8 Lokaliseringsmärken för vägvisning 8.1 Allmänt Föreskrifter och regler för utformning och användning av lokaliseringsmärken finns i Vägmärkesförordningen, VMF och Vägverkets författningssamling, VVFS. Vägverket har också gett ut följande handböcker som underlag för handläggning av ärenden som gäller vägmärken och vägvisning: Handbok VÄGMÄRKEN, Publikation nr. 2002:160, Handbok VÄGVISNING TILL INRÄTTNINGAR OCH SERVICE- ANLÄGGNINGAR SAMT REKLAM, ANSLAG OCH INFORMATION, Publikation nr. 2003:19, Handbok VÄGVISNING TILL TURISTISKT INTRESSANTA MÅL, Publikation nr. 2003:20 Nedan ges råd och kommentarer som komplement till gällande föreskrifter, regler och handböcker. 8.2 Planering Vägvisning för riksvägarna och länsvägarna i nummergruppen 100-499, skall enligt Vägmärkesförordningens 26 ske enligt "Vägvisningsplan för Sverige" som upprättats, fastställs och ajourhålls av Vägverket i Borlänge. Beslut om vägvisning på det övriga vägnätet fattas av respektive region och i förekommande fall av väghållande kommun. En grundläggande förutsättning för en fungerande vägvisning, oavsett om det handlar om riksvägar, länsvägar eller övriga vägar och gator, är att den bygger på en vägvisningsplan. I annat fall är risken stor att vägvisningen blir inkonsekvent. Bland det viktigaste är att vägvisning som en gång påbörjats följs upp fram till målet. Minst lika viktigt är att presentationen av vägvisningmål sker på ett enhetligt, konsekvent och lätt uppfattbart sätt. Det betyder bland annat att mängden information måste begränsas och att presentationen i en vägvisningskedja sker på ett likartat sätt. Vägvisningsmål som återkommer längs en väg måste arrangeras på samma sätt hela tiden. På så sätt undviks den osäkerhet som kan uppstå om till exempel vägvisningsmål byter plats. Det är också viktigt att angivelser som hör ihop placeras tillsammans. Så bör till exempel vägnummer och ort som hör ihop så långt det är möjligt placeras tillsammans och på ett konsekvent sätt vägnumret först och sedan orten. Man bör undvika att göra avsteg från detta enbart för att begränsa storleken på ett märke. Vidare bör sortering av angivelser ske så att läsningen underlättas. Här är det till exempel viktigt att vägnummer anges i nummerordning. Utformningen av lokaliseringsmärkena bygger till stor del på att angivelser skall kunna presenteras på samma sätt i olika märken. Vissa avsteg måste dock accepteras, till exempel placering av vägnummer vid långa ortsnamn. I sådana VGU VV publikation 2004:80 2004-05 81
fall kan vägnumren placeras på egen rad i nummerordning. Ortsnamnen som hör till respektive vägnummer placeras i samma ordning. Dessa förhållanden gäller främst orienteringstavlor och körfältsvägvisare. För att informationen skall bli lättillgänglig krävs att den inte är för omfattande. Det kan i många fall innebära att man tvingas göra ett urval mellan angivelserna så att de inte blir för många. I varje tillfart till en korsning bör det vara en strävan att antalet angivelser inte blir flera än två eller möjligen tre för varje riktning. I första hand tillses att angivelser som är av betydelse för främmande trafikanters orientering kommer med. Det betyder att geografisk vägvisning normalt måste ges högre prioritet än till exempel vägvisning till inrättningar eller serviceanläggningar. Ibland finns det enskilda önskemål om vägvisning över relativt långa avstånd. Enbart det förhållande att någon annan än väghållaren bekostar vägvisningen kan inte tas till intäkt för att medge en mera omfattande vägvisning än vad som är normalt för denna typ av vägvisningsmål. Vägvisningen kan inte tillåtas användas i reklamsyfte eftersom den är avsedd att fylla ett vägvisningsbehov utifrån de allmänna principer som tillämpas. 8.3 Vägvisningsprinciper Vägvisningssystemet bygger på den sk "fjärrortsprincipen" se FIGUR 8-1. Detta innebär att vägvisning längs en väg normalt sker till vägens ändpunkt eller den ort som ligger närmast ändpunkten. Detta vägvisningsmål är vägens fjärrort och skall finnas genomgående i alla angivelser längs vägen. Till fjärrorten kan sedan adderas knutpunkter, som normalt är större orter längs vägen där en eller flera viktigare vägar ansluter. Slutligen visas också närorter på lokaliseringsmärkena. Närorter är, som namnet anger, normalt nästa ort man kommer att passera längs vägen. 82 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
1) FJÄRRORT NÄRORT KNUTPUNKT NÄRORT 2) BBY 3) 1) Anges om korsningen föregås av orienteringstavla. 2) I trevägskorsning med stopp- eller väjningsplikt kan närorter utelämnas. 3) Orter inom parantes ( ) anges vid behov och i mån av utrymme FIGUR 8-1 Principer för användning av begreppen fjärrort, knutpunkt och närort i vägvisningen Vägvisningssystemet innefattar också möjligheten att kombinera olika slags vägvisningsmål i samma märke. Ett lokaliseringsmärke, t.ex. en orienteringstavla, kan förutom geografiska mål också innehålla vägvisning till VGU VV publikation 2004:80 2004-05 83
inrättningar och symboler för serviceanläggningar. Dessutom förekommer infällda varnings- eller förbudsmärken m.m. En annan komponent i systemet är färgdifferentieringen som bygger på att olika typer av vägar eller olika typer av vägvisningsmål anges i olika färger. Grön färg för motorväg/motortrafikled, blå för allmänna vägar, vit för lokala mål och inrättningar, gul för enskilda vägar och brun för vägvisning till turistiskt intressanta mål. 8.4 Placering av lokaliseringsmärken Följande regler gäller för placering av lokaliseringsmärken, se TABELL 8-1. TABELL 8-1 Placering av lokaliseringsmärken MÄRKE AVSTÅND TILL KORSNING ELLER MOTSVARANDE VID < 50 KM/H > 70 KM/H ANMÄRKNING Orienteringstavla 50-100 m 200-400 m Tabellvägvisare 10-50 m 10-50 m Om tabellvägvisaren ersätter orienteringstavla 100-400 m resp. 300-400 m. I sådant fall ska endast pil och, i förekommande fall, vägnummer anges för riktning rakt fram. Upplysning om körfält före vägkorsning. Före den punkt fordonsförare bör välja körfält. Upplysning om körfält. Vid, eller högst 50 m före den plats där förändringen inträder. Sätts märket på annat avstånd ska detta anges på tilläggstavla. Orienteringstavla vid förbjuden vänstersväng (lokaliseringsmärke 1.5.1.6 enligt VMF). 100-400 m 300-400 m Märke vid förbjuden vänstersväng (förbudsmärke 1.2.61.2 enligt VMF) ca 50 m 84 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
TABELL 8-1 -forts. Placering av lokaliseringsmärken MÄRKE AVSTÅND TILL KORSNING ELLER MOTSVARANDE VID < 50 KM/H > 70 KM/H ANMÄRKNING Vägvisare Mitt för anslutande väg eller i omedelbar närhet. Placeras flera vägvisare över varandra vid sidan av vägen bör kanten mot denna vara rak. Körfältsvägvisare Över körfält som vägvisningen avser Förberedande upplysning om avfart från motorväg eller motortrafikled. Normalt 1000 m och 500 m före inledningssträckans början. Om förhållandena på platsen inte medger två upplysningar kan det räcka med en. Denna bör då sättas upp 300-500 m före inledningssträckans början. Förberedande upplysning om avfart från annan väg än motorväg eller motortrafikled. Normalt 500 m före inledningssträckans början. Avfartsvisare Vid inledningssträckans början Ortnamnsmärke Vid administrativ gräns eller vid bebyggelsens början eller vid objektet (vattendrag, bro, etc.) Annan vägvisning kan också påverka placeringen, t.ex. lokal- vägvisning. Vägnummermärke, fristående 25-50 m 100-400 m 25-50 m 50-100 m Före korsning Efter korsning Avståndstavla 150-250 m 300-400 m Uppgifterna avser avstånd efter korsning. På väg med accelerationssträcka sätts märket upp ca 1000 m efter påfart. Innehåller märket vägnummer kan det placeras ca 100 m efter korsning. Lokaliseringsmärken ska placeras så att de är väl synliga för trafikanterna, dvs. så centralt som möjligt i trafikanternas synfält. Det påverkas av terrängförhållanden, linjeföring, snöförhållanden och belysning. Samtidigt utgör stora lokaliseringsmärken i sig sikthinder, särskilt inom siktområdet vid korsningar och för stopp- eller omkörningssikt på sträcka. Vägmärken och stolpar utgör också risker vid avkörningar. FIGUR 8-2 och TABELL 8-2 anger inom vilka höjd- och sidomått lokaliseringsmärken bör placeras. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 85
S H minst 0,8 m Vägbana Beläggningskant S H Gångbana/ Cykelbana S H Beläggningskant FIGUR 8-2 Placering av lokaliseringsmärken i höjd- och sidled TABELL 8-2 Placering av lokaliseringsmärken PLACERING H (M) S (M) Stora lokaliseringsmärken Väg utan GC-bana 0,8 2,0 3,0 6,0 Över gång- eller cykelbana > 2,5 0,5 6,0 från körbanekant Små lokaliseringsmärken (vägvisare m.fl.) Väg utan GC-bana 0,8 1,8 3,0 6,0 Vid gång- eller cykelbana > 2,5 0,5 6,0 från körbanekant Kommentar: Rekommendationer för placering inom de angivna intervallen ges i Handbok Vägmärken, Publikation 2002:160. Märken som placeras inom siktområdet skall sättas på sådan höjd eller på sådant sätt att de inte skymmer sikten för trafik på korsande vägar. Vägmärkesstolpar placerade inom säkerhetszonen utan skydd av räcken ska vara av eftergivlig typ (delen Sektion landsbygd - vägrum avsnitt 8.1). Rekommendationer om krav på eftergivlighet finns också i delen Väg- och gatuutrustning. I kapitel 10 Utmärkning av korsningar ges exempel på lämpliga placeringar av bland annat olika slags lokaliseringsmärken i ett antal korsningstyper. 86 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
8.5 Färgsättning Följande regler gäller för färgsättning av lokaliseringsmärken med undantag för servicemärken, se tabell 8-3. TABELL 8-3 Färgsättning av lokaliseringsmärken ANVISNING AVSER FÄRG PÅ FÄRG PÅ TECKEN ANMÄRKNING BAKGRUND OCH BÅRD Motorväg/motortrafikled grön vit Annan allmän väg/gata blå vit Vägvisning till lokalt mål. vit svart Inrättning vit svart Enskild väg gul svart/röd Vägvisning till tillfälliga arrangemang. gul grön Tillfällig omledningsväg orange 1) svart 1) Se nedan beträffande vägnummer. Vägnr, E-väg grön vit Vägnr, annan väg blå vit Vägnr för omledning vit blå Tilläggstavla med riktningspil till vägnr. blå vit Avser riktningsangivelsen motorväg eller motortrafikled är tavlan grön/vit. Gång- och cykeltrafik mörkblå vit Icke reflekterande bottenfärg. Cykelledsmärke kan utföras i valfri färgsättning Se VVFS 1) Vägvisning vid omledning kan även utföras med lokaliseringsmärken med för vägen eller vägvisningsmålet ordinarie färgsättning. Ett märkes färgsättning beror dels på placering och dels på om märket innehåller kombinationer av angivelserna i TABELL 8-3. Vissa märken kan innehålla angivelser med olika färgsättning varvid infogning av plattor förekommer. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 87
För orter som har vägvisning till lokala mål gäller följande innanför ortnamnsmärket: a) Längs motorväg/motortrafikled samt i förekommande fall vid vägvisning till sådan väg används grön bottenfärg enligt reglerna för sådan vägvisning. b) Orienteringstavla som enbart innehåller vägvisning till lokala mål är vit med svart text. c) Körfältsvägvisare som visar över körfält som enbart leder till lokala mål är vit med svart text. d) Del av tabellvägvisare där viss riktning enbart visar till lokala mål är vit med svart text. e) Orienteringstavla som innehåller visning till geografiskt mål som inte är lokalt är blå med vit text. Förekommer även lokala mål och/eller inrättningar anges dessa på infogad vit platta. Visning till motorväg/motortrafikled anges på infogad grön platta och visning till enskild väg anges på infogad gul platta med röd bård. f) Körfältsvägvisare för körfält som leder till geografiskt mål som inte är lokalt, är blå med vit text. Leder samma körfält också till lokalt mål och/eller inrättningar anges dessa på vit platta. g) Del av tabellvägvisare där viss riktning leder till geografiskt mål som inte är lokalt, är blå med vit text. Innehåller samma riktning även lokala mål och/eller inrättningar anges dessa på vit platta. h) Innehåller lokaliseringsmärke vägnummer, med heldragen eller streckad bård, och i övrigt enbart lokala mål är vägnumret att betrakta som geografiskt mål. Detta innebär att märkets bottenfärg blir blå (grön på motorväg/motortrafikled) och de lokala målen anges på vit platta. Observera att ovanstående gäller vägvisning inom orter med vägvisning till lokala mål. Utanför ortnamnsmärket är ovan beskrivna vägmärken blåa med vit text på allmän väg, gula med svart text och röd bård på enskild väg och gröna med vit text på och till motorväg/motortrafikled. Eventuellt förekommande angivelser i annan färgsättning sker då på plattor. Figur 8-3 visar grundformer för vägvisares färgsättning och även färgsättning på vägvisare med infogade symboler. Vägvisning längs allmän väg till motorväg och motortrafikled. Märket skall ha symbol endast vid sista vägval före infart till motorväg respektive motortrafikled. Vägvisning längs och till allmän väg eller gata. Vägvisning till lokala mål i tätort. FIGUR 8-3 Grundformer för vägvisares färgsättning 88 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
Vägvisning längs alla vägtyper till inrättning. Vägvisning längs alla vägtyper till en enskild väg samt vägvisning längs en enskild väg. Tillfällig vägvisning vid trafikomläggning, ex vid vägarbete. Texten kan bytas mot ett streck om det saknas ett lämpligt färdmål eller om sådan angivelse ej behövs. Vägvisning till tillfälliga arrangemang. Används vid större publika arrangemang t ex idrottstävlingar. Vägvisning längs alla vägtyper till turistisk intressanta mål. (Vägvisning till turistmål skall ske enligt vägvisningsplan som beslutas av Vägverket i Borlänge.) Vid sista vägval före infart till motorväg eller motortrafikled. Symbolen skall vara vit och bottenfärgen grön. Symbol för flygplan, färja och fordonsslag skall vara vit, botten är grön eller blå. Namn på flygplats skall skrivas med svart versal/gemen text på vit botten. Svarta symboler (t ex servicesymboler) skall alltid placeras på vit bottenfärg. Har märket vit bård krävs en ram runt symbolen i samma färg som märkets bottenfärg. Bokstaven C placeras alltid i vit platta utan bård till höger om tillhörande text. Märket P är alltid blått och vitt oberoende av övrig färgsättning. Vägvisning till serviceanläggning med namn och symbol utförs normalt med vägvisare till Inrättning mm eller vägvisare till Turistiskt intressanta mål. Då symbolen infogas i vägvisare till Inrättning mm omges symbolen endast av svart bård. FIGUR 8-3 forts. Grundformer för vägvisares färgsättning VGU VV publikation 2004:80 2004-05 89
Nedan visas ett antal exempel på hur färgdifferentieringen kan tillämpas i olika situationer. Observera att exemplen inte avser att visa vilka märken som skall användas i de olika situationerna utan endast vilka färger märken och eventuella infällda plattor skall ha. Flera exempel på tillämpning av färgdifferentiering finns i kapitel 11 Utmärkning av trafikplatser. Allmän väg Allmän väg FIGUR 8-4 Normal färgsättning på lokaliseringsmärken vid korsning mellan allmänna vägar Kommentar: Blå bottenfärg används för vägvisning längs allmänna vägar som inte är motorväg eller motortrafikled. Exemplet är ett grundfall då enbart geografiska mål finns angivna. 90 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
Gata Allmän väg eller gata FIGUR 8-5 Vägvisning från allmän väg till lokalt mål i tätort Kommentar: Fallet illustrerar färgsättning då en gata ansluter till allmän väg och ett lokalt mål vägvisas längs gatan. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 91
Allmän väg eller gata Allmän väg eller gata FIGUR 8-6 Vägvisning till ort och stadsdel belägna längs allmän väg eller gata Kommentar: Vägvisning rakt fram till stadsdel sker med svart versal text på vit botten vare sig vägen är allmän väg eller gata om inte något blått mål finns att ange. Med blått mål avses även vägnummer. 92 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
Allmän väg eller gata Allmän väg eller gata FIGUR 8-7 Vägvisning till stadsdel där vägen/gatan också vägvisas för trafik till numrerad väg Kommentar: På tabellvägvisare och orienteringstavla skall stadsdelen fällas in på vit platta eftersom vägvisning också sker till numrerad väg och detta då styr färgsättningen. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 93
Enskild väg Allmän väg eller gata FIGUR 8-8 Vägvisning till ort belägen längs enskild väg Kommentar: Fallet avser vägvisning till mål längs enskild väg från en väg/gata som enbart har lokalt mål i tätort som angivelse. 94 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
Allmän väg Enskild väg Allmän väg FIGUR 8-9 Vägvisning längs allmän väg som övergår i enskild väg Kommentar: Exemplet avser ett fall då det inte finns något vägvisningsmål längs den del av den anslutande vägen som är allmän väg. Det enskilda målet bör läggas på en blå bakgrund för att informera om att den anslutande vägen är allmän men inte ända fram till det angivna målet. Där den allmänna vägen övergår i enskild väg bör det finnas en skylt med texten Här slutar allmän väg. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 95
Allmän väg eller gata Allmän väg eller gata FIGUR 8-10 Vägvisning till turistmål Kommentar: Exemplet visar ett fall då det turistiskt intressanta målet är det enda mål som vägvisas längs den anslutande vägen. Bottenfärgen blir då brun oavsett om den anslutande vägen är allmän väg eller gata. 96 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
Enskild väg Allmän väg eller gata FIGUR 8-11 Vägvisning till ort och turistmål längs enskild väg Kommentar: På tabellvägvisare och orienteringstavla bör turistmålet läggas på brun platta för att informera om att vägen är enskild. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 97
Enskild väg Allmän väg eller gata FIGUR 8-12 Vägvisning till enbart turistmål längs enskild väg Kommentar: Om turistmålet ligger längs en enskild väg kan vägvisningen ske med enbart brun/vit färg om inget annat vägvisningsmål finns och vägens ägare upplåter vägen för all slags trafik till turistmålet. 98 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
Allmän väg eller gata Allmän väg eller gata FIGUR 8-13 Vägvisning till inrättning Kommentar: Exemplet visar ett fall då inrättningen är det enda mål som vägvisas längs den anslutande vägen. Färgen blir då vit/svart oberoende av om den anslutande vägen är allmän väg eller gata. Om inrättningen ligger längs en enskild väg kan vägvisningen ske med enbart vit/svart färg om inget annat vägvisningsmål finns och vägens ägare upplåter vägen för all slags trafik till inrättningen. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 99
Annan allmän väg Motorväg/Motortrafikled FIGUR 8-14 Normal färgsättning vid avfartsvisning från motorväg/motortrafikled Kommentar: Den blå färgsättningen används vid avfartsvisning till allmän väg. Endast om avfarten leder till annan motorväg eller motortrafikled skall avfartsvisningen vara med grön bottenfärg. 100 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
Gata Motorväg/Motortrafikled FIGUR 8-15 Vägvisning från motorväg/motortrafikled till lokalt mål i tätort Kommentar: I de fall avfarten enbart leder till lokala mål i tätort blir färgen på den del som avser avsväng på förberedande upplysning om avfart och avfartsvisaren vit med svarta tecken. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 101
Annan allmän väg Motorväg/Motortrafikled FIGUR 8-16 Vägvisning till ort och inrättning från motorväg/motortrafikled Kommentar: Exemplet avser fall då det finns geografisk vägvisning och vägvisning till inrättning. Den del som avser inrättning skall då fällas in på vit platta på avfartsvisningen. Leder avfarten till annan motorväg eller motortrafikled blir bottenfärgen grön. 102 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
Rastplats Utsikten Motorväg/Motortrafikled FIGUR 8-17 Vägvisning från motorväg/motortrafikled till inrättning Kommentar: Exemplet avser fall då avfarten enbart leder till en inrättning, i detta fall en rastplats. Den del på förberedande upplysning om avfart som avser avsväng och avfartsvisaren blir vit med svarta tecken. Märket för förberedande upplysning om serviceanläggning skall ha grön botten eftersom märket anger en sträcka (2 km) längs motorvägen innan avfarten nås. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 103
Gamla slottet Motorväg/Motortrafikled FIGUR 8-18 Vägvisning från motorväg/motortrafikled till turistmål Kommentar: På motsvarande sätt som föregående exempel blir färgsättningen på avfartsvisningen brun eftersom avfarten enbart leder till turistmålet. Samma motiv som i föregående exempel gäller för färgsättningen av förberedande upplysningen om turistmålet. 104 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
8.6 Texter Tratex heter teckensnittet som används för vägmärken. Det har utvecklats för att få maximal läsbarhet under de speciella förhållanden som råder på vägarna. Tratex innehåller samiska tecken. Vid versalgemen text (versaler = stora bokstäver, gemener = små bokstäver; versalgemen = versal begynnelsebokstav och resten gemener) används Tratexsvart eller Tratexvit. Vid versal text används TRATEXPOSVERSAL eller TRATEXNEGVERSAL. 8.6.1 Textstorlek Textstorlek enligt TABELL 8-4 ska tillämpas såvida inte annat anges. TABELL 8-4 Textstorlek MINSTA TEXTSTORLEK I MM Vägtyp Allmän Upplys- Upplys- Särskilda märken för vägvis- ning om ning vid gång-, cykel- och ning inrättning enskild väg mopedtrafik 1. Väg med högsta tillåten hastighet 50 km/h eller lägre i trång väg- eller gatumiljö med korta siktsträckor. 120 110/80 110/80 110/80 80/60 2. Annan väg än i punkt 1 och som inte är motorväg eller motortrafikled. 170 1) 170/124 1) 170/124 1) 110/80 80/60 3. Då 170 mm-text (normalfallet) inte bedöms tillräcklig på annan väg än i punkt 1 och som inte är motorväg eller motortrafikled. 200 200/145 200/145-4. Mötesfri landsväg och mötesfri 200 200/145 200/145 - motortrafikled. 5. 4-fältsväg som inte är motorväg 200 2) 200/145 2) - - 4. Motorväg eller motortrafikled i trång miljö. 200 200/145 - - 5. Motorväg eller motortrafikled som inte avses i punkt 4 (normalfallet). 300 300/220 - - 6. Motorväg eller motortrafikled om större textstorlek än 200 mm eller 300 mm erfordras 400 7. Gång-, cykel- och mopedvägar. Förekommande textstorlek: 110/80 80/60 60/44 30/22 22/16 1) På körfältsvägvisare bör minst 200 mm respektive 200/145 mm eftersträvas. 2) Kan, om det bedöms erforderligt, ökas till 300 resp. 300/220 mm. På körfältsvägvisare bör 300 resp. 300/220 mm användas. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 105
8.6.2 Blandning av textstorlekar Grundregeln är att texter i samma montage bör ha samma textstorlek. Läsbarheten blir då i stort sett lika för alla angivelser i montaget. Av samma skäl bör angivelser på olika märken monterade intill varandra utföras med samma textstorlek. Det finns dock situationer där olika textstorlekar är att föredra. Motivet kan vara att en rubriktext ibland bör vara större än övrig text. 8.6.3 Språkbruk Vägskyltarna efter de allmänna vägarna hör till våra viktigaste ortnamnsförmedlare. Texten på skyltarna i form av ortnamn och annan informationsskrift är iögonenfallande och framstår för trafikanten säkert som riktig i olika avseenden, något som den ju också bör vara. Sedan den 1 juli 2000 finns en hänsynsparagraf införd i kulturminneslagen (4 lagen 1988:50 om kulturminnen m.m., ändrad 2000:265) med föreskrifter att i kommunal och statlig verksamhet tillämpa god ortnamnssed. Det innebär bl.a. att namn skall stavas enligt vedertagna regler för språkriktighet och att namn som godkänts för offentlig kartproduktion också i andra sammanhang skall användas i sin godkända form. Alla ortnamn på de svenska originalkartorna d.v.s. kartor utgivna av Lantmäteriverket är fastställda, antingen av Lantmäteriverket eller av någon annan (t.ex. kommunnamn av Regeringen, flygplatsnamn av Luftfartsverket). De namn som fastställs av Lantmäteriverket har upptecknats vid fältarbete och därefter granskats av språk- och namnexpertis innan den slutliga formen fastställts. Ortnamn vid vägskyltning skall därför alltid hämtas från de dessa originalkartor. Det är inte god ortnamnssed och inte heller praktiskt, att ett och samma namn uppträder i en form på originalkartorna och i en annan vid vägskyltning. De kartprodukter som är mest användbara för Vägverkets del är Terrängkartan i skala 1:50 000 och Fjällkartan i skala 1:100 000 samt i digital form AutoKa-Vy. I Lantmäteriverkets ortnamnsregister finns, förutom namnen på dessa kartor, även namnen från kartan i skala 1:10 000. När tveksamheter uppstår, kan Vägverkets regioner vända sig till Lantmäteriverket, Ortnamnsfunktionen, tel. 026-63 30 00. Exempel på skrivning av ortnamn Ortnamn i genitiv Ortnamn som slutar på konsonant (utom s, x eller z) skall ha s i genitiv: Järpens station, Lindesbergs kommun, Vendels kyrka (men absolut inte Vendel s kyrka som idag!). 106 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
Flerordiga ortnamn I flerordiga namn är det normalt bara det första ordet som i sig är ett egennamn och som därför skrivs med stor bokstav: Kratte masugn, Gävle-Sandvikens flygplats, Mariedals slott. Däremot är Upplands Väsby, Stora Åkerhult etc. korrekta skrivningar, då även Väsby och Åkerhult själva är egennamn. Vid skyltning av annan information skall ord som inte är namn stavas i enlighet med Svenska Akademiens ordlista, t.ex. Värdshus och inte Wärdshus. Sammansatta ortnamn Sammansatta ortnamn som slutar på konsonant (utom s, x och z) skall nästan alltid ha ett binde-s när de i sin tur ingår i en sammansättning: Nytorp: Nytorpsskolan, Alvik: Alvikshemmet, Perstorp: Perstorpsvallen. Sockennamn Vid skyltning inom en socken bör vägvisning inte förekomma med enbart sockennamnet. Vägvisningen bör istället peka ut objektet, t.ex. Alsike stn istället för Alsike, Bjärtrå kyrka istället för Bjärtrå, Sundbrons affärscentrum istället för Ullånger. Lästips För den som vill fördjupa sig i ämnet ortnamnsvård finns numera mycket omfattande litteratur. I detta sammanhang hänvisas främst till nr 6 i Lantmäteriverkets skriftserie Ortnamn och namnvård som har titeln God ortnamnssed Ortnamnsrådets handledning i namnvård (med ett avsnitt om praktiska skrivråd) samt Riksantikvarieämbetets skrift Ortnamnen och kulturminneslagen. 8.6.4 Förkortningar Följande rekommendationer gäller för förkortningar som i förekommande fall används på lokaliseringsmärken, se TABELL 8-5. TABELL 8-5 Rekommendationer om förkortningar på lokaliseringsmärken. BENÄMNING FÖRKORTNING BENÄMNING FÖRKORTNING flygplats 1) gamla hållplats idrottsplats kapell kyrka lilla mässområdet sankt station järnvägsstation stora flygpl g:a hpl idr pl kap k:a L mäss omr S:t stn jvstn St polisstation Europaväg centrum syd, söder ut, södra väst, väster ut, västra ost, öster ut, östra norr, norr ut, norra nordost, nordost ut, nordöstra nordväst, nordväst ut, nordvästra sydost, sydost ut, sydöstra sydväst, sydväst ut. sydvästra polis E C S V Ö N NO NV SO SV 1) Symbol för flygplats bör användas i första hand VGU VV publikation 2004:80 2004-05 107
Förkortningar utförs med versal eller gemen text beroende på om vägvisningsmålet är geografiskt, en inrättning eller om det är beläget längs en enskild väg. Väderstreck anges dock alltid med versalt tecken. Förutom ovan angivna förkortningar kan i vägvisningen även användas allmänt kända förkortningar t.ex. vid vägvisning till militära anläggningar eller större tävlingar (P10, F 4, EM, SM). 8.7 Symboler Följande regler gäller för symboler som får infogas i lokaliseringsmärken, se TABELL 8-6. TABELL 8-6 Symboler i lokaliseringsmärken SYMBOL ANVÄNDNING Lastbil Personbil Anger förbifart för tunga, höga, långa eller breda fordon. Vägvisning till förbifart anges med tilläggstavla 1.11.18 enligt VMF. Begränsningen i fråga om vikt, höjd, längd eller bredd anges på en tilläggstavla. (Symbolen riktas åt samma håll som vägvisningen är riktad.) Anger förbifart för personbilar. (Symbolen riktas åt samma håll som vägvisningen är riktad.) Buss Anger förbifart för bussar. (Symbolen riktas åt samma håll som vägvisningen är riktad.) Motorväg, Motortrafikled I tillfart till sista vägvalet före motorväg eller motortrafikled. Färja Anger att vägen leder till ett färjeläge eller att angivet färdmål nås med färja. (Symbolen riktas åt samma håll som vägvisningen är riktad.) Flygplan Anger vägvisning till flygplats med reguljära flygförbindelser. (Symbolen riktas åt samma håll som vägvisningen är riktad). Märken för upplysning om inrättningar och serviceanläggningar m.m. får infogas i andra lokaliseringsmärken. 108 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
8.7.1 Infogade symbolers storlek Storleken på en symbolruta beror av textstorleken i märket i övrigt. Saknas text i märket utformas symbolrutan med den storlek som hade varit fallet om text funnits. TABELL 8-7 Symbolrutans storlek beroende på textstorleken TEXTSTORLEK (MM) SYMBOLRUTA (MM) ANVÄNDNINGSOMRÅDE 1) 120, 110/80 230 x 230 Infogat 120, 110/80 300 x 300 Fristående 170, 170/124 300 x 300 Infogat 170, 170/124 500 x 500 Fristående 200, 200/145 400 x 400 Infogat 200, 200/145 500 x 500 Fristående 300, 300/220 500 x 500 Infogat 300. 300/220 700 x 700 Fristående 1) Med fristående avses att märket är utfört i sin grundform enligt VMF med eller utan tilläggstavlor. 8.8 Riktningspilar Riktningsangivelse av olika typ, exempelvis vägvisare och märke med tillläggstavla med pil, bör inte förekomma i samma uppställning. De olika typer av pilar som används i vägvisningen framgår av konstruktionsritningar till de olika märkestyperna, särskilda ritningar på pilar samt ritningar på tilläggstavlor. I ett fall är märkesformen speciellt kopplad till en pil, nämligen i fråga om avfartsvisare. Detta märke används i anslutning till avfart och endast i markmontage vid den sektion där breddökningen börjar. 8.8.1 "Uppfällningsmetoden" Den så kallade uppfällningsmetoden innebär att varje riktningsgivande anordning som placeras före ett vägval är avsedd att schematiskt illustrera framförvarande vägavsnitt. Riktningspilen avses illustrera att ytterligare ett stycke av körning rakt fram återstår. Märken som anger en framförvarande plats för avsväng bör, i fråga om placering, noga skiljas från märken som anger platsen för avsväng. I anslutning till tillfart till korsning finns därför en zon där märken inte bör sättas upp helt enkelt därför att de kan missuppfattas. Längden och läget for denna zon kan inte alltid klart anges men säkert är att måtten är hastighetsberoende. Metoden illustreras med följande fall, se FIGUR 8-19 t.o.m 8-21 vid korsning, avfart och växlingsträcka. Avfartsvägvisning redovisas mer i detalj i kapitel 11 Utmärkning av trafikplatser. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 109
FIGUR 8-19 Riktningsangivelse för vägkorsning FIGUR 8-20 Riktningsangivelse för avfart I fråga om körfältsvägvisare gäller följande: Sätts körfältsvägvisare upp efter varandra med anvisningar som avser samma vägval bör, om märkena satts upp över samma körfält, pilarna ha den inbördes ordning som anges i FIGUR 8-21. FIGUR 8-21 Riktningsangivelse för delning Kommentar: Figuren visar förhållandet då vävningssträckan är kort. 110 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
8.9 Exempel på utformning och användning av lokaliseringsmärken Nedan visas exempel på utformning och användning av vissa lokaliseringsmärken för vägvisning. Orienteringstavla. FIGUR 8-22 Exempel på orienteringstavlor med infogade plattor Tabellvägvisare. FIGUR 8-23 Exempel på tabellvägvisare med infogade plattor VGU VV publikation 2004:80 2004-05 111
8.9.1 Upplysning om körfält FIGUR 8-24 till 8-26 visar märkets indelning i grupper med exempel på utförande inom respektive grupp. För att underlätta trafikanternas förståelse för vilken trafiksituation som närmast ligger framför och vilket körfält som representerar hans eget illustreras detta med lodrät(a) pilskaft som startar i tavlans underkant. FIGUR 8-24 Grupp 1: Exempel på minskning av antalet körfält FIGUR 8-25 Grupp 2: Exempel på tillkommande trafikströmmar med eller utan eget körfält FIGUR 8-26 Grupp 3: Exempel på fortfarighetstillstånd (utan och med separering) Figurerna 8-27 till 8-31 är exempel på användning av märken för upplysning om körfält i olika situationer. 112 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
5-50 m ca 400 m 2,5 m FIGUR 8-27 Slut på omkörningsfält ca 400 m ca 50 m FIGUR 8-28 Övergång från 4 till 2 körfält. Vänster körfält upphör efter mittremsans slut VGU VV publikation 2004:80 2004-05 113
ca 400 m ca 50 m FIGUR 8-29 Övergång från 4 till 2 körfält. Vänster körfält upphör före mittremsans slut ca 400 m 5-50 m FIGUR 8-30 Påfart som fortsätter i eget körfält 114 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
5-50 m ca 400 m FIGUR 8-31 Påfart från vänster 8.9.2 Körfältsvägvisare. Märket kan användas för ett eller flera körfält. Används märket för ett körfält, s.k. enfältigt utförande, placeras pilen vid märkets sida. I övriga fall centreras pilarna över körfältens centrumlinjer. Placeringen av text, symboler och vägnummer är relativt fri varmed märkesytan kan tillvaratas väl. Vissa regler bör dock följas, främst för att missförstånd skall undvikas när trafikanterna läser märkena. 1-fältigt utförande Riktningspilen placeras i fråga om sväng i den del av märket som är "den motsatta mot svängriktningen". I fråga om angivelse för körning rakt fram placeras normalt pilen till vänster. FIGUR 8-32 Grundformer för körfältsvägvisare, 1-fältigt utförande VGU VV publikation 2004:80 2004-05 115
FIGUR 8-33 Varianter av körfältsvägvisare, 1-fältig utformning Körfältsvägvisare vid kombinerat körfält bör utformas enligt figur 8-34. Kombination rakt fram + vänster innebär högerplacering av rakt fram visande pil. Rakt fram + vänster Rakt fram + höger FIGUR 8-34 Utformning av körfältsvägvisare vid kombinerat körfält vid 1- fältig utformning I första hand bör märket centreras över körfältet. Är märkeslängden större än körfältsbredden kan märket placeras enligt följande: Vänstervisande: märkets högra kant placeras över körfältets högra begränsning. Rakt framvisande eller högervisande: märkets vänstra kant placeras över körfältets vänstra begränsning. Avståndet mellan märken bör dock inte understiga 0,5 m. 2- och 3-fältiga märken. Dessa märkestyper bör endast användas i fråga om situationer där körfälten har "samma värde". Här avses det förhållandet att det inte spelar någon roll om fordon förs i det ena eller andra (eller tredje körfältet). Härav följer att om två vägval följer tätt efter varandra kan det vara direkt felaktigt att använda s k flerfältiga märken. Riktningspilarna placeras i första hand över körfältens teoretiska centrumlinje. Följande grundformer för körfältsvägvisare finns för 2-fältiga utförande, se FIGUR 8-35. 116 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
FIGUR 8-35 Grundformer för körfältsvägvisare, 2-fältiga utföranden Varianter med kombinationspilar för körfältsvägvisare för 2-fältigt utförande, se FIGUR 8-36. FIGUR 8-36 Varianter med kombinationspilar för körfältsvägvisare, 2-fältigt utförande Varianter på körfältsvägvisare med olika textstorlekar (normalt endast vägnummer eller symbol) ges i FIGUR 8-37. FIGUR 8-37 Varianter på körfältsvägvisare med olika textstorlekar I första hand bör "den tvåfältiga delen" av märket centreras över körfältslinjen mellan de två körfält som löper parallellt genom korsningen (motsv.). Följande grundformer för körfältsvägvisare finns för 3-fältiga utförande, se FIGUR 8-38. Riktningspilar placeras på sätt som gäller för 2-fältigt utförande, dock att mittenpilen i första hand placeras centriskt ovanför mittenfältet. Samma vägnummer kan lämpligen anges på båda sidor om mittenpilen. FIGUR 8-38 Grundformer för körfältsvägvisare, 3-fältiga utföranden VGU VV publikation 2004:80 2004-05 117
Varianter med kombinationspilar för körfältsvägvisare för 3-fältigt utförande visas i FIGUR 8-39. FIGUR 8-39 Varianter med kombinationspilar för körfältsvägvisare, 3-fältigt utförande Varianter på körfältsvägvisare med olika textstorlekar (normalt endast vägnr eller symbol) ges i FIGUR 8-40. I första hand centreras den trefältiga delen av märket över det mittre körfältets centrumlinje. FIGUR 8-40 Varianter på körfältsvägvisare med olika textstorlekar Plattor med samma färg för samma riktning bör sammanföras till en platta. Exempel på olika plattor redovisas i FIGUR 8-41 t.o.m 8-44. FIGUR 8-41 Vita plattor FIGUR 8-42 Gröna plattor 118 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
Om namnet på sjukhus kombineras med rött kors bör symbolen placeras till vänster om texten både vid en-, två- och trefältigt utförande. Då text saknas för viss symbol infogas en platta (plattor) i märket på sådant sätt att ytan utnyttjas på bästa sätt. FIGUR 8-43 Exempel på plattor Det bör observeras att missförstånd kan uppstå om symbol som hör till viss text placeras på samma rad som annan text. I nedanstående exempel, FIGUR 8-44 är serveringen belägen i Västerstad, campingplatsen är belägen i Västerby. Rätt: Fel: FIGUR 8-44 Exempel på kombination av text och symbol 8.10 Tillämpning 8.10.1 Vägnummer Grundregeln är att vägnummer under 500 anges längs vägen i hela dess sträckning och i båda riktningarna. I Länsstyrelsernas Sammanställning över allmänna vägar anges platserna för en vägs formella ändpunkter om de är belägna i länet. För väg som löper över länsgräns anges passagen. I övrigt gäller bland annat: Efter fjärrortens ortnamnsmärke behöver inte vägvisningen innehålla vägnummermärke. Vägvisning kan i stället ske till exempelvis CENTRUM. Vägnummer av typen E6.11 anges inte på vägmärken. Vägnummer högre än 499 anges inte på vägmärken. Om vägnummer skyltas fram till numrerad väg skall streckad bård användas. I korsningen med denna väg har dock vägnummermärket heldragen bård. Vägnummer bör endast infogas i allmän vägvisare när speciella omständigheter kräver detta. Exempel på detta är när vägvisaren inte kan föregås av orienteringstavla samt i komplicerade vägvalssituationer (flera vägvalspunkter). Om förekomsten av vägnummer och avståndsuppgift på vägvisaren kan ge VGU VV publikation 2004:80 2004-05 119
upphov till missförstånd bör vägnumret anges på en särskild rad över övriga uppgifter. Några exempel på vägnummeranvändning redovisas i FIGUR 8-45 t.o.m 8-48: FIGUR 8-45 i anslutning till och i en fjärrort FIGUR 8-46 fjärrort vid sidan av vägen FIGUR 8-47 två vägar med gemensam sträckning FIGUR 8-48 visning fram till numrerad väg med vägnummermärke med streckad bård I exemplen är märkena avbildade med blå text och bård på vit botten. Detta är gjort enbart för att göra bilderna tydligare och har inget att göra med märkenas egentliga färgsättning. A ÖSTERSTAD Ändpunkt för väg nr 10 B C VÄSTERSTAD Ortnamnsmärke D FIGUR 8-45 Exempel på vägnummeranvändning i anslutning till och i en fjärrort på vägen Kommentarer: I fjärrort som utgör en vägs slutpunkt är det inte lämpligt att ange vägnummer innanför ortnamnsmärket i riktning mot ändpunkten. 120 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
Norrut längs vägen - Från söder till fjärrortens ortnamnsmärke används vägnummer enligt grundregeln. - Direkt efter ortnamnsmärket kan anges vägvisning till CENTRUM samt i förekommande fall dessutom vägvisning till andra riksvägar eller primära länsvägar i eller vid orten. Söderut längs vägen - Från vägens norra ändpunkt är det lämpligt att ange vägens nummer ända till ortnamnsmärket för dess södra fjärrort. Till vägen Anger vägvisningsplanen för orten att vägvisning skall ske till vägen räcker det med vägnummer. Sådan vägvisning bör endast avse riktningen bort från orten (vid C anges således endast vägnummer för högersväng). Anger vägvisningsplanen för området utanför orten att vägvisning skall ske till vägen utförs det på liknande sätt, dock att båda riktningarna bör anges, t.ex. vid D, och med färdmål. Ändpunkt för väg nr 10 ÖSTERSTAD Norrstadsvägen NORRSTAD fjärrort för väg nr 10 FIGUR 8-46 Exempel på användning av vägnummer då fjärrorten ligger vid sidan av vägen VGU VV publikation 2004:80 2004-05 121
Kommentarer: Mellan avfarten mot fjärrort och vägens ändpunkt är det inte lämpligt att ange vägnummer. Norrut längs vägen - Från söder till märke som anger avsväng till fjärrorten används vägnummer enligt grundregeln. Söderut längs vägen - Från vägens ändpunkt används vägnummer enligt grundregeln. Längs Norrstadsvägen - Österut kan NORRSTAD utan vägnummer anges. - Västerut kan den södra fjärrorten och nr 10 anges. - Vid anslutningen med väg 10 anges norrut vad som framgår av vägvisningsplanen. Söderut anges nr och fjärrort för väg 10 enligt grundregeln. Ändpunkt för väg nr 10 VÄSTERSTAD ÖSTERSTAD NORRBY FIGUR 8-47 Exempel på användning av vägnummer då två vägar har gemensam sträckning Kommentarer: Om vägar har gemensam sträckning är det lämpligt att ange vägnumren för båda vägarna. Från NORRSTAD Båda vägarna anges med respektive nummer och fjärrorter eller endast nummer på den gemensamma sträckan. Vid platsen för vägarnas delning anges deras respektive nummer och fjärrorter. 122 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
Vägar som ansluter till den gemensamma sträckan På anslutande vägar till den gemensamma sträcka anges dels nummer och fjärrorter för väg 10, dels nummer 20. Om en eller flera riksvägar eller primära länsvägar startar i en ort är det ofta lämpligt att på andra infarter till orten ange dessa vägars nummer. Detta kan då ske i anslutning till ortnamnsmärket med vägnummermärken med streckad bård. Särskilt påtagligt kan behovet av tillvägvisning enligt ovan vara där förbifart är anordnad eller om en större genomfartsväg typ motorväg är dragen genom orten. E20 50 CENTRUM E20 FIGUR 8-48 Principer för visning fram till numrerad väg med vägnummermärke med streckad bård FIGUR 8-48 redovisar endast fristående vägnummermärken. Ofta är det lämpligt att vägnummermärkena infogas i andra lokaliseringsmärken såsom orienteringstavlor, tabellvägvisare eller förberedande upplysning om avfart för att också kunna ange vägens fjärrort. I mycket komplicerade situationer, med exempelvis flera riksvägar eller primära länsvägar som passerar eller utgår från en ort, kan upplysning om dessa ges vid större infarter till orten på följande sätt. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 123
På en tabellvägvisare anges endast riktning rakt fram och förekommande vägnummer med dess fjärrort på samma rad som respektive nummer. Genom orten kan sedan vägvisning ske med enbart vägnumren. 8.10.2 Vägvisning till orter De mål som vägvisning skall ske till anges i Vägvisningsplan för Sverige, Vägvisningsplan för län och Vägvisningsplan för kommun. Ortnamnsmärke ska enligt gällande föreskrifter alltid sättas upp vid ort till vilken vägvisning givits. FIGUR 8-49 visar ett grundfall som tjänar som underlag för fall med något olika förutsättningar. Vägnätet är dock lika vad avser ortens anslutning till den genomgående vägen (väg nr 10). CBY DBY ASTAD 1) 2) 3) BSTAD XGÅRD 4) EBY FIGUR 8-49 Grundfall för vägvisning till ort EBY är ett litet samhälle utan tung industri, terminaler eller annan verksamhet som generar betydande trafikmängder. Vägvisning till EBY kan ordnas enligt följande: Från ASTAD vid 1). Från BSTAD vid 3). Från CBY vid 2) och 4). Från DBY vid 3). 8.10.3 Vägvisning till lokala mål Vägvisning inom en tätort innefattar ofta ett antal olika typer av målpunkter såsom hamnar, industriområden, stadsdelar, inrättningar mm. Till sådana målpunkter söker sig som regel ett stort antal främmande trafikanter. Dessutom kan denna trafik ha stort inslag av tunga fordon. Principen för vägvisning till 124 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
lokala mål bör därför vara att trafikanterna visas lämpligaste väg från genomfartsleder och liknande vilket kanske inte alltid är den närmaste vägen. I exemplen är märkena avbildade med blå text och bård på vit botten. Detta är gjort enbart för att göra bilderna tydligare och har inget att göra med märkenas egentliga färgsättning. CBY DBY ASTAD BSTAD 1) 2) 3) XGÅRD 5) 4) EBY FIGUR 8-50 Exempel på vägvisning till lokalt mål (industriområde) Ett industriområde är beläget vid 5). Industriområdet vid 5) genererar trafik som inte bör ledas genom EBY, vilket blir fallet med lösning enligt grundfallet figur 8-64. Anslutningen vid 2) är mindre intressant för trafikanter från ASTAD och BSTAD liksom i grundfallet. Dessutom saknar anslutningen vid 1) intresse för trafik från BSTAD. Vid 1) enligt figur 8-50 bör trafik från ASTAD till industriområdet ledas över 3). Även trafik från CBY bör ledas över 3). VGU VV publikation 2004:80 2004-05 125
FIGUR 8-51 Exempel på vägvisning till ort med flera infarter Om en ort har flera infarter från en förbifartsväg kan vägvisning ske med olika väderstrecksangivelser vid varje infart, se FIGUR 8-51. Förutom väderstreck bör särskild vägvisning till centrum ske. Med den beskrivna uppdelningen i vägvisningen kan onödig genomfartstrafik i tätorten undvikas. Trafiken till centrum kan dessutom ledas via den lämpligaste vägen in mot tätorten. 8.11 Omledning 8.11.1 Allmänt Omledning innebär att trafik tillfälligtvis leds av från en viss vägsträcka till en alternativ vägsträcka. Motivet till omledning är att ett vägavsnitt av något skäl inte är framkomligt under en viss period. Omledning kan ske antingen genom att tillfälliga orangesvarta märken ersätter befintlig vägvisning eller genom en kombination av orangesvarta märken och permanent uppsatta vitblå märken. 126 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
Tillfällig vägvisning vid trafikomläggning. Texten kan bytas mot streck om det saknas lämpligt vägvisningsmål. FIGUR 8-52 Exempel på tillfälliga vägvisare för omledning eller trafikomläggning FIGUR 8-53 Exempel på permanent uppsatta vägnummermärken för omledningsväg I det följande behandlas endast omledning med permanent uppsatta vitblå märken. Omledning med permanent uppsatta vitblå märken på sidovägnätet är ett arrangemang som i första han används på mötesfri väg (motorväg, 4-fältsväg, mötesfri motortrafikled, 2+1-väg) och som snabbt kan tas i bruk om något inträffar på huvudvägen. Omledningsvägen utmärks med huvudvägens vägnummer men med vägnummermärken med blå text och bård på vit botten. TABELL 8-8 Utformning av vägnummermärken på ordinarie väg och på omledningsväg. VÄGNUMMERMÄRKE PÅ HUVUDVÄGEN Märke 1.5.4.1 på europaväg Märke 1.5.4.2 på andra vägar än europavägar VÄGNUMMERMÄRKE PÅ OMLEDNINGSVÄGEN Märke 1.5.4.5 på omledningsväg till europaväg Märke 1.5.4.5 på omledningsväg till andra vägar än europavägar Det kan finnas motiv till att ha olika omledningsvägar för olika färdriktningar. Motiv kan exempelvis vara att inte skapa framkomlingsproblem på grund av begränsad kapacitet, köbildningar eller liknande längs omledningsvägen. På de permanent uppsatta vägnummermärkena för omledning längs omledningsvägen bör respektive riktning anges på märket genom att lägga till bokstav för vädersträck. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 127
På huvudvägen, i anslutning till avfart eller korsning där omledningsväg är ansluten, skall det normalt finnas skyltar uppmonterade som är övertäckta eller vikta i normala fall. Sådana skyltar kan också vara av elektronisk typ som kan tändas upp vid omledning. Då omledning behöver aktiveras avtäcks, viks fram eller tänds dessa skyltar. Dessa skyltar skall vara utförda med svart symbol och text på orange botten. Vägnumret som avser omledningen skall vara infällt som platta på det orange märket och skall ha blå text och bård på vit botten. Användande av permanenta vägmärken för omledning är fortfarande inte så vanligt förekommande. Det är därför viktigt att polis, räddningstjänst, trafikskolor m.m. informeras och utbildas. Följande bör kontinuerligt bevakas där omledningsväg anordnats och permanenta utrustningar för omledning installerats: standard på sidovägnätet avseende trafiksignaler, tillåtna belastningar och i övrigt ändringar i LTF rapportering från andra berörda väghållare, polis m.fl. avseende alla ev. förändringar, tillfälliga eller permanenta kontakter och övningar med polisen beträffande kritiska punkter på sidovägnätet materiel vid begynnelsepunkterna (de täckta skyltarna) FIGUR 8-54 visar ett exempel på hur en permanent omledningsväg kan se ut och hur märken på huvudvägen som anger att omledning är aktiverad kan vara utformade. 128 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
Ordinarie vägvisning till E20 tar normalt över i denna punkt alt *) alt *) Ordinarie vägvisning till E20 tar normalt över i denna punkt FIGUR 8-54 Exempel på vägmärken för omledning Kommentar. *) Vägvisning fram till huvudvägen bör normalt ske med ordinarie lokaliseringsmärken, som till exempel vägnummermärke med streckad bård. Sådan vägvisning kan påbörjas längre från huvudvägen än normalt om detta kan vara till fördel för omledningsvägvisningen. Om det är olämpligt att vägvisa i dessa punkter med ordinarie lokaliseringsmärken kan i stället vägvisning med vitblå vägnummermärken göras enligt exemplet ovan. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 129
8.12 Kommentarer till vissa lokaliseringsmärken för vägvisning Utöver de föreskrifter för vägmärken som ges i VMF och VVFS kan råd och tips för användningen av vissa märken vara värdefulla. Sådana råd och tips ges nedan i form av kommentarer till vissa av lokaliseringsmärkena. I övrigt hänvisas också till följande publikationer: Handbok VÄGMÄRKEN, Publikation nr. 2002:160, Handbok VÄGVISNING TILL INRÄTTNINGAR OCH SERVICEANLÄGGNINGAR SAMT REKLAM, ANSLAG OCH INFORMATION, Publikation nr. 2003:19 och Handbok VÄGVISNING TILL TURISTISKT INTRESSANTA MÅL, Publikation nr. 2003:20. 1.5.1.1 Orienteringstavla. Orienteringstavla används företrädesvis på vägar utanför tätorter. Normalt bör den sättas upp där riksvägar och primära länsvägar korsar varandra och i övrigt där andelen svängande trafik är stor. Där siktförhållandena är dåliga längs en väg kan det ofta vara lämpligt att sätta upp en orienteringstavla för att upplysa om en korsning. Även tabellvägvisare kan tjäna detta syfte. På orienteringstavlan visas en schematisk bild av korsningen där vägarna normalt anges med räta vinklar. Ansluter vägarna i en korsning på ett sätt som gör det uppenbart olämpligt att använda räta vinklar, till exempel Y-korsning eller cirkulationsplats bör utformningen anpassas till detta. FIGUR 8-55 Exempel på utformning vid cirkulationsplats och Y-korsning På orienteringstavla anges normalt de vägvisningsmål som finns för den svängande trafiken i korsningen. För trafik rakt fram anges normalt endast fjärrorten. Om antalet angivelser för svängande riktningar skulle bli för stort anges i första hand fjärrorter. Angivelser för svängande riktning på orienteringstavla måste alltid återfinnas i korsningen på vägvisare eller motsvarande. 130 VGU VV publikation 2004:80 2004-0