Vatten Mål och riktlinjer Skyddszoner, dammar och våtmarker ska anläggas i syfte att öka vattendragens självrenande effekt. Strandområden av betydelse för bad och rekreation ska långsiktigt skyddas från bebyggelse eller annan verksamhet. Alla badplatser ska ha badvatten tjänligt för bad. Uttag av vatten från yt- och grundvatten för bevattning eller andra ändamål ska anpassas så att fiske och dricksvattenförsörjningen inte skadas. Vattenuttagen får inte heller leda till skada på biotoper, flora eller fauna. Vattentillgång, vattenkvalitet och fiskevård ska vara sådan att det är möjligt att uthålligt bedriva fiske. Rent vatten är en av förutsättningarna för livet på jorden. Vatten och närheten till vatten har också stor betydelse för människans välbefinnande. Vi finner ro och avkoppling och kan utnyttja det för diverse fritidsaktiviteter. Vi söker också vår föda här och vi använder vatten för att bevattna grödor. En god vattenkvalitet är en väsentlig förutsättning för vattenförsörjning, friluftsliv, bevarande av biotoper och ekosystem. Tillgången till rent vatten för hushålls-, industri- och samhällsändamål uppfattar vi idag som en självklarhet. Under årens lopp har vi också upplevt hur hanteringen av avloppsvattnet utvecklas mot en allt bättre hygienisk standard. För Höör med flera kommuner har en grundvattenplan tagits fram för att klarlägga regionens grundvattentillgångar och de hot som riktas mot dessa. I planen redovisas vilka områden som är i mycket stort skyddsbehov med avseende på olika hot. Till detta kopplas en åtgärdsplan. Inom Höörs kommun finns många sjöar och småvatten, bland annat ligger huvuddelen av Ringsjöarna i Höörs kommun. Ringsjön har varit föremål för restaurering under 1980-talet som har bidragit till en förbättrad vattenkvalitet samt ett lönande yrkesfiske. Förhoppningen är stor att även Korsarödssjön ska ha vunnit på den restaurering som utförts där. Vaxsjön bedöms i dagsläget vara minst påverkad av försurning medan däremot Dagstorpssjön, Prästtorpasjön och Tjörnarpssjön i norra delen av kommunen bedöms vara påverkade. Syrkhultasjön, till stor del i Klippans kommun, är troligen den sjö som är hårdast drabbad av försurning. Återskapandet av våtmarker i kommunen är viktig för att minska kväve och fosfor belastningen på vattendragen och gynna den biologiska mångfalden. Våtmarker i ett område ger ett jämnare flödesförlopp samt förhöjer rekreationsvärdet och förbättrar betingelserna för djur- och växtliv. Vatten är ett viktigt inslag i miljön 116
Rönne å Vatten Syrkhultasjön Resurshushållning Klippans kommun Gäddesjön Hässleholms kommun Tormestorpsån Snällerödsån NORRA RÖRUM Rönne å Tjörnarpssjön Kolebäck Hallaröd Hålsaxabäcken Dagstorpssjön Vaxsjön Prästtorpasjön TJÖRNARP till Vramsån Korsarödssjön Bökestorps mölledamm Månsjön Munkarp Höörsån HÖÖR Misseröds dammen Sätofta Kvesarumsån Hörby kommun Eslövs kommun V. Ringsjön Ängsbyn Ö. Ringsjön Snogerödsån SNOGERÖD Pinebäcken Rolsberga Bråån Bråån Översiktsplan HÖÖRS KOMMUN Vatten Skala Satsarp Delavrinningsområde Huvudavrinningsområde 0 2.5 5 km Löberöd Sjöar 117
Bakgrund och motiv Sjöar, vattendrag och våtmarker Vattnet på vår planet befinner sig i ständig cirkulation. Det tillförs jorden i form av nederbörd och infiltrerar genom marken ned till grundvattnet eller avrinner direkt till sjöar och vattendrag. Grundvattnet återförs till markytan med hjälp av växtlighet eller via utströmning i vattendrag. Genom växternas transpiration och genom avdunstning från mark, floder, sjöar och hav återgår vattnet till atmosfären. Tillförseln till jordytan sker sedan i form av nederbörd och kretsloppet är därmed slutet. Höörs kommuns höga läge över havet gör att nederbörden som faller över kommunen avleds till tre olika huvudavrinningsområden med utlopp i havet. Floderna inom huvudavrinningsområdena är Rönne å som mynnar ut i Skälderviken, Kävlingeån som leder ut i Öresund och Helge å som mynnar ut i Hanöbukten. Dessa tre kustvattenområden är starkt förorenade genom övergödning och det pågår stora satsningar för att minska direkt och diffus påverkan från både kustzon och inland. Rönne ås avrinningsområde kan delas in i Ringsjöns och Rönne ås avrinningsområde. Om kommunen ska kunna axla ansvaret enligt Miljöbalkens hushållningsbestämmelser, är det nödvändigt med en bra kunskap om vattnet i kommunen. Metoden att bryta ned kommunens yta i delavrinningsområden ger en möjlighet att få ett grepp om vattnets tillstånd och vad som påverkar vattnet och ger det dess kvalitet, samtidigt som det ger möjlighet till förbättringsåtgärder. I kommunen finns många olika former av ytvatten: våtmarker, småvatten, sjöar, större och mindre vattendrag. Gemensamt för dessa är att de i någon form, mer eller mindre, är påverkade av mänskliga aktiviteter. Generellt kan sägas att det finns goda möjligheter för kommunen att minska denna påverkan då kommunen antingen befinner sig först eller endast har en grannkommun före sig i avrinningshierarkin. Småvattnen, som i kommunen är 267 till antalet, är skyddade genom biotopskyddet i Miljöbalken. Utnyttjandet av skogs- och jordbruksmark påverkar Sjöar och vattendrag är viktiga naturelement ekosystemen i sjöar och vattendrag bl. a. genom läckage av näringsämnen. Näringsläckaget har också påverkat de skånska sjöarna och kustvattnen, med algblomning, syrebrist, svavelvätebildning och döda bottnar som följd. Höörs kommun deltar i Kävlingeåprojektet som konkret arbetar med att minska näringsläckage från jordbruksmarken vidare ut i havet genom att anlägga våtmarker och skyddszoner. Mark och vatten är naturresurser som måste utnyttjas enligt kretsloppsprincipen och målet om en hållbar utveckling. En miljömedveten planering gör det möjligt att skydda naturen samtidigt som man ser till att det vid behov finns mark för bostäder, vägar och järnvägar och förutsättningar att utnyttja förnyelsebar energi. Sjöar och vattendrag är mycket viktiga naturkomponenter både rent biologiskt och ur upplevelsesynpunkt. De flesta sjöarna har sänkts och vattendragen har rätats ut eller kulverterats. Denna behandling är ett stort problem ur natur- 118
Vatten vårdssynpunkt. Vattenområdena är barnkammare och matförråd för många arter. Om vattendraget eller våtmarkerna försvinner utarmas naturen svårt. Jordbruk En betydande del av det kväve och fosfor som hamnar i vattendragen kommer från jordbruket. Näringsläckaget inom jordbruket kan minskas med verksamhetsinriktade åtgärder. De bedömningar som gjorts av jordbruksbetonade avrinningsområden har emellertid visat att minskningen ur vattenvårdssynpunkt inte är tillräcklig. Naturens egna reningsmöjligheter måste också tas till vara. De sista åren har därför intresset fokuserats på nyetablering av natur i form av våtmarker, vattensamlingar och vegetationszoner kring vattendrag. Dessa naturliga reningsverk har en kväve- och fosforreducerande effekt. De förbättrar också livsbetingelserna för flora och fauna i och kring vattendragen och har samtidigt en utjämnande effekt på fluktuationerna i vattendragen. Kommunal avloppsvattenbehandling Det ursprungliga målet för den moderna vattenoch avloppstekniken då den introducerades i våra städer för över hundra år sedan, var att uppnå god hygien i våra bostäder och i bostädernas närhet. Priset för god bostadshygien blev starkt nedsmutsade sjöar och vattendrag kring städerna. Under 1940-talet började därför utbyggnaden av reningsverk för att möta de nya miljökraven. Under 1980-talet har kraven om kvävereduktion vid större kustnära verk kommit. Hårdgöring av markytor i tät bebyggelse i kombination med traditionell bortledning av dagvatten via rörsystem innebär att markinfiltrationen minskar eller upphör helt. Resultatet blir en både större och snabbare avledning med en minskad naturlig reningsprocess och en ökad recipientbelastning som följd. De fastigheter som inte är anslutna till kommunens spillvattennät måste själva ombesörja reningen av sitt spillvatten. Reningen sker ofta hushållsvis. Så långt det är möjligt utnyttjas då markens reningsförmåga. Den samlade näringsbelastningen från de enskilda avloppsanläggningarna är av den storleksordningen att förbättringar måste göras i hela kommunen. Det är i princip slutfört vad gäller Ringsjöns och Brååns avrinningsområde. Förbättringar är påbörjade inom Helge ås avrinningsområde. Avloppsinventering ska påbörjas vad gäller Rönne ås avrinningsområde. Resurshushållning Vatten är en viktig resurs för samhället 119
Avrinningsområde Rönne ås avrinningsområde Markanvändningen inom den del av Rönne ås avrinningsområde som avvattnas direkt till Rönne å kan beskrivas som skogsbygd och småskalig jordbruksbygd. Inom området finns tätorterna Munkarp, Hallaröd och Norra Rörum. Större sjöar är Dagstorpssjön, Vaxsjön och Syrkhultasjön. Större vattendrag är Snällerödsbäcken, Hålsaxabäcken och Kolebäcken. Rönne å fungerar bitvis som gräns mot Eslövs kommun. För Rönne å finns ett vattenvårdsförbund med kommunen som medlem. Hässleholms kommun Klippans kommun NORRA RÖRUM Helge ås avrinningsområde TJÖRNARP Hallaröd Rönne ås avrinningsområde Helge ås avrinningsområde Helge ås avrinningsområde består av skogsbygd och småskalig jordbruksbygd. Tjörnarp är enda tätort. Större sjöar är Tjörnarpssjön och Korsarödssjön. Större vattendrag är Tormestorpsån, ett biflöde till Hovdalaån och ett biflöde till Vramsån. All avrinning sker till Hässleholms kommun för att så småningom avledas till Helge å. För Helge å finns ett vattenvårdsförbund med kommunen som medlem. Munkarp HÖÖR Hörby kommun Sätofta V. Ringsjön Ängsbyn Ö. Ringsjön Ringsjöns avrinningsområde Eslövs kommun Kävlingeåns avrinningsområde Kommunens södra del ingår genom Bråån i ett delavrinningsområde till Kävlingeån. Inom kommunen rinner Bråån och dess biflöden genom utpräglad jordbruksmark förutom då den passerar Rolsberga och riksväg E22. Brååns avrinningsområde ingår i ett kontrollprogram som administreras av Kävlingeåns vattenvårdsförbund. Provtagningen i vattenvårdsförbundets och kommunernas regi visar samma resultat: ett mycket näringsrikt vatten med en mycket god buffertkapacitet mot försurning. SNOGERÖD Rolsberga Kävlingeåns avrinningsområde Satsarp Skala 0 2.5 Avrinningsområden Ringsjöns avrinningsområde Ringsjöns avrinningsområde är vidsträckt och omfattar såväl skogsbygd norr om Höörs tätort som utpräglad jordbruksbygd söder om Ringsjön. Tätorter inom avrinningsområdet är Höör och Snogeröd. Större sjöar är Prästtorpasjön och Ringsjöns tre delbassänger. Mindre sjöar, av en storlek som gör att de inte kan betecknas som småvatten är Bökestorps mölledamm, Misseröds fiskdamm och Månsjön. Större vattendrag är Höörsån, Pinebäcken, Snogerödsbäcken och en liten del av Kvesarumsån som fungerar som gräns mot Hörby kommun. Ringsjösundet förbinder Västra- och Östra Ringsjöarna 120 5 km Löberöd
Vatten Sjöar i Höörs kommun Ringsjön Omkring sekelskiftet var Ringsjön en rovfiskdominerad, måttligt näringsrik sjö. Redan i slutet av 1800-talet visade sjön tecken på en begynnande övergödning. Det finns rapporter om kraftiga algblomningar och stark grumling av sjöns vatten. Denna påverkan berodde troligen på sjösänkningen 1883 och den kraftiga befolkningsexpansionen i området. Ringsjön fortsatte sedan att gradvis försämras. På 60-talet visade provtagningarna av badvattnet att vattenkvaliteten var mycket dålig på vissa badplatser. Mellan 1968 och 1972 försämrades siktdjupet sommartid från drygt två meter till knappt en meter och det började förekomma kreatursdöd till följd av alggifter. Yrkesfisket påverkades kraftigt av Ringsjöns dåliga tillstånd, liksom fritidsfisket. Det var tidvis omöjligt att fiska med spinnare eftersom bytesfisken inte såg betet i den kraftiga algblomningen. Ringsjöns allt sämre tillstånd under början på 70-talet medförde att reningsverken i Höör och Hörby kommuner införde avancerad kemisk rening. Då den genomförda förbättringen av reningsverken inte hade väntad effekt på Ringsjöns vattenkvalitet, bildades Ringsjökommittén 1980. Genom Ringsjökommittén utfördes ett flertal undersökningar för att kartlägga varifrån den ökade närsaltsbelastningen kom. Det visade sig att åkermarken stod för 80 % av kvävetillförseln och 50 % av fosfortillförseln. Punktkällor av näringsämnestillförsel var enskilda avlopp, mjölkrum och gödselstäder. 1985 förklarades Ringsjön för särskilt föroreningskänsligt område genom ett tillägg i miljöskyddslagen. Vattenkvaliteten i Ringsjöns tillflöden förbättrades markant mellan åren 1975 och 1989. De utfiskningar av skräpfisk som genomfördes mellan 1989 och 1991 syftade till att stoppa fosforläckaget och omvandla sjön till en rovfiskdominerad sjö. Det återstår en hel del arbete och tid innan Ringsjön klarar sig själv. Det arbete som redan har lagts ner visar att åtgärder, som i sig verkar otillräckliga, tillsammans är en del i pusslet som krävs för att styra utvecklingen i en så kraftigt övergödd sjö som Ringsjön varit. Resurshushållning Klippans kommun Gäddesjön Syrkhultasjön Hässleholms kommun NORRA RÖRUM Hallaröd Tjörnarpssjön Dagstorpssjön TJÖRNARP Prästtorpasjön Korsarödssjön Vaxsjön Månsjön Munkarp HÖÖR Misseröds dammen Sätofta Hörby kommun Eslövs kommun V. Ringsjön Ängsbyn Ö. Ringsjön SNOGERÖD Skala 0 2.5 5 km Rolsberga Satsarp 121 Översiktsplan HÖÖRS KOMMUN Vatten Delavrinningsområ Huvudavrinningsområde Sjöar
Övriga sjöar Sjöarna i kommunen är i varierande kondition. Allmänt kan sägas att sjöarna står emot försurningen relativt bra. Vaxsjön förefaller minst påverkad av det sura nedfallet, medan Dagstorpssjön, Prässtorpasjön, Tjörnarpssjön och Korsarödssjön är påverkade av försurningen. Syrkhultasjön är den sjö som hittills drabbats värst. De större sjöarna i kommunen: Ringsjön, Dagstorpssjön, Tjörnarpssjön, Prästtorpasjön och Korsarödssjön omfattas av landskapsbildsskydd. Dagstorpssjön Belägen inom Rönneås avrinningsområde Den avvattnas av Snällerödsbäcken. Till sjön rinner fem mindre bäckar, varav två rinner i dalstråk på sjöns nordvästra och nordöstra sida. I utflödet är sjön reglerad av ett dämme. Avrinningsområdet är 4,58 km 2 stort. I området finns Höörssandsten och basaltkupper. Sjön har två djuphålor och dess maximala djup är fem meter. Dagsstorpssjöns omgivningar är varierande med omväxlande öppen mark och skog. Den dominerande skogstypen är bokskog men även blandlövskog och granplanteringar förekommer. Öster och norr om sjön utbreder sig äldre hagmarker. Syrkhultasjön Belägen inom Rönne ås avrinningsområde. Sjön är belägen i Klippans och Höörs kommuner och avvattnas av Snällerödsån. Det dominerande tillflödet utgörs av Rägnarödsån. Syrkhultasjön har en djuphåla och det maximala djupet är 1,9 m. Avrinningsområdet är 6,3 km 2 stort och karaktäriseras av skog och våtmarker. Våtmarkerna utgörs till största delen av mossar. Sjöns läge i relativt opåverkade skogsmarker förstärker värdet och gör sjön intressant både för naturvård- och friluftsintressen. Vaxsjön Belägen inom Rönne ås avrinningsområde. Till sjön rinner två bäckar och sjön avvattnas huvudsakligen av Munkarpsån. Tidigare var utflödet beläget i sjöns norra ände, åt väster förbi Långstorp. I dagsläget sker avrinningen åt söder. Avrinningsområdet är 0,84 km 2 stort. Vaxsjön är 4,5 meter djup och har tre djuphålor. Det bör dock uppmärksammas att det finns provtagningsuppgifter från sjön från både 5 och 6 meter, varför en ny djupkarta bör upprättas. Sjöns omgivningar domineras av skogsmark, med inslag av varierat äldre jordbrukslandskap. Prästtorpasjön Belägen inom Ringsjöns avrinningsområde och avvattnas av Höörsån. Sjön har ett tillflöde, en mindre bäck på nordliga sidan som avvattnar skog med ett visst inslag av våtmarker. Avrinningsområdet är 1,64 km 2 stort och relativt starkt kuperat. De dominerade vegetationstyperna är granoch bokskog. Korsarödssjön Belägen inom Helgeås avrinningsområde. Utflödet mynnar så småningom i Vramsån. Sjön har två tillflöden som båda är dikade, ett i nordväst och ett i nordöst. Avflödet sker i den sydvästra delen. Avrinningsområdet är 2,34 km 2 stort. Området utgörs av lövskog och varierat jordbrukslandskap. I de södra delarna finns ett kulturlandskap med anor från 1700-talet. Sjön är sänkt upprepade gånger under 1800- och 1900-talet och sjöytan beräknas ha minskat från 0,16 km 2 till 0,12 km 2. Sjöns nuvarande vattendjup är knappt 1 meter. Sänkningen har naturligtvis påverkat sjön negativt och synbart minskat dess livslängd med ett flertal årtionden. Sjön har tidigare varit täckt av flytvass och röjning av sjön har skett med handkraft. Tjörnarps kursgård har under 1994 erhållit bidrag från landstingets miljövårdsfond för att med hjälp av maskiner ta bort de massiva flytvassarna. Länsstyrelsen i Malmöhus län och Lunds universitet har också deltagit i restaureringen av sjön. Tjörnarpssjön Belägen norr om Höörs tätort i direkt anslutning till Tjörnarps samhälle. Sjön ligger i Helgeås avrinningsområde och mynnar i Tormestorpsån. Tidigare utlopp var i sydöstlig riktning. Avrinningsområdet är 6,9 km 2 stort och avvattnas av fem bäckar. Avrinningsområdet utgörs av småkuperad skogsbeklädd mark. Skogen består till största delen av ädellöv med ett visst inslag av annat löv och gran. Tjörnarpssjön har ett maximalt djup av tre meter. I sjön finns en ö, Storön. Sjöns stränder består till största delen av sandigt material. På vissa ställen är sjön svårtillgänglig. För att möjliggöra fortsatt användning av sjön som badsjö är det viktigt att dess kondition inte försämras. Prästtorpasjön ingår i Ringssjöns avrinningsområde 122
Munkarp Misseröd Vatten Yrkesfiske och vattenbruk Mark- och vattenområden som har betydelse för yrkesfisket eller för vattenbruk skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringarnas bedrivande. Många ekonomiskt viktiga fiskarter företar långa lek- och näringsvandringar, vilket medför att fångstområdena ofta kan ligga långt ifrån reproduktionsområdena. De flesta fiskarter förflyttar sig mellan olika miljöer under levnadsperioden. Olika för fisket skadliga ingrepp kan således få återverkningar långt från störningskällan. De områden som är av betydelse för fisket är främst lek- och uppväxtområden samt landningsoch fångstplatser. Ringsjön har sedan länge erbjudit ett fiske med god kvalitet. Det ekonomiska utfallet har varit gott främst på grund av en omfattande inplantering av ål. Ringsjön är ett riksintresse för yrkesfisket och ska därför skyddas. Ett fiskevårdsförbund för Ringsjön bildades 1996. I Ringsjön finns en stam av öring som utgör en artvariant som är mycket värdefull för Skåne. Öringen vandrar upp i småbäckar för att leka. För att stärka Ringsjööringens status bör kommunen verka för att vandringshinder för öring tas bort vid Höörs mölla och Brännemölla. Fritidsfiske bedrivs i kommunens småvatten, åar och sjöar, av olika storlek och kvalitet. Kommunens sjöar och vattendrag innehåller de vanligaste svenska fiskarterna. Märgelgravar och andra småvatten ger en variation i landskapet och skapar livsutrymme åt växter och djur. De används bl.a. till odling av fisk och kräftor, samt för bevattning och som branddammar. V. Ringsjön Ängsbyn Ö. Ringsjön Snogeröd Ringsjön är intresseområde för yrkesfisket Rolsberga Fritidsfisket är omfattande i kommunen 75 HÖÖR Sätofta Sätoftasjön Resurshushållning Yrkesfiske vid Pråmhuset 123