1.BEAT-MUSIK Vid ingången till 60-talet var populärmusikbranschen i kris. Under flera år hände inte mycket av intresse. De små skivbolagen som fungerat som banbrytare för allt nytt, fanns inte längre kvar. Hatet mot rockmusiken hos det etablerade samhället växte sig allt större. De stora bolagen ville tillfredsställa alla smakriktningar, utan att stöta sig med någon. De gick den gyllene medelvägen och spelade bara in säkra kort. Rocken blev alltmer uttunnad och intetsägande. Ungdomars intresse svalnade och skivförsäljningen sjönk. Skivbolagen sökte förtvivlat efter nya förmågor, som kunde ersätta de gamla och få utvecklingen att ta ny fart. De nya idolerna Brända av all uppståndelse som följt bland andra Elvis och Jerry Lee Lewis, satsade man på artister som inte retade folk. Den ene vattenkammade och prydlige artisten efter den andre lanserades. Man brydde sig mer om hur han passade in i familjeunderhållningen på TV, än vad han hade att komma med rent musikaliskt. Rockmusikens friska, fräna udd skalades bort. För de nya sångarna, som var mycket unga, skrevs söta, sentimentala låtar. Sångtexterna anpassades också till den nya linjen. 50-talsrocken beskrev ungdomsvärlden på ett sätt som kändes realistiskt och äkta. Den var levnadsglad och självsäker. Nu blev texterna sentimentala och trånande. Man skrev om omöjlig och olycklig, svärmisk tonårskärlek. Tre saker är karaktäristiska för den tidiga 60-tals musiken: - Det var nästan bara solosångare som hamnade på hitlistorna - Nästan alla var vita - De allra flesta hade en mycket kort populäritetsperiod Dessa artister går ofta under benämningen One-hit-wonders. The Twist En bit in på 60-talet började det ändå hända en del uppiggande saker. 1961 lanserade en svart sångare och dansare vid namn Chubby Checker en ny dans The Twist. Nu skulle man inte längre hålla i varandra, när man dansade, som man gjort innan. Istället skulle man stå mitt emot varandra och vrida kroppen rytmiskt till musiken. Vetlanda här växer människor och företag
England tar över Rockmusiken uppstod i Amerika, men en bit in på 60-talet blev det allt tydligare, att den amerikanska rocken började få konkurrens. Utvecklingens tyngdpunkt förflyttades till ett land i Europa England. Med radions och grammofonens hjälp spreds den amerikanska musiken snabbt över gränserna. Elvis var den stora idolen och europeiska Elviskopior dök upp lite här och var. Lonnie Donegan var en 50-tals musiker från London. Han intresserade sig för all amerikansk musik, förutom jazz även country & western, bluegrass, blues och den nya rockabillystilen. I Amerika fanns en folklig tradition att spela på vad man hade till hands kam, tvättbräda, hemmagjord bas tillverkad av en trälåda mm. Denna musikstil kallades skiffle. Lonnie Donegan började spela skifflemusik och gjorde stor succé i England i mitten av 50-talet. Skiffle blev omåttligt populär. Att skaffa instrument var dyrt och helt omöjligt för många ungdomar, men en tvättbräda kunde man ordna fram. Med lite händighet kunde man till och med bygga sig en lådbas. Mängder av skiffleklubbar växte fram i London och runt om i Europa. Där träffades man, lyssnade på andra skifflegrupper och spelade själva. Hela denna gräsrotsrörelse, som utvecklades i Liverpool och slog ut i sin fulla blom i och med The Beatles, fick namnet The Mersey Beat. The Beatles The Beatles är, sägs det, det största som hänt inom popmusiken på 60-talet. Bestämt kan sägas, att de har haft en enorm betydelse och ett stort inflytande på popmusiken och dess utveckling, inte minst genom skapandet av en helt ny image. Föräldrar till popfrälsta ungdomar såg uppskattande på utvecklingen. I motsats till tidigare artister var The Beatles mycket välklädda och uppträdde korrekt. Deras musik var melodisk och variationsrik. Framgångarna sporrade andra popmusiker att ta efter. Man försökte kopiera The Beatles musik, deras frisyrer och deras sätt att uppträda. Följden blev att man snart hade skapat ett nytt sound The Mersey Beat. The Beatles omsatte på 60-talet en bra bit över 100 miljoner kronor på skivor och konserter. Idag når gruppen ännu högre summor, trots att gruppen sedan länge upphört att existera.
I USA finns radiostationer som dygnet runt spelar Beatles-låtar. Sammanlagt skrev och spelade de fyra medlemmarna i The Beatles in 184 låtar. Som sjuttonåring i Liverpool gick John Lennon ofta på klubb och lyssnade på skiffle. Medan han fortfarande gick i skolan bildade han gruppen The Querry Men som spelade uteslutande skiffle-musik. Ganska snart kom Paul McCartney med i gruppen och efter stor påverkan av Rock n Roll, som vällde in över England, bytte gruppen namn till Johnny & The Moondogs. Efter att, under en kort period, ha kallat sig The Silver Beatles byter gruppen slutligen namn till The Beatles. Under några år i början av 60-talet spelade gruppen som husband på klubbar i Liverpool och Hamburg. Detta blev en nyttig och lärorik period för The Beatles, eftersom man då fick möjlighet att utveckla sina förmågor i instrumentspel, bli samspelta och skaffa sig rutin. När managern Brian Epstein och producenten George Martin tog hand om The Beatles gick de från att ha varit totalt okända till att bli världens mest kända ansikten under åren 1962 1966. Nu följde en hektisk period för gruppen och man ägnade sig åt att turnera runt världen, skriva en mängd hitlåtar, släppa ett stort antal skivor samt spela in filmer. The Beatles fick även ta emot den prestigefyllda Imperieorden av Drottning Elisabeth för deras positiva påverkan på den engelska ekonomin. Det händer ofta att artister snabbt hamnar i rampljuset och lika snabbt försvinner, eftersom de inte förmår förnya sig. The Beatles lyckades hålla sig kvar. De utvecklades. Varje ny skiva innehöll något nytt och annorlunda och ansågs vara bättre än den förra. The Beatles nöjde sig inte med att göra musik som folk redan tyckte om. De var nyfikna och fantasifulla och lät sig påverkas från alla håll. Sångtexterna, som från början varit glada och enkla, blev alltmer meningsfulla och välgjorda. De använde sig gärna av annorlunda instrument, alltifrån klassiska instrument till indiska. Man experimenterade ohämmat med alla de tekniska möjligheter som fanns att tillgå i en inspelningsstudio. Man sprängde helt enkelt popmusikens ramar. Allt detta experimenterande och den avancerade inspelningstekniken gjorde att musiken inte längre gick att utföra live. Tillsammans med att gruppen tröttnat på ett kringflackande liv fick detta till följd att The Beatles 1966 slutade med sina scenframträdanden och började koncentrera sig helt och hållet på att göra skivor. 1967 dog Brian Epstein, vilket blev en vändpunkt i gruppens karriär. De bestämde sig för att inte skaffa någon ny manager, utan klara sig själva. Det blev stora problem. Gruppen var trots allt musiker, inte affärsmän.
De startade ett kulturbolag, Apple, där de ville investera sina pengar till musikutveckling. Apple skulle ställa upp med ekonomisk hjälp till nytänkande artister av alla slag. Kulturbolaget omfattade både en boutique, ett skivförlag och ett filmbolag. Slitningar i gruppen började märkas. The Beatles hade utvecklats åt olika håll och började tröttna på varandra. Alla fyra ville vara fria och göra saker på egen hand. Affärerna gick allt sämre och Apple gick i konkurs. 1970 meddelar bandmedlemmarna att The Beatles ska upplösas. Andra stora Beat-artister The Beatles främsta inspirationskälla hade varit de vita rocksångarna på 50-talet med Elvis i spetsen. Andra brittiska artister föredrog den rena bluesmusiken och påverkades av de svarta rockartisterna. Ett av dessa brittiska band, som kom att dominera rockscenen under 60-talet, var The Rolling Stones. De lanserades som The Beatles raka motsats. Beatles var prydliga men busiga, de drev friskt med reportrar och publik, men gav ett trevligt och snällt intryck. The Rolling Stones var tvärt emot. Hög ljudvolym, vilt trumspel och scenklädseln bestod av tighta jeans, uppknäppta skjortor och slarviga frisyrer. Sångaren Mick Jagger sprang runt på scenen i ett hetsigt tempo och sjöng brett, rått och oskolat med en utmanande scenstil som visade tydliga anspelningar på sex. Den äldre publiken upplevde Rolling Stones som frånstötande och ouppfostrade, men den yngre publiken var förtjust och såg gruppen som rebeller vilka många kunde identifiera sig med. Vid slutet av 60-talet var hysterin lika stor kring The Rolling Stones som kring The Beatles. Även The Rolling Stones slutade ge konserter efter några år. Liksom många andra band vid den här tiden experimenterade de med droger och musik. Från 1967 och framåt var gruppen starkt påverkade av Flower Power-rörelsen och många av texterna har dessutom ett ockult innehåll, något som blev riktigt vanligt tio år senare när Heavy Metal-stilen blev populär. The Kinks anses kanske vara det mest brittiska av beatmusikens grupper. Man experimenterade mycket med olika ljudeffekter på gitarren, som senare kom att bli grunden till Heavy Metal. Bandets genombrottslåt är You really got me. Ytterligare ett känt brittiskt beatband är The Animals med genombrottslåten House of the rising sun. The Who tog 60-talspopen till en högre intensitetsnivå och även de experimenterade med nya spännande ljud, framför allt på elgitarr. Låten My generation väckte uppmärksamhet eftersom sångaren stammar för att få fram ett annorlunda ljud.
Hit-låtar The Beatles Love me do, 1962 Please, please me, 1963 I want to hold your hand, 1963 She love you, 1963 A hard day s night, 1964 Help, 1965 Yesterday, 1965 Sgt. Pepper s lonely hearts club band, 1967 Strawberry fields forever, 1967 A day in the life, 1967 Let it be, 1970 The Rolling Stones Not fade away, 1964 Satisfaction, 1965 Sympathy for the devil, 1968 Honky Tonk woman, 1969 The Kinks You really got me, 1964 The Animals House of the rising sun, 1964 The Who My generation, 1965