Resan till Chicago IAHAIO är en paraply organisation som arbetar för att skapa nätverk mellan olika organisationer och verksamheter som arbetar inom HAI fältet (Human- animal- interaction). Deras stora syfte är att lyfta fram den senaste forskningen kring hur djur kan fungera som en resurs tillsammans med människor. Vart tredje år anordnar IAHAIO en världskonferens där forsknings resultat lyfts fram. För tre år sedan hölls konferensen i Stockholm. Då var jag och min lille nakenhund Bosse där och informerade om hur en hund kan fungera som en pedagogisk resurs för personer inom vård, omsorg och socialt arbete. I år 2013 hölls konferensen i Chicago, the windy city USA. Innan jag åkte till Chicago hade jag varit i kontakt med organisationen Canine Therapy Corps. En non profit organisation som arbetar med terapihundar inom vård, skola och omsorg. De arbetar i Chicago och har ca 60 utbildade hundekipage. Hundarna måste genomgå ett avancerat test för att få lov att arbeta som Terapihund. Det som skiljer sig mellan Sverige och USA är att arbetet med terapihundar i USA ofta sker som volontärarbete. Jag träffade Callie Cozzolino, VD för organisationen och Peggy Brennan organisatör och hundförare. Både dessa kvinnor får betalt för att
kunna driva organisationen, de övriga som arbetar inom Canine Therapy Corps gör detta som volontärer. Jag fick möjlighet att besöka ett av de ställen där Canine Therapy Corps arbetar- Chicago Children`s Advocacy center. Det är ett center för barn och ungdomar som har blivit sexuellt utnyttjade. Det som är unikt med detta center är att man har samlat professioner från olika myndigheter på ett och samma ställe. Detta för att göra processen kortare för barnen. Det innebär att man i ett och samma hus har poliser, kriminalare, läkare, samtalsterapeut och aktivitetsledare. När jag kom dit fick jag skriva på tystnadspliktpapper för att sedan få lov att följa med in. Miljön inne i byggnaden kändes väldigt välkomnande. Glada färger på väggarna och ett hemtrevligt intryck. Utomhus fanns det en lekplats för barnen som användes mellan de olika intervjuerna. Det fanns även en lummig trädgård där bland annat hundbesöken skedde. Hela grundtanken med hundbesöken är att låta barnen få vara nära, klappa och utföra små trix med hundarna. Allt för att kunna fokusera på saker som kan upplevas positivt. Man använder inte hundarna under själva intervjuerna. Man inte vill riskera att detta skulle kunna användas mot dem i en rättslig situation senare. Att man där eventuellt skulle kunna hävda att hunden på något sätt skulle kunna ha påverkat barnets samtal. Hundbesöken sker alltid på avtalade tider, samma tider varje vecka. Alla barn som är på centret under dessa dagar får lov att ta del av hundbesöken om de vill. Personalen såg många positiva effekter som
glädje, leenden igen, ett ökat förtroende för hela centret och avslappning. Under mitt besök mötte jag flertalet barn. Trots deras tragedi att behöva uppleva det som de upplevt såg man tydligt att de trivdes på själva centret. De skrattade med aktivitetsledarna och på lekplatsen fick de lov att för en stund glömma allt annat. Besöket gav mig många reflektioner kring hur vi i Sverige skulle kunna utveckla liknande center och skapa större samarbete mellan myndigheter. Detta arbetssätt behöver inte begränsas mot just utsatta barn som målgrupp, utan att det skulle kunna gynna många personer som lever med kontakter med flera olika myndigheter och olika insatser. Själva IAHAIO konferensen hölls på McGormick Place lite utanför Chicago centrum. Under tre hela dagar presenterades forskningsresultat från hela världen kring interaktion mellan människa och djur. Om man jämför med konferensen som hölls för tre år sedan var det mycket mer fokus på djurens välmående detta år. Man hade forskat på hur djuren som används som resurs mår, detta genom att mäta deras hjärtfrekvenser och ta salivprover. Jag personligen ser denna typ av forskning som oerhört viktig, då en lyckad interaktion startar med djurens välmående.
Det fanns en önskan utifrån ett forskarperspektiv att börja fokusera ännu mer på just djurens välmående. Rekommendationer om ökad djurkunskap, etologi i utbildningar. Eftersom jag själv har arbetat med hundar som resurs under många år vet jag hur viktigt det är att se till hundarnas välmående och förbereda dem inför deras arbetsuppgifter. Att arbeta mot tredje person som vård/terapihundar gör är mycket krävande. Under dagarna presenterades bland annat positiva resultat kring hur hästunderstödd terapi kan hjälpa mödrar med ankytningsproblem till sina barn mellan 0-2 år. Under interaktionen skedde ett naturligt samspel och mödrarna började bekräfta och närma sig barnen i mycket större utsträckning när de arbetade tillsammans med hästarna. En annan intressant forskning var hur man lät personer med psykiska funktionsnedsättningar vara med i helt vanliga lydnadskurser, alltså inte anpassade. Instruktörerna fick inte reda på personernas problematik, de visste enbart att de hade en psykisk funktionsnedsättning. Under träningen behandlades patienterna på precis samma sätt som de övriga i kursen. Resultatet man såg i denna studie var att patienterna litade mycket mer på sig själva, deras självförtroende och copingförmåga ökade. Även personalen till patienterna återberättade att de såg sidor hos patienterna som de inte trodde fanns. Mina tankar går direkt till ett salutogent synsätt och positiv förstärkning. Hur viktigt det är att fokusera på det som faktiskt fungerar och inte leta fel. Jag kan dra paralleller med denna studie till hur vi arbetar med hundar inom Daglig Verksamhet i Malmö Stad för personer inom LSS. Vi låter personerna utvecklas tillsammans med hundarna och gör dem delaktiga i träningen. Man vet att personer som får lära sig något nytt bygger upp en bättre copingförmåga i och med att man blir utmanad och får bekräftelse samtidigt. Andra resultat som presenterades var positiva effekter av att låta hundar leva med patienter på vårdboende för personer med psykisk ohälsa. Man hade då sett resultat av lugn och motivation. I Korea hade man projekt som kallades för Doggie Doggie Dance. Precis som det låter så dansade man tillsammans med hundar. Målgruppen var personer med intellektuell funktionsnedsättning som lärde hundarna trix som sedan sattes ihop med musik och
visades upp på shower. Deltagarna uttryckte upplevda känslor som ökad självförtroende, glädje, bättre självkänsla och de kände sig viktiga. Under de tre dagarna knöts många kontakter med personer som arbetar inom fältet HAI (human animal interactions). Trots många intressanta föreläsningar upplevde jag att det var just möten med andra människor som arbetar inom samma fält som blev det mest givande. Att kunna lära av varandra och skapa nya vägar för hur djur och människor kan arbeta tillsammans. Hade också äran att äntligen få lov att träffa Karen Pryor. En kontakt som har varit och är mycket viktig för mig i arbetet med hundar.
Avslutade min Chicagoresa med att träffa en kvinna som arbetade för en organisation som heter SitStayRead. Det är en Non profit organisation med 300 aktiva volentärer och 50 hundar. De riktar sig mot barn/klasser som är at risk. Dessa områden i Chicago har låg inkomst och hög kriminalitet. Läskunnigheten är ofta låg i dessa områden. Programmet varar ett år efter att ansökan som skett online har blivit beviljad. Barnen läser och skriver om hundarna. Alla i klassen ingår i programmet- de som är allergiska får arbeta I annat rum. Första mötet handlar om hur man uppför sig runt hundar. De använder Gäst läsare- tex en polis som läser en bok. Barnen får ställa frågor. Under själva hundbesöken delas barnen upp I grupper. De läser en bok tillsammans, såkallad eko övning. Ett barn i taget tas ut ur gruppen och får läsa för hunden. Barnen får även skriva en berättelse som handlar om hundar. Detta för att upplevelsen skall bli personlig. Hur skulle det vara att ta med en hund till skolan. Hundbesöken sträcker sig över 8v. Till programmet finns ett universitet inkopplat för forskning- avdelning för skolpsykologi. Det finns kontrollgrupper med barn som ej har hund för att kunna utvärdera hundarnas egentliga effekt. Volentärerna lär sig hur man arbetar med barnen genom att iakta och följa med ekipage som arbetat längre. Under 2012 fick 1600 elever arbeta med hund inom programmet SitStayRead. Lärarna uttryckte att de upplevde att eleverna var mycket mer motiverade till att vilja läsa och skriva under programmets längd. Otroligt spännande att få höra hur de arbetar på ett så professionellt och strukturerat sätt utifrån enbart volentär resurser. En annan reflektion under mina dagar i Chicago är hur kulturella vanor kring just djurhållning kan avspeglas hanteringen med djuren. Pratade med en väldigt trevlig kvinna som presenterade hennes terapihund som hon arbetade tillsammans med inom olika områden I vård,skola och omsorg. Hon visade lite trix och olika övningar med sin hund på ett behagligt och fint sätt. Samarbetet mellan hunden och föraren upplevde jag som enbart positivt i just detta sammanhang. När jag däremot lutade mig ner för att klappa hunden upptäckte jag att hunden hade ett stackel på sig. Man såg det inte först eftersom själva halsbandet hade ett tyg över sig. Valde att prata med henne om det och berättade att det kändes lite olustigt eftersom det inte riktigt stämde in eftersom vi précis hade stått och tränat hunden utifrån enbart positiv förstärkning. Nämde även för henne att det är olagligt i
Sverige att använda stackel. Vårt samtal skedde på ett lugnt och sansat sätt och hennes argument var att stackel inte var så farligt som det beskrivs. Förstod ganska snart att vi hade helt olika meningar på just användningen av olika halsband på hund. Och det blev även tydligt för mig hur människan är ett vanedjur. Att det som man ser i vardagen verkar bli naturligt och mindre ifrågasatt om man lever med det. Innan avfärd mot Sverige passade jag på att ännu en gång besöka The Anti Cruelty Society. En non profit verksamhet för hundar och Katter. Spenderade många lediga timmar hos dem som volentär under mina dagar i Chicago. Har besökt många liknande verksamheter i andra länder men det hindrar inte tårarna från att komma. Skulle vilja ta hem var enda en, men fick nöja mig med att erbjuda klappar och hjälp på plats.
Tog med mig många fina minnen och nya erfarenheter från Chicago. Nya vänner, intressanta nätverk skapta och en insikt kring hur långt framme Sverige är inom HAI fältet. Är stolt över att själv få lov att arbeta med just hundar som kollegor i arbetet med människor. Fakta Namn:Matilda Ström Yrke: Tjänstehundsdressör, Projektledare för användning av hund som resurs inom Malmö Stad. Hundar: Engelsk springer spaniel- Dash, Pedagogisk hund Blandras- Bosse, Pedagogisk hund Border Collie Busker Uffe (valp)