av 1960-talet, då ett nytt vattenverk uppfördes någon kilometer därifrån (RAÄ 2014-06-24). 2.1.8.2 Kyrkor Asarums kyrka och Carl Gustafs kyrka ligger inom Miens HARO. Dessa ligger dock utanför en buffert av 100 meter från fastighetskartans vattenskikt. 2.1.9 Övrig information Det finns inga RAMSAR-områden i avrinningsområdet. 2.2 Kulturmiljöprogram och inventeringar 2.2.1 Regionalt kulturmiljöprogram Kartbilaga 6 Regionalt kulturmiljöprogram och utvalda kulturmiljöer 2.2.1.1 Kronoberg Grönteboda och Midingstorp Området omfattar de båda byarna Grönteboda och Midingstorp som ligger i ett kuperat landskapsavsnitt längs Miens nordvästra strand. Här domineras vegetationen av lövvegetation delvis som en följd av att markerna är föremål för betesdrift och i äldre tider brukade som äng. I likhet med de övriga områdena kring Mien förefaller den fasta bebyggelsen i området främst vara resultatet av etableringar under medeltid och senare. Flera indikationer, bland annat lösfynd av yxor, visar emellertid att Miens stränder redan under stenåldern utnyttjats som ressursområden. Grönteboda hade redan på 1600-talet en skvaltkvarn och en sågkvarn från slutet av 1700- talet. På Midingstorp fanns två skvaltor. Storskifte genomfördes i Grönteboda 1810 och laga skifte 1836. Midingstorp lagaskiftades redan 1828. I båda byarna skedde en viss utflyttning, i Grönteboda dock i liten utsträckning (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2014-06-25). Gäddeviksås, Grönadal och Yttre Källehult Området, omfattande byarna Gäddeviksås, Grönadal och Yttre Källehult i Tingsås sn samt delar av Midingsbråte i Urshults sn, utgör ett småskaligt odlingslandskap, infogat i en kuperad terräng. Lämningarna efter en rad stenåldersboplatser har återfunnits längs Miens södra strand, vilket visar på områdets tidigt utgjort ett viktigt resursområde. Generellt sett förefaller bebyggelsen att ha etablerats relativt sent i området. Invid Miens utlopp finns en kvarn- och sågmiljö som åtminstone går tillbaka till 1800-talet. Här har ingått två kvarnar som varit samfälld egendom för Midingsbråte respektive Gäddeviksås byalag. De är belägna på varsin sida om strömfåran. Midingsbråte kvarn är den äldsta av de två kvarnbyggnaderna. Gäddeviksås kvarn uppges vara uppförd c:a 1850. På Midingsbråtesidan finns dels en äldre sågverksbyggnad som var i bruk till det att det nuvarande sågverket uppfördes c:a 1920. Den äldre sågen blev då virkesmagasin.

18 (40) 2.2.1.2 Blekinge Asarum (82.6) Tätortsmiljö med värdefulla inslag av äldre bebyggelse representativ för regionens byggnadstraditioner. Vid vägskälet mot Mörrumsvägen ligger en offerkälla där midsommarfester har hållits in i sen tid (Länsstyrelsen i Blekinge 1983). Storelid Korpaberget (82.7) Egen kommentar: Inga kända värden knutna till vatten. Loberget (82.8) Egen kommentar: Inga värden knutna till vatten finns med i beskrivningen. Det finns dock tydliga flottledsrensningar från olika tidsperioder samt kraftverk. 2.2.2 Kulturhistorisk vattendragsdokumentation Kartbilaga 7 Kulturhistorisk vattendragsdokumentation och Svenskt dammregister Mellan åren 2005-2008 genomförde Petra Stråkendal, f.d. Torebrink (2010) kulturhistoriska dokumentationer vid fyra av Blekinges vattendrag, bl.a. Mieån. Vid den norra delen av ån dominerar träindustri och flottning. Av de fyra inventerade vattendragen finns den bäst bevarade flottningsleden i norra delen av Mieån, från bron till Lobergets naturreservat upp till länsgränsen. Från Långasjön och ned till Karlshamn ligger flera tidigare stora industrier och kvarnar, som t.ex. spinneriet vid Strömma och Janneberg kvarn och garveri. Nötabråne kraftstation utmärker sig som kulturhistoriskt intressant i sin kategori (Torebrink 2010). Tabellen visar de områden som har besiktigats i samband med kulturhistorisk vattendragsdokumentation vid Mieån. Notera att källorna inte anges här utan finns i motsvarande GIS- och rapportunderlag. Namn Beskrivning Vandringshinder Stora Mölle / Tyska mölla / Såpebruket Nya Mölle / Rosenborgs kvarn Jannebergs kvarn Strömma kvarn/strömma Bomullspinneri AB Kvarnplats på östra sidan. Store Mölla börjar i slutet av 1700-t kallas Tyska Möllan. Blev stensliperi 1897. Inga lämningar förutom del av dammvallen och en slipad sten i åkanten. Mitt emot fanns "Såpebruket". Där finns byggnader och ränna kvar. Anl i början av 1700-t. Tillbyggd 1931. Drevs 1940 av 1 vattenhjul o 1 turbin. Utriven, men rester efter dammen och grund finns. Stenskodd kant på östra sidan. Fundament för hjulhuset synlig i ån. Två turbiner finns upplagda på västra sidan. Kallades tidigare "Stampen" efter den benstamp för garveriet som fanns här. Sedan träullstillv, mjöl- o fodermalning.till viss del fodermalning även idag, annars mest torkning och förvaring. Tegelbruk, bränneri och källare för hudtorkning tillh ägorna. I slutet av 1500-talet Strömma mölle. Pappersbr s om kvarn 1747. Senare Strömma bomullsspinneri AB 1831-1970-tal. Välbev industrimiljö, men delv omb byggnader o interiört annan verksamh. Inga inventarier. Damm omb 1918. Fall med tub. Turbin prod elkr. Nej Nej Definitivt Definitivt Kvarn Kvarnplats utmärkt på Rågångsåtg 1777 och Generalstabskartan från Nej

19 (40) Kvarnar till Taraps såg Nötabråne kvarn Nötabråne kraftstation Långasjönäs pappersbruk Kvarn Bröderna Bengtssons sågverk/jeppshoka såg Norrefors övre / Norra Hoka såg/ Norrefors kvarn och sågverk Norrefors nedre Dannemarks såg/axel Svenssons kvarn och såg 1869. Senare en exteriört välbevarad tvättstuga på platsen. Ej interiört besiktad. Utmärkt på Rågångsåtg 1777 o Laga skifteskarta 1828. Tararps kvarnar enl ägobeskrivning 1781. Högt vattenstånd. Inga synl lämningar vid besiktn. Rester efter en senare mjölkvarn finns uppströms med stensatt ränna, kvarngrund och dammvall. Partiellt? Kvarngrund mitt emot kraftverket. Ägaren har en bild av målning som visar kv o den stora sten som fortf ligger kvar i åfåran. Strömma Bommullsspinneri AB köpte fallet 1896 o byggde kraftverket 1904. Kvarnbyggn kvar på bilder från kraftstat. bygget. Nej Välbevarat kraftverk från 1904. Grund efter tidigare kvarn finns på motsatta sidan. Lev el till Strömma Bommullsspinneri fram till 1960-talet. Restarurerades varsamt på 1980-talet. Bev maskinell utrustning och inventarier. Turbin i orginal. Definitivt Ruiner efter pappersbrukets verksamh. Dammvall, grunder, rännor, mätsten. Dammen anv för reglering till Nötabråne kraftstation. Bruket var i drift 1762-1919 (brann). Enl uppg tillhörde 21 byggnader bruket år 1827, även sågbyggnad. Välbev anl. Definitivt Ska enligt Generalstabskartan år 1869 vara en kvarnplats. Är relativt lugnt vatten där idag. Sankmark längs kanterna gör att det inte går att komma till platsen. Boende i trakten känner inte till några lämningar, men ser på håll rensat ut längs kanten. Enbart en ruin kvar. Nej Jeppshoka såg på Rågångsåtgärd 1819. Bröderna Bengtssons sågverk. Såg på Häradsek 1915-19 o på Ek kartan 1971. I drift till slutet av 1990-t. Elkraft för direktdrift av såg. Intressant och välbev sågmiljö. Bev åtgärder behövs. Definitivt Kallad Norra Hoka såg på Rågångsåtg 1819. Ev 1700-t. Kv enl Generalstabskart 1869. Såg enl Häradskart 1915-19, Kv drevs av turbin 1940. Elkkraft till hyvleri och hushållsel. Kvbyggn på ö sid riven sedan 1982. Jfr bilder från dammsäk inv. Omlöp? Kvarn enl Generalstabskartan år 1869. Såg enl Häradskartan 1915-19. Två byggnader kvar sedan ca 1900, men med annan funktion. Dammen ombyggd på 1970-talet. Idag används anläggningen till fiskodling och sportfiske. Inget industrihistoriskt intresse. Definitivt Kv o såg anl i slutet av 1700- el tid 1800-t. Två kvarnhjul drev ramsåg. Drevs på 1940-t med ett vattenhj. Såg till 1950-talet. Damm omb 1972. Rännan delvis raserad. Flera grunder. I kvgr hjulstock t underfallshj o kugghjul m träkuggar. Partiellt Kvarn enl Generalstabskart år 1869, Häradsek kartan från 1915-19. Kvarn och såg enl Ek kartan 1949. Dammen byggd 1965, mer dämmt idag och endast en ränna kvar av tidigare 5. Rest är igenfyllda. Potentiellt intressant att studera området vidare. Fisktrappa Dalfors sågverk Olof Nilssons mjölkvarn / Sågkvarn 1773. Mjöl- och sågkv 1792. Kv enl Generalstabskart 1869 o Lobergets kvarn Häradsek kart 1915-19. Såg på ek kartan 1949. Idag fiskodling. Har enbart och såg/ Bergfors besiktats utanför staketet, men bedöms ha litet kulturhistoriskt värde. sågverk Troligen doppningskar kvar. Ev turbin Lobergets sågverk? Sågmarkering på Häradskartan 1915-19. Ej i kontakt med ån. Nej Troligen definitivt

20 (40) Grimsmåla elverk Berggrens smedja Hakafors såg Kvarn Möllesjön Dalfors kvarn Jannebergs kvarn Kvarn Träindustri Tararpa mjölkvarn/ Tararps kvarn Froarps kvarnar Kvarnar till Tararps såg Froarps kvarn Granefors bruk (övre) Turbinen producerade el till cementgjuteriet uppströms. I samband med byggandet av kraftverket på 1940-talet gjordes en del upprensningar i ån. Har lagts upp på de tidig flottledsrensn. Byggnaden i dåligt skick och tillflödet är igenfyllt. Smedja. Grund. Använde vattenkraften. Välbevarad ränna och grund. Bro över tidigare dammvallen. Var inte i bruk under tidigt 1900-tal. Ytterligare en ränna för flottningen på västra sidan. Sågverk. Byggt 1876 och drevs till 1978, då utrustningen såldes. Nya sågspånshögar fanns på platsen. Byggnaderna i mkt dåligt skick. Håller på att kollapsa i ena rännan. Dammen byggd i tuktad sten och betong. Kvarnmarkering på Häradsek kartan 1915-19. Det har tidigare legat stockar i botten under vattenytan. Mkt lite rester kvar. Ev omrörd stensättn längs åkanten o grund anas. Balk ska ligga i ån. Ska inte ha varit i bruk sedan 1950-tal. Gamla bron gick här. Namnet Möllesjön kan tyda på äldre kvarnanl. I bäcken som rinner ut i Mieån finns rester av en dammvall och rensad ränna. Ev syftar namnet på denna anl. Tveksam kvarnpl. Flottning har skett här 1925. Ingen besiktning av den bäck som rinner till sjön. Utmärkt som kvarnplats på Hemmansklyvningskarta från 1855. Samfälld såg- och kvarnplan på Rågångsåtgärd från 1916. Inga rester kvar. Utfyllnader har gjorts och de tidigare rännorna är borta. Kvarnen byggdes under 1800-talet och anv med kvarnhjul. I denna ränna finns alltid ett litet flöde för ålvandring. Utmärkt på Rågångsåtg från 1777. Såg på andra sidan. Pappersbruk anlades på platsen. Såg utmärkt på Rågångsåtg från 1777. Kvarn något uppströms på andra sidan. Sågstugor utmärkta på ägobeskrivning 1781. Mjölkvarn enligt Rågångsåtg 1777. Tararps kvarn enl ägobeskrivning 1781. Stenskodd åkant, rensad åfåra och ev några syllstenar. Ej utmärkt på Generalstabskartan 1880-tal. Tararps kvarn låg senare söder om bron. Enligt Rågångsåtg 1777 och Ägobeskrivning 1781 ska det finnas två kvarnar på ungefär denna plats.även utmärkt på storskifteskarta från 1801. Vattenmängden gör att man inte kommer till, men fåran är rensad och fall finns. Enligt Rågångsåtg 1777 ska det finnas en kvarn på ung denna plats. Tararps kvarnar enl ägobeskrivning 1781. Kvarn även på storskifteskarta 1801. Inga rester synliga, men högt vattenstånd. På motsatta sidan låg Froarps kvarn enl karta. Enligt Rågångsåtg 1777 och Ägobeskrivning 1781 ska det finnas en kvarn på ung denna plats. På motsatta sidan låg en av Tararps kvarnar. Inga synl rester vid besiktningen. Manufakturverk anlades på 1730-40-talet. Produktion av smidda järn- och kopparplåtar mm. Utvidgad prod under 1800- och 1900-t. Anl har idag ingen prod i den övre anl, men dammen används för reglering. Tidigare kopparhammare på pl. Nej Nej Definitivt Nej Nej Definitivt Ålvandring möjlig Nej Nej Nej Troligen inte Nej Nej Definitivt Träindustri Sågkvarn utmärkt på Rågångsåtgärd år 1777 och ägobeskrivning 1781. Senare ingår platsen i bruksmiljön. Ej besiktad närmare. Dammen ombyggd 1955. Definitivt Kvarn Huvudfåran leds in i kanal. Stenlagda sidor. Ngn form av ränna. Ung plac. Nej

21 (40) Kan ev enbart vara någon form av rensning av åfåran. Tegelbyggnad kvar från 1890-t. Ytterligare byggn från mitten av 1900-t. Granefors bruk (nedre) Turbiner har satts in. Ska ha kallats Stampen söder om bron. Produktionen lades ner 1998-99 då den flyttades till Spanien. Dammen ombyggd 1915. Definitivt Tararps kvarn Kvarnplats. I drift 1890-1946. Mjölkv, stensatt ränna, kvgrund m träkonstruktioner, dammvall, kvarnsten (gjuten, sten och järnband). Omr visar hur en kvarn samlade flera olika näringar som smed, sömmerska, lanthandel. Kvarnar på platsen sedan 1700-t Partiellt Dammvall Dammvall med lucka. Huggen sten och betong. Fortfarande i bruk. Används för att reglera vattenståndet till Nötabråne kraftstation. Definitivt S Hoka kvarn och såg? Kvarnplats. Rest av. Dammvall, rännor, stenskodda kanter, grunder.välbev. Skattlagd kvarn och såg 1778. Tillhört gården S Hoka. Drift till 1915, revs 1950-t. S om stenvalvsbron finns grund till stärkelsefabrik. Nej Dammvall Välbevarad dammvall. Ränna nedströms är inte tydlig. Bäcken som rinner från Möllesjön till Mieån är tydligt rensad. Enskifteskart 1824 visar byggnader som kan vara kv, men är svårläst. Ägostyckning 1925 visar lastageplats. Närmare undersökning behövs. Partiellt Övrig anläggning Längs detta åparti mellan sågen och bron ska det finnas rester i ån efter någon anläggning. För mycket vatten för att besikta sträckan. Troligen inte Jannebergs kraftstation Dammen byggd 1918. Kraftverket byggdes 1919 för att ge elförsörjning till Jannebergs gård, dess industrier och kringliggande fastigheter. Producerar fortfarande el. Ej interiör besiktning. Ålvandring möjlig Kvarn Dammvall och kvarngrund. Ej besiktigat. Skog och historia märkt ut. Troligen inte Stärkelsefabrik Stärkelsefabrik. Byggdes 1917. Drevs med ångmaskin, men nyttjade vattnet i ån för att tvätta potatisen. Revs på 1950-talet. Enb grund kvar. 2.2.3 Skog och Historia inventeringen Skog- och historiainventeringen är avslutad, har kvalitetsgranskats och förts in i Riksantikvarieämbetets databas FMIS. Det innebär inventeringen inte tas upp här utan behandlas tillsammans Fornminnesregistret. 2.2.4 Fornlämningar Fornminnesregistret (FMIS) Kartbilaga 5 BBR och FMIS FMIS: LÄMNINGTYP Summa alla Punkt Yta Linje Blästbrukslämning 5 3 2 Boplats 11 11 Bro 12 10 2 Brunn/kallkälla 1 1 Bytomt/gårdstomt 22 22 Dammvall 5 5 Flottningsanläggning 1 1 Fornlämningsliknande bildning 1 1 Fossil åker/omr med fossil åker 14 14

22 (40) Fyndplats 1 1 Fångstanläggning 1 1 Färdväg 4 4 Fästning/skans 1 1 Förvaringsanläggning 22 22 Glasindustri 1 1 Grav markerad av sten/block 1 1 Gränsmärke 1 1 Hamnanläggning 2 2 Husgrund, historisk tid 10 9 1 Hällristning 1 1 Kemisk industri 28 25 3 Kolningsanläggning 1 1 Kvarn 12 5 2 5 Lägenhetsbebyggelse 29 11 18 Naturföremål/-bildning med tradition 1 1 Område med skogsbrukslämningar 3 1 2 Pappersindustri 2 1 1 Småindustriområde 7 5 2 Stadslager 1 1 Stensättning 5 5 Textilindustri 8 8 Träindustri 2 1 1 Vad 1 1 Vägmärke 9 9 Totalt 226 119 85 22 Nedan presenteras några lämningar med starkare vattenanknytning än övriga. Pappersindustri (Asarum 112:2) Långasjönäs pappersbruk. Pappersbruket, som var baserat på linnelump anlades i slutet av 1700-talet, förstördes vid en brand 1919. Tidigare låg såg och kvarn på platsen. Inom området finns 1 pappersbruksruin, 1 boningshusgrund samt minst 3 övriga husgrunder. Genom ruinens V del flyter ett parti av ån. Inom området finns dessutom dämme, uppbyggda vattendelare, hjulrännor samt kallmurning längs åns sidor (RAÄ FMIS 2014-06-24). Träindustri (Ringamåla 479) Sågverkslämning, bestående av tre husgrunder, dammvall, samt kvarnränna (RAÄ FMIS 2014-06-24). Småindustriområde (Asarum 470) Småindustriområde, ca 140 x 15-100 m (Ö-V), bestående av 1 dammvall, 1 damm, 1 fall och 1 stenskodd ränna. Här skall ha funnits en kvarn, en såg, en lastageplats och rännan kan möjligen ha utgjort en flottningsled. Enligt Länsstyrelsens rapport "Kulturhistorisk dokumentation av vattendrag 2005-2008" omtalas rännan som en flottningsled. Inga synliga spår efter lastageplatsen kunde upptäckas.

23 (40) Christopher Cronholm omnämner ca 1750-1757, två mjölkvarnar och två sågar vid Hoka by. Troligen är detta platsen för den ena kvarnen och sågen. Den andra platsen är belägen längre åt S vid Södra Hoka (se Asarum 457). På Enskifteskartan 1812 är området utritat och står som "Samfält Plan eller Lastageplats vid Per nils Hokas Hemmansquarn". Mitt i ån är en byggnad markerad, troligen en kvarn- och/eller sågbyggnad. På Ekonomiska kartan år 1971 utgör området fortfarande en samfällighet (RAÄ FMIS 2014-06-24). Småindustriområde (Asarum 387) Kvarnlämning, ca 50 x 40 m (Ö-V), bestående av 1 kvarngrund, 1 grävd ränna och 1 boningshusgrund. Kvarnen omnämns av Christopher Cronholm omkring 1750 som "Nya Möllan med 2 par stenar" och av N.H. Sjöborg år 1792 som "Nymölla... en mjölkvarn med två par stenar och en siktkvarn". Enligt Karlshamns kommuns hemsida hette kvarnen "Nymölle kvarn" och var i bruk mellan åren 1715 1989 (RAÄ FMIS 2014-06-24). Småindustriområde (Ringamåla 536) Sågkvarnslämning, 40x20 m (NNV-SSÖ), bestående av 1 dammvall, 1 kvarnränna samt 1 grund efter kvarn (RAÄ FMIS 2014-06-24). Småindustriområde (Karlshamn 81) Småindustriområde, ca 125 x 40 m (Ö-V), bestående av 1 rest av dammvall, 1 möjlig husgrund, 1 förfallen industribyggnad, stenskodda åkanter och cementerade konstruktioner i och intill ån. 1744 eller 1745 uppförde Nils Grandell ett såpbruk i området, S om ån, vilket under 1700-talets mitt drevs av 1 mästare och 9 drängar. Mittemot såpbruket fanns vid samma tid ett oljeslageri och en stamp. På 1778 års ägomätningskarta är "Nya Såpebruket" markerat med två byggnader på S sidan av ån, SÖ om kvarnen, som på kartan kallas "Mestertons mölla". Ca 60 m SÖ om områdets V del är det "Gamla Såpebruket" markerat med en byggnad (RAÄ FMIS 2014-06-24). Småindustriområde (Asarum 457) Småindustriområde, ca 110 x 50 m (N-S), bestående av 1 dammvall, lämningar efter 1 kvarn, 1 såg, och 1 stärkelsefabrik. Här skall en stärkelsefabrik ha anlagts år 1917. Byggnaderna revs under 1950-talet. Även ett bränneri ska ha funnits i området (RAÄ FMIS 2014-06-24). Vad (Asarum 478) Vadställe, uppgift om, ca 5 m l (N-S) och ca 10 m br. Enligt ortsbefolkningen har platsen använts som vadställe. Här är lugnvatten och tämligen grunt med stenar i botten. På Enskifteskartan år 1812 är en bro med vägen till Pernilshoka markerad här. Vägen till gårdarna löper nu ca 40 m SV härom (RAÄ FMIS 2014-06-24). Flottningsanläggning (Ringamåla 343) Flottningsränna, ca 130 m l (N-S) och 4-5 m br, begränsad av stenvallar, delvis i kallmur. På initiativ av Amiralitet rensades åsträckan för flottning första gången 1756. Flottning pågick fram till slutet av 1800-talet (RAÄ FMIS 2014-06-24). Egen kommentar: nya efterforskningar påvisar att sträckan för första gången rensades år 1675 och är därmed en av Sveriges äldsta flottningslämningar.

24 (40) Flottningsanläggningen som är registrerad i FMIS norr om Loberget. Tydliga vallar bestående av rensning och skoning av åfåran första gången år 1675. Foto Jakob Marktorp. 2.2.5 Kvarnar Dalfors kvarn, Ringamåla Kvarnen uppfördes på 1800-talet i två våningar, tillbyggdes 1928 då också nytt kvarnverk installerades. Tillhörde först Ihre by. Drevs av vattenfall om 2,10 m från Mieån under hela året. Tillskottskraft från vattenturbin om 20 hkr fanns. Kvarnverket bestod av tre par stenar och fullständigt rensverk. Kvarnen sysselsatte en man som jämsides bedrev sågverksrörelse och hyvleri (Winning 1940). Janneberg kvarn, Karlshamn Kvarnen uppfördes 1862-1863 på samma plats där en tidigare Stampamölla funnits. Kvarnen bestod av tre par grovmäldsstenar, två par stenar för siktning samt grynverk. I slutet av 1800- talet försågs kvarnen med valsverk. År 1920-1921 byggdes kraftstation, varefter kvarnen fick elektrisk drivkraft. Kraftverket försåg förutom kvarnen ägarens industrier, tegelbruk, träullsfabrik samt grannar med energi. År 1934 sattes två valsverk, fullständigt rensverk, kärnputs, tre par stenar samt grynverk in. År 1940 hade kvarnen drivits av samma familj sedan 1799. Anläggningen drevs av ett vattenfall om 3,6 m från Mieån under hela året samt med tillskottskraft från Sydkraft. Kvarnverket drevs av två motorer om tillsammans 53 hkr,