Utrikesdepartementet Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar vid årsskiftet 2013/2014. Rapporterna om öarna i Oceanien kan bara ge en översiktlig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör också sökas från andra källor. Mänskliga rättigheter i Tuvalu 2013 ALLMÄNT Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Rättssäkerheten är väl tillgodosedd i Tuvalu och det finns inga aktuella exempel på att godtyckliga frihetsberövanden, straffrihet eller tortyr förekommer. Landet genomför demokratiska och rättvisa val. Det finns ett kraftigt begränsat utrymme för kvinnor att utöva sina politiska rättigheter. Beaktansvärt är också att lokala öråd beslutar hur statliga medel ska användas. Yttrande- och pressfriheten respekteras, liksom frihet på internet. Medieutbudet är mycket begränsat. Media har efter hand fått större självständighet från regeringen. Den arbetsrättsliga situationen är överlag god. Barn utnyttjas dock fortfarande som arbetskraft och kvinnor har begränsat tillträde till arbetsmarknaden. Problem kvarstår i fråga om jämställdhet, kvinnors rättigheter och motverkandet av våld i hemmet. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Tuvalu har ratificerat fyra av de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter: - Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women, CEDAW, 1999, men inte det fakultativa protokollet om enskild klagorätt.
- Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child, CRC, 1995, men inte de två tillhörande protokollen om indragning av barn i väpnade konflikter respektive om handel med barn och barnpornografi - Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities, CRPD, 2013. - Konventionen angående flyktingars rättsliga ställning, Convention Relating to the Status of Refugees, CRSR, 1986, samt det tillhörande protokollet, 1986. Tuvalu har skickat in samtliga rapporter till de tre konventionskommittéerna. Den särskilda rapportören för rent dricksvatten och sanitet besökte landet 2012. Tuvalu välkomnade andra särskilda rapportörer att också besöka landet. FN:s universella granskningsmekanism, Universal Periodic Review, UPR, granskade landet för andra gången 2013. Enligt FN är jämställdhet, kvinnors rättigheter och våld i hemmet, liksom könsrelaterat våld fortfarande stora problem på Vanuatu. FN rekommenderade landet att skapa en särskild kommission för mänskliga rättigheter. FN underströk också vikten av att Tuvalu förbjuder barnaga och fullt ut garanterar religionsfrihet för medborgarna. Totalt lämnades 148 rekommendationer, varav Tuvalus regering accepterade alla utom 30. I september 2013 underrättade Tuvalus regering FN att den var i färd med att genomföra rekommendationerna och att 18 av de 30 tidigare tillbakavisade rekommendationerna nu hade accepterats av regeringen. 2 MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER Landet blev självständigt 1978 och hade enligt Världsbanken en befolkning på cirka 10 000 invånare år 2012. Den brittiska monarken är statsöverhuvud och representeras av en generalguvernör med främst ceremoniella uppdrag. Respekten för liv och kroppslig integritet samt förbudet mot tortyr upprätthålls av staten. Fängelser i Tuvalu anses uppfylla grundläggande krav. Regeringen tillåter regelbundna besök av representanter för de lokala kyrkorna. Enligt Amnesty International är dödsstraff förbjudet för alla brott och inga avrättningar har skett sedan landets självständighet 1978.
Lagen förbjuder godtyckliga frihetsberövanden och inga sådana rapporterades under 2013. Alla medborgare har tillgång till en offentlig försvarsadvokat och personer som gripits får hållas i förvar i högst 24 timmar utan rättslig prövning. Lagen förbjuder landsförvisning och medborgare har rätt att resa in och ut ur landet utan restriktioner. Människohandel är förbjuden enligt lag. Rättsäkerheten bygger på det brittiska rättssystemets Common Law och grundar sig i domstolens oberoende. Försvarsadvokater är bekymrade över fördröjningar i rättsystemet. En ombudsman (Peoples lawyer) bevakar generella rättighetsfrågor och regeringen har tagit till sig av den kritik som framförts av ombudsmannen. Landets poliskår lyder under regeringen och polisen betraktas som professionell och effektiv. Högre tjänstemän undersöker anklagelser om polisövergrepp under övervakning av polischefen. Det finns inga uppgifter om att staten skulle ha underlåtit att ingripa mot eller bestraffa kränkningar av de mänskliga rättigheterna under 2013. Det åligger departementen i landet att presentera årliga rapporter om förekomsten av korruption, men det har endast förekommit sporadiska rapporter. Yttrande- och tryckfrihet är föreskriven i lag och respekteras av regeringen. Möjligheterna att utnyttja dessa friheter begränsas dock i praktiken av bristen på medieutbud som är självständigt från staten. Statsägda Tuvalu Media Corporation, TMC, kontrollerar landets enda radiostation och ett nyhetsbrev som utkommer var fjortonde dag. Efter kritik från människorättsaktivister har regeringens inflytande över media begränsats och den kritiska rapporteringen om regeringen har ökat något. Lokala tv-sändningar finns inte, men det finns möjlighet att se utländsk tv via satellit. Det finns inga uppgifter om inskränkning av internetanvändandet. Regeringen uppges respektera den lagfästa mötes- och föreningsfriheten. Kristendomen har ett starkt inflytande på landet och konstitutionen fastställer att lagstiftningen ska baseras på kristna principer. Det råder religionsfrihet, även om denna inte alltid respekteras. Tuvalu saknar egentligt partiväsende. Alla val är personval och ledamöterna företräder främst sina respektive öar. Parlamentet har en kammare med 15 medlemmar som utses i allmänna val vart fjärde år. Det senaste valet ägde rum 2010. Valen betraktas som fria och rättvisa. Premiärministern kan avsättas genom misstroendevotum. Efter en lagändring år 1997 beslutar öråd bestående av lokala ledare hur statliga medel ska användas. Öråden har även stort 3
4 inflytande i rättsliga frågor, där sedvanerätt ges stort utrymme vid sidan av skriven lag. Kvinnors möjlighet att delta i politiken är mycket begränsad. Det har inte förekommit några kvinnliga parlamentariker eller kvinnliga ministrar i landet. Antalet högre kvinnliga tjänstemän ökar. Revisionsmyndigheten som ansvarar för att bevaka regeringen, saknar parlamentariskt stöd och tillräckliga resurser för sitt arbete. Sedan 2005 genomför parlamentets offentliga revisionskommitté under oppositionens ledning intervjuer med samtliga myndighetschefer. Det finns ingen offentlighetsprincip men regeringen tillmötesgår ofta förfrågningar från allmänheten. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER Arbetstagare har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar. Flertalet tuvaluaner är självförsörjande genom traditionellt jordbruk och fiske. Den enda registrerade fackföreningen, Tuvalus Seamen s Union, har drygt 1 000 medlemmar anställda av utländska rederier. Många tuvaluaner arbetar utomlands och de pengar de skickar hem utgör en viktig del av ekonomin. Det finns mekanismer för kollektivförhandlingar, men de få privata arbetsgivarna tillämpar sina egna lönenivåer. Lagen tillåter förlikning i händelse av arbetskonflikt, men både den privata och den offentliga sektorn präglas av samförstånd för att lösa arbetstvister. Strejkrätt finns men strejker har aldrig förekommit. Arbetstagare har laglig rätt att, utan att riskera sina anställningar, avstå från arbete som riskerar att inverka negativt på sin hälsa och säkerhet. Denna lagstiftning skyddar även utländska arbetare. Lagen kräver att arbetsgivare ska tillhandahålla dricksvatten, sanitära faciliteter och sjukvård. Tuvalu blev medlem i ILO år 2008 och har sedan dess anslutit sig till Decent Work Country Programme, DWCP under år 2010. Tuvalu har inte ratificerat någon av Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta centrala konventioner. Enligt Världshälsoorganisationen WHO har tuvaluaner en medellivslängd på 64 år för kvinnor och 65 år för män (2011). Bristen på rent dricksvatten uppges orsaka hälsoproblem. Diabetes har blivit en vanligare sjukdom bland befolkningen.
Under 2008 påbörjades FN:s program för utvecklingsländer påverkade av klimatförändringar, National Adaptation Program of Action, NAPA. För Tuvalu är prioriteringen kustnära områden, inklusive säker tillgång till mat, möjlighet till egenodling, jordbruk och vatten. Skolgången är kostnadsfri och obligatorisk för alla barn upp till 13 års ålder. Efter en åttaårig grundskola fortsätter drygt en tredjedel av eleverna på tvåårigt gymnasium. Därefter får studenter konkurrera om stipendier för att läsa utomlands eller genomgå yrkesutbildningar. Det regionala University of the South Pacific har en filial i landet. Minimilönen fastställs av regeringen och uppges inte vara tillräcklig för att försörja en familj med skälig levnadsstandard. 5 SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA Lagen diskriminerar kvinnor i fråga om arvsrätt med mera och i praktiken har kvinnor en underordnad social ställning på Tuvalu. De senaste åren har utvecklingsprojekt för att få fler kvinnor att delta i arbetslivet genomförts. Det finns en nationell handlingsplan som anger flera mål för att främja kvinnors rättigheter. År 2000 inrättades en enhet för kvinnors rättigheter inom inrikesministeriet. Bristen på statistik gör det svårt att uppskatta förekomsten av våld i hemmet. Under 2009 trädde en ny lag i kraft som hanterar våld inom nära relationer och som utökar polisens skyldighet att utreda denna typ av brott. Minimistraffet för våldtäkt är fem års fängelse. Prostitution är förbjudet. Kvinnor har under de senaste åren haft ett något ökat deltagande i vård- och utbildningssektorerna samt ett ökande politiskt engagemang. På arbetsmarknaden har män de mer välavlönade posterna medan kvinnor innehar större delen av de lågavlönade arbetena inom handel och tjänstesektor. Regeringen tillhandahåller fri hälsovård för barn upp till 18 års ålder. Minimiålder för arbete är 14 år på den formella arbetsmarknaden men det förekommer att yngre barn arbetar inom jordbruk och fiske. Regeringen har antagit en handlingsplan för perioden 2012 2016 för satsningar på ungas rättigheter oavsett etnicitet, kön och funktionsnedsättning. Av Tuvalus 11 000 invånare är drygt 98 procent protestanter medan övriga tillhör Bahai-rörelsen eller andra religioner. 96 procent av invånarna är
polynesier och 4 procent mikronesier. Det fanns inga tillgängliga uppgifter om diskriminering på grund av etniska eller religiösa grunder. Homosexualitet eller samkönat sexuellt umgänge är olagligt med straff på upp till 14 års fängelse för män, respektive sju år för kvinnor. Tuvalu saknar ett system för att ge flyktingar skydd. Regeringen samarbetar med FN:s flyktingkommissarie UNHCR och övriga humanitära organisationer. Frågan om asyl och flyktingmottagning har inte aktualiserats under senare år. Stöd till människor med funktionsnedsättning är begränsat. Det saknas åtgärder för att öka tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning samt förbättra deras integration i samhället. 6 ÖVRIGT Det saknas lokala frivilligorganisationer som enbart arbetar med mänskliga rättigheter. Vissa människorättsorganisationer, såsom det nationella kvinnorådet, är verksamma inom ramen för paraplyorganisationen the Tuvalu Association of Non Governmental Organisations, som främst består av religiösa organisationer. Tuvalus regering har bland annat i samband med FN:s universella granskningsmekanism 2013 välkomnat bistånd från det internationella samfundet för att kunna stärka de mänskliga rättigheterna i linje med rekommendationerna. Under året bidrog bland annat Nya Zeeland med bistånd för att utveckla Tuvalus poliskår. Flertalet FN-organisationer bedriver verksamhet i Oceanien. Verksamheten är inriktad på mänskliga rättigheter, flyktingar, utbildning, hälsa och miljö. Tuvalu omfattas av Cotonouavtalet som är ett partnerskapsavtal mellan EU och länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS). Avtalets syfte är att främja hållbar ekonomisk utveckling och fattigdomsbekämpning i AVSländerna. Avtalet lägger stor vikt vid mänskliga rättigheter, demokrati, rättstatsprincipen och god samhällsstyrning.