SNÖBROTT OCH TOPPRÖTA HOS GRANEN.

ifedföver skgsvårdsföreningens Tidskrift 1919, häf. 9-16. SNÖBROTT OCH TOPPRÖTA HOS GRANEN. SC H N E E B R O C H E U N D G I P F E L F A U L E B E I D E R F I C.H T E AV TORSTEN LAGERBERG MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFöRSöKSANSTALT HAFT. 16. N:r 5 C E N T R A L T R Y C K E R I E T, S T O C K H O L M 1 9 9.

Mf:DDELANDEN FRXN STArfENS SKOGSFORSOKSANSTALT HÄFTET 16. 1919 MITTELUNGEN AUS 11ER FORSTLICHEN VERSUCHS.-\NST.-\L T SCHWEDENS 16. HEFT REPORTs OF THE SWEDSH INSTITUTE OF EXPERIMENT AJ, FORESTRY N16 RAPPORTS DE LA :3TATION DE RECHERCHES DES FORETS DE,A SUEDE N 16 CENTRALTRYCKERIET STOCKHOUI 1919

REDAKTÖR PROFESSOR GUNNAR SCHOTTE

INNEHALL GÖST A MELLSTRÖM: Skgsträdens frösättning år 1918 Samenertrag der Wadbäume in Schweden im Jahre I918........................ 24 HENRIK HESSELMAN: Iakttageser över skgsträdspens spridningsförmåga........... 27 Bebachtungen Uber die Verbreitungsfähigkeit des \Vadbaumpens............ 54 LARS-GUNNAR ROMELL: Anatmiska egendmigheter vid en naturympning av gran på ta.... Antmy f a grafting f spruce n pine IV AR TRÄGÅRD H: skgsinsekternas skadegörese under år 1917... 67 Die Schädungen der Frstinsekten im J ah re I 9 I 7.............................. r 09 TORSTEN LAGERBERG: Snöbrtt ch tppröta hs granen... I I5 Schneebrche und Gipfefäue bei der Fichte......... 158 SVEN PETRINI: Om frmpunktsbedömning.. The Frm-pint as an expressin the trunk frm... SVEN PETRINI: Frmhöjdstiväxten i tabestånd inm Väster= bttens än...... I 84 The percent increment f the Frm-height I87 Redgörese för verksamheten vid Statens skgsförsöksanstat under år 1918. (Bericht i.iber die Tätigkeit der Kg!. Frstichen V ersuchsanstat Sch w edens im J ah re I 9 r 8; Reprt abut the wrk f the Swedish Institute f Experimenta Frestry). I. skgsavdeningen (Frstiche Abteiung, Farestry divisin) av GuNNAR ScHOTTE......... 189 II. Naturvetenskapiga avdeningen (Naturwissenschaftiche Abteiung; Btanica-gegica divisin) av HENRIK HEssELMAN...... 194 III. Entmgiska avdeningen (Frstentmgische Abteiung; entmgica divisin) av IvAR TRÄGÅRDH... I96 IV. Avdeningen för föryngringsförsök i Nrrand (Abteiung fur die Verjungungsversuche in Nrrand; Divisin fr affrestatin prbems in Nrrand) av EvARD WIBECK... I99 Sid. 61 65 163 r8

TORSTEN LAGERBER G(! SNÖBROTT OCH TOPPRÖTA HOS GRANEN. Avarigare snöskadr höra yckigtvis icke ti de mera regebundet återkmmande företeeserna i våra skgar. Vi stå i detta avseende betydigt gynnsammare situerade än många trakter i meersta ch södra Eurpa, där snömassrna 'så gtt sm årigen medföra svåra förödeser i bestånden. Även hs ss kunna dck understundm exceptinet snörika vintrar inträffa, då snöskadrna anta en synnerigen avarig karaktär. Endast från de senaste I åren ha vi såunda att anteckna tvenne svårartade snöbrttsperider. Den första av dessa infö vintern r 9 I -I 9 I I ch berörde huvudsakigen de nrrändska skgarna. Skadrna kncentrerade sig här på tvenne mråden, ett mfattande sydöstra deen av Lappand med tistötande dear av Ångermanand ch Västerbtten ch ett andra sträckande sig från Orsa Finnmark i Daarna över nrdvästra ch nrra, dearna av Häsingand (jfr HESSELMAN, sid. 145). Den andra snöbrttsperiden inträffade vintern I 9 I 5- I 9 I 6. Denna gång var det i Sydsverige, sm förödesen gick fram, i synnerhet i de ti Vättern gränsande dearna av Småand ch Västergötand (jfr SCHOTTE, sid. I I I). Det är påtagigt, att förmdat tistötande snöskadr av den mfattc ning, sm här åsyftas, måste stäa beståndsvården inför vanskiga uppgifter. Ofta ng krsas fuständigt den hushåningspan, sm agts ti grund för ayverkningen. Även m de nödvändiga utstämpingarna begränsas ti sådana träd, sm igga kuvräkta på marken, kan mången gång erhåas en virkeskvantitet, sm vida överträffar det beräknade åriga' uttaget. Då de skadade stammarna tigdgjrts, kan det även visa sig nödvändigt att gå vidare ti de kvarstående träden, sm ämnats het berörda av snön. Beståndet bir nämigen ej säan spierat på ett sådant sätt, att även dessa träd måste faa för yxan, m det ska bi möjigt att på ett tifredsstäande sätt rdna den ödeagda skgstraktens föryngring. Givetvis öpa ckså enstaka fristäda granar eer smärre grupper str risk att strmfäas eer trka, m de kvarämnas. 8. Medde. jr/in Stateus Skgsförsöksattsat. Häft. t6.

116 TORSTEN LAGERBERG [2} Det är het naturigt, att beståndsvården inm skida dear av andet ska vara i ika hög grad skickad att möta de extrardinära svårigheter, sm skapas genm vådsamrna snöbrtt. I den mån skgs,ktsen kan drivas mera intensivt, bir detta ättare, ch mvänt. Därför utpånas spåren av snöbrtten jämföresevis hastigt i våra södra andsdear. I Nrrand däremt kan uppgiften att reparera skadrna genmföras betydigt ångsammare, ch inm stra, at för avsides iggande mråden, trde detta för närvarande icke ens vara möjigt. En gd iustratin ti snömassrnas förhärjande ingrepp i skgsbestånden g a vs under vintern r 9 r-r 9 I I å Hamra krnpark i Daarna. Skgen ödeades här ti den grad, att man vid den utstärnpi11g, sm insattes medebart efter skadegöresen, endast kunde ta hänsyn ti träd, sm bivit het kuvräkta eer i övrigt så ia medfarna, att deras avdöende syntes säkert. Aa träd, sm endast tppbrutits, kvarämnades tis vidare. - Närmare siffrr ti beysande av skadrnas mfattning trde vara nödigt att här ämna; jag nöjer mig med att härutinnan hänvisa ti HESSELMANS van citerade redgörese. Orsakerna ti att stambrtt ti föjd av snöbeastning är vanigast i mgna granbestånd kunna givetvis vara fera. Härti bidrar b. a. grankrnans regebundna arkitektnik ch ständiga barrikedm, sm möjiggör anhpning av stra snömassr, samt virkets tekniska egenskaper. För det enskida trädet trde i första hand expsitinen ch den i överensstämme."e härmed växande krnbidningen bi avgörande för brttets diameter. Understundm förras atså endast krnans översta parti, iband kanske hea övre häften eer ännu mera. I sjäva verket är det just i fråga m behandingen av de snöbrutna granarna, sm uppfattningarna gå isär. Många skgsmän trde nämigen håa före, att tppbrtten icke medföra någt avarigt men för träden, andra däremt vija göra gäande att faran är str, då brttytan ätt bidar en ingångsprt för röta, varför stammarnas fri,khet ch användbarhet kmmer att äventyras. Frågan är atså, m man vid utstämpingar i snöskadad granskg bör kvarämna sådana träd, vika efter stam. brttet äga så str de av sin ursprungiga krna i behå, att denna återstd är tiräckig för ivets vidmakthåande, eer m en sådan åtgärd är förenad med någn risk, ch i så fa hur str denna risk är. I den tyska skgsitteraturen möta vi tarika ch devis synnerigen detajerade redgöreser för snöskadr i granbestand. Av de."sa intresserar särskit i detta sammanhang en undersökning av aberförster K. REUSS (sid. 412-4 I 3) över de vanigt svårartade snöbrtten på Harz i december år I 883. Band annat diskuterar denne författare i sin framstäning även de vådr, sm stambrtt kunna förrsaka, men det vi synas,

SNÖBROTT OCH TOPPRÖTA HOS GRANEN 117 sm m han vre böjd för att icke timäta dem någn större betydese. På Harz hade man nämigen gjrt den erfarenheten, att de skadade granarna i amänhet kunde eva ch utveckas vidare, btt de hade tre friska grenvarv av krnan i behå, viket atså med hänsyn ti assimiatinssystemet skue betyda granens existensminimum. Ti ch med så 1a skadade träd kunde därför utan ägenhet ämnas att kvarstå. Döds dömda däremt v r träd, sm brutits vid en grvek a v mer än I 5 cm ch därför i rege förfgade över ett atför ringa anta evande grenar, ch därti sådana, sm genm brttet erhåit starkt sönderspittrade stammar. Dessa brde fjaktigen utstämpas. Att växtighetsgraden bör vara av str betydese för de enskida stammarnas utveckingsmöjigbeter efter ett snöbrtt, är ju ej ägnat att förvåna. I denna punkt finner man även hs REUSS en de tämigen kategriska uppgifter. Han framhåer såunda b. a., att frdvuxna granar ätt bida ersättningstppar, ch att deras brttytr snart övervaas; ti ch med sådana m 10 cm:s diameter kunna äkas fuständigt, ch då ersättningstppen sedan tiväxer, utpånas fta skadan het ch hået. Sämre utsikter ha givetvis gama växtiga träd; man måste därför atid taga med i räkningen, att en eer annan av de kvarämnade stammarna kmmer att trka under de föjande åren. På Harz hade emeertid detta inträffat endast i mycket ringa mfattning. Att döma av denna REuss' framstäning kan det såunda förefaa, sm m den mening skue ha rätt, viken icke är böjd för att timäta tppbrtten någn särskid betydese för trädens framtida utvecking. Emeertid ider den citerade undersökningen av en ingaunda väsentig brist: frågan m rötans förhåande ti snöbrtten har nämigen fuständigt ämnats ur räkningen. Detta kan dck enigt min mening knappast tkas så, att tpprötar över huvud taget skue vara het främmande för den snöbrutna tyska granskgen. Det är uppenbart, att REUSS' undersökning just i denna punkt tarvar en. kmpettering, ch det är ika kart, att resutaten av en dyik undersökning, kritiskt utförd, måste biva av str praktisk betydese, i viken riktning de än kmma att gå. Att jag upptagit frågan m tpprötarna ti behanding för våra egna skgars vidkmmande trde såunda icke närmare behöva mtiveras. Undersökningen i fätet utfördes smmaren I 915 under min tjänstetid vid Skgsförsöksanstaten, ehuru det sutiga framäggadet av resutaten på grund av meankmmande hinder har måst anstå ti nu. Materiaets insaming ch behanding. Det var ursprungigen min avsikt att studera endast sådana tppbrtt, sm uppkmmit under vintern 1910-- I 9 r I, ch att för detta ändamå

------- ------------- -------~-~---- ------ - ---~--- -- --------- - 118 TORSTEN LAGERBERG [4] uppsöka några ämpiga granbestånd inm de då svårast härjade dearna av Nrrand. Mitt va fö därvid på tvenne ika trakter av Ångermanand, Tåsjöberget i Tåsjö scken samt Nyb skg, tihörande Sandö aktiebag ch beägen mkring 2 km nrdst m Tjäs skjutsstatin i Anundsjö scken. En krt överbick över de förhåanden, under vika granskgen växer i dessa trakter, trde vara på sin pats. Tåsjöberget är egentigen ingenting annat än den pötsiga avsutningen m<:>t väster av en högpatå, sm bidar vattendearen mean den ångsträckta Tåsjöns djupt nedskurna dagång ch den ängre i nrr ch öster föröpande Rörströrnsäven. Berget består ti huvudsakig de av siurisk aunskiffer, sm i den branta västsuttningen mångenstädes går i dagen men i övrigt givit upphv ti en jrdmån av mycket gd beskaffenhet. Här växer nu ett mkring 50-årigt barrbandsbestånd av hög bnitet. Först sedan man nått upp van den egentiga branten, d. v. s. vid mkring 550 m över havet möta snöbrutna granar (tig. 1), ch dessa tita atmer i anta, ju högre upp man stiger. Patåns högst beägna de, sm når upp ti mer än 630 m över havet, bär ett växtigt ch överårigt mycket gest bestånd av utprägade fjägranar (tig. 2). Tåsjöberget är uppenbarigen en trakt, där snöbrtt varje vinter höra ti rdningen. Så gtt sm aa på patsen växande ädre granar trde någn gång under sin tivar ha bivit brutna; även stammar, sm ti det yttre förefaa kanderiga, innesuta fta en för änge sedan avbruten ch het övervaad tpp. Exempe på träd, sm tppbrutits upprepade gånger, finner man ckså ganska amänt. - Med hänsyn ti brttytrnas rientering gör sig en påfaande agbundenhet gäande; de festa är riktade mt väster. Detta faktum har emeertid sin naturiga förkaring: enigt rtsbefkningen utsag avastas nämigen de största snömassrna med stiga vindar. Nyb skg växer på en mt sydväst suttande terräng ch är av mycket växande bnitet. Snöbrtten börja redan nedanför de på skgen beägna fäbdarna men är amännare högre upp, där nederbördsförsumpningar ha en vidsträckt utbredning. Höjden över havet beöper sig här ti mkring 460 m. Snöbrtten visade sig i denna trakt vara särskit vaniga inm partier av beståndet med ringa sutenhet, ch iksm på Tåsjöberget vr brttytrna i huvudsak rienterade mt väster (fig. 3). Det materia, sm å båda dessa trakter std ti mitt förfgande gjrde, att jag made panen för undersökningen ti" att mfatta tppbrtt över huvud taget, atså berende av deras åder. Det är ju, uppenbart, att skadrnas r för träden under sådana förhåanden skue kunna värdesättas mera exakt.

[5] SNÖBROTT OCH TOPPRÖTA HOS GRANEN 119 Ur Statens skgsförsöksanstats sam. Ft av förf. den 2 aug. 1915. Fig. I. Grupp av snöbrutna grenar strax van Tåsjöbergets brant, mkring 550 m ö. h. - (Gruppe vn schneegebrchenen Fichten berhab des steien SW-Abhanges vn Tåsjöberget, Prvinz Ångermanand, et1ya 550 m ii. d. M.)

120 TORSTEN LAGERBERG [6] U r Statens Skgsförsöksanstats sam. Ft av förf. den 3 aug. Igrs. Fig-. 2. Snöbruten granskg på Tåsjöbergets övre patå. I förgrunden granen nr 57 (ti höger) ch 'granen nr 59 (ti vänster). - [Schneegebrchener Fichtenwad auf dem Pateau vn Tåsjöberget, Prvinz Ångermanand. Im Vrdergrund die Fichten Nr. 57 (rechts) und Nr. 59 (!inks).]

,[7] SNÖBROTT OCH TOPPRÖTA HOS GRANEN 121 1J r Statens Skgsförsöksanstats sam!. F.t av förf. den II aug. 1915. Fig. J. Lucka med gest st~ende, snöbrutna granar. Nyb skg i Anundsjö scken. - (Lichtung mit vereinzeit stehenden, schneegebrchenen Fichten. Nyber Wad, Kirchspie Anundsjö, Prvinz Ångermanand.)

122 TORSTEN LAGERBERG [8] I första hand gäde det såunda att bestämma tidpunkten för snöbrtten. Detta åter sig i amänhet göra utan at för strt besvär, åtminstne m brtten ej är mycket gama. Den kring brttytans kanter bidade övervaningsveden ger möjigheten härti (fig. 4). Antaet årsringar i denna anger nämigen det anta vegetatinsperider, sm förfutit efter skadegöresen. Årsringarna räknar man ättast på ett skarpt tvärsnitt under up. Jag använde en dyik av ZEISS med 10 gångers förstring, viken bekvämt tiåter urskijarrdet även av mycket tunna vedmantar. De utförda tidsbestämningarna ådagaade, att de yngre tppbrtten fördea"de sig på vintrarna I 910 -I9II, I9II-I912 ch Ur Statens skgsförsöksanstats sarn. Ft av förf. 1912-I9I3. Av gama skadr anayserades även många ch av mycket växande åder, såsm närmare framgår Fig. 4 Gran n:r 29. Haverad brttspets. Omedebart under barken synes den anseniga, efter brttet bidade vedmanten, sm här innehå~r 5 årsringar. Observera den bruna rötans skarpa begränsning under den syniga kvisten. - 1ft. (Fichte Nr. 29. Habierte Gipfepartie des gebr- av tab. XI ch XII. De ädsta undersökta vr mchenen Stammes. Unmittebarinnerhab der Rinde kring I 45 år. Sammania gt ist beiderseits die nach dem Schneebruche ge- gjrdes icke mindre än 2 16 bidete Hzmasse ersichtich, in diesem Fae 5 anayser, varav 1 I 5 kmma Jahresringe zeigend. Man bemerke die sehr på Tåsjöberget ch de återscha~fe Begrenzung der Rtfäue!inks unterhab des Knastes.) - '/1. stående IOI på Nyb skg. Då en ådersbestämning av snöbrtt utföres under smmaren, är det av vikt att se ti, att den under bidning varande vedmanten tibörigt beaktas. Mina undersökningar infö under tiden 2 7 j 7 -r8/s. Tiväxten för året var då ej på ångt när avsutad, varför det många gånger åg nära ti hands att förbise den sista ännu fuständiga årsringen. Ett sådant förbiseende skue emeertid medfört, att b. a. tiväxthastigheten för eventuet förekmmande rötr bivit feaktigt bedömd, ch feet kmmer het naturigt ur just denna synpunkt att verka menigare, ju yngre brtten är. En

[9] SNÖBROTT OCH TOPPRÖTA HOS GRANEN 123 exakt ådersbestämning av gama skadr stäer sig atid betydigt svårare, ja, fta ng åter den sig icke utföras, exempevis då röta angripit ch destruerat övervaningsvedens tidigaste vedmantar. I de fa, då de ädre skadr, vika kunnat användas för den föreiggande undersökningen, icke kunnat ti sin åder nggrant bestämmas, kan dck feet endast röra sig m några få år. övrigt antecknades vid undersökningen i fätet brttytans typ, ängd ch bredd, den avbrutna tppens ängd, då detta var möjigt, samt den brutna stammens dimensiner. Sm den viktigaste uppgiften framstd emeertid faststäandet av, huruvida röta vunnit insteg genm brttytrna. Denna fråga bev ckså besvarad på ett synnerigen kart sätt. De anayserade prven gåv nämigen vid handen, att röta är en så gtt sm given föjd av ett tpp brtt. Sm röta har då betecknats aa de på någt sätt missfärgade vedpartier, vika vid en kuär granskning utan vidare kunna iakttagas, adees avsett m vedens destruktin varit mer eer mindre ångt driven. En senare utförd mikrskpisk granskning har även ådagaagt, att detta varit berättigat. Aa dyika på avvikande sätt färgade vedpartier är nämigen genmsatta av svamphyfer, ch sådana kunna ti ch med påvisas i den ännu förändrade veden ett gtt stycke utanför den färgade rötan. Genm sektinering av stammarna kan man ätt i detaj föja rötans utveckingsförpp ch bestämma dess ängd. Det bir sedan ingen svårighet att beräkna rötans åriga tiväxt, då man känner skadans åder. Därvid är dck att märka att de värden, sm framkmma, atid måste bi minimivärden, då man ju icke kan veta, m tidpunkten för brttytans infektin infait medebart efter brttet. I sjäva verket är det åtskiigt, sm taar för att en bruten tpp kan undgå att infekteras under en föjd av år, ehuru röta dck sutigen kmmer ti utvecking. Härpå tyder b. a. den mständigheten, att btt en enda av aa de ädre skadr, sm undersöktes, icke givit upphv ti röta, ehuruvä band de yngre tppbrtten fera undersöktes, i vika rötan ej ännu vunnit insteg. Orsaken härti ska senare avhandas. Tidigare rön m rötrnas tiväxthastighet ch därpå inverkande faktrer. Rötrnas tiväxthastighet är ett spörsmå av den ara största betydese för den ratinea skgsvården. Om vi, dessvärre ännu så änge stå tämigen maktösa, då det gäer att förebygga rötskadr, så är det å andra sidan möjigt att genm ett snabbt ingripande förhindra, att den genm virkesförödande svampar åsamkade förusten antager atför stra prprtiner. I detta avseende brister det dck för närvarande mycket

124 TORSTEN LAGERBERG [I OJ hs ss. Ti str de berr ng detta därpå, att man i grund ch btten känner så föga m rötrnas tiväxthastighet. Å ena sidan förbir tidpunkten för en spntan infektin i rege bekant, ch å den andra är det förenat m~d str svårighet att under ängre tid föja rötans utvecking inm en stående stam. Detta skue ju endast vara möjigt genm brrningar, men då rötans utvecking inm veden fta är mycket ikfrmig, skue atför str säkerhet kmma att vidåda resutat, sm erhåits med en dyik metd. Dessutm är det adees säkert, att upprepade brrningar i ch för sig skue kmma att införa ett störande mment i den företeese, sm man vi studera, ch även från den synpunkten bi de atså ämpiga. Ett vida säkrare mede att ösa det föreiggande spörsmået erbjuda med knst utförda infektiner. Om man sm infektinsmateria använder renkuturer av träfördärvande svampmyce, kmmer hea undersökningen att införas i betydigt säkrare banr, ch man har möjighet att hänföra kheter i destruktinsförppen ch rötutveckingen över huvud taget på ika svamparter. För att få mera generea resutat av ett dyikt tivägagångssätt, måste försöket utföras i str skaa, så att ett tiräckigt strt anta av de infekterade stammarna med önskade tidsintervaer kunna avverkas ch underkastas en detajerad anays. En ganska vidyftig undersökning över rötrnas tiväxthastighet enigt nu nämnda principer har utförts av d:r E. MDNCH i Bayern, ch de resutat, sm därvid framgått, synas mig erbjuda ett så strt amänt intresse, att de böra mnämnas i detta sammanhang. MDNCH infekteterade bkstammar med myce, tihörande b. a. P/yprus fmentarius ch P. igniarius samt tre arter af säktet Stereum, St. hirsutum, rugsum ch purjju1'eum. Redan efter så krt tid sm 3 månader kunde han knstatera ett väntat kraftigt psitiv t resutat. Så hade exempe vis Stereum purpureum, sm egentigen adrig misstänkts för att vara parasit, vuxit 70 cm i stammens ängdriktning, St. rugsmn 30 cm ch de båda Pyprus-arterna 10 cm (MDNCH 1910, sid. 394). Vid ett senare tifäe har samme författare (1915, sid. 5 x s) kunnat påvisa, att en i ek spntant uppkmmen igniarius-röta vuxit 6 m på 16 år. I vårt and har spörsmået angående rötrnas tiväxthastighet varit föremå för undersökning av ERNBERG (sid. 17 2), sm för detta ändamå kunde utnyttja ett materia av ganska säregen beskaffenhet. En str skgstrakt, huvudsakigen bestående av gran, inm Västerbttens än, viken renstämpades i mitten av 188-taet, bev nämigen icke medebart avverkad utan utprtinerades under årens pp i smärre pster, så att ännu efter 1 7 år åtskiigt fanns kvar. Det visade sig, att de ursprungigen åsatta beckrna hade givit upphv ti rötr, för vikas utvecking atså den maximaa tiden nggrant kunde anges. Rötan

[ ] SNÖBROTT OCH TOPPRÖTA HOS GRANEN 125 utbredde sig från skadan i ytveden såvä nedåt sm uppåt ch hade i medeta nått 4 m upp i stammen från rten räknat (undersökningen utfördes å mkring 200 stckar). Detta vi med andra rd säga, att rötan van m infektinsstäet framträngt mkring 2,7 m, viket utgör en årig medetiväxt av ungefär I,6 dm. Emeertid framhåer ERNBERG ch detta med rätta, att denna sistnämnda siffra icke ger uttryck för det faktiska tiväxtförppet; rötans åriga medetiväxt är sannikt större, därför att det trde dröja ett eer annat år efter beckningen, innan den vinner insteg i stammarna. Ur praktisk synpunkt skue det givetvis vara av största värde att få utrönt, huru ång en dyik tidsfrist kunde vara, ch i viken utsträckning den gör sig gäande. Man finge då visshet m, huru änge en gran kunde stå stämpad, utan att virket skue taga avsevärd skada. Att det materia, sm stått ti ERNBERGS förfgande, icke kunde ge svar på denna fråga är naturigt. Däremt framgick ett annat ur praktisk synpunkt kanske ika betydesefut resutat: den värdeminskning, sm rötan efter dessa I7 år hade åsam.kat stammarna, kunde bestämmas ti minst 40 %. Den ika hastighet, med vika svampmyceen förmå genmtränga en stamde, kan tänkas förkarad. på tvenne ika sätt. Antingen växar denna förmåga med den infekterande svampens art, eer ck är framkmigheten i veden berende av dennas egen knstitutin. Det senare aternativet trde på det hea taget sammanfaa med vad sm brukar betecknas sm röthärdighet. Man förestäer sig såunda gärna, att ika trädindivid på grund av inre egenskaper är mer eer mindre immuna mt svampsjukdmar över huvud taget. Då denna fråga för granens vidkmmande även gjrts ti en rasfråga, synes det mig ämpigt att här upptaga den ti behanding. I sina undersökningar över granens frmrikedm har SYLVEN (sid. x ch föj.). sökt göra gäande, att rtröta icke i ika hög grad förekmmer hs träd tihörande ika förgreningstyper. De s. k. rena kamgranarna, sm ägde den största massativäxten ch från denna synpunkt representerade den skgigt värdefuaste typen, skue även vara överägsna i det avseendet, att de i mycket ringa grad angreps av rtröta; av x undersökta träd vr endast 2 behäftade med rtröta. Ehuru grundat på ett så betydigt materia antar förf. detta resutat såsm gitigt åtminstne för denna trakt, där undersökningen utfördes, men synes även vija håa för trigt, att det skue vara tiämpigt på kamgranstypen i dess hehet. I viken hög grad röthärdigheten här fattas sm rasegenskap beyses ytterigare därav, att SYLVEN även sökt utröna denna karaktärs förhåande ti tvenne andra rent mrfgiska karaktärer, kttefjästyper ch kttestrekar.

126 TORSTEN LAGERBERG [12] Det kan nu vara av intresse att jämföra denna uppfattning med de resutat, ti vika NEGER (sid. 62 ch föj.) nyigen kmmit angående rtrötans utbredning i ett mkring 50-årigt tyskt granbestånd. NEGER framhåer, att den tanken ju kunde igga nära ti hands, att ett träds mttagighet för svampinfektin skue stå i ett visst förhåande ti dess växtighetsgrad. Detta så mycket mera, sm MDNCH (1909, sid. 156) genm infektinsförsök kunnat ådagaägga, att frdvuxet virke destrueras betydigt snabbare än senvuxet. NEGERs materia hade emeertid visat ti fu evidens, att detta förmdade samband icke existerade. Växtiga ch växtiga typer angreps utan åtskinad. I sjäva verket är det ckså i hög grad sannikt, att den ena grantypen skue äga en högre immunitet mt rtröta än den andra, i a synnerhet m man närmare skärskådar de metder, sm rötsvamparna anita vid sin fördärviga verksamhet. Immunitetsuppfattningen grundar sig säkerigen här på den frestäningen, att vedens evande ceer i vissa fa skue äga förmåga att aktivt förringa myceets skadiga infyteser eer ti ch med het förhindra dessa. Immuniteten fattas med andra rd på samma sätt sm inm den animaa patagien ch kan ju under sådana förhåanden ättare tänkas ha karaktär av rasegenskap. Genm några synnerigen intressanta ch instruktiva försök har det emeertid yckats MDNCH (1909, sid. 62) att påvisa, att vedens evande ceer är fukmigt indifferenta vid infek- tin med tvenne mycket amänna träfördärvande svampar, nämigen Ceratstmea pi'ni ch Nectri'a ditissima. Vid sådant förhåande är det sannikt att svampar, sm ur näringsbigisk synpunkt tihöra samma grupp, förhåa sig på samma sätt. Denna grupp mfattar de s. k. fakutativa parasiterna, vikas myce adrig kmmer i beröring med värdväxtens ceer i evande tistånd. Dessa dödas redan på avstånd genm av svampen utsöndrade giftösningar ch genmväxas först därefter av hyferna för att tömmas på näringsämnen. Svampar ti denna grupp eva såunda egentigen endast i döda vävnader, ch de åta sig även med ätthet kutiveras på de mest ika döda substrat. På ett het annat pan stå de bigata parasiterna dit, b. a. rstsvamparna höra. Deras myce träder genm särskida haustrier i direkt näringsutbyte med värdväxtens evande ceer, ch inför denna svampgrupp kmmer uppenbarigen immunitetsprbemet i ett het annat äge. Vid bedömandet av rsakerna tii tpprötamas varierande tiväxthastighet trde atså,, sm av den nu ämnade översikten framgår, immunitetsfrågan saköst kunna ämnas ur räkningen. För denna prcess är efter at att döma den faktr utsagsgivande, sm M DN CH genm sina ingående försök visat äga avgörande betydese för myceens utveckingsmöj-

[13] SNÖBROTT OCH TOPPRÖTA HOS GRANEN 127 igheter inm stamdear, nämigen deras vävnaders ufthat, eer rättare sagt syrehat. Häri igger b. a. förkaringen ti att den vidceiga ch uftförande kärnveden snabbare genmväxes ch förstöres än den tätare, småceiga ch såunda mindre uftrika. Avägsnas uften ur en stamde, inträder ett medebart avbrtt i myceets tiväxt. Spintens avsevärda mtståndskraft mt röta eer iband fuständiga rötfasthet bir ävenedes härigenm begripig. Spintznens evande ceer andas ch förqruka atså interceuargångarnas syre, ch trts det att syre kntinuerigt tiföres utifrån, bir det inm spinten eventuet tigängiga överskttet atför betydigt för att ge myceet några utveckingsmöjigheter. Av samma rsak kmmer str vattenhat i såvä död sm evande ved, vars ufthat atså är starkt förminskad, att verka hämmande på myceets utvecking. En mycket gd iustratin ti detta faktum ge ss de vaniga båytesvamparna, mt vika man sm bekant bäst skyddar timret genm att åta det igga nedsänkt i vatten. -- För fuständighetens sku bör dck anföras, att band de högre svamparna även arter är kända, sm kunna vara fakutativa an aerber; den destruktin av veden, sm de åstadkmma under fuständig syrebrist, föröper emeertid på ett het avvikande sätt. De yngre tpprötras tiväxthastighet. Rötras snabba insteg i de tppbrutna granarna är, sm av det van anförda framgår, het naturig. Genm brttytan uttrkas veden, den bir med andra rd tiräckigt ufthatig för att ämna titräde för svamphyfer. Den infitratin av regnvatten, sm säkerigen i rätt str mfattning äger rum genmbrttytrna, särskit de mera tvära, trde icke betyda någt hinder för rötbidningen, utan snarare verka påskyndande, ty des är regnvattnet syrerikt ch des ersättes det vid sin avdunstning av ny syrerik uft. Då det a priri var att vänta, att rötans tiväxthastighet skue variera med växtighetsgraden, har jag vid bearbetningen av mitt materia fördeat detta på tvenne grupper, en»växtig» ch en»växtig». F ör denna uppdening har årsringsbredden i den rötskadade veden fått fäa utsaget. Detta förkarar, varför månget träd, sm ti det yttre företedde en reativt gd växt, i aa händeser kmmit att betecknas sm växtigt, då rötan varit begränsad ti det finringade vedpartiet kring stammens axe. Då det emeertid icke kan ges någn skarp, gräns mean»växtigt» ch»växtigt,, har j ag gått så tiväga, att ved med en årsrings bredd av uppti I mm har förts ti den växtiga typen. Att denna uppdening varit mtiverad framgår med önskvärd tydighet av den sammanstäning, sm gjrts i nedanstående tabeer I-V (jfr ta b. VI-X).

128 TORSTEN LAGERBERG [141 Tabe I. Tåsjöberget. Snöbrtt 1910-1grr. Rötr ej fut 5 år gama. Gipfefäuen fast 5 J ah re at. i, Rötans åriga Rötans åriga tiväxt, :Anta anayser medetiväxt J"h ' h z h d F" : 1 a r tc er uwac s er au e. Trädtyp 'Anzah Ana y- Jähricher mitt cm j Baumtypus erer Zuwachs sen der Fäue --- ------~---- -~ cm Maximum Minimum j ' --------------------------~-----------T-----------7----------~------------i i : i ~::~':u~~~;~ 00 00 " ~~~~äxthg --~-~. ~... ~.=-~ Schwachwtichstg. I~=----'~----:,::---'--~= -- 9 24,40 5,6 Tabe if. Tåsjöberget. Snöbrtt 1911--1912. Rötr ej fut 4 år gama. Gipfefåuen fast 4 Jahre at. Trädtyp Baumtypus. = Rötans åriga Rötans åriga tiväxt ianta anayser medetiväxt Jähricher Zuwachs der Fäue! Anzah Ana - Jähricher mitt- cm Y erer Zuwachs --------c- 1 sen der Fäue Maximum Minimum i Växtig...! Frhwtichsig. --:-1 --'...-------.--- j Oväxtig..., Schwachwiichsig 2] 22,g II z,s, I,zz O, Tabe Iii. Nyb skg. Snöbrtt rgr-rgrr. Rötr ej fut 5 år gama. Gipfefåuen fast 5 J ah re at. Trädtyp Rötans åriga Rötans åriga ti växt Anta anayser -~e~etivä~t Jähricher Zuwachs der Fäue~ Anzah Ana - Jahr!tcher mttt- cm ' Baumtypus sen y erer Zu_-~vachs ---1 der Faue 1 cm 1 1 Maximum Minimum 1 I Växtig...! I4 3I,r8 Frhwiichsig j,oväxtig... 1 r j Schwach11 iichsig 4,z ---. ----- -r 10,94,

ris J SNÖBROTT OCH TOPPRÖTA HOS GRANEN 129 Tabe IV. Nyb skg. Snöbrtt 1gu-1g12. Rötr ej fut 4 år gama. Gipfefäuen fast 4 Jahre at. Rötans åriga Rötans åriga tiväxt j Trädtyp Anta anayser medetiväxt Jähricher Zuwachs der Fäue' I Anzah Ana _ Jähricher mitt. cm Baumtypus Y erer Zuwachs -------c--~---- sen der Fäue cm Maximum Minimum ----+---+-----...;----+-1 ;:~~~~i~h~;~ '''''' ' ' I 4 5,s6 9,25 -~-~-, Oväxtig... 1 7 r8,46 41,50 7,, Schwachwtichsig 30,75 Tabe V. Nyb skg. Snöbrtt 1912-1913. Rötr ej fut 3 år gama. Gipfefäuen fast 3 Jahre at. Trädtyp Baumtypus ;::~~v~i~h~;~... 1 Rötans åriga Rötans åriga tiväxt I Anta anayser medetiväxt Jähricher Zuwach s der Fäue Anzah Anay- Jährichermitt cm erer Zuwachs sen der Fäue -------,----~----- r8 II cm Maximum Minimum 32,8r 79.67 J,33 i 20,62 44, 9,83 En granskning av den van gjrda sammanstäningen visar en anmärkningsvärd agbundenhet i rötans åriga mede tiväxt. Genmgående är, sm synes, den stra skinaden i myceets utbredningshastighet i ösare ch fastare ved. Att rötan utveckas ångsammare i sen vuxet virke berr kanske icke enbart på dettas jämföresevis ringa ufthat utan även på en annan mständighet. Då hyferna ska arbeta sig fram genm sådan ved måste de säkerigen prestera större arbete. Den finringade stammen håer nämigen en betydigt större prcent höstved, ch denna består i sin tur av mycket tjckväggiga ceer, vika stäa ett större mtstånd mt perfrering. Härmed trde ckså stå i samband, att destruktinsförppet på det hea taget går mindre snabbt i den finringade veden. Det dröjer med andra rd ängre, innan rötan här bir mjuk, ucker ch sönderfaande. -

130 TORSTEN LAGERBERG [16] Jämför man de enskida faen av tpprötr, så ser det emeertid ut sm m någn agbundenhet i deras tiväxthastighet knappast skue föreigga. Detta därför, att de så att säga rena faen i sjäva verket är reativt säsynta. Det finns med andra rd en he de faktrer av devis ganska beräkneig art, vika ingripa starkt mdifierande på rötutveckingen, antingen så, att de förminska eer rentav förhindra densamma, då den ti synes brde vara ivig, eer mvänt. Några av dessa faktrer behandas i det föjande. Att brttytans typ brde äga betydese för rötans utvecking syntes mig sannikt. Såvä uttrkningen av veden under brttet sm dess infitratin med regnvatten ber uppenbarigen ti str de på brttytans egen karaktär, ch det intresserade mig därför att se efter, i vad mån någt samband i detta hänseende kunde påvisas. Då man undersökt ett någt så när rikt materia märker man snart, att brttytrna fördea sig på vissa, tämigen vä urskijbara huvudtyper; någn skarp gräns dem emean ges sm ätt förstås icke. Sm en första typ har jag urskit den tvära brttytan (fig. s, I). Den ~r i amänhet småtaggig ch i jämförese med övriga typer anmärkningsvärt jämn. Den uppstår ftast medebart van eer nedm ett grenvarv. Den andra typen (fig. s, II) står den första nära, men brttytans mitt upptas av en fta djup skåfrmig håighet, i viken en avsevard kvantitet regnvatten kan stagnera. Den tredje typen (fig. s, III) utmärkes även av en i huvudsak tvär brttyta, från vars kant utgår en ängre eer krtare, vanigen en eer ett par centimeter bred, ytig avspjäkning; på den mtsatta sidan finner man fta en rakt upprättstående, tunn ch.rännfrmad skena. Den fjärde typen (fig. s, IV) bidar den trappstegsfrmade brttytan. Den föröper ett ängre eer krtare stycke rakt ned genm märgen ch avsutas såvä uppti sm nedti med havcirkefrmade tvärytr. Sm en femte typ (fig. s, V) kan urskijas den sneda brttytan, sm atså får en eiptisk mkrets ch nedti fta sutas i en iten tvär avsats. En ganska säregen brttyta representerar sutigen en sjätte typ (fig. s. VI). Denna uppstår tydigen genm ett tvärt brtt, kmbinerat med tvenne kraftiga, mtsatta ch ika ånga avspjäkningar, vika båda nedti suta med tvära avsatser. I mitt undersökningsmateria var typ I den vanigaste ch därnäst typ III. Betydigt mindre. fta men i ungefär.ika ~anga fa har jag stött på typerna IV ch V, medan II ch i ännu högre grad VI höra ti säsyntheterna. Det är givetvis icke gärna möjigt att avgöra, varför i ett visst fa en bestämd typ av brttyta uppkmmer; någt direkt samband mean denna ch den brutna stamdeens grvek - viket man kanske skue

[171 SNÖBROTT OCH TOPPRÖTA HOS GRANEN 131 förmda tycks knappast förekmma. Dck vi det synas, sm m de sneda brttytrna ättare skue uppstå vid kenare dimensiner. Det väntade sambandet mean rötrnas tiväxthastighet ch de ika sagen av brttytr har mitt materia icke kunnat visa. Kanske skue i aa fa detta åta sig göra å ett materia, mera mfångsrikt än det, över viket jag förfgat. I detta är nämigen de urskida 6 typerna av brttytr mycket. jämnt företrädda, ch det är kart, att kmpikatinerna I nr IV v VI Fig. 5. Skematisk framstäning av de vanigaste brttytstyperna. Den streckade injen markerar utgångspunkten vid mätningarna av tpprötrna. - (Schematische Darsteung der gewöhnichsten Typen der Bruchfächen. Die gestricheie Linie markiert den Ansgangspunkt fir die Messnugen der Gipfefiiuen.) under sådana förhåanden ättare ska undanskymma en eventuet föreiggande agbundenhet. Band sådana kmpikatiner, sm synas äga en mera påtagig betydese för rötprcessernas frtskridande, kunna nämnas inre sprickr i veden, sm mynna ut i brttytan. Åtminstne i vissa fa bidra dessa ti att kraftigt påskynda rötbidningen. Anedningen härti är icke svår att förstå. På grund af sprickrna uttrkas uppenbarigen veden snabbare ch ufttiförsen underättas, så att hyfernas utvecking kan föröpa hastigare. Några i saken beysande fa kunna anföras. Ett par i det närmaste 4-åriga rötr från Tåsjöberget (tab. VII, n:r 58 ch 65 a) uppvisa en årig tiväxt av resp. 25,25 cm ch 24,1 5 cm, medan den genmsnittiga tiväxten i den växtiga grupp, dit de hörde, endast utgjrde I 1,22 cm. Tvenne nära s-åriga tpprötar från Nyb skg (tab. VIII n:r 138, 139), vika tihörde den växtiga gruppen, hade i medeta vuxit resp. 48,a ch 45, 4 cm per år; meg. fedde. rrt statens Skgsförsöksa~tstat. Häft. I6.

132 TORSTEN LAGERBERG [ 18} detaet för gruppen är 3 I,1 s cm'. I aa dessa fa förek!jim O inre sprickr i stamtppen under brttet. En fut ikartad verkan medföra även avdöda barkstråk, sm utgå från kanten av brttytan ch sträcka sig ett stycke nedåt utefter stammen. Ett par exempe, sm ti fu visa detta, kunna särskit framhåas. Ett träd från Nyb skg av växtig typ (tab. IX, n:r 84) hade en tppröta, sm under 4 år vuxit 4I,5 cm årigen, medan gruppens medeta stannar vid I 8, 4 6 cm. Ett annat växtigt träd från Tåsjöberget (tab. VII n:r 35) ägde en tppröta, \sm under samma tid förmått nedtränga ända ti 4, 5 m, d. v. s. 112,5 cm per år; den åriga medetiväxten inm gruppen utgör endast 22,9 cm. Den mest påtagiga betydesen för tpprötras tiväxtintensitet synes dck igga i brttytans diameter. Har brttet inträffat vid en stamtjckek m IO cm eer mera, så kan man vara så gtt sm säker på att rötan får en snabb ch mfattande utvecking (fig. 6). Visserigen trde sådana fa icke vara så särskit vaniga; huvudmassan av brtten i mitt materia har nämigen träffat stamdear m 4-6 cm: s diameter. Att tpprötan emeertid vinner en snabbare utbredning, m grövre stamdear brytas, berr givetvis därpå, att även kärnved i sådana fa framträder i brttet, där svamparna på grund av den större ufthaten ha ätt att vinna insteg. Sannikt bidrar härti även den mständigheten, att de prcesser, sm ejes verka i knserverande riktning, icke få tifae att här göra sig gäande i någn högre grad. Såsm fördröjande på rötbidningen kmma egentigen endast tvenne företeeser i fråga nämigen kärbegjutning ch övervaning. Kärbegjutningens effektivitet berr naturigtvis i hög grad på brttytans typ å ena sidan ch å den andra på mängden av den kåda, sm utpressas. Lättast impregnerade bi såunda tvära brttytr vid kena dimensij:?er. Kådbegjutningens väsentiga betydese igger däri, att den het kan förhindra ufttiträdet ti veden ch dymedes möjiggöra svampmyceens utvecking. Även kraftiga övervaningar stå i påtagig reatin ti ett fördröjande av rötbidningen. Såsm exempe härpå kunna anföras några ej fut 4-åriga tpprötr från Tåsjöberget (tab. VII, n: r 7, 9, I 2, 28). Inm den växtiga grupp, dit dessa träd hörde, visar tpprötan en årig medetiväxt av 2 2,9 cm, men i de åsyftade faen har den endast förmått framtränga resp. 6,25, 13,25, I5, ch 7, 5 cm per år; i ett ytterigare fa (tab. VII, n:r 13 a) hade röta ti ch med fuständigt utebivit. Även den växtiga gruppen visar ett exempe (tab. VII, n:r 10) på, att tppröta ej kmmit ti utvecking på grund av övervaning, ch ett annat

[19] SNÖBROTT OCH TOPPRÖTA HOS GRANEN 133 (tab. VII, n:r 42 a), där den av samma rsak endast förmått framtränga,s cm per år. Om kärimpregneringar ch övervaningar instäa sig samtidigt, bör det uppenbarigen vara ännu svårare för en tppröta att uppstå. Ett exempe på att den under sådana vikr ännu icke efter fyra år kmmit ti utvecking ämnar n:r 8, tab. VII. Emeertid bör det icke förbises, att även m de van behandade knserverande prcesserna kmma ti stånd, så kunna det aktattpprötar ganska snart infinna sig ch ti ch med vinna en högst väntad utvecking. Så finns det i mitt materia ett exempe {tab. IX, n:r 144), då från en tvär ch het kärimpregnerad brttyta m endast 4,7 5 cm:s diameter rötan vuxit 79 cm Ft av förf under en tid av i det närma- Fig. 6. Gran n:r 153. Tvärsnitt 97 cm under brttet. Endast de 2 5 yttre årsringarna. friska, veden ste 4 år. I många fa kan i övrigt mvandad i en jämn brun röta, medebart mgiven av en sma grönvedszn. Brt ävenedes en rätt kraftig röta knstateras i förening med tet nära 5 år gammat. - C:a 1 / 3 av nat. str!. kraftiga övervaningar. Det anförda må vara ng för att visa, att tifäigheternas spe i rätt str utsträckning infuerar på tpprötras utvecking, ch att det därför atid måste bi vanskigt att - (Fichte Nr. 153. Querschnitt 97 cm unterha b der Bruchfäche. N ur die 2 5 äusseren Jahresringe trisch, im iibrigen ist das Hz in eine geichmässige, ichtbraune Fäue verwandet, die unmittebar vn einem schmaen > Griinhz». nach aussen hin begrenzt ist. Der Bruch hat vrfast 5 J ah ren stattgefunden.) - Ca. 1 / 3 nat. Gr. kmma med en uttömmarde förkaring ti den rötbid, sm i det enskida faet kan knstateras. De ädre tpprötrnas tiväxthastighet. Av den van ämnade framstäningen har sm ett mera generet resutat framgått, att tpprötras tiväxtintensitet under de närmaste åren efter snöbrttet är anmärkningsvärt str. Skue nu denna bibehåas förändrad under ängre tid, så vre ju vådan av dyika skadegöreser het enket erhörd. Det brde under sådana förhåanden icke

134 TORSTEN LAGERBERG [20J dröja så synnerigen änge, förrän rötan trängt ända ned i stubben. Des~ bättre förhåer det sig ej så. Redan MUNCH (1910, sid. 394) kunde genm sina infektinsförsök påvisa, att rötras tiväxthastighet snabbt avtg, så att man efter så krt tid sm 3 år praktiskt taget kunde taa m att ett stiestånd hade inträtt. Många fa visade, att 'myceet under denna tid knappast hade utveckat sig strt mera, än det gjrt efter 3 månader. Detta kanske i viss mån väntade resutat har emeertid en mycket naturig förkaring. Infektinerna utfördes så, att ett hå i stammen upptgs med ett vanigt tiväxtbrr, varefter öppningen, sedan infektinsmateriaet införts, tätt tisöts med en krk. Den uft, sm härunder infördes, inträngde ti viss utsträckning i veden, ch inm denna rayn kunde svampen nå en snabb utvecking. Då den nått ti gränsen av det genmuftade partiet avstannade tiväxten på grund av syrebrist. Aa de ädre tpprötr, sm jag hade tifäe att undersöka, visade i avseende på avtagande tiväxthastighet överensstämmese med dessa av MUNCH på knstgjrd väg framstäda. Ti föjd av de många, ej vidare överskådiga faktrer, sm infuera på tpprötras tiväxthastighet, är det naturigtvis icke att vänta, att denna med åren ska visa ett ikfrmigt avtagande för materiaet i dess hehet. På det hea taget är det dck så, att den beräknade åriga tiväxten bir ägre, ju ädre brttet är. Hur ång rötans verkiga tiväxtperid varit, kan man ju visserigen adrig veta; ä ena sidan är det icke säkert, att rötbidningen börjat medebart efter brttet, ch å den andra föreigger även den möjigheten, att ett stiestånd inträtt ångt före tidpunkten för anaysen. Mycket taar i sjäva verket för att många av de ädre rötra nått sitt sutstadium för ängre tid tibaka. Den verkiga åriga tiväxten trde såunda stäa sig betydigt högre än den beräknade (tab. XI, XII). Även för ädre rötr kan man knstatera en större framträngningsförmåga. i växtiga stammar. Rekrdet sås av en 18-årig tppröta från Nyb skg (tab. XI, n:r 142), sm ägde en ängd av 6,33 m, d. v. s. dess åriga tiväxt var 35,,6 cm; av den 7,s m ånga stcken återstd endast ett ungefär 1, 5 m friskt stycke van rten. Rötans kraftiga utvecking trde i detta fa stått i samband med att stammen var het död ned ti 30 cm under den tvära brttytan. Ett i det närmaste ikartat fa undersöktes på Tåsjöberget (tab. XII, n:r 1; fig. 7). Brttet hade inträffat för ungefär 65 år sedan, ch rötan hade sedan dess trängt ned 4,, m i stammen. Den beräknade åriga tiväxten bir här betydigt mindre, endast 6,3 cm, viket åtminstne devis trde ha bertt på att det ungefär 250 år gama trädet var av en

[21] SNÖBROTT OCH TOPPRÖTA HOS GRANEN 135 utprägat växtig typ. En kraftig ersättningsstam hade utveckats 35 cm under den brutna spetsen på huvudstammen, sm ti denna utsträckning ävenedes var het död ch murken. Ytterigare ett fa (tab. XII, n:r 20) från samma trakt må här särskit framhåas. Trädet, sm tppbrutits för ungefär 130 år sedan, var av en mera växtig typ ch kunde uppvisa en ifrån brttytan nedstigande röta m 3,9 m:s ängd, viket atså betyder en årig tiväxt av 3 cm. En av de 7 cm nedm brttet utgående kransgrenarna hade utbidats ti en kraftig sekundärstam, viken genm övervaning fuständigt inkapsat den brutna tppen av huvudstammen. En med sekundärstammen jämbördig kransgren sköt frtfarande ut genm övervaningsveden, men var f as t ch trr i sin fria del Ur Statens Skgsförsöksanstats sand. Ft av förf. den 27 aug. 1915. Fig. 7 Gran n:r I. Brttet mkring 65 år gammat. Under den döda, mindre starkt destruerade spetsen vidtar en synnerigen kraftig röta av i det närmaste samma diameter, sm stammen ägde vid tidpunkten för brttet. I sekundärstammen har rötan ej uppstigit. - (Fichte Nr. I. Der Bruch etwa 65 Jahre at. Unterhab der abgestrbenen, weniger stark destruierten Endpartie des Hauptstammes hat sich eine besuder; kräf,ige Fäue entwicket, vn ungefähr demseben Durchmesser wie demjenigen des Stammes beim Zeitpunkte des Briches. In den Sekundärstamm ist die Fäue nicht aufgestiegen.)

136 TORSTEN LAGERBERG [22] Den r för rötutveckingen, sm tikmmer övervaningarna i fa, iknande det nu senast mnämnda, är i visst avseende ganska intressant. Då det mean brttytan ch det översta grenvarvet beägna partiet av huvudstammen dör brt, måste övervaningen utgå från grenvarvets nivå ch kmmer att ik en ringfrmig vust ångsamt höja sig upp kring den trkade stamspetsen. Denna kan under tiden åta en snabbt tiväxande tppröta uppkmma, då det härför erfrderiga gasutbytet ti en början behindrat kan frtgå genm brttytan. Men det dröjer icke änge, förr än övervaningsveden tar ett synnerigen hårt grepp m det mutnande tppstycket ch hptrycker detta så starkt, att praktiskt taget at- gasutbyte bör vara möjiggjrt, redan ångt innan inkapsingen bivit genmförd. Då övervaningsisterna sutigen smäta samman över tppen, år rötan naturigtvis för framtiden avstängd från direkt förbindese med atmsfären. Det kmmer såunda att förr eer senare inträda ungefär samma tistånd, sm i de av MDNCH utförda infektinsförsöken (jfr här även MDNCH 1915, sid. srg), ch i ch därmed trde tpprötans vidare utvecking, såsm jag tidigare framhåit, kanske het avstanna: i aa händeser måste den frtsätta ytterst ångsamt. Denna tidpunkt infaer dck i rege icke, förr än stcken genm rötbidningen gjrts praktiskt taget värdeös. Under gynnsamma mständigheter kan en effektiv ch medebar kårindränkning av brttytan i förening med en övervaning, sm inm krt eder ti fuständig inkapsing, håa tpprötan brta även för framtiden. Sannikt erfrdras dck härför ännu ett vikr, nämigen det, att brttet ska inträffa vid så kena dimensiner, att någn kärnved ej kmmer i dagen. I mitt materia har jag endast ett enda exempe på ett dyikt förpp (tab. XII, n:r 78). Brttet, mkring g år gammat, var adees tvärt ch hade träffat stammen vid 3 cm:s diameter. Brttytan hade tydigen inm krt bivit starkt kådbegjuten ch övervaad, ch någn tppröta hade icke kmmit ti utvecking. En jämförese mean tpprötrnas utveckingsförpp ch frtskridandet av de rötprcesser, sm förrsakas av exempevis Pyprus annsus eer Pyprus Abietis kmmer, sm av det van nämnda framgår, att i visst av:seende ge ett ganska intressant resutat. Tpprötarna utvecka sig nrmat inm stammens centraa dear, ch deras enda direkta förbindese med den yttre atmsfären går genm brttytan. Så änge denna förbindese vidmakthåes förändrad, kan en jämföresevis snabb utvecking av rötan knstateras, men i ch därmed, att förbindesen försvåras eer avbrytes, kmmer rötutveckingen att avtaga i intensitet för att i det senare faet med a sannikhet het avstånna. Rötari är då instängd ch kmmer, sedan övervaningarna över brttet smät samman,

[23] SNÖBROTT OCH TOPPRÖT A HOS GRANEN 137 att vara het mgiven av evande, syreförbrukande spintvävnader. De av Pyprus annsus ch Pypm'US Abietis förrsakade rötarna utveckas emeertid under andra betingeser, ch deras tiväxt ch utbredning kan uppenbarigen frtgå förhindrat eer åtminstne endast i ringa grad försvagad under mycket ång tid. Rtrötan, sm vinner insteg i stammen genm en eer fera hjärtrötter, dödar dessa senare het eer devis, ch då den sedan kmmer in i stcken, har den genm de dödade rötterna atjämt direkt kmmunikatin med atmsfären. Denna kmmunikatin bir sutigen ännu mera effektiv, då destruktinen i stubben bir så fuständig, att där uppstår en håighet, sm öppnar sig direkt utåt. Under sådana förhåanden är det förkarigt, att en rtröta kan nå så ångt upp i stammen, sm den gör, understundm ända ti r m. Sannikt skue den kunna nå än ängre, för så vitt icke rtsystemet under tiden fördärvats ti en sådan mfattning, att trädet av denna rsak i rege är dödsdömt. Även de stamrötar hs granen, sm förrsakas av Pyprus Abietis, nå atid direkt förbindese med den mgivande atmsfären. De bryta genm spinten ch döda kambiet på tarika punkter av stammen, där sedermera svampens fruktkrppar kmma ti utvecking. Denna röta sprider sig sutigen genm så gtt sm hea stammen, från infektinsstäet så vä ned i rtsystemet sm ända upp mt tppen ch ut i grenarna, ch trädet är av denna anedning hemfaet åt en säker död. Övervaningarnas betydese för tpprötras uppkmst ch tiväxthastighet står givetvis i ett direkt förhåande ti deras egen tiväxthastighet. Då det är naturigt, att övervaningsvävnader ättare bidas ch hastigare tiväxa hs växtiga än h0s växtiga träd, är det atså möjigt, att tpprötra i de frdvuxna stammarna enbart av detta skä kunna håas så starkt tibaka, att de förutsättningar för en snabb utvecking, sm är givna genm vedens anatmiska karaktä'r, på detta sätt neutraiseras. Dck synes det mig föga sannikt, att det nu avhandade aternativet kan göra sig gäande i någn större utsträckning i de nrrändska granskgarna, i a synnerhet i dem, sm förekmma på höjdägena. Sutigen må även några rd ägnas åt ersättningsstammarna ch deras förhåande ti den i huvudstammen nedstigande tpprötan. Det är ingaunda vanigt, att även sekundärstammarna med tiden angripas av röta, sm eder sitt ursprung från brttet på den reativa huvudstammen. Denna uppstigande röta synes dck växa betydigt ångsammare, att döma efter de beräknade åriga tiväxtbeppen (jfr tab. XI ch XII), men skinaden är kanske i reaiteten icke så str, då man med tämigen str säkerhet kan antaga, att ersättningsstammarnas rötar måste vara betydigt yngre än de egenhigc1 tpprötrna.

138 TORSTEN LAGERBERG [24] Då ersättningsstammarna sjäva bivit snöbrutna ch erhåit tpp-. rötr, inträffar det förr eer senare, att dessa vid sitt nedträngande stöta på ch sammanfyta med de från det första brttet uppstigande rötrna. Förppet bir i princip detsamma, sm då huvudstammarnas tpprötr fyta samman med en rtröta, sm redan tidigare utveckats i stckens basaparti. Oftast bir materia av sådan beskaffenhet användbart, då det gäer att utröna, m rötan utveckats ti föjd av snöbrtt. Den möjigheten föreigger ju atid, att rötrna het ch hået framgått ur stubben eer ersättningsstammens bas. Av aa de 216 anayser, sm utfördes, ha icke mindre än 37 stycken måst utmönstras huvudsakigen av denn<~. grund. Sannikt befinna sig dck band dem fera exempe på synnerigen kraftigt utveckade tpprötr. - Det bör kanske i detta sam. manhang särskit framhåas, att inga fa över huvud taget, m vika säkerhet i någt avseende kunde råda, bivit beaktade i den föreiggande undersökningen. Särskit ha sådana fa, då tidigare uppkmna barkskadr ångt under brttet kunnat misstänkas för att ha ande i rötan, srgfäigt undvikits. Tpprötrnas natur ch närmare utveckingsförhåanden. Det hade givetvis varit av ett strt intresse att kunna meddea någt närmare m de svampar, vika ge upphv ti granens tpprötr. At sedan HARTIGs (I 878) bekanta undersökningar över vedens destruktins,. företeeser under infytande av svampar, gäer den amänt mfattade förestäningen, att ika svamparter framkaa het ika rö t r; man skue såunda från rötans natur kunna suta sig ti den svamp, sm uppträder sm skadegörare. Detta kan möjigen gäa m rötrnas sutstadier, ehuru det icke ens då trde vara adees säkert; däremt är det visst, att någn artdiagns grundad på rötans tidigare utveckingsstadier icke kan göras. Ehuru man kan förmda, att fera ika svampar ge upphv ti tpprötr, så är dck dessa rötr geamgående av en påfaande enhetig typ under den tidigare utveckingen. För att på detta stadium kunna bestämma dem ti arten har man näppeigen någt annat mede att tigripa än att taga svampen i kutur, ti dess fruktkrppsbidning inträtt. Min ursprungiga avsikt var ävenedes att på denna väg söka faststäa tpprötrnas ursprung, ch ett rikt materia för kutur hpbragtes även, Emeertid måste denna pan på grund av förutsedda hinder övergivas; på undersökningens praktiska värde har dck denna brist icke någt infytande. Då brttytrna uppenbarigen infekteras genm sprer, är det i reaiteten möjigt för. ett strt anta träfördärvande svampar att vinna insteg. En art på viken kanske i första n:tmmet bör tänkas är

[25] SNÖBROTT OCH TOPPRÖTA HOS GRANEN 139 Pyprus Abietis, den amänna grantickan, ch att denna art även kmmer i fråga, har jag i några fa med säkerhet kunnat faststäa. En annan svamp, sm ckså kan ge upphv ti tppröta, är Lenzites hetermrpha, av viken fruktkrppar ett fa anträffats på stammen medebart under brttytan (jfr sid. 142). Band övriga arter, sm trde ifrågakmma, må nämnas Pyprzts pinica ch Pyprus b1'eais. I enstaka fa har även båyta knstaterats. Den.begynnande rö.tan är mycket karakteristisk. D~n framträder sm en grågrön - i tabeerna VI-XII för krthetens sku benämnd»grön»- vattnig missfårging av veden ch mörknar snabbt, då den en tid varit i beröring med uften. Sannikt ä~ vä att någn xidatins Ft av förf. prcess igger ti grund för denna Fig. 8. Gran n:r 140. Brttet nära 4 &r gammat. förändring. Att den grågröna rötan representerar ett första utveckingsstadium är tydigt, ty fera av de yngre tpprötra tihörde utesutande denna typ Tvärsnitt 59 cm under spetsen. Ringfrmig brun röta, de 8 inre vedmantarna fukmigt friska. Utanför den bruna rötan en jämnt framträdande grönvedszn. - C:a "/ 6 av nat. str. - (Fichte Nr. 140. Der Bruch fast 4Jahre at. Querschnitt 59 cm unterhab der Spitze. Ring' förmige Rtfåue, die 8 inneren Jahresringe vkmmen frisch. Ausserhab der Rtfåue sieht man eine ebenfas ringförmige, etwas ungeichmässige»griinhz>-zne.) - Ca. "/ 6 nat. Gr. (jfr tab. X). Förr eer senare framträder emeertid den egentiga tpprötan, sm har'en jämh, jusare eer mörkare bqm färg. Denna röta mges dck atid av en grågrön mante, ch även de djupast nedträngande rötstråken tihöra. i rege sistnämnda kategri. Tpprötra visa ti en början en anmärkningsvärt sträng kaisering inm veden, viket står i samband med vissa egenheter i myceens tiväxt. Man finner såunda fta exempe på, att hyferna ångt under brttytan frtfarande är begränsade ti de vedmantar, sm igga bttade i brttet, ch detta har ti föjd, att den ti en början sida rötkrppen ängre ned i stammen framträder såsm rörfrmig (fig. 8). Rötans tvärsnitt är då ringfrmat. Men förr eer senare övergår denna sammanhängande rötmante i ett växande anta, inbördes fut iserade

140 TORSTEN LAGERBERG [26] Fig. 9. F~ av förf. Gran n:r 48. Den bruna rötan öper ut i fina spetsar på båda sidr m märgen. Grönveden framträder skarpast på snittets högra häft. - 2 / 3 av nat. str!.- (FichteNr.48. Die braune Fäue enstråk. Dessa, sm i rege är av mycket ika styrka, nå ti ett växande djup ned i stammen, för att efter ett ångsamt avsmanande sutigen upphöra (fig. 9). Även da rötan i sin hehet utgöres av enstaka stråk, föja dessa i rege bestämda vedmantar. Tpprötrnas ti en början stränga kaisering i veden är emeertid intet för dem speciet karakteristiskt. Anedningen igger däri, att hyferna med förkärek framväxa i fibrernas ängdriktning (jfr fig. 4); såvä den tangentiea sm farmför at den radiära utbredningen går väsentigt ångsammare. De efter beckning uppkmna rötr, sm undersöktes av ERNBERG (sid. I 79), växte icke drätt upp genm stammen; i»girvuxna» stammar föjde de»giren», ch detta medförde, att det bev adees möjigt att insätta sådana stckar i sågramen så, att icke någn de av sågutfaet berördes av rötan. Myceens stra benägenhet att föja fiberförppet framgick ävenedes vid fertaet av de infektinsförsök, sm utfördes av MDNCH (1910, sid. 392). Förkaringen härti är sannikt den, att ett framträngande i denna riktning går ättare, därför att på en viss vägsträcka ett betydigt mindre anta väggar måste perfreras av hyferna. I granveden underättas även deras framträngande väsentigt genm de i trakeidspetsarna anhpade ringprerna; ehuru ceväggarna genmbrytas var sm häst, väja dck hyferna gärna en passage genm dessa prer, där endast den tunna mittameens mtstånd det mit feinen Spitzen måste övervinnas. Möjigen trde ävenedes rözu beiden Seiten des tans snabbare perifera utvecking inm en ch Marks. Das Griin- samma arsring k unna stä 11 as i sam b an d d ärme d, hz» ist am besten rechts zu sehen.) - att ringprer praktiskt taget endast förekmma Ca. 2/ 3 nat. Gr. på trakeidernas radiära väggar. Det nu skidrade utveckingsstadiet av tpprötar återfinnes i rege endast, medan de är unga. Förr eer senare kmma de nämigen att utbreda sig över större deen av tvärsnittet ch man märker genast, att 'detta genmföres snabbare i de mera frdvuxna

[27] SNÖBROTT OCH TOPPRÖTA HOS GRANEN 141 vedtyperna (jfr dck sid. I 3 i). Det är atså icke enbart rötans hastigare framträngande i stamdeens äng.driktning utan även en ti kvantiteten ansenigare rötved, uppkmmen under reativt krt tid, sm står i samband med en större växtighetsgrad. De ädre rötarna är i rege jämnt bruna, någn grönved i periferien förekmmer icke. En anmärkningsvärd utvecking visa sådana mycket gama rötr, sm sedan ängre tid tibaka varit het inkapsade (fig. w). Rötveden håer sig fta ännu vid 2-3 m under brttet starkt begränsad ti de vedmantar, sm en gång åg bttade i brttytan, dess farg är mörkt svartbrun, ti knsistensen är den ganska fast men brister ätt i årsringsgränserna, så att den på detta sätt ter sig skivig. Möjigen har denna egendmiga röta uppstått Ft av förf. under en mycket ringa syretiförse F i g. r. Gran n:r 38. Gamma tppröta, mer än 92- eer kanske fustän- årig. Snittet är taget r6 cm under tppen, dig frånvar av syre. sm är het inkapsad. Den svartbruna rötan För att biden av rötutveckingen frtfarande begränsad ti stammens axia efter snöbrtt ved ch av ungefär samma diameter sm vid brttstäet. - C:a må bi mera fuständig, meddear / 7 av nat. str. - (Fichte ::\r. 38. Eine mehr as gz-jährige Gipferad jag nedan en detajefäue. Der Querschnitt wurde r6 cm unter 3 redgörese för några hab der vöig eingekapseten Bruchfäche anayser, vika synas mig erbjuda genmmen. Die schwarzbraune Fäue erstreckt ett särskit intresse. sich frtgesetzt n ur auf das axie Hz und zeigt einen Durchmesser vn etwa derseben Grösse wie desjenigen der ehemaigen Gran n:r 20 (jfr tab. XII). Stcken var van stubbskäret i,73 m ång med en bröst- Bruchfäche.) - Ca. 3 / 7 nat. Gr. höjdsdiameter av 28 cm. Vid en höjd av 5,7 m van stubben visade stammen en svag böjning, viken antydde, att trädet varit utsatt för tppbrtt två gånger. Trädet var av mera växtig typ. Det senaste brttet, sm atså träffat en sekundärstam, ägde rum vid en stamtjckek av 1 i,5 cm. Dess åder kunde icke fut exakt bestämmas på grund av den mycket kraftiga rötbidningen, viken även

142 TORSTEN LAGERBERG [28] devis gripit över på övervaningsveden. I denna kunde emeertid vid 15 cm under brttytan urskijas 2 3 evande vedmantar, varti dck ytterigare trde kmma ett par rötskadade; brttet kan därför apprximativt bestämmas vara 25 år gammat. Den adees tvära brttytan var rikigt bevuxen med Parmdia pzysdes, Cetraria gauca, C. junipenna ch Aectna jubata. Ti 5 dm under brttytan var stammen het dödad, ch på detta parti fanns ett djupt hackspetthå samt ett par fruktkrppar av Lenzites hetermrpha, sm atså i detta fa trde vara rötans rsak. Nedm detta trra tpparti var barken död ch kådbegjuten på ena sidan av stammen ytterigare 1,5 m nedåt. Veden var närmast under brttet pm.v.andad i en jusbrun, mycket ucker röta, sm var utbredd över hea tvärsnittet, ch sm 70 cm ängre ned ti hava mkretsen fankerades av en mycket sma, evande spintzn. I,s m under brttytan är rötan centra ch av betydigt mindre utbredning men i mitten frtfarande mjuk ch svampig ch därti starkt vattendränkt. Vid ytterigare I 6 cm finner man den het inkapsade, brutna tppen av huvudstammen (fig. I r). Detta första brtt, sm inträffat för mkring I 30.år sedan, var fuständigt tvärt ch insatte vid ungefär 4 cm:s diameter ch 7 cm van ett grenvarv. Av dettas grenar ging ursprungigen två stycken upp sm ersättningsstammar. Den ena av dessa bev emeertid av någn anedning snart avbruten ch dödad ch utgjrdes i den ännu ur övervaningen utskjutande fria spetsen av trrt ch fast, fukmigt skadat trä. Den andra grenen utveckades ti den van behandade sekundärstammen. Den röta, sm förekmmer i den egentiga huvudstammen, är av tvåfadigt ursprung. Å ena sidan eder den sin uppkmst ur det första brttet, men å den andra utgår den även från den rötskadade sekundärstammen. Den första, sm givetvis är den ädsta, håer sig i stammens axe ch är ti en början strängt kaiserad ti de i brttytan bttade vedmantarna. Denna röta är mycket kraftigt mörkbrun ch visar vita. bmusiknande mycehinnr i årsringsgränserna. Ännu 2,3 m under den avbrutna stamspetsen är den tydig ch ikfrmigt fördead runt märgen med 6 cm:s diameter men mges här asidigt av en 6 cm mäktig grönvedsmantel Först 3, 9 m under den brutna stamspetsen sutar den fuständigt. A ven sekundärstammens tppröta frtsätter sm nämnts ned i huvudstammen, där den ti en början framträder med en på tvärsnittet havmånfrmig begränsning. Den har jusbrun fårg ch fast kn~ sistens ch skijer sig så tivida från huvudstammens ursprungiga, med viken den dck står i direkt beröring. På tvärsnittet 2,3 m under den brutna stamspetsen återfinner man ännu sekundärstammens röta i frm av tvenne skarpt markerade bruna fäckar i grönvedsznen, 6 cm från

29] SNÖBROTT OCH TOPPRÖTA HOS GRANEN 143 märgen. Denna röta har såunda, såsm ftast är faet, efter ett successivt avtagande i vym uppöst sig i två iserade stråk, vika med fina spetsar het upphöra 2,,5 m under huvudstammens avbrutna spets. Man trde atså ha rätt att anta, att den genm sekundärstammen nedträng~ ande rötan nått sin sammanagda ängd av 4,71 m under en maxima U r Statens Skgsförsöksanstats sam!. Ft av förf. Fig. I I. Gran n:r 20. Sektin genm den för c: a I 30 år sedan brutna ch sedan änge het inkapsade stamspetsen. - (Fichte Nr. 20. Sektin durch die vr etwa 130 Jahren gebrchene, ängst vöig eingekapsete Gipfepartie des Stammes.) tid av 25 år, men i reaiteten har utveckingen med a sannikhet gått snabbare. Då faet icke är tiräckigt säkert, har det emeertid utesutits ur tabeen. Gran n:r 2 I (jfr tab. XII) var ett träd av ganska avsevärda dimensiner ch av en jämföresevis växtig typ. Stcken uppmättes ti I 2 166 cm ch hade en brösthöjdsdiameter av JI,s cm. Ungefär 5,5 m van stubben fanns en ansväning på stammen ch en ur denna utskjutande trr, barkös gren, viket tydde på ännu ett; tidigare stambrtt. Det senaste brttet var adees tvärt ch hade träffat stammen vid en tjckek av 17,s cm. När detta skett, kunde emeertid icke bestämt avgöras, men vissa skä syntes taa för att detta stambrtt ägt ruin vid samma tidpunkt sm det första å gran n:r 20, d. v. s. för ungefår 25 år sedan.

144 TORSTEN LAGERBERG [30) stamspetsen var nu het död ti 1,33 m under brttytan, ch inm detta parti hade destruktinen av veden bivit synnerigen kraftig. Rötan var här mörkbrun, starkt vattenimpregnerad samt utfyd av stra håigheter ch därti genmsatt av kraftiga svartbruna mycehinnr. Längre ned minskade håigheterna, mycehinnrna bev svagare ch rötan såunda fastare. Den upphörde het ch hået 6 m under brttytan. Det första brttet inträffade för någt mera än I 25 år sedan, 5, 73 m van stubben ch 17 cm van ett grenvarv; stammens tjckek vid brttstäet var 4 cm. Hea detta van grenvarvet beägna stamstycke var sedan mkring 50 år fuständigt inkapsat av den van behandade sekundärstammen, ch i springan mean detsamma ch övervaningsveden anträffades en de barr av svartbrun, gänsande färg, kådimpregnerade ch ytterst spröda. Från brttytan utgick nedåt en röta, ti en början genmsatt av håigheter men därefter fastare. Den var strängt begränsad ti de i brttytan bttade vedmantarna ch hade en svartbrun fårg. Denna utprägade kaisering kunde iakttagas frtfarande 1,4 m under brttytan; stammen hade här 28 cm:s diameter, rötan däremt endast 4,5 cm, ch den överskred här icke de 12 inre årsringarna. Samma bid visade även de föjande 6 centimetrarna, men därefter vidgade sig rötan, ch gråaktiga, radierande stråk tikmm kring den centraa kärnan. Först 2,82 m under brttet upphörde den fuständigt. Härefter vidtg ett 6 cm ångt parti av stcken med frisk ved. Men i den återstående 2,3 r m ånga stckändan uppträdde åny röta, sm dck edde sitt ursprung från stubben. Den vann insteg i stammen genm en av huvudrötterna ch visade på stubbskäret en mörkbrun färg. Dess äge var ytigt ch under hea sin sträckning uppåt åg den tätt under spinten för att sutigen upphöra i en fin spets. Denna sistnämnda röta, sm atså saknade varje förbindese med den nedväxande tpprötan, var förrsakad av Pyprus annsus. Gran n:r 7 (jfr. tab. VII ch XII). Denna gran visade sig vara bruten icke mindre än tre gånger men ägde det aktat en reativt tifredsstäande stam. Ovan stubben mätte denna IO,s m. Genm det senast inträffade brttet, sm insatte vid en stamdiameter av mkring 5 cm, gick ett 1,5 m ångt tppstycke av stammen förrat. Detta brtt ägde rum vintern I9II-1912, medebart över ett grenvarv. Av dettas grenar hade en inriktat sig vertikat ch hade under de sista 4 åren vuxit med ungefär 2 dm ånga årssktt; de föregående årsederna varierade mean 5 ch 8 cm i ängd. Brttytan var trappstegsfrmad, d. v. s. stammen hade haverats genm märgen ned ti 2 dm under grenvarvet. Längs kanterna hade kraftiga övervaningar uppstått, så att av den gråa ytveden endast en centimeterbred springa var synig. Någn brun röta förekm

[31] SNÖBROTT OCH TOPPRÖT A HOS GRANEN 145 icke, endast en grönaktig skiftning på de 9 inre vedmantarna kunde iakttagas, men denna upphörde redan z 5 cm nedm gren varvet. Det närmast tidigare brttet hade inträffat för 40 år sedan 4,is m under det van beskrivna. 3 centimeter av den avbrutna stammen sköt ännu fram ur övervaningen. Detta stycke var starkt kådimpregnerat ch såunda vä bibehået, men nedanför sekundärstammens utgångspunkt vidtg en mycket ös ch svampig brun röta, begränsad ti de 8 inre vedmantarna. Den mgavs emeertid av en ganska bred vattnig zn ch upphörde redan 45 cm nedm den trra spetsen. Denna anmärkningsvärt betydiga tppröta vinner sin förkaring av den kraftiga övervaningen ch den fuständiga kårindränkningen av brttytan, sm uppenbarigen båda tisamman ganska snart åstadkmmit ett avbrytande av förbindesen med den yttre uften. Någn i sekundärstammens bas uppstigande röta förekm icke. Det tidigaste brttet anträffades I, m nedm det nu närmast behandade ch ägde rum för 52 år sedan. Den brutna stamspetsen var het övervaad. Den från densamma nedväxande rötan var ucker, prös ch ti färgen brun. Den upphörde först I, 7 m van stubben, d. v. s. den hade en ängd av 2, 35 m. Någn rötutvecking i sekundärstammens bas i samband med detta tidigaste tppbrtt kunde knappast påvisas; ett vattnigt stråk upp ti 1 dm var det enda, sm tydde på en begynnande destruktin. Gran n: r 6 (jfr tab. VII). Denna gran visade sig ha bivit bruten icke mindre än 4 gånger. Stcken van stubben (z cm hög) ti det senast inträffade brttet var 6,6 m. De ika brtten tedde sig så sm framgår av föjande översikt: Brtt 4, 6,6 m van stubben, inträffade för )) J, s.. s )) )) 40 )) z, 3,9» )) )) c:a 75 )) 4 år sedan, )) I' 2,3 )) )) )) mer än IOO )) )) Det fjärde brttet träffade stammen medebart van ett grenvarv vid en stamtjckek av 7 cm ch var adees tvärt samt uppvisade en ensidig dm-ång avspjäkning från kanten. Omedebart under brttytan utgick en hrisnta gren, sm bivit påfaande tjck men dck icke förmått gå upp för att ersätta den förrade deen av huvudstammen. På det närmast härunder föjande z cm ånga stamstycket sitta icke mindre än 6 grva grenar, vika aa angripits i sina basaa dear av den mycket kraftiga tpprötan. Denna röta, sm endast ämnar de 4 yttre vedmantarna av stammen berörda, är fast ch brun ch nedtränger i huvudsak centrat ch under avsmaning, så att den g cm

146 TORSTEN LAGERBERG [32] under brttytan har mkring 2 het upphör. cm:s diameter ch 1 m under denna Det tredje brttet var utvändigt i det närmaste utpånat; stamspetsen var nästan het övervaad. Det hade givit upphv ti en iten brun centra röta, sm med förändrad styrka frtsatte nedåt ch märkigt sammanföt med en ifrån det andra brttet uppstigande. Även i den van berörda sekundärstammens bas trängde rötan upp, men den nådde ej dess egen tppröta; avståndet dem emean var dck endast en knapp decimeter. Det andra brttet av stammen hade inträffat I dm van ett grenvarv, ch det vanför detta beägna stamstycket var nu starkt destruerat ch het ch hået övervaat. Härifrån gick sm nämndes en röta upp i basen av ersättningsstammen n:r 2. Den var ti färgen rödbrun ch vitfäckig samt hade vitaktiga mycehudar utveckade i årsringsgränserna;. på tvärsnittet framträdde dessutm regebundet föröpande ch mycket distinkta svarta injer av adees samma typ sm de, vika förekmma exempevis i de av Pyprus igniarius förrsakade rötrna. Den ifrån brttet nedträngande tpprötan hade samma utbidning, dck endast i stammens axia parti, på ena sidan tistötte en fastare brun röta, vars tvärsnitt atså bev skärfrmat. Ju mer man närmade sig def första brttet, titg rötans vym; I dm vanför detta hade rötan ett eiptiskt tvärsnitt m I X 8 cm, ch den föt sedan samman med det första brttets tppröta. ])et först uppkmna, mer än I-åriga brttet var egendmigt ng ej het inkapsat; dear av brttspetsen vr ännu utifrån syniga. Den härifrån grundagda tpprötan var fut ikartad med den i ersättningsstammen n:r I, d. v. s. brun ch ucker, med vitaktiga fäckar ch fina svarta gångar tvärs över årsringarna. N er mt stubben bev rötan emeertid fastare utan vita fäckar ch en perifer vattnig zn tistötte; den upphörde fuständigt 2 m nedm brttet. De återstående 3 decimetrarna av stcken vr fut friska: På sjäva stubbskäret fanns en iten ansenig rötf.äck, sm dck icke ägde förbindese med tpprötan utan std i samband med en från rtsystemet uppstigande röta. Sammanfattning. Fråga är nu, viket värde sm kan timätas resutaten av denna undersökning med hänsyn ti behandingen av snöbruten granskg. För egen de är jag fut ch fast övertygad m, att dessa resutat, ehuru vunna inm ett tämigen begränsat mråde,. ge ett fut naturtrget uttryck för nrrändska förhåanden, ch det är ej utesutet, att de äga än större

[33] SNÖBROTT OCH TOPPRÖTA HOS GRANEN 14 7 räckvidd. Sambandet mean snöbrtt ch rötar i de nrrändska granbestånden kan atså i krthet karakteriseras på föjande sätt: 1. Tppröta är en så gtt sm knstant föjesagare ti snöbrtten. z. Under de första åren efter skadegöresen nedtränger denna påfaande hastigt genm stammen. 3 Rötans spridning går snabbare i växtiga stammar ch deras ved destrueras hastigare. 4 Stambrtt vid en dim ensin av mkring 10 cm ch däröver medför under aa mständigheter en kraftig ch snabb rötbidning. 5 Övervaningar ch kådbegjutningar kunna verka starkt fördröjande på rötutveckingen ch kunna i.enstaka fa ti ch med het ch hået förhindra densamma. 6. Med titagande åder avtar rötans tiväxthastighet ch under vissa betingeser trde sutigen ett stiestånd i dess u t vecking inträda. Dessa fakta synas mig vara så entydiga, att svaret på frågan angående den snöbrutna granskgens behanding icke gärna bör biva mer än ett. Genm snabbt uppkmmande ch tiväxande tpprötar utsättas träd, sm ämnas att kvarstå, för en avsevärd värdeminskning inm ppet av en ganska krt tid, ch denna värdeförust stegras snabbare, då brtten inträffat vid större grvekar ch över huvud taget, då snöbrtten träffat växtigare bestånd. Det brde därför vara med en ratine skgsvård förenigt att åta snöbrutna granar kvarstå. I aa händeser bör man icke uppskjuta deras avverkning ängre än ti någt av de medebart efter snöbrttet fjande åren. ICh Medde. fr/j.n Statens Skgsförsöksa,.stat. Häft. r6.

148 TORSTEN LAGERBERG :(34] Tabe VI. Tpprötr å Tåsjöberget, tihörande snöbrttsperiden xgx~u. Brtten vid tiden för undersökningen ej fut S.r gama. Gipfefäuen vm Tåsjöberget, Prvinz Ångermanand, aus der Schneebrucbperide xgt-il Die Briiche beim Zeitpunk te der Unter~uchung ni ch t vöig 5 J ah re at. N:r Den avbrut-' S ck- n a tpängd pens Stamm- ängd änge cfe~n!~.. m gebrchenen Gipfes m Bh. diam. Brusthöhendurchmesser cm Brttytans typ Typus der Bruchfäcbe Brttytans Brtt' ' medediam.. ytans ängd Mitterer Länge Durchmesser Bruch der der jähri- cher Zuwachs cm Bruchäche cm Växtiga stammar Frhwiichsige Stämme Den nedstigande rötans Der absteie:enden Fäue ängd Länge cm fäche 1-----,-- brun cm röta braune fäue grönved Griinhz J spridning per.r A n m ä r k n i ng a r 39 47 6 73 76 10,42 9,6 I I,s 9,ss 7,s I,x II, 1 r, / 10,35 I I,8 8,45 r,s 6,6 12,ss 22, IV v III III III IV III III 7 3 8 7 8 4,5 8 6 15 32 6 O O 13 57 19 Oväxtiga stammar Schwachwiichsige Stämme 20,r 23,9 IV III I v III I IV 7 6,5 7 6 s 6 4.5 s s IS 16 114 44 120 132 123 127 65 47 66 110 88 49 ss III 7 18 s~t~~~~ Avspjäkningen starkt övervaad, 114 22,8 Vertikaa sprickr' genm märgen. Brttyta nedti övervaad. 7' 16 207 47 76 145 98 74 63 14,20 32, 26,40 31,6 5,6 14,8 I2,6 Brttyta starkt övervaad, kåddränkt. Avspjäkmngen starkt övervaad. 245.r gamma. Rötan endast 3 smaa, bruna stråk. Avspjäkningen starkt övervaad. Brttet vid ett grenvarv. Brttyta med starka över- vaningar ängs kanterna.! 1 a eer b efter ett nummer antyder, att trädet haft två brutna sekundärstam mar_

: ' ' ' i N:r 5 ' 6 7 : ' 9 12 13a I3b I6 I7 1'8 23 27 28 29 30 32 33 35 40a 40b 41 43 49 61 68 n a 77b [35) SNÖBROTT OCH TOPPRÖTA HOS GRANEN 149' Tabe VII. _Tpprötr å Tåsjöberget från snöbrttsperiden I9II..:.:..I2. - Brtten vid tiden för undersökningen ej fut 4 år gama. Gipfefåuen vm T!sjöberget, Prvinz Ångermanand, aus der Schneebr.uchperide xgzx-12. Die Hriiche beim ZPipunkte der Untersuchung nicht vöig 4 Jahre at. Den Brtt- Den nedstigande avbrut- ytans rötans :1 Brttna tp- Bh.- Brtt medeytans Der absteigenden Stck- diam. di am. Faue pens ytans ängd ängd ängd Brus t~ typ Mitt- ängd sprid- : Stamm- höhen- erer Länge Länge änge Länge durch- Typus. Durch- der ni ng Anmärkningar. des ab- d~r messer me.:ser Bruch cm ; m Rehr- Brucbper år der fäche cher:e n cm fäche Bruchbrun grön- jähri- Gipfes cm röta ved cher Zu-. ' fäche wacbs m cm braune Griin- Fäue hz c_m Väx t i g a s t a m m a r Frhwiichsige Stämme 6,88 5.5 - IV - I3 90-22,s Starka övervaningar ängs kanterna av brttytan. 6,6-22,3 I 7, IOO - 25, 9.3 I,s 27,4 IV 5, 20 25 6,25 Starka övervaningar ängs kanterna av brttytan. IO, I, - IV -- 55 43 53 13, 5 Brttyta med övervaningar ängs kanterna. I2,6 - - III 6,5 IO 6 6 15, Brttyta starkt övervaad ängs kanterna. IO,s - - IV 4, I2, Brttyta starkt övervaad ängs kanterna. I,s - - I 5,6 32 8, 10,30-25,s I JO,a I06-26,s 13,r - 30,g v I6, 54 I 52 I 54 38,s I2, - 29,9 IV 6,s 9 64 - r6, 13,40-30,6 II 6, - 67 16,75 8, - I9,r III 4, 20 67 67 I6,7S Avspjäkningen nedti övervaad. 13,s -- 36,g IV 6, 55 30 30 7,s Brttytan starkt övervaad ängs kanterna. 7.~ - 20,1 I 5, 69,s - 17,38 9,8-17,s III 5, 6 -. 47 I >75 Brttyta ängs kanterna någt övervaad. 6,g - I9,r rn 7, 17. 70 - I7,s I 1,6-25,s v 5, 13 145-36, s. 4,s - I4,6 v 7, 45 450-112,5 Stammen trr å ena sidan ti II,s - 28,7 I 4, 90-22,s 70 \!f nedm brttet I I,s 28,7 v 5, I5 90 2'2,s IO, - _24,8 I I2,s III - 27,75 45 cm nga ytiga sprickr fr!.n brttytan. 7,s - I9,4 IV 6, 2I 10 74 I8,s Starka övervaningar ängs kanterna av brttytan. I2,:I - 29,3 I 6, 52 13, Från brttet utgående inre sprickr fyda av kåda. 6,s8-22,3 III 5, 15-45 I 125 Tppen haverad av en 20 cm Hng, kådfyd spricka. 3.20 -.I I,8 III 6, I4 253-63, 5 9 6-29,3 III 4 0 18, 9,r I,84 29,3 IV 4, 40 42 - JO,s, Tppen vidhängande. Frts. '

150 Frts. tabe VII. TORSTEN LAGERBERG [36] N:r Den avbrut: d~:~. ---------1- I II, - 20 1t 4 9, 3,3 - i 8 10 I2,g6 I5 19 24 25 26 36 37 42a 42b 44 53 56 57 ss 62 65a 67 69 75 79 S 7,gs 12,75 6,30 2, IO,S 7.70 I2, S,g S,S II,75 q,83 14,40 s,6 1;73 14,30 9,8 6,33 2,75 I0,6 II, - 4.2 7 - r,65 Stck- na tpängd pens ängd Brust Stamm- höhenange d~~n!b- durchm i!ebr mt's.,er chenen cm Gipfes,.m J Brtt Den nedstigande ytans Brtt- rötans Brtt- medeytans dia m. ytans Der a ~-~:{~enden typ Mitterer Typus Dw chmesser der BruchfJäcbe Bruch brun grön- j>ibri der cm fäche röta ve(\ cher Zubraune Griin cm wach~ Fäue bz cm Oväxtiga stammar 2I, 25,8 2 3 9 J1 12 rs, 7,g 2S,7 26,8 22,6 I2 1t Schwachwiichsige St'ämme v I IV I I III v v III v IV v III v v III v III III v IV III III S, s. 7, s, 6, s.s s, ~~~:. - -ängd--r; ;~~ B~:~h- ~:e 1 nin!i 1 fäche --- ----- per ar s 65 r6, s s S - 20,, 46, s 15!2 14 2S 27 30 I5 25 20 12 19 25 3 15 20 40 33 44 99 25 7 55 39 65 20 I7 r6 2 s 15 66 IOI 55!2 ss S s, I2,s 21 1 4, IO, s 25,s 2 1 3.75 r6,5 Q, I8, 25, 2 5 r6, 24,75 9.75 20, Anmärkningar Under brttytan inre sprickr i veden. Brttet kåddränkt, starkt övervaat. Brttyta starkt övervaad ängs kanterna. Aa sprickr p& brttet ut-j fyda av kida. Avspjäkningen övervaad. Brt1yta nästan het övervaad. Brun röta finnes även under den i brttet bttade veden. Inre sprickr finnas. Fr&n brttet utg&ende inre, devis Hdfyda sprickr. Tppen vidhängande. Inre sprickr havera tppen. Tppen haverad av inre, ej kidf da sprickr genm märgen.

~-- ~--~----- N:r IIS ' 125!26 130 131 1 35 137 138 139 143 145 1 53 86 90 i 99 104 107a 112 113 I2I I6 162 [37] SNÖBROTT OCH TOPPRÖTA HOS GRANEN 151 Tabet J/YII. Tpprötar från Nyb skg vid Tjä; Anundsjö scken, tihörande snöbrttsperiden Igi-u. Brtten vid tiden för undersökningen ej fut 5 år gama. Gipfefäuen aus dem Nyber 'Vade bei Tj:i, Prvinz Xngermanand, ans der Schneebruchperide r9r--ii, Die Briicbe beim Zeitpunkte der Untersm hung ni..;ht vöig 5 Jahre at. : Stck : ängd 1 Stamm, änge m 2,8 I I,6 8,ss 133 IO,z6 9,2 7,r 10,46 6,231' 7 43 IO,c3 5,5,S 7,75 Den avbrut t p pens ängd L!inge des ab- ' gebr-~ c henen Gipfes, m 5,37 4,6+ Bh. diam. Brustböhendurchmesser cm Brtt' 1 ytans Br.tt-1 medeytans diam. typ Mitt- erer, Typus Durcn- \ der messer Bruch-1 der futche Bruch. 1 i fäche : cm Brtt- i Växt! gastammar 26,8 r8,z I 7,2 23,6 Frhw'chi;ige Stämme III 5, III 35, I 6, III II, III 9,s TV 9,s 13,+ III 7,s 22,6 I I, T i' I I 4, III 8,a I 20,4 Den nedstigande rötans Der absteigenden f~~;~,. -~----~~e Länge ang spridder i Länge ning Bruch- 1 cm u fäcbe, - - -- -- per ar brun grön- jähdicm röta ved icher Zu- b 1 wachs Fäue raune Griin hz. cm!6 13 I 20 I6 25 25 s Oväxt iga stammar 6,r I6,6 19,r I I,I I2,7 I 3,r Schwacbwiichsigc Stämmc 1 IV m v I III I IV III III III 3 5 I, s, 6,s g,s 4, 13 20 6 57 8 32 6 I34 JO 130 ss 209 174 104 234 227 100 324 4 ~ O; 201 98 134 90 30 r6 125 324 2 44 21 II6 10 6r 22 35 35 71 26,8 I8, 6, -i 32, ' 2S,. 64,8 36,8 20,S z,,o 2,8 I2,z 4,40 7, 40,20 Anmärkningar En gapande ängdspringa mitt genm tppen. Avspjäkningen nitgt övervaad. Avspjäkning~n starkt övervaad. Brttet kitddränkt. Avspjäkningen med starka övervaningar. D: d:. Rötan föj er en vertika spricka. Vertika spricka från brttet. 1,44 m ytig nedgående spricka från brttet. Brttet starkt kåddränkt. 8 cm djupa hår på brttytan. Brttytan med kådfyda sprickr genm märgen. 2 5 år gamma. Avspjäkaingen starkt övervaad. Brttyta ängs kanterna starkt övervaad. 2 I 5 år gamma. Tvärytan kåddränkt. D: d:. Brttytan med inre, nedgående sprickr. Avspjäkningen starkt över vaad.

152 TORSTEN LAGERBERG [38] Tabe IX. Tpprötar från Nyb skg vid Tjä, Anundsjö scken, tihörande snöbrttsperiden 1911-12. Brtten vid tiden för undersökningen ej fut 4 år gama. Gipfefäuen aus dem Nyber "\Vade bei Tjä1, Prvinz Ångermanand, ans der Schneebruchperide I9II-I2. Die Briiche beim Zeitpunkte der Untersucbung nicht vö1ig 4 Ja.hre at. i N:r Den Brtt- Den nedstigande avbrut- ytans rötans Brttna tp- Bh.- Brtt- medeytans Der abs' eigenden Stck- dia m. Fäue pens ytans di am. ängd ängd -- ängd Brust- typ Mitt Länge ängd sprid- Stamm~ höhen- erer Län~e änge Länge durch- Typ u s Dur ch- der n in g des ab- messer der messer Bruch- cm m ge br- Bruchper år der fäche ch enen cm fäche brun Bruch- grön- jähri Gipfes cm fäche röta ved cber Zu- wachs m cm braune Griin Fäue hz cm v ä x t i g a s t a m m a r Frhwiichsige Stämme Anmärkningar 191,zs Röta från rten når upp ti 3 1 cm under tpprötan. Stubben har I 20 årsringar. Fera ytiga, 30 cm ånga sprickr. 101 103 I9 120 141 144 Schwachwiichsige Stämme 3 ~4- -4--,-33---.--~-~9~-,6 ~-~-n-----.-6-,-s--,-1-8 -T -~~~--~~---4:0-3,r8 3,85 4>77, i i 11,r III 6, 1 23 38 ' -- 1 ::: iri ~:: ': :: = I I s,s 7,s! 97 s 107 9,5 7,r:- I 2,s 26,75 4>75 59 79 19,75 Tppen vidhängande. Brttspetsen död ti 68 cm under brttytan å ena sidan. Rötan endast ett smat brunt stråk. Rötan endast ett smat brunt stråk. Från brttytan en 42 cm ång ytig spricka. Brttytan kåddränkt.

Tabe X. N:r [39] SNÖBROTT OCH TOPPRÖTA HOS GRANEN 153 Tpprötar från Nyb skg vid Tjä!, Anundsjö scken, från snöbrttsperiden rg12-r3. Brtten vid tiden för undersökningen ej fut 3 år gama. Gipfefäuen aus dem NYbOer VVade bei Tjä;Prvinz i\..ngermanand, aus dem Schne~bruchperide I9I2-I3 Die Briicbe beim Zeitpunkte der Untersuchung nicht vöig 3 Jahre at. 'i Stckängd Stamm~ änge m - ~-------- 94 5,50 IOO 7 t35 122 4, 2 5 127 6,20 I32 3>3 133 8, 136 7,7 148 7,86 149 8,6 151 5,66 6,70 I56 11,57 159 6,r 6 3,g 6 165 8,73 - r6 5,88 r6 6,r5 ~a~ - I6 7b s,s6-93 g6 102 108, IIO u6 124 128 3,35 8,23 5,55 6, - 5,8 3,46 I I,57 6,6 8,r 7 >3 2 ch enen Gipfes m Den avbrutna tppens ängd Länge des abge br - ' I,39 2,gs I,g - - - -,s 4,25 I >99 3>33 s, I - 3,25 - - I,S 2,15 3,r6 5,r5 3,35 3,6 v Brtt- Den nedstigande rötans ytans Brtt- i i Bh> mede- Der absteigenden Brtt- ytans Fäue 1 di am. ytans dia m. ängd Brust- typ Mitthöhen- 1erer ---~~ sprid- Länge durch- Typus Durch- der Lange ning der Bruch- C messer messer per ar J Brucb, d r ftäche cm fache brun grönjähri-~ cm Bruch- ved cher Zu fäche röta wachs ' cm braune Griini cm Fä u e huz ä x t i g a s t a m m a r i 23,91 13,7 13,I 10,5 8,6 13,4 I2,I I 5,3 r6,2 12,7 22 1 Frhwichsige Stämme m v IV I I III ii III IV I I 9, 3, 6,s s, s, 7, 4, 8, s, 7, 5 13,7 32 6 g 12 7 8 7 I I,r III 7,s 26 I4,7 v s, r8 I 5,g I 9, 12 1 r I 7, r,5 III 6, 12 I,8 I s, 1 1 I s, I 5,3 n 6, 14 I 18 I 6,]5 2,r I 5,]5 12,7 I 6,75 ----~--- ---~- i 45, IV 6, 28 III v S,s 55,r III 7, s I g,r III 9,5 23 I 5,9 I 3,6 2J,g III 9, i JO 23>9 I IO, v ä x t i g a s t a m m a r Schwachwichsige Stämme!48 30 IOI 49 71 IOI ss 120 199 62 87 I48 87 II8 98 01 sr 6 40 IOI 49,5 25 rs Sr --- - 49,33 35 I I,67-33.67 69 23, 98 32,67 I II 37, 25 8,33 ss 28,33 IO 3,33-40 1 239 79,67 37, 82 27,33 87 29, - 49,33 zg, - - 39,33 32,6] 1 --- 29,5 9,83 - I 7, 6 20 1-13,33 132 44, 27 g, 30 IO, 85 28,33 40 13,33-35, - 27, i Anmärkningar Inre sprickr i veden från brttytan. Inre sprickr i veden från[ brttytan. Brttytan starkt kåddränkt. Rötan utveckad kring en inre spricka. Den nedre tvärytan kåddränkt ch med övervaade kanter. Från brttet utgår 65 cm ånga, övervaade sprickr 20 cm ånga barksprickr från brttytan. Röta endas ett smat stråk kring en vertika spricka. Avspjäkningen nedti starkt övervaad. Vertikaa inre sprickr i från brttspetsen. Tppen vidhängande. Röta ett smat stråk. Tppen vidhängande. '

----------~ -~------- 154 TORSTEN LAGERBERG [40} Tabe XI. Ädre tpprötar från Nyb skg vid Tjä, Anundsjö scken. Ätere Gipfefäuen aus dem Nyber Wade, Prvinz Ångermanand. N:r Årsri~-~ gar 1 ' övervanings- veden Jabtesringe des 1 Dber- 1 waungs-~ hzes Stckängd Bh. diam. Snöbrtts- ti 1915 perid brttet Brust- Schneebruchperide S amm- ~~~~hn--1 änge messer zum im Jahre Bruche rgrs j 1 ~ m cm Brtt- ytans Brtt- medeytans diam. typ Mitterer Tvpus Durchme.. ser der Bruchfäche Bruch der fäche cm Den nedstigande rötans Brttytangenden Fäue Der abstei ängd ------c- Länge sprid- ~t~i~- ängd ;:;fr Länge Zuwachs pr J ahr cm cm cm Den uppstigande rötans Der aufsteigenden Fäue ängd Länge cm spridning per år : Zuwachs pr Jahr cm Anmärkningar IIS!62!28 142 c:a 8 1835/36 551 r86j61 43!!872/73 i 431 1872/73 18~ 1897/98 131 1902/03 V ä x t i g a s t a m m a r. Frhwiichsige Stämmc. 7,7 26,7! 2,65 260 z,s 54 12,7 I 345 8,z O ' 633 8, 257 0,66 Den i sekundärstammen uppstigande rötan sammanfyter med den nedstigande. 4 cm a v brttspetsen ej ; övervaade. i r cm av den kåddränkta 1 brttspetsen ej övervaade. Den kåddränkta, ännu fria brttspetsen starkt åtstrypt av övervaningsveden. Brttspetsen ännu ej över-.1 vaad., Brttspetsen he t död, nedti 30 cm. Ingen sekundärstam. \ Brttytan bevuxen med Parmeza pkysdes. Inresprickr i veden från brttet. Ingen sekundärstam. Oväxtiga stammar. Schwachwiichsige St~immC". c:a I I$ 96 c:a 93 88 91 r8fr 0,6r 2,.3,ss Brttspetsen starktkåddränkt, het övervaad. r cm av brttspetsen ännu\ icke övervaade. 6,s 2,77 ' Brttytan het övervaad. j

F rts. ta be! XI. Årsri~ [ 41] SNÖBROTT OCH TOPPRÖTA HOS GRANEN 155 Brtt- Den nedsti- Den uppsti. gar 1 Stck- Bh.- ytans gande rötans gande rötans över- ängd diam. Brtt- mede- Brtt- Der abstei. Der aufstei va- Snöbrtts- ti 1915 ytans di am. ytans genden Fäue genden Fäue nings- perid ängd -- --- brttet Brust typ Mitt --~-spr: sprid- N:r veden Scbnee- höhen- er er Läge brucb- Stamm- durch- Typ u s Durch- der Ja.hresperide änge messer der messer B~.uch- ängd ängd ni ng n in g rmge zum im Jahre Bruch- der per år per år des fache Läuge Länge Bruche. 1915 \ fia ch e Bruch- Zuwachs Zuwachs Ober- fäche pr Jahr pr Jabr wa ungs- i hzes m cm cm cm cm cm cm cm : ' 91 c:a 57 I8S8/S9 10,40 19,, - i 4,! - 6 i! i Anmärkningar 87 c:a 6 1sss/s6 1 4,6s 8,g i - 3, - III I,Ss Brttspetsen ännu fri, inm ' i övervaningsveden stark! kåddränkt.! '! J,s - - Ingen sekundärstam, 16 cm ' ' av brttspetsen trra, kåddränkta. Röta endast sm»grönved». 109 47!868/69 5.45 15, I 3 0 24 :, 51 - - Brttytan bevuxen med C e- i traria gauca ch C ad -! i nia graciis. Sekundär stam ej bidad. i : i III 40 I87 5/76 i 3 90 12,7 I 5.s 72 I,8 ' - - Ingen sekundärstam. Brtt spetsen innehåer ett b av Campnatus hercueanus. i ss c:a 35 188j81 1 9,6g 19,'x - - - 256 7 i -- 31 Brttspetsen adees murken. i ; Ingen sekundärstam. : 92 c:a 35 188j81 2,g 14,3 7, 290 8,3 - -- Brttspetsen bevuxen med Parmeia physder. Ingen! sekundärstam. 106 32 1883/84! 7,:r! 14,6 I - 35 I,g! - - Brttytan nästan fuständigt! i ' övervaad. Ingen sekun : ' därstam. i 97 15 19j1 4,25 I ' 89 5 93 13 7 5, - - Brttytan bevuxen med Par,. ' meia physdes, Usnea : bartjata ch Cetraria g a uca. Ingen sekundärstam. 89 II 1904/05 : 8,8 21,.. IV ' ' I I. 30 210 19.g --- - Ingen sekundärstam, 2.15 år gamma.

1 156 TORSTEN LAGERBERG [42] N:r Årsrin-1 gar i, övervaningsveden Jahresringe des Uher- waungs-i Snöbrttsperid Schncebruchperide stckängd ti brttet Taet XII. Ädre tpprötar från Tåsjöberget. Ätere Gipfefåuen vm T~sjöberget, Bh. diam. ~r 19!5 BrusthöbPn durch Stammängbis zu m messer Bruche im J ah re rgrs Brttytans Brtt- mede- Brttytans diam. ytans typ re~!; ~,::,~~ Typus Durch- der der messer Bruch- Bruch der fäche fäche Bruchfache Prvinz Ångermanand. Den nedstigande rötans Der absteigenden Fäue Den uppsti- gande rötans Der aufsteigenden Fäue sprid- -- - --~ spridängd nin~ p~r ar 1 d äng ning per ~r Länge Zuwachs Länge Zuwachs pr J ahr pr J ah r Anmärkningar 1 hozes j 1 m cm cm cm cm cm cm cm ~----~~~----~----~--~----~--~---~----~--~----~--~~ -----------------1 Växtiga stammar i 1- Frhwiichsige Stämme 20 jc:a IJOI I78S/86 i 5 77 28="1 --I- 4-.-0 I 2! /c:a!25! I790/9I 5,56 31,81-4, i,_ j 77 c:a 941 1 I821j22 7,s 29,3 1 1 _ 65 c:a 75 1840/4 I i i 5,7 21,3 i i 2 3 33 37 7 7 Jc:a c:a 6s I850/5I i 651r85/sr 65j r8s/5i 65i r85jsr i - - ' 52[ r863/64 : 401 I875/i6 1 I 7i 1898/99 I2j I90J/04 6,8 ; 25,s ' 27,7 i 21,3! i v I IV I 5, I01 4>5 5, 6, i 9, i JO 33 ' Oväxtiga stammar 390 285 400 537 33! 2 35 45 440!20 J, 2,52 6,54 3,78 I,r2 25,88 IO, s,n 40 0,62!---~--------,------,---S_ch_w,a_ch~ii_c~igeS_t_ä_m,m_c_--,-------,----,-----,---- JO O,rg Brttspetsen 7 cm ~ng, het övervaad. Brttspetsen 1 7 cm, sedan 5 ~r övervaad. Brttspetsen het övervaad. Brttspetsen ej fut överi vaad. Den uppstigande 1 rötan förrsakad av Py pnes Abietis. 6 cm av den k~ddränkta brttspetsen ännu fria. Ingen sekundärstam. Den 5 cm ~nga brttspetsen övervaad sedan 30 ~r. Brttspetsen ej fut övervaad. Brttspetsen het övervaad. 3 cm av den k~ddränkta brttspetsen fria. i Brttytan medebart van ett grenvarv. ' 25- Jc:a 145~ I76,'6I 5,IO 29,31 I - - 285 I,g61 - - 'i' Brttet vid ett grenvarv, het 1 i 1 i övervaa t. 74 1/c:a 125; 1790/91 6,s 30 3 - i 3, -! 198 r,ss 1 - - 1 Brttspetsen endast devis! ' ' 1, i övervaad. J 4 c:a 100! I8I5/I6 3,7 - -! - f - - i 276 2,761 1 Nedstigande röta g~r ned i 1! i 1 stubben. 1 25 c;a r I8JS/I6 8,x 29,3! I 3, 300 3, 125 1,25 Brttet vid ett grenvarv,f<ir i I änge sedan övervaat. f 78 c:a 901 1825j26 5,55 19,7 I 3, Brttspetsenstarktk~ddränkt. ch medebart övervaad. 71 c:a 8' 1835/36 9,6 21,3-3,5-215 2,6g Brttspetsenstarktk~ddränkt J ; ej övervaad. sekundär- I i stam ej bidad. c:a 65 185jsr 8,s 2,x I, - 410 6,3 ' 35 cm av brttspetsen fria. Frts.

.Frts. tabe XII. 1 N:r ' [43] SNÖBROTT OCH TOPPRÖT A HOS GRANEN 157 Årsrin_ Brtt- 1 Den nedsti- Den uppsti- 1 gar i Stck- 1 ~h.- ytans gande rötans gande rötans 1 över- ängd d!;m. Brtt- mede- Brtt- Der abstei- Der aufstei- i va- Snöbrtts- ti ar diam. ytans genden Fäue genden Fäue! nings- I perid brttet 1915 Yt~;s VJeiirtetr- Läa.~nggde ~-- -~-spr d- ~-- ---: _s_p_r!~d-11. veden Schnee- Stamm- hb.;buesnt~ Typus. Anmärkningar b b 1 Durch- der ning 1 Jahresning ' r~cd- b_ange durcb- der messer Bruch- ängd ängd, ringe pen e 'r 15 zu m messer Bruch- per r r per ar i' es e irnjabre fäche B h z h ' ' d B! uch der fäche L,''tnge La''nge i ----~-w0 _~_!r_::_~_s ~~------~--m--~~--:-~- 5 ~----~-f-:_::_e_-~_c_m ~_c_m ~I-Pr_u;_c:_J~-b~~~~-cm j~~;_~_:_::_~_~~~----------------------' Oväxtiga stammar 1 s~~~:":'h'_~u- c_hs_ ig_e_s_,a_ m_m_e c-- 1 1 12 c:a 65: 1850/51 S,g - - i - j - 197 10 cm av den kåddränkta i brttspetsen ej övervaade. c:a 44 45 42 34 52 c:a c:a 65 1 1850/51 4,I 2, -! - 65j18S/51 44'1'871/72 24!891/92 17)1898/99 II[ 1904(05 7,30 g,r 8,25 8, 3 95 25,8 25,5 2I, r6,61 14,7 v I IV 2, 5,68 6,25 I,6 J6,g 200 3 8 35 0,54 20 I.rS Brttspetsen ej fut övervaad. N edstigande röta går ned i stubben. Ingen sekundär stam. LITTERATUR. ERNBERG, V. Fr.: Skadan av beckning å ståndsskg. - Skgsvårdsför:s Tidskr. s, I907. HAR TIG, R.: Die Zersetzungserscheinungen des Hzes der N adehözer und der Eiche. - Berin I 8 78. HESSELMAN, H.: Om snöbrtten i nrra Sverige vintern I9 r--r g r I. - Medd. fr. Statens Skgsförsöksanstat, 9, I 9 I z. MDNCH, E.: Untersuchungen iiber 1mmunität und Krankheitsempfängichkeit der Hzpfanzen. - Naturw. Zeitschr. f. Frst- u. Landw., 7, 1909. -- - Versuche tiber Baumkrankheiten. - Naturw. Zeitschr. f. Frst- u. Landw. 8, I91. - - Untersuchungen ii ber Eichenkrankheiten. - N aturw. Zeitschr. f. Frst- u. Landw., 13, I9I5. NEGER, F. W.: Beiträge zur Kenntnis des Rtfäuepizes (Trametes radiciperda Hartig). - Naturw. Zeitschr. f. Frst- u. Landw., IS, I9I7 REuss, K.: Die Harzer Schneebriiche im December I883. - Zeitschr. f. Frst- u. Jagdw., I6, r884. ScHOTTE, G.: Om snöskadrna i södra ch meersta Sveriges skgar åren I 9 I s-i 9 t 6. -- Medd. fr. statens Skgsförsöksanstat, I 3 & I 4, I 9 I7. SYLVEN, N.: studier över granens frmrikedm, särskit dess skgiga värde. - Medd. fr. Statens Skgsförsöksanstat, 6, r g g.

158 TORSTEN LAGERBERG (44) RESUMEE. Schneebriiche und, Gipfefäue bei der Fichte. (Schwedischer T ex S. 1 I4-15 7.) Die in manchen Gebirgsgegenden Zentraeurpas fast ajährich wiederkehrenden Schneebriiche finden in den schwedischen Wädern nur seten ein Gegenstiick. Indessen sind in den etzten zehn Jahren auch bei uns zwei grsse W adverheerungen durch den Schnee verursacht w rden, die erste im Winter I91 j II in den nrrändischen Wädern, die etzte in den Gegenden rings um den Wettersee im W in ter I 9 I s/ I 6. Die erstgenannte war die umfassendste; mehrrts wurden dabei Bäume (hauptsächich Fichten) in schen Mengen zertriimmert, umgeschagen der gebrchen, dass die Revierverwatungen bei Verwertung dieses Hzes vräufig nur sche Stämme beriicksichtigen knnten, die auf dem Bden agen der auch, wenn stehen gebieben, s stark besehärigt ers.chienen, dass ihr Absterben as sicher angesehen werden, knnte. Smit wgrden sämtiche Bäume, die nur ihre Gipfe verren hatten, bis auf weiteres stehen gdassen. In den närdichen Gegenden Schwedens, w man nch heutzutage einen extensiven Wadbau treibt, wird es auf Jahre hinans auch nicht tunieb sein, sche entgipfeten Stämmme zu verwerten. Sebstverständich iegt aber dabei immerhin eine Gefahr vr, dass die Stämme rtau werden, da die Bruchfächen aerei hzzerstörenden Pizen den Eingang gestatten können. Es musste daher as eine besnders wichtige Frage erscheinen, zu ermitten, wenn nun diese Gipfefäuen vrkmmen, er.stens in wechem Umfange sie auftreten, und zweitens mit wecher Geschwindigkeit sie sich verbreiten. Dies umsmehr as K. REuss, der seinerzeit die Harzer Schneebriiche im Dezember I 883 zum Gegenstand einer im iibrigen erschöpfenden Darsteung machte, eben diese Frage. nicht beriicksichtigt hat. Einsammung und Behandung des Materias. Meine Untersuchungen iiber die Gipfefäuen der/ Fichten, die sich ausschiessich auf die nrrändischen Wäder beschränkten, wurden im Smmer I g I 5 ausgefiihrt. Ich ha be dazu zwei verschieden e Fichtengegenden in der Prvin z Ångermanand ausgewäht, die in der Peride I 91 j r I besnders stark besehärigt wurden, das Tåsjögebirge, in seiner höchsten Partie etwa 630 in ii. d. M. (Fig. I, 2) und den Nyber Wad im Kirchspie Anundsjö, etwa 46 m ii. d. M. geegen (Fig. 3). Es zeigte sich aber dabei, dass Schneebriiche vn weit verschiedenen Jahrgängen an beiden Lkaitäten vrkamen (vg. des näheren die Tabeen XI und XII), und ich entschss mich deshab, Schneebriiche iiberhaupt, as hne Beschränkung auf ein bestimmtes Ater, zu studieren. Offenbar hatte man auf diesem Wege grössere Aussichten, die <..e der Besehärigungen fiir die Weiterentwickung der Bäume exakter zu beurteien. Es gat as, in erster Linie, das Ater der Briiche in jedem einzenen Fae zu bestimmen. Dies ässt sich im agemeinen sehr genau ausfiihren durch Zähung der Jahresringe des an der Bruchfäche gebideten Öberwaungshzes (Fig. 4), wenigstens wenn die Schneebriiche nicht azu at sind. Im entgegengesetzten Fae stiess aber eine exakte Zähung ft auf grsse

(44) SCHNEEBRÖCHE UND GIPFELFÄULE BE DER FICHTE 159 Schwierigkeiten, der sie war sgar nicht mehr mögich, wenn die inneren Teie des Uberwdungshzes schn angefaut waren. Sfern es aber nicht besnders angegeben wird, sind die Atersbestimmungen vöig sicher. usgesamt habe ich in dieser Weise 2 16 Briiche uutersucht, vn derren jedch ans verschiedenen Griinden 3 7 fiir die vriegende Frage nicht verwertet werden knnten (vg. unten!). Bei dieser Anayse wurden u. a. Typen, Länge und Breite der Bruchf.äche ntiert. As wichtigstes Mment erschien aber naturieb zu knstatieren, b sich Fäue vn den Bruchf.ächen ans entwicket hatte. Die Anaysen ergaben in dieser Hinsicht as Resutat, dass Gipfebriiche s gut wie ausnahmss Anass zu hinabwachsenden Fänen ge ben. Der jähriche Zuwachs derseben ässt sich auch unschwer ermitten, wenn man nur ihr Ater und ihre Länge kennt. Dabei ist aber zu bemerken, dass die berechneten Werte öfters ein Minimum darsteen diirften, wei man ja nicht mit Sicherheit behaupten kann, dass die Fäunisprzesse unmittebar nach der Beschädigung einsetzen. Ätere Befunde Uber die Zuwachsgeschwindigkeit der Fäuen und darauf einwirkenden Faktren. Die Zuwachsgeschwindigkeit der Fänen ist fiir die Wadwirtschaft eine Frage vn aergrösster Bedeutung. Wenn man eider nur wenig tun kann, um dem Fauwerden der Bäume vrzubeugen, s ist es ja andererseits mögich, durch sfrtiges Eingreifen zu verhindern, dass der durch hzzerstörende Pize verursachte Verust azu grss wird. Sebstverständich ist ein Eingreifen besnders dann ntwendig, wenn die Fäuen eine schnee Entwickung einschagen. Wie schne sie sich ausbreiten, dari.i.ber wissen wir aber gegenwärtig nur wenig. Die wichtigsten Befunde auf diesem Gebiete verdanken wir den interessanten Untersuchungen vn Dr. E. MuNCH (1909, 1910 und 1915), auf die hier venviesen sei. Wenn nun ffenbar die Fichten in hhem Grade Gefahr aufen, nach Beschädigungen durch hzzerstörende Pize angegriffen zu werden, s bedarf es andererseits einer Erkärung, wie die höchst beträchtich wechsende Zuwachsenergie der Pize zustande kmmt. Bier kann man wh teis an Verschiedenheiten der verschiedenen Pizarten denken und teis an eine wechsende Widerstandsfähigkeit der mmunität der Wirtspf.anzen. Gibt es nun unter den Fichten TypetJ., die den fragichen Pizen gegeniiber eine durch physigische Eigenschaften bedingte nmunität besitzen? Ich gaube das nicht, wenigstens sind stichhatige Beweise hierfiir nicht vrhanden. Freiieb gaubte SYLVEN (S. 1) in den sg. Kammfichten eine Rasse gefunden zu haben, die sich ansser durch Frhwiichsigkeit auch durch eine besnders grsse Widerstandsfähigkeit gegen Pypnts annsus auszeichnen ste. Diese Auffassung. stiitzt sich indessen auf ungenigende Griinde und wird nch unwahrscheinic::her, wenn man die jiingst erschienenen Resutate NEGERs (S. 62) iiber die Angriffe dieser Pvprus-Art in einem deutschen Fichtenbestande in Betracht zieht. Durch eingehende Untersuchungen ist es iibrigens MuNCH (1909, S. 62) geungen, fiir zwei andere fakutativ parasitische Pize zu zeigen, dass die ebendigen Zeen der Wirtspfanze fiir eine Infektin beaugs sind. Die Im m unität hängt, wenn vr handen, vn inneren physikaischen Griinden ab: damit die Myzee in die Hzgewebe sen eindringen können, ist nämich ein gewisser Gehat an Luft, der_ richtiger Sauerstff, in den Zeen der Wirts-

160 TORSTEN LAGERBERG (46) pfanze ntwendig. Ist diese Frderung nicht erfiit, s haben die Myzee keine Entwickungsmägichkeiten mehr. Es ist as kar, dass die wechsenden Grade der Frhwiichsigkeit fiir das Fauwerden der Fichtenstämme vn aergrässter Bedeutung sind. Die Zuwachsgeschwindigkeit der jiingeren Gipfefäuen. Nach dem ben Angefiihrten ist es natiirich, dass ich bei Priifung meines Materias die Stämme auf zwei Kategrien verteite:,frhwiichsige" und,schwachwiichsige''. In die erste Gruppe tieen dann Stämme, deren Jahresringe in den angefauten Teien eine Breite vn mehr as r mm aufwiesen; die schwachwiichsigen tieen unterhab dieser Grenze. Die Resutate der Messungen sind aus den Tabeen I-V (S. 128, 129) ersichtich und zeigen eine unverkennbare Gesetzmässigkeit. Das se, weitumige Hz wird bedeutend schneer vn den Myzeen durchwachsen as das feste, engumige. Vn dieser agemeinen Rege maehen aber ft einzene Fäe bemerkenswerte Ausnahmen, was sich dadurch erkärt, dass es ansserdem eine Menge Faktaren vn teiweise ganz uniibersehbarer Art gibt, die auf die Fäuenbidung einen Einfuss ausiiben. Ich stete mir u. a. vr, dass der Typus der Bruchfäche vn Bedeutung fiir die Schneigkeit der Fäunisprzesse sein kännte. Die Bruchfächen wurden deshab näher charakterisiert, und ich habe sechs verschiedene Typen scher ausgeschieden (vg. Fig. 5, I-VI); die gewähnichsten sind I und III. Es scheint iibrigens, as b die schrägen Bruchfächen eichter bei keineren Dimensinen entstanden. Den erwarteten Zusammenhang zwischen Bruchfächentypen und Zuwachsgeschwindigkeit der Fäue hat aber mein Materia nicht erweisen kännen. Offenbar bescheunigend auf dre Fäunisprzesse wirken innere, vn der Bruchfäche ausgehende Spaten im Hze. Beispiee iefem die Nummem 58 u. 65 a, Tab. VII und 138 u. 139, Tab. VIII. Eine geichartige Einwirkung iiben abgestrbene Rindenpartien aus, die vn dem Rande der Bruchfäche aus sich in wechsender Länge ängs des Stammes ausdehnen. Beispiee iefem die Nummem 84, Tab. IX und 35, Tab. VII. Am meisten scheint jedch der Bruchfächendurchmesser die Zuwachsenergie der Fänen zu beeinfussen. Dabei ist aber zu bemerken, dass sich eine geichmässige Steigerung des Zuwachses mit zunehmendem Durchmesser nicht feststeen ässt. Nur s vie diirfte mit Sicherheit behauptet werden können~ dass die Fäuenentwickung einen auffäig schneen Verauf erhät, wenn der Bruch bei einer Stammdicke vn etwa r cm eintrifft (vg. Fig. 6). Die Mehrzah der Briiche fät aber auf Stammteie vn 4-6 cm Durchmesser;. Dass die Gipfefäue besnders schne anwächst, wenn dickere Stammteie gebrchen werden, diirfte u. a. darauf beruhen, dass in schen Fäen auch Kemhz bssgeegt wird, w die Myzee des grässeren Luftgehates wegen Mägichkeiten haben, ein schneeres Wachstum einzuschagen. Auf die Fäuenbidung verzägernd wirken Harzbegiessung derbruchfächen und Uberwaunge n derse ben. Die diesbeziigiche Reder Uberwaungen zeigen die Nummem 7, 9, r2, 28 und 42 a, Tab. VII; in anderen Fäen (Nr. r 3 a, u. r, Ta b. VII) war sgar aus diesem Grunde keine Fäue nch nach vier Jahren zustandt~ gekmmen. Dassebe Resutat bewirkten in einem anderen Fae (Nummer 8, Tab. I) Uberwaung und Harzbegiessung zusammen. Indessen darf nicht verschwiegen werden, dass, auch wenn sche knservierenden