BARNKONVENTIONEN I UPPSALA 2001

"Alla barn har rätt till allt i princip" Uppsalaelev om barns rättigheter BARNKONVENTIONEN I UPPSALA 2001 Rapport om efterlevnaden av FNs konvention om barnets rättigheter Elisabeth Bakke juni 2002

Uppsala juni 2002 Barnombudsmannen i Uppsala en ideell förening Kungsgatan 47 A III, 753 21 Uppsala 018-69 44 99 uppsala@dinbarnombudsman.nu www.dinbarnombudsman.nu 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING 5 DEL 1 BAKGRUND OCH TEORI...7 BARNOMBUDSMANNEN I UPPSALA...8 Avtalet med Uppsala kommun...8 Verksamheten...8 UPPSALA KOMMUN...9 Struktur och befolkning...9 BARNKONVENTIONEN...11 Bakgrund...11 Ny syn på barn...12 Grundprinciper...12 Genomförandeartikeln...17 Barnkonventionens krav...17 UPPSALAS SATSNING - ETT HANDLINGSPROGRAM FÖR BARNKONVENTIONEN...19 Förordet...19 Målen enligt KF:s handlingsplan...19 Planering och genomförande enligt KF:s handlingsplan...20 DEL 2 RAPPORTEN...21 UPPDRAGET - HUR EFTERLEVS BARNKONVENTIONEN I UPPSALA?...22 Inledning...22 Material och begränsningar...22 Utgångspunkter...22 BOiU har två uppdrag från kommunen...23 JÄMFÖRELSE MELLAN BARNKONVENTIONENS KRAV OCH KOMMUNFULLMÄKTIGES HANDLINGSPROGRAM...24 NÄTVERKET FÖR BARNKONVENTIONEN ETT SÄTT ATT FÖRVERKLIGA BARNKONVENTIONENS GRUNDPRINCIPER I KOMMUNEN?...31 Ombud för barnkonventionen samt nätverket...31 ARTIKEL 2 BARNETS RÄTT TILL LIKA VÄRDE OCH SKYDD MOT DISKRIMINERING...34 ARTIKEL 3 BARNETS BÄSTA I FRÄMSTA RUMMET...34 ARTIKEL 6 BARNETS RÄTT TILL LIV OCH UTVECKLING...38 Trygghet och klimat i skolan...38 Vuxna i barns närmiljöer...41 Trygghet i trafiken...42 ARTIKEL 12 BARNETS RÄTT ATT GÖRA SIN ÅSIKT HÖRD...43 Hur ser det ut enligt kommunens tjänstemän?...43 ARTIKEL 42 - INFORMATIONSSKYLDIGHETEN...49 SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER...50 FÖRKORTNINGAR OCH FÖRKLARINGAR...54 REFERENSLITTERATUR...55 3

FÖRORD Kommunfullmäktiges program för barnkonventionen i Uppsala kommun anger mål och åtgärder för alla barn boende i kommunen. I vår rapport redovisar vi både goda exempel och brister i hur mål och åtgärder har förverkligats. Jag anser att resurser i form av utbildning och pengar är en förutsättning för att ett barnperspektiv ska utvecklas och förverkligas i arbetet med barn, och inför beslut om barn i kommun, landsting och övriga verksamheter. Samverkan mellan föräldrar, skola, samhällets olika myndigheter och frivilligorganisationer är en förutsättning för att förverkliga barnkonventionens intentioner. Vår ambition som ideell förening är att medverka med vårt arbete för att förverkliga barnets rättigheter. Processen är långsam, omvälvande, levande och positiv. Gunilla Oltner Barnombudsman 4

SAMMANFATTNING Barnombudsmannen i Uppsala - en ideell förening (BOiU) har funnits sedan 1988, efter ett beslut i Uppsalas kommunfullmäktige. Värdegrunden som verksamheten vilar på är barnkonventionen. Föreningen finansieras främst genom ett avtal med kommunen. Enligt avtalet skall BOiU verka som stöd för barn och unga i situationer där vuxenvärlden brister. Vi ska sprida information och kunskap om barnkonventionen och vi skall följa upp efterlevnaden av barnkonventionen i kommunen. Kommunfullmäktige antog i september 1999 ett handlingsprogram för barnkonventionens genomförande: "Mer inflytande för Uppsalas unga." Programmet innehåller både mål och planerade åtgärder som ska genomföras av kommunens nämnder och i deras verksamheter. Handlingsprogrammet är en av utgångspunkterna för rapporten. I Uppsala kommun finns också ett nätverk med barnkonventionsombud i de olika kommundelarna och förvaltningarna. Den rapport Du har framför Dig är ett led i BoiU:s uppdrag att följa upp efterlevnaden av barnkonventionen. Rapporten vill också belysa en del av barnkonventionsombudens (bko) arbete och synpunkter på arbetet för barnkonventionen i kommunen. Bko har i flera fall haft otydliga mandat från den egna nämnden. Som ett resultat av arbetet med rapporten har BOiU formulerat rekommendationer. Rekommendationer till Uppsala kommunfullmäktige Handlingsprogrammet för barnkonventionen bör revideras i samband med den nya organisationen. Det bör kopplas till en budget och uppdrag i befattningsbeskrivningar att bevaka barnkonventionen, artikel 4. Barnkonventionsombud behöver finnas på alla nivåer. Se till att barns och ungas medborgarinflytande konkretiseras på alla nivåer. 5

Rekommendationer till nya Barn- och ungdomsnämnden Normer bör fastställas för personalstat och storlek på barngrupper och klasser i förskola och skola. Maxtid för barn i förskolan bör fastställas, artikel 3, punkt 1 och 3. Alla barn med behov av särskilt stöd bör ha lika förutsättningar att få stöd oavsett var de bor i kommunen, artikel 2. Rekommendationer till kommunens nämnder Förbättra kännedomen om skolans plan mot mobbning både bland personal och elever. BOiU stödjer myndigheten Barnombudsmannens (BO) förslag om nolltolerans mot mobbning. Mobbning bör klassas som ett brott. Alla vuxna i skolan ska ha en skyldighet att hindra brott och att aktivt förebygga alla former av kränkande beteende. Se till att rutiner finns om en elev blir kränkt av skolpersonal. Eleven bör veta till vem han/hon ska vända sig, artikel 6 och 29. Fler nämnder behöver ha direkt samarbete med elevråden och upprätta rutiner för barns och ungas inflytande, artikel 12. Under barnhearingarna har synpunkter framkommit från barn avseende trafik och samhällsplanering. Beakta dessa! Rekommendationer till andra huvudmän än kommunen - landstinget samt domstolarna Ta bort köerna till BUP, öppenvården och förbättra öppettiderna. Gör inte mål om vårdnad och umgänge till en rättvisefråga mellan föräldrarna. 6

DEL 1 BAKGRUND OCH TEORI 7

BARNOMBUDSMANNEN I UPPSALA Avtalet med Uppsala kommun BOiU:s uppdrag utgår från avtalet med Uppsala kommun. Detta innebär att vi ska verka för att barnkonventionen blir känd. Vi ska genomföra utbildning för förtroendevalda och tjänstemän i kommunen samt informera om barnkonventionen vid högskolor och andra vuxenutbildningar. BOiU har i uppdrag att följa upp efterlevnaden av barnkonventionen i den kommunala verksamheten. Denna rapport är en del i det arbetet. Vi ska också vara tillgängliga för barn, ungdom och vuxna som vill ha råd och stöd och vid behov ska vi hänvisa vidare till berörda myndigheter. BOiU ska vara barns och ungdomars stöd i situationer där vuxenvärlden brister. Slutligen har vi i uppdrag att informera i skolor om frågor som rör mobbning, etniska motsättningar och invandrarfientlighet. Verksamheten Utifrån avtalet med Uppsala kommun bedrivs verksamheten endast i Uppsala och sker på tre nivåer: Individnivå Barn, anhöriga och yrkesverksamma kan få stöd och hjälp genom att ringa eller skriva till BOiU. BOiU samverkar med skolor, socialtjänst, barnpsykiatri och andra som kan hjälpa barn och förmedlar vid behov kontakt med dem. Gruppnivå BOiU besöker regelbundet skolklasser och informerar om verksamheten samt om barnkonventionen på ett konkret sätt så att barn och unga känner igen sig. Referensgrupper med elever finns. Vi arbetar för att unga ska få ett ökat direkt inflytande över beslut i kommunen. BOiU deltar även i olika samverkansgrupper. 8

Samhällsnivå Utifrån aktuella och angelägna problem arbetar BOiU med att: Väcka opinion. Förmedla kunskap. Vara påtryckare. Delta i debatter. UPPSALA KOMMUN Struktur och befolkning Uppsala kommun är Sveriges fjärde största kommun med 189 569 invånare. 23 % är barn och unga under 19 år 1. Kommunen består av fjorton kommundelar med en kommundelsnämnd i varje. Kommundelarna är ansvariga för grundskola, barnomsorg, individoch familjeomsorg inom socialtjänsten samt äldreomsorg. Nämnden för frivillig utbildning ansvarar för gymnasieskolan. Utöver detta finns Kommunstyrelsen och tretton facknämnder, såsom Fritidsnämnden, Byggnadsnämnden, Socialnämnden och Tekniska beställarnämnden. En omorganisering är på gång i kommunen 2. Den nya nämndorganisationen ska vara igång från och med 2003. I den nya organisationen finns det 22 nämnder. Fjorton nämnder får helhetsansvaret för var sitt verksamhetsområde oberoende av vem som utför verksamheten. Fem distriktsnämnder svarar för myndighetsutövning. Ansvaret för kommunens produktion ligger på två produktionsnämnder. Valnämnden får samma ansvarsområde som idag. Kommunstyrelsens verksamhet koncentreras till övergripande styrning av ekonomi och verksamhet på kort och lång sikt. 1 Enligt UPPSALA 2001, Statistik för Uppsala kommun, utgiven av kommunstyrelsens kontor, siffror från dec 2000. 2 Uppsala kommuns hemsida, information om nya nämndorganisationen: www.uppsala.se 9

Antal barn i skola och barnomsorg (skolor och barnomsorg i enskild regi inräknat): I grundskolan I gymnasiet Barnomsorgen, 1-5 år Förskoleklass, 6 år Skolbarnomsorg 22 366 barn 7 569 ungdomar 8 384 barn 2 405 barn 7 997 barn Sammanlagt finns det ett 80-tal grundskolor i Uppsala och under en period på 3 år hinner BOiU besöka alla skolor. Alla elever i skolår 7 får besök en gång per år av BOiU som informerar om vad barn och ungdomar har för rättigheter. 10

BARNKONVENTIONEN Texten i detta kapitel refererar till UNICEF:s handbok för barnkonventionen och till myndigheten Barnombudsmannens (BO) bok "Med barnkonventionen som karta och kompass i kommuner och landsting" 3. Bakgrund Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Sverige var ett av de länder som drev utformningen av barnkonventionen och ett av de första länder som ratificerade den. I Sverige började barnkonventionen gälla den 2 september 1990. Det är första gången barnets mänskliga rättigheter formuleras i ett internationellt bindande avtal och första gången en konvention får så stor spridning så snabbt. Alla stater som är med i FN, utom USA och Somalia, har anslutit sig till barnkonventionen. Det betyder att världssamfundet uttrycker sin samlade syn på barns rättigheter och att det ska gälla för barn i hela världen, oavsett religion, kultur eller ekonomiska förutsättningar. På så sätt har alla länder fått ett gemensamt språk och ett gemensamt mål. Barnkonventionen är en internationell juridisk överenskommelse och staten bär det folkrättsliga ansvaret för att förpliktelserna uppfylls. En konvention är juridiskt bindande till skillnad från deklarationer, såsom Agenda 21, som inte har några kontrollmekanismer. Utöver att Sveriges lagstiftning förändras så att den återspeglar barnkonventionen krävs andra åtgärder. Det kan vara politiska beslut, opinionsbildning, beslutsrutiner, utbildning och metodutveckling för att i grunden förverkliga barnkonventionen. 3 Med barnkonventionen som karta och kompass i kommuner och landsting, Barnombudsmannen, 2001, samt Implementation Handbook for the Convention on the Rights of the Child, UNICEF, 1998. 11

I Sverige har alla medborgare lika värde enligt grundlagen. Det gäller vuxna såväl som barn och ingen får diskrimineras. Barn har dock begränsade demokratiska rättigheter och föräldrar har ett vårdnadsansvar som också begränsar barns möjligheter att fatta egna stora beslut. Dessa begränsade rättigheter för barn sägs ofta bero på barnets behov av skydd och omsorg därför att barnet inte har samma mognad som vuxna. Det är rimligt och självklart i många situationer men det handlar också om en syn på barn som mer ofullkomliga och mindre ansvarstagande än vuxna. Ny syn på barn Barnkonventionen förmedlar en ny syn på barn. Barn betraktas som kompetenta och handlingskraftiga individer vars synpunkter måste genomsyra samhällets beslut. Barndomen har ett värde i sig och alla barn har samma rätt att bli bemötta med respekt. Barnets roll stärks både i familjen och i samhället genom barnkonventionen. Alla från föräldrar till beslutsfattare på alla nivåer i samhället - har ett ansvar enligt barnkonventionen för att se till att detta synsätt och dessa rättigheter efterlevs. Inledningen till barnkonventionen uttrycker att familjen är den grundläggande enheten i samhället och att barnet bör få växa upp i en familjemiljö med kärlek, lycka och förståelse. Föräldrarna har rätt till bistånd från staten för att kunna fullfölja sitt ansvar som föräldrar när barnet utövar sina rättigheter (artikel 18). Barnkonventionen understryker också båda föräldrarnas lika betydelse samt gemensamma ansvar för barnet. Grundprinciper Barnkonventionen innehåller totalt femtiofyra artiklar. Av dessa är fyrtioen artiklar rättighetsartiklar och behandlar barnets rättigheter inom olika samhällsområden. Övriga artiklar innehåller bland annat bestämmelser om övervakningen av och skyldigheten att informera om barnkonventionen. Barnkonventionen är en sammanhängande 12

helhet och man kan inte plocka ut en artikel och använda den utan att ta hänsyn till andan i barnkonventionen som helhet. Fyra av artiklarna är så kallade grundprinciper. Dessa är styrande för tolkningen av de andra artiklarna. Varje grundprincip har också en självständig betydelse. Grundprinciperna är artikel 2, att varje barn har lika värde och rätt till skydd mot diskriminering, artikel 3, att barnets bästa skall sättas i främsta rummet, artikel 6, barnets rätt till liv och utveckling samt artikel 12, barnets rätt att framföra sin åsikt i frågor som berör det samt att hänsyn skall tas till barnets åsikt. Nedan följer dessa artiklar i sin helhet. Artikel 2 Konventionsstaterna skall respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt. Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro. Enligt artikel två ska varje barn i Sverige tillförsäkras rättigheterna i barnkonventionen på ett likvärdigt sätt. Detta gäller även flyktingbarn och asylsökande barn, barn som inte har uppehållstillstånd. För att skydda mot diskriminering räcker det inte med en lagstiftning, staten måste också vidta andra åtgärder. Det kan vara åtgärder som motverkar en alltför långtgående decentralisering som får till följd att barn diskrimineras beroende på var de bor. 13

Artikel 3 Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet. Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet, och skall för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärder. Konventionsstaterna skall säkerställa att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för vård eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal och lämplighet samt behörig tillsyn. Denna grundprincip om barnets bästa fanns redan 1959 i FN:s deklaration om barnets rättigheter och har karaktär av portalbestämmelse. Artikeln betonar att både regeringar, kommuner och privata institutioner måste försäkra sig om att de beslut de fattar stämmer överens med vad som är bäst för barn för att bygga ett barnvänligt samhälle. Uppfattningar om vad som är barnets bästa kan inte åsidosätta några andra rättigheter som garanteras i barnkonventionen. Det innebär till exempel att artikel 3 inte kan slå ut barnets rättighet att uttrycka sin åsikt enligt artikel 12. Begreppet barnets bästa har särskild betydelse i situationer där andra, mer specificerade artiklar inte kan appliceras eller där olika intressen eller rättigheter står mot varandra. Begreppet barnets bästa återkommer dock i flera artiklar i barnkonventionen, till exempel i artikel 9 som handlar om åtskiljande från föräldrar: 14

Ett barn ska inte åtskiljas från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter, efter rättslig prövning och i enlighet med tillämplig lag och förordningar finner att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Det finns ingen fastställd tolkning av vad som är barnets bästa. Det är något som kan förändras både i tid och rum. Dessutom kan det som bedöms vara det bästa för ett barn i en viss situation vara det sämsta alternativet för ett annat barn. Bedömningen av vad som är barnets bästa kan enligt svenska barnkommittén 4 göras på två sätt. Det ena, objektiva sättet, är att beslutsfattare på olika nivåer gör bedömningar som grundas på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det andra, subjektiva, är att det berörda barnet får ge uttryck för sin uppfattning om vad som är dess bästa, förutsatt att barnet är i en trygg miljö där det inte påverkas alltför mycket av en enskild vuxen. Bäst är att kombinera dessa två perspektiv, det objektiva och det subjektiva. Artikel 6 Konventionsstaterna erkänner att varje barn har en inneboende rätt till livet. Konventionsstaterna skall till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling. Artikel 6 talar om rätten till liv och utveckling. Här avses både fysisk, psykisk, andlig, moralisk och social utveckling. Det ska tillgodoses på ett sådant sätt att barnet förbereds för ett självständigt liv i ett fritt samhälle. Vidden i begreppet utveckling innebär en helhetssyn på barnet och ställer krav på att olika instanser samverkar kring ett barn. Artikel 12 Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall 4 Barnkommittén gjorde en översyn av svensk lagstiftning i förhållande till barnkonventionen samt föreslog förändringar i svensk lagstiftning. Detta presenterades i SOU 1997:116, Barnets bästa i främsta rummet. 15

tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler, i alla domstolsoch administrativa förfaranden som rör barnet. Ett av barnkonventionens mest angelägna budskap är barnets rätt att uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör det och bli respekterat för sina åsikter. Det är inte tillräckligt att lyssna på och respektera barnets åsikter, barnkonventionen kräver också att barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad när beslut fattas som rör barnet. Rätten att bilda en åsikt och få uttrycka den är en absolut rättighet. Det innebär att den ska tillgodoses på en gång och att den inte får vara beroende av ekonomiska resurser. I detta sammanhang vill vi ta upp begreppet barnperspektiv. Om man säger sig arbeta med ett barnperspektiv kan det vara värt att fundera över vilka dimensioner man har med i sitt barnperspektiv 5. Uttrycket är mångtydigt och innefattar åtminstone tre olika dimensioner: Barns och ungas syn på sin egen tillvaro denna dimension får sällan göra sig gällande trots att det är detta som i grunden är ett barnperspektiv. Vuxnas syn på barn och barndom ofta är det enbart den här dimensionen som gäller. Samhällets syn på barn och barnpolitik eftersom barnkonventionen är antagen i Sverige utgör den vår tids samhälleliga barnperspektiv. 5 Mänskliga rättigheter för barn, Barnombudsmannen, 1999. 16

Genomförandeartikeln Artikel 4 Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings- administrativa och andra åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i denna konvention. I fråga om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter skall konventionsstaterna vidta sådana åtgärder med utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser och, där så behövs, inom ramen för internationellt samarbete. Artikel 4 är den så kallade genomförandeartikeln. Den kräver breda insatser för att genomföra alla rättigheter i konventionen staten ska vidta alla lämpliga åtgärder, såväl lagstiftnings-, administrativa som andra åtgärder. För att genomföra sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter ska man anstränga sig till det yttersta av sina tillgängliga resurser. Artikeln används ofta tillsammans med artikel 3. När barnets eller en grupp barns bästa inte kan sättas främst på grund av nedskärningar eller omprioriteringar i budget så bör kompenserande åtgärder övervägas och redovisas 6. Artikeln kan inte användas som en ursäkt för att man inte når uppsatta mål, att barnkonventionen inte uppfylls på grund av brist på ekonomiska resurser. Kan inte ett mål uppnås idag är det nödvändigt att upprätta en plan, en strategi för hur detta mål ska uppnås på sikt. Barnkonventionens krav Följande krav har formulerats av BO utifrån konventionen: Datainsamling och kartläggning.(art 2) Former för barns delaktighet. (art 12) Prövningar av barnets bästa (art 3) Information och kunskap.(art 42) Aktiva prioriteringar (art 4) Helhetssyn (samarbete). (art 6) Uppföljning och utvärdering. 6 Med barnkonventionen som karta och kompass, Barnombudsmannen 2001. 17

Kommentar Datainsamling och kartläggning krävs för att ta reda på vilka förutsättningar och livsvillkor barn lever under för att man sedan ska kunna fatta beslut och genomföra åtgärder enligt artikel två, det vill säga motverka diskriminering och tillförsäkra barn lika värde och förutsättningar för att de ska kunna utöva sina rättigheter enligt barnkonventionen. För att pröva barnets bästa behöver barnets, föräldrarnas, experter och/eller personals åsikter samt vetenskaplig kunskap och teori stötas och blötas. Om de ekonomiska ramarna sätter gränser för vad som är möjligt att uppnå när det gäller barns bästa måste man prioritera. FN:s barnkommitté med ansvar att följa upp barnkonventionen FN:s kommitté för barnets rättigheter i Genève har till uppgift att övervaka staternas efterlevnad av konventionen. Två år efter att en stat antagit barnkonventionen skall staten lämna in en första rapport med de åtgärder som vidtagits för att uppfylla åtaganden enligt barnkonventionen. Därefter ska staten lämna in en rapport vart femte år. Syftet är att staten och kommittén ska föra en konstruktiv dialog och på det sättet stärka barns och ungas rättigheter i landet. Företrädare för de olika FN-organen har rätt att delta i diskussionerna. För organisationer utanför FN-familjen krävs en direkt inbjudan. Kommittén bjuder in frivilliga organisationer när det står klart att dessa kan hjälpa kommittén. Sverige har hittills lämnat två rapporter och ska hösten 2002 avge sin tredje rapport. 18

UPPSALAS SATSNING - ETT HANDLINGSPROGRAM FÖR BARNKONVENTIONEN Förutom ekonomiskt bidrag till BOiU har kommunfullmäktige antagit ett handlingsprogram för att genomföra barnkonventionen i kommunen. Programmet antogs i september 1999. Handlingsprogrammet innehåller ett förord, övergripande mål som satts utifrån tre av barnkonventionens grundprinciper samt konkreta uppdrag till nämnderna. Förordet Förordet till handlingsprogrammet tar upp ett flertal begrepp och punkter: Barnets rättigheter och barnets behov i centrum. Ett perspektiv där barnet ses som en kompetent samhällsmedborgare utifrån sina förutsättningar. Föräldrar har huvudansvar och kommunen har ansvar att stödja föräldrarna. En checklista som redskap för att få ett tydligt barnperspektiv i nämnder och styrelser. Personal behöver få utbildning om barnkonventionen. Målen enligt KF:s handlingsplan Under handlingsprogrammets rubrik Övergripande mål har man tagit fasta på tre av grundprinciperna, artikel 2, 3 och 12. Artikel 6 finns inte med i de övergripande målen men väl under rubriken Planering och genomförande. I de övergripande målen har man dock tagit med artikel 4, att åtgärder skall vidtas till det yttersta av tillgängliga resurser för att barn och unga ska tillförsäkras ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. 19

Planering och genomförande enligt KF:s handlingsplan Principen om likvärdiga villkor (artikel 2) och barnets bästa (artikel 3) skall genomsyra verksamhet och beslutsstruktur. Konsekvensanalyser ska göras vid omprioriteringar och förändringar i verksamheter som rör barn och unga (artikel 4). Om barnets bästa inte har kunnat tillgodoses skall detta redovisas. I planer för produktion och verksamhet ska nämnd/styrelse redovisa vilka resurser som avsätts för att uppfylla målen med likvärdiga livsvillkor och barnets bästa. I verksamhetsberättelsen ska det redovisas hur målen uppnås. Barns och ungdomars demokratiska rättigheter ska förverkligas i såväl verksamheterna som i övergripande beslut (artikel 12). Alla unga ska mötas med respekt. Det ska finnas forum för dialog mellan förtroendevalda och unga. Elevråd och ungdomsorganisationer ska bli remissinstanser. Kommundelsnämnderna ansvarar för att utveckling av barn- och ungdomsråd stöttas. Barns rätt till utveckling och trygghet skall tillgodoses (artikel 6). Barns närmiljö ska kartläggas. Våld, mobbning och förtryck ska förhindras och det ska redovisas på vilket sätt man agerar för detta. Fler vuxna ska engagera sig i barns närmiljöer. I samhälls- och trafikplanering ska barns rätt till utveckling och trygghet beaktas. 20

DEL 2 RAPPORTEN 21

UPPDRAGET - HUR EFTERLEVS BARNKONVENTIONEN I UPPSALA? Inledning Nedan följer BOiU:s rapport om efterlevnaden av barnkonventionen i Uppsala kommun. Vårt syfte med rapporten är att framhålla dels goda exempel, dels brister när det gäller barnkonventionen i Uppsala. BOiU:s möten med barn, unga och föräldrar samt kontakt med anställda i kommunen utgör vår erfarenhetsgrund för rapporten. Vi hoppas att rapporten ska inspirera till samtal och diskussioner om hur barnkonventionens principer ska förverkligas för barn och unga i Uppsala. Material och begränsningar Rapporten bygger på kunskap hämtad från BOiU:s verksamhet såsom möten med barn, föräldrar och anställda, klassbesök, barnhearing, barnmöte, och enkäter i samband med dessa. Utöver detta har vi tagit del av sammandraget av kommunens verksamhetsberättelser för 2001, en del av produktionsplanerna för 2002 samt revision av beställarplanerna. Vi har inte genomfört undersökningar utifrån särskilda frågeställningar. Rapporten gör inte anspråk på att ge en helhetsbild eller total kunskap av hur det ser ut i Uppsala, ej heller på att vara gjord enligt vetenskapliga krav. Utgångspunkter För att följa upp efterlevnaden av barnkonventionen i Uppsala har rapporten följande utgångspunkter: FN:s konvention om barnets rättigheter, framför allt grundprinciperna, artikel 2, 3, 6 och 12. Kritiken från FN:s barnkommitté mot Sveriges rapport om arbetet med barnkonventionen. 22

Kommunfullmäktiges handlingsprogram för FN:s barnkonvention i Uppsala kommun. BOiU har två uppdrag från kommunen 1) Att följa upp efterlevnaden av barnkonventionen. 2) Att finnas till för barn i Uppsala som helhet. Det innebär att även om uppdraget med att följa upp efterlevnaden kommer från kommunen så skriver vi om barn som bor i Uppsala och vilken service de får eller inte får. Vi kan alltså i rapporten komma att ta upp sådant som vi mött i vår verksamhet och som berör andra huvudmän än Uppsala kommun. 23

JÄMFÖRELSE MELLAN BARNKONVENTIONENS KRAV OCH KOMMUNFULLMÄKTIGES HANDLINGSPROGRAM Datainsamling och kartläggning (artikel 2) Uppföljning och utvärdering I handlingsprogrammet står att tekniska beställarnämnden årligen kartlägger barns och ungas närmiljö. Detta uppdrag har i handlingsprogrammet tagits upp under rubriken Barns rätt till utveckling och trygghet skall tillgodoses vilket tillhör artikel 6. Vi tar dock upp den här, eftersom en kartläggning av barns närmiljö hänger samman med artikel tvås krav på datainsamling och kartläggning. Tekniska beställarnämnden ska redovisa prioriterade förslag till åtgärder i en rapport som bilaga till verksamhetsprogrammet. Uppföljning och utvärdering ska ske i samverkan mellan Uppsala kommun och brukarnas företrädare, enligt handlingsprogrammet. Revidering ska ske kontinuerligt med utgångspunkt från de resultat som redovisas. BOiU:s kommentar Vid samtal med barnkonventionsombuden (bko) vid Tekniska kontoret framkommer att de har bildat en skolgrupp som ska ta upp frågor kring barnens skolmiljöer. BOiU välkomnar detta och hoppas att skolgruppen kommer att finna bra samarbetsformer med elever och lärare i olika skolor för detta arbete. När det gäller uppdraget att årligen kartlägga barns och ungas närmiljö har nämnden inte avsatt resurser för detta och det arbetet har inte påbörjats. Barnkonventionsombuden har påpekat det för nämndledamöter men inget har skett. Kravet på datainsamling och kartläggning sträcker sig vidare än tekniska beställarnämndens arbetsområde och vidare än den skolgrupp som startats. Det rör barns och ungas förhållanden som helhet och handlar om att kartlägga barns olika livsvillkor och förutsättningar för att kunna motverka diskriminering mellan olika 24

grupper av barn enligt artikel 2. Därefter kan arbetet för att ge barn lika värde och lika förutsättningar börja med planering av verksamhet och politiska beslut. Det görs flera olika utvärderingar/ kartläggningar och datainsamlingar som har med barn och unga att göra inom olika områden, såsom till exempel skola, socialtjänst och fritid. Kanske görs även andra utvärderingar inom olika kommundelar. Vår fråga blir i sammanhanget hur ser samverkan ut mellan nämnderna när det gäller att sammanställa/utbyta kunskap från olika håll om barns och ungas förhållanden? Vi har i remissvar angående den nya organisationen i Uppsala, uttryckt en att en central Barn- och Ungdomsförvaltning bör leda till att kunskap om barn samlas och samordnas. Kunskap som genereras av olika utvärderingar, enkäter och undersökningar som görs i kommunen, till exempel "Eleven i centrum" och kvalitetsredovisningar, fritidsvaneundersökning, kartläggning av barns närmiljö o s v, bör ligga på en och samma enhet som kan sammanställa och återföra kunskapen ut till verksamheterna. BOiU anser att i samband med att Uppsala kommun omorganiseras till årsskiftet 2002/2003 bör handlingsplanen ses över och omformuleras (revideras) så att den överensstämmer med den nya organisationen. Handlingsplanen bör till exempel referera till barnkonventionen som helhet och inte enbart till grundprinciperna och vissa artiklar. I nya befattningsbeskrivningar bör ansvaret för genomförandet av barnkonventionen finnas med. Nämnderna bör i sin tur ta ansvar för de uppdrag som åläggs dem genom kommunfullmäktiges handlingsplan och organisera sin verksamhet så att det blir genomfört. Det bör finnas bko på olika nivåer, bland såväl politiker som tjänstemän som har ansvar för att barnkonventionen bevakas. 25

Prövningar av barnets bästa (artikel 3) Aktiva prioriteringar (artikel 4) Enligt handlingsprogrammet skall varje nämnd och styrelse i sin verksamhetsplan redovisa på vilket sätt barn och unga ges likvärdiga livsvillkor och hur barnets bästa kommer i främsta rummet vid beslut som direkt eller indirekt rör barn. Vid omprioriteringar och förändringar i verksamheter som rör barn och unga skall nämnden/styrelsen göra konsekvensanalyser av besluten. Om barnets bästa inte kunnat tillgodoses skall detta redovisas. En checklista skall tas fram och tillämpas vid beslut. Det ska tydliggöras i verksamhetsplaner och produktionsplaner vilka resurser som avsätts för att uppfylla målen med likvärdiga livsvillkor och barnets bästa. Det ska redovisas i verksamhetsberättelsen hur målen uppfyllts. BOiU:s kommentar Det finns ännu ingen checklista som är färdig att användas. BOiU menar att det är av vikt att checklistan kan komma ut snarast så att den får börja användas i nämnderna, att nämnderna, inklusive Kommunstyrelsen gör konsekvensbeskrivningar vid omprioriteringar i budget och verksamheter, såsom till exempel nedläggning av förskola eller förändring av annan verksamhet eller service för barn och deras familjer. BOiU menar också att det saknas redovisningar av hur målen uppfylls samt konsekvensbeskrivningar för barn vid förändringar av verksamhet eller organisation. Det bör därför klargöras i KF:s handlingsprogram vad artikel 4 i barnkonventionen innebär. Hänvisningen till artikeln i KF:s handlingsprogram uppfattas ofta av tjänstemän i kommunen som en ekonomisk brasklapp, det vill säga å ena sidan sätts höga mål upp, å andra sidan finns det för lite 26

ekonomiska resurser. När det inte finns ekonomiska resurser kan man hänvisa till artikel 4 och säga: nu har vi ansträngt oss till det yttersta av våra resurser. BOiU vill påminna om att detta inte är innebörden av artikel 4. Den ställer tvärtom krav på planering och tydlighet i ansvarsfördelning för att man ska kunna genomföra målen på sikt om det inte går nu. Inte förrän detta tydliggjorts kan man sägas ha ansträngt sig till det yttersta. BOiU har tagit del av beställarrevisionen 2002 samt produktionsplaner för 2002. Vi välkomnar att beställarrevisionen efterlyser större tydlighet i spar- respektive förändringskrav. Beställarna behöver bli tydligare i sina prioriteringar för att inte beställarplanen ska bli uttryck för en ambitionsnivå. Björklinge Bälinge påpekar i sin produktionsplan och budget 2002 att beställarplanen helt saknar uppgifter om uppdragets innehåll och kvalitet. De skriver att de saknar en konkretisering av uppdraget och kan därför inte föreslå åtgärder för hur man ska följa de ekonomiska ramarna inom det pedagogiska området och vård och omsorg. Hagunda beskriver konsekvenserna av den ekonomiska situationen och meddelar att de har sänkta kvalitetskrav i grundskolan på grund av nedskärningar. Flera nämnder påpekar att det finns risk för större barngrupper. Detta sätter fingret på glappet mellan uppsatta mål och rådande verklighet. Det är viktigt att både uppdrag och produktionsplaner blir tydligare utifrån barnkonventionens krav. Analyser av budget ska göras utifrån ett barnperspektiv. Utbildning om barn och en diskussion kring vad som är barnets bästa bör finnas både på politikernivå och i verksamheter så att begreppet konkretiseras. 27

Exempel på glapp mellan uppsatta mål och verklighet mål hämtar vi ur Skolplanen. Under målet Trygghet står skrivet att varje barn och ungdom i Uppsala kommun alltid ska ha en ansvarig vuxen som följer och stöder individens utveckling och ansvarar för att den individuella studieplanen upprättas, används och följs upp. Det ska finnas åtgärdsprogram för barn i behov av särskilt stöd. BOiU menar att så ser det inte alltid ut och vill se att målen om individuella studieplaner och åtgärdsprogram förverkligas. Ett annat exempel kan vi hämta från förändringar i förskoleverksamheten i samband med maxtaxan det saknas en tydlighet dels kring konsekvenserna av detta, dels beskrivningar av kompenserande åtgärder. Gör inte KF:s handlingsprogram för barnkonventionen till en kejsare utan kläder! Prioritera! Helhetssyn (samarbete), (artikel 6) Det finns inget direkt uttryckt i handlingsprogrammet om behovet av samarbete mellan olika nämnder eller förvaltningar/verksamheter. BOiU:s kommentar BOiU fick möjlighet att delta i ett barn och ungdomspolitiskt seminarium som anordnades av kommunen, 26/10 2000. Där talade Ulf Lundström, Luthagens KDF och ansvarig för utvecklingsarbete, om behovet av att riva reviren. Han hävdade att det finns ett behov av en organisation för samverkan och samsyn/samordning av samhällets resurser för barn och ungdomar. Han tyckte även att det behövs en samsyn vad gäller riskzoner och riskutveckling för barn och unga. BOiU anser att det som kom fram vid seminariet var positivt och viktigt och behöver utvecklas. 28

Former för delaktighet (artikel 12) I Handlingsprogrammet finns skrivet att alla unga ska mötas med respekt. De ska vara med och forma sin vardag i skolan, på fritiden och i bostadsområdet. Deras engagemang och initiativ skall uppmuntras och stödjas. Delaktighet och inflytande ska stimuleras och stärkas. Det ställs krav på nämnder att utveckla former för hur unga ska bli delaktiga och man ska göra det möjligt för elevråd och ungdomsorganisationer att svara på remisser. BOiU:s kommentar Det är höga men viktiga mål som ställs i handlingsprogrammet när det gäller att ge barn möjlighet att göra sina röster hörda, att respektera barn och ta hänsyn till barns åsikter. Kommundels- och facknämnder har fått tydliga krav på sig att åtgärda detta i och med handlingsprogrammet. BOiU anser dock att det alltför ofta saknas beslut och planering i nämnder och verksamheter för hur detta ska gå till samt att det saknas uppdrag i tjänster att arbeta kring dessa frågor. (Se även under avsnitt om artikel 12 och efterlevnaden i Uppsala) BOiU vill påminna om att det är politikernas ansvar att se till att information hämtas in från barn och unga. Det räcker inte att ge information till barn och unga och att uppmuntra dem till delaktighet och sedan hoppas på att de ska komma och vara delaktiga i befintlig demokratisk struktur. Knyter man ihop barnkonventionens artikel 12 med kommunallagens 6 kapitel, 8 kan man se att bollen ligger hos politikerna. Det är inte barn och unga som ska komma till de vuxnas arenor det är tvärtom. Det är också av vikt att dra lärdom ur de erfarenheter andra kommuner har när det gäller att skapa former för dialog mellan barn, unga och beslutsfattare. Ur kommunallagen, 6 kapitlet: 29

Nämndernas ansvar för verksamheten 8 Nämnderna skall verka för att samråd sker med dem som utnyttjar deras tjänster. Information och kunskap (artikel 42) I Handlingsprogrammet tas upp att man ska anordna utbildningar för personalkategorier som saknar kunskap om barnkonventionen och som möter barn i sin verksamhet. BOiU:s kommentar Det är ett omfattande arbete att utbilda om barnkonventionen och verka för att den omsätts i praktiken. Fler utbildningsinsatser krävs. Trots att nämnder under 1998/99 fick besök med information om barnkonventionen och trots nätverket och de barnkonventionsombud som finns idag saknar BOiU ett aktivt arbete från flera nämnder när det gäller diskussioner om begrepp som barnets bästa och att hänvisa till barnkonventionen i det politiska arbetet, t ex i beslut, produktionsplaner och verksamhetsberättelser. BOiU uppfattar att det finns en medvetenhet om barnkonventionen och en vilja hos många. Trots det är många personalgrupper bara i början av att starta diskussioner och formulera strategier för att konkretisera grundprinciperna i barnkonventionen. Att gå från en medvetenhet och kunskap om barnkonventionen och barns förutsättningar till att verkligen konkretisera rättigheterna är ett större steg än att bara få information och ytlig kunskap. BOiU:s bedömning är att man bara är i början av detta. 30

NÄTVERKET FÖR BARNKONVENTIONEN ETT SÄTT ATT FÖRVERKLIGA BARNKONVENTIONENS GRUNDPRINCIPER I KOMMUNEN? Ombud för barnkonventionen samt nätverket Initiativet till att starta ett nätverk med bko i kommunens nämnder och verksamheter kom från BOiU och Kommunstyrelsekontoret (Ksk) hösten 2000. Kommunens handlingsprogram var en av utgångspunkterna. BO ville genom nätverket informera/utbilda om barnkonventionen. En förhoppning som både BOiU och Ksk hade var att nätverket skulle vara ett forum för utbyte av idéer och erfarenheter. Viktigast var dock att barnkonventionen skulle komma att användas aktivt i nämndernas verksamheter. Under 2001 fanns det ombud för barnkonventionen i följande nämnder/verksamheter: Kommundelsnämnd Facknämnd Almunge Knutby Björklinge Bälinge Centrala staden Gamla Uppsala Hagunda Vaksala Svartbäcken Luthagen Danmark Fritid Uppsala Kommunstyrelsen Kulturnämnden Miljö- och hälsoskyddsnämnden Nämnden för frivillig utbildning, NFU Tekniska beställarnämnden (Tekniska kontoret) Tekniska utförarnämnden (Servicekontoret) Trafiksäkerhetsrådet Följande nämnder rapporterade att de hade utsett ombud (inte aktiva 2001) Vattholma Knivsta Räddnings- och beredskapsnämnden Överförmyndarnämnden I följande nämnder saknades det ombud under 2001 Gottsunda Eriksberg Rasbo Socialnämnden Invandrarnämnden 31

Under ett av sina första möten samlades nätverket kring ett uppdrag för bko i hemförvaltningarna. Uppdraget syftade till att bko skulle 7 : - " gå till förvaltningschefen och be denna göra ett nämndärende innebärande följande förslag: att nämnd/förvaltning skulle erbjudas information /utbildning om barnkonventionen från BOiU. att nämnden inrättar en barnkonventionsansvarig grupp bestående av två politiker, minst två tjänstemän och förvaltningschefen. att bko får minst en timme i veckan för att arbeta med frågorna." Kommunalrådet Lena Hartwig skickade brev till alla nämndordföranden med en önskan om att man skulle besluta i enlighet med förslaget ovan i respektive nämnd. BOiU:s kommentar BOiU konstaterar att beslutet i nätverket och Lena Hartwigs brev inte tycks ha fått tillräcklig genomslagskraft då flera nämnder vid årsskiftet 2001/2002 fortfarande saknade bko-grupper. I några nämnder har man inte velat ha tjänstemän och politiker i samma grupp. I ett par förvaltningar ville man inte skapa en särskild grupp av bko. Flera av de bko som finns idag saknar ett tydligt mandat från sina egna nämnder samt tid i sin tjänst för att arbeta med frågor som rör barnkonventionen. BOiU har konstaterat att det kommer väsentligen färre bko från kommundelsnämnderna än från facknämnderna på nätverkets möten och BOiU undrar vad detta beror på. Vi menar att man i de olika KDN behöver utveckla och tydliggöra sitt arbete med barnkonventionen. Det bör tydliggöras i befattningsbeskrivningar vem som har ansvar för att utveckla det som föreläggs KDN i KF:s 7 Ur minnesanteckningar från bko-mötet 01-01-09. 32

handlingsprogram för barnkonventionen. Det bör läggas upp planer för vilken personal som behöver utbildning och vad slags utbildning de behöver när det gäller barnkonventionen, barnperspektiv och förhållningssätt till barn. BOiU konstaterar också att det varit färre KDN som genomfört den inventering som nätverket beslutade om, jämfört med facknämnderna. (Se mer under rubriken nedan.) Inventering Nätverket beslutade under året att genomföra en inventering. Syftet med inventeringen var att undersöka vad som redan idag görs i barnkonventionens anda respektive vad som saknas eller behöver utvecklas på nämnd-, förvaltnings- och verksamhetsnivå. Bko från tolv nämnder/förvaltningar har lämnat inventeringsrapport. Dessa inventeringsrapporter skickades in till BOiU som gjorde en kort sammanfattning av rapporterna. Som flera bko redan påpekat bör den inventering som gjorts ses som något som påbörjats snarare än avslutats i och med att en rapport skrivits som lämnats till BOiU. Om det blev fler inventeringar gjorda i kommundelarna skulle detta kunna leda dels till att goda exempel sprids genom nätverket, dels att problem synliggörs. Då skulle syftet med nätverket bättre uppfyllas. Under rubrikerna nedan, där vi går in på efterlevnaden av olika artiklar, kommer vi att hänvisa till inventeringssvaren. 33

ARTIKEL 2 BARNETS RÄTT TILL LIKA VÄRDE OCH SKYDD MOT DISKRIMINERING ARTIKEL 3 BARNETS BÄSTA I FRÄMSTA RUMMET Enligt handlingsprogrammet ska det redovisas på vilket sätt barn och unga ges likvärdiga livsvillkor och hur barnets bästa kommer i främsta rummet. Sverige har fått kritik från FN:s barnkommitté vad gäller artikel 2 och 3. Kritiken berörde nedskärningarna och hur dessa drabbar just barn och ungdomar. Barnkommittén tog också upp att den långtgående decentraliseringen i Sverige får effekten att servicen ser olika ut i olika kommuner. När det gäller begreppet barnets bästa finns det inga färdiga definitioner på vad som är ett barns bästa. Detta är bedömningar som ska göras utifrån olika grunder såsom vad vetenskapen säger, vilken beprövad kunskap och erfarenhet som finns samt utifrån barnets eller barnens situation vid det aktuella tillfället, enligt BO. Dock finns det följande ledning i artikel tre när det gäller hur man ska arbeta för barns bästa. I artikel 3, punkt 3 står följande: Konventionsstaterna skall säkerställa att institutioner som ansvarar för vård eller skydd av barn uppfyller fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal, och lämplighet samt behörig tillsyn. BOiU:s kommentar Intressekonflikter mellan barn och vuxna I inventeringsrapporterna från bko framkommer att de ekonomiska resurserna är ett exempel på intressekonflikt mellan vuxna och barn. Barns och ungdomars behov av bättre arbetsmiljö, mindre grupper och mer stöd är större än vad pengarna räcker till. Uppsala Fritid gav ett konkret exempel på intressekonflikt, nämligen mellan elitidrott/ 34

vuxenverksamhet och idrott kontra aktiviteter för barn och ungdomar 8. Den låga satsningen på förskolan anser BOiU är ett annat exempel. Fastställda normer saknas Uppsala beskrivs i kommunens budgetdokument Inriktning, Verksamhet, Ekonomi 2002 2005 som en kommun där det sker en positiv utveckling och tillväxt. Många andra kommuner dras med ekonomisk tillbakagång. Trots detta så satsar Uppsala mindre på förskolan överlag jämfört med andra jämförbara kommuner i Sverige. Om detta har det dels skrivits i Upsala Nya Tidning 9, dels redovisats på ett av kommunens strategiseminarier 10. Idag finns det i Sverige inte ens normer fastställda för personalantal och antal barn i grupperna i förskolan. Detta bör jämföras med artikel 3, p 3 där normer för personal ska finnas. BOiU efterlyser att normer fastställs för förskolan och även om det inte sker på riksnivå så vad hindrar att Uppsala kommun ställer upp normer för detta? Detta med tanke på de nedskärningar som förskolorna dragits med i Uppsala under senare år samt att Uppsala enligt uppgift, satsar mindre än andra kommuner på förskolan. Under året har dels maxtaxan införts i förskolan, dels har det införts beslut om allmän förskola för fyraåringar. Dessa beslut påverkar ekonomin i förskolan. Efter samtal med flera förskolechefer och i samband med att maxtaxan infördes hade BOiU en insändare i UNT där det påpekades att en del barn tillbringar oerhört lång tid i förskolan, längre dagar än vuxna tillbringar på sitt arbete. Därför behövs en maxtid i förskolan och prövningar för varje barns bästa när det gäller tiden som ska tillbringas på förskolan. Det är inte rimligt att ett litet barn tillbringar tio till tolv timmar på förskolan. Överhuvudtaget vill BOiU efterlysa en diskussion om vad som är ett barns bästa. När det gäller beslutet om allmän förskola för 8 Sammanställning av inventeringsrapporter från barnkonventionsombuden, BOiU, december 2001. 9 UNT, artikel införd 02-01-10. 10 Strategiseminarie den 12 mars 2002, Björn Sundström, Svenska kommunförbundet. 35

fyraåringar från år 2003 undrar BOiU vilken information som gått ut till barnfamiljerna om detta. Olika service i olika kommundelar BOiU vill knyta an till den kritik som Sverige fått av FN:s barnkommitté angående budgetnedskärningar och långtgående decentralisering. Detta får konsekvensen att servicen ser olika ut för barn beroende på vilken del av landet de bor i. 11 Vi menar att så är fallet också på kommunal nivå i Uppsala där det kan se väldigt olika ut i de olika kommundelarna, det vill säga servicen till barn, ungdomar och deras familjer ser olika ut beroende på vilken kommundel man bor i. Detta har framkommit i kontakt med bko, förskolechefer, socialtjänstens handläggare m fl yrkesverksamma i kommunen. Det är skillnad på hur många planeringsdagar man har, på personalresurser när det gäller tillgång på handledare, elevvårdspersonal och andra resurspersoner på skolor. Detta försvårar möjligheten till diskussioner och arbete kring en gemensam värdegrund och pedagogiskt tänkande. Det ser mycket olika ut när det gäller resurser till barn med särskilda behov. I Hagunda kommundel finns inga specifika resurser utvecklade och organiserade medan det finns resursteam för dessa barn i Björklinge- Bälinge, Almunge-Knutby och Eriksberg. Detta innebär att barn och föräldrar får olika service beroende på var de bor i Uppsala. Det är inte förenligt med artikel 2. Nästa år ska Uppsala genomföra en planerad omorganisation vilken kommer att leda till färre förvaltningar. BOiU har lämnat ett remissvar inför omorganisationen. Vi påminde där om att en barnkonsekvensanalys av den föreslagna omorganisationen borde utföras. Vår förhoppning är att den nya organisationen med färre enheter underlättar att göra barnkonsekvensanalyser i respektive nämnd när nämnderna ska planera och fatta beslut. 11 BOKSLUT - de 10 första åren med Barnkonventionen i Sverige, Rädda Barnen, 1999. 36

När det gäller tillgänglighet till service som ej är kommunal kan BOiU konstatera att BUP öppenvården i Uppsala har stängt över både jul och under en del av sommaren. Vi har i vår verksamhet kommit i kontakt med både föräldrar och yrkesverksamma som har tagit upp detta som ett problem. Det finns krav på att socialtjänsten ska ha öppet men vi ser att de har svårigheter att bedriva sitt arbete när viktiga samarbetspartner som BUP stänger vissa tider på året. Det får negativa återverkningar för barn och deras föräldrar och är inte förenligt med barns rätt till utveckling och trygghet. 37

ARTIKEL 6 BARNETS RÄTT TILL LIV OCH UTVECKLING Trygghet och klimat i skolan Enligt KF:s handlingsplan ska varje nämnd/styrelse redovisa hur den agerar för att förhindra våld, mobbning och förtryck mot barn inom sitt ansvarsområde. BOiU:s kommentar Mobbningsplaner BOiU:s uppfattning är att kännedomen om skolornas planer mot mobbning, våld och förtryck ofta är dålig bland elever, skolpersonal och föräldrar. Det skiljer sig dock åt mellan skolorna. I en intervjuundersökning som BOiU genomförde tillsammans med en referensgrupp av elever i åk 9 har det visat sig att kännedomen bland lärare om skolans plan mot mobbning varierar kraftigt. Gruppen intervjuade lärare på olika högstadieskolor och ställde frågor bland annat om lärares bemötande gentemot elever och hur läraren och skolan arbetar mot mobbning. Arton lärare intervjuades och av dessa arton kunde tio noggrant beskriva hur handlingsplanen mot mobbning fungerar. Anledningen till att intervjuundersökningen genomfördes var att eleverna i referensgruppen själva såg dessa frågor som de viktigaste att arbeta med i skolan. Kränkta elever Mobbning kan ske mellan elever på en skola men även ibland mellan personal och elev. I vår verksamhet har vi under året kommit i kontakt med barn och unga som rapporterat om hur de känt sig kränkta av lärare. Vår uppfattning är att det råder svårigheter att komma till rätta med det och att både elever, föräldrar och skolledning tycker så. Vi anser att det behöver tydliggöras hur rektorer och skolchefer ska hantera dessa problem i en handlingsplan. Det behöver bli tydligt vilka vuxna dessa elever ska vända sig till och vad dessa vuxna sedan ska göra. Oavsett om detta 38